Skip to main content

Control - recension

Befria ditt sinne.

Control - recension
(Image: © Remedy Entertainment/505 Games)

Vårt omdöme

Controls inspirerade narrativ blandas med filmiska effekter och smart miljödesign. Det kompletteras med ett tillfredsställande stridssystem som gör spelet till ett imponerande narrativt drivet storspel som du bara inte får missa. Spelet kommer invadera dina drömmar och leta igenom ditt psyke.

För

  • Fantastiska partikeleffekter
  • Inspirerande art-design
  • Sömlös blandning av live-action och röstskådespelare
  • Bra blandning mellan strider och utforskning

Emot

  • Börjar ganska långsamt
  • Några strukturella kompromisser
Testinformation

Plattform: Xbox One X

Tid spelad: 15-20 timmar

Control är det senaste mystiska spelet från Remedy och är precis vad finsmakare av absurd och surrealistisk film har väntat på.

Spelare ikläder sig rollen som den kapable Jesse Faden, vår rödhåriga hjältinna som letar rätt på The Oldest House. Det är en byråkratisk byggnad i brutalism-stilen, belägen i New York. Den existerar i konstant arkitektuellt flux och kan bara ses av dem som önskar se den.

I ett försök att hitta sin försvunna bror slängs hon in i positionen som Director of the Federal Bureau of Control, en Big Brother-liknande organisation som utför kontroll och inneslutning av övernaturliga väsen. Detta inkluderar förändrade föremål samt vanliga hushållsföremål som har fyllts med övernaturlig potential som det talats om i skrönor och som existerar i det kollektiva undermedvetandet. 

Är du förvirrad än? Vänta bara tills du får pröva spelet.

Övernaturliga miljöer

Control - recension

(Image credit: Remedy Entertainment/505 Games)

Control är ett väldigt filmiskt spel och det är tydligt att Remedy har lagt lika stort fokus på de mindre detaljerna och de utsökt vackra miljöerna, som de har på utvecklandet av ett större narrativ. Olika automater täcker väggarna i The Oldest House, fyllda med vita påsar och mat eller dryck i generiska förpackningar utan tillverkarens namn. Tidigare anställda kan ses sväva i luften och de rycker i en obehagligt synkad takt. Du förstår att de har blivit korrumperade av The Hiss, en översinnlig kraft som på något sätt krälat sig in i The Oldest House och gjort det till en psykosomatisk mardröm.

Korta filmer som leds av ointresserade vetenskapsmän visas på kala väggar och ingen vet var de medverkande befinner sig. I ett rum råkade jag välta en projektor när jag använde en av Jesses krafter för att slänga rasmassor på en bevingad och plågad byråkrat, och jag märkte plötsligt att resten av videoklippet spelades upp med bilden avklippt på den västra väggen, där projektorn låg. Det är stunder som dessa som bekräftar vilket otroligt arbete och sinne för detaljer som ligger bakom Control.

Med tanke på att det är ett Remedy-spel, finns det så klart högar av lappar att hitta, samt oräkneliga tillägg och sammanfattningar att läsa, där allt formar en berättelse om hur det övernaturliga har läckt in i verkligheten utanför dessa klaustrofobiska väggar.

Control - recension

(Image credit: Remedy Entertainment/505 Games)

Byrån har censurerat delar av anteckningarna, men genom att utforska och lyssna på den atmosfäriska världens brummande får du en känsla av sammanhanget. På så sätt får du en förståelse över hur FBC har genomsyrat det undermedvetna hos människor över hela världen, sänt vilseledande information genom fåniga radioprogram som går nattetid, hur de har dolt sanningen in i absurdum och alltid skyddat sina egna experimentella intressen. I ett rum som är känt som "Dead Letters" katalogiseras inte ens de tusentals uppriktiga brev som berättar om övernaturliga upplevelser och hissarna går inte ens att använda på grund av alla brev som fyller rummet.

Max Payne i högsta person, James McAffrey är helt mästerlig som Zachariah Trench, den nyligen avlidne världsresande Bureau Director som matar Jesse med information via en förbjuden Hotline, något som visuellt integreras via Twin Peaks-liknande transparenta filmlager som dominerar Jesses syn. Det måste ses för att förstås.

Sean Durrie stjäl ett antal scener senare i spelet när handlingen börjar ta fart, men för att inte spoila en så intensiv handling säger vi inget mer. Du kommer också bli matad med information om en mystisk Styrelse som rör sig mellan astrala plan. Deras instruktioner som levereras via förvrängda toner påminner oss om den hemsökta radion i Kojimas P.T.

Psykiskt pussel

Control - recension

(Image credit: Remedy)

Även med dess Metroidvania-inspiration och Open World-design är Control en riktigt svår balansgång för utvecklaren Remedy, något som andra utvecklare misslyckats med innan. Tack och lov kan vi säga att de klarar dessa svårigheter utan större problem.

