Subnautica 2 har varit under utveckling ett bra tag, men fram till helt nyligen var spelets framtid osäker efter konflikten mellan utvecklaren Unknown Worlds och dess ägare och utgivare Krafton.
Men nu är vi här: Unknown Worlds sitter återigen vid rodret (eller borde jag säga dykrodret?), Krafton står fortfarande för utgivningen och spelet med flest önskelistningar på Steam har äntligen släppts i early access.
I mina ögon var det första spelet ett av de bästa överlevnadsspelen någonsin, tack vare sin fängslande blandning av häpnadsväckande undervattensmiljöer, ett mysterium som långsamt vecklades ut och fantastiska prylar att leka med – för att inte tala om den enorma skräcken från Leviathans.
Uppföljaren har med andra ord en hel del att leva upp till. Efter mina första timmar med spelet kan jag med glädje konstatera att det ser ut som att serien är tillbaka i toppform. Men det finns en sak som ännu inte har visat sig och jag hoppas verkligen att den finns där.
Krafton mot Unknown Worlds
Om du har missat vad som hänt försämrades relationen mellan Krafton och Unknown Worlds dramatiskt förra året, när Krafton sparkade flera nyckelpersoner på studion: grundaren och Subnautica-regissören Charlie Cleveland, VD:n Ted Gill och chefen för specialprojekt Max McGuire. Krafton hävdade att de hade misslyckats med att få Subnautica 2 redo för den ursprungliga early access-lanseringen någon gång under 2025 och sköt därför upp spelet till i år.
Förseningen innebar att utvecklarna inte längre kunde få en utbetalning på 250 miljoner dollar från Krafton om spelet hade nått sina intäktsmål för 2025, något som förstås är ganska svårt när spelet inte ens har släppts. Krafton hävdar dock att beslutet om förseningen inte "påverkades av några avtalsmässiga eller ekonomiska överväganden".
Den avsatta ledningen slog naturligtvis tillbaka och hävdade att spelet var redo för lansering 2025 och att Krafton hade arrangerat förseningen enbart för att slippa betala. När Krafton sedan anklagade dem för att ha "övergett" spelet tog de Krafton till domstol – och vann. Gill återinsattes som VD och teamet fick sina pengar.
Som om hela historien inte redan var absurd nog bekräftade domen dessutom att Kraftons VD Changhan Kim hade frågat ChatGPT om juridiska råd kring hur företaget skulle kunna undvika utbetalningen, efter att företagets chef för bolagsutveckling, Maria Park, hade meddelat Kim att Krafton sannolikt skulle behöva betala trots uppsägningarna.
Åtminstone för tillfället verkar dammet ha lagt sig och vi har fått vårt spel. Subnautica 2 finns nu tillgängligt i early access – men var det värt väntan?
Kastad rakt ut på djupt vatten
Spelet börjar ungefär på samma sätt som originalet. Efter att en nödsituation uppstår ombord på ett rymdskepp flyr du i en räddningskapsel som kraschar i havet på en främmande planet.
Hittills är det väldigt mycket Subnautica. Presentationen är dock ett rejält steg upp från originalet. Introduktionen är betydligt mer påkostad än i det första spelet och miljöerna är både snyggare och mer detaljerade. De olika havsvarelserna är mer fascinerande tack vare sin variation och slående design, samtidigt som de har fler udda och charmiga animationer som verkligen får ditt nya hem att kännas främmande.
Sedan har vi själva vattnet. Det ser betydligt mer verklighetstroget ut än i Subnautica. Där glömde jag ofta bort att jag faktiskt befann mig under vatten på grund av bristen på visuella ledtrådar, men här finns det gott om dem. Hela världen har en subtilt grumlig ton, med bubbeleffekter och regnbågsliknande ljusspel över havsbotten. Bäst av allt är ljusstrålarna som tränger genom vattnet och avslöjar små partiklar av damm och skräp, vilket ser otroligt fotorealistiskt ut.
Känslan av djup när du tittar ner under dig är dessutom på något sätt starkare, vilket knappast är goda nyheter för den som lider av thalassofobi. Ljudbilden under vatten är också helt klockren.
En sak som Subnautica 2 behåller från det första spelet är det tropiska klimatet. Kanske vill Unknown Worlds återvända till det som fungerade och undvika den arktiska miljön från det mindre hyllade Subnautica: Below Zero. Den här gången finns dock fler vädereffekter och mer imponerande himlar, vilket återigen visar hur studion har utvecklats.
