The Lord of the Rings: The Rings of Power – recension

The Lord of the Rings: The Rings of Power är en stor chansning för Amazon Studios. Den internationella underhållningsjätten har till viss del nått framgång med sina satsningar inom film och tv, som The Boys och Invincible. Men Amazon Prime Video, Amazons streamingtjänst, saknar ett stort dragplåster. Andra exempel på det är Netflix med Stranger Things, Disney med sitt Marvel Cinematic Universe (MCU), eller HBO med Game of Thrones och House of the Dragon. 

Med The Rings of Power, en serie från Amazon Prime Video som utspelar sig i den legendariske författaren J. R. R. Tolkiens fantastiska universum, har Amazon möjlighet att utmana de prestigefyllda tv-satsningarna från Netflix, Disney och HBO Max. Sådana ambitioner kan vara riskfyllda, bara den första säsongen av Rings of Power har kostat 465 dollar. Om de fullföljer alla fem säsongerna, till en kostnad av cirka 1 miljard amerikanska dollar, kommer detta att vara den dyraste tv-serien som någonsin skapats. Och om tittarna inte är positiva kan det leda till stora konsekvenser för både ekonomi och anseende som kan bli katastrofala för Amazon. De har helt enkelt inte råd att misslyckas.

Därför är det väldigt bra att The Rings of Power är en chansning som visar sig att lyckas, det på ett bländande och förtrollande sätt. Det här är fantasy när det är som bäst. Denna trollbindande dramaserie är överväldigande i sin omfattning och ambition och det är ett så skickligt hantverk att Tolkien själv troligtvis skulle gilla det.

En ny tids gryning

The Rings of Power utspelar sig i Midgårds andra era och berättar en historia i flera lager om hur maktens ringar, som titeln är inspirerad av, kom till. Dessutom får vi följa Saurons väg till att bli en tyrannisk härskare och hur folken i Midgård förenas i kampen mot hans onda planer.

De fem säsongerna, som det är tänkt att bli om den första säsongen är lyckad, är redan planerade. Så man kan lugnt säga att Amazons Sagan om ringen-serie är ambitiös. Men ur ett när det kommer till berättandet av historien måste The Rings of Power lära sig gå innan den kan springa. Det är en serie som, trots frustrationen hos många Tolkien-entusiaster, försöker klämma in 3 500 år av Midgårds historia i en berättelse som sträcker sig över några decennier snarare än årtusenden. Detta är ett betydande kreativt avsteg från källmaterialet.

Det är alltså inte så förvånande att de två första avsnitten ägnar sig åt att introducera och bygga karaktärerna, platserna och de olika trådarna i berättelsen. Inledningsscenerna visar viktiga händelser under Midgårds första era, som alvernas månghundraåriga strid mot Morgoth, även känd som Saurons herre. Det  är en liten historielektion, berättad av Galadriel (Morfydd Clark), som ger tittaren värdefull kontext inför huvudberättelsen i Sagan om ringen-serien. Det påminner till viss del om prologen i Peter Jacksons film The Fellowship of the Ring, men här går det djupare in i Midgårds historia än i Jacksons film.

Därefter tar serien tittarna på en upptäcktsresa till seriens alla olika raser, de viktigaste karaktärerna och de centrala platserna. Med 23 huvudkaraktärer och åtta regioner, exklusive det nionde kungariket Númenor som dyker upp först i tredje avsnittet, är det många bitar i pusslet för Amazons tolkning av Lord of the Rings.

Det är glädjande att se att The Rings of Power får alla dessa element att gå ihop. Med inspiration från Jacksons filmtrilogier Lord of the Rings och The Hobbit använder The Rings of Power en karta över Midgård för att hoppa till de olika regionerna, och visar de viktigaste karaktärerna i de respektive regionerna samtidigt som handlingen utvecklas.

Precis som Game of Thrones, växlar The Rings of Power rutinmässigt mellan en mängd olika platser, och serien uppnår en tillfredsställande balans när det gäller hur mycket tid vi spenderar i varje rike, vilket ger de centrala karaktärerna tillräckligt med skärmtid så att publiken kan bekanta sig med dem. Serien koncentrerar sig mindre på det politiska spelet vi känner från HBO:s succéserie (och dess spinoff House of the Dragon) och serien innehåller inte heller skräckinslag som i Stranger Things, så tittarna kan inte förvänta sig för många liknelser. Däremot använder sig Amazons Sagan om ringen-serie samma multiparallella narrativa tillvägagångssätt som de tidigare nämnda serierna har varit exceptionellt framgångsrika med, vilket väver en invecklad berättelse med som ofta tar sig vidare med silkeslena övergångar, till stor del baserad på kartan över Midgård.

