Det börjar med en historia om en nära förestående katastrof under bygget av rymdstationen ISS. Astronauten Dr. Peggy Whitson berättar under en session på Re:invent om de utmaningar som uppstår, och måste lösas, på en plats där hjälp är långt bort.
När ISS höll på att byggas lossnade en av solseglen från sitt fäste. Det i sin tur utgjorde en stor säkerhetsrisk för den dockade rymdfärjan, som snart behövde docka loss. Lösningen för att över huvud taget nå solseglet innefattade att fästa en kranarm i en annan och låta den längsta besättningsmedlemmen (passande nog med smeknamnet ”too tall”) hänga längst ut för att nå och förankra det bångstyriga solseglet.
Historien står i stark kontrast med hur problem kan lösas med molnteknik idag och hur det kommer att påverka rymdindustrin framöver. Med på sessionen finns även Clint Crosier från AWS som berättar om kollisionsdetekteringen Leo. De är ledande på att simulera alla satelliter, rymdskrot och liknande som finns i omloppsbana runt jorden för att se om det finns risk för kollision. När de började gjorde de alla beräkningar på egen hårdvara, en simulering som tog åtta timmar i taget. Efter att ha flyttat sin teknik till molnet kunde samma simulering utföras på tio sekunder, vilket gör att flera simuleringar kan göras på kort tid för att ägaren till en satellit ska veta vilken riktning som är bäst för att undvika kollision.
Rymdteknik används för oss på jorden
Rymdindustrin handlar inte bara om att utforska vad som finns utanför vår planet. Många av samtalsämnena under sessionen går in på hur rymdteknik används för att förbättra livet för oss nere på markplan. Peggy nämner exempelvis hur teknik från rymdteleskop numera letat sig ner i maskiner för magnetröntgen. Clint i sin tur pekar på såväl hur vi använder GPS dagligen i våra liv, till hur satelliter hjälper oss från allt mellan att spåra utrotningshotade valar till att upptäcka skogsbränder inom några minuter från att de startat.
Samtidigt utvecklas rymdindustrin hela tiden. Numera finns ett flertal aktörer som är igång, eller i startgroparna för såväl kommersiella rymdresor som rymdstationer. När AWS VD Adam Selipsky höll sin presentation under Re:Invent fanns Siemens med, som jobbar med ett företag som ska ta folk till rymden med hjälp av en slags luftballong. Under panelsessionen nämns såväl Axiom som Blue Origin, som är planerade rymdstationer där exempelvis Nasa inte är huvudaktören eller ens inblandade. Verktygen för att ge sig ut ovanför atmosfären har blivit betydligt mer tillgängliga för en bredare publik helt enkelt.
Molnutvecklad månbil och rymdstation
Likt Leo, som kan använda den enorma beräkningskraft som molntjänster erbjuder, återkommer molnet ständigt när framtidens rymdfart diskuteras. Med hjälp av den digitala infrastrukturen det medger kan tusentals test och simuleringar göras på kort tid för att uppnå nya mål med rymdindustrin.
Dels handlar det om att utveckla tekniken så att våra rymdstationer kan användas för att samla in förstörda eller avlagda satelliter, för att rensa upp omloppsbanorna. Dels handlar det om att utveckla teknik för att kunna bygga satelliter på plats i omloppsbana istället för att behöva skicka upp den. Ett projekt som nämns är månbilen Lunar Outpost, som ska bli först att utforska månens sydpol. Den farkosten har designats och testats genom simuleringar drivna av molntjänster från start innan den ens började byggas.
Oavsett om det handlar om att möjliggöra för fler att kunna åka upp i rymden, utforska platser längre bort, eller dra nytta av tekniken som utvecklas för rymdindustrin nere på markplan är det tydligt att den beräkningskraft som molnet medger ger det hela en rejäl skjuts framåt.
