Inga fler nålar. Fram till att Google Pixel Watch 5 presenterades under Googles Made by Google 2026-event var det enda sättet för de flesta att följa hur blodsockret reagerar på mat och träning med hjälp av smart teknik att använda en kontinuerlig glukosmätare, eller CGM.
Det är en liten puck med en Bluetooth-mottagare och en tunn sensor som förs in under huden och mäter glukosnivåerna, som sedan skickas till mobilen i realtid.
Tekniken är mycket användbar – och utvecklades ursprungligen – för personer med diabetes, men plockades snabbt upp av wellnessbranschen och började marknadsföras som ett sätt att minska blodsockertoppar. Jag deltog vid lanseringen av en sådan produkt på ett lyxhotell, där en kändiskock visade oss hur man lagar hälsosamma snittar som inte skulle få blodsockret att skjuta i höjden. Som bevis kunde vi se våra blodsockernivåer skickas till våra mobiler i realtid, uppmätta av sensorerna i våra armar.
För mycket socker kan med tiden bidra till ökad insulinresistens, medan träning använder kroppens glukoslager som bränsle. Enkelt nog i teorin, men under min testperiod märkte jag att det var väldigt lätt att bli fixerad vid de ständiga avläsningarna från CGM-enheten. Jag kontrollerade graferna efter varje måltid och började mentalt planera hur mycket jag skulle behöva träna för att kompensera för topparna. Jag har inte diabetes.
Google Pixel Watch 5 introducerar nu, som en del av den passiva hälsoövervakningen i Health Guardian, den icke-invasiva funktionen Insulin Resistance Trends för Pixel Watch 3 och senare modeller.
Enligt Google använder verktyget passiva sensorer på handleden för att följa månatliga förändringar i din metabola hälsa, medan faktiska laboratorietester fortfarande hör hemma hos läkaren.
”Målet med den nya funktionen är att hjälpa dig ta kontroll över din hälsoresa och fungera som en försiktig påminnelse om att stanna upp och se över dina rutiner”, skriver Google. ”När den här Health Guardian-funktionen upptäcker ihållande förhöjda trender för insulinresistens under månaden får du en diskret avisering som kan hjälpa dig att justera dina dagliga vanor och få din metabola hälsa tillbaka på rätt spår.”
”Metabol hälsa” handlar om kroppens processer för att omvandla maten vi äter till energi. En kropp med god metabol hälsa kan hantera glukos effektivt, medan insulinresistens innebär att kroppen behöver producera mer insulin för att reglera blodsockret. På längre sikt kan insulinresistens bland annat kopplas till viktuppgång och en ökad risk för typ 2-diabetes.
Funktionen finns ännu inte på klockorna – den ska lanseras nästa månad – och Google har inte förklarat exakt hur de har lyckats använda klockornas optiska LED-sensorer för den här icke-invasiva övervakningen av insulinresistenstrender.
I sitt pressmaterial lyfter Google fram att 40 procent av amerikaner lever med ”osynliga förändringar i sin metabola hälsa”. Funktionen skulle potentiellt kunna bidra i kampen mot fetmaproblematiken i USA på två fronter: genom att öka kunskapen om insulinresistens och genom att erbjuda ett lättillgängligt sätt att följa den metabola hälsan utan att behöva bära en sensor under huden.
Samtidigt som jag själv märkte hur lätt det var att tvångsmässigt kontrollera mina blodsockergrafer oroar jag mig dock för att detta kan bli ytterligare ett mätvärde som annars friska smartklockeanvändare börjar fixera sig vid. Precis som att väga sig varje dag eller använda GLP-1-läkemedel kan metoder för viktkontroll snabbt gå från att vara något hälsosamt och positivt till att bli ett osunt beteende.
Forskning publicerad i Cardiovascular Digital Health Journal har identifierat en tendens som vi tidigare sett bland användare av hälsoteknik: en fixering vid mätvärden, sviter och ständig optimering.
Forskarna konstaterade att även om wearables kan ge stora mängder användbar data och förbättra övervakningen av sjukdomar i realtid finns det också ”en annan aspekt av den digitala hälsorevolutionen som ännu inte fått tillräcklig uppmärksamhet: de oväntade och potentiellt negativa effekterna som wearables kan ha på patienters psykiska hälsa, livskvalitet och användning av sjukvård”.
Nyligen skrev våra skribenter Becca Caddy och Alex Blake om sina egna erfarenheter av fenomenet. Caddy beskrev hur hon inte förstod hur tunn gränsen mellan disciplin och fixering kunde vara – och hur något som börjar som ett genuint försök att ta hand om sig själv gradvis kan utvecklas till ännu en källa till press, oro och kontroll.
Budskap kring viktkontroll kan vara svåra att få rätt och även om funktionen sannolikt kan hjälpa många användare att förbättra sin hälsa oroar jag mig för att Insulin Resistance Trends kan bli ett känsligt mätvärde för personer som löper risk att utveckla osunda beteenden kring mat, träning och vikt.
Till Googles fördel verkar funktionen, utifrån det lilla vi hittills har sett, inte presentera någon graf som uppdateras från ögonblick till ögonblick. Istället visar den mer övergripande trender från månad till månad, förmodligen just för att undvika att användare kontrollerar värdena alltför ofta.
Det finns dessutom mycket positivt att vinna på att öka användarnas kunskap om sambandet mellan blodsocker, insulinresistens, viktuppgång och diabetes.
Oavsett vilket hoppas jag att Google har tänkt igenom hur funktionen presenteras och används när den lanseras nästa månad, så att vi kan få så många av de positiva effekterna som möjligt samtidigt som de negativa konsekvenserna begränsas.
