Pokémon Sword and Shield - recension

När det kommer till charm är det inget som slår Pokémon Sword och Shield. Vare sig du lagar en curry åt dina pokémon runt en lägereld eller blir hälsad på utanför ett gym av främlingar som känner igen dig från TV, anstränger sig dessa spel att välkomna dig till deras värld och att få dig att vilja stanna där.

Sword och Shield introducerar den nya regionen Galar. Inspirerad av England har regionen gott om personlighet. På ett kärleksfullt sätt skapas en karikatyr av brittisk pop-kultur och sättet de talar, samtidigt lyckas varje by och stad skapa en egen identitet med ett helt distinkt utseende och känsla. Allt det resulterar i en region som är en lekfull blandning av modernitet och mytologi, och medan vi vandrade runt i de mystiskt rena städerna och gröna lummiga kullarna fick vi en känsla att det möjligtvis är så här många kan ha övertygat sig själva om att ett England innan EU en gång såg ut. Galar är idylliskt, gränsande till fantastiskt.

Även de nya Pokémon som bor i denna region tar på ett bra sätt inspiration från brittisk kultur och sägner. Dessa regionala varianter och helt nya kreationer är några av de bäst designade Pokémon vi sett på länge, inte bara för att de är så kreativt skapade och så lätta att tycka om, utan också för att de faktiskt introducerar några spännande nya kombinationer och skapar på så sätt en större kapacitet för variation och balans när du bygger ditt lag.

Välkommen till Galar guv'nor

Utvecklaren Game Freak har varit förhållandevis tystlåtna när det gäller att avslöja de nya Pokémon som skulle dyka upp i Sword och Shield, och det visade sig vara rätt beslut. Det här är de första spelen på flera generationer där vi fick uppleva en äkta känsla av upptäckande när till en början vi gav oss ut i det långa gräset, helt enkelt eftersom vi inte visste vad vi skulle få se.

Det hade varit tjänstefel att prata om spelens Pokémon och inte nämna hur det skurits i The National Pokédex. En del av ilskan över nedskärningen av The National Pokédex i Sword och Shield är förståelig. För de som inte hängt med brukade spelare kunna fånga de flera hundra Pokémons i ett spels regionala Pokédex och sen importera resten för att färdigställa ett National Pokédex, men det är inte längre möjligt.

För gamla fans som har tagit med sig sitt lag från de tidigaste spelen genom generationer är det verkligen ett svek. Det här är inte en orimlig reaktion, ingen av oss kan låtsas att vi inte har ett känslomässigt band till en Pokémon, till och med utan att ha lagt flera års uppmärksamhet på dem.

Dock är det viktigt att uppmärksamma att majoriteten av spelare troligen inte märker av detta, så medan förlusten gnager så förstör det inte på något sätt spelen, som trots allt är smockfulla med väldesignade monster att fånga. Du kanske till och med hittar några nya favoriter.

Även om Sword och Shield har några av de snyggast designade städer vi sett i Pokémon-serien, så är de inte alltid lika välgjorda vad gäller djup. De flesta städer är byggda runt sina Gym, vilket är förståeligt eftersom de är det viktigaste för samhället i Galar. Att till en sådan grad centralisera Gym gör dock ofta att resten av staden känns som något som ser bra ut men inte har något att erbjuda, något att beundra på avstånd men inte undersöka närmare.

Det finns en specifik stad (och vi kommer inte avslöja vilken) som i grund och botten är ett gym. Förutom dess Pokémon-center och dess gym så finns det helt enkelt inte mycket annat att se eller göra, vilket känns som ett slöseri med en stad som ändå är hemstad till en av spelens viktigare karaktärer.

Alla städer i Galar är dock inte så här. Det finns ett gäng större städer som erbjuder lite mer att se och göra, men det är symptomatiskt för ett av spelets större problem där vissa områden känns som du tar dig igenom en enormt vacker tunnel och hur vacker den än är finns det helt enkelt inget av vikt att göra.

