Originaltext av James Ide;
Den stigande levnadskostnaden har lett till att vissa behåller sina telefoner längre än någonsin. I kombination med de stadiga prisökningarna på telefoner, köper vi telefoner mindre ofta men förväntar oss längre livslängd för både hårdvara och mjukvara.
Samsung Galaxy S24 och Google Pixel 8-serien har adresserat mjukvarusidan genom att erbjuda supportcykler med sju års OS-uppdateringar. Detta utökade mjukvarustöd verkar tilltalande vid första anblick, men jag är inte så säker. Istället känns det som att löftet om lång livslängd via fortsatta uppdateringar bara är ytterligare en marknadsföringsstrategi för att övertyga dig att köpa en dyr flaggskeppsenhet.
Kalla mig cynisk, men att hålla fast vid en telefon i sju år och förvänta sig att den ska fungera smidigt verkar orealistiskt. Även om mjukvaran uppdateras, kommer den föråldrade hårdvaran att kämpa med moderna appars ökande komplexitet och krav. Om du vill använda din telefon till något mer än lätt användning kan detta bli ett problem.
Dessutom kan äldre hårdvara gå miste om nya funktioner som tillämpas i framtida mjukvaruuppdateringar. Till exempel saknar den sju år gamla Google Pixel 2 stöd för 5G, och äldre Samsung-enheter kanske inte kan köra de senaste Galaxy AI-funktionerna.
Utökat OS-stöd fick mig att tänka på hur det skulle vara att använda min hopplöst föråldrade Samsung Galaxy S8 från sju år sedan idag. Inte för att det var en dålig telefon, det är bara att tekniken har avancerat snabbt de senaste åren, särskilt inom processor-, batteri- och kamerateknik, och många enheter börjar kännas långsamma och gamla långt innan deras mjukvarusupportperiod är över.
Istället för att återvända till en sju år gammal enhet och slita mitt hår i frustration över att den laddar långsamt, bytte jag till min relativt nyare och mer kapabla, fyra år gamla Samsung Galaxy S20 för att se om den fortfarande kunde hävda sig bland de nyaste telefonerna.
Så, motvilligt tog jag ut mitt SIM-kort från min toppmoderna OnePlus 12 och satte tillbaka det i min gamla Galaxy S20, och transporterade mig själv tillbaka till 2020…
Design
Det första som slog mig om Samsung Galaxy S20 var hur kompakt och lätt den är jämfört med många moderna telefoner. Jag är också ett stort fan av den böjda designen som till stor del har ersatts av en tjockare, platt kropp i många nya flaggskepp.
Den kompakta storleken känns så bekväm och mycket mer fickvänlig än många av dagens telefoner, med undantag för basmodellen av iPhone 15. Ändå kommer denna mer kompakta design på bekostnad av en mindre skärm, vilket gör det svårare att titta på filmer och videor samt spela spel, men inte omöjligt.
På min andra dag med Galaxy S20 tappade jag den av misstag i handfatet. Som tur var upptäckte jag att den är mer vattentålig än min OnePlus 12, med en IP68-klassning jämfört med IP65 på den enheten.
Skärm
Skärmen på Galaxy S20 håller hyfsat jämna steg med sina moderna motsvarigheter. Dess 6,2-tums AMOLED-skärm stöder HDR10+, en snabb uppdateringsfrekvens på 120Hz och 1 200 nits maximal ljusstyrka, vilket är godkänt även fyra år senare.
Den är också stark på pixelfronten tack vare sin höga upplösning på 1440 x 3200, vilket gör den bättre än sina efterträdare, Galaxy S21, S22 och till och med S23. Den har till och med något högre upplösning än min OnePlus 12 med en upplösning på 1440 x 3168; så den är verkligen otroligt skarp.
Samsung är känt för sina livfulla skärmar och Galaxy S20 är inget undantag, med fylliga, mättade färger. Med det sagt kändes gaming lite trångt och något mindre responsivt på denna skärm.
Prestanda och gaming
Galaxy S20 använder en Samsung Exynos 990-processor och jag hade låga förväntningar på detta äldre chip. Jag behövde inte oroa mig: den var mycket snabbare än jag förväntade mig, med de flesta appar som startade snabbt och kändes responsiva.
Den kunde köra krävande spel som COD Mobile och Genshin Impact på medel- till höginställningar, om än med några småproblem. Till exempel märkte jag av några enstaka lagg, och den verkade inte kunna hålla hög prestanda konstant. Telefonen blev också märkbart varm när den körde spel, och trots att batteriet tömdes väldigt snabbt, var jag för orolig för att ladda den medan jag spelade på grund av värmeutvecklingen.
Prestandan på Galaxy S20 bekräftades med benchmarkingprogram. Den fick en hyfsad poäng på 1 260 för enkärnig prestanda och 3 287 för flerkärnig prestanda, och överträffade nyare mellanklassmodeller som Google Pixel 7a och Samsung Galaxy A54.
