Dark Souls 3 - recension

I Dark Souls 3 är det döden som gör att du tar dig framåt, något som alla fans av From Softwares Souls-serie är vana med vid det här laget. Om du gräver djupare in i spelets kärna, kommer du dock finna att det är det mest vågade och mest lättillgängliga spel som företaget gjort.

Låt oss förklara för dem som ännu ej vågat dyka in i spelets mörka värld.

När som helst kan mattan dras bort under dina fötter, sedan kommer den nämnda mattan att slå skiten ur dig. Den sortens eviga anspänning gör att varje rörelse känns osäker. Du kommer att dö… väldigt mycket. Du lär dig dock något nytt för varje gång du misslyckas, då det kräver att du som spelare ändrar både perspektiv och taktik. Framsteg är enormt svårvunna, men det är riktigt roligt att spela!

Den unika sortens skräck är nu tillbaka i och med Dark Souls 3, tillsammans med resten av de byggstenar som gjort Souls-serien så populära: en obehaglig och mystisk handling som ligger dold djup inuti spelets olika områden, som alla på sitt eget sätt är gamla och utdömda. Tredjepersonsstriderna är lätta att lära sig, men nästan omöjliga för den genomsnittlige spelaren att bemästra helt perfekt.

Även om Dark Souls 3 har många likheter med sina föregångare, är det verkligen ingen kopia.

Tydligt inspirerat av Bloodborne

From Software släppte Bloodborne exklusivt till Playstation 4 förra året och det är ingen tillfällighet att lite av Bloodbornes essens har sipprat in i den redan väldigt fientliga Souls-grytan. 

Bloodbornes absurt snabba tempo har hittat ett nytt hem i Dark Souls 3. Även om själva spelandet är oförändrat från det vanliga ”lock-on och attackera”-läget från tidigare spel i serien, är Lothrics fiender extra blodtörstiga och kommer erbjuda en fräsch utmaning för både nya spelare och Souls-veteraner.Många gånger kommer du försöka förutse hur en fiende eller boss kommer agera, varpå du sedan är både förvånad och död.

Några av miljöerna verkar dessutom vara viktoriansk-gotiska, vilket omedelbart ger frågan: springer jag runt i outforskade områden, eller har jag varit här förr? Det är bättre att låta dig upptäcka det.

Slutligen känns den nya Battle Arts-mekaniken nästan som en kopia av Bloodbornes transformerande vapen. Känner du inte till dem? Varje vapen i Bloodborne kan med ett simpelt knapptryck på ett coolt sätt transformeras till en annan variation av vapnet, vilket möjliggör unika attacker och ger ännu större variation i striderna.

Battle Arts låter dig på samma sätt att göra mer med ditt favoritvapen och magiska stavar i Dark Souls 3. Din karaktär ställer sig i en cool pose och förbereder sig på att slänga iväg någon avväpnande attack mot någon (eller något) som kommer i vägen. Dessa är speciellt bra att prova på när du slåss mot en motståndare som har ett försvar som är svårt att penetrera, eller mot en grupp mindre fiender.

Jag är mest bekväm med grundläggande katana-attacker, men genom att inkludera Battle Arts i min strategi behövde jag en ny taktik, gott om tålamod och många Ashen Estus-flaskor (en ny sorts Estus-flaska som låter dig fylla upp dina fokuspoäng eller FP). Både magi och Battle Arts hämtar sin kraft från denna mätare och du kan enkelt justera hur många vanliga Estus- och hur många Ashen Estus-flaskor du vill bära med dig vid varje Bonfire du besöker.

Kontentan är alltså att Bloodbornes effekt på Souls-serien ibland är ganska uppenbar, men mixen av dessa två skräckinjagande spel resulterar bara i bra saker för spelare att njuta av.

Souls, precis som du känner och älskar det (med några ändringar)

Dark Souls 3 lyckas riktigt bra med de små sakerna. Spelet siktar på (och träffar ganska ofta) 60 FPS, något som verkligen ger Lothric en känsla av liv - på gott och ont. Allt laddar relativt fort och just det: Den där konstiga studsiga fysiken som döda fiender får är tillbaka från det första spelet, något som jag förmodligen är lite för glad över. Jag tycker om att knuffa döda fiender nedför stup eller bara snurra runt dem för att få en komisk effekt i en annars mycket mörkt värld.

