Recension: The Boys Presents: Diabolical

Det verkar som att The Boys inte kan göra några fel. Som en av de mest populära produktionerna på Prime Video hos både kritiker och publik, har det varit få invändningar mot TV-serien av denna satiriska superhjälteserie. 

Det finns dock en invändning som har framförts mot serien. Boys-universumet är fullt av excentriska, obehagliga och komplexa karaktärer i en fiktiv värld full av potential för att skapa blodiga och humoristiska berättelser. Förutom de centrala karaktärerna och handlingen, som kommer att fortsätta i The Boys säsong 3 i juni i år, har vi inte haft möjlighet att utforska mer av detta lockande universum. Och varför skulle vi inte?

The Boys Presents: Diabolical, en originalserie från Amazon Prime Video, verkar äntligen ge oss svaret på denna fråga. Föga överraskande, med tanke på att The Boys främsta kreativa team var involverat i dess produktion, ger spin-off-serien dessutom ett sardoniskt svar på frågan också. Diabolical är en fängslande samling noveller som erbjuder lika mycket humor, hjärta och hypervåld som dess föregångare. Visst, vissa bidrag landar inte helt rätt, men Diabolical gör till stor del ett effektivt och tilltalande jobb med att utveckla ett universum som förtjänar att utforskas mer i detalj.

The Boys möter What if… och Love, Death & Robots? 

The Boys Presents: Diabolical presenteras som en animerad antologiserie baserad på universumet av den riktiga TV-erien och serieromanerna. I var och en av berättelserna följer vi en individ, oavsett om det är en "Supe" eller en vanlig medborgare, där deras liv påverkas av Compound V, ett serum utvecklat av Vought Industries som ger alla som använder det superkrafter.

Det är detta bruk, eller snarare missbruk, av Compound V som både driver de enskilda berättelserna i Diabolical och sammanbinder dem. Alla berättelser utspelas oberoende av varandra, men huvudpersonernas brukande eller oavsiktliga användande av Compound V är den gemensamma nämnaren som kopplar dem till universumet i stort. Det är ungefär samma funktion Uatu the Watcher spelar i antologiserien "What if...?" från Marvel Studios, ett föremål eller en karaktär som bildar en röd tråd mellan de enskilda berättelserna. Det är inte absolut nödvändigt att knyta ihop berättelserna i Diabolical, men när man ser effekten Compound V har på The Boys omgivning ger det en sevärd, men ganska tragisk upplevelse.

Avsnitten är också lätta att ta sig an, då de är rätt korta. Med avsnitt på bara 10 till 12 minuter vardera är de åtta berättelserna i Diabolical fria från onödig utfyllnad, så det går med enkelhet att se dem i en enda sittning. Du kan föreställa dig den korta speltiden i Diabolicals avsnitt som en ännu mer komprimerad variant av Netflix antologiserie Love, Death & Robots.

Men hur är det med själva berättelserna? Precis som i andra antologiserier, som The Twilight Zone och Black Mirror, varierar avsnitten i Diabolical i kvalitet och vad de bidrar med till The Boys universum.

I "One Plus One Equals Two" blandas till exempel en känsloladdad Homelander-centrerad historia med The Boys säregna humor och överdrivna våld. Det här är en sorts ursprungsberättelse baserad på barndomstrauman och Vought-experiment som förvandlar Homelander till den narcissistiska och psykotiska Supe-individ som vi ser i original-TV-serien. Det här är en liten men betydelsefull studie av en figur som publiken älskar att hata, och det gör det lättare att knyta an till honom.

I "John and Sun-Hee" får vi en känslomässigt slag i magen av en berättelse som utan tvekan är den mest gripande av de åtta Diabolical-avsnitten. Dess stilistiska uttryck som kännetecknas av anime-skräck hjälper till att betona de skrämmande och hjärtskärande teman i denna berättelse.

