Monster Hunter World - recension

Det har nästan gått sju år sedan Monster Hunter senast var ett ordentligt spel på stationära spelkonsoler. Istället har det på flera sätt förfinat sin formel i olika former på Nintendo 3DS

Nu har dock Capcoms långkörare har äntligen gjort sig av med de teknologiska begränsningarna hos portabla spelkonsoler och Monster Hunter World slungar istället in serien i moderniteten. Resultatet är ett vågat och självsäkert nytt kapitel som omfamnar nya idéer samtidigt som det ser till att behålla sitt vanliga samarbetsläge.

Om du har spenderat ens lite tid med de tidigare titlarna i serien, känner du nog snabbt igen dig i Monster Hunter World. Snarare än att omfamna en open-world design, behåller Capcoms senaste spel de labyrintliknande områdena de använt sedan urtiden.

De har i alla fall expanderat dem, utökat deras design, innehåll och attraktion. Dess miljöer går från djupa dalar till stora sanddyner, grönskande skogar och mycket mer. De känns aldrig instängda eller för små. Mycket av det kommer så klart av vad som gömmer sig inuti de olika områdena.

Jaga monster

Det är alltså jagandet av monster som är den stora dragningskraften här och Monster Hunter World skryter med bestar av alla möjliga sorter och storlekar. Varje område har sitt eget unika ekosystem med en näringskedja fyllda av rovdjur och byten som rör sig runt dig medan du spelar.

Det är dess föränderliga karaktär som höjer varje spelomgång och varje expedition du ger dig ut på. Du kanske följer spåren av en Pukei-Pukei (en flygande ödla som spottar gift, så klart), där du efter en lång strid lyckats få ned dess hälsa till en bråkdel av vad det var och plötsligt vräker en vrålande T-rex-liknande Anjanath fram genom träden och dödar ditt byte. Det är som en levande organism, enormt farligt och en indikation på exakt hur levande spelet faktiskt är.

Du kommer att upptäcka vilket taktiskt djup spelet erbjuder, i takt med att du utforskar världen och dess viktiga områden fyllda med monster. Du kan exempelvis använda din Slinger som sitter på din handled för att skjuta allt från stenar till exploderande ammunition. På så sätt kan du antingen dra till dig ett monsters uppmärksamhet eller få det att vilt attackera dig som om det vore en mardröm på två ben.

Om du lär dig områdena tillräckligt väl kan du leda ditt byte i vägen för ett större rovdjur. På så sätt kan du ta ett steg tillbaka och titta på medan de två bestarna slåss. Det vill säga om du inte plötsligt blir slagen medvetslös och automatiskt skickad tillbaka till ditt läger, som ett straff för att du stannade kvar för länge och beundrade hur vackra dina nya jaktmarker var. Det kommer inte vara lätt att gå tillbaka till seriens 3DS/PSP-titlar.

Varje område i spelets nya värld har sina egna nyckelfunktioner som både kan vara ett hot eller en fördel för blivande monsterjägare. Lergroparna i Wildspire Wasteland saktar ner dig som om du går i lim, medan träd täckta med klätterväxter i Ancient Forest kommer snärja in och för en kort stund fånga monster som kommer för nära.

Att veta var du ska använda din Slinger (verktyget vi nämnde tidigare) för att svinga dig ner från ovan och attackera (bland annat) monster, ger också en extra känsla av djup till hur du använder miljön runtom dig under din jakt.

På tal om jakt, det vanliga flödet att ta ett kontrakt från anslagstavlan, köpa nya rustning- och vapenuppgraderingar och ge dig ut i vildmarken är fortfarande intakt. Capcom har dock smart nog gjort några små ändringar som gör Monster Hunter World till det mest användarvänliga och, om vi törs säga det, mest förlåtande Monster Hunter-spelet hittills. 

Ok, delvis förlåtande, men vi kommer till det.

På ytan känns den lysande tråden som visar dig vägen i det nya navigationssystemet Scoutfly som något vi sett hundratals gånger innan, men här hjälper det faktiskt att dämpa ett problem som serien haft i många år. Monster Hunters jakter har alltid varit kul, men att veta exakt vart man ska gå baserades mestadels på gissningar.

Scoutfly fungerar automatiskt, dess lysande väg hoppar från det ena intressanta stället till det andra. Det kan landa på en ört i närheten (örter blir automatiskt omgjorda till drycker om återger dig hälsa), innan det lyfter fram ett fotavtryck, ett gäng fjädrar eller klösmärken på marken.