Ett riktigt vilt område

I total kontrast till städerna finner vi spelens enorma Wild Area som ligger i mitten av kartan. Det här är det närmaste Pokémon kommer till en riktig Breath of the Wild-liknande öppen värld, där du kan utforska helt fritt med kontroll över spelets kamera. Det känns som en version av de riktiga Pokémon Go-events som har dykt upp runtom i världen, där du kan vandra runt i ett område dedikerat till att hitta och fånga Pokémons, samt att ge sig in i Raids och möta andra spelare.

Vare sig du är en veteranspelare eller en nybörjare är första mötet med The Wild Area, med dess föränderliga väderlek och vandrande Pokémons, något du kommer minnas. Det finns inget som riktigt klår spänningen i att gå över en bro och se en Gyarados glida genom vattnet bredvid dig.

I The Wild Area bor Pokémons av alla nivåer. Det kan vara både imponerande och frustrerande då, tillsammans med den vanliga Obedience-Level-gränsen, avgör nu även Gym Badges den nivå av Pokémon du kan fånga. Så om du bara har en Gym Badge och du träffar på en level 30 Snorlax, kan du lika gärna kasta dina PokéBalls mot en vägg.

Det må kännas frustrerande, men det gör att världen känns mer dynamisk och gör också att Gym Battles känns som en viktig del av din resa, starka Pokémons existerar inte i ett vakuum tills du är redo för dem och bara för att du inte kan fånga dem betyder det inte att du inte kan slåss mot dem för träning.

Dess varierade flora och vädercykler som tillåter mer specifika Spawning-platser och perioder, samt spelets sociala Online-delar, gör The Wild Area till en spännande milstolpe för serien. Känslan av spänning när du först kommer till The Wild Area mattas så klart av efter att du besökt området några gånger. Delvis beror det på att även om det långa gräset alltid är tätbefolkat, så kan du behöva gå runt ett tag innan du stöter på en verkligt stark Pokémon som klampar runt i det öppna. Dessutom är den troligast ensam, men det är fortfarande roligt hela tiden.

The Wild Area är ett stort och positivt bryt med tradition, och det blir verkligen den perfekta blandningen av en linjär Pokémon-handling och en underbart öppen värld, och vi hoppas se det här konceptet vidareutvecklas i framtida delar i serien.

Dynamaxed ger blandade känslor

I The Wild Area kan du också ge dig ut på Dynamax-Raids, där du, vid en skinande håla, kan gå med i lag med tre andra spelare för att slåss mot och fånga starka och massiva Dynamaxed Pokémons. Dessa Raids kan spelas med upp till tre vänner online (eller med tre AI-”vänner” om du inte är intresserad av Online-delen) och de varierar både i svårighetsgrad och värde. Det är inte en dum idé att göra dem då och då för chansen att möta en mäktig Pokémon, men ofta är spektaklet roligare än själva striden.

Dynamaxing träffar inte alltid rätt, det fungerar som en blandning av Mega Evolution och Sun och Moons Z-Moves genom att ändra din Pokémons storlek och låta den utföra starkare manövrar. Det här har så klart begränsningar och kan bara användas en gång per strid för tre manövrar så länge de striderna utförs i The Wild Area eller i ett Gym. De första gångerna du använder Dynamaxing är roliga tack vare de häftiga animationerna och att du får se Godzilla Vs King Kong-liknande strider, men det blir snabbt enformiga.

Förutom spektaklet bidrar Dynamaxing inte med speciellt mycket till striderna och med tanke på att Gym Leaders använder det på ett så förutsägbart sätt känns det mer som en tråkig syssla du måste ta dig igenom innan du kan lägga vantarna på din Gym Badge.

