Jag har testat Sonos Play i tre veckor och jag älskar den, och ljudet är inte ens det viktigaste

Sonos Play: kort sammanfattning

Sonos Play är en av få produkter jag testat på sistone som verkligen växte för mig över tid. Det är en produkt som Sonos själva beskriver som en högtalare för hemmet som också är portabel – alltså en enda högtalare för alla tillfällen.

Till en början tyckte jag att Sonos Play kändes svår att motivera prismässigt, eftersom den är dyrare än Sonos Era 100 men inte låter riktigt lika bra. Samtidigt kostar den betydligt mer än många av de bästa Bluetooth-högtalarna, som exempelvis JBL Charge 6.

Men med tiden insåg jag att Sonos Play briljerar på mer subtila sätt. Trots Sonos egen beskrivning ser jag den inte främst som en hemmalösning som råkar vara portabel. Jag ser den som en portabel högtalare som är tillräckligt bra för att alltid få stå framme. Den hamnar aldrig i en låda när jag inte använder den.

Resultatet blev att jag började använda den både som högtalare i rummet där den står och som något jag enkelt tar med mig till andra rum – just för att jag kan och för att den låter bra.

Laddningsbasen är en viktig del av upplevelsen. Utan sladdar att krångla med kan jag bara ta den och gå, utan att avbryta det jag gör. Batteriet räcker länge när den väl lämnat laddaren (upp till 24 timmar och den stänger av sig själv när den inte används), så jag behöver inte vara särskilt noga med att sätta tillbaka den direkt. Den är dessutom ordentligt vattentålig, vilket gör att jag kan använda den nästan var som helst – den är till exempel perfekt för karaokestunder i duschen.

Och ja, Sonos Play låter bra, bättre än de flesta portabla högtalare i samma storlek. Ljudet är välbalanserat med tydligt mellanregister, klara diskanttoner och bra bas. Den saknar lite dynamik (även om det blir bättre på högre volymer), men är ändå väldigt trevlig att lyssna på.

Den har blivit min “go-to”-högtalare – den jag använder mest, just för att den är så flexibel. Den är alltid redo, oavsett om jag vill spela musik hemma via Wi-Fi eller ta med den ut och köra Bluetooth.

Det går att få samma funktioner från andra högtalare, ibland till ett bättre pris, men inte med samma smidighet.

Sonos ville skapa en högtalare som kan vara den enda du behöver – kraftfull nog för att fylla nästan vilket rum som helst och enkel nog att ta med överallt – och jag tycker faktiskt att de lyckades.

Sonos Play: pris & tillgänglighet

• Släppdatum den 31 mars 2026
• Pris 3 899 kronor

Sonos Play har ett pris på 3 899 kronor, vilket placerar den i ett ganska välavvägt segment. Bland Sonos portabla högtalare hamnar den snyggt mellan Sonos Roam 2 2 199 kronor och Sonos Move 2 på 5 499 kronor.

Tittar vi istället på Sonos hemmamodeller placerar den sig mellan Sonos Era 100 på 2 799 kronor och Sonos Era 300 på 5 999 kronor.

Skillnaden är förstås att Play prestandamässigt ligger där den ska mellan de portabla alternativen, medan den inte riktigt överträffar Era 100 när det gäller ljud. Istället får du en mer kompakt design och ett batteri.

Det finns gott om konkurrenter i den här storleken, men få som erbjuder kombinationen av Bluetooth, Wi-Fi och portabilitet med batteri. Bland portabla alternativ finns till exempel Marshall Middleton II, som ligger nära i lanseringspris på 3 490 kronor, eller JBL Charge 5, som kostar 1 990 kronor.

På den icke-portabla sidan hittar vi JBL Authentics 200 för 3 790 kronor (och ofta billigare idag) samt BlueSound Pulse Flex för runt 3 200 kronor.

Sonos Play: specifikationer

Sonos Play: funktioner

• Wi-Fi, Bluetooth och USB-C line-in, 24 timmars batteritid
• Laddningsbas ingår, men ingen strömadapter
• Stereoparning eller delning via Bluetooth med andra Sonos-högtalare även utan Wi-Fi

Sonos Play är företagets mest mångsidiga högtalare hittills. Den fungerar som en vanlig Sonos-högtalare för hemmet, med Wi-Fi-anslutning och stöd för Sonos nätverk och app, som i sin tur stöder Hi-Res Audio från kompatibla tjänster. Du kan även spela direkt via Apple AirPlay 2 eller Sonos Connect.

