Sony har precis presenterat Sony Bravia Theatre Trio, ett nytt trådlöst Dolby Atmos-system som placerar sig någonstans mellan ett klassiskt surroundsystem och en soundbar. Det är framför allt designat för riktigt stora TV-apparater, där ljudbilden faktiskt ska kunna bli bredare än själva TV:n – men det lär också locka alla som vill ha ett mer separerat och omslutande ljud än vad även de bästa soundbars vanligtvis kan erbjuda.
Systemet går dessutom att bygga ut till ett ännu större trådlöst surroundsystem och jag fick chansen att höra hela paketet i full kraft. Men först lite om grunderna.
Bravia Theatre Trio är, precis som namnet antyder, ett paket med tre trådlösa högtalare. Det handlar om ett så kallat “LCR”-system inom hemmabio-världen – alltså vänster-, center- och högerkanal.
Det finns en centerhögtalare som fungerar ungefär som en liten soundbar och kopplas till TV:n via HDMI eARC. Sedan får man två vänster- och högerhögtalare som ser ut som små pelare med en platt baksida för väggmontering.
Centerhögtalaren har två woofers och en diskant, medan sidhögtalarna har varsin woofer och diskant riktad framåt, plus ett uppåtriktat 8 cm-element för Dolby Atmos-höjdkanaler.
Rent tekniskt handlar det om ett 3.0.2-system, men Sony säger att systemet är kraftigt byggt kring virtualisering av betydligt mer avancerade högtalaruppsättningar. Bara grundsystemet med tre högtalare ska enligt Sony kunna simulera upp till 24 virtuella kanaler.
Sony säger också att företaget gjort flera smarta förbättringar i virtualiseringstekniken för Bravia Theatre Trio. De virtuella kanalerna ska nu inte bara simulera placeringen av fler högtalare, utan även efterlikna de “indirekta ljudkällorna” i en biosalong – alltså exempelvis reflektioner från väggar och rummets akustik.
Ja, för den som gillar psychoacoustic virtualisering verkar det alltså som att systemet använder reflektionerna i ditt eget rum för att simulera känslan av helt andra reflektioner.
För att hjälpa systemet att göra detta så bra som möjligt medföljer dessutom en USB-C-mikrofon för rumskalibrering. Man kopplar bara in den i mobilen eller surfplattan, startar Sonys app och följer instruktionerna så optimerar systemet ljudet efter rummet.
Som jag nämnde tidigare går grundsystemet även att bygga ut med bakhögtalare och subwoofer.
Det finns två olika subwoofers att välja mellan. Nya Sub 8 är mellanmodellen, medan Sub 9 är ett fullständigt monster till subwoofer sett till den här typen av lifestyle-produkter. Den ser nästan ut som två Sub 8-enheter som limmats ihop med en port i mitten och även om Sony inte ville bekräfta specifikationerna skulle jag inte bli förvånad om det faktiskt är ganska nära sanningen.
Det finns också två alternativ för bakhögtalare: antingen den befintliga Sony Bravia Rear 8 eller nya Sony Bravia Rear 9, som i princip använder samma högtalarkonstruktion som frontarna – alltså woofer, diskant och uppåtriktad Atmos-högtalare i samma design.
Självklart kostar alla de här tillbehören extra – och själva grundpaketet med Bravia Theatre Trio är inte direkt billigt heller. Här är priserna för de olika alternativen (Sony kunde vid lanseringen bara dela brittiska priser samt australiska priser för Theatre Trio, men vi uppdaterar med fler marknadspriser så fort vi får dem):
Produkt | Pris |
|---|---|
Bravia Theatre Trio | £2 000 / AU$2 999 |
Bravia Rear 9 (par) | £700 |
Bravia Rear 8 (par) | £449 / $499 / AU$699 |
Bravia Sub 9 | £900 |
Bravia Sub 8 | £650 |
Sony kör över Sonos
Innan jag går in på själva ljudupplevelsen var det en sak som slog mig direkt: det här är exakt den typ av lösning som Sonos-användare bokstavligen bett företaget om i flera år.
Eftersom Sonos hela grej bygger på trådlösa satellithögtalare har användarna gång på gång – både direkt till företaget och på Reddit-forum som r/sonos – efterfrågat möjligheten att använda separata vänster- och högerhögtalare framtill i ett riktigt LCR-system tillsammans med företagets soundbars.
