Kingdom Hearts 3 - recension

Som ett inbitet fan av Kingdom Hearts har jag spenderat alldeles för mycket tid på att försvara spelet från de som helt enkelt inte förstår dess storhet och som istället tycker att det är jättelöjligt att blanda Final Fantasy med Disney. "Dina partners i spelet är Kalle Anka och Långben?", frågar de hånfullt så fort jag ivrigt pratar om min längtan efter Kingdom Hearts 3. "Är inte det ett barnspel?" Det blir snabbt tröttsamt.

Jag lovade mig själv att jag skulle skriva en artikel som Kingdom Hearts som skulle vara det perfekta kärleksbrevet till serien och som skulle få alla att samlas i en hyllningskör till den perfekta spelserien Kingdom Hearts. Det skulle minsann få tyst på alla Musse-hatare. Jag har fortfarande inte skrivit den där artikeln. Jag behöver ju faktiskt inte förklara för alla varför Kingdom Hearts är så viktigt för mig, men bara för att jag älskar Mimmi Pigg så mycket så ska jag banne mig försöka.

När jag var liten brukade mina föräldrar ta med mig ut på promenader runt en skog som låg i närheten av vårt hus. Efter att ha satt på mig mina gummistövlar, min tjocka jacka och min toppluva så strövade vi ut i skogen och jag samlade pinnar längs vägen.

I slutet på promenaden när jag hade hela famnen full med mina favoritpinnar, stannade vi alltid vid en liten skranglig bro som gick över en å. Vi ställde oss på led sida vid sida vid brons kant och valde våra favoritpinnar. När vi hade räknat till tre, kastade vi våra pinnar i ån och rusade sedan ned till andra sidan för att se vems pinne som dök upp först.

Leken kallades då Puh-pinnar, baserat på en lek som Nalle Puh och hans vänner lekte i en av filmerna... eller böckerna... eller något sånt. När jag var liten, blev jag omåttligt nöjd om min pinne kom ut först och det gav ett extra fint slut på utflykten. Det var en familjetradition som vi höll i liv tills mina föräldrar skilde sig några år senare.

Många år senare spelade jag igenom Kingdom Hearts 1 och 2 för första gången. Det var huvudsakligen en rolig och trevlig upplevelse från början. Bekymmersfri och ibland lite fånig... tills jag reste till sjumilaskogen och mötte Nalle Puh. 

När jag såg den underbart gula björnen med hans röda krympta tröja så väckte det något inom mig. Minnen av pinnar och skogen, minnen från barndomen som jag hade gömt på det där stället där vi brukar gömma undan sådant där: minnen av din favoritnalle, lukten från när gammelmormor bakade... och Puh-pinnar.

Tio år senare låter Kingdom Hearts 3 mig återvända till sjumilaskogen och den där fåniga underbara gula björnen och minnet av den gamla bron där vi kastade pinnar.

Fabler och sagor

Trots den uppenbara charmen och generella härliga känslan som Kingdom Hearts-serien utstrålar, är det förmodligen hur otroligt komplex handlingen är som är det som känns mest avskräckande för nya spelare och jag är inte förvånad. Sagan sträcker sig över flera spel och flera generationer och involverar en stor mängd karaktärer (där vissa är samma karaktärer fast utan ett hjärta, eller med ett hjärta, eller med och utan på samma gång... Vem vet?).

Jag har spelat både Kingdom Hearts 1 och 2 och anser mig själv vara ett livslångt fan. Jag kände att jag hade ett ganska bra grepp om vad storyn handlar om, men så fort jag satte min fot i världen av Kingdom Hearts 3 blev det uppenbart hur fel jag hade.

Om det är något jag skulle föreslå innan du startar Kingdom Hearts 3, är det att inte bara spela de två första spelen i serien utan också (minst) Kingdom Hearts: Birth by Sleep. Om du mot all förmodan hittar det, kan du spela originalet till Playstation Portable eller portningen till Playstation 3. Eventuellt kan du spela något med en så förvirrande titel som Kingdom Hearts HD 2.5 Remix, som är en HD-samling av inte bara Birth by Sleep utan också Kingdom Hearts 2 och Re:coded (förvirrande namn har blivit något av en standard för alla spin-off spel till Kingdom Hearts). Mycket av handlingen från Birth by Sleep involverar karaktärer som dyker upp i Kingdom Hearts 3 och det kommer rädda dig från att behöva googla vad tusan det är som händer ibland (som jag behövde göra).