Att Gym-strider visas på Tv är däremot ett jättebra tillägg, äntligen kommer den spänning och upphetsning runt tävlingsinriktade Pokémon-strider som vi sett i animen till spelen. Det finns liksom inget behov av gigantiska Pokémons för att göra det mer spännande.

Det finns dessutom ännu mindre anledning att göra allt än mer komplicerat genom att lägga till Gigantamaxing, en mekanik som är väldigt lik Dynamaxing men som är mer sällsynt och bara möjlig för vissa Pokémons. Här blir de både större och ändrar form samt får nya starkare manövrar - det känns mest som ytterligare ett onödigt lager.

Eftersom Dynamaxing är så starkt förknippat med spelets handling är det svårt att helt skriva av det, men känslan att spektaklet varit viktigare än att faktiskt göra mekaniken rolig är påträngande.

På tal om Gym-strider - även om vi inte gillar Dynamaxing så är dessa väldigt roliga i Sword och Shield.

Genom att bygga vidare på The Trials från Sun och Moon är Gym-striderna i Sword och Shield en blandning av Mini-game-element och strider, innan du tillslut möter Gym-ledaren. Alla utmaningar är inte roliga, men vissa gör ett väldigt bra jobb med att ge oss lite variation mellan Pokémon-strider.

Pokémon Sword och Shield har faktiskt gott om små tillägg som dessa, både nya och sådana som expanderats från tidigare spel och alla gör spelet roligare att spela.

Vi går igenom stora förändringar

En liten indikator av seriens försök att gå vidare och bli större är spelets alternativ när du anpassar din karaktär. Medan alternativen knappast är de mest uttömmande vi sett så är de ändå väldigt djupa för att vara ett Pokémon-spel.

Varje butik i spelet säljer sin egen klädstil och vi spenderade ganska stora mängder tid och pengar (In-game-pengar) när vi letade igenom utbudet av hår, smink och kläder. De här Pokémon-spelen har spelseriens bästa hår och för vissa spelare kommer det vara en större rekommendation än någon annan vi kan göra.

Att kunna anpassa din karaktär är bara en av många förbättringar du kan utnyttja i Sword och Shield. andra inkluderar förmågan att byta ditt lag vid lådor på vägen, istället för att besöka ett Pokémon Center och använda datorn; Autosaving (även om vi alltid sparade manuellt två gånger innan vi stängde av spelet, bara för att vara säkra); samt enklare Fast Travelling, där du kan öppna kartan och välja en plats du redan varit på, utan störiga animationer eller interaktioner som saktar ner allt.

Du kan fortfarande använda de traditionella metoderna och ignorera allt det här, men för många kommer nog lockelsen av bekvämlighet helt enkelt bli för stor.

En annan, mindre frivillig förbättring värd att nämna är XP Share, som låter dig sprida XP du får i strider mer jämnt över hela ditt lag, så alla levlar upp tillsammans. Den här funktionen är nu alltid på.

De som aldrig gillat att cykla genom hela laget i strid för att hålla allas levels balanserade kommer nog inte bry sig, men de som gillade utmaningen kanske inte är så förtjusta i att funktionen inte längre är frivillig. Även med XP Share-systemet får den Pokémon som vinner striden alltid mer XP, så för att se till att alla fortfarande hänger med är det nog smart att låta andra Pokémons avgöra ibland, men det är inte enormt viktigt. Med tanke på att XP Share tidigare varit frivilligt så verkar det udda och ganska onödigt att ändra det nu.

Det finns andra, mindre, förbättringar som troligen inte kommer uppröra lika många. Till exempel, nu när du öppnar menyn finns en smidig liten pop-up som berättar vad du borde göra härnäst. Du kan så klart ignorera det, men när du har viktiga prov att plugga inför och kanske inte kunnat spela Pokémon på ett tag så är det skönt att veta att du inte behöver anstränga dig för att komma ihåg vad du höll på med.

