Jag är inte helt säker på exakt när jag började använda Spotify, men enligt mitt mejlarkiv har det varit minst 10 år – och troligen betydligt längre än så (musiktjänsten lanserades 2009). Ärligt talat har jag älskat det och tillgången till en katalog med tiotals miljoner låtar har förändrat hur jag lyssnar på musik, precis som för många andra.
Men i samband med en årlig genomgång av mina många, många digitala prenumerationer inför ett nytt år, är jag redo att återvända till min första digitala musikförälskelse: Apple Music (eller iTunes, som det hette tidigare). Det finns ett huvudskäl och flera sekundära skäl till varför jag byter, vilket jag ska gå in på här.
Om du själv funderar över din relation till de bästa musiktjänsterna kan du kanske ha nytta av det här perspektivet – särskilt om du har övervägt att lämna Spotify eller undrat vad Apple Music egentligen erbjuder. Stanna inte kvar hos din nuvarande musiktjänst bara av vana.
Den digitala lyssningsrevolutionen
Lite bakgrund är nog hjälpsamt för att förstå varför jag byter till Apple Music. Jag hoppade på den digitala musikrevolutionen väldigt tidigt och var tonåring när MP3-formatet till slut fick ner ljudfiler till en rimlig storlek och internethastigheterna blev tillräckligt bra för att dela dem online.
Samtidigt som jag fortfarande köpte musik på CD satt jag tålmodigt och rippade allt och matade in det i Winamp och Windows Media Player – och senare i iTunes, inte långt efter att det först dök upp på Windows 2003. Att kunna lagra hundratals album på en enda enhet kändes som magi på den tiden.
iTunes utvecklades så småningom till Apple Music, men min historia med mjukvaran går väldigt, väldigt långt tillbaka – och som jag kommer in på senare hjälper just den bakgrunden till att förklara varför jag återvänder till Apple Music nu. Jag har alltid gillat att ha egna kopior av min musik, snarare än att hyra allt för en månadsavgift, även om jag kan se fördelarna med båda.
Apple Musics historia, med iTunes i botten, gör också att tjänsten fungerar lite annorlunda jämfört med Spotify, YouTube Music, Deezer, Amazon Prime Music, Tidal och andra jag säkert glömt. Den var ursprungligen tänkt som ett skrivbordsprogram som spelade musik från ett lokalt bibliotek, och för mig är det fortfarande ett plus 2025.
Varför jag går tillbaka till Apple Music
Det finns ett huvudskäl till varför jag går tillbaka till Apple Music: jag saknar de smarta spellistorna som du själv kan anpassa. Ingen annan musikapp eller streamingtjänst kommer ens i närheten av att låta dig köa specifika låtar som matchar specifika kriterier, och det ger mig mycket större kontroll över mitt musikbibliotek och vad jag faktiskt lyssnar på.
Om du inte alls vet vad smarta spellistor är, så låter de dig bygga spellistor som till exempel ”femstjärniga låtar av mina favoritartister som jag inte hört på en månad”, eller ”elektronisk lo-fi-musik släppt de senaste fem åren”, eller ”de 100 låtar jag har lyssnat minst på av dem som lagts till i mitt bibliotek de senaste sex månaderna”.
Du kan gå ner på en extrem detaljnivå här. Innan jag blev lat och började klicka på vad som än dök upp i Spotifys rekommendationer hade jag byggt en intrikat, flerskiktad, nästlad huvudspellista som noggrant balanserade ny musik med gammal, prioriterade mina favoritartister och nyare låtar, men också gav utrymme för mer nischade spår från bak-katalogen.
Viktigt är att när en låt har spelats i den här spellistan gör kriterierna att den inte dyker upp igen på minst tre månader. Jag kan bara slå på den och låta den uppdateras automatiskt under dagen, vilket gör att jag inte försummar de mer avlägsna delarna av mitt musikbibliotek, samtidigt som mitt lyssnande inte domineras av gamla låtar jag hört tusen gånger, eller av artister jag gillar men inte älskar.
Det finns i dag inget sätt att göra detta i Spotify, även om Prompted Playlists är på väg och kanske erbjuder något liknande. Jag känner att när jag accepterar vad Spotify än kastar i min riktning så glömmer jag bort många band jag gillat genom åren, eller kanske bara hört en eller två gånger och aldrig riktigt fastnat för. Med Apple Music får jag själv välja min algoritm för att lyfta fram spår från all musik jag någonsin har gillat.
Andra funktioner i Apple Music
Det finns fler skäl till att jag längtar tillbaka till Apple Music. Även om andra streamingtjänster (inklusive Spotify) låter dig lägga till lokala ljudfiler som du rippat från CD-skivor genom åren, gör Apple Music detta bäst: du kan sömlöst blanda lokala spår med låtar från molnet.
Och om jag någon gång bestämmer mig för att helt sluta med streaming av musik kan jag använda Apple Music gratis med alla ljudfiler jag rippat och köpt. Jag tappar inte plötsligt tillgången till mina spellistor eller tvingas lyssna på reklam – jag kan fortfarande köpa den musik jag verkligen gillar digitalt, utan att betala en månadsavgift för att hyra all musik som någonsin skapats.
Dessutom har flera av Apple Musics historiska nackdelar åtgärdats på senare tid. Tidigare var tjänsten i stort sett exklusiv för Apple-enheter, bortsett från den (något sämre) Windows-appen, men nu är Windows-programmet betydligt bättre, och du kan även nå Apple Music via webben och på Android.
Apple har också städat upp sin mjukvara genom att flytta TV-serier, filmer och poddar till separata appar, så att Apple Music nu verkligen bara handlar om musik (under de gamla iTunes-dagarna var allt ihoptryckt på ett ställe).
Jag ser fram emot en ny tid med Apple Music – men jag kommer nog att behålla mitt gratis-Spotifykonto också, för säkerhets skull.