Vi ryser ofta när vi går runt i Control och absorberar den blodpumpande ljuddesignen, där vi har Martin Stig Anderssen att tacka. Det finns alltid något som drar till sig din blick i varje sektor av The Oldest House, från det utomvärldsliga möglet som ruttnar i hörn och skrymslen, till det enormt vackra bensinliknande spår som varje fiende lämnar efter sig, vilket också råkar vara den essens som Jesse (mästerligt spelad av Courtney Hope) använder för att uppgradera sina färdigheter och vapen.

Spelets pussel kan också vara riktigt kluriga. Vid ett tillfälle stod vi nära TV:n med mobiltelefonen i handen och försökte använda en app som spelade ljud baklänges för att lösa ett pussel. Vid ett annat tillfälle översatte vi en finsk fastighetsskötares mumlande till engelska för att få mer kontext om hans del i handlingen. Det är i sig ett bevis på hur mycket Controls värld så totalt lyckades fånga oss. Vi ville njuta av absolut varje liten munsbit av dess handling.

En mörk Phoenix

Control - recension

(Image credit: Remedy)

Vi har några mindre problem med spelets struktur, tanken är att du ska lägga mycket tid på att rota runt efter saknade uppdragsgivare, hemliga färdigheter samt föremål, där vissa inte ens är bundna till troféer eller uppdrag. Det är vågat av Remedy och något vi verkligen uppskattade. Hur viktigt det än är med utforskande i Control börjar dock spelet med en långsam och linjär sekvens innan det verkligen öppnas upp. När det tillslut (väldigt snyggt) öppnas upp, finns det fortfarande några kompromisser hos den Open World-design de uppenbarligen siktade på.

Ett irriterande exempel var en vägg täckt av mögel, som hindrar Jesse från att komma in i medicin-sektionen av Containment-sektorn, en vägg som senare försvinner efter att du klarar ett specifikt handlingsrelaterat uppdrag. Det finns inget tillfredsställande svar till varför väggen var där från början för att sedan försvinna. Vi medger att det är en småsak, men det känns som om det går rakt emot den Metroidvania-känsla resten av spelets nivådesign inger.

Eftersom jag älskar att utforska i spel, känns det skönt att spelets övriga områden är bättre gjorda. Jesse har en alltjämt växande Clearance-nivå som ger henne tillgång till mystiska sidokontor och områden, så spelet sporrar även de mest linjära spelare att gå på upptäcktsfärd och till exempel senare i spelet besöka områden som redan undersökts. Vi älskade det.

Spelets checkpoints kan dock också vara frustrerande och ibland lika brutala som arkitekturen. Fiendeplaceringen är inte perfekt och om du inte är försiktig kan du ofta bli överväldigad. Detta skapar en skönt svår upplevelse, men det finns stunder du kommer svära över att behöva springa tillbaka till stället du precis dog ännu en gång.

Control - recension

(Image credit: Remedy Entertainment/505 Games)

Med det vill vi inte säga att spelet är segt: det är kanske en av Controls mest lyckade funktioner. Att kontrollera Jesse efter hennes Levitation-uppgradering känns som vad Anthem borde varit. Du är den ultimata superhjälten och det är en härligt flytande känsla med Jesses framfart medan hon zippar runt sina fiender, kastar föremål och fångar deras sårbara sinnen. 

Spelets Service Weapons är också härligt taktila, med ett antal meningsfulla varianter som inkluderar en Charged Blast som sliter sönder både kött och partiklar som råkar komma i dess väg, något som skapar ett fantastiskt visuellt kollage när tornados av skräp och papper dyker upp mitt i Controls intensiva strider.

Om du undrar hur omspelningsbart spelet är kan vi avslöja att Control är förvånansvärt kul även efter att du klarat dess handling. Vi är ganska säkra på att, även om vi redan klarat alla sidouppdrag som finns och fyllt hela färdighetsträdet, så finns det gott om mer svårfunna hemligheter som gömmer sig inom The Oldest House.

Hur det än är så finns det gott om rum för Remedy att expandera handlingen med DLC, något vi mer än gärna skulle betala för med tanke på kvalitén på själva spelet.

Omdöme

Control - recension

(Image credit: Remedy Entertainment/505 Games)

Den färdighet Remedy visar när de med Control blandar flera olika svåra genres, både inom film och spel, och fortfarande lyckas leverera en sådan mystiskt klurig handling som påminner om True Detective och Twin Peaks, är helt otrolig. De har skapat en stark kandidat till Game of the Year, något som gör det väldigt enkelt för oss att säga åt dig att du inte borde skippa det här spelet trots den välfyllda hösten.

Det finns helt enkelt inget som riktigt liknar Control på marknaden och Remedys förmågor inom atmosfär och mystik får här leka fritt, samtidigt som de belönar spelet med ett oväntat engagerande stridssystem som inte alls känns som en eftertanke. Frigör ditt sinne, lyft din handkontroll och förlora dig själv i mystiken inuti The Oldest House.