Trots alla dessa förbättringar i spelets gameplay, så verkar inte grafiken i Sword och Shields fått samma uppmärksamhet. Den känns helt enkelt inte riktigt lika modern, i alla fall inte jämfört med andra stora Switch-titlar.

Efter att ha spenderat mer tid med spelen är det tydligt att Pokémon-spel aldrig varit särskilt snygga, men jämfört med andra Nintendo Switch-titlar som det vackra Breath of the Wild väger det lätt.

Det fanns stunder då det kändes som Sun och Moon försökte bryta ut ur det grafiska fängelse 3DS-systemet utgjorde och det gjorde oss förväntansfulla inför kommande Switch-titlar. Även om Let's Go tog steg framåt så känns Sword och Shield inte som att det tagit sig mycket längre alls. Draw Distance är inte alltid speciellt bra och i välfyllda områden som de största städerna och The Wild Area kan bildhastigheten sjunka.

Mellansekvenser ser bra ut, men inte jättebra och lite mer variation i ansiktsuttryck på karaktärer hade varit välkommet. Det känns ganska konstigt att 2019 se en karaktär uttrycka oro i en text-ruta medan deras ansikte endast visar ett vänligt leende. På samma sätt hade det verkligen inte skadat med lite röstskådespeleri framöver. Även om det bara var för spelets mellansekvenser hade röster verkligen kunnat höja atmosfären, speciellt i Gyms där tiden före en match känns konstigt antiklimatisk då den enorma publiken ropar och tjoar åt två stumma tränare.

Omdöme

Pokémon är en enormt populär serie med passionerade fans, så det Game Freak har gjort de två senaste decennierna fungerar uppenbarligen. Dock lämnar det gamla talesättet ”om det inte är trasigt behöver det inte lagas” inte mycket utrymme för förbättringar eller kreativitet.

Spel är ett kreativt medium, både vad gäller att göra och att spela dem, så att hela tiden göra samma sak bara för att det fungerar och för att förutsägbarhet är trevligt blir tillslut en otjänst för bägge sidor. Det är inte lätt att bryta ny mark för att välkomna nya spelare när du samtidigt måste behålla en noggrant och vilt nostalgisk spelarbas, men Game Freak har tydligt hittat rätt balans.

Hur mycket vi än med glädje tänker tillbaka på spel från igår, så är det skönt att se Game Freak fortsätta bygga på några av de viktiga förbättringar de gjorde i Sun och Moon.

Med det sagt, risktagandet har inte alltid lönat sig och allt fungerar inte. Några av nyheterna borde ha stannat på ritbordet och i vissa områden känns spelen inte lika djupa eller polerade som de kanske borde.

Det är dock också viktigt att notera att de mindre nyheterna som gett spelens gameplay mer flyt och gjort allt roligare absolut har varit framgångsrika och värdiga förbättringar - och då har vi inte ens nämnt den utmärkta nya Pokémon-designen och The Wild Area som är en frisk spännande nyhet som verkligen är värd att bygga vidare på.

Generellt är Pokémon Sword och Shield gedigna och välgjorda bidrag till Pokémon-seriens första ordentliga Switch-lansering. De är inte perfekta, men de är enormt mycket skoj för både gamla och nya spelare, och det etablerar en stark bas som det kan byggas vidare på i framtida generationer.

Pokémon Sword| 699,– | CDON
Båda de nya Pokémon-spelen finns tillgängliga att köpa hos återförsäljare som bland annat CDON. De kostar 699 kronor styck, så tänk noga innan du väljer vilket spel du ska köpa.

Till butiken

Pokémon Shield| 699,– | CDON
Båda de nya Pokémon-spelen finns tillgängliga att köpa hos återförsäljare som bland annat CDON. De kostar 699 kronor styck, så tänk noga innan du väljer vilket spel du ska köpa.

Till butiken

• Kan du inte bestämma dig mellan Sword och Shield? Vi förklarar de olika versionernas skillnader