Valve Steam Machine: kort sammanfattning

Det händer äntligen! Valves efterlängtade Steam Machine har till slut anlänt och lovar prestanda i klass med en gaming-PC i en ultrakompakt, konsolliknande enhet som är perfekt för soffgamers som vill ta sina första steg in i PC-gaming. Det här är Valves andra försök på marknaden för konsolliknande PC-enheter och gamingjätten verkar betydligt mer engagerad den här gången.

Tja ... jag är inte helt besviken på den, men jag är inte heller särskilt imponerad. Man skulle kunna säga att Steam Machine lämnar mig ganska neutral. Det är en omsorgsfullt konstruerad liten maskin som i stora drag lyckas med det den försöker göra, men som faller på två oerhört viktiga punkter.

Som du kanske redan har gissat handlar det om prestanda och pris. Vid standardupplösningen 1080p är det en kapabel liten maskin som bör kunna ge dig en riktigt bra gamingupplevelse utan särskilt mycket krångel. Den som däremot förväntar sig kraftfull 4K-prestanda i nivå med dagens bästa konsoler kommer att bli besviken.

Det beror förstås också på vilken typ av spel du vill spela. Om du har en 4K-TV i vardagsrummet och specifikt vill ha en kompakt PC för att spela äldre titlar eller den typ av indiespel som inte är lika lättillgängliga på konsoler – jag pratar om de billiga virala spelen som så ofta tar över TikTok och Instagram Reels – då kan Steam Machine faktiskt vara ett utmärkt val.

En annan central del av Valves nya hybrid mellan konsol och PC är SteamOS, det nyligen uppdaterade operativsystemet som är utformat för att erbjuda en mer konsolliknande upplevelse än traditionella plattformar som Windows och macOS. Det finns redan tillgängligt för den som vill installera det på sin egen PC och driver förstås även Valves handhållna Steam Deck. Som ett litet avsteg från hur vi vanligtvis strukturerar våra PC-recensioner har jag lagt till ett extra avsnitt i den här recensionen som specifikt handlar om SteamOS, men för tillfället nöjer jag mig med att säga att det gör sitt jobb riktigt bra.

När vi kommer till priset blir det smärtsamt tydligt att den pågående RAM-krisen har påverkat hur mycket Steam Machine erbjuder för pengarna. På marknader där den säljs officiellt börjar priset på 1 049 dollar. I Sverige är situationen däremot annorlunda: Steam Machine finns ännu inte tillgänglig för officiellt köp här och något svenskt pris har inte presenterats. Svenska kunder kan i nuläget skriva upp sig på en kölista för att eventuellt få möjlighet att köpa en, beroende på tillgänglighet.

De internationella priserna visar ändå att Steam Machine är en rejält dyr maskin. Den kostar exempelvis en bra bit mer än PS5 Pro, som min kollega Rob Dwiar redan beskrev som ”för dyr” för den genomsnittliga gamern i sin recension här på TechRadar – och det var innan Sony höjde priserna på sina konsoler tidigare i år.

Med tanke på att Steam Machine länge förväntades bli en lättillgänglig väg in i PC-gaming för personer som tidigare hållit sig till konsoler lär den här prisnivån göra en del gamers som ivrigt väntat på Valves återkomst till konsolmarknaden besvikna. Du kanske rentav skulle få mer för pengarna genom att bygga din egen Steam Machine-utmanare.

Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att Steam Machine förmodligen aldrig skulle kunna matcha förhållandet mellan pris och prestanda hos moderna konsoler som PS5 och Xbox Series X, trots att den på pappret använder nyare och bättre hårdvara. Anledningen ligger i hur spel utvecklas och hur utvecklare optimerar dem för olika plattformar. Om du utvecklar ett spel för PS5 utvecklar du helt enkelt ett spel för PS5. Numera behöver du förstås även ta hänsyn till specifikationerna hos Pro-modellen, men i slutändan behöver du bara optimera spelets prestanda för en specifik uppsättning hårdvarukomponenter med tydligt definierade begränsningar.

Att optimera ett spel för PC innebär däremot att försöka ta hänsyn till de oräkneliga miljoner hårdvarukombinationer som finns bland färdigbyggda och egenbyggda gamingdatorer, plus alla gaminglaptops på marknaden, handhållna gaming-PC-enheter och numera även Steam Machine. Det är en helt annan spelplan. Vissa utvecklare kanske slarvar med PC-optimeringen, men det är samtidigt nästintill omöjligt att få ett spel att prestera lika konsekvent på PC som på en specifik konsol.

Ursäktar det helt att Steam Machine erbjuder ett ganska svagt förhållande mellan pris och prestanda? Nej, förmodligen inte. Det är en förmildrande omständighet som jag har tagit hänsyn till i den här recensionen, men jag tycker ändå att Valves andra försök att göra PC-gaming tillgängligt för den breda massan missar målet en aning.

