Skip to main content

Vad är HDR: Allt du behöver veta innan du köper en HDR-panel

(Image credit: Samsung)

HDR är ett vanligt begrepp inom teknikvärlden som står för High Dynamic Range och är en teknologi som gör det möjligt för kompatibla skärmar att visa ett långt större omfång färger än tidigare bildteknologier. Är det så enkelt? Nja, men vi hoppar över det mest tekniska och går istället in på vad som är viktigast för dig som konsument att tänka på. 

HDR finns på allt från mobilkameror, TV-apparater och övriga skärmar. Det finns dock en del olika HDR-standarder som använder olika typer av teknologi. Så vad är egentligen skillnaderna mellan dem och vad krävs för att få kalla en skärm HDR-kompatibel? 

Det allra viktigaste och mest grundläggande är att leta efter Ultra HD Premium-loggan. Det är en logga som kommer från UHD Alliance, som satt upp en standard för bland annat HDR. Om du vill veta mer, läs vidare! 

Ljusstyrka, färg och svärta

En ordentlig HDR-TV ska ha ett stort färgomfång, hög ljusstyrka och bra svärta.

Låt oss börja med färgen: Vanliga bildpaneler använder vanligtvis en 8-bits färgsignal. Det betyder att de kan visa runt 16 miljoner olika färger. HDR kräver ett färgomfång på 10-bits, det vill säga väl över en miljard olika färger. Det säljs dock många paneler som är HDR-ready men som ändå använder ett 8-bits färgomfång, så det gäller att vara uppmärksam. 

Utöver det ska en bra HDR-panel ha så bra ljusstyrka som möjligt, samtidigt som de svarta partierna ska vara väldigt svarta. Skillnaden mellan ljusstyrka och svärta är vad vi kallar kontrast. Den ljusstyrka som mäts brukar kallas ”peak brightness” på engelska, det betyder att det är det högsta värdet för ljusstyrkan som mäts. Med ordet ljusstyrka menar vi alltså ”peak brightness”. Ljusstyrka mäts i enheten nits, där en nit brukar förklaras som ljusstyrkan från ett stearinljus.

LED? OLED? QLED?

LED-paneler använder en stark ljuskälla på baksidan för att skicka ljus till pixlarna. Det betyder att de kan ha en väldigt hög ljusstyrka, men eftersom ljuset kommer rakt bakifrån blir även pixlar som inte används för tillfället belysta till en viss del. Det är därför svarta områden ofta kan vara lite grådaskiga på en LED-TV. Det är den största nackdelen för LED-paneler.

QLED är Samsungs egen TV-teknologi och står för Quantum dot Light-Emitting Diode. Namnet till trots är det i essens egentligen bara en förfining av LED-tekniken, men det är en väldigt bra förfining. Riktigt bra QLED-paneler kommer upp i en ljusstyrka på över 1,500 nits och QLED konkurrerar således huvudsakligen på sin höga ljusstyrka. Panelerna har fortfarande samma problem med svärtan som LED-panelerna, men med så hög ljusstyrka blir kontrasten väldigt hög och den sämre svärtan blir ett mindre problem.

Slutligen finns det OLED som står för Organic Light Emitting Diode, där pixlarna i en OLED-panel lyser upp sig själva. Det är därför OLED-TV:s kan vara så tunna, de behöver ingen ljuskälla för att skicka ljus till pixlarna. Det betyder också att de pixlar som är inaktiva under visning av video på OLED-paneler helt enkelt kan stängas av. Det ger en bild där svarta partier i en bild verkligen är kolsvarta. Nackdelen med OLED-paneler är dock att de inte kommer i närheten av den ljusstyrka som LED-paneler kommer upp i, OLED-paneler brukar ha en ljusstyrka på 600-700 nits.

Trots den sämre ljusstyrkan, innebär den långt bättre svärtan att OLED ändå kan producera en mycket bra HDR-bild. Som svar på det har UHD Alliance skapat två standarder för HDR. Den första är en ljusstyrka på över 1,000 nits med en svärta som är lägre än 0,05 nits, där det är LED och QLED som avses, och den andra är en ljusstyrka på mer än 540 nits med en svärta på mindre än 0,0005 nits, och då är det så klart OLED som avses.

HDR10, Dolby Vision eller HDR10+?

Ursprungligen fanns bara HDR10 och Dolby Vision. HDR10 är ett öppet format som vem som helst får använda, medan Dolby håller hårt i Dolby Vision, vilket gör att det är en teknik som är dyrare att använda. Utöver det är Dolby Vision på flera sätt bättre än HDR10. 

Dolby Vision får detaljerad information (så kallad dynamisk metadata) från kompatibla källor, som ger information scen-för-scen om hur ljusstyrka, färg med mer ska justeras. Om en specifik scen ska visas med lägre ljusstyrka så justerar Dolby Vision ljusstyrkan för att komma närmare regissörens vision.

HDR10 å sin sida får bara statisk metadata som globalt berättar hur ljusstyrka med mer ska appliceras över till exempel en films längd.

Som svar på det kom HDR10+, som är ett tredje format skapat av Samsung som kombinerar HDR10:s öppenhet med Dolby Visions dynamiska metadata. Det finns en förhoppning hos många att HDR10+ ska bli det dominerande formatet framöver, där bland annat Amazon arbetar för att få in HDR10+-teknologin i sin streamingtjänst senare i år.

Det där var förvirrande

Puh, det var mycket information, men förhoppningsvis hängde du med genom hela artikeln. I grund och botten har UHD Alliance gjort det ganska enkelt för oss konsumenter, vill man ha en panel med HDR så letar man endast efter de som certifierats med Ultra HD Premium-loggan.

Det kan dock alltid vara bra att veta lite mer. På så sätt har du verktygen för att på egen hand kunna avgöra hur bra eller dålig en panel är baserat på dina egna kriterier.

Nu vet du i alla fall tillräckligt för att inte luras av tillverkarna att köpa en HDR-TV eller monitor med en ljusstyrka på endast 300 cd/m2.