Total War: Warhammer 3 - recension

Fästningen Tzeentch är inom synhåll. Vår armé har tagit stryk från Chaos Gods' muterade anhängare och hans förvrängda rike gör oss inga tjänster. Det är en splittrad värld av svävande öar och mystiska monoliter, alla sammankopplade av en rad teleportationsstenar som kommer att transportera vår armé till slumpade platser över kartan. Om vi lyckas navigera genom den mörka världen, kommer vi att ta oss till fästningen för en sista uppgörelse med Tzeentchs mästare. Om vi lyckas hålla vår armé vid liv kanske vi har en chans.

Kombinera detta med muterade varelser, fiender och stridsvagnar som jagar oss över kampanjkartan, såväl som en och annan rivaliserande fraktion som vill förstöra vår marsch framåt, så inser du snabbt att den här turen genom Realm of Chaos inte är någon dans på rosor. Det är en frenetisk dungeoncrawler; en kapplöpning mot tiden som samlar alla fantastiska absurditeter i Warhammer till en mörk och kaosartad mix.

Inget av detta är typiskt för ett Total War-spel. Det som började som en historisk sandbox-strategiserie berörde fantasy för första gången med Total War: Warhammer från 2016. Det var en ganska återhållsam bild av det mörka universumet och blev snart omkört av dess uppföljare, som släppte all typ av realism till förmån för galnare fraktioner och uppblåst design. Allt var större, mer extremt och den galna underliga spelvärlden släpptes lös med fantastisk effekt. Den trenden mot absurditet är nu komplett med denna tredje del.

Total War: Warhammer 3 är ett av de mest livfulla och filmiska strategispelen vi någonsin har spelat. Där tidigare bidrag i Total War-serien – både historiska titlar och Warhammer-titlar – försökte bli större genom att introducera större kartor, fler fraktioner och ny mekanik, tar Warhammer 3 ett annat tillvägagångssätt. Inom den vidsträckta sandlådan finns en inramad och fokuserad berättelse som inte bara lägger grunden för takten i kärnkampanjen, utan också skapar de mest spännande ögonblicken.

Total War: Warhammer 3 - pris och släppdatum

• Vad är det? Ett fantasy-strategispel och den tredje delen i Total War: Warhammer-serien
• Utgivningsdatum? Den 17 februari 2022
• Var kan jag spela det? PC
• Pris? 59,99 dollar

Kaotisk variation

I Warhammer 3 får du spela som Chaos, de stora skurkarna i Warhammer-världen. Mellan pestguden Nurgle, den blodtörstige Khorne, den utsvävande Slaanesh och den föränderliga Tzeentch får du en imponerande samling korrumperade skurkar att sprida ut över kartan. Varje armé känns distinkt och mer varierad än de historiska svärd-och-spjut-fraktionerna från tidigare Total War-spel. De närstridsfokuserade krafterna i Slaanesh är skickliga på hit-and-run-taktiker, Nurgles armé krossar motståndare under svärmar av ruttna Nurglings och gigantiska monster, Khorne specialiserar sig på elitsoldater, medan Tzeentch utmärker sig på avståndsattacker och magiska förmågor.

Förutom den taktiska variationen som erbjuds här, är det rena visuella utbudet av demoner tillräckligt för att ge varje fraktion sin egen personlighet. I en strid kan du exempelvis kombinera flammande helveteshundar tillsammans med monstruösa bestar med namn som Soul Grinder. Nästa kan du fylla med det ruttna köttet av pestpaddor och gigantiska flygmyggor. Det här är Total War: Warhammer-serien i sin mest färgstarka och varierade form hittills. Creative Assembly var inte rädda för att ta fram några av de konstigaste, mest overkliga och ofta fånigaste delarna av Warhammer-universumet för att skapa ett strategispel som har en anmärkningsvärd bredd i sina visuella delar.

Den variationen blir också tydligt i den övergripande kampanjen. Du kommer att följa den vanliga Total War-formeln med att rekrytera arméer, erövra städer och bunkra ned bakom dina murar för att avvärja invaderande styrkor, innan du återvänder till offensiven. Lite har förändrats från kärnspelet i Warhammer 2, men specialiteterna i varje fraktion håller saker och ting fräscha. Khornes åderlåtningsförmåga stärker dina arméer efter varje strid och låter dig få ytterligare förstärkningar genom att rasera bosättningar, vilket uppmuntrar dig att ständigt hålla uppe momentum i din offensiv. Nurgle är bättre lämpad för fler invasioner samtidigt, eftersom du väntar på att plågor och sjukdomar ska drabba dina fiender och att dina cykliska bosättningar ska förfalla och ruttna, innan de byggs upp igen.

