Elden Ring - recension

Här kommer ytterligare ett grymt och episkt fantasy RPG av FromSoftware, teamet som ligger bakom Dark Souls och Bloodborne. Den titulära Elden Ring har krossats och lämnat The Lands Between i spillror och fraktioner som tävlar om att dra fördel av situationen. Något som kommer tvinga dig att kämpa mot bestar och bossar av alla sorter.

Om vi skulle säga att detta bara är mer av samma tidigare använda formel, hade vi förenklat saker och ting oerhört; inte bara är varje FromSoftware-spel kreativt och exceptionellt välgjordt, utan de har heller aldrig varit så stora förut. Elden Ring lägger enormt med krut på en öppen världsambition med bländande, svindlande resultat.

Elden Ring - pris och släppdatum

• Vad är det? En fantasy action-RPG i öppen värld
• Utgivningsdatum? Den 25 februari 2022
• Vad kan jag spela det på? PC, PS5, Xbox Series X/S, PS4, Xbox One
• Pris: 549 kronor

Ett enormt spel

Elden Ring kan mycket väl bli årets mest omtalade spel, vilket kommer att vara outhärdligt för dem som inte förstår varför alla är så besatta av att bli totalkrossade i bosskamper mot snubbar som Lord Massive, Master of the Biggest Swords. Tjusningen med dessa spel handlar mycket om du gillar utmanande och skoningslösa strider, om du inte gör det är spelet troligen inte för dig. FromSoftware har åtminstone lagt till vanliga tutorial-pop-ups, men trots dessa får du endast ta del av toppen av ett isberg jämfört med vad som fortfarande ligger gömt under ytan.

Elden Ring är enormt. Det finns alldeles för mycket att hinna gå igenom i en enda recension. Det metodiska tempot och de intrikata striderna från ett Souls-spel expanderat till en hel kontinent känns som en bankett, men det är samtidigt lätt hänt att bli överväldigad av de många möjligheterna. Även efter många dussintals timmar fortsätter kartan bara att växa, fördubblas och tredubblas i storlek. Det finns många NPC-uppdrag (inklusive några av de bästa FromSoftware har skapat) och du kommer nästan definitivt att missa flera helt och hållet vid en första genomspelning. De två betydelsefulla tilläggen till formeln, den öppna världen och strider uppe på hästryggen, verkar föga spännande på pappret men de är invävda i spelet på ett smart och välgjort sätt.

FromSoftwares spel är kända för deras svårighetsgrad, något som är en överskattad kvalitet men inte helt osann. Du vet, den där bossen du inte riktigt kan slå, den där gruppen fiender du inte kan överlista eller ett pussel som verkar omöjligt att lösa. Men den öppna världen ger dig nu helt enkelt ett sätt att vandra bort från striderna. När en extra tuff boss verkar omöjlig kan du göra framsteg någon annanstans. Kom tillbaka starkare. Hitta vägar kring utmaningen. Du kan hävda att detta har varit fallet även för FromSoftwares äldre spel, men det var med en eller två alternativa vägar. Det här gången har du en hel värld att utforska.

En hoppfull värld

Det är inte heller vilken värld som helst. De som älskar vridna fantasiländer kommer att få sin kick, men Elden Ring är samtidigt ovanligt färgglatt och lite mer vänlig plats att ströva omkring på. Musiken i huvudmenyn sätter stämningen. Den börjar med försiktiga anande toner innan du dyker in i ett högljutt episkt spår som hintar om det storslagna äventyret som väntar.

I Dark Souls och Bloodborne får du vandra genom övergivna gator och avlopp. I Elden Ring däremot får du ströva omkring över kullar beströdda med jättar under skenet från ett enormt glödande träd. Du är en Tarnished, en bortglömd krigare med uppgift att ta sig upp till rollen som Elden Lord, för att reparera Elden Ring och förhoppningsvis återställa ordningen i världen. Det är åtminstone vad du blir tillsagd att göra - att ta reda på vad som verkligen pågår och vilka andra vägar som finns är den riktiga upplevelsen i det här spelet.

Det faktum att det nästan är omöjligt att svara på den enkla frågan "vad är en Elden Ring?" i början av spelet talar mycket för dess avsikter. Utforskning kommer att leda dig till upptäckter som reder ut världens mysterier och intriger. Men förvänta dig inte att få några tydliga svar. Efter 70 timmar med spelet är det mesta av dess historia fortfarande som en disig samling av teman. Det är en grumlig historia om hur de mäktiga kväver resten av världen för att upprätthålla sina styren.

Till skillnad från FromSoftwares andra spel, som utspelar sig i döende världar, känns det i Elden Ring som att du kanske, men bara kanske, kan rädda den här världen. Det kanske är en optimistisk förhoppning, men önskan om att försöka ta reda på det med säkerhet drev oss att söka upp dess mest avlägsna hörn.

Trots alla dess mörka delar och toner av undergång, har Elden Ring stunder av lättsamhet också. Tonen skiftar mellan den episka Sagan om ringen till fåniga 80-talsfilmer som Excalibur eller Den oändliga historien. Vissa av fienderna ser ut att ha klivit direkt ur Det gyllene skinnet (Jason and the Argonauts). Samtidigt får du saker som dystra bilder för varje grandiost landskap du besöker, sorgsen kontemplation och en jättesköldpadda som delar ut historielektioner.

Även om vi har stött på en hel del prestandaproblem, var dessa inte tillräckligt omfattande för att förstöra spelupplevelsen – vi fick endast enstaka framedrops och smålagg. Det har frusit mer än en gång också, men det har inte hindrat oss från att spela. Men det är ändå ett irritationsmoment i ett spel där du inte vill ha några distraktioner i dess brutala bossstrider. Utgivaren Bandai Namco och FromSoftware har släppt prestandapatchar sedan lanseringen för att lösa dessa problem.

Oändligt med alternativ

FromSoftware-veteraner kommer snabbt att känna sig som hemma i Elden Ring. Stridernas grunder är lika välgjorda som alltid. Du måste hålla koll på din uthållighet, välja rätt ögonblick för att slå eller undvika en attack. Att attackera frenetiskt kommer att göra dig trött och sårbar för fiender som slår hårt och kommer tömma din hälsomätare till noll på bara några få slag. Du vill vara säker på att du är redo att blockera deras attack eller inte är i vägen för deras vapen alls.

Det finns en uppsjö av alternativ för att specialisera din karaktär, med många vapen och trollformler för att passa just din spelstil. Du kan nu till och med framkalla egna monster till strider, i Pokémon-stil. Men bakom alla dessa alternativ finns det en simpel charm och glädje med att röja igenom hela Elden Rings historia och episka värld med ett gammalt hederligt, rejält svärd.

Även om några av Elden Rings valfria dungeons kan kännas lite lika varandra, kommer du ibland att snubbla in i en med en häftig bosstrid eller en serie galna designval som kommer att locka fram oväntade skratt. Det är väldigt lite i spelets öppna värld som känns som ett tråkigt måste - något som inte går att säga om särskilt många spel med öppen värld. Allt är meningsfullt, även om vissa delar är mindre genomtänkta än andra. I Dark Souls och Bloodborne går varje ny del av världen ihop som ett urverk, vilket utökar din förståelse av historien och omformar det som kom innan. Elden Ring har liknande intrikata delar men skapar inte samma sammanhängande helhet. Du kan exempelvis utforska ett stort slott i utkanten av världen och ha en fantastisk, klassisk FromSoftware-känsla när du gör det, men kommer det att ge några insikter i spelets övergripande historia? Inte alltid.

Men allt behöver inte ha någon betydelse för handlingen. Vi har accepterat sidouppdrag och liknande i årtionden. Även Bloodborne hade sina Chalice Dungeons. Men vi kan inte låta bli att undra om mer innehåll (även om det är välgjort) nödvändigtvis är bättre. Kvalitetsnivån som upprätthålls under spelets många timmar är nästan oöverträffad, men på något sätt får den enorma mängden innehåll nästan det hela att kännas sämre? Om världens handling och teman går förlorade i den stora mängden saker att utforska, borde de överhuvudtaget finnas där? Svaret kommer med tiden och kommer förmodligen att skilja sig från spelare till spelare. För tillfället kan vi inte förneka tjusningen med att ha en FromSoftware-titel som är så stor. Det är allt vi har tänkt på i flera veckor nu och oavsett hur det jämför sig med tidigare titlar är det ett under i sig.