Det finns ganska många olycksbådande killar med vitt taggigt hår som klär sig i munkjackor och flera karaktärer är väldigt lika varandra. Därför kan det vara en bra idé att läsa på lite om handlingen innan du börjar spela. Om det känns som för mycket arbete, är vi här för att göra det enkelt för dig genom att skriva ned allt så kortfattat som möjligt - åtminstone handlingen innan Kingdom Hearts 3.

Så, Master Xenahort, seriens huvudsakliga antagonist, är tillbaka. Han är lätt att identifiera då han är en gammal skallig man med getskägg och ett ondskefullt flin. Den här gången planerar han att starta ännu ett Keyblade-krig mellan de Seven Guardians of Light (de goda) och Organisation XIII:s Seekers of Darkness (de onda) genom att smida ett legendariskt vapen som kallas X-blade.

Med andra ord, Xenahort är en ganska dryg typ som vill omsluta världen i mörker igen. Det hela är egentligen mycket mer komplicerat än så, men det är den korta versionen.

I Kingdom Hearts 3 spelar du som den unga Keyblade-mästaren Sora, som du förmodligen känner till ganska bra vid det här laget om du spelat de tidigare titlarna. Sora räddar ofta världen från Xenahort och de hjärtlösa (elakingar), men det vore näst intill omöjligt utan hans pålitliga medhjälpare: Kalle Anka och Långben.

Hur som helst, eftersom Xenahort vill att Guardians of Light ska slåss mot Seekers of Darkness, ligger ansvaret hos Sora och hans vänner att välja sju krigare som kan slåss för ljuset. Om de inte lyckas med det, kommer Xenahort välja sju oskyldiga hjärtan istället. Om vi ska hålla en lång historia kort så är det där Kingdom Hearts 3 börjar. Sora letar efter försvunna Keyblade-mästare som kan tjäna som Guardians of Light i Keyblade-kriget. Hänger ni med?

Zero to hero

Störande nog gör inte Kingdom Hearts 3 något bra jobb när det gäller att förklara handlingen för dig. Istället visas ett montage av olika händelser utan någon dialog, även om musiken från Hikaru Utada är underbart vacker. Efter det kastas du omedelbart in på djupet och får i uppdrag av Mästare Yen Sid (kommer du ihåg trollkarlen från Fantasia?) att återfå Soras styrka och finna tre Keyblade-användare som försvann för decennier sedan. De heter Aqua, Ventus och Terra, namn du kommer känna igen om du har spelat Birth by Sleep. Något som inte jag hade gjort.

Det följs omedelbart upp av ditt första besök till en Disney-inspirerad värld: Olympen (Herkules värld). Direkt när Sora och hans gäng trillar in i den grekiska spelvärlden blir det tydligt att Square Enix verkligen har tagit i från tårna. Även om det är förståeligt med tanke på att det gått 14 långa år sedan Kingdom Hearts 2 släpptes, är det fortfarande otroligt imponerande. Det är nästan som att hoppa in i en interaktiv version av filmerna vi växte upp med. Vare sig det gäller de underbart vackra miljöerna eller de många ursprungliga röstskådespelarna som återvänder, är det en tacksam välkomstkram efter den något förvirrande inledningen. Att höra James Woods härliga stämma som Hades är som att komma hem.

Olympen ger oss också chansen att pröva några av de nya funktioner som ska göra spelet smidigare att spela samt nya stridsmekaniker som 'freerunning', 'formchanges' och attraktioner. Varje Keyblade-svärd har sin egen unika formchange, genom att aktivera formchange får du tillgång till olika kombos, magi och en ny avslutningsattack. Varje formchange (och varje Keyblade) har sina egna specialiserade förmågor; de är bättre på försvar, magi eller styrka. Det ger dig lite mer kontroll över hur du slåss.

Om du föredrar att göra lite mer väsen från dig, kan attraktioner eller lagattacker vara något för dig. Vid lagattacker så är det du, Kalle Anka och Långben som tillsammans utför en förödande attack på fienden. Lagattacker kan du också utföra med karaktärer som du träffar medan du spelar, så som Rapunzel och Flynn från Trassel eller Herkules, Woody och Buzz. Attraktionerna är dock det riktiga spektaklet, både när det kommer till den skada du kan orsaka samt det visuella. Attraktioner kan sättas igång när du träffar en fiende som har en grön cirkel runt sig. Det leder sedan till en storskalig attack baserad på en attraktion från Disneys nöjespark. Vid attraktionen för piratskeppet framkallar du exempelvis ett enormt färgglatt piratskepp som slår ned alla fiender inom räckhåll.

Freerunning, som gör det möjligt för Sora att springa upp för väggar, är nog vår nya favoritfunktion. Det kan verka som en liten förändring, men det öppnar upp världen långt mer än innan. Vi har exempelvis fått besöka Twilight Town i tidigare titlar i serien, men den här gången kan vi springa på taken och leta efter härliga hemligheter. Detta är något som ger spelet en omspelbarhet som det inte hade innan. På tal om omspelbarhet...

Till evigheten och vidare

Kingdom Hearts 3 har lagt till en hel hög udda nya sidouppdrag och utmaningar som du kan åta dig under ditt episka äventyr att rädda världen. Att fotografera alla gömda emblem (Musse Pigg-symboler) är troligtvis ett av de roligare uppdrag du kan ta dig an, speciellt om du är den sortens Super-Disney-nörd som älskar att leta efter gömda Musse-emblem på Disney World. Det är ett fånigt uppdrag och ger dig inte speciellt mycket i belöning, men det är en kul liten paus från huvudstoryn och det ger dig anledning att besöka tidigare världar.

Det är definitivt ett alternativ du borde utnyttja, speciellt med tanke på att Kingdom Hearts 3 verkar ha längre, men färre världar än någonsin tidigare. Några av världarna (jag vill inte avslöja alla) inkluderar Twilight Town, Andys rum, Corona, Arendal och Olympen.

Varje värld är magiskt vacker på sitt eget sätt (jag kunde inte hjälpa att slås av häpnad över den magnifikt vackra och levande världen av Corona från Trassel), men jag hade ändå föredragit det tidigare upplägget med fler och mindre världar. Fokuset på färre men större världar tilltalar säkert de som vill spendera mer tid i varje enskild värld.

Om fotografi inte är din grej, kanske du föredrar att samla ingredienser till den lilla kocken Remy från Råttatouille som har öppnat en bistro tillsammans med Joakim von Anka i Twilight Town. Han behöver din hjälp att samla och förbereda recept. Om du föredrar att utforska och upptäcka världen, kan du istället välja att delta i Space Invader-liknande strider i ditt Gummi-skepp.

Slå dig fri

Trots alla underbara saker med Kingdom Hearts 3, behöver vi ändå diskutera det som inte är bra. Det absolut största problemet som spelet (och hela serien) har är den onödigt invecklade och svårförstådda handlingen, som på många sätt gör spelet oförståeligt för nya spelare. Det känns nästan som att det har lagts lite för mycket fokus på handlingen i ett spel om Disney. Till och med för ett fan som mig, var det en seg inledning som gjorde att det tog onödigt lång tid innan jag kände att jag var i ett universum jag kände igen - men när jag väl kom dit var jag fast igen.

Jag kommer ihåg att jag kände likadant med det första spelet, men utvecklare kan inte längre luta sig mot det faktum att ett spel blir bra X antal timmar in. Nuförtiden, när det finns så många andra bra spel som tampas om uppmärksamheten, måste utvecklare engagera sin publik direkt från början. Mitt råd är att inte ge upp i början och om du verkligen vill kunna njuta av Kingdom Hearts 3, rekommenderar jag dig även att spela igenom ettan och tvåan först.

Andra mindre problem är att särskilda sparpunkter har återvänt, repetitiv musik och ibland dålig respons i kontrollerna.

Slutligt omdöme

Kingdom Hearts 3 har allt man vill ha från ett Kingdom Hearts-spel: charm, äventyr, vackra världer att utforska och roliga Disney-karaktärer att interagera med. Det är 14 år sedan Kingdom Hearts 2 släpptes och Square Enix har visat att det var värt väntan.

Även om tidigare fans av serien kommer att bli förtjusta, finns det en stor risk att nya spelare kommer få problem med att överhuvudtaget få ett grepp handlingen och Kingdom Hearts ganska bisarra helhet. Mitt råd? Spela utan några förutfattade meningar och kalla på ditt inre barnasinne, för att ge dig en ren känsla av förundran... och försök att inte tänka på det faktum att Kalle Anka plötsligt är en trollkarl.