Det finns också stöd för Bluetooth för uppspelning från andra enheter och USB-C-porten på baksidan kan kopplas till en adapter för att ge en line-in-ingång för exempelvis en skivspelare eller annan ljudkälla, som sedan blir tillgänglig för alla dina andra Sonos-högtalare i nätverket.

Sonos har dessutom introducerat en funktion som låter dig gruppera portabla Sonos-högtalare när du inte är hemma. Du ansluter till en via Bluetooth och ljudet delas sedan med de andra högtalarna. Däremot finns inget stöd för Auracast.

Högtalaruppsättningen består av två vinklade diskanter som är riktade något åt vänster och höger, en midwoofer framåt samt två basradiatorer på sidorna.

Du kan använda Sonos Play ensam eller para ihop två enheter i stereo. Det går också att använda ett par som bakhögtalare i ett Sonos-hemmabiosystem.

Den har även ett inbyggt batteri som räcker upp till 24 timmar, och högtalaren fungerar både via Wi-Fi och Bluetooth även när den drivs på batteri. Sonos Play levereras med en laddningsbas som du bara placerar den på – du kan sedan ta den direkt utan att behöva koppla ur några kablar.

Det kan låta som en liten detalj, men jag tycker att det gör stor skillnad för hur flexibel den känns jämfört med att behöva ha den inkopplad med kabel – jag återkommer till det i designdelen.

Det är dock värt att notera att kabeln endast har en USB-C-kontakt och ingen strömadapter. Alla USB-C-portar med minst 20 W fungerar, så du kan ladda via exempelvis en dator eller en separat adapter.

Sonos Play kan också laddas direkt via USB-C-porten, så du behöver inte ta med laddningsbasen om du åker iväg. Dessutom kan du ladda andra enheter via samma port, vilket gör att den kan fungera som en powerbank för din telefon.

Den faktiska batteritiden beror på hur du använder den (Wi-Fi drar mer än Bluetooth), men jag tycker att Sonos uppskattning stämmer bra. Jag tog den från laddningsbasen i tre dagar och använde den via Wi-Fi vid skrivbordet under arbetsdagarna utan att ladda den och efter det hade den fortfarande 21 % kvar.

Du får bättre batteritid från Marshall Middleton II (30 timmar), men då endast via Bluetooth, inte Wi-Fi. Jag tycker att Sonos har hittat en bra balans mellan storlek och batteritid här.

Det enda som störde mig lite i portabel användning var att den stänger av sig själv lite snabbare än jag hade velat, trots att jag stängt av energisparinställningen. För att starta den igen måste du använda knappen på baksidan, vilket tar en liten stund – jag hade hellre sett en knapp på ovansidan.

Det finns också tillfällen då flexibiliteten motverkar sig själv. Jag satte till exempel ihop två enheter i stereo för att testa ljudet och tänkte använda dem så några dagar. Men när de väl är parade vill Sonos-appen (och AirPlay) bara behandla dem som ett par, vilket gör att det inte längre är lika enkelt att ta med en av dem till ett annat rum spontant. Antingen tar du båda – eller ingen.

Jag gjorde därför ett mer intensivt stereotest och gick sedan tillbaka till att använda dem separat, eftersom jag uppskattade flexibiliteten mer då.

Avslutningsvis några ord om Sonos-appen. Den är fortfarande en av de bästa när det gäller stöd för streamingtjänster och jag har inte haft några problem med stabiliteten, varken med dessa högtalare eller med mina andra Sonos-enheter.

Installationen gick helt smidigt och det var enkelt att aktivera Automatic TruePlay, där högtalaren analyserar sitt eget ljud och anpassar det efter rummet.

Appen kan dock vara lite långsam att ladda nytt innehåll och vissa designval känns onödigt förvirrande. Sonos VD Tom Conrad nämnde i en intervju att vissa av dessa problem ska åtgärdas, men jag stör mig bland annat på att kugghjulsikonen för inställningar alltid ligger kvar i hörnet – vilket gör att du kan trycka på den utan att något händer, eftersom du redan är i inställningsmenyn.

