TechRadar Slutsats
Batman är en överraskande noggrann och spänningsfylld DCEU-film som inte tappar greppet om den ikoniska karaktären från serietidningarna. Dess unika blandning av mörk deckare, skräck, psykologisk thriller, action och drama erbjuder oss en överdådig och rå berättelse. Förstärkt av en stjärnspäckad uppsättning, starkt filmkonst och ett levande manus. Vissa kanske hävdar att Christopher Nolans Dark Knight-trilogi är bättre, men med eller utan den här typen av jämförelser kan det konstateras att Matt Reeves The Batman är ytterligare en superb produktion i den ständigt växande serien av filmer om den mytomspunne hämnaren.
För
- +
– Smart designad och spännande action
- +
– Strålande skådespelare som verkligen levererar
- +
– Explosiv action
- +
– Hedrar Batmans källmaterial med elegans
- +
– Vacker filmat och dundrande ljudspår
Emot
- -
– Vissa fans kommer att ogilla vissa avvikelser från källmaterialet
- -
– CGI- och greenscreen-tekniken är väldigt påtaglig ibland
Varför du kan lita på TechRadar Våra expertgranskare spenderar timmar på att testa och jämföra produkter och tjänster så att du kan välja det bästa för dig. Läs mer om hur vi testar.
Hur kan man återuppfinna Batman? Med en rik 80-årig historia bestående av serietidningar, filmer, tv-serier och tv-spel om den legendariske hämnaren är detta en fråga ett stort antal kreativa personer inom olika branscher har brottats med.
"The Batman" har uppenbarligen varit under långt större press än filmens föregångare när det kommer till att svara på denna fråga. Den ikoniske superhjältens senaste filmäventyr är hans tredje filmiska omstart på mindre än 20 år, något som riskerar att publiken kan tröttna på karaktären. Det blev ännu svårare genom fansens splittrade reaktioner på att Robert Pattinson utsågs till rollen som Batman/Bruce Wayne. Lägg till den pandemiutlösta förseningen samt filmens brist på vuxet innehåll och The Batman riskerade en fiaskostämpel .
Tittarna kan dock, till skillnad från skurkarna som Batman jagar, lägga undan eventuella oroskänslor. The Batman är en gripande, spänningsfylld och väl genomförd tolkning av den mörka hämnaren. Filmen jonglerar med alla olika element med fin balans. Och även om den här filmserien kanske inte hade behövt det, så blåser The Batman också nytt liv i franchisen precis som Tom Holland gjorde för Spider-Man.
En lång Halloween
Batman utspelar sig under det andra året av Batmans karriär i kampen mot brott. Här följer vi superhjälten/Bruce Wayne (Pattinson) när han jagar The Riddler (Paul Dano), en seriemördare ger sig efter eliten i Gotham City veckan som följer efter Halloween. Men när the the Riddlers mordförsök leder Batman in i en spiral av konspiration och korruption kopplad till Waynes familjearv, tvingas han konfrontera sina egna demoner – lika mycket som de som hemsöker Gotham.
Det här är inte en traditionell berättelse om Batmans bakgrund. Här får vi ingen dödsscen med Martha och Thomas Wayne, träningscener eller den typiska återkomsten för Bruce innan han etablerar sig i den dubbla playboy-/hämnarroll han är känd för. I den här filmen är Batman redan en etablerad hjältekaraktär, men av det lite oerfarna slaget, som jobbar helt för Gotham och ingen annan. Men även om han har ett tydligt syfte bakom sina gärningar, är hans världsbild fortfarande präglad av barndomens trauman.
Många tittare tycker nog att det är underligt att filmen är baserad på Batmans trevande start på hans heroiska karriär, särskilt efter Christopher Nolans Dark Knight-trilogi. Med tanke på Batmans värld redan är väletablerad så uppfattas The Batman nästan som en andra film i en ny Batman-serie. Alternativt att en prologsekvens, där vi får veta bakgrunden till händelserna i filmen, har klippts bort.