The Rings of Powers brist på handlingsspecifikt källmaterial gör att serien inte kräver en djupgående kunskap om Tolkiens verk för att du ska kunna njuta av serien. Snarare tjänar serien på att låta berättelsen utspela sig i en tid som det finns relativt lite bakgrundsinformation om, speciellt i jämförelse med Sagan om ringen. Det betyder att du inte behöver titta på andra serier eller filmer för att kunna uppskatta serien.  Istället fungerar serien som en utmärkt inkörsport till Midgård för Tolkien-nybörjare.

Det ska noteras att vissa händelseförlopp och trådar i handlingen är svagare än andra. Southlands-berättelsen, som kretsar kring skogsalven Arondir (Ismael Cruz Córdova) och mänskliga karaktärer som healern Bronwyn (Nazanin Boniadi) och hennes plågade son Theo (Tyroe Muhafidin) befinner sig i händelsernas centrum när ondskan återvänder till Midgård. Detta är en viktig del av berättelsen, men med undantag för några imponerande ögonblick där Arondir är i centrum, så är den delen av berättelsen inte lika spännande som Galadriels mer actionfyllda berättelse, som dessutom utspelar sig på flera platser.

Southlandslinjen är inte heller lika charmig eller genomsyrad av det övernaturliga som de händelser där hobitarnas förfäder, harfootarna, spelar en central roll, eller dne emotionellt laddade diplomatiska delen av handlingen där centrala personer som Elrond (Robert Aramayo), Durin IV (Owain Arthur), Disa (Sophia Nomvete) och Gil-galad (Benjamin Walker) ingår. Scenerna som inte är en del av Southlands-berättelsen är dock inte helt felfria. Vissa scener är ganska långsamma, till och med händelselösa. Vi hoppas att de kommande åtta avsnitten finjusterar balansen mellan de olika berättelserna. Annars kommer "The Rings of Power" att kämpa med några av samma problem i berättelsen som stundtals drabbade "Game of Thrones".

Om alver och människor (och dvärgar och harfootar)

Även om det finns vissa problem med några av berättelsetrådarna i The Rings of Power, kan detsamma inte sägas om den begåvade uppsättningen skådespelare.

Här är välkända figurer som Galadriel och Elrond yngre och mer oerfarna än i Peter Jacksons filmer. Det oss ger goda möjligheter att utforska hur de utvecklades till de individer som vi känner dem i den tredje eran.

Lyckligtvis lägger Clark och Aramayo till flera nya dimensioner till sina respektive karaktärer. Clarks temperamentsfulla Galadriel har en inneboende bestämdhet och envishet, vilket står i skarp kontrast till den mystiska gestalt hon senare blev. I övrigt besitter Aramayos Elrond en ungdomlig naivitet och energi som står i kontrast till den kloka och försiktiga gestalt vi lärt känna i Sagan om ringen. Dessa motstridiga personligheter skapar grunden för gripande möten mellan Galadriel och Elrond i The Rings of Power. Här blir det verbala dueller som är en fröjd att se. Det är särskilt glädjande att uppleva samtalen mellan de Elrond och Galadriel, för i Jacksons filmer dyker de bara upp tillsammans i en scen.

Det är inte bara Clark och Aramayos alvpar som gör det briljant. Harfoot-duon Nori Brandyfoot (Markella Kavenagh) och Poppy Proudfellow (Megan Richards) bidrar med lättsinne, nyfikenhet och välvilja som man känner igen från Merry och Pippin i Sagan om ringen. Dvärgarna Durin IV och Disa (Sophia Nomvete) bidrar med både humor och värme i de dystra grottsalarna i Khazad-dûm. Det sistnämnda är särskilt viktigt, eftersom dvärgar vanligtvis har använts för komiska inslag i tidigare Sagan om ringen-produktioner. Även den mystiske främlingen (Daniel Weyman), en figur många har spekulerat i sedan lanseringen av den första trailern, ger sina egna unika bidrag till berättelsen. Weymans gestalt är i första hand fysisk, vilket bidrar till det mysterium som omger honom.

