FIFA 20 - recension

Den eviga diskussionen kring den årliga FIFA-upplagan är vid det här laget både tröttsam och långrandig. Generellt är det två sidor som grälar; de som aldrig spelar FIFA och, i nedsättande ordalag, menar att det är ett sorts anti-spel, samt de som köper det och hävdar att det är ett helt nytt spel varje år med viktiga förändringar. Konflikten följs ofta av en naiv önskan att EA helt enkelt borde kalla spelet FIFA och istället nöja sig med att uppdatera det varje år.

Men visst, vi fattar. EA gör bara små årliga ändringar i sin flaggskepsserie, en metod som flera stora spelserier använt sig av det senaste decenniet. Kanske är det den fysiska distansen från händelserna, eller ett, för det otränade ögat, evigt oförändrat gameplay, som gör att detta meningslösa argument dyker upp år efter år. Än en gång har diskussionen blossat upp allteftersom FIFA 20 snabbt närmar sig butikshyllorna med samma oundviklighet som den stigande solen.

Med den här årets upplaga av den anrika serien verkar EA ha tagit några vågade steg i rätt riktning, speciellt när det kommer till att ge spelare vad de bett om när det kommer till spellägen och statistik-pill (så kanske inte så vågat ändå). Vi undrar dock om det här bara är ett sätt att lugna upprörda fans, medan de större systemen förblir i stort orörda, eller om det pekar på ett meningsfullt åtagande från EA:s sida att förbättra sin version av det gröna fältets schack i linje med önskningar från fans.

Känslan är elektrisk

Vi börjar med det största tillägget till grundspelet: Volta Football. Voltas största misstag är att det lägger alldeles för mycket energi på att försöka vara coolt, först när du kommer in i de döende minuterna av en match på ett tak i Tokyo märker du vilken magi de hittat.

Volta, spelat 3 mot 3 med bur-väggar, reducerar FIFA till dess mest sociala och elektrifierade element. Att höra basen dåna och se överdådiga firanden, är ett perfekt komplement till de svettiga svordomsfylla matcher tillsammans med en kamrat som vi alla flockas till FIFA för. Adrenalinet känns i luften medan du väver ihop en skicklig sväng längs med kanten och använder buren för att studsa bollen till ett gravitationstrotsande vänskapsförstörande volleyskott.

Story-läget är... egentligen inte värt att nämna. Det saknar helt det bultande hjärtat från The Journey, men variationen i var du spelar, samt all glans och neon väger upp det något. Du kan hoppa över de pinsamma mellansekvenserna och stöna (med rätta) över de långa utslagsturneringarna, men den del som faktiskt är värd att bry sig om är spelets faktiska gameplay.

Volta handlar om artisteri, skicklighet och att förnedra sin motståndare. Matcher vinns genom att samla ett förutbestämt antal mål och kan ibland vara över på ett ögonblick, eller ta en evighet om du matchas mot en duktig spelare. Det här är också första gången män och kvinnor kan spela tillsammans i ett FIFA-spel, vilket är en sen men mycket välkommen fröjd.

Skill-moves är självklart ganska viktigt här och allt handlar om att skapa ett följsamt spel mellan dina lagkamrater genom att använda din miljö och se till att alla har rätt positioner runt boxen så att de kan ösa in mål och förnedra motståndarna. Det är enormt roligt så länge du inte är alltför strikt kring reglerna och det känns som en moderniserad version av FIFA-Street, vilket är en ganska bra komplimang.

På samma sätt känns dock Volta inkomplett bara genom det faktum att det inte är FIFA Street. Alternativet att inte ha några väggar känns kontraintuitivt och inte alls lika kul, vilket gäller även för att öka lagstorleken till 5 mot 5. Det är när Volta börjar likna ”riktig” fotboll som bristerna börjar visa sig.

Husets regler

Fokus på skoj och att lyssna på fansen syns på andra ställen i FIFA 20, huvudsakligen i hur de nya regelbrytande spellägena har letat sig in i Ultimate Team. Ibland bra, ibland dåliga när det gäller hur de olika regeländringarna ser ut, där det boll-hållande King of the Hill-läget utmynnar i frustrerande tråkeri, medan till exempel Survival-läget, där, efter ett mål, en slumpad spelare slängs ut ur matchen från laget som gjort målet känns enormt fräscht och spännande.

Avgörande: för de av er som bor i ett hushåll där det så gott som alltid spelas en match i FIFA, är förmågan att slå på Rocket League-liknande knasigheter uppskattad, och ger FIFA 20 en mer lättsam fernissa. Något som, kombinerat med Volta, hjälper att reducera seriens ibland väl stoiska fasad. Denna charm hjälps av ett varierat soundtrack där bland annat Jorja Smith, Mura Masa och Slowthai ingår.