Av det jag sett hittills ligger berättelsen i Subnautica 2 närmare en typisk sci-fi-thriller, med många välbekanta inslag från genren. Den här gången är du inte ens människa, utan någon form av digital entitet i en "utskriven" kropp som kan "skrivas ut" på nytt varje gång du dör. Jag antar att det här valet åtminstone delvis är tänkt att ge en förklaring inom spelvärlden till varför spelaren kan dö och återuppstå.
I tidens anda finns det också antydningar om att en illvillig AI är i farten. Den känslan förstärks av robotarna du möter, som ger dig uppdrag och information. De kallas Noetic Advisors (NoAs) och ger starka HAL 9000-vibbar. För säkerhets skull har man dessutom slängt in några Lovecraft-inspirerade inslag, vilket numera tycks vara närmast obligatoriskt i moderna spel som ens snuddar vid skräckgenren.
Grundkonceptet från det första spelet är i högsta grad intakt i Subnautica 2. Du utforskar planeten för att samla resurser och avslöja dess hemligheter. Vissa föremål och delar av utrustningen har fått nya namn och ny design, men deras funktioner är i princip oförändrade.
Det finns dock några nya mekaniker. Du kan skaffa anpassningar som ger olika förstärkningar och förbättrade förmågor, exempelvis snabbare simning och bättre uthållighet. Jag har bara hunnit prova några få hittills, men ser fram emot att se vad mer som blir tillgängligt.
Din karaktär känns också betydligt smidigare att styra. Utöver förbättrade animationer för händer och föremål är rörelserna mjukare och mer precisa, särskilt när du går på fast mark, vilket är en tydlig förbättring jämfört med originalet. Dessutom skjuts du inte längre upp ur vattnet som en språngbräda när du snabbt stiger mot ytan, något som brukade irritera mig något enormt.
En av de största skillnaderna i Subnautica 2 är dock tempot. Jag vet inte om det bara beror på att jag redan är så bekant med seriens grundläggande system, men överlevnaden känns mindre krävande. För att få tag på vatten behöver du exempelvis inte längre jaga de där irriterande bladderfish-fiskarna. I stället finns det vattensniglar i överflöd på havsbotten, redo att plockas upp.
Dessutom kan du börja bygga din bas nästan omedelbart. Kontrollerna för byggandet har också förfinats, vilket gör det mycket enklare att bygga och ändra alla olika delar på både utsidan och insidan av basen. Jag är särskilt tacksam över möjligheten att flytta möbler som förvaringsskåp – även när de är fulla – efter att de byggts, samt funktionen för att automatiskt snäppa föremål till ett rutnät. Perfekt för en pedant som jag.
Det jag däremot inte har sett ännu är det jag allra helst vill få tag på: undervattensfarkoster. Jag har hittat en del av en Wakemaker, som verkar vara det här spelets motsvarighet till Seaglide, den handhållna framdrivningsenheten. Men något som motsvarar den älskade Cyclops har ännu inte dykt upp eller ens antytts.
Jag har inget emot att behöva vänta, eftersom tålamodet som krävdes för att få tag på den ursprungliga Cyclops bara gjorde ögonblicket ännu bättre när jag väl fick den. Jag är särskilt nyfiken på vilken potential en sådan farkost skulle kunna ha i co-op, med tanke på Cyclops enorma storlek och alla olika saker flera spelare skulle kunna sköta ombord.
Oavsett vad spelet väljer att göra med undervattensfarkoster hoppas jag bara att vi får något bättre än Seatruck från Below Zero. Dess modulära design var visserligen intressant, men den bleknade i jämförelse med den mäktiga Cyclops.
Jag har inte heller stött på någon riktigt skräckinjagande fauna ännu, även om spelet definitivt antyder att sådana varelser finns. Det finns några märkligt söta hammarhajsliknande varelser som rusar mot dig, men ingenting jag sett hittills kommer i närheten av den hjärtklappningsframkallande skräcken från Leviathans.
Överlag är mina första intryck av Subnautica 2 väldigt positiva. Jag kan med glädje konstatera att spelet är ungefär så välpolerat som man rimligen kan hoppas på från ett spel i early access. Jag stötte inte på några buggar, bortsett från ett mindre texturfel.
Jag har ännu inte hunnit prova co-op-läget, men så fort jag gör det återkommer jag med mina intryck. Oavsett hur det visar sig fungera är jag hoppfull om att Unknown Worlds kommer att hantera den här early access-perioden väl, med tanke på hur bra studion skötte den för Subnautica. Hittills ser det ut att bli en värdig uppföljare till originalet som jag förlorade mig i under så många timmar för alla dessa år sedan.
Följ TechRadar på Google News och lägg till oss som en prioriterad källa för att få våra expertnyheter, tester och analyser direkt i ditt flöde.