Med tanke på de otroligt kompakta berättelserna är det en besvikelse att vissa av avsnitten i Diabolical känns ganska platta jämfört med andra. Avsnittet "An Animated Short Where P ****d Off Supes Kill Their Parents", där Justin Roiland (Rick and Morty) är medförfattare, är det roligaste avsnittet, men det gör ändå en besviken med en lite för abrupt slut. "Nubian vs Nubian", som kretsar kring två Supe-individer som är på väg att skiljas om inte deras dotters inblandning visade sig vara ett genidrag, är narrativt stillastående. Hade det inte varit för inkluderandet av Nubian Prince och Ground Hawk - direkt från The Boys så skulle Nubian vs Nubian inte bidra med någonting anmärkningsvärt för Diabolical som serie.

Med så mycket talang knuten till serien är det konstigt att Diabolical inte alltid lyckas utnyttja kraften i sitt starka team. Det är många bra namn inblandade, som Caleb McLaughlin (Stranger Things), Don Cheadle (MCU) och The Boys-skådespelerskan Dominique McElligott.

Konstnärlig frihet och påskägg

Vi har nämnt Nubian Prince och Ground Hawk, och Diabolical är full av påskägg och referenser till The Boys. Från gästspel med bland annat The Deep and Vought-förläggaren Ashley Barrett till olika Supe-accessoarer och samlarföremål, Diabolical ger flera uppskattande anspelningar till den fiktiva värld serien är baserad på. Man bli klar med hela serien på mindre än två timmar, men tittarna bör se avsnitten igen efteråt för att upptäcka alla referenser till serietidningarna och origanalTV-serien.

Dessa påskägg är inte det enda visuellt tilltalande elementet i Diabolical. I samma anda som Love, Death & Robots eller Star Wars: Visions (på Disney+), hedrar de åtta avsnitten av Diabolical ett brett spektra av animerade stilar. Varje berättelse är ihopkopplad med sin egen animationsstil, vilket lyfter temat det för känsloladdade och humoristiska innehållet.

"I'm Your Pusher", en berättelse skriven av The Boys medskapare Garth Ennis, har  på ett charmigt sätt återskapats genom medkreatören Darick Robertsons grafiska uttryck. Detta är ett levande förkroppsligande av den här duons originalverk som fångar tonen och uttrycksfulla stämningen i The Boys originalmaterial.

Andra avsnitt lyfter fram det stora utbudet av animationstekniker över hela världen. "Laser Baby's Day Out" hämtar inspiration från den amerikanska animationens guldålder. Den Looney Toons-liknande stilen inbjuder till lika delar komedi och moget innehåll. Både "BFFs" och "John and Sun-Hee" fångar det distinkta grafiska uttrycket av traditionella och moderna mangaproduktioner som Sailor Moon, Pokémon och Studio Ghiblis produktioner. "Boyd in 3D" har i sin tur en stil som är starkt influerad av fransk, och centraleuropeisk, serietidningstradition, som det belgiska Tintin.

Det hade varit lätt för skaparna på Amazon Studios och Diabolical att låta andra studior i USA ta hand om själva animationsjobbet. Men genom att låta studior världen över ta hand om de olika avsnitten blir helhetsintrycket långt mer globalt. Det ger ett antal animationsstilar som publiken är både bekant med och obekant med från förr.

Vår bedömning 

The Boys Presents: Diabolical är en stark och slående serie som berikar The Boys-universum med både grymma och samtidigt känslomässigt gripande berättelser. Här utökas seriens universum utan att återskapa det redan etablerade, förutom att det omotiverade våldet trappas upp på ett sätt som bara animerade filmer kan. Det är den friheten som alltid görs tillgänglig genom animerade serier. Det satiriska förhållningssättet till andra tecknade- och animerade serier ligger också i linje med The Boys parodiska förhållningssätt till superhjältegenren.

Serien är inte i närheten av att utmana andra populära animerade serier som Batman: The Animated Series eller Arcane - Netflix League of Legends-serie. Men The Boys Presents: Diabolical är i alla fall en serie som fans av serietidningarna och den ursprungliga TV-serien kommer att välkomna. Med säsong 3 av The Boys på gång (premiär i juni) är Diabolical en trevlig aperitif som kommer att värma upp tittarna inför sommarens huvudrätt.

The Boys Presents: Diabolical lanserades exklusivt på Prime Video den 4 mars.

• Här är vår översikt över de bästa serierna på Amazon Prime.