Skip to main content

Byggkvalitet och användarvänlighet

  • Magnesiumlegering
  • Väderbeständighet i nivå med D850
  • Mekanisk slutare med 200 000-cykel

The Nikon Z7 is many things, but a looker it is not. With a deep grip and a viewfinder chamber that stands proud of the top plate, the Z7 appears most like the company's 1 V2 model, with a little Samsung NX and Olympus OM-D E-M1 Mark II influence thrown in on top. 

Perhaps with the likes of Olympus's PEN range, Fujifilm's X series and more left-field options from Leica we're spoilt for choice these days – but none of this should matter, as handling and operation should always trump mere looks.

And once you start using the Z7, you can see just why Nikon has made the decisions it has. While things are a little different from the usual DSLR setup, Nikon has done a great job to maintain what's great about the models many are already familiar with, while also injecting something more unique to the Z7. 

Nikon Z7 är många saker, men det är ingen kamera som drar ögonen till sig. Med ett djupt grepp och en sökare som sticker upp rejält, känns Z7 mest som företagets 1 V2-modell, med lite inflytande från Samsung NX och Olympus OM-D E-M1 Mark II-som grädde på moset.

Vi är såklart bortskämda med Olympus PEN-sortiment, Fujifilms X-serie och ännu fler alternativ från Leica – men det borde inte spela någon roll, eftersom användarvänlighet och prestanda alltid borde trumfa utseende.

Och det är när du börjar använda Z7 som du inser varför Nikon har fattat de beslut som de har. Även om kameran är lite annorlunda än de vanliga spegelreflex-inställningarna har Nikon gjort ett bra jobb för att behålla det som är bra med de modeller som många redan är bekanta med, samtidigt som man introducerar något unikt för Z7.

Z7 använder magnesiumlegering på topp-, fram- och bakstycken vilket ger en stabil känsla

Nikon Z7 känns bra i handen. Greppet är inte så skulpterat som på andra modeller som Pentax K-1 Mark II, men det känns fortfarande väldigt bekvämt i handen. De med större händer kan upptäcka hur lillfingret inte riktigt får plats, men annars finns det  tillräckligt med utrymme. Massor av gummi används runt greppet och bakstycket, och klumpen på sidan av kamerahuset gör att du kan öppna kortfacket och ger tummen något att hålla emot när du håller i kameran för extra säkerhet.

Z7 använder magnesiumlegering på topp-, fram- och bakstycken vilket ger en stabil känsla. Det känns inte konstruerad som en tank, som D5, men då den inte nödvändigtvis är riktad till samma användare, så det borde inte bli någon överraskning. I alla fall känns den tillräckligt fast i händerna, och Nikon har varit noggranna med detaljerna.

Närheten till Z7-sensorn på framsidan av objektivfästet betyder också att objektivets baksida är något grund och så är också det motsvarande bakre linsskyddet. Detta gör dem mer besvärliga att ta bort från objektiven, vilket kanske inte är ett problem just nu, men kan eventuellt bli det när du börjar bygga upp en samling.

Bild 1 av 5

Bild 2 av 5

Bild 3 av 5

Bild 4 av 5

Bild 5 av 5

Placeringen av strömkontrollen runt avtryckaren gör att du kan vrida på kameran instinktivt när du plockar upp den och ISO, exponeringskompensation och filminspelningsknapparna är alla inom räckhåll för pekfingret.

Exponeringskompensation och ISO justeras genom att hålla ned relevanta kontroller och vrida den stora bakre kommandorartten, vilket sker tillräckligt enkelt. Det är bara när du växlar mellan ISO och Auto ISO som du behöver anlita långfingret för att vrida det främre kommandohjulet, vilket är lite besvärligt. Ändringar visas på den lilla LCD-skärmen bredvid dessa kontroller, och dessa tänds automatiskt för användning i mörkare förhållanden.

De olika knapparna på baksidan av Z7 är alla lika tydligt märkta som de är på företagets senaste spegelreflexkameror. Vissa kanske föredrar att de ärr lite djupare i kamerahuset, men kameran svarar tillräckligt bra för att även lättare tryck. Endast lägesväljaren längst ner i det nedre högra hörnet är lite besvärlig, då den är nedsänkt lite längre in i bakplattan, antagligen för att förhindra knapptryckningar av misstag.

AF-joysticken på Z7 har samma design som motsvarande kontroll på D850, och tack och lov är den inte placerad precis där den med dominant vänsteröga naturligtvis placerar sin näsa när man använder sökaren, som är fallet på så många andra kameror. Den rör sig väl och svarar lika lätt på diagonala rörelser som på horisontella och vertikala.

NIKKOR Z 24-70mm f/4S är för närvarande det enda tillgängliga zoomobjektivet, då det är det enda i serien som fortfarande inte är under utveckling

LCD-skärmens slimmade profil bidrar till att hålla nere tjockleken på kamerahuset, och är lätt att vinkla ut när man tar tag i skärmens nederkant. Den smala skärmen gör det lite svårare att vika ned den övre delen om du vill ta bilder med kameran högt över huvudet. Med tiden lär du dig rimligtvis att börja med att vika ut skärmen från nederkanten, alldeles oavsett hur du vill ha den placerad.