Med denna stig av brödsmulor i neon framträder detaljer i spelets färdighetssystem mycket tydligare. Detta belönar tiden du spenderat ute i fält, bland annat baserat på hur många monsterspår du hittat och hur många växter du samlat.

Dess närvaro kanske stör purister som föredrar seriens mer svårförstådda förgångna, men med den ökade storleken och faran i världen som kommer av den extra kraft som PS4/Xbox One och PC erbjuder, bringar de nya navigeringsfunktionerna endast förbättringar och låter en ny generation njuta av Monster Hunter World samtidigt som serien bibehåller sin kärna: jakten på monster. 

Känslan av att behålla seriens centrala DNA märks även tydligt i stridssystemet. Striderna har verkligen en känsla av klassiskt Monster Hunter, på både gott och ont.

Du behöver fortfarande balansera attacker och undanmanövrar, samtidigt som du håller ett öga på din uthållighet och hälsa. Varje vapen (det finns sammanlagt 14) kan även skryta med ett sekundärt läge, som du kommer behöva använda när ditt vapen laddats upp och nått sin fulla potential.

Det är ett system som kommer kännas omedelbart bekant för alla som ens har ett flyktigt intresse för actionfyllda RPG-spel och trots att det är den minst förbättrade av alla mekaniker i Monster Hunter Worlds, fungerar det ändå utmärkt (vi upplevde bara några få problem där kameran hade svårt att följa monster som rusade förbi oss).

Monster-mash

Smideri och uppgraderingar, en annan stöttepelare i serien, återvänder också i Monster Hunter World. Det är ett precis lika skojigt system som i de tidigare titlarna. Om du är ny till Monster Hunter kan det bäst beskrivas som en underbart oändlig cykel av att jaga monster, stycka det för att få nya material och återvända till smedjan för att bygga ny utrustning.

Att besegra större och mer olikartade monster för att sedan samla material från dem, öppnar upp fler alternativ att uppgradera vapen-mallarna eller smida helt nya rustningar för dig och din partner Palico (de tvåfotade kattliknande varelserna som först introducerades i Monster Hunter 4 Ultimate).

Det finns ett djup i dessa uppgraderingsträd utöver det rent estetiska i att ha ett stort svärd gjort av monsterben.

Eftersom det här är ett Monster Hunter-spel, är det självklart alltid roligare att ge sig ut på jakt om du har sällskap - en känsla som är lika stark nu som den alltid har varit i Monster Hunter World.

Palicos är tillbaka och följer med dig på varje uppdrag. Deras vapen och rustningar kan uppgraderas likt din egen, men i slutändan är de mer av en sidokaraktär än vad de är medlemmar i din grupp. De mesta de gör under striderna är att läka dig lite ibland eller fungera som en distraktion.

AI:n håller absolut måttet när det kommer till att hjälpa till (det finns till och mer fler kattliknande kompisar ute i världen som du kan rekrytera till din jakt), men den kommer inte i närheten av känslan och styrkan i att spela tillsammans med andra jägare.

Likt tidigare delar i serien kan du och upp till tre andra spelare tillsammans spela varje uppdrag i hela spelet och det är här vi hittar den verkligt långsiktiga lockelsen hos Monster Hunter World.

Visst, det finns inget som stoppar dig från att ensam utforska och dominera varje ekosystem i den nya världen, men likt Destiny 2 och andra samarbetsfokuserade titlar får du egentligen bara hälften av spelupplevelsen om du spelar ensam. 

Med röstchatten aktiverad kommer allt från fria expeditioner (där du kan utforska områden utan tidsrestriktioner) till den enorma mängd olika uppdragstyper som erbjuds (från handlingsbaserade uppdrag till sidouppdrag, prisjägaruppdrag och online-tävlingar) till liv. Inget kommer i närheten av när fyra vänner eller nyligen allierade främlingar besegrar ett enormt monster tillsammans.

Omdöme: Spela det nu

Även om striderna i Monster Hunter Worlds ofta känns lika stela som de alltid varit, är det ändå ett system som funnits länge och som belönar spelare som faktiskt tar sig tid att lära sig sina bytens attackmönster, snarare än att bara trycka slumpvis på knappar genom hela striden.

Dess kamera kan vara lite väl nyckfull under strider, men det går inte att komma ifrån vilken enorm nytändning serien fått på PS4 och Xbox One. Den nya världen är ett visuellt attraktivt och rikt nät av miljöer som utgör en enorm lekplats full av monster, hemligheter och faror.

Det är inte så mycket en nyskapande återfödelse för serien som det är en noggrann förfining av allt som varit bra med Monster Hunter för att göra spelet mer mottagligt för en modern publik. Monster Hunter World är verkligen en titel du bara måste äga.