Vid det här laget ligger den extremt obehagliga atmosfären i From Softwares DNA och den hjärtslitande orkestermusiken som spelas i varje område, fyller både de stora och små striderna med en oerhörd intensitet och känsla av allvar.

Dark Souls 3 träffar mitt i prick när det gäller de små sakerna.

Även om användargränssnittet innehåller ganska mycket information, är det ändå smidigare än det var innan. I pausmenyn (som inte egentligen pausar spelet) hittar du exempelvis numera några extra platser för olika saker du samlat i spelet.

Detta är perfekt för saker som används men som inte behövs i strid, som Homeward Bone eller White Sign Soapstone. Det är ett smart sätt att ge dig enkel tillgång till mer än det absolut nödvändiga, utan att fylla skärmen med onödig grafik.

Utöver att göra menyn och stridsmekaniken mer intuitiv och lättanvänd, breddar Dark Souls 3 även sin lättillgänglighet genom att vara lite lite mer lättförståeligt än innan.

Souls-spelen har ett, inte helt oförtjänt rykte om att vara extremt kryptiska, både i hur de levererar handlingen och hur de guidar dig (eller inte guidar dig) till dina mål under dina resor genom världarna. Om jag tänker tillbaka så inser jag att det är väldigt lätt för en ny spelare att bli totalt vilse i Dark Souls eller Dark Souls 2, men så är det inte riktigt längre, eller åtminstone är dimman inte riktigt lika tjock den här gången.

Många Dark Souls-spelare (inklusive jag själv) tycker enormt mycket om känslan av att upptäcka nya saker i de här spelen. Att lista hur världens fiender, föremål och bossar fungerar är ett pussel i sig själv och kräver en förbluffande mängd tålamod, beslutsamhet och tid. Att tillslut lyckas öppna genvägar som ansluter olika platser som till en början är långt ifrån varandra känns helt otroligt bra.

Erfarna Souls-veteraner vet att början av varje spel är fyllt med tutorial-meddelanden, som med största sannolikhet är all vägledning du kommer få, men i Dark Souls 3 finns det lite mer. Visst, du får klart färre meddelanden av detta slag allteftersom du kommer längre in i spelet, men ibland dök de upp och gav en hjälpande hand som jag inte ville ha.

Du kommer exempelvis att nå en återvändsgränd ungefär halvvägs genom spelet. Tidigare Souls-spel skulle ha låtit dig lida tills du listade ut vägen själv, men Dark Souls 3 berättar helt enkelt om för dig att du behöver ett specifikt föremål för att kunna ta dig vidare. Spelet berättar till och med vilket föremål du behöver! För vissa är det här ganska oviktigt, men många andra trivs med att lista ut sådana mysterier själva.

Döden är inte slutet

Död som en grundläggande mekanik i Dark Souls-spelen innebär mer än bara ett misslyckande och ett nytt försök. När du dör tappar du nämligen alla dina Souls (spelets valuta, ganska sjukt eller hur?) som du samlat från fiender du dödat. Dina förlorade Souls ligger kvar på platsen du dog, något som innebär att det inte längre spelar någon roll vilka mål du hade innan. Du har nämligen ett nytt uppdrag nu: att få dina Souls tillbaka.

Om du skulle dö på vägen tillbaka till platsen där du dog, förlorar du dina Souls för alltid. Du förlorar alla. Erfarna Souls-spelare känner till hur rolig denna stressande balans mellan risk och belöning verkligen är. De känner också till den otroligt förkrossande känslan av att göra ett litet misstag och förlora alla sina hårt förvärvade Souls. Kort sagt kommer det här spelet verkligen testa hur många olika svordomar du kan.