Det finns dessutom många fler fraktioner än så. Med Kislev, Cathay, The Daemons of Chaos och Ogre Kingdoms (för dem som förbeställer spelet eller köper det under dess första lanseringsvecka) har Warhammer 3 det största utbudet av lanseringsfraktioner av alla Total War: Warhammer-spel. De som vill ha en överordnad mänsklig armé att befästa kan hålla sig till Kislev. Om du är ute efter den mest extrema Warhammer 3-upplevelsen, välj Deamons of Chaos, som är en blandad fraktion som kombinerar alla Chaos-anhängare till en och samma armé, samtidigt som det introducerar sin egen fraktionsmekanik.

Inledande kampanj

Eftersom handlingen fått en större roll i spelet, behöver du inte vara en Warhammer-älskare för att hänga med. Spelets utmärkta prolog introducerar dess centrala spelkoncept och berättelse över en tre timmar lång minikampanj. Det finns en instängd gudabjörn som fängslas av en Daemon Prince, en förrädarisk karaktär som är korrumperad av kaos, och en skrumpen gammal man som desperat vill komma åt björnen för sina egna onda planer.

Vad som är mer spännande är hur den här berättelsen formar den stora kampanjen. Ungefär som vortex-kampanjen i Total War: Warhammer 2 är territoriell dominans inte det väsentliga. Istället kommer du att slåss över kartan och vänta på att portaler till Realm of Chaos ska dyka upp var 30:e omgång eller så. Varje spricka leder in i domänen för en av de fyra kaosgudarna. Ta med en armé igenom portalen, så kommer ni att transporteras till ett nytt, litet område som är helt bortkopplat från kampanjkartan.

Dessa domäner fungerar som självständiga dungeons. För var och en av dem måste du kämpa dig igenom anhängare till Chaos Gods, få tag på en artefakt och ta dig till det sista fästet för en strid mot deras tuffaste krigare. Fiendefraktioner försöker alltid att hindra dig vid mållinjen, vilket skapar en hektisk rusning till mål. Varje Chaos-domän har något nytt - oavsett om det är Nurgles smittsamma miasma som ständigt kommer att skada dina trupper, eller Tzeentchs föränderliga labyrint som du måste navigera igenom. Denna typ av variation är smart, eftersom du måste göra detta fyra gånger (en gång per Chaos God) för att låsa upp endgame i Warhammer 3.

Även om dessa möten spelas ut som enskilda episoder, är de starkt sammanflätade med den övergripande kampanjen. Du kan inte bara gå in i en av dessa dungeons och förvänta dig att enkelt kamma hem segern; du måste förbereda dig noggrant i förväg. De påverkade i hög grad hur vi närmade oss kampanjen och tog upp en stor del av våra resurser och uppmärksamhet. Allt eftersom historien fortskred ägnades mindre av våra ansträngningar åt att erövra grannländer och mer tid gick åt till att stödja våra styrkor och förbereda dem för att kliva in i dessa kaosportaler. Resultatet är att varje dungeon känns filmisk och betydelsefull och präglar den övergripande kampanjen som ditt blivande imperiums framsteg är beroende av.

Många riktningar

Detta fungerar för det mesta utmärkt. Kampanjer bygger konstant upp i momentum när du förbereder dina styrkor för kaosportalerna. Det finns ingen tid för planlös erövring eller mållöst vandrande över kartan. Även när du har cementerat din militära dominans och i princip kunde ha ansett dig själv som vinnare i tidigare Total War-spel, ger dessa portaler dig ett större mål att kämpa för och en anledning att upprätthålla tempot.

Ibland kan dessa portaler dock kännas frustrerande. Under en av våra kampanjer dök en av portalerna upp när vi var halvvägs genom att hacka upp en fiendefraktion och slängde en käpp i hjulet för våra noggrant upplagda planer. Att snabbt behöva svara på den oväntade portalen som spottade ut Chaos-arméer var spännande i sig, men allt jobb och fipplande det innebar var mindre roligt. Att skifta fram och tillbaka mellan Chaos-domäner och den vanliga huvudkartan blev en olägenhet. Båda fronter krävde vår uppmärksamhet och det hände ofta att vi fokuserade mer på en av dem till bekostnad av den andra, ointresserade av vad som hände på huvudkartan när vi ledde en armé genom det mer spännande kaosriket.

Du kan naturligtvis välja att ignorera allt det. Även om "rätt" sätt att spela går ut på att besegra de fyra Chaos-gudarna, kan du även vinna genom territoriell dominans. För att kunna vinna på så vis behöver du besegra specifika fraktioner och kontrollera ett visst antal regioner. Även om det kanske kommer att tilltala fans av äldre Total War-titlar, är det verkligen inte så som Warhammer 3 är tänkt att spelas. Portalerna är centrala för den övergripande kampanjens tempo och variation. Om du är mer intresserad av att fylla en karta med färgerna för din fraktion, kommer Warhammer 2 eller en av de historiska Total War-titlarna förmodligen att passa dig bättre.

