Recension: Motorola One Hyper

Ännu en dag, ännu en telefon från Motorola. Men den här är lite annorlunda. Möt Motorola One Hyper, en prismässigt överkomlig enhet med helskärmsdesign som kostar 3 999 kr, kör Android 10 och har en huvudkamera på 64 megapixlar på baksidan. 

Det låter kanske som toppspecifikationer, men det finns en del tydliga tecken som röjer att det här inte är en flaggskeppstelefon. Till att börja med så har den bara två kameralinser på baksidan och saknar en optisk zoom, vilket man till exempel hittar på enheter som Motorola One Zoom. 

Baksidan är även gjort av plast och har en ganska rejält utstickande kameramodul, som också hyser den utfällbara selfiekameran. Det finns ingen skärmbaserad fingeravtrycksläsare heller, utan man har i stället satsat på en gammeldags fingeravtrycksläsare på bakstycket. 

Tittar man närmare på specifikationerna så blir positioneringen som en mellansegmentstelefon ännu tydligare. One Hyper har ett Snapdragon 675-chipset från Qualcomm under skalet kombinerat med 4 GB arbetsminne, och skärmen är inte av OLED-typ, vilket skärmarna på flaggskeppstelefoner brukar ha. Istället har man valt en IPS-panel i stil med den som finns på Moto G8 Plus. 

Givet specifikationerna så tycks priset vara rimligt jämfört med andra enheter på marknaden – men hur bra klarar den sig vid vardagligt användande?

Design

• Ganska skrymmande med sina 161,8 x 76,6 x 8,9 millimeter
• Plastigt bakstycke och är inte vattentät
• Det finns en klassisk hörlursutgång

Motorola är smarta och levererar sina telefoner med plastbakstycken tillsammans med skal. På det sättet så är de reflekterande och glasliknande bakstyckena alltid skyddade, samtidigt som de ser blanka och fina ut. 

Plockar man bort skalet så lider Motorola One Hyper däremot av det klassiska plasttelefonsyndromet. Den känns lite billig och ihålig och blir lättare repig än en telefon med glasbakstycke. 

Det här är dock inget som förstör intrycket helt och hållet, givet telefonens låga pris. Även Sonys Xperia 10 är klädd i plast och har ett liknande pris som Motorolas telefon. 

Kan du leva med att det handlar om en rätt skrymmande telefon (den mäter 161,8 millimeter på längden och är 8,9 millimeter tjock) så rimmar designen ändå med priset. Telefonen är utrustad med en USB-C-port på ena kortsidan, volymreglage som är enkla att nå på högersidan och en 3,5-millimeters hörlursutgång på övre kortsidan. 

Det finns även en selfiekamera av pop-up-typ, vilket innebär att kameramodulen sticker ut mer än vi gillar på baksidan, men det är också därför telefonen kan se ut som den gör. Faktum är att det bara är Honor 9X som matchar utseendet i den här prisklassen. 

Färgalternativen på den svenska marknaden – oceanblå och fresh orchid – är också trevliga, och fingeravtrycksläsaren är smidig och lätt att nå. 

Skärm

• 6.5-tums IPS-skärm med upplösningen 1080 x 2340 pixlar
• Bildförhållande: 19.5:9 
• Pixeltäthet: 396 ppi

Motorola One Hypers LD-skärm mäter 6,5 tum och har ett bildförhållande på 19,5:9, vilket innebär att den är längre än de flesta telefoner, även om den inte är riktigt så lång som Sonys Xperia 5 med sitt bildförhållande på 21:9. 

Med en upplösning på 1 080 x 2 340 så handlar det om en relativt skarp skärm med samma pixeltäthet som flera flaggskeppstelefoner, bland annat Huaweis P30 Pro (396 ppi), men samtidigt lägre än QHD+-telefoner som Oneplus 7T Pro och Samsungs Galaxy S10. 

Det saknas finesser som HDR och stöd för Dolby Vision, men med tanke på vad det handlar om – en rimligt prissatt telefon i mellansegmentet – så är det trots allt en oerhört läcker helskärmsenhet utan vare sig sensorpanel eller kamerahål. 

Skärmens klarhet lämnar inget i övrigt att önska, betraktningsvinklarna är helt okej, och ljusstyrkan är tillräckligt bra för att man ska se innehållet bra även utomhus. Det finns möjlighet att påverka mättnaden i inställningarna efter de rådande förhållandena. Det finns även ett mörkerläge som gör det lite mer behagligt att navigera bland menyerna.