Relationen mellan de olika karaktärerna, vare sig de är förväntade eller oväntade, ger oss uppslukande stunder. Oavsett om det är Galadriels till en början skeptiska möte med den utstötta människan Halbrand (Charlie Vickers), Durins komplicerade, decennier långa, förhållande med Elrond eller Arondirs Shakespeare-romans med Bronwyn, så erbjuder de ständiga skiftningarna mellan karaktärerna i The Rings of Power mängder av roliga, dramatiska och känslomässiga ögonblick. Du kan förvänta dig att än mer politisk spänning vid introduktionen av Númenorianerna, Bridie Sissons kryptiska, namnlösa figur och hennes vitklädda gäng.

Frånvarande action och fantastisk arkitektur

Något som är en liten besvikelse är att öppningsavsnitten av The Rings of Power inte skiner fullt ut. Det är i och för sig förväntat, med tanke på all bakgrundshistoria som finnas på plats för att tittarna ska kunna fördjupa sig i en så överväldigande detaljerad värld.

Med undantag för några skärmytslingar innehåller inte The Rings of Power riktigt spektakulära och spänningsfyllda actionsekvenser. Serien kommer förmodligen att visa upp den sidan framöver, när de viktigaste karaktärerna och platserna har presenterats fullt ut. Baserat på trailers kan vi förvänta oss ett antal stora och avgörande ögonblick under den första säsongen. Men det hade nog inte varit helt fel att ha en sprudlande actionsekvens i skildringen av alvernas krig mot Sauron.

Produktionsdesignen i The Rings of Power är häpnadsväckande detaljerad. Visst, i många scener används greenscreen och bluescreen, med varierande grad av framgång. I de flesta scener med datorgenererade bakgrunder och CGI-karaktärer smälter de sömlöst ihop med de fysiska elementen, tyvärr finns det några olyckliga ögonblick – som när Galadriels skepp seglar mot Valinor, där blir användningen av greenscreen är smärtsamt märkbar.

Men dessa små ögonblick bidrar inte till att försvaga intrycket av de vackra och detaljerade fysiska scenerna som har byggts upp för serien. Vissa kritiska röster kommer förmodligen att peka på den massiva budgeten på 465 miljoner dollar som ett bevis på att fysiska filmuppsättningar av en sådan omfattning är nödvändiga för en så storslagen serie. Oavsett vilket är det miljöer som måste byggas grundligt och bidra med känsla av autenticitet för att det ska övertyga. Det får platser som Khazad-dûm, Lindon, Rhovanion och Tirharad att kännas verkliga, levande.

Oavsett hur mycket pengar Amazon har slängt på The Rings of Power, så är det otroligt viktigt med  kostym- och produktionsdesign. Lyckligtvis har The Rings of Power använt sig av de Sagan om ringen-entusiaster som finns med i arbetet bakom kulisserna. De har hjälpt till att göra serien till en fröjd för ögat.

Detta fortsätter i den briljanta filmfotograferingen (under ledning av Aaron Morton, Alex Disenhof och Oscar Faura), med inspiration från Andrew Lesnies spektakulärt svepande flygbilder och den goda känslan för karaktärsnärbilder från Jacksons filmtrilogier. Bilderna lyfts ännu mer av Bear McCrearys kraftfulla och ibland vackert dämpade musik.

Omdöme

The Lord of the Rings: The Rings of Power är prestigefull fantasy-TV när den är som bäst. Serien inbjuder dig att utforska Tolkiens välkända värld genom nya ögon, tack vare den uppfriskande utgångspunkten och det breda urvalet av karaktärer. Den labyrintliknande handlingen har bara börjat bygga upp en olycksbådande föraning om kommande händelser. Samtidigt går det inte ut över  källmaterialet. Amazons tolkning av Sagan om ringen fångar essensen av Tolkiens ikoniska verk – nämligen magin och mysteriet – i varje del av produktionen. 

Baserat på de första avsnitten är The Rings of Power en triumf för Amazon Studios. Kritiker kommer förmodligen att hävda att budgeten på 465 miljoner USD krävs för den här framågången. Men Amazons påkostade budget var ingen garanti för att The Rings of Power skulle omfamnas av både fans och kritiker. Det kunde ha blivit historiens dyraste flopp – ett monumentalt felsteg som enligt branschinsiders kunde ha lett till nedläggningen av streamingtjänsten Amazon Prime Video.

The Rings of Power håller inte bara för trycket av att vara en Sagan om Ringen-produktion, serien gör det anmärkningsvärt bra. Det känns uppriktigt som en perfekt bearbetning av litteratur som rivits direkt ur Tolkiens populära böcker, och mycket bättre betyg än så är svårt att få.