Röststyrda tv-assistenter är bra för att snabba upp sökningar och starta serier eller filmer, men Microsoft och Samsung tycks tro att folk vill ha en fullfjädrad samtalspartner på skärmen. Copilot lanseras nu på vissa Samsung-TV- och bildskärmsmodeller, men bara för att prat är snabbare än att knappa med en fjärrkontroll betyder det inte att jag vill få in en AI i diskussionen om vad vi ska titta på.
Microsoft och Samsung har förstås inte hittat på detta helt på måfå. Idén att din tv ska kunna hjälpa dig bestämma vad du ska se, sammanfatta en säsong du halvt glömt eller rekommendera filmer som passar allas humör har uppenbar dragkraft. Att den också kan svara på frågor om vädret eller dina planer i helgen känns överflödigt men inte helt irrelevant. Men att ge Copilot en personlighet och låta den bli en fullt animerad figur på skärmen känns mer påträngande än personligt.
Sanningen är enkel: de flesta slår inte på tv:n för att föra konversationer. Vi vill titta på saker. Spoiler-fria sammanfattningar och träffsäkra rekommendationer är bra, men Copilots närvaro verkar utformad för att dra in dig i ett samtal om vilken genre du gillar, vad du minns från en serie som är tillbaka med en ny säsong eller vilken film som matchar höstvädret utanför. Jag köper inte att det alltid är snabbare, lättare eller trevligare än att plocka upp telefonen och googla. Jag är inte övertygad om att de flesta vill börja prata med sin TV, speciellt de som känner sig osäkra på teknik — och då har jag inte ens räknat in de oundvikliga misstolkningarna från AI:n. Det kan lätt bli ett extra krångel som målas upp att vara en tjänst.
Det där med att välja själv ..
Sedan finns risken att man faller ner i ett kaninhål. Vi känner alla någon som kan scrolla i evigheter innan de fastnar för något. Man börjar kvällen med ambitionen att koppla av och hamnar i menylimbo, hoppar mellan sju appar och slutar med att se sin favoritserie för hundrade gången. Tänk dig då att lägga till ett nytt lager dialog ovanpå det. Du klickar inte bara — du pratar också. Det här löser inte beslutsångest. Det gör den värre.
Copilot ska gå att aktivera och stänga av som man vill, men om du är gammal nog att minnas det kommer den där studsiga, hjälpsamma figuren att väcka minnen av en väldigt opassande Microsoft-assistent vid namn Clippy. Inte för att det inte finns familjer som tycker det här är kul — om man planerar filmkväll i grupp kan Copilot vara en rolig grej och något som kan hjälpa till att bestämma när det är svårt att enas. Gränssnittet är hyggligt, men charm betyder inte nödvändigtvis att det är önskvärt.
Jag erkänner att jag ogillar idén att vi ska behöva en AI för att styra våra egna nöjesvanor — TV-landskapet har redan blivit för komplicerat för många användare att behärska. Att få tips från vänner, själv läsa recensioner eller bara börja övergripande genre-sökningar hör till det roliga med streamingåldern.
Det här är undertexten: vi har gjort medielandskapet så pass trassligt att nästa logiska steg är att prata med en digital assistent om vad vi ska titta på. Tja, jag tänker åtminstone hålla mig till en enklare form av kommunikation med min TV och lämna konversationerna till andra enheter.
Läs vidare
