När folk pratar om Garmin handlar det oftast om en sak – de bästa löparklockorna. Det är också den delen de flesta av oss ser. Du köper en Forerunner eller en Fenix, synkar den till Connect-appen och spenderar sedan de kommande åren med att vara lite väl nöjd över batteritiden, särskilt när vänner klagar på att deras Apple Watch dör efter en dag.
Men när jag blev inbjuden till Garmins huvudkontor i Olathe, Kansas, för en mediavisning i samband med den överraskande lanseringen av den nya Forerunner-serien fjolåret, var jag rejält peppad på att få se vad som händer bakom kulisserna. Som smartwatch-entusiast kändes det som en gyllene biljett direkt ur Kalle och chokladfabriken.
Makala inaendelea hapa chiniAlla delar av rundturen bjöd inte på de saftiga rubriker journalister alltid hoppas på, men den gav ändå genuina och överraskande insikter i ett varumärke som bygger dyra produkter – produkter som är byggda för att hålla, till skillnad från mycket annan smart teknik som ofta bara är tänkt att överleva till nästa uppgraderingscykel. Här är tre av mina största insikter från resan.
1. Garmin testar alla sina klockor internt tills de går sönder
Höjdpunkten för mig var inte att få se en ny, glänsande klockmodell, utan testlabben. Inte för att de är särskilt glamorösa, det är de verkligen inte, utan för att de förklarar varför Garmin-användare ofta behåller samma enhet i väldigt många år.
Det var ganska underhållande att höra hur Garmin faktiskt vill att deras enheter ska gå sönder i de här labben. Poängen är dock att det hjälper dem att förstå varför fel uppstår, så att de kan åtgärda dem innan en produkt når marknaden.
Guiden förklarade att hela syftet med den här typen av tester är att ligga steget före potentiella ”fältfel” så tidigt som möjligt i utvecklingsprocessen och sedan fortsätta köra tester i takt med att designen mognar. De ser mycket hellre att en prototyp faller isär i ett labb än att en färdig produkt dör mitt under en användares triathlon, vilket känns fullt rimligt.
Bredden på testerna i labben var också imponerande. Jag fick se specialbyggda kammare för kyla, värme, fukt och UV-liknande åldring, utformade för att påskynda den typ av långsam nedbrytning som annars visar sig först efter månader av sol, svett och vinterlöpning.
Det finns även saltfogkammare för korrosion, inklusive en som växlar exponering för att efterlikna verkliga förhållanden, samt kemiska tester för sådant som faktiskt hamnar på wearables, som konstgjord svett, solkräm och till och med mer aggressiva ämnen som bränsle och transmissionsvätska.
Sedan har vi den fysiska misshandel som wearables utsätts för. Falltester är en självklarhet, men Garmin använder riggar som kan vinkla en enhet så att den landar exakt på samma punkt, som en knapp, om och om igen. Allt filmas med höghastighetskamera så att de kan se vad som går sönder i slow motion.
Cykeltester utgör också en stor del av testningen, där delar aktiveras tusentals gånger. Det kan handla om armband som sträcks upprepade gånger, knappar som bankas in eller mekanismer som körs tills något till slut ger vika. Det handlar alltså inte bara om huruvida en klocka överlever ett fall, utan om den klarar att användas så som en vanlig människa faktiskt använder den, om och om igen, under månader, år och kanske till och med decennier.
Jag fick tyvärr inte ta några bilder i den här delen, irriterande nog, men fullt förståeligt. Det jag kan säga är att upplevelsen gjorde ett starkare intryck än någon produktpresentation eller PowerPoint-slide under hela resan. Det är också den typen av insyn som gör Garmins, ja, premiumprissättning lite lättare att acceptera. Det kan fortfarande svida i plånboken, men åtminstone ser man vart en del av pengarna tar vägen.
2. Garmins enorma lager är i princip en superavancerad robotmotorväg
Om testlabbet är platsen där Garmin bevisar sina produkters hållbarhet, så är lagret där företaget visar upp sin skala. Det här området var ofattbart stort, men det var inte bara storleken som överraskade mig, utan allt som faktiskt sker här.
Det är definitivt inte den sexigaste sidan av teknikvärlden, men jag fick se hur företaget ser till att du får din klocka snabbt, hur returer hanteras effektivt och hur mycket, eller snarare hur lite, avfall som skapas längs vägen.