NIKKOR Z 24-70mm f/4S är för närvarande det enda tillgängliga zoomobjektivet, då det är det enda i serien som fortfarande inte är under utveckling. Det har en hopfällbar konstruktion, vilket innebär att det måste låsas upp från sitt ihoptryckta läge före varje användning, även om denna process inte är i närheten så irriterande som på billigare objektiv. Det finns ingen knapp att trycka in, du behöver bara rotera objektivet genom spärren vid 24mm-inställningen.

Men du behöver inte rotera objektivet till sin mest kompakta position efter varje användning, men om du gör det blir det ungefär en tum kortare, så du kommer antagligen att  göra det ändå. Med en längd som är ungefär samma som ett vanligt cigarettpaket och med en filterdiameter om 72 mm, är det väldigt kompakt för ett fullformatsobjektiv med konstant maximal bländare, men vi får inte glömma att detta fortfarande är ett f/4-objektiv. Hur litet Nikon lyckas göra sitt kommande 24-70mm f/2,8-objektiv – dvs objektivet som många proffs kommer använda som sitt standardobjektiv – och hur den storleken står sig mot jämförbara spegelreflexkameror, återstår att se.

Den grundare av de två ringarna runt objektivet är inställd på manuell fokusering som standard, även om den inte är mekaniskt kopplat till någonting inuti objektivet, så du kan ändra funktionen till bländare eller exponeringskompensation (eller till ingenting). Både detta och NIKKOR Z 35mm f/1,8 S-objektivet som vi använt vid detta test har denna ring, men eftersom de inte ger ifrån sig klickljud och mycket känsliga för justering är det ganska enkelt att hoppa lite för långt fram mot där du vill vara. Å andra sidan är den tysta ringen  idealisk för videoinspelning, särskilt när du använder bländarfunktionen.

Autofokus

  • Hybrid AF med 493 fasavkännande AF-punkter
  • 90 % vertikal och horisontell täckning
  • 435 fasavkännande AF-punkter under videoinspelning

Autofokussystemet på Niukon Z7 kan ställas in att alternera för enkel och kontinuerlig fokus när du tar bilder, och du kan välja ständig AF när du spelar in filmer. Du kan också ställa in Z7 till prediktiv fokusspårning, om du vill behålla fokus på ett motiv. Förutom AF- och enkelpunktsmönster kan du också välja ett alternativ för att fokusera på mycket små motiv, samt breda och dynamiska mönster. Manuell fokusering finns också.

Fokuseringssystemet på Z7 använder sig av både fas- och kontrastdetekteringsteknologi, och dessa verkar fungera mycket bra. I bra ljus hittar kameran ofta fokus mycket snabbt, men ligger kanske en bråkdel av en sekund bakom standarden hos flera andra modeller just nu.

Fokuseringen är snabb och exakt

I dåligt ljus använder Z7  sitt gröna AF-hjälpljus och tenderar att hitta fokus med liten fördröjning. Fokusering är förståeligt långsammare när det här ljuset är inaktiverat men det är faktiskt tillräckligt snabbt för att det inte ska göra någon signifikant skillnad för stillastående motiv. Endast i mycket dåligt ljus med detta hjälpljus inaktiverat misslyckas kameran ibland med att fokusera.

Prediktiv fokusspårning är en annan styrka hos Z7, särskilt när du använder det här med pekskärmen, där du kan ange var du vill att Nikon Z7 ska behålla fokus när du (eller motivet) rör sig. Du knackar bara med fingret och en liten gul markering fäster vid det valda motivet. Det här systemet fungerar väldigt bra i praktiken, håller fast på motivet även efter att kameran har skakats rejält, eller om objektivet zoomas plötsligt från en extrem brännvidd till en annan. Systemet kan bli förvirrat om ett annat motiv passerar mellan kameran och motivet, men du kan instruera Z7 att hålla fast vid det ursprungliga motivet längre genom alternativet AF-spårningsfrekvens, om du känner att du behöver det.

Som standard fokuserar kameran smidigt och diskret under videoklipp, även om det justeras att ske snabbare eller långsammare

En mycket hjälpsam finess är att man kan trycka på OK-knappen när du tittar på bilder – eller omedelbart efter du tagit bilden om du har aktiverat bildgranskning – vilket inte bara zoomar in bilden, utan att det fungerar perfekt oavsett var du fokuserat. Detta minimerar tiden som behövs för att kontrollera fokus och skärpa och kommer utan tvekan att uppskattas särskilt av porträttfotografer.

Som standard fokuserar kameran smidigt och diskret under videoklipp, även om det justeras att ske snabbare eller långsammare. Z7 ger ifrån sig lite ljud när den återfokuserar, men det är  bara hörbart när man fotograferar i verkligt tysta förhållanden. Ljudet på objektivet som zoomas tas också upp i videoinspelningar, men för mer professionell användning kommer du sannolikt att använda fasta linser och fokusera manuellt.

Ansiktsigenkänning kan också användas i videor, och detta verkar fungera mycket bra. Systemet låser motivet som rör sig runt scenen och lyckas till och med fokusera på ett motiv efter att tillfälligt förlorat det då det vänder sig om.