I frisparkar siktar du nu med styrspaken och de är långt mer kreativa. Du kan lägga till allsköns skruv på bollen med höger styrspak, så att du lättare kan vinna matchen i slutminuterna och helt nedmontera din motståndares FIFA-karriär. Det gör verkligen saker och ting mer komplicerat, men att ta sig an utmaningen är en del av att engagera sig i FIFA 20, eftersom spelet verkligen söker få dig att spela den sorts fotboll spelet vill att du ska spela, från enkla tacklingar till ett snyggt avslut efter åtta passningar, allt måste förtjänas i det här årets FIFA. Vi kan också glatt avslöja att mycket av vad som kanske kallas ”svettig” taktik har förfinats.

Dåliga vanor

FIFA har den här gången lagt stort fokus på blick, där spelares positioner och att förekomma bra löpningar är högsta prioritet. Att hålla utkik efter en höjd hand, samtidigt som du håller ett öga på dina ytterlirare är livsviktigt. Du kan inte vänta för länge med en krossboll när du attackerar, då kommer din motståndares kompakta försvar stoppa dig direkt.

Våra personliga vanor har varit att hålla in R2 för mycket och hela tiden spela en genomskärare istället för en passning. Vi har mött våra demoner och tvingats lära oss allt igen och det känns inte alltför hemskt, snarare känns det som de första stegen till en mer belönande fotbollsupplevelse. Segrar känns så mycket bättre när du spelar taktiskt och tar tillvara på varje passning. Det här ger även stora effekter utanför våra egna förmågor: matcher har inte längre de oförklarliga supermål de brukade, istället förekommer mer beräknade och noggranna avslut. Realism!

En annan konsekvens är att det förekommer långt färre farliga tvåfotade tacklingar i FIFA 20, en konsekvens av uppfräschningen av spelets tempo för att ge spelarna verklig hastighet.

Deandre Yedlin är en ostoppbar kraft när du vickar på styrspaken för att få honom att rusa nerför kanten och det räcker med bara en försvarare som tappat sin position för att motståndet ska ha långt större chans att få bollen i nät. Detaljer som spelarattribut känns nu som att de faktiskt betyder något, speciellt när de sätts på prov ordentligt i Ultimate Team.

Skjutandet är fortfarande svårt att bemästra, speciellt tack vare det kontroversiella mini-spelet som introducerades i FIFA 19 där du var tvungen att trycka på cirkel-knappen en gång till för ett finess-skott, något som kändes ganska onaturligt. Du kan ignorera det, men dess existens är ändå påträngande. Visuellt är FIFA 20 likt dess föregångare, med lite polering här och där (blänket från Jonjo Shelveys huvud är bländande), men i det här tempot kommer vi behöva vänta till nästa konsolgeneration innan vi får se en ordentlig grafisk uppdatering av FIFA, om det ens är något du bryr dig om.

I karriärläget kan du nu svara på textmeddelanden från Jamaal Lascelles, om du vill, för att hålla uppe moralen bland dina spelare. Utöver det finns det några roliga interaktiva presskonferenser, men det är egentligen bara spel för galleriet, snarare än ett ordentligt omgjort spelläge. Det duger.

Ultimate Team har nu ett Battle Pass-system du ska avancera genom och, beroende på hur du ser på det, fler sätt att få Coins och Packs för att klara sig undan den giriga gratis-ekonomin. Det finns också några fantastiska förbättringar till menyerna, inklusive en radial mätare som automatiskt berättar vilket föremål du behöver använda. Det är fortfarande lika vanebildande som det var för fem år sedan, men nu är det mer effektivt att navigera i menyerna och gräva fram din övergångslista. Det är definitivt inte trasigt och behöver således inte fixas.

Omdöme

FIFA 20 har mycket som talar för det. Saker har definitivt ändrats på match-nivå, huvudsakligen till det bättre, även om vi ändå förväntar oss namninsamlingar och arga subreddits några månader efter spelets lansering. Sådan är prövningen att balansera världens populäraste sportspel.

Med ett fantastiskt nytt spelläge i Volta, ett antal lättsamma lägen för lokalt samarbete och några smarta, nyanserade gameplay-justeringar som får fram en mer rättvis och belönande fotbollsmatch, är FIFA 20 definitivt inte något mellanårsspel eller något du kan hoppa över om du är ett fan av serien. Det kan faktiskt vara det bästa FIFA-spelet på ett antal år, vilket uppnåtts främst genom att lyssna på fansen och svara med några genomtänkta ändringar i speldesign.

• Det gröna fältets schack: så här gick det till när FIFA blev mästare bland fotbollssimulatorer