Om du har spelat någon av de tidigare titlarna i Ubisoft Montreals Far Cry-serie så kommer mycket av Far Cry 5:s DNA omedelbart kännas igen. Du använder både Stealth och storskaligt krig för att besegra en tillsynes oändlig armé av militanta fanatiker. Utöver det hjälper du också en motståndsrörelse att långsamt återta sina hem från sagda kult. Sedan kommer du klara av en hel uppsjö uppdrag för att få lite extra slantar, samtidigt som du använder ett garage fullt med fordon för att ta dig från eldstrid A till eldstrid B. Så långt känns allt igen.
I ett försök att ändra några av de återkommande delarna i spelserien som ibland kan kännas lite väl uttjatade har den kanadensiska utvecklaren gjort några rejäla ändringar i den gamla formeln. Vissa gör spelet bättre, men andra tar bort ett problematiskt element och ersätter det med ett annat.
Det är känslan av frihet som slår dig först i Far Cry 5. Borta är de klyschiga radiotornen som fyller kartan med aktiviteter när du tagit över dem (eller ja, det finns ett till synes högt torn direkt i början, men det är mer ett försök från spelet att vara ironiskt självmedvetna).
Förutom tutorial-biten som utspelar sig på en liten ö, är hela den absolut enorma världen i Far Cry 5 tillgänglig för dig att utforska. Det kan vara lite läskigt för en serie som tidigare har upprätthållit en stark känsla av en semi-linjär värld, men det är en del av ett medvetet beslut att göra det möjligt för dig att fritt utforska spelets vidöppna amerikanska landskap.
Kusliga kulter
Det är dessutom ett minst sagt häpnadsväckande ställe du får utforska. Hope Countys Montana är den mest ambitiösa (och mest tekniskt imponerande) lekplats hittills i Far Cry-serien. Genom tjock skogsmark, förrädiska bergspass och grönskande lummiga fält är Far Cry 5 ett fängslande spel som är både slående vackert att titta på och avväpnande bekant att bo i. Att låta handlingen utspelas i nordvästra USA är ett vågat val, speciellt i en tid där våld med skjutvapen på Amerikansk mark har blivit en viktig och smärtsamt verklig del av diskursen.
Spelets val av skurk var också kontroversiellt bland vissa fans innan spelets lansering, huvudsakligen då det verkade som om Far Cry 5 skulle bli fullfjädrat politiskt och handla om vit makt. Så blev det dock inte, speciellt inte med tanke på den stora mångfald i hudfärg vi hittar bland de smaklöst klädda kult-skurkarna (och bland byborna som du hjälper genom spelet). Istället får du ett narrativ som bryr sig mer om det destruktiva inflytandet hos religiös fundamentalism och de faror personlighetskulter som omger mäktiga människor kan vara. Så ja, det är lite politiskt, men kanske inte på det sätt det borde varit.
På tal om faror, den ondskefulla kulten The Project at Edens Gate och dess galna hårtofs-bärande patriark Joseph Seed, har några riktigt stora skor att fylla i sin roll som skurk. Far Cry 3:s Vaas Montenegro har blivit en av de mer ikoniska antagonisterna inom gaming och även om Far Cry 4:s Pagan Min ibland kändes mer som en komisk bond-skurk, har Far Cry-serien skapat sig ett namn där stora karismatiska skurkar blivit lika mycket seriens kännetecken som själva spelvärlden.
Även om vissa av de andra medlemmarna av Seed-klanen sorgligt nog är ganska försumbara, så ger den lugna intensiteten hos dess ledare en obehaglig känsla. Hans Charles Manson-liknande kvalitéer skapar en väldigt trovärdig skurk och det är synd att detsamma inte kan sägas om karaktären du spelar. Både Jason Brody och Ajay Ghale från Far Cry 3 och 4 var väsentliga för handlingen i deras respektive spel, men då Ubisoft den här gången valt att ge spelarna en karaktär de själva kan konfigurera utseendet på (och som dessutom inte har något röstskådespeleri överhuvudtaget), känns du som spelare ofta som en ignorerad turist snarare än någon som är involverad i och bidrar till handlingen.
Flygplan, tåg och bilar
Du kan tråkigt nog inte rida in i strider på en arg elefant likt Far Cry 4, men istället får du en flotte med nya fina flygplan, inklusive ett coolt nytt sjöflygplan som kan släppa bomber högt ovanför fiendernas huvuden. Eftersom Hope Countys elaka innevånare med jämna mellanrum skickar ut patruller att jaga dig (inklusive helikoptrar och stridsflygplan), kommer du få uppleva roliga (om än en aning automatiserade) luftburna närstrider. Det finns också mycket roligt att göra på land. Det finns inget som riktigt kommer i närheten av att rida in i strid på en traktor samtidigt som du slänger granater runt dig som någon sorts sinnessjuk bonde.
Som vi nämnde tidigare följer Far Cry 5 fortfarande samma mall som tidigare Far Cry-spel, så Stealth och strider fungerar som vanligt. Karma-systemet från spelet innan är borttaget och istället finns det en ny motstånds-mätare. Varje region på kartan har sin egen motstånds-mätare och ju mer mätaren fylls desto mer aggressiva blir fienderna i den regionen. Vissa områden kommer också ändras på olika sätt allteftersom du tar kål på Project at Edens Gate. Det passar verkligen temat av ett land under belägring, men i slutändan saknar handlingen den känslomässiga effekt tidigare spel i serien haft.
Far Cry 5 har också på nytt hittat en försmak för co-op-spelande. Du kan spela kampanjen med en vän som kan hoppa in och ut ur din kampanj, men det finns även gott om NPC:er som du kan kalla på för hjälp. Dessa är delade i två kategorier: specialister och stridskämpar. Stridskämpar är NPC:er i spelvärlden som du kan rekrytera för att få en hjälpande hand. De är alla ganska svaga och tar inte mycket skada innan de är nere för räkningen, men de är väldigt bra på att distrahera fienden när du attackerar en av deras baser.
De nio specialisterna är lite mer… ja, speciella. Varje specialist har sin egna unika stil för attack, samt en speciell uppsättning färdigheter som passar till utmaningen som ska komma. Nick Ryes flygplan kan ge luft stöd och ta hand om fiendeplan (eller släppa bomber på extra tuffa kult-medlemmar). Grace Armstrong är en grånad prickskytt som ger understöd när du infiltrerar en extra svår bas.
Det finns till och med några specialister som är djur - klor du kan hyra! Om du alltid velat ta med en enorm björn som heter Cheeseburger med dig in i strid, bör du spela det här spelet. De är inte speciellt användbara tidigt i spelet, men allteftersom regioners motstånds-mätare närmar sig högsta nivån kommer de bli enormt viktiga för att överleva de massiva angrepp som du med jämna mellanrum får utstå.
Den vilda jakten
För att underlätta alla dessa valmöjligheter har utvecklaren gjort några rejäla ändringar när det gäller exakt hur spelet gör dig starkare. Det traditionella XP-levlandet och färdighetsträdet vi såg senast i Far Cry 4 har tagits bort till förmån för ett nytt Perk-system. För att få Perk-poäng behöver du klara av vissa utmaningar, som sedan ger dig möjligheten att uppgradera din karaktär medan du spelar. Allt från att döda ett visst antal kult-medlemmar med ett speciellt vapen till att åka en viss distans i ett visst fordon. Det är ett välkänt system som funnits i till exempel Call of Duty i många år.
Det nya systemet kommer dock i vägen för några av seriens mest attraktiva element. Kommer du ihåg att du brukade få bygga uppgraderingar? Det var en rolig och vanebildande cykel där du jagade specifika djur, flådde dem och använde materialet för att förbättra din utrustning (till exempel större hölster). Det systemet är helt borttaget. Du kan fortfarande bygga saker i spelet, men den här gången får du nöja dig med att bygga molotov-cocktails eller olika användbara piller du kan äta.
Att kunna bära fler vapen och alla andra liknande uppgraderingar du kunde utföra i denna oändligt tillfredsställande loop hittas nu istället i Perk-menyn. Jakt på olika djur baseras nu endast på att sälja de skinn du får tag på för pengar i olika affärer. Den här ändringen har så klart gjorts av någon anledning, men genom att ta bort cykeln av att jaga och uppgradera, förlorar spelserien ett av sina största säljargument.
Det är ett närmast bisarrt val med tanke på den mångfald Hope Countys ekosystem verkligen har och hur roligt det fortfarande är att plocka fram en båge för jakt och smyga runt genom spelets dynamiska vildmarker. Kartan har inte längre symboler som visar i vilka områden specifika arter håller hus (i alla fall inte förrän du låser upp dem). Det betyder att du nu behöver ge dig ut och aktivt hitta vägskyltar som säger vilken typ av björn, skunk eller bisonoxe som vandrar runt i området. Det är fortfarande ett engagerande och givande sätt att spela, men det är svårt att inte sakna lite av det nöje som tagits bort nu när jakt endast är för rekreations skull.
Utöver den långa kampanjen (den tog oss över 22 timmar och då hade vi fortfarande oändligt med sidoaktiviteter kvar), finns ett lite fånigare och alarmerande djupt, Far Cry Arcade Mode. Här kan du ta dig an alla möjliga sorters utmanande kartor som har designats av andra spelare. Allt från simpla anfalls-uppdrag till renodlade skräck-upplevelser, hela läget ger vibbar från Far Cry 3:s underbara expansion Blood Dragon och det är imponerande hur otroligt många uppdrag du kan ta dig an, ensam eller med en partner - men var kom alla dessa knasiga skapelser från?
Jo, de kom så klart från Arcade Map Editor, som ger dig möjligheten att skapa och redigera egna utmaningskartor helt från grunden. Du kan lägga till så gott som vad du vill, såsom byggnader, vegetation, fiender och modifikationer till hur kartan ska spelas samt eftereffekter.
Omdöme: Spela det
Även om det inte riktigt är det exempel på en vitalisering av spelserien som Assassin’s Creed Origins var, är Far Cry 5 ändå en vågad och bombastisk action-upplevelse som behåller många bekanta element från tidigare spel och blandar dem med en av de mer fängslande öppna världarna du kan spela utanför regelrätta RPG-spel.
Avsaknaden av ett ordentligt system för att bygga saker och en onödig funktion för att konfigurera huvudkaraktären förtar lite av spelets glans, men det bombastiska Arkad-läget, en enormt avancerad funktion för att skapa och redigera egna kartor samt löftet om framtida pågående evenemang gör det här till en mycket mer attraktiv tidsfälla än tidigare titlar.