Lagerverksamheten är kanske den mest imponerande delen, eftersom den är fullständigt proppad med automation. Här används höga maskiner och robotar som flyttar produkter fram och tillbaka, så att personalen slipper gå upp och ner för oändliga gångar eller trappor hela dagarna.
Guiden förklarade att lagerrobotarna följer fasta rutter, kör in under ett mobilt lagerställ, låser fast sig i dess bas och lyfter det en aning, för att sedan transportera hela stället dit det behövs. Allt styrs via beställningar på surfplattor från personalen och eliminerar en enorm mängd onödigt springande.
Den märkligt mest tillfredsställande delen var dock packlinan. Där finns en maskin som mäter höjden på innehållet i en kartong, skär till kartongen, viker ner den, limmar den och i praktiken anpassar förpackningen exakt efter innehållet.
Det låter kanske inte så märkvärdigt förrän man tänker på att fraktkostnader baseras på både storlek och vikt. När sådana här små utrymmesbesparingar staplas på hög sparar Garmin både pengar och utsläpp genom att inte behöva frakta en massa luft, vilket i sin tur innebär färre transporter.
All denna automation och effektivitet är extremt avancerad och kan mycket väl förklara vart en del av de höga prislapparna tar vägen.
3. Garmins rötter inom flyg gör tillförlitlighet till en hörnsten
Här kommer den del som jag verkligen inte hade förväntat mig, nämligen hur mycket av Garmins DNA som är djupt förankrat i andra branscher som flyg, inte bara fitness, och hur det i sin tur påverkar våra träningsklockor.
Under rundturen lyftes Garmins koppling till flyg fram som ett av företagets grundfundament, något som det tidiga teamet tydligen var starkt rotat i. De pratade om det med den typ av stolthet man annars brukar höra när varumärken beskriver sin viktigaste produktkategori, inte som någon obetydlig sidoverksamhet inom B2B.
De gick igenom vilka system Garmin bygger in i flygplan, från stora cockpit-skärmar och sensorer till GPS, kommunikationssystem och uppkoppling som håller databaser uppdaterade, så att piloter slipper sitta och manuellt pilla med inställningar i luften.
Det lades också stort fokus på flygkontrollteknik som autopilotsystem och säkerhetsfunktioner, inklusive en nödknapp som med ett tryck kan ta över, kommunicera, välja en landningsplats och ta ner flygplanet säkert om något går fel.
De tog oss till och med upp i luften i några av sina egna plan, ja, de har ett eget hangar, för att visa hur allt fungerar i praktiken, vilket inte var det minsta skrämmande …
Självklart är allt detta ljusår från att en Forerunner vibrerar på handleden för att du har glidit ur pulszon 2, men det förklarar varför Garmin är så besatta av tillförlitlighet i situationer där ett fel inte bara är irriterande, utan direkt farligt. Oavsett om du befinner dig i luften eller ute i vildmarken måste tekniken fungera. Och för mig bidrar det här till att sätta diskussionen om hur dyra Garmin-enheter är i ett nytt perspektiv.
Jag ser nu Garmin inte bara som ett varumärke som gör wearables av hög kvalitet, utan som ett företag som bygger seriösa navigations- och styrsystem och sedan tar med sig delar av det tänkesättet och den ingenjörskulturen in i sina konsumentprodukter.
Allt detta gjorde att campusområdet kändes mindre som ett huvudkontor för löparklockor och mer som ett märkligt brett teknikimperium där fitness, friluftsliv, flyg, marin och fordonsindustri samsas under samma tak, något som jag måste erkänna gav mig tydliga Apple-huvudkontorsvibbar.
Jag flög dit med inställningen att jag skulle bevaka en lansering av en sportklocka och åkte därifrån med en helt annan bild av varumärket. Anledningen till att Garmin-produkter känns så pålitliga handlar inte bara om själva klockorna, utan om att det är ett kompetent ingenjörsföretag som är byggt kring att utveckla avancerad navigationsteknik på extremt hög nivå.
Så om du står i begrepp att köpa din nästa Garmin är det värt att ha tre saker i åtanke: klockorna testas på genuint brutala sätt; logistikverksamheten är långt mer avancerad än de flesta inser; och företagets djupa ingenjörsrötter sträcker sig betydligt längre än bara träning.
Det betyder inte att Garmin är perfekt, men deras enheter står inte bara pall för tidens tand, de tenderar också att göra den dagliga träningen smidigare och mer pålitlig, vilket är något som är svårt att ge upp när man väl har vant sig vid det.