Så, låt oss säga att du dör. Att förlora alla sina Souls är inte allt som händer. Utöver det blir du Ashen. Det är en statuseffekt, likt att förlora sin mänsklighet i tidigare Souls-spel, som i essens reducerar dig till något mindre än en människa. Du får väsentligt lägre max HP och du förlorar förmågan att framkalla mänskliga eller AI-hjälpare i spelets online-del. Embers kan göra dig normal igen, men de är svåra att hitta, försvinner vid användning och det finns bara ett visst antal av dem i hela spelet och… oj! Du dog igen? Din Ember är borta.

Det känns ofta som ett väldigt strängt straff i Dark Souls 3, men det fungerar oerhört väl för att verkligen banka in den tidigare andemeningen att varje rörelse eller varje föremål du använder har en stor inverkan på spelet. Ibland är konsekvenserna av dina handlingar oåterkalleliga.

Visst, det är aldrig roligt när du inser att du gjort något som du inte kan ta tillbaka, men det är samtidigt det som ger de här spelen riktig spänning och väldigt mycket omspelningsvärde.

Hur är online-delen?

Dark Souls 3 är ett singelplayer-spel som du kan spela helt offline, men det kommer verkligen till sin rätt som ett flerspelarspel. Online-läget innebär inte att massa spelare bara springer runt huvudlöst i samma värld. Istället kan du under korta stunder se spöken av andra spelare och vad de pysslat med. Spelare (även du) kan dessutom skriva meddelanden på marken under resans gång för att erbjuda hjälp eller (om du är elak) vilseleda andra.

Du kan alltid se dessa meddelanden, men för att kunna kalla på någon annan att komma in i din värld måste du först använda en Ember. Eftersom du blir Ashen när du dör, vill du få ut så mycket som möjligt varje gång du spelar tillsammans med en annan spelare du kallat på, speciellt om ni blir indragna i en bosstrid.

Du behöver dock ingen Ember för att gå med i någon annans spel, då är allt du behöver göra att lägga ned ditt Summon-tecken på marken och hoppas på att någon kallar på dig. Ibland kan belöningen för att hjälpa till vara enorm. Inte nog med att du får behålla de Souls du samlar i andra spelares världar - om du har riktig tur kan du även få en Ember för ditt samarbete.

Att spela online sedan spelet släpptes har varit enormt kul, som vanligt. Jämfört med tidigare spel känns det enklare att gå med i andras världar eller att kalla andra till sin egen, vilket kan göra spelet lite lättare att spela.

Omdöme: Spela det nu

Den största hyllningen jag kan ge till Dark Souls 3 är att det är det bästa sedan det första Dark Souls, men är det bättre? På vissa sätt är det så bra att vi inte ens behöver jämföra, men From Softwares senaste spel är inte ute efter tronen. Om något, så bygger det bara vidare på arvet från tidigare spel, med en mix av gammalt och nytt för att föra serien framåt.

Om det här är ditt första Souls-spel, välkommen. Ge inte upp. Det kommer ta lite tid innan du verkligen fastnar för dem. Du kanske till och med känner att du behöver starta om helt några gånger för att du ville göra något lite annorlunda. Det är helt ok, jag uppmuntrar till och med det.

Innan du vet ordet av kommer du ha det här spelet i tankarna även när du inte spelar. Du kommer springa igenom världen i dina drömmar, där du försöka komma ihåg varje genväg. Du kanske till och med kommer att se på dina medmänniskor lite annorlunda och fundera på om någon av dem ligger i bakhåll.

När det blev klart att Dark Souls 3 skulle vara lite mer lättillgängligt blev jag först glad att en helt ny publik skulle få uppleva ett Souls-spel. Sedan gav glädjen vika för en rädsla att det skulle resultera i ett spel som var för enkelt. Jag oroade mig dock helt i onödan, då det här verkligen är spelet vi alla har väntat på. From Software har levererat ytterligare ett otroligt spel som är mer än värt inträdesbiljetten.

Det här spelet recenserades på PC.

TechRadars betygsystem går från ”Spela det inte”, ”Spela det”, och ”Spela det nu”, där det sistnämnda är det högsta betyget vi kan ge. Betyget ”Spela det nu” innebär att spelet absolut är värt sitt pris, samt att det har få skavanker och högt omspelningsvärde.