Skip to main content

Cuphead: 5 saker du behöver veta om Xbox' indiepärla

Cuphead var ett av de allra mest efterlängtade indiespelen när det släpptes 2017 och så fort du ser hur det ser ut kommer du förstå varför. Spelets bländande vackra handritade animationer gör att spelet har en alldeles unik stil och från att det utannonserades så tidigt som E3 2014 har vi velat spela det.

Vi fick tillslut chansen på Gamescom 2017, bara en månad innan spelet släpptes den 29 september. När ett spel blivit så hypat som Cuphead, kan man inte låta bli att känna en viss oro över att det inte kommer att vara lika bra som man hoppats på när man väl får prova på det. Det har så mycket att leva upp till och så många förväntningar att möta, kommer det klara det?

Cuphead gav oss både vad vi ville ha och gjorde oss glatt överraskade. Det är ett varierat spel med många inspirationskällor och det fungerar utmärkt. Tack och lov för att den fruktade No Man’s Sky-förbannelsen inte slog till denna gång.

För att hjälpa dig att bestämma om du vill ge spelet en chans eller inte har vi satt ihop en lista över 5 saker du behöver veta om spelet som vi lärt oss från vår tid med spelet och dess utvecklare, Studio MDHR.

1. Det ser fantastiskt ut

Vi förstår såklart att du redan visste denna. Cuphead fångade vår uppmärksamhet och fantasi när det visades på Microsofts E3-konferens 2014. Handritade animationer som liknar 1930-talets tecknade filmer känns underbart nytt och fräscht inom gaming. Genom att hämta inspiration från något så gammalt lyckades de skapa en helt ny visuell stil för den aningen trötta genren 2D-plattformsspel.

Vi älskade också spelets musik, jazz i högt tempo tillsammans med det visuella gav det verkligen spelet en egen karaktär.

Även om vi direkt kunde se hur härligt spelet såg ut och lät, så fick vi, när vi talade med medlemmar av Studio MDHR reda på hur mycket arbete det faktiskt låg bakom för att få spelet dit det är nu.

Spelet är helt ritat för hand med penna och papper och senare ifyllt med färg, även det för hand. Jazzmusiken, som är ungefär 3 timmar lång, framfördes av en Ragtime-ensemble med 10 instrument, ett stort band med 13 instrument, en Barber shop-kvartett och till och med en steppdansare, allt för att ge en äkta känsla.

Det här är en beundransvärt plikttrogen känsla för detaljer, speciellt med tanke på att spelets ursprungliga utvecklingsteam endast bestod av två personer. Det ger ett underbart resultat där du får en upplevelse som känns autentisk och väldigt noggrant skapad.

2. Det är grymt svårt

Låt inte skenet bedra, Cuphead kanske ser härligt ut, men det är det verkligen inte. Det är svårt nog att få dig att slänga handkontroller runt dig och du kommer dö väldigt ofta. Vi lyckades knappt ta oss igenom en av spelets plattformsbanor medan vi spelade det.

Cupheads snabba skjut-och-spring-tempo utspelas på nivåer som känns enormt originella. Du har tre sorts pistoler till ditt förfogande och även om det känns möjligt att lära sig attackmönster och komma ihåg vilka hopp du ska göra, så kommer spelet ändå till och från slänga in små slumpmässiga ändringar som helt kommer förstöra din rytm.

En fiende som de tre senaste försöken sprungit mot dig kanske plötsligt istället bestämmer sig för att komma snabbt bakifrån. Du behöver verkligen vara på tårna hela tiden, här finns inget utrymme för övermod.

Även om vi blev tillräckligt utmanade av spelets enklare svårighetsgrad är det tydligt att det fanns en inlärningskurva, då vi presterade bättre och bättre för varje försök vi gjorde på en nivå. När du tillslut känner dig bekväm på en nivå kan du höja svårighetsgraden ett snäpp och utmana dig själv än mer. Om du klarar spelet på en svårare svårighetsgrad kommer du låsa upp spelets allra svåraste svårighetsgrad.

Cupheads olika svårighetsgrader (där ingen av dem är lätt) ger spelet ett bra omspelningsvärde som speciellt kommer tilltala de som tycker om att lida sig igenom utmaningar.

3. Det finns två sorters spelnivåer

Cuphead är inte bara ett klassiskt plattformsspel - det har faktiskt två sorters nivåer som du kan spela: plattformsnivåerna där du springer och skjuter och boss-striderna där du undviker bossens attacker samtidigt som själv attackerar.

I bägge fallen är det väldigt oförnuftigt att stå still - du kommer garanterat att dö. De rörelsemönster de olika sorters nivåerna kräver är dock annorlunda.

Plattformsnivåerna är mer skyndsamma och höga i tempo, och du behöver inte döda alla fiender som dyker upp, med tanke på att de aldrig slutar komma skulle det vara väl svårt. Istället måste du bara försöka ta dig till slutet av nivån utan att dö.

Boss-striderna å andra sidan lägger större fokus på att du snabbt ska ta dig runt på en liten yta för att undvika attacker och utdela dina egna. De vackert designade bossarna tar upp större delen av skärmen medan du skuttar runt, skjuter och undviker projektiler.

Att ha bägge sorters nivåer i spelet är jättebra för spelets tempo och variation.

Tempot hjälps också av att du går genom en interaktiv mini-karta (något likt den i det första Rayman) för att vandra mellan nivåerna. Den är dock långt mer interaktiv och du kan till och med snacka med karaktärerna i världen. Det är ett trevligt andrum mellan de andra två kaotiska spellägena.

4. Du kan spela med en vän

Cuphead kan definitivt avnjutas ensam, men det vore inte riktigt ett spel som påminner oss om svunna tider om det inte hade ett offline co-op-läge. Speciellt boss-striderna blir bättre när du spelar med en vän, så länge ni lyckas koordinera med varandra kan ni nämligen återuppliva varandra så ofta som ni vill.

Det känns dessutom underbart att kunna skylla på någon annan när man misslyckas.

5. Det kombinerar fler tidsepoker än du tror

Cuphead må se ut och låta som om det kommer från 30-talet, men spelmekaniken liknar mer något från 80- och 90-talet. Vid Gamescom berättade en av utvecklarna att de hämtat mycket inspiration från sido-skrollande plattformsspel från just denna ikoniska era.

Med tanke på att våra upplevelser med Cuphead var lika plågsamma som förtjusande skulle vi säga att spelet lyckas fånga essensen i spel från den tiden riktigt bra. Bossar saknar till och med livmätare bara för att göra spelet än mer autentiskt (du kan dock välja att aktivera livmätare i spelets inställningar om det känns alltför hemskt att inte veta hur nära en boss är att dö).

Andra moderna inslag är oändligt antal liv och kulor samt att dina framsteg sparas. I all ärlighet, dessa inslag av modernitet känns snarare som humana tillägg för att spara på spelares mentala hälsa.

Cuphead är en blandning av flera epoker och det är verkligen något det drar nytta av för att stå ut bland mängden tillgängliga titlar som finns idag.

Om du är riktigt cynisk så ja, i grund och botten är det ett retro-inspirerat 2D Shoot’em up, men det görs med sådan stil och smart nivådesign att det känns genuint annorlunda. Vi vill spela mer.