Teslas prestandainriktade modeller chockade en gång i tiden bilvärlden med sin förmåga att överglänsa några av de mest kompetenta sportbilarna på marknaden. Minns du när en standardutrustad Model S Plaid satte ett varvrekord på Nürburgring 2021? Den slog Porsche Taycan med runt sju sekunder.
Det var stora nyheter i bilvärlden, eftersom det som i grunden var ett teknikbolag lyckades slå en tillverkare med över 100 års racingerfarenhet på en av världens mest krävande banor.
Två år senare slog Tesla sitt eget rekord med ett särskilt Track Package och satte tiden 7:25.231, vilket återigen gjorde bilen till världens snabbaste serieproducerade elbil runt ”Ringen”.
Redan innan Tesla kastade handsken till etablerade biltillverkare hade ägare av Plaid-versionerna, som markerade de mest extrema effektuttagen, arrangerat om sina vänners inälvor i utbyte mot Youtube-visningar. Tesla utnyttjade verkligen elmotorns prestandapotential till fullo.
Spola fram några år och nu har vi Performance-versioner av både uppdaterade Model 3 och Model Y – den senare har jag kört under den senaste veckan.
Siffrorna talar sitt tydliga språk: 0–100 km/h går på bara 3,3 sekunder och denna dubbla motor, fyrhjulsdrivna mellanstora familje-SUV kan fortsätta ända upp till en elektroniskt begränsad toppfart på 250 km/h.
Den är utan tvekan snabb, men tack vare uppdaterade batteri- och motorlösningar klarar den ändå upp till 580 kilometer på en laddning, med en 15-minuters paus vid en av Teslas Superchargers som ger upp till 243 kilometer extra räckvidd.
Eftersom den bygger på den nyligen uppdaterade Model Y är den också utan tvekan den snyggaste hittills, komplett med bakspoiler, mer aggressivt karosspaket och enorma lättmetallfälgar. I Ultra Red-lacken, som testbilen bar, drog den verkligen blickarna till sig på vägen.
Trots det lämnade den lite att önska efter en vecka bakom ratten.
Världen har blivit snabbare
Ett av Teslas största problem är att det som en gång var ett banbrytande företag nu har blivit ikappsprunget, både av traditionella tillverkare som till slut har hunnit ifatt och av ny konkurrens från Kina och andra håll.
Tekniken, som fortfarande är utmärkt, känns inte längre lika häpnadsväckande som förr, och den råa prestandan i Performance-modellen slår inte lika hårt i magen längre.
Tryck på alla rätta knappar, välj rätt läge och tryck gasen i botten, och plötsligt sitter du i en Porsche Taycan Turbo S, Audi RS E-Tron GT eller den senaste elektriska Porsche Cayenne – och det gör fysiskt ont. Accelerationen är nästan obehaglig.
Den senaste Tesla Model Y Performance levererar en liknande upplevelse, men efter att ha provkört alla bilarna ovan känns den inte längre lika brutal.
Missförstå mig inte, den är fortfarande snabb, men det finns andra elektrifierade familje-SUV:ar som kan vara minst lika våldsamma.
Dessutom har de tekniska uppdateringarna under skalet – adaptiv fjädring, nya bussningar och dämpare, modifierad styrning, bredare bakdäck och extra aerodynamik – i praktiken mest förfinat körupplevelsen snarare än revolutionerat den.
Visst tar den sig fram på slingriga landsvägar utan problem, men trots nya ”Drive Modes” finns det fortfarande noll känsla i ratten, bromsarna är kraftfulla men inte särskilt progressiva (och väldigt gnissliga i testbilen), och samtidigt är sätena visserligen stödjande men körställningen känns inte sportig för fem öre.
Åksjuketur
Sanningen är att familjen egentligen varken vill ha, behöver eller ens uppskattar den här nivån av prestanda i vardagen.
Min yngste son blir visserligen helt uppspelt av den här typen av acceleration, men efter att ha visat upp den en eller två gånger – som han säger känns som en ”berg-och-dalbana” – erkände han snabbt att han blev åksjuk.
Med en Model Y fullastad med utrustning för en helgutflykt och dyrbar last ombord, varför i hela friden skulle man vilja attackera resan med samma intensitet som Lando Norris jagar en F1-titel?
Det känns inte särskilt rimligt, vilket är synd, för interiören i Performance-versionen är riktigt trevlig, om än lite opraktisk.
Ljusstarkt vitt perforerat veganskt läder och kolfiberdekor täckte insidan av testbilen, vilket visserligen är bekvämt och snyggt, men också visade sig vara en magnet för fläckar.
Det finns uppvärmda säten överallt, adaptiv LED-interiörbelysning, ett enormt panoramatak och förstås en bakre pekskärm som låter barnen streama Youtube via de kraftfulla bakre högtalarna.
Det är ett lockande paket och karosspaketet gör underverk för Model Y:s något klumpiga formspråk, men under min tid med bilen trillade ett mejl in i inkorgen som avslöjade att Model Y Standard sänks till 499 990 kronor. Det är 220 000 kronor mindre än den här Performance-versionen.
För de pengarna kan du köpa ytterligare en helt ny – om än väldigt liten och enkel – elbil och använda den för att åka och handla eller slänga in hunden när du inte vill smutsa ner Teslan.
Dessutom levererar Premium Long Range Rear-Wheel-Drive-versionen runt 623 kilometer i räckvidd, alltså 43 kilometer mer än Performance-versionen, och kostar 612 990 kronor, vilket är 113 000 kronor mindre. Att kapa två sekunder på 0–100 km/h börjar kännas lite löjligt då, eller hur?
Vill du ha en elbil som faktiskt levererar körglädje bör du provköra Hyundai Ioniq 5 N eller nya Kia EV6 GT, medan BMW iX2 xDrive30 är en mer dynamiskt kompetent SUV, även om namnet är ett mardrömslikt tungvrickarprov.
Med andra ord: Standard- och Premium-versionerna av Model Y representerar i dag bra värde för pengarna och är fortfarande några av de enklaste elbilarna att leva med. Glöm prestanda och satsa på praktikalitet.
