Googles Pixel Drop i mars innehöll ett gäng nya funktioner för företagets telefoner. En funktion som däremot aldrig nämndes var ett nytt Pixel Desktop-läge som aktiveras när man kopplar telefonen till en extern skärm.
Idén att ansluta en telefon till en monitor för att direkt förvandla gränssnittet till en desktopliknande upplevelse är förstås inget nytt. Samsungs telefoner och surfplattor har haft DeX i flera år. Motorolas telefoner erbjuder Smart Connect, som till och med förvandlar företagets billigare telefoner till en desktopupplevelse.
Samsung och Google har nu samarbetat för att göra Pixel Desktop-läget möjligt. Jag har använt det under den senaste veckan och vet ni vad? Det är definitivt en funktion man borde använda om man har en Pixel.
Förvånansvärt enkelt – men på ett bra sätt
Första gången jag kopplade min Pixel 10 Pro XL till samma Thunderbolt-docka som jag normalt använder med min MacBook Pro fick jag en fråga om jag ville ansluta till en extern skärm. Jag markerade rutan bredvid “Fråga mig inte igen” och tryckte på Desktop-knappen.
Några sekunder senare blinkade skärmen till och jag möttes av ett väldigt avskalat skrivbord, helt utan bakgrundsbild, appikoner eller genvägar. Mitt tangentbord anslöt direkt och fungerade utan problem, men jag behövde para ihop musen med Pixel-telefonen.
Längst ned på skärmen finns aktivitetsfältet, som använder samma appar jag redan placerat där på min Pixel. Till höger finns tre navigeringsknappar som brukade vara standard sättet att navigera Android innan Google gick över helt till gester. Och det är i princip allt.
Det påminner mig mycket om de tidiga dagarna med ChromeOS eller om att använda en tidig Android-beta på en surfplatta. Sedan började jag klicka på appikonerna och istället för att få upp miniatyriserade mobilappar blev jag faktiskt överraskad över att apparna såg ut som riktiga desktopprogram.
Chrome är nog det bästa exemplet, eftersom det ser väldigt likt desktopversionen av webbläsaren ut, komplett med en rad flikar längst upp i fönstret – samma flikar som jag nästan glömt bort att jag hade öppna på min Pixel.
I praktiken handlar det fortfarande om uppskalade surfplatteappar. Skillnaden är bara att de inte längre är låsta till specifika fönsterstorlekar eller smala mobilformat. Jag kan ändra storlek på varje fönster helt fritt till vilken form eller storlek jag vill.
Man kan ha upp till fem appar öppna samtidigt på den externa skärmen, plus ytterligare en app som körs direkt på Pixel-telefonen – alltså totalt sex appar samtidigt. När man öppnar en ny app efter att gränsen är nådd stängs den app som varit inaktiv längst automatiskt ned.
Allt du behöver för att använda Pixels desktopläge
För att använda det nya desktopläget behöver man lite extra hårdvara. Först och främst krävs en kompatibel Pixel-telefon, vilket innebär Pixel 8 eller nyare, inklusive vikbara modeller.
Dessutom behövs någon form av skärm – det kan vara en TV på ett hotellrum, en portabel USB-C-skärm eller en vanlig datorskärm. Tangentbord och mus krävs också, liksom ett sätt att koppla ihop allt med telefonen. Om man har Bluetooth-tangentbord och Bluetooth-mus kan de paras ihop med telefonen precis som andra Bluetooth-enheter.
Själva anslutningen till skärmen sker via telefonens USB-C-port. Har man en skärm med USB-C är det bara att koppla in direkt. Om skärmen däremot använder HDMI krävs en billig USB-C-hubb. USB-C-hubben gör det också möjligt att ansluta ett trådbundet tangentbord och mus, ström till telefonen och – om man vill – även Ethernet.
Men lämna inte laptopen hemma riktigt än
Pixels desktopfunktion är dock inte perfekt.
Det är till exempel frustrerande att jag inte kan låsa min Pixel medan desktopläget används – skärmen måste vara aktiv hela tiden, vilket i sin tur genererar värme och potentiellt drar ur batteriet snabbare.
Samtidigt har jag spenderat mycket tid med att använda desktopläget för att svara på mejl, besvara sms, streama musik (om än via telefonens högtalare) och till och med titta på YouTube Shorts.
Och min favoritdel?
När arbetsdagen är slut kopplar jag bara loss telefonen och allt jag precis gjorde på en 32-tumsskärm framför mig finns nu direkt i handflatan. Jag behöver inte hantera flera olika enheter, fundera över var jag sparade en fil eller vänta på att saker ska synkas.
En dag kommer mobiltelefoner som förvandlas till fullskaliga desktopupplevelser eller laptopersättare sannolikt vara standard – men tills dess kommer jag fortsätta experimentera och känna mig trygg i att min telefon faktiskt kan hoppa in som ersättare för en laptop när det behövs.