Jag ogillar också designen på deras av/på-reglage. De växlar mellan svart med en vit prick och vit med en svart prick – men det är inte självklart vad som är på eller av. Du måste testa dig fram (svart med vit prick är på).

Samtidigt har många andra appar liknande problem – vissa har snyggare gränssnitt men sämre stöd för streamingtjänster. För mig är det inget avgörande minus, men jag ser fram emot förbättringar. Jag använder dessutom nästan alltid AirPlay för musik, så efter installationen interagerar jag inte så mycket med appen.

För den som inte vill använda en app alls finns stöd för Amazon Alexa och Sonos Voice Control. Mikrofonen kan också stängas av med en fysisk knapp på baksidan (vilket även stänger av Automatic TruePlay, eftersom mikrofonen kopplas bort helt).

• Funktioner - poäng: 4,5 / 5

Sonos Play: ljudkvalitet

• Kraftfull bas, men lite tung i anslaget
• Välbalanserat ljud, men bäst över 40 % volym
• Ungefär så bra som högtalare i den här storleken kan låta

Sonos Play befinner sig i en lite speciell position när det gäller ljudkvalitet, eftersom den är en hybrid mellan en hemmalösning och en portabel högtalare. Jag kommer främst att bedöma den mot andra portabla alternativ, eftersom designen sätter vissa begränsningar – men jag jämför även med Sonos Era 100.

Som vi är vana vid från Sonos är ljudet mycket välbalanserat, med bra tyngd över hela frekvensregistret. Det första som sticker ut är hur djup basen är för en så pass kompakt högtalare, tack vare dubbla passiva radiatorer.

Precis som med Era 100 är basen dock lite lösare kontrollerad än jag hade önskat. Den kan kännas något överdriven och ibland lite “boomy” beroende på underlaget, men det är ett rimligt kompromiss för den kraft och punch den levererar.

Det andra som märks direkt är den totala kraften. Den här högtalaren fyller utan problem vilket rum som helst i mitt hem, utan att kännas ansträngd och som jag kommer till senare låter den faktiskt bättre när volymen höjs.

De två vinklade diskanterna levererar tydliga höga frekvenser som lyfts fint ur mixen, troligen tack vare att de är riktade åt vänster och höger.

Sonos hävdar också att detta ska ge en slags stereoeffekt från en enda högtalare, men i praktiken är den väldigt begränsad. När jag spelade Crooked av Smilk (en låt som verkligen testar stereoseparation) var effekten minimal.

Mellanregistret är däremot starkt, med bra detalj och tydlighet även i mer komplexa låtar, där alla element fortfarande känns separerade istället för att flyta ihop.

Mellanregister och diskant är något nedtonade och lite mjukare i attack jämfört med större eller dyrare högtalare. Det är en kompromiss jämfört med Sonos Era 100, som har lite mer skärpa, dynamik och detaljrikedom.

Men jämfört med JBL Charge 6 är Sonos Play ett tydligt steg upp i hur den återger musik som helhet, där mellanregistret är den största skillnaden. På JBL Charge 6 är det helt enkelt alldeles för tunt, med brist på uttryck, närvaro i ljudbilden och ett ganska begränsat register, särskilt märks det att Charge 6 har svårt att bygga en naturlig övergång från mellanregister ner till bas, jämfört med Sonos Play.

Young Blood av The Naked & Famous bygger till stor del på ett fundament av syntar i det lägre mellanregistret i verserna, och utan det känns låten obalanserad. JBL Charge 6 lyckas inte riktigt få till den balansen, men Sonos Play ger den tyngd som krävs.

Charge 6 når heller inte lika djupt i basen som Sonos Play. Den hanterar basen bra, men det finns helt enkelt inte samma kraft i de lägsta frekvenserna.

Jag vill dock understryka att vi har gett JBL Charge 6 höga betyg för ljudet jämfört med andra portabla högtalare. Det här är snarare vad du får när du betalar lite mer för Sonos Play.

Med det sagt har JBL Charge 6 en något mer dynamisk diskant än Play, med lite bättre transientrespons (alltså hur snabbt den återger början av ett ljud), vilket ger en något mer detaljrik känsla. Trots det föredrar jag ändå Sonos Play totalt sett.

