VPN vs brandvägg: Vad är skillnaden?

Nätverkssäkerhet har aldrig varit viktigare i en alltmer fientlig internetmiljö. Dåligt skyddade system identifieras och utnyttjas automatiskt, vilket gör att nya enheter kan anslutas till globala botnät utan att hackarna ens behöver ingripa.

Det är viktigt att göra allt man kan för att hålla angripare borta från nätverket, men det är inte alltid uppenbart vilket verktyg som är bäst för en viss situation. Om du någonsin har funderat över om en VPN eller en brandvägg är det bästa valet för ditt nätverk, har vi goda nyheter: du kan använda båda.

Det är dock viktigt att förstå vad varje verktyg gör. VPN-tjänster och brandväggar är båda avgörande för att skydda nätverk, men de fungerar på olika nivåer och har olika syften. För att göra det ännu mer förvirrande har vissa brandväggar inbyggd VPN-funktionalitet. Läs vidare så går vi igenom skillnaderna mellan brandväggar och de bästa VPN-tjänsterna, samt deras funktioner, skillnader och roller inom modern nätverkssäkerhet.

Vad är en brandvägg?

En brandvägg befinner sig någonstans mellan det nätverk som ska skyddas och internet, exempelvis genom en router. Den fungerar som en första försvarslinje mot obehörig åtkomst genom att analysera inkommande och utgående datapaket. Brandväggen avgör sedan, baserat på fördefinierade säkerhetsregler, om trafiken ska tillåtas eller blockeras.

Brandväggar finns i många olika former. De kan implementeras som programvara lokalt på varje enhet i ett nätverk, som en del av en hårdvaruenhet vid nätverkets gräns, eller till och med i molnet. Den traditionella brandväggen är en tillståndsbaserad applikation som fungerar genom att inspektera nätverkstrafik och upprätthålla regler för att tillåta eller blockera datapaket baserat på definierade kriterier. Dessa kriterier inkluderar käll-IP-adress, destinations-IP-adress, portnummer, protokoll, applikationstyp, tid på dygnet, paketstorlek och identitetstokens.

Även om tillståndsbaserade brandväggar fortfarande är en grundläggande del av nätverkssäkerhet, har de utvecklats för att inkludera mer avancerade cybersäkerhetsfunktioner som virusskanning, AI-baserad beteendeövervakning och domänhantering baserad på rykte. Brandväggar som använder dessa tekniker för att hantera hot kallas ofta för "nästa generations brandväggar" eller NGFW (Next Generation Firewalls).

Jämfört med en traditionell brandvägg erbjuder NGFW:er avancerade funktioner för att identifiera och kontrollera applikationer, vilket gör att de automatiskt kan identifiera och klassificera nätverkstrafik baserat på specifika applikationer eller kategorier av applikationer. Genom att använda djup paketinspektion (Deep Packet Inspection) för att analysera paketinnehåll och generera nya beteendemönster med AI-drivna hotmotorer kan NGFW:er blockera riskfyllda eller obehöriga applikationer som annars skulle kunna undgå en traditionell brandvägg.

NGFW:er integreras också med externa hotintelligenskällor för att förbättra hotdetektering och reaktionsförmåga. Dessa brandväggar använder realtidsdata om nya hot och attacker för att generera varningar som kan hjälpa säkerhetsteam att identifiera och blockera kända hot mer effektivt, vilket minskar risken för att en organisation blir plötsligt överraskad av en ny typ av cyberattack.

För att en brandvägg ska klassas som en NGFW måste den integrera alla dessa funktioner i någon utsträckning. En annan viktig aspekt av NGFW är långsiktig hotbekämpning. En NGFW måste kunna uppgraderas och skalas efter behov, så att den kan hantera nya säkerhetskrav och hotintelligensflöden för att säkerställa ett kontinuerligt skydd mot nya sårbarheter och cyberhot.

Varför ska jag använda en brandvägg?

Oavsett om du är en privatperson eller en organisation gör brandväggar det svårare för hackare att uppnå sina mål genom att försvåra intrång i ditt nätverk. Om de lyckas ta sig in gör en avancerad brandvägg det svårare för dem att röra sig vidare inom nätverket utan att upptäckas. Även om de når sitt mål kan en brandvägg förhindra att angriparen effektivt exfiltrerar data ut ur nätverket.

Brandväggar tillför också ett extra lager av försvar mot olika typer av cyberhot, inklusive skadlig programvara, virus, maskar och överbelastningsattacker (Denial-of-Service). De hjälper till att upptäcka och blockera skadliga aktiviteter innan de kan skada nätverket genom att inspektera nätverkstrafik och tillämpa säkerhetsåtgärder såsom paketfiltrering, tillståndsbaserad inspektion och innehållsfiltrering.

Brandväggar kan också bidra till att mildra distribuerade överbelastningsattacker (DDoS) genom att filtrera bort trafik som är avsedd att slå ut ett system. Vid applikations- och protokollbaserade DDoS-attacker analyserar brandväggar inkommande trafik och släpper paket som uppvisar typiska tecken på DDoS-attacker.

Detta kan innebära att de blockerar upprepade TCP SYN-förfrågningar eller att de filtrerar bort onormalt många DNS-zonförfrågningar. Vissa brandväggar har också svartlistor med uppdaterade listor över kända skadliga källor eller IP-adresser kopplade till botnät, vilka automatiskt blockeras innan deras skadliga trafik kan nå det målsatta nätverket.

Brandväggar kan även införa begränsningar för hastigheten på inkommande trafik för att förhindra plötsliga trafikspikar eller dataflöden som kan indikera en DDoS-attack. Genom att strypa trafiken till en hanterbar nivå säkerställer brandväggar att legitima förfrågningar prioriteras och förhindrar att hackare selektivt överbelastar enskilda enheter.

Brandväggar hjälper också till att övervaka innehållet som passerar in och ut ur ditt nätverk. Deep Packet Inspection (DPI) är en avancerad brandväggsteknik som möjliggör en grundlig analys av innehållet i datapaket när de passerar genom brandväggen.

Till skillnad från traditionell paketfiltrering, som endast granskar paketens huvuddata, går DPI ett steg längre genom att inspektera själva innehållet i paketen. Denna djupgående inspektion gör det möjligt för brandväggar att få detaljerad insyn i nätverkstrafiken och identifiera potentiella säkerhetshot som kanske inte är uppenbara enbart genom att titta på paketens huvuddata. Brandväggar som har stöd för DPI kan också känna igen de applikationer eller tjänster som genererar trafiken, såsom webbsurfning, e-post, fildelning och streamad media. Denna applikationsmedvetenhet möjliggör mer exakt åtkomstkontroll och säkerhetspolicyer baserade på specifika applikationsregler.

Vad är en VPN?

En VPN (Virtual Private Network) är en uppsättning protokoll som gör det möjligt för datorer att kommunicera med varandra via en krypterad anslutning. Detta gör att enheter som inte befinner sig på samma lokala nätverk (LAN) kan skicka data och komma åt resurser som om de vore anslutna till samma nätverk, även över internet.

Det finns flera olika typer av VPN-tjänster, men du är förmodligen mest bekant med fjärråtkomst-VPN-tjänster som är kommersiellt tillgängliga på internet och som gör det möjligt att dölja din IP-adress och komma åt utländska streamingtjänster. Vi kommer att gå igenom andra typer av VPN-tjänster och hur de jämförs med brandväggar längre fram, men först behöver vi förklara hur VPN-tjänster fungerar.

Hur fungerar VPN-tjänster?

VPN-tjänster erbjuder många olika funktioner, men de bygger alla på samma grundprinciper. En VPN skapar en säker anslutning mellan en användares enhet och en fjärrserver. Denna anslutning, ofta kallad en "tunnel", gör det möjligt att överföra data över internet på ett säkert sätt.

Först måste du ansluta till VPN-servern genom att autentisera dig. Detta kan ske på olika sätt, exempelvis genom användarnamn och lösenord, biometriska uppgifter eller tvåfaktorsautentisering.

När VPN-anslutningen har etablerats krypterar din enhet alla utgående datapaket innan de skickas ut på internet. Krypteringen säkerställer att datan förblir konfidentiell och skyddad från avlyssning av obehöriga parter.

De krypterade paketen kapslas sedan in med routningsinformation, vilket gör att de kan skickas via det offentliga nätverket till VPN-servern. När dessa paket skickas vidare ser eventuella tredjeparter som inspekterar trafiken endast routinginformationen och kan inte läsa själva datainnehållet.

När de krypterade datapaketen når VPN-servern, dekrypteras de, bearbetas och skickas vidare till sin avsedda destination. Om du använder en VPN för att ansluta till internet kommer det att se ut som att datatrafiken kommer från VPN-servern istället för från din enhet, vilket döljer din verkliga IP-adress och plats.

Vad kan jag använda en VPN till?

VPN-tjänster har många användningsområden inom modern nätverksarkitektur, men låt oss gå igenom några av de mest populära.

Konsument-VPN-tjänster dirigerar din internettrafik genom fjärrservrar, vilket ger flera fördelar. När din nätverkstrafik passerar genom en VPN krypteras den från det ögonblick den lämnar din dator tills den når VPN-servern. På så sätt gör VPN-tjänster det möjligt att undvika övervakning från både internetleverantörer och andra användare på ditt lokala nätverk. Detta är särskilt användbart när du surfar på en anslutning du inte äger, exempelvis ett offentligt Wi-Fi-nätverk.

Att använda en VPN maskerar också din IP-adress. När du ansluter genom en VPN ser det ut som om du befinner dig på samma plats som VPN-servern du är ansluten till. Detta gör det möjligt att kringgå lokal censur om du försöker komma åt blockerade hemsidor, exempelvis Wikipedia, från ett land med repressiva internetlagar.

All geografisk blockering är dock inte lika allvarlig som censur av fri information. Streamingplattformar använder ofta regionsbegränsningar för att upprätthålla upphovsrättsregler, vilket kan vara frustrerande om du reser ofta men vill titta på innehåll från din hemregion.

VPN-tjänster gör det också möjligt för distansarbetare att säkert ansluta till företagsresurser oavsett var de befinner sig. Istället för att vara någonstans på internet är VPN-servern du ansluter till placerad inom företagets nätverk. När du har autentiserat dig mot den servern kan du bläddra i resten av nätverket som om du satt vid en dator på kontoret.

Det finns också site-to-site VPN-tjänster, som fungerar på samma sätt som en fjärranslutnings-VPN men är utformade för att koppla samman två geografiskt separerade lokala nätverk. På samma sätt som en enskild distansarbetare kan ansluta till ett företagsnätverk, gör site-to-site VPN-tjänster det möjligt för företag att sömlöst dela resurser och data mellan kontor i olika delar av världen, som om alla var anslutna till ett enda nätverk.

Brandvägg vs VPN: Vilken behöver jag?

Om du använder Windows har du redan tillgång till en relativt kraftfull programvarubaserad brandvägg, vilket är tillräckligt för att skydda mot de flesta grundläggande hot. Linux-användare har tillgång till iptables, som fyller samma funktion. Din router kan också ha en förinstallerad brandvägg.

Om du driver ett företag eller har ett stort hemnätverk som du vill skydda kan det vara värt att investera i en nästa generations brandvägg (NGFW). Däremot är det sannolikt överdrivet för den som endast har en dator och några IoT-enheter anslutna till sitt nätverk.

Du har troligtvis inte tillgång till en VPN som standard. Windows innehåller en grundläggande VPN-funktion, men eftersom VPN-tjänster kräver en server att ansluta till behöver du vanligtvis en extern tjänst. Om du arbetar för ett företag som redan har en VPN-lösning konfigurerad har du troligen redan fått de inloggningsuppgifter och den programvara som behövs för att ansluta till nätverket på distans.

Som vi har beskrivit tidigare är en företags-VPN dock mycket annorlunda jämfört med en konsument-VPN. En företags-VPN används för att ge anställda säker åtkomst till interna resurser, medan VPN-leverantörer investerar i snabba, externa nätverk för att ge bästa möjliga anslutning, dölja din IP-adress och skydda dig mot hot online.

Det finns en viss överlappning mellan VPN-tjänster och brandväggar, eftersom båda skyddar ditt nätverk från hot via internet. Om en VPN-leverantör erbjuder sina egna DNS-servrar, innehåller de vanligtvis en förinstallerad svartlista med kända skadliga webbplatser, botnät och annonsnätverk. Detta kan avlasta din brandvägg genom att blockera en mängd hot på nätverksnivå innan de ens når din router.

Om du vill förbättra säkerheten för ditt hemnätverk är det därför en bra idé att börja med att investera i en säker VPN-tjänst. Detta flyttar mycket av den säkerhetskonfiguration du annars skulle behöva hantera till en specialiserad tredjepart som är expert på att blockera hot på internet.

Om du däremot är orolig för säkerheten i ett företagsnätverk, bör du implementera både en VPN-server och en brandvägg för att skapa en flerskiktslösning för nätverkssäkerhet. I detta upplägg fungerar brandväggen som nätverkets försvarslinje, genom att filtrera inkommande och utgående trafik och förhindra obehörig åtkomst. VPN-tjänsten tillhandahåller en kontrollerad passage genom brandväggen, där endast autentiserade och betrodda användare får tillgång till det interna nätverket. Dessutom lägger VPN-tjänsten till ett extra lager av säkerhet genom att kryptera all datatrafik som skickas över offentliga nätverk, vilket säkerställer konfidentialitet och skydd mot avlyssning.

Slutliga tankar

Brandväggar och VPN-tjänster är båda oumbärliga komponenter i en heltäckande strategi för nätverkssäkerhet. Medan brandväggar förstärker nätverksperimetrar genom att reglera internettrafiken, skapar VPN-tjänster säkra punkt-till-punkt-anslutningar som inte kan avlyssnas.

Att förstå skillnaderna och finesserna hos dessa teknologier gör det möjligt att välja rätt lösning för att skydda sitt nätverk mot cyberhot. Tillsammans kan de ge selektiv åtkomst och samtidigt skapa ett effektivt försvar som håller hackare borta från dina nätverk.