Garmins sportklockor har följt mig genom många år av löpning. Min första var en klumpig men funktionell Garmin Forerunner 35, som tog mig igenom mina första försök till ”seriös” träning, hela vägen fram till en Garmin Fenix 7S – som ärligt talat var betydligt mer klocka än jag egentligen behövde.
Min kärlek till varumärket var dock inte för evigt. Efter en utdragen serverstörning och med en växande irritation över lanseringen av Garmin Connect+ (som i smyg lade LiveTrack-SMS-aviseringar för löpare bakom en betalvägg – men inte för cyklister), bestämde jag mig för att min nästa enhet skulle bli från Polar.
Bytet var enkelt, och jag var redan väl bekant med gränssnittet och Polar Flow-appen från min tid som TechRadars fitnessredaktör för många år sedan. Allt fungerade helt friktionsfritt – tills det inte gjorde det.
Problemet visade sig vara en pulsmätare. Jag har använt ett pulsband runt bröstet i flera år och tycker att det är särskilt användbart för intervallträning på spinningcykel, där en handledsbaserad mätare inte reagerar lika snabbt som jag vill och dessutom kan påverkas av att jag håller i styret. Att få pulsen direkt från bröstbandet till cykelns skärm via ANT+ är snabbt, smidigt och gör det lätt att se hur ansträngningen påverkar pulsen i realtid.
Därför blev jag väldigt glad när Garmin för några år sedan lanserade HRM-Fit – en pulsmätare som fästs direkt i BH-bandet. Inget mer extra resårband som glider ned mitt under passet. Det är en briljant idé, och en som jag hittills inte sett kopieras av någon annan stor aktör inom träningsteknik.
Visst finns det pulsmätare som kringgår problemet genom att sitta på armen i stället för runt bröstet, som Polar Verity Sense, men de använder samma teknik som sensorn i en klocka och lider därför av samma begränsningar.
Min Polar-klocka har stöd för sensorer via både ANT+ och Bluetooth, så jag satte HRM-Fit på min önskelista inför jul. Tomten levererade snällt, och jag kopplade snabbt ihop de två, ivrig att ta den nya duon på sin premiärtur på annandag jul.
Gick det smidigt?
Med HRM-Fit bekvämt på plats och väl inpackad mot vintervädret gick jag ut, tryckte på start, tog några steg och … ingenting. Inte bara saknades puls på klockan, utan även tempo och distans. Jag avbröt passet och började om, den här gången noga med att vänta tills klockan hade en stabil GPS-låsning innan jag tryckte på start. Samma sak igen: ingenting.
När jag började frysa bestämde jag mig för att springa ändå och improviserade en ungefär fem kilometer lång runda längs min hemstads tomma trottoarer.
När jag kom hem visade passet varken hastighet eller distans i Polar Flow-appen, trots att rutten på något sätt hade registrerats och till och med dök upp på en karta när den synkades till Strava. Mycket märkligt.
En snabb sökning online antydde att det kunde vara en tillfällig GPS-miss med klockan, men det kändes som en konstig slump med tanke på att den enda förändringen den dagen var den nya pulsmätaren. Sedan hittade jag förklaringen. Tydligen identifierar flera av Garmins pulsmätare, inklusive HRM-Fit, sig felaktigt som stegsensorer när de kopplas till Polar-klockor.
Comment from r/Polarfitness
Klockan förväntar sig då data som kadens och steglängd i stället för puls, och för att göra en lång historia kort blir allt väldigt rörigt. Det finns ingen lösning på problemet – prylarna är helt enkelt inkompatibla. Typiskt.
Då stod valet klart: behålla antingen pulsmätaren eller klockan och sälja den andra. Jag valde att värdera komforten hos Garmin HRM-Fit högre än min (möjligen något barnsliga) vilja att markera mot Garmin för att ha infört ett betalt lager i en tidigare gratis app.
Efter en hel del research (jag brukade testa sportklockor i jobbet, men det var några år sedan) fastnade jag för Garmin Lily 2 Active. Det är företagets minsta sportklocka med inbyggd GPS (jag har aldrig varit särskilt förtjust i uppkopplad GPS som använder mobilen), och till skillnad från vanliga Garmin Lily 2 har den stöd för tillbehör via både ANT+ och Bluetooth.
Funktionsuppsättningen är betydligt mer avskalad än hos Polar-klockan, eller till och med min tidigare Garmin, men det är helt okej för mig. Jag har ändå aldrig använt kartor på en klocka om jag inte recenserar den, så deras frånvaro stör mig inte, och jag saknar inte heller en färgskärm. Så länge den låter mig synka ett träningsschema från TrainingPeaks och säger till när jag är utanför rätt pulszon är jag nöjd.
Lily 2 Actives lilla storlek gör den dessutom bekväm nog att bära på natten, så jag följer faktiskt min sömn utan att känna att jag har en tegelsten runt handleden. Den har allt jag behöver och absolut inget mer – och det är helt fine.
Sensmoralen är ganska tydlig: om du funderar på att köpa en ny sensor eller ett nytt tillbehör, se till att du söker på båda produkternas namn tillsammans och tar reda på om de verkligen är kompatibla – även om specifikationerna säger att de borde vara det.