Nyheterna är dock inte oändliga och i områden längre fram i spelet kommer du att möta ett gäng liknande bosser i de dungeons som finns utspridda i världen.

Denna upprepning är bara anmärkningsvärd eftersom spelet för övrigt är så konsekvent uppfinningsrikt, så ivrigt att överraska och förtjusa. Att småsaker som dessa till och med sticker ut är verkligen ett bevis på spelets övergripande kvalitet, eftersom vi helt enkelt har kommit att tolerera dem i andra spel.

FromSoftware lyckas nästan helt att hantera Elden Ring-världens enorma skala. Det kändes som att det var tre eller fyra FromSoftware-titlar ihopsatta i ett enda spel. Det har funnits större spel men inga som är så tätt packade med idéer. Det är en ren glädje att utforska spelvärlden och dess historia, förutsatt att man förstår FromSoftwares speciella sätt att kommunicera saker till spelaren.

Osamarbetsvilliga fans

Elden Ring blir både hjälpt och stjälpt av dess multiplayer-community. Dess popularitet säkerställer att det alltid finns folk runt omkring som hjälper dig med bossar. Du kan gå online för att be om hjälp från vänner eller främlingar och kalla dem in till din värld oavsett hur långt de kommit i spelet.

De meddelanden som spelarna lämnar i världen, en klassisk del i FromSoftwares spel, är dock mindre användbara. Tidigare hade dessa mystiska anteckningar sagt saker som "fiender framåt", "var redo med skölden" eller "bakhåll". Nu är de fulla av memes och skämt istället för vägledning.

De första dagarna av Demon's Souls och Dark Souls, där spelare tillsammans utforskade spelvärldarna, har gett vika för en community som domineras av de som springer före. Det är härligt att kunna hjälpa nya spelare genom spelet som en veteran, men det är samtidigt svårt att inte ge dem för mycket hjälp och beröva dem deras egna minnesvärda misslyckanden och triumfer.

Elden Ring är absurt bra. Ett nytt FromSoftware-spel är som julafton för alla som älskar masochistiska fantasy-RPG-titlar. Det bjuder på ett vidsträckt galleri av monster, en titanisk arsenal av vapen att använda och en enorm arena som är fantastisk att titta på och en övertygande historia att nysta upp. Det har helt enkelt aldrig funnits så mycket av detta på ett och samma ställe eller så snyggt förpackat. Det är ärligt talat helt sjukt.

Ändå oroar jag mig lite för den kollektiva destinationen för FromSoftwares spel. Dagarna av gemenskap och samarbete som tidigare lyft FromSoftwares spel kan vara förbi - spelarbasen är alltför bekant med studions arbete.

Det är nästan omöjligt för FromSoftware att vrida tillbaka klockan, men det är synd att deras rikaste, största spel kanske uppskattas lite mindre på grund av den bekanta formeln. Elden Ring är inte för alla och det försöker det inte heller vara, men de som är ivriga att prova på det för första gången kan påverkas av hur det diskuteras, både i själva spelet och utanför spelet. Man kan inte riktigt kritisera spelet för det, men det är något att ha i åtanke om du vill uppleva spelet "på riktigt", utan störningsmoment eller åsikter från andra.

Omdöme

Elden Ring visar upp FromSoftwares mest lekfulla sida, där de glatt kastar ut alla idéer de kan trolla fram för spelarnas resa genom The Lands Between. Den överger sina föregångares snäva ramar till förmån för en mer spretig, överväldigande öppen värld. Tiden kommer att utvisa om det får en lika kär plats hos spelare som de tidigare titlarna. Oavsett hur det jämför sig med tidigare titlar, är det i sig ett helt otroligt övertygande äventyr för dem som älskar en utmaning.

• Här är de bästa PS5-spelen just nu
• Här är de bästa Xbox Series X-spelen just nu
• Ska du prova på Elden Ring för första gången? Här är våra bästa tips och tricks