Som jag nämnde tidigare händer något när man passerar en viss volymnivå på Sonos Play. När man går över cirka 40 % fortsätter basen att bete sig ungefär likadant, men plötsligt får mellanregister och diskant ett tydligt lyft, en subtil men märkbar förändring i ljudprofilen.

Det gör att ljudbilden känns mer öppen och expansiv, och låtar som kan kännas lite tama vid lägre volym vaknar verkligen till liv över 40 %. Sonos Era 300 hade samma egenskap när jag testade den.

Den enda frågan är om man vill spela så högt hela tiden – i mitt sovrum låg jag oftast runt 25 % volym. Men även vid lägre nivåer låter den fortfarande väldigt bra för en portabel högtalare. Det är bara det att när man verkligen släpper loss den, så blir den ännu bättre.

På tal om att verkligen släppa loss den testade jag också ljudet i ett stereopar. Som så ofta ger det högtalarna mer utrymme att prestera när de delar på jobbet, och jag märkte särskilt att basen kändes mer kontrollerad vid samma effekt, samtidigt som mellanregistret fick mer tyngd, särskilt i det lägre mellanregistret.

Jag upplevde inte att det öppnade upp mer detalj i diskanten eller något sådant, men två enheter är riktigt bra på att fylla även ett stort rum med ett välbalanserat och jämnt spritt ljud, utan att behöva pressas på ett sätt som påverkar ljudkvaliteten negativt. Du behöver sällan ens gå upp till 40 % volym – ett stereopar av Sonos Play är ett förvånansvärt kraftfullt system med tanke på storleken.

Som sista ljudjämförelse plockade jag fram Sonos Roam 2. Den jämförelsen fick faktiskt Roam 2 att framstå som imponerande, eftersom det är anmärkningsvärt hur nära dess ljudsignatur ligger Play. Men Play levererar ett betydligt större, djupare och mer raffinerat ljud över hela registret.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

Sonos Play: design

• Gjord främst för hemmet, men fortfarande IP67-klassad och tålig mot stötar
• Bra storlek, vikt och laddningslösning som gör den enkel att plocka med sig
• Knapparna kunde vara tydligare

Designen på Sonos Play ligger helt i linje med andra Sonos-högtalare. Den har ett hårt perforerat galler, tillsammans med en gummerad topp och botten, likt Sonos Roam 2. Den gummerade delen har en tydlig kant upptill där den möter gallret, vilket ger mig mer vibbar av äldre Sonos-modeller (som Sonos One) än Era 100 – på ett bra sätt.

Jag gillar storleken väldigt mycket. Jag kan enkelt greppa den med en hand från sidan, delvis tack vare en smart konkav fördjupning på baksidan som också är gummerad och ger bättre grepp.

Den har lite tyngd, men är inte för tung för att bära runt. Den är ungefär en tredjedel tyngre än JBL Charge 6, men nästan en tredjedel lättare än Marshall Middleton II, vilket gör att den hamnar i en bra balans.

På baksidan finns en flexibel ögla som du kan använda för att bära den eller hänga upp den, till exempel på en badrumsdörr. Den känns stabil och genomtänkt.

Den är IP67-klassad, vilket innebär att den klarar det mesta när det gäller vatten. Den bör klara att sänkas ner i vatten en kort stund, så du behöver inte oroa dig för badrum, badkar eller poolhäng.

Laddningsbasen är en enkel plastplatta med en liten kant, men den ligger stabilt på ytor när du lyfter av eller sätter tillbaka högtalaren, och kontakterna träffar alltid rätt.

Jag tycker verkligen att Sonos har lyckats med den fysiska designen här – och inte bara rent praktiskt. Ja, den är tålig, har en smart ögla och ser bra ut – du vill faktiskt ha den framme, till skillnad från många som kanske hellre gömmer en JBL Charge 6 i en låda.

Men designen påverkar också hur jag använder den. Storleken, vikten och laddningsbasen gör att den känns som en högtalare jag inte bara kan ta med mig – utan faktiskt vill ta med mig, eftersom det är så enkelt. Det finns liksom ingen nackdel.

Sonos Move 2 har i princip samma upplägg – tålig, kraftfull, portabel och med en smidig laddningsbas – men den är helt enkelt för stor och tung. Du måste greppa den bakifrån via handtaget, och om jag tar med den någonstans är det för att jag planerar att stanna där en längre stund. Det kräver lite framförhållning.