The Batman fungerar i alla fall utmärkt som den potentiellt första produktionen i en möjlig filmserie av Matt Reeves utan att gå allt för mycket i tidigare fotspår. Vi vet trots allt hur historien om Batman börjar, för att uttrycka det med Nolans första film i åtanke. Det är troligtvis onödigt att upprepa hans bakgrundshistoria en gång till, precis som det var för Spider–Mans introduktion till Marvel Cinematic Universe i Captain America: Civil War.
The Batman fungerar fortfarande som en språngbräda för andra karaktärers bakgrundsberättelser, som Selina Kyle (Zoë Kravitz) och Oswald Cobblepot (Colin Farrell). Men även om deras antihjälte- eller skurkstatus etableras på ovanliga sätt, vet fansen redan väl vilka de är redan innan de genomgick dessa förvandlingar. The Batman har tillräcklig respekt för sin publik för att undvika alltför långa introduktioner av karaktärerna. Det är helt enkelt upp till publiken att känna igen dessa individer och deras roller längs vägen – och kunna njuta av det utan att behöva gå tillbaka till Batmans rötter igen.
Litterära tolkningar
När det gäller själva berättelsen känns The Batman distinkt nog i sättet hur den närmar sig berättelsen utifrån källmaterialet.
Filmen är till exempel tydligt baserad på aspekter av serierna som inte varit speciellt utforskade i tidigare filmatiseringar. Batmans kunskaper som detektiv har till stor del ignorerats i tidigare långfilmsprojekt, så det är trevligt att se att detta har blivit ett större inslag. Att få se att Batman ofta tar till intellektet (för att lösa the Riddlers gåtor) och prylar, såsom en gripkrok och kontaktlinser med integrerade kameror, är väldigt givande. Vi har sett fightern och uppfinnaren i Batman tidigare, men det är uppfriskande att se karaktärens undersökande sida starkt framträdande.
Genom att gå in mer på djupet på den mindre våldsamma sidan av denna karaktär fortskrider handlingen i The Batman i ett lugnt tempo, vilket är absolut nödvändigt. Med en speltid på nästan tre timmar arbetar The Batman tålmodigt och metodiskt. Ändå känns filmen aldrig långsam, det då filmens intensiva ögonblick utnyttjas på ett bra sätt genom filmen, så att den aldrig glider in i tristess. Men det finns ögonblick då det är nära, som när jakten på Riddler får en sekundär roll när Bruce Wayne utforskar sin familjs förflutna. The Batman går i alla fall för det mesta i ett bra tempo, så att filmen upplevs kortare än vad den faktiskt är.
The Batman verkar också ta inspiration från andra DC-serier. Inledningssekvensen har en viss touch av The Watchmen, med ett mord i en skyskrapa och en berättarröst från Pattinsons Wayne som drar paralleller till Alan Moores och Dave Gibbons ikoniska serier. Man känner också igen en del av råheten som ett gemensamt drag mellan serierna.
Batman är inte heller rädd för att använda inslag av skräck och psykologisk thriller, som man också upplever i serierna. Scenerna med Riddler är skrämmande, ondskefulla och får tittaren att hoppa till, samtidigt som hans gadgets påminner om något från Saw-filmerna. Kameraarbetet liknar lite det som används i Blair Witch-project vilket också höjer skräckfaktorn.
Sekvenser där Batman dyker upp ur skuggorna skapar också lite av en orolig stämning redan innan hans siluett dyker upp på skärmen. Detta vittnar om ett gediget arbete från kompositören Michael Giacchino och filmaren Greig Fraser, där den olycksbådande musiken samt användningen av ljus och kameraplacering skapar exakt rätt nivå av spänning där det behövs.
Det finns vissa aspekter av filmen som kan irritera de riktigt inbitna fansen. Det finn någraförsiktiga avvikelser från källmaterialet, men det dikteras främst av vilken Batman- eller Catwoman-serie publiken har läst. Den genomsnittlige biobesökaren kommer knappast att reagera, men vissa fans kan bli lite besvikna.
The Dark Knight rises
En av de mest glädjande sakerna med The Batman är dock hur bekanta skådespelarna är med sina karaktärer. Colin Farrell ger the Penguins karaktär ett lättsinne och glorifiering av våld, medan Jeffrey Wright, Andy Serkis och John Turturro är starka och tydliga i rollerna som Lt. Jim Gordon, Alfred Pennyworth och Carmine Falcone.
Men det är ändå de tre centralfigurerna som sticker ut mest. Speciellt Pattinson, som på ett tydligt sätt visar hur fel ute de som kritiserade valet av honom som huvudrollsinnehavare hade. Den före detta Twilight-stjärnan levererar en solid och övertygande prestation i rollen som Batman, samtidigt som hans skildring av den eftertänksamma Wayne på ett bra sätt visar upp miljardärens tillbakadragna natur och djupa barndomstrauman. Hans Batman är på ett tydligt sätt felbar – en intellektuell karaktär som också är skicklig med knytnävarna, men som är långt ifrån färdigutvecklad mentalt och fysiskt. Han är en orolig själ som finner mening med att ta sig an brottslingarna i Gotham, samtidigt som han kämpar med skuldkänslor över sina föräldrars död. Detta framhävs också genom Riddlers lek med Batman / Wayne under filmens gång.
Det här är en Batman-film som står på egna ben – och som verkligen sticker ut.
När vi är inne på Ridler så ger Paul Dano verkligen liv åt den sadistiska, förvirrade och tvångsmässiga antagonisten till Pattinsons Batman. Danos Riddler har sin egen traumatiska historia i bagaget, och är en tragisk skurk - men en man kan sympatisera med trots hans avskyvärda motiv. Att ställa Batman mot en antagonist som är som en spegelbild av honom är ett narrativt val som har använts i flera Dark Knight-historier. Här får dock greppet en större känslomässig betydelse, på grund av de två individernas förvånansvärt besläktade bakgrund och med det raffinerade katt-och-råtta-spelet som följer.
Ändå är det Kravitz Kyle som är bär handlingens känslomässiga hjärta. Trots att filmen är centrerad kring Batman kan vi, utan att säga för mycket, berätta att Kyle är central för hur handlingen utspelar sig. Med Kravitz har The Batman fått en komplex karaktär som är minst lika eldig, förförisk och passionerad som vi har sett Selina Kyle tidigare. Hennes elektriska kemi med Pattinson upplevs till stor del som naturlig. Med tanke på parets romantiska anspelningar i serietidningarna är det inte förvånande att allt är upplagt för ett sådant förhållande.
Vårt omdöme
The Batman kan till en början verka vara ännu annan tolkning av hjälten som vi känner honom från litteraturen, men det är mer än så. Alla aspekter av filmens utveckling, från den fängslande handlingen i detektivstil och 2000-talets symbolik till de strålande skådespelarna och de turboladdade actionscenerna är mycket väl utförda. The Batman är en förvånansvärt bra film som skulle ha fungerat lika bra även om karaktärerna, världen och handlingen inte hade haft något med den ikoniska DC-hjälten att göra.
Man kan fortfarande göra några invändningar mot vissa delar, bland annat den ganska klumpiga användningen av greenscreen och handlingen som glider lite i mittsektionen. Men på det hela taget är The Batman en exceptionell film som står sig mycket väl mot alla tidigare filmer om den mantelbärande hämnaren . Det tänjer på gränserna för vad som är möjligt att åstadkomma med en superhjältefilm som har en åldersgräns på 15 år.
Jämförelser mellan The Batman och Nolans Dark Knight-trilogi är naturligtvis oundvikliga. De delar samma stilistiska och tonala DNA, och eftersom Nolans filmer har så stor respekt bland publiken måste The Batman vara nästan perfekt för att överträffa detta.
Men att jämföra The Batman med Nolan-trilogin skulle verkligen göra det en otjänst. Det här är en Batman-film som står på egna ben och gör sitt med övertygelse. För att parafrasera ett citat från The Dark Knight från 2008: The Batman kanske inte är filmen den här serien behöver, men det är definitivt något den (och vi) förtjänar.
