Tekniklandskapet känns som om det kämpar med innovation just nu.
Vi har nått en gräns för skärmar, det finns en pryl för varje del av våra liv och som ett resultat har Mark Zuckerberg stått på scen och försökt övertyga oss alla om att ett par tjockbågade glasögon som strålar en livesändning av information direkt in i våra redan rödsprängda ögon är en värd investering.
Det är en liknande situation i bilindustrin, som när den inte vacklar fram och tillbaka om beslutet att bli elektrisk, frenetiskt jagar den senaste trenden.
Visst, elbilar är kraftfullare än någonsin, räckvidden förbättras gradvis och vi kan nu hålla ett Zoom-samtal medan vi väntar på att batterierna ska laddas fullt, men hela branschen svämmar över av ”innovationer” som väldigt få kunder faktiskt har efterfrågat.
För att vara tydlig så är jag inte helt emot försök på nya innovationer och gillar att pilla på de senaste bilprylarna (det är ju typ mitt jobb), men det har kommit en rad innovationer på senare tid som verkligen förtjänar att försvinna – här är de som står högst på min lista.
De 6 mest irriterande elbils- och bilinnovationerna
1. Kameror istället för sidospeglar
”Det minskar luftmotståndet och hjälper till att öka elbilens räckvidd!” ropade ingenjörerna när Audi först visade upp sin e-tron SUV 2018.
Finessen de syftade på var märkets virtuella speglar, som i princip kastade den billiga och pålitliga sidospegeln i soporna till förmån för en komplicerad och dyr blandning av kameror, kablar och skärmar.
Som ett resultat har trenden att sätta ett par förskönade GoPro-kameror på pinnar och montera dem på framdörrarna kopierats av flera bilmärken, alla ivriga att visa upp sin tekniska kompetens.
I verkligheten sitter bildskärmarna som visar den direktsända kamerabilden nästan alltid på de mest obekväma, onaturliga platserna inne i kupén, det är omöjligt att bedöma avstånd korrekt och i svagt ljus eller dåligt väder sjunker bildkvaliteten markant.
En sidospegel, som enkelt kan justeras och rengöras, är en lösning som har stått sig genom tiden för att den fungerar. Eventuella aerodynamiska besparingar från att ta bort dem äts nästan säkert upp av de extra viktstraffen som redan tunga elbilar dras med ändå.
Samma sak gäller för att ersätta backspeglar med kameror. Vi tittar på er, Polestar.
2. Virtuella assistenter
Ofta tar de formen av en robotröst som kallas fram med ett kommando eller genom att trycka på en knapp. Ibland dyker de upp som en animerad logotyp och ibland manifesterar de sig som en digital räv som planlöst sparkar runt en fotboll i hörnet av en skärm. Nästan alltid är de usla.
Virtuella assistenter eller röstassistenter, eller ”Reno” om du äger en Renault, är designade för att minska distraktioner för föraren genom att ta hand om viktiga funktioner i bilen via enkla röstkommandon.
Många blir smartare tack vare AI och stora språkmodeller, men nästan alla är fortfarande mer ansträngande att använda än att bara trycka på en lättillgänglig knapp.
Att ropa ”Hej Renault, gör det svalare här inne” tar längre tid än att vrida på en ratt, medan det är i stort sett meningslöst att be XPengs lilla robot Xiao P att göra något… den vägrar mestadels att lyssna.
Sänka volymen: ratt (helst på ratten). Svara på samtal: knapp (helst inte haptisk). Värmesäten: samma sak… ni fattar poängen, ingenjörer.
Visst, saker utvecklas snabbt och införandet av AI som förstår naturligt, konverserande språk gör det onekligen enklare att navigera till destinationer och utföra mer komplexa infotainmentuppgifter. Men för enklare uppgifter som de tidigare nämnda innebär AI-vägen ofta bara mer krångel.
3. Krångliga avslappningsprogram
Detta kan absolut klassas som ett ”i-landsproblem”, men många lyxbilstillverkare satsar på allt mer extravaganta avslappningsprogram som ett unikt säljargument.
Visst, ett skönt massagesäte med värme- och kylfunktion kommer aldrig gå ur tiden, men att para ihop det med ett ambient ljusspel och ljudspåret av porlande vattenfall och panflöjt är bara löjligt.
Dessutom kommer många av dessa individuella ”vibbar” ofta med pinsamma namn som Summertime Serenity, Forest Glade eller Vivid Passion. Vissa bilar aktiverar till och med automatiskt ett program om de märker att föraren sjunker ihop eller bestämmer att du är på dåligt humör.
Även om denna typ av bilteater säkert imponerar på några passagerare första gången de används, skulle jag sätta bra pengar på att de snabbt förlorar sin charm.
4. Skärmar för passagerare i framsätet
En nick till alla stackars bilinteriördesigners, för hur mycket interiördesign finns det egentligen kvar när hela cockpit är täckt av skärmar?
Deras engagemang sätts på ytterligare prov när de ställs inför instegsmodellen, där den påkostade interaktiva skärmen byts ut mot en billig bit svart plast.
Detta problem blir extra tydligt med introduktionen av infotainmentskärmar för framsätespassagerare, något som Audi, Porsche och Mercedes-Benz drivit på – alla verkar vara övertygade om att VIP numera betyder fler LCD-skärmar.
När jag frågade Porsche om detta svarade en talesperson att en hög andel av företagets kunder väljer att lägga till en framsätesdisplay, men kunde inte säga något om den faktiska användningen.
I verkligheten vill de flesta framsätespassagerare prata eller hantera bråkiga barn i baksätet. När de aktiviteterna är gjorda kanske de lyssnar på radio eller använder sin telefon, som ändå tar hand om allt kring sociala medier och underhållning.
Att titta på MrBeast på YouTube eller spela minispel på en liten skärm som dessutom är placerad en bit bort är nog inget de flesta hade i åtanke.
5. Active Lane Keep Assist
Innan jag får hatbrev från NHTSA eller Euro NCAP vill jag klargöra att jag förstår vikten av aktiva säkerhetssystem och håller med om att vissa säkert har bidragit till att förhindra olyckor.
Men kom igen, Active Lane Keep Assist måste väl ändå vara ett av de mest irriterande systemen, tätt följt av förarövervakningen som skriker på dig när du bara försöker interagera med det löjligt komplexa infotainmentsystemet.
Problemet här är att kvaliteten på Lane Keep Assist varierar kraftigt mellan olika märken, där vissa system rycker i ratten så fort de anar en mittlinje eller trottoarkant.
Utöver det är många vägar i Europa helt enkelt inte tillräckligt breda (eller ens korrekt markerade) för att dessa system ska fungera som det är tänkt. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag fått styrningsingrepp när jag kör på slingriga landsvägar eller försökt undvika enorma potthål.
Ännu mer irriterande är hur långt vissa tillverkare går för att avskräcka förare från att stänga av funktionen.
6. Kapacitiva eller haptiska knappar
Att erbjuda knappar som smälter in i ytan kan se futuristiskt ut (och potentiellt spara pengar för tillverkaren), men de är också bland de snabbaste sätten att få en förare att koka av frustration.
Att råka nudda ratten är ibland tillräckligt för att byta radiokanal och i många fall ändras funktionerna på den beröringskänsliga ytan, vilket gör att föraren måste ta blicken från vägen och börja famla runt på instrumentpanelen efter det som tidigare var en enkel knapp.
Telefoner ligger mycket till skuld här, då många biltillverkare försökt efterlikna upplevelsen i en bil, men kapacitiva ytor kan snart vara ett minne blott.
Euro NCAP, Europas ledande trafiksäkerhetsorganisation, kommer att göra det svårare för tillverkare att få toppbetyg om de fortsätter att gömma viktiga bilfunktioner i pekskärmar eller ersätta pålitliga, fysiska knappar.
Läs vidare