Valve Steam Machine: pris & tillgänglighet

• Pris från 1 049 dollar – inget svenskt pris ännu
• Finns nu tillgänglig i bland annat USA, Storbritannien och Australien, men ännu inte officiellt i Sverige
• Steam Controller kan köpas tillsammans med konsolen i ett paket

Som jag redan har nämnt börjar Steam Machine på ganska saftiga 1 049 dollar, vilket ger dig standardmodellen utan handkontroll och med 512 GB snabb SSD-lagring. I Sverige finns ännu inget officiellt pris och Steam Machine går i nuläget inte att köpa direkt här. Den som är intresserad kan i stället skriva upp sig på en kölista för att eventuellt få möjlighet att köpa en, beroende på tillgänglighet.

De faktiska prestandaspecifikationerna förändras inte om du väljer 2 TB SSD-modellen, som kostar 1 349 dollar på respektive marknad. Du betalar alltså i princip bara för den extra lagringen – och även med dagens komponentpriser är det en dyr uppgradering.

Oavsett om du väljer modellen med 512 GB eller 2 TB får du samma delvis specialanpassade AMD Zen 4-processor och separata AMD RDNA 3-grafikkrets, tillsammans med 16 GB RAM och ytterligare 8 GB GDDR6-videominne. Trots prisskillnaden skulle jag definitivt rekommendera 2 TB-modellen om du spelar stora AAA-spel på PC, eftersom installationsstorlekarna har blivit skrämmande stora på senare tid.

På marknader där Steam Machine säljs går båda modellerna dessutom att köpa i paket med Valves Steam Controller, som även levereras med en laddningspuck och USB-kabel. Det höjer priset med 79 dollar jämfört med grundpriset för respektive modell. Det är faktiskt ett ganska bra tillägg, eftersom Steam Controller är en riktigt bra handkontroll och normalt kostar 99 dollar direkt från Valve när den köps separat. Om du inte redan äger en av de bästa handkontrollerna för PC skulle jag varmt rekommendera paketet.

Det är också värt att notera att förbokningarna av Steam Machine tog slut nästan omedelbart på de marknader där den har lanserats. För svenska köpare är det i nuläget kölistan som gäller, där möjligheten att köpa en Steam Machine beror på tillgängligheten.

• Värde - poäng: 2,5 / 5

Valve Steam Deck: specifikationer

Valve Steam Machine: design

• Kompakt, kubformad design
• Välordnad insida och ljuslist på framsidan
• Något begränsat portutbud jämfört med de flesta PC-datorer

För en produkt som jag överlag blev lite besviken på måste jag säga att jag har väldigt lite att kritisera när det gäller Steam Machines fysiska design.

Kort sagt ser den riktigt bra ut. Hela enheten är en stilren svart kub i matt metall som mäter ungefär 15 centimeter längs varje sida och väger strax under 2,7 kg. Nära nederkanten på framsidan finns en smal fördjupning med en ljusstark LED-list. Under den sitter en strömknapp med ytterligare en LED-lampa, som fortsätter lysa när Steam Machine befinner sig i viloläge, tillsammans med två USB-A-portar och en microSD-kortplats för enkel utökning av lagringen. Kuben står på fyra små gummifötter som känns ganska slitstarka.

LED-listen med sina 17 lysdioder fungerar dessutom som mer än bara en enkel strömindikator, vilket jag gillar. När Steam Machine laddar ner ett spel ”fylls” listen från vänster till höger för att visa hur långt nedladdningen har kommit och i SteamOS går det dessutom att anpassa den med olika färger och funktioner.

Faktum är att designen omedelbart får mig att tänka på Nintendo GameCube som jag älskade under tonåren, även om jag lovar att jag inte har låtit nostalgin påverka mitt omdöme här. Det närmaste du förmodligen kommer den här typen av kompakta gaming-PC idag är Asus ROG NUC, som jag själv recenserade förra året. Den erbjuder visserligen betydligt bättre prestanda, men är också så svindlande dyr att Steam Machine nästan framstår som billig i jämförelse.

Frontpanelen är löstagbar och kan enkelt bytas ut mot magnetiska paneler. Om du väljer 2 TB-modellen får du två sådana på köpet: en i röd filt och en riktigt snygg variant med träeffekt som råkar passa perfekt ihop med min TV-bänk.

Nätaggregatet är på något sätt inbyggt i det häpnadsväckande kompakta chassit, vilket innebär att du slipper en klumpig extern strömadapter. Det behövs bara en vanlig strömkabel, som medföljer i förpackningen tillsammans med en HDMI-kabel. På baksidan finns även en DisplayPort 1.4-utgång, vilket kan vara ett bättre alternativ om du ansluter Steam Machine till en datorskärm i stället för en TV.