Det finns till och med en populär tredjepartsapp som heter SonoSequencr som gör detta möjligt och används av många Sonos-entusiaster inom hemmabio.
Det känns faktiskt ganska galet att Sony lyckats erbjuda det här före Sonos – och dessutom med bättre specifikationer än vad Sonos i dagsläget kan matcha. Bravia Theatre Trio stöder både Dolby Atmos och DTS:X (något Sonos fortfarande saknar) och har dessutom HDMI passthrough med stöd för 4K 120Hz, vilket innebär att man inte förlorar en HDMI-port på TV:n när systemet används. Om Sonos däremot skulle lansera en konkurrent till det här systemet skulle företaget sannolikt kunna pressa priset betydligt mer.
Och det finns faktiskt ytterligare ett problem: under min demonstration av Sony-systemet upplevde jag att ljudupplevelsen var ganska ojämn och varierade rätt mycket beroende på materialet som spelades upp…
Blandade intryck
Jag fick inte möjlighet att höra bara grundpaketet med Bravia Theatre Trio på Sonys event. Istället fick jag höra den mest extrema versionen av systemet, med originaltrion, två Sony Bravia Rear 9 och två Sony Bravia Sub 9 – även om subwoofrarna placerats bredvid varandra istället för utspridda för jämnare basfördelning, vilket kändes lite märkligt.
Rent fysiskt handlar det då om ett 7.2.4-system, men Sony kunde inte riktigt förklara exakt hur många virtuella kanaler systemet simulerar totalt via sina phantom-kanaler. Det enda företaget bekräftade var att man får 24 virtuella kanaler oavsett hur många riktiga högtalare som används.
Först fick vi se den stora musikscenen i Sinners på juke joint-klubben. Det som direkt stack ut var att systemet levererar ett väldigt kraftfullt och varmt ljud som passar fantastiskt bra för tunga trummor och ger gitarrerna en riktigt fyllig och elektrisk känsla.
Däremot var jag inte lika imponerad av separationen mellan olika ljud i mixen, trots all Dolby Atmos-kraft som systemet marknadsförs med. Framför allt upplevde jag att rösterna hamnade lite för långt bak i ljudbilden, vilket kändes extra märkligt för ett system som faktiskt har en separat centerhögtalare.
Sedan gick vi vidare till biljaktsscenen i No Time to Die, där surroundeffekterna och ljudplaceringen verkligen fick chansen att glänsa. Bakhögtalarna gjorde ett stabilt jobb, men det mest imponerande var faktiskt sideffekterna – särskilt med tanke på att det egentligen inte finns några riktiga högtalare placerade där.
Det byggde vidare på något jag verkligen uppskattade med systemet: hur ljudet rörde sig från fronten, längs sidorna och vidare bakåt på ett väldigt naturligt sätt. Det kändes som att ljudet faktiskt färdades runt rummet istället för att bara hoppa mellan fram- och bakhögtalare, vilket enklare femkanalssystem ofta kan göra.
Men även här märktes samma svaghet kring röster. Dialogen kändes lite mjuk och smått grumlig även under lugnare partier och vissa effekter i mellanregistret saknade också lite av den där extra tydligheten jag hade förväntat mig. Jag har sett just den här scenen i otaliga demonstrationer tidigare, så det var ganska tydligt för mig.
Sista demonstrationen var den första racingscenen i Ready Player One och här fyllde systemet verkligen rummet med ljud och kaos från alla håll. Men även här upplevde jag en viss mjukhet i de allra finaste detaljerna. Plötsliga ljud kändes inte riktigt så explosivt plötsliga som de borde göra, vilket tog bort lite av kraften, skalan och spektaklet.
Det hjälptes inte heller av att jag under alla tre demonstrationer märkte att ljud och bild inte var helt synkroniserade. Det är visserligen inte ovanligt med HDMI ARC-baserade system, men jag brukar sällan reagera på det lika tydligt som jag gjorde här. Och när man ser krascherna i Ready Player One innan man faktiskt hör dem försvinner en del av tyngden i effekterna.
Det här är naturligtvis långt ifrån ett fullständigt test och jag är fortfarande väldigt nyfiken på hur bara grundpaketet med Bravia Theatre Trio presterar på egen hand. Men redan nu känner jag mig lite splittrad: jag älskar konceptet och designen, men baserat på det jag hört hittills är jag lite orolig över det höga priset jämfört med prestandan.