Utvecklande gameplay

Där Warhammer 3 verkligen utmärker sig är att presentera de många alternativ som finns tillgängliga för dig, men kräver inte att du lägger alltför stort fokus på något av dem. Du kan med glädje slänga dig ut i ett krig utan någon typ av plan eller strategi och fortfarande lyckas använda en stor del av din fraktions förmågor. Det kanske inte är det mest effektiva sättet att erövra och det är osannolikt att du kommer få enkla segrar mot de tuffare fienderna mot slutet av spelet, men Warhammer 3 gör enklare konflikter riktigt roliga genom att ge dig en stor uppsättning strategiska möjligheter som är både enkla och otroligt formbara.

Genom att spela som en anhängare av Slaanesh, vår favorit bland skurkarna, får du kraften att försvaga fiender genom förförelse. I takt med att du erövrar kommer du att få Devotees (en slags valuta) att spendera på kraftfulla förmågor som kan vända utvecklingen i en kampanj. Är du på väg mot en särskilt tuff strid? Förför några av fiendernas enheter och få över dem till din sida. Behöver du lite extra demonisk kraft för att ta dig igenom fiendens belägring? Ta fram en tillfällig armé av Disciples för att hjälpa till. Vid ett tillfälle kunde vi påbörja vår invasion av en närliggande fraktion av Khorne genom att använda Slaanesh' Seductive Influence-förmåga för att omedelbart vassalisera en hel stad, något som gav oss möjlighet att rikta fokus mot andra offensiva eskapader medan vår vasall hanterade en stor del av arbetet.

Vid ett annat tillfälle hade våra successiva försök att erövra en särskilt trotsig stad inte gått enligt planerna, men de ständiga attackerna hade spridit Slaaneshs inflytande bakom dess murar. Genom att bygga upp en Chaos Cult i staden, kunde vi sprida vår korruption ytterligare och skapa grunden för ett uppror som så småningom skulle öppna portarna till en fullständig invasion.

Dessa funktioner och många andra, låter dig expandera ditt imperium på andra sätt än genom att helt enkelt slåss mot massiva arméer tills en faller. Men förutom att lägga till massor av variation, var det som imponerade mest på oss med Warhammer 3 hur spelet ger dig dessa möjligheter spontant, vilket låter dig komma på fler sätt att erövra än du någonsin kunnat drömma om. Det finns inget behov av att mikrohantera varena del i ditt imperium. Istället kan du plötsligt upptäcka att en angränsande fraktion har fallit under för din kaotiska korruption utan någon avsiktlig ansträngning från din sida. Eller, mindre lyckligt, upptäcka att en rivaliserande Chaos Cult har fått fäste i din huvudstad och gett dig ett nytt hot att hantera. 

Warhammer 3 kanske inte når de höga höjderna av historieberättande som Crusader Kings 3 uppnår genom sitt RPG, karaktärsfokuserade gameplay, men det rör sig verkligen i den riktningen. Du kan själv sätta upp ambitiösa mål att sträva efter, men bli inte förvånad om oväntade händelser driver dig längs en helt ny och vanligtvis mer spännande väg.

Tyvärr belyser detta hur underutvecklad spelets diplomati-del fortfarande är. Även om inget Total War-spel har lagt särskilt stort fokus på de icke-aggressiva sätten att utvidga ditt imperium, faller de diplomatiska egenskaperna ännu plattare i Warhammer-universumet som är centrerat på konstant krig. De flesta diplomatiska punkter handlar ofta om kostnadsfrågor, vilket gör dem mer till ett ekonomiskt övervägande än ett riktigt diplomatiskt. Om du har tillräckligt med pengar i kassan kommer du att kunna betala dig igenom vad som helst. Om du däremot inte har det är det bäst att inte ens bry sig och bara gå med på eventuella vapenvilor eller handelsallianser som råkar dyka upp längs vägen.

Omdöme 

Total War: Warhammer 3 överträffar med lätthet sina föregångare. Creative Assemblys försök att expandera på de fasta grunderna för Warhammer 1 och 2 har inte bara tagit serien till nya höjder, utan drivit den i en annan riktning. Genom att rama in Total Wars vidsträckta sandbox i en fokuserad, narrativt laddad kampanj blir Warhammer 3 mer tempofyllt och mer filmiskt. Alla de bästa delarna från serien finns på plats – färgglada fantasy-fraktioner, varierande taktiska möjligheter och en enorm skala – men den här gången är de ännu roligare.

• Här är de bästa singleplayer-spelen just nu