Min Galaxy S20 kom med 8 GB RAM, men detta kan ökas med upp till ytterligare 8 GB virtuellt RAM, en annan funktion jag antog var en nyare utveckling men som jag blev glad att se inkluderad. Detta gör att du kan köra fler appar i bakgrunden samtidigt.
Dock hade versionen jag använde endast 128 GB lagringsutrymme, vilket verkar litet tills man beaktar att den kommer med expanderbart minne via en microSD-kortplats. Denna funktion är nästan utdöd i moderna telefoner och finns definitivt inte i flaggskeppstelefoner nuförtiden. Jag hade glömt hur enkelt microSD-kortplatser gjorde det att överföra filer som foton och musik till och från min dator, och jag önskar att denna funktion skulle återvända till premiumenheter.
Kamera
Kamerasystemet på S20 är inte mycket att hurra över; telefonens kompakta storlek innebär att den måste använda mindre sensorer än vissa moderna kameramoduler. Den har dock fortfarande ett trippelkamera-system som består av en 12MP huvudkamera, en 12MP ultravidvinkelskamera och en 64MP telefotokamera.
I praktiken fungerade det tillräckligt bra – men inte i närheten av de bästa kameratelefonerna som finns idag. Precis som chipsets har kameror utvecklats otroligt snabbt under de senaste fem åren, så även om Galaxy S20 fortfarande tar skarpa och högkvalitativa bilder i ideala ljusförhållanden, saknar den några moderna funktioner som jag numera tar för givet.
En av de moderna funktioner jag saknade mest var periskopzoomen från min OnePlus 12; telefotokameran på 64MP på Samsung S20 förlorar bildkvalitet så fort du går lite över tre gånger zoom. Dess prestanda i svagt ljus var inte alls lika klar eller detaljerad som vissa moderna telefoner, och det var också svårare att ta bilder med en snyggt suddig bakgrund.
Färgerna var inkonsekventa, ibland ganska ljusa, medan andra objekt såg matta ut. Ingen av dem verkade lika exakta som på de nyare Google Pixel eller OnePlus 12. Det dynamiska omfånget var dessutom något mer begränsat än på min OnePlus 12, med vissa detaljer som blev överdrivna i högdagrar eller gick förlorade i mörka delar av bilden.
Batteri
Batteriet på Samsung S20 med en kapacitet på 4 000 mAh kan inte konkurrera med de senaste telefonerna, som generellt har större batterikapacitet och stöd för snabbare laddning, ofta understött av mycket mer effektiv hårdvara.
Dock höll Galaxy S20 nästan en hel dag under tiden jag använde den, så länge jag inte spelade intensiva spel, tittade på många videor eller försökte göra något annat krävande. Annars sjönk batteritiden till under 5 timmar. Den stödjer 24W trådbunden laddning, vilket inte är fantastiskt – men å andra sidan får iPhone 15 bara 20W laddning, så det är inte heller dåligt.
En stor skillnad jag märkte var att Galaxy S20 tog över en timme att ladda, vilket känns för lång tid nuförtiden. Å andra sidan kanske jag har blivit bortskämd av snabbladdningen på OnePlus 12, som verkligen är otrolig; den telefonen tar bara 26 minuter att ladda fullt.
Är det ett nederlag?
Så, bekräftade min tid med Samsung Galaxy S20 min poäng att äldre hårdvara aldrig kommer att kunna stå emot tidens tand och vara värd fortsatt mjukvarusupport? Ja och nej.
Låt oss börja med det som var bra: S20 är en exceptionell telefon med hårdvara som höll sig mycket bättre än jag hade förväntat mig.
Men den har fortfarande några grundläggande problem relaterade till dess ålder som en elegant design och en exceptionell skärm inte kunde hjälpa mig att bortse från. Till exempel har den ett mindre effektiv chipset, svagare batteri och långsammare laddning, samt blandad bildkvalitet vid fotografering. Dessa nackdelar gjorde det svårare för mig att lita på den för daglig användning, och jag var till slut lättad över att återvända till min OnePlus 12.
Faktum är att jag inte skulle behålla den som min dagliga telefon även om denna modell skulle stödjas i ytterligare tre år. Dessutom misstänker jag att de flesta telefoner inte kommer att åldras lika graciöst som den fyra år gamla Galaxy S20 har gjort. Och om ytterligare tre år kommer den verkligen att vara en anakronism.
Så även om jag inte anser att långa åtaganden om mjukvarusupport är dåligt i sig, ser jag verkligen inte att enheter som Pixel 8 Pro och Galaxy S24 Ultra kommer att kunna hålla jämna steg med resten av marknaden år 2031, och jag misstänker att jag då kommer att ha ögonen på Pixel 15 eller Galaxy S31.
Läs vidare