På baksidan hittar du resten av portarna: tidigare nämnda HDMI och DisplayPort, tillsammans med en RJ-45 Ethernet-port, två USB-A-portar och en USB-C-port. Jag ska erkänna att jag som förespråkare av fysiska anslutningar tycker att utbudet är lite snålt, men realistiskt sett lär det vara fullt tillräckligt för Steam Machines tänkta målgrupp. Det är mindre omfattande än på en fullfjädrad stationär PC, men ungefär i nivå med vad du får på en modern spelkonsol. Trådlös anslutning sker via Wi-Fi 6E och Bluetooth 5.3. Jag hade gärna sett Wi-Fi 7 här, men det är ingen avgörande brist.

Insidan är mycket välordnad, med ett stort luftintag bakom den magnetiska frontpanelen och moderkortet placerat innanför. En enda stor, vertikalt monterad fläkt drar in luft genom fronten och leder ut den genom ventilationsöppningen på baksidan. Överraskande nog går systemet faktiskt att uppgradera, även om möjligheterna påminner mer om en gaminglaptop än en vanlig stationär PC. Du kan byta ut M.2-SSD:n och RAM-minnet, men det är allt.

Till sist vill jag kort nämna nya Steam Controller. Vi har recenserat den separat här på TechRadar, så jag tänker inte gå in på alltför mycket detaljer, men den är definitivt bra – om än överprisad, precis som Steam Machine själv. Att parkoppla handkontrollen med ”pucken”, som fungerar både som trådlös sändare och laddningsdocka, går sömlöst och själva handkontrollen känns bra att använda i spel. Däremot är det lite synd att den saknar hörlursuttag, något som finns på handkontrollerna till de stora spelkonsolerna.

Jag måste erkänna att jag verkligen, genuint älskar designen på Steam Machine. Min enda egentliga kritik här – och det enda som hindrar mig från att ge den full pott i den här kategorin – är att det bara finns en enda USB-C-port och att den sitter på baksidan. Det är dock en mindre invändning. På det stora hela är det här en väldigt välkonstruerad maskin.

• Design - poäng: 4,5 / 5

Valve Steam Machine: prestanda

• Stark gamingprestanda i 1080p
• Bristerna börjar märkas i 1440p och i 4K faller prestandan ihop fullständigt
• Tyst drift och blir inte särskilt varm

Att benchmarktesta Steam Machine var ... intressant, minst sagt. Jag hade hoppats kunna hålla mig till vår vanliga uppsättning tester som vi använder för att benchmarktesta de bästa gamingdatorerna och gaminglaptops, men den stora majoriteten av dessa system kör Windows 10 eller 11. SteamOS är visserligen en väldigt kompetent plattform numera, men erbjuder helt enkelt inte samma flexibilitet som Microsofts främsta operativsystem.

Till att börja med låser Steam Machine sin maximala bildfrekvens efter uppdateringsfrekvensen på skärmen den är ansluten till, vilket innebar att jag behövde leta fram en annan skärm med hög uppdateringsfrekvens för att få korrekta resultat. Steam Deck gör något liknande med sin inbyggda skärm på 60/90 Hz, så jag misstänker att detta är en egenhet hos SteamOS snarare än någon hårdvarubegränsning. Jag lyckades dock inte hitta något sätt att stänga av det.

Sedan stötte jag på kompatibilitetsproblemen. Hälften av testerna vi vanligtvis kör – framför allt Geekbench och 3DMark – går helt enkelt inte att installera och köra direkt i SteamOS standardläge Big Picture Mode, så jag fick minska urvalet av tester ganska rejält. För att kompensera för det, och för att ge en bättre bild av hur bra Steam Machine faktiskt hanterar spel, utökade jag speltesterna med fler grafikinställningar än vanligt.

Dessutom måste du gräva i inställningarna i själva SteamOS för att låsa upp högre upplösningar, eftersom systemet som standard är inställt på Full HD 1080p. Uppmärksamma gamers noterade redan före lanseringen av Steam Machine att Valve i tysthet hade sänkt förväntningarna genom att ändra formuleringen på produktens butikssida från ”4K-gaming i 60 fps” till ”upp till 4K-gaming med FSR”. Det grusade förhoppningarna om att den skulle bli en riktig konkurrent till exempelvis PS5 Pro. Det är tydligt att 1080p är den upplösning Steam Machine främst är byggd för, vilket utan tvekan kommer att göra vissa potentiella köpare besvikna.

I 1080p är spelprestandan överlag stark, med undantag för titlar som använder ray tracing.

Med ray tracing avstängt klarar du dig bra. Slår du på det kan du däremot räkna med att bildfrekvensen rasar, även om du samtidigt aktiverar FSR. Cyberpunk 2077 både såg bra ut och flöt fint i 1080p med Ultra-inställningar och utan uppskalning, men när jag bytte till förinställningen Ray Tracing Ultra med AMD FSR 3 inställt på Balanced sjönk den genomsnittliga bildfrekvensen till strax över 30 fps i spelets inbyggda benchmark. Den faktiska spelupplevelsen var ännu mer ryckig.

Irriterande nog verkar vissa spel inte ha ordentligt stöd för den senaste versionen av FSR i SteamOS. Jag har kunnat använda den i spel som Civilization VII och Shadow of the Tomb Raider när jag testat Windows-baserade gaminglaptops och PC-datorer, men FSR 3 saknades märkbart i inställningsmenyn för båda spelen på Steam Machine. Civilization lät mig bara välja FSR 1, medan Shadow of the Tomb Raider inte erbjöd några alternativ för uppskalning alls.

När jag sedan höjde upplösningen till 1440p och 4K började sprickorna visa sig. Äldre titlar – och 2D-spel som min nuvarande besatthet Slay the Spire 2 – fungerar till stor del bra i högre upplösningar. Problemet är att jag förmodligen skulle kunna säga samma sak om vilken modern spelkonsol som helst och många billigare stationära PC-datorer.

Moderna AAA-spel börjar få det lite kämpigt i 1440p, men är fortfarande spelbara så länge du är beredd att dra ned grafikinställningarna en aning. Jag har bara inkluderat hela uppsättningen resultat för 1080p och 4K i resultatrutan ovan, men för att ge några snabba exempel höll sig Cyberpunk 2077 spelbart med ett genomsnitt på 68 fps i 1440p Ultra med FSR 3 inställt på Balanced och ray tracing avstängt. Total War: Warhammer III sjönk samtidigt till 45 fps med Ultra-inställningar, men kunde räddas till stabila 63 fps genom att byta till grafikinställningen Medium.

I 4K ska du inte räkna med att spela de senaste storspelen med hög bildfrekvens – åtminstone inte utan att göra ganska omfattande kompromisser med grafiken. Det numera åtta år gamla Shadow of the Tomb Raider var det enda spelet jag testade som tog sig över 60 fps i 4K och då med grafikinställningarna rejält nedskruvade.

När det gäller mer krävande titlar är det knappt värt att försöka. Total War: Warhammer III lyckades med nöd och näppe komma över 30 fps i genomsnitt med Low-inställningar, med återkommande dippar under 30 fps. Cyberpunk 2077 levererade usla benchmarkresultat med allt annat än de allra lägsta grafikinställningarna, även med FSR-uppskalning aktiverad, och hade stora problem med att hålla en jämn bildfrekvens under faktiskt spelande. Att slå på FSR-bildgenerering gav tekniskt sett stabila 30 fps i 4K Ultra, men då tillkom visuella problem i form av tearing och artefakter, framför allt i intensiva scener.

Jag stötte även på viss instabilitet i spel under testperioden, men det verkar handla om problem med själva spelen snarare än något specifikt fel hos Steam Machine eller SteamOS. Jag har exempelvis själv varit med om att Marathon kraschat minst en gång på min stationära gaming-PC med Windows 10. Därför tänker jag inte dra ned betyget för detta, men jag tar ändå med det för att ge en så komplett bild som möjligt.

Slutligen vill jag kort ta upp Steam Machines temperaturer och kylning, vilket är en riktig ljuspunkt i en annars ganska ljummen prestandaupplevelse. Den stora kylfläkten på baksidan av den lilla kuben var nästan knäpptyst under samtliga tester, samtidigt som chassit aldrig blev mer än lite varmt. Vilken kylmagi Valve än har lyckats med här fungerar den uppenbarligen väldigt bra.

• Prestanda - poäng: 3 / 5

Valve Steam Machine: SteamOS

• SteamOS 3 är ett riktigt stabilt operativsystem
• Lättillgängligt för nybörjare, men erbjuder samtidigt avancerade funktioner
• Valfritt Linux-skrivbordsläge

Ett bonusavsnitt dyker upp! Ja, jag tänkte ta en stund för att prata om SteamOS, eftersom det trots allt är en av de viktigaste delarna i Steam Machines ambition att konkurrera med traditionella spelkonsoler. Gör det verkligen PC-gaming mer lättillgängligt? Jag är glad att kunna säga att svaret definitivt är ja.

SteamOS är ett Arch Linux-baserat operativsystem som nu är inne på sin tredje stora version och det har utvecklats rejält sedan den blygsamma starten som i princip en helskärmsversion av Steams skrivbordsapp. Det är enkelt att konfigurera och har ett tilltalande, lättöverskådligt gränssnitt som även en nybörjare inom gaming bör kunna hitta runt i. Samtidigt finns hela uppsättningen inställningar som du hittar i Windows-versionen av Steam.

En smart funktion är det valfria Linux-skrivbordsläget. Det fungerar riktigt bra, om än ganska grundläggande, och låter dig installera Linux-kompatibla program som LibreOffice och webbläsaren Firefox. Det är ett trevligt tillskott, men förmodligen något som bara en mindre grupp köpare faktiskt kommer att använda, eftersom det inte tillför särskilt mycket för den som enbart tänker använda Steam Machine för gaming.

Du kan naturligtvis ansluta tangentbord och mus utöver en handkontroll, vilket är praktiskt i spel där du behöver skriva. Under mina tester visade det sig dock vara ännu viktigare än jag hade räknat med. Jag lyckades faktiskt inte slutföra den första konfigurationen av SteamOS utan att först ansluta en mus för att välja systemspråk. När jag senare spelade andra titlar efter mina inledande benchmarktester upptäckte jag dessutom att jag inte kunde ta mig igenom den första konfigurationen av Forza Horizon 5 med enbart Steam Controller, vilket var irriterande.

Hur väl SteamOS än fungerar är kompatibilitetsproblem mer eller mindre oundvikliga med ett Linux-baserat system. Den stora majoriteten av spelen på Steam är fullt kompatibla, men det kommer alltid att finnas vissa undantag och det finns dessutom gott om program utanför gaming som inte är tillgängliga.

Som standard kan du förstås inte heller spela titlar från andra spelbutiker som Epic Games Store och GOG. Om du verkligen vill gå hela vägen går det däremot att installera Windows 11 på Steam Machine i stället – det är faktiskt ett alternativ!

Bör du köpa Valve Steam Machine?

Valve Steam Machine - totalpoäng

Köp den om…

Köp den inte om…

Valve Steam Machine: andra alternativ

Så testade vi Valve Steam Machine

• Körde flera benchmarktester med PC-spel
• Anslöt den till min TV för gaming från soffan
• Över åtta års erfarenhet av att testa mängder av laptops och PC-datorer

Min testprocess för Steam Machine skiljde sig lite från hur jag vanligtvis testar en gaming-PC eller gaminglaptop, till stor del eftersom Big Picture Mode i SteamOS inte har stöd för våra tester utanför gaming.

Jag körde ändå Steam Machine genom alla våra vanliga speltester och tog sedan med den ner till vardagsrummet, där jag placerade den på TV-bänken och anslöt den till TV:n för lite hederlig gaming från soffan. Som någon som växte upp med Nintendo-konsoler men tog steget över till PC-gaming i tonåren var jag väldigt nyfiken på att få uppleva Steam Machine precis så som den är tänkt att användas.

Utöver våra vanliga speltester spelade jag en mängd andra spel under en hel helg som ägnades åt grundligt testande (läs: väldigt mycket nöje) med Steam Machine. Bland dessa fanns Marathon, Warframe, Ratchet & Clank: Rift Apart och det skrämmande beroendeframkallande Slay the Spire 2.

Jag har testat och recenserat datorhårdvara i nästan ett decennium och har varit gamer betydligt längre än så. Innan jag började på TechRadar arbetade jag på PC-byggartidningen Maximum PC, så du kan lita på att jag använder all min kunskap och erfarenhet för att ge dig högkvalitativa, insiktsfulla och opartiska recensioner.

• Först testad i juli 2026
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

SteelSeries Arctis Nova Elite: kort sammanfattning

Om du är en person som vill ha det absolut bästa inom spelljud och de mest högpresterande gamingtillbehören är SteelSeries Arctis Nova Elite det enda trådlösa gamingheadset du behöver överväga att köpa. Det är det bästa jag någonsin testat och sannolikt det bästa gamingheadsetet på marknaden, punkt.

Visst innebär prislappen att det kostar mer än många av de bästa spelkonsolerna, men om du strävar efter att bygga den mest högpresterande spelriggen eller vill ha den allra högsta ljudkvaliteten för gaming, då är Elite modellen för dig. Och för den målgruppen levererar det verkligen.

Designen och byggkvaliteten är något jag aldrig tidigare upplevt och jag har helt enkelt inget att klaga på här. Headsetet känns extremt robust tack vare sin helmetallkonstruktion och är samtidigt mycket bekvämt tack vare de mjuka öronkuddarna i konstläder. Alla knappar och reglage är logiskt placerade och mycket trevliga att använda, med särskilt tillfredsställande känsla i både volymhjulet och mikrofonmekanismen.

Funktionsuppsättningen är om möjligt ännu mer imponerande. Först och främst är det faktiskt det första certifierade trådlösa gamingheadsetet med Hi-Res Audio (96 kHz/24-bit) på marknaden och det är en ren fröjd att använda med all den premiumkvalitet som ljudet erbjuder.

En stor del av detta möjliggörs av de 40 mm stora elementen med kolfibermembran som omges av en mässingsring i varje kåpa, tillsammans med den utmärkta GameHub DAC-enheten. DAC:en erbjuder inte bara flera anslutningsmöjligheter utan även samtidig uppspelning från flera mediekällor.

SteelSeries Infinity Power-system med utbytbara batterier återvänder också, och mikrofonlösningen har uppgraderats med en kombination av en utfällbar bommikrofon och en inbyggd beamforming-mikrofon. När bommikrofonen fälls in tar den inbyggda mikrofonen automatiskt över.

Prestandan är närmast overklig när det gäller spelljud. Ljudbilden är rik och detaljrik utan minsta tendens till vasshet eller grumlighet. Istället levereras ett fylligt, balanserat och imponerande ljud oavsett vad jag spelar. Kvaliteten är konsekvent på en nivå som få andra headset ens kommer i närheten av.

Lägg dessutom till möjligheten att anpassa ljudet efter egen smak genom Sonar-appen på PC eller Arctis-appen i mobilen och upplevelsen blir ännu bättre.

Oavsett om du letar efter ett gamingheadset för PC, PS5, Xbox eller Nintendo Switch är detta det ultimata målet att sträva efter och det headset som alla andra premiumalternativ nu bör jämföras med.

Om du bara ska köpa ett enda gamingheadset och vill satsa fullt ut på premiumsegmentet, då är det SteelSeries Arctis Nova Elite du ska välja.

SteelSeries Arctis Nova Elite: pris & tillgänglighet

• Pris 7 495 kronor
• Det dyraste gamingheadsetet jag någonsin testat och nästan dubbelt så dyrt som Arctis Nova Pro Wireless
• Erbjuder sitt eget premiumfokuserade värde för audiofiler

Det går inte att komma ifrån att SteelSeries Arctis Nova Elite är dyrt. Med den här prislappen kostar det mer än en PlayStation 5 och är inte särskilt långt ifrån priset på en PlayStation 5 Pro. För samma slant skulle du också kunna köpa två Xbox Series S med 512 GB lagring eller nästan tre DualSense Edge-kontroller. Kort sagt: det är dyrt. Frågan är var det placerar sig på marknaden.

När det gäller direkta konkurrenter i samma prisklass inom gamingheadsetsegmentet finns det faktiskt nästan inga alls. SteelSeries eget Arctis Nova Pro Wireless är vanligtvis mitt förstahandsval bland premiumheadset för gaming med ett pris på cirka 3 000 kronor – och det säljs dessutom ofta till rabatterat pris numera. Arctis Nova Elite kostar däremot mer än dubbelt så mycket.

Utanför SteelSeries ekosystem är det också betydligt dyrare än audiofilinriktade alternativ som Audeze Maxwell och Beyerdynamic MMX 300 Pro.

För att hitta produkter i samma prisklass måste man i stället titta på den traditionella marknaden för audiofilhörlurar, med modeller som Bowers & Wilkins Px8 S2 och Focal Bathys. Arctis Nova Elite kostar till och med mer än Sennheiser HD 660S2. Skillnaden är förstås att ingen av dessa modeller erbjuder de gamingfunktioner och optimeringar som finns i ett dedikerat gamingheadset.

Trots det – och förhoppningsvis kommer resten av den här recensionen att förklara varför – anser jag faktiskt att Arctis Nova Elite erbjuder ett tydligt värde för den målgrupp det riktar sig till.

Om du är typen som bygger den ultimata spelriggen eller är en audiofil spelare som prioriterar det bästa spelljud som pengar kan köpa över allt annat, då är Arctis Nova Elite verkligen headsetet för dig. Du kommer både att se, höra och uppskatta skillnaden.

SteelSeries Arctis Nova Elite: specifikationer

SteelSeries Arctis Nova Elite: design & funktioner

• Varje del av konstruktionen känns premium och håller högsta kvalitet
• Ett stort antal unika premiumfunktioner är inbyggda från grunden
• Två snygga färgalternativ och en robust men bekväm konstruktion med metallram i fokus

Låt oss börja med det uppenbara: ja, det här är ännu ett headset som bygger vidare på samma designspråk som många andra modeller i SteelSeries Arctis Nova-serie. Åtminstone när det gäller det övergripande utseendet, formen och silhuetten. Det är dock inget problem – om något fungerar finns det ingen anledning att uppfinna hjulet på nytt. Istället har SteelSeries förfinat konceptet ytterligare, bland annat genom att använda en ram och gångjärn i stål och aluminium.

Samtidigt känns bokstavligen varje del av Arctis Nova Elite som en premiumprodukt. Det gäller inte minst volymhjulet, som är otroligt tillfredsställande att använda med ett distinkt klick vid varje steg. Den klassiska infällbara mikrofonen glider ut och in med en mjukhet jag aldrig tidigare upplevt på något headset, inte ens från SteelSeries. Komforten från de generöst vadderade öronkuddarna i konstläder är också något utöver det vanliga.

Headsetet finns dessutom i två tydligt olika färgutföranden. Kombinationen av salviagrönt och guld är särskilt iögonfallande och förstärker känslan av att detta är en lyxprodukt snarare än ett traditionellt gamingheadset. Det andra alternativet, Obsidian, är mer klassiskt för spelvärlden, men metallfinishen ger även det en elegant och exklusiv känsla. Reglaget på den medföljande GameHub DAC-enheten matchar också respektive färgvariant i guld eller svart.

För att gå igenom anslutningar och knappar hittar vi på vänster kåpa den infällbara dubbelriktade ClearCast Gen 2.X-bommikrofonen med 32 kHz, mikrofonens avstängningsknapp, strömknappen som även används för ANC och transparensläge, volymhjulet samt en ljudport. Volymhjulet kan dessutom tryckas in för att fjärrstyra funktioner på GameHub-enheten. På höger kåpa finns Bluetooth-knappen, som även kan styra media på anslutna enheter via olika knappkombinationer, samt den sekundära beamforming-mikrofonen, en ClearCast On-Ear-mikrofon.

Båda kåporna har de utbytbara metallpanelerna på utsidan som SteelSeries-fans känner igen. Bakom dem döljer sig viktiga funktioner: på höger sida sitter det utbytbara batteriet och på vänster sida finns USB-C-porten.

Precis som Arctis Nova Pro-modellerna levereras Elite med en extern DAC-enhet som ansluts till din plattform. Versionen som följer med Elite heter GameHub med OmniPlay och är en vidareutveckling av den enhet som följer med Pro-serien. Den erbjuder fortfarande batteriladdning och avancerade inställningar, men har dessutom ett riktigt ess i rockärmen.

Den här gången kan du ansluta i princip alla typer av plattformar till samma enhet – från PC till PlayStation och från Nintendo Switch till Xbox – samtidigt som headsetet även erbjuder Bluetooth-anslutning. Resultatet är att du kan ansluta och lyssna på ljud från upp till fyra olika källor samtidigt. Därav namnet OmniPlay. Och det känns faktiskt som magi i praktiken.

Men den verkliga magin finns under skalet och är det som verkligen särskiljer Arctis Nova Elite från konkurrenterna.

Framför allt handlar det om de helt nya elementen. SteelSeries har utvecklat specialanpassade 40 mm-element med kolfibermembran och en omgivande mässingsring. De erbjuder ett frekvensomfång på 10–40 000 Hz och utgör grunden för headsetets certifierade Hi-Res Audio-stöd på 24-bit/96 kHz – något som är en nyhet inom gamingheadsetsegmentet.

Den aktiva brusreduceringen bygger på ett hybridsystem med fyra mikrofoner och kompletteras av ett transparensläge. Till detta kommer mikrofonens AI-baserade brusreducering, som känns närmast magisk med tanke på hur effektivt den filtrerar bort bakgrundsljud i stökiga miljöer som trafikerade gator eller passerande tåg.

Här finns även det utmärkta Infinity Power-systemet med två utbytbara batterier. Medan ett batteri används kan det andra laddas i GameHub-enheten, samtidigt som snabb laddning via USB-C också finns tillgänglig. I praktiken innebär det att du sannolikt aldrig kommer att stå utan batteri.

Bluetooth-stödet är dessutom imponerande, där Bluetooth 5.3 erbjuder stöd för både LC3 och LC3+.

Om jag ska peka ut något som saknas i ett annars nästintill perfekt premiumheadset är det ett hårt transportfodral. Det medföljande fodralet i konstläder är visserligen snyggt, men jag hade gärna sett något som gav lite bättre skydd för ett headset i den här prisklassen.

SteelSeries Arctis Nova Elite: prestanda

• Helt enkelt det bästa spelljud jag någonsin upplevt från ett headset
• Sömlösa anslutningsmöjligheter och en fantastisk mikrofon
• Otroligt bekvämt, lättanvänt och utmärkt även för musik och film

I praktiken är ljudet i Arctis Nova Elite helt otroligt. Jag hör omedelbart skillnaden jämfört med andra headset jag har till hands, som SteelSeries Arctis Nova 7 eller det också utmärkta Drop + Epos PC38X. Jag skulle till och med säga att det presterar bättre än mina Sennheiser HD 550-hörlurar, som jag normalt rankar högre än de flesta gamingheadset.

Under hela testperioden på PC, konsol och mobil imponerade Elite gång på gång. Världen i Ghost of Yōtei kändes levande enbart genom ljudbilden. De kaotiska striderna i kampanjen i Battlefield 6 på PS5 var explosiva, kraftfulla och detaljrika utan att någonsin bli grötiga eller överdrivet bastunga. Detaljrikedomen i spel som Control och Frostpunk 2 på PC var också en ren njutning.

Rent tekniskt kommer Elite dock till sin fulla rätt som PC-headset. PS5 och Xbox Series X kan tyvärr inte leverera ljud i den högsta upplösningen som headsetet stödjer, och på PC behöver man dessutom justera ett par inställningar i Windows för att aktivera Hi-Res-ljudet fullt ut.

Just därför började jag fundera på om det verkligen är lika klokt att investera i Elite om man enbart spelar på PS5, Xbox Series X|S eller Nintendo Switch. Det känns nästan som att man gör headsetet – och pengarna man lagt på det – en otjänst om det bara används på en plattform som inte kan utnyttja dess fulla potential.

Det betyder dock inte att upplevelsen på konsol skulle vara något annat än fantastisk. Låt inte det avskräcka dig, särskilt om du är en audiofil-gamer på exempelvis PS5. Som jag redan nämnt hade jag en närmast hisnande upplevelse även på konsol. Du får fortfarande ett headset av absolut toppklass, och alla dess övriga premiumegenskaper gör att det sticker ut från mängden.

Utanför spelvärlden står Elite sig också mycket starkt som ett par genuina audiofilhörlurar. De låter minst lika bra som mina Sennheiser HD 550, och efter att ha testat dem med en rad olika musikgenrer och videoinnehåll skulle jag till och med kunna argumentera för att de låter bättre.

Om du är orolig för hur väl headsetets imponerande spelprestanda översätts till musik, film och annan media behöver du inte vara det. Under mina veckor med Elite fungerade de lika bra som ett par premiumhörlurar för promenader och resor. Ljudkvaliteten imponerade ständigt och den aktiva brusreduceringen visade sig också vara mycket effektiv.

Precis som med andra moderna ljudprodukter från SteelSeries kan du dessutom få ut ännu mer av Elite genom den tillhörande mobilappen, som gör det enkelt att justera inställningar och anpassa ljudet i farten, vilket är särskilt användbart när du spelar på konsol.

På PC får du dessutom tillgång till hela ekosystemet med SteelSeries GG och Sonar, vilket gör det möjligt att finjustera ljudet in i minsta detalj om du vill skräddarsy upplevelsen exakt efter dina egna preferenser.

Bör du köpa SteelSeries Arctis Nova Elite?

Köp det om...

Köp det inte om...

SteelSeries Arctis Nova Elite: andra alternativ

Så testade vi SteelSeries Arctis Nova Elite

• Testades nästan dagligen under fem veckor för arbete, gaming och användning på språng
• Användes med PC och PS5 Pro i ett brett urval av spel samt för arbetsuppgifter och vardagsanvändning
• Jämfördes direkt med Sennheiser HD 550 och flera andra gamingheadset

Från den ursprungliga skribenten;

SteelSeries Arctis Nova Elite har varit mitt primära gamingheadset för både arbete och nöje under ungefär fem veckors tid. Jag använde det med både min gaming-PC och min PS5 Pro-setup, samtidigt som jag använde det ute på språng som ett par audiofilinriktade hörlurar.

På min gaming-PC med RTX 3090 (kopplad till en Acer Predator X32QFS-skärm) kunde jag aktivera och testa Hi-Res-ljud genom att justera en inställning i Windows. Där spelade jag en rad olika titlar, bland annat Early Access-versionen av Titan Quest 2, Frostpunk 2, Control och Warhammer 40,000: Dawn of War 3. Jag använde också headsetet flitigt för arbete, videosamtal och möten.

På konsolsidan testade jag främst Elite tillsammans med min PS5 Pro, men även med PS5 Slim-enheten på kontoret. På PS5 använde jag headsetet under större delen av min genomspelning av Ghost of Yōtei, samt med spel som Death Stranding Director’s Cut, Battlefield 6, Hellblade: Senua’s Sacrifice (PS5-versionen) och Claws of Awaji-expansionen till Assassin’s Creed Shadows. För multiplayer-testning använde jag dessutom Elite när jag avslutade genomspelningar av Ghost Recon: Breakpoint och Aliens: Fireteam Elite tillsammans med mina vänner.

Utöver gaming använde jag även Elite som vanliga hörlurar under hundpromenader och för musiklyssning och underhållning. Jag använde dem på samma sätt som jag normalt använder tjänster som Spotify och YouTube, men även med högupplösta musiktjänster som Tidal.

Under testperioden kunde jