För stora familjer och för dig som älskar en aktiv utomhuslivsstil finns det få saker som slår en transportbil när det gäller praktisk användning och flexibilitet.
Full transparens: jag kör till vardags en dieseldriven Volkswagen Transporter helt enkelt för att det är det bästa sättet att få plats med barn, mountainbikes, surfbrädor och någon enstaka havererad motorcykel. SUV:ar kan vara, de kan helt enkelt inte mäta sig när det gäller utrymme.
Hittills har marknaden för eldrivna transportbilar varit ganska långsam på att komma ikapp personbilssidan, med exempel som Ford som elektrifierat sin populära Transit Custom och E-Tourneo, samtidigt som Citroën erbjuder ë-SpaceTourer i Europa.
Men de här känns tydligt som transportbilar. Som om tillverkarna bara tryckt in batteripaket och en elmotor i ett befintligt kommersiellt fordon som råkade stå till hands.
VW ID Buzz var utan tvekan den första som på riktigt tilltalade icke-företagskunder med sin lekfulla design och retroinfluenser, men även den har sina problem. Effektiviteten är låg, prislappen är enorm och utrymmet invändigt är faktiskt inte särskilt imponerande.
Kia tror sig kunna utnyttja detta, vilket är anledningen till att företaget investerat enorma summor i sin Platform Beyond Vehicle-plattform, ett eldrivet skateboard-chassi som på sikt ska ligga till grund för en hel uppsjö av kommersiella och livsstilsinriktade fordon.
Små skåpbilar, stora skåpbilar, skåpbilar med kylskåp och pizzaugnar baktill, pick-up-liknande transportbilar, persontransportbilar och fordon anpassade för rullstolsanvändare är alla på väg inom kort.
Men just nu är det PV5 Passenger och PV5 Cargo som gäller i Europa.
En arbetarklasshjälte
Vi börjar med priset, som startar på 586 900 kronor för PV5 Passenger i insteget Essential. Det är mycket lägre jämfört med den närmaste konkurrenten i form av retroinspirerade ID Buzz, samtidigt som räckvidden ligger på upp till 412 kilometer (med Long Range-batteriet på 71,2 kWh) i blandad körning.
Effekten är fullt tillräcklig för en stor familjebil som denna. Den ensamma elmotorn levererar 160 hästkrafter, vilket räcker för 0–100 km/h på 10,6 sekunder och en toppfart på 135 km/h.
Trots storleken kör den förvånansvärt bra, håller sig stabil genom snäva kurvor, erbjuder lätt styrning i stadstrafik och stänger ute omvärlden för en nästan helt tyst upplevelse i motorvägsfart.
Full pott när det gäller utrymme
Som nämnts tidigare kommer Kia att släppa flera versioner av PV5, samt både mindre och större transportbilar på samma plattform.
Just nu finns både Passenger och Cargo. Passenger erbjuder fem flexibla säten, medan Cargo är en renodlad tvåsitsig arbetsbil med ett spartanskt lastutrymme baktill.
Den kommersiella fordonsvärlden är komplex, med företagskunder som väljer fordon baserat på lastvikter, mått och ekonomiska kalkyler som jag inte har tålamod eller Excel-kunskap nog att grotta ner mig i.
Kort sagt valde jag att fokusera på Passenger-versionen, eftersom det är den som privatkunder mest sannolikt väljer framför en sjusitsig SUV eller liknande.
Som persontransportbil är den helt fantastisk, med gott om plats för tre passagerare i baksätet. I de mer påkostade Plus-versionerna är baksätena dessutom uppvärmda och har fotstöd samt gott om USB-C-portar för laddning av prylar.
Andra sätesraden är flexibel och kan fällas plant om du behöver använda det enorma lastutrymmet för surfbrädor, mountainbikes eller bara ett berg av familjeprylar. Det är inte riktigt samma flexibilitet som i en riktig crew van där säten kan tas bort helt, men gissa vad? Det är på väg.
Mer personbil än de flesta
Jag har alltid hyllat Volkswagen Transporter och kallat den en av de mest personbilslika transportbilarna som finns, med köregenskaper och komfort som lyfter den bortom att bara vara en stor låda på hjul.
ID Buzz tog det konceptet vidare, men drogs med Volkswagens senaste och ganska mediokra infotainmentsystem. Den kändes dessutom stor och tung på vägen. Kia PV5 gör det inte och använder dessutom ett skräddarsytt Android Automotive-system.
Det är inte samma breda skärm som i Kia EV3 eller EV4, utan en 12,9-tumsskärm placerad mitt på instrumentpanelen. Tanken är att kommersiella användare ska kunna ladda ner specialanpassade appar som underlättar verksamheten.
Systemet är enkelt och intuitivt att använda, med tillgång till ett Android-baserat apputbud. Bakom ratten finns också en snygg och anpassningsbar digital instrumentpanel som visar hastighet, räckvidd och annan viktig information.
Trots några fysiska knappar i kupén hade jag gärna sett fler, särskilt för klimatkontroll och för att stänga av alla pling och pip från säkerhetssystemen.
Mitt enda andra klagomål gäller körställningen. Golvet är relativt högt för att rymma all elteknik, vilket skapar smarta förvaringsutrymmen undertill men också gör att man sitter mer som i en sedan än i en traditionell transportbil.
Det innebär också att höften hamnar nästan i nivå med sidofönstren. Det ger en luftig känsla framtill men kräver att passagerarna är klädda därefter. Det känns lite märkligt i början.
En imponerande debut
Jag kan egentligen inte klaga på PV5 när det gäller praktisk användning. Passenger-versionen erbjuder mer bagageutrymme än den stora Kia EV9 med baksätena nedfällda.
Fälls baksätena i PV5 får den karaktären av ett riktigt arbetsfordon, med ett lastutrymme som utan problem sväljer hela cyklar. I siffror handlar det om 1 330 liter med alla säten uppe och hela 2 300 liter med andra raden nedfälld.
Som jämförelse erbjuder Tesla Model Y runt 2 000 liter med baksätena nedfällda, men inte samma användbarhet som den höga, fyrkantiga bakdelen i PV5. Dessutom är den betydligt dyrare.
Mångsidig, snygg, bekväm invändigt och med en räckvidd som de flesta kan leva med återupplivar PV5 storhetstiden för MPV-bilar, samtidigt som den bygger på en plattform som är flexibel nog att bli lönsam för Kia.
Visst saknas ännu en version med över 500 km i räckvidd och 400-voltsarkitekturen begränsar laddhastigheten till 150 kW, men Kias första eldrivna transportbil är extremt effektiv, vilket gör att den faktiska räckvidden stämmer väl med vad bilen lovar.
Det är den första eldrivna transportbilen jag testat som faktiskt fått mig att överväga att ge upp diesel, något som VW ID Buzz aldrig lyckades med.
Läs vidare:
