Skip to main content

En telefon utan Googletjänster – visst funkar det

Vi tittar närmare på hur det är att som svensk använda en Huaweitelefon utan Googles tjänster

(Image: © Future)

Den amerikanska svartlistningen av Huawei har blivit ett riktigt allvarligt dråpslag för den kinesiska tillverkaren på mobilsidan. Tack vare riktigt imponerande hårdvara –inte minst när det gäller batteritid och kameror – så hade man precis flyttat fram positionerna utanför Asien och såg ut att kunna passera ärkekonkurrenten Samsung inom kort, när ett handelsstopp infördes och man inte längre kunde erbjuda Googles tjänster på sina mobila enheter. 

I praktiken innebär det här att de appar och det ramverk som utgör en vital del av Androidupplevelsen – åtminstone för oss här i Europa – gått förlorade. Vi snackar inte minst om Playbutiken med alla appar, men även om Gmail, Google Maps och andra tjänster som trots allt utgör ett ganska starkt fundament i den klassiska Androidupplevelsen. 

Det är fortfarande Androidtelefoner som Huawei levererar, men de är baserade på open source-versionen av Android snarare än den ordinarie variant som de flesta av oss är vana vid. 

Testhårdvaran: Nya P40 Pro

Testhårdvaran: Nya P40 Pro (Image credit: Huawei)

Något eget operativsystem har Huawei inte på gång, men däremot så har man sedan en tid tillbaka satsat hårt på att stärka upp sitt egna alternativ till Playbutiken – App Gallery - så att det ska tilltala användare även i vår del av världen (i Kina är Googles tjänster förbjudna sedan tidigare, så där är man redan vana). Här har man arbetat intensivt med lokala utvecklare för att ge respektive marknad de appar som skulle kunna utgöra så kallade deal breakers. I Sverige har man till exempel lyckats få med utvecklarna bakom både Mobilt Bank ID och Swish på tåget. Där är mycket vunnet, även om de stora svenska bankernas appar fortfarande saknas. Det går förstås att använda internetbanken via webbläsaren, men många kan säkerligen uppleva det som en aning osäkert. 

Så hur pass gångbart är det i praktiken med en modern Huaweitelefon för en svensk användare? Vi lånade en P40 Pro av Huawei och provade på saken under en vecka. Det här är vad vi kom fram till…

Saknas en app kan en genväg från webbversionen av tjänsten fylla tomrummet. Men det fungerar förstås inte alltid lika bra. 

Saknas en app kan en genväg från webbversionen av tjänsten fylla tomrummet. Men det fungerar förstås inte alltid lika bra.  (Image credit: Mats Karlsson)

Det finns många sätt att fixa tjänster och appar på

Det som blir uppenbart ganska snabbt är hur många appar man faktiskt använder till vardags, och att flera av dem inte går att ladda ned från App Gallery. Åtminstone inte i nuläget. Ett exempel är Uber-appen. Ett annat är Netflix. Ett tredje lokalt exempel i huvudstaden är appen Res i Stockholm, som är ett smidigt – och enligt vissa ett direkt nödvändigt – sätt att hålla koll på kollektivtrafiken. 

Men att det saknas en app innebär inte att tjänsterna nödvändigtvis inte kan användas. Det är lätt att glömma bort, men det finns faktiskt oftast mobilanpassade webbversioner av de flesta tjänster, och att skapa genvägar till dessa som ikoner på skärmen är varken särskilt tidsödande eller svårt. Vips, så har du tillgång till de där tjänsterna ändå, även om man kan ha synpunkter på hur väl anpassade sajterna faktiskt är efter mobilanvändarna. Det här kan du med fördel pröva själv på din befintliga Android-mobil innan du slår till på en Huaweitelefon utan Googles tjänster. Webbversionen är ju liksom webbversionen, oavsett telefonmodell. 

En liten varning, dock: Man får även komma ihåg att släcka webbflikarna, speciellt om det handlar om tjänster där potentiellt känslig information exponeras. 

Men, teknikutvecklingen med allt större skärmar talar till Huaweis fördel här. En P40 Pro har till exempel en enorm skärm på hela 6,58 tum med en upplösning på 1200 x 2640 pixlar, och att använda en webbsida på en telefon med så här stor skärm är i regel inte något problem alls. 

I Amazons appbutik finns många appar som inte letat sig in i App Gallery ännu. 

I Amazons appbutik finns många appar som inte letat sig in i App Gallery ännu.  (Image credit: Mats Karlsson)

En annan metod för att få tillgång till appar som i dagsläget inte finns i App Gallery är att gå direkt via utgivarnas sajter, där det inte sällan går att ladda ned APK-filerna direkt. Och sajten APKMirror är ett himmelrike för den som vill komma över specifika appar. Här måste man förstås vara lite om sig och kring sig, för uppdateringar sker inte automatiskt, utan det är bara den senaste versionen av appen som fungerar. Dessutom får man hålla lite koll på vilken typ av arkitektur telefonen är byggd på, så att man plockar ned rätt version av respektive app. Men vi lyckas till exempel plocka hem en fullt fungerande version av träningsappen Runkeeper på det här sättet. 

En tredje metod som går alldeles utmärkt att använda sig av är Amazons appbutik. Nej, du behöver inte äga ett exemplar av den bedrövliga telefonmodellen Fire Phone eller någon av Amazons läs- eller surfplattor för att kunna använda butiken. En Android-app förblir en Android-app, och det är en smal sak att plocka hem butiksappen direkt via Amazon och sedan registrera ett konto för nedladdning. Här hittar vi bland annat Spotify-appen, som fungerar utmärkt. 

Och som inte det vore nog så erbjuder Huawei även ett verktyg kallat Phone Clone, som gör det möjligt att föra över alla appar som fungerar från en annan telefon. Det bör poängteras att vissa appar inte går att föra över på det här viset, men man kan välja en blandning av alla de här lösningarna för att få till en telefon som i stora stycken ändå känns nästan lika komplett som vilken annan Androidtelefon som helst. 

Ibland dyker det upp lite märkliga meddelanden. Men apparna kan fungera utmärkt ändå. 

Ibland dyker det upp lite märkliga meddelanden. Men apparna kan fungera utmärkt ändå.  (Image credit: Mats Karlsson)

Vi får en del märkliga meddelanden från vissa appar. Pod-appen Acast genererar till exempel en pop-up-ruta som gör gällande att den inte fungerar utan Googles tjänster. Men det gör den. Vi stötte åtminstone inte på några problem med några poddsändningar när vi använde den. 

Vid det här laget (läs: efter ett par dagar) har det nästan blivit ett roligt projekt att försöka få till en klassisk Androidupplevelse på den här telefonen. Det är lite av en sport, och för varje app man lyckas plocka hem och få igång så kommer man på sig själv med att le lite överlägset och självgott. 

Webbversionen av Google Maps kan användas till allt utom det viktigaste – att navigera i realtid. 

Webbversionen av Google Maps kan användas till allt utom det viktigaste – att navigera i realtid.  (Image credit: Mats Karlsson)

Det finns dock en stor nackdel och det handlar om navigationen. Den som är van vid Google Maps och all den funktionalitet som den appen bjuder på, lär bli besviken. Man kan förstås komma åt vägbeskrivningar och kartor även via webbversionen, men för att kunna navigera i realtid så måste man använda appen. Någon motsvarighet på den mobila webbversionen existerar inte. Det här är på gång att förändras, då Huawei har ett eget alternativ på gång i samarbete med den minst sagt kompetenta aktören Tomtom (kanske mest kända för sina GPS-navigatorer för bilar). Till dess att den appen blir verklighet så får man nöja sig med andra navigations-appar, vilket inte nödvändigtvis är ett jätteproblem. Men Google har trots allt gjort just Google Maps till en hårt integrerad del av Android-upplevelsen, och den interaktion som Google Maps har med andra tjänster (Gmail, Google Calendar och sökfunktionen, till exempel) blir förstås näst intill omöjlig att ersätta helt och hållet.

I nuläget är utbudet av appar skralt på vissa områden, men det blir förstås bättre med tiden. 

I nuläget är utbudet av appar skralt på vissa områden, men det blir förstås bättre med tiden.  (Image credit: Mats Karlsson)

En annan trist upptäckt är att man inte längre är integrerad med Google Drive. Att komma åt sina mappar är förvisso en barnlek, eftersom man kan använda webbversionen. Men att till exempel spara ned foton till Google Drive från galleri-appen går inte. 

Dropbox finns inte heller i App Gallery, men glädjande nog så hittar vi appen i Amazons appbutik och kan enkelt ladda ned och installera den. Väl installerat dyker Dropbox upp som ett alternativ för att spara ned bilder från P40 Pro-telefonens galleri.

Den som förlitar sig på Google Drive i hög grad stöter med andra ord på patrull i viss utsträckning, men använder man Dropbox så fungerar allt precis som på vilken annan telefon som helst. Uppskattar man verkligen Huaweis hårdvara så kan man gott och väl överväga att skaffa lite extra utrymme på Dropbox istället för att krångla med Google Drive.

Opera – ett av få vettiga alternativ till Huaweis egna webbläsare. 

Opera – ett av få vettiga alternativ till Huaweis egna webbläsare.  (Image credit: Mats Karlsson)

I dagsläget är det dessutom ganska skralt med alternativa webbläsare. Ja, det saknas åtminstone större etablerade varumärken i App Gallery. Ett undantag finns, och det är i form av Opera. Den här webbläsaren är definitivt inget att fnysa åt, och den kan absolut matcha de bästa. Men det är också det enda riktigt solida alternativet i dagsläget. Det här är någonting som sannolikt lär förändras inom kort. Vi hittar märkligt nog en version av Firefox för App Gallery om vi går ”bakvägen” via Mozillas sajt. Men vi möts av meddelandet att den inte är tillgänglig i vår region. 

Så kan man då som svensk använda en Huaweitelefon utan att sakna Googles tjänster i allt för hög utsträckning? Absolut. Att lappa och pussla för att få ihop en enhet som känns som en Androidtelefon i största allmänhet är utan tvekan något av ett projekt, och möjligen är det därför inte något som passar alla (men samtidigt något som passar andra alldeles utmärkt). Men har man väl kommit förbi den fasen och går in i den dagliga ”användandefasen” så är skillnaden faktiskt att betrakta som ytterst marginell. De flesta av oss tankar inte hem en massa nya appar stup i kvarten, utan vi gör en gedigen insats när vi ”kittar” våra enheter, och sedan kör vi. 

Vi får till slut till en miljö som i stora stycken inte skiljer sig nämnvärt från en mer gängse Androidupplevelse. 

Vi får till slut till en miljö som i stora stycken inte skiljer sig nämnvärt från en mer gängse Androidupplevelse.  (Image credit: Mats Karlsson)

Allt kokar ned till hur mycket du vill ha hårdvaran

Frågan man bör ställa sig är således inte om det går att leva med en telefon utan Googles appar och ramverk (allt går, och man vänjer sig snabbt vid det mesta som saknas, möjligen med undantag för Google Maps).  Frågan ska snarare gälla huruvida hårdvaran motiverar det lilla extrakrånglet. Med P40 Pro är svaret tråkigt nog ”kanske”. Telefonen är ett gränsfall. Det är en ruskigt fin telefon, men det finns å andra sidan riktigt bra konkurrenter därute som man slipper krångla med. När det gäller vikbara Mate Xs, däremot är saken biff. Den telefonen är utan tvekan så speciell att den är värd den extra mödan och de små tillkortakommanden som USA:s svartlistning har medfört för det dagliga användandet. 

Om Huawei bara fortsätter leverera så här solida telefoner, så kan det mycket väl vara Google som bör oroa sig, även om det nog är på lite längre sikt.