Jag har dessutom redan små portabla högtalare hemma (shoutout till min älskade Bang & Olufsen Beosound A1) som jag enkelt kan ta med mig överallt, men de ligger i en låda på övervåningen, eftersom jag inte har dem framme till vardags.

Men Sonos Play har blivit min nya kökshögtalare, så den står alltid framme och är redo att tas med. Och den är så lätt att plocka upp eftersom den är ungefär lika tjock som en burk, och jag slipper krångla med sladdar tack vare laddningsbasen – jag kan bara svepa upp den med en hand när jag går förbi. Den är dessutom redan igång och redo att spela, eftersom det är huvudhögtalaren i det rummet.

Det här är små, subtila designval som tillsammans gör att jag känner helt annorlunda inför Sonos Play jämfört med nästan alla andra högtalare jag haft, oavsett om det gäller Wi-Fi-modeller eller portabla Bluetooth-högtalare.

Nu när vädret blir bättre har Sonos Play snabbt blivit min följeslagare – jag tar med den från köket ut på uteplatsen när jag sitter där, och plockar med den från sovrummet till badrummet för att spela musik medan jag gör mig i ordning.

Det finns dock ett “men”, och det gäller kontrollerna. Jag har redan nämnt att på/av-knappen sitter på baksidan, och även om den är stor och lätt att hitta hade jag föredragit att man kunde starta den igen genom att trycka på något på ovansidan.

Knapparna på toppen är dessutom frustrerande dolda. De skiljer sig bara åt genom symboler, inte genom några upphöjda knappar. Och “skiljer sig” är egentligen att ta i, eftersom de har samma färg och matta yta som resten av toppen, vilket gör dem svåra att se i vissa ljusförhållanden.

De känns inte heller särskilt tydliga under fingrarna. Man vänjer sig eftersom det bara finns fyra kontroller (sänk volymen, spela/pausa (som även hoppar låtar vid flera tryck), höj volymen och aktivera röstassistenten) men de känns ändå onödigt diskreta.

• Design - poäng: 4,5 / 5

Sonos Play: värde

• Dyr för en portabel högtalare…
• Men få alternativ är lika mångsidiga för samma pris
• Prissatt i linje med konkurrenter på samma ljudnivå

Sonos Play är inte billig. För bara lite mer än vad den kostar kan du få både en Sonos Era 100 SL och JBL Charge 6, vilket ger dig samma grundläggande flexibilitet – en kraftfull hemmalösning och en robust portabel högtalare. Men det är två enheter, och en stor del av poängen här är att få allt i en och samma produkt – enklare och mer effektivt.

Samtidigt ligger priset helt i linje med andra kraftfulla högtalare i samma klass, som Marshall Middleton II, och Sonos gör saker som Marshall inte klarar av. JBL Charge 6 är en femstjärnig portabel högtalare till nästan halva priset, så om portabilitet är din högsta prioritet är det ett logiskt val… men Sonos låter bättre, är mer mångsidig och ser betydligt trevligare ut som en permanent högtalare i hemmet.

När jag tittar på andra alternativ i samma prisklass är det svårt att hitta något som bockar av lika många rutor som Play. Den är dyr, ja – men också fullt motiverad. Däremot är jag inte helt säker på att jag skulle välja ett stereopar framför andra trådlösa alternativ, som Kanto Ren, eftersom man då tappar en del av flexibiliteten.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Sonos Play?

Köp den om...

Köp den inte om...

Sonos Play: andra alternativ

Så testade vi Sonos Play

• Testad under tre veckor hemma
• Jämförd med andra Sonos-högtalare och alternativ från andra varumärken

Från den ursprungliga skribenten;

Jag hade två Sonos Play-enheter hemma för test under tre veckor. De var uppdaterade med samma mjukvara som produkterna lanseras med, inklusive alla funktioner.

Jag testade både via Wi-Fi och Bluetooth, samt med Sonos-appen och Apple AirPlay 2. Jag lyssnade främst på musik via Apple Music.

Jag har testat högtalare i 15 år och recenserar ljudprodukter av alla slag, från Bluetooth-högtalare till golvhögtalare.

• Först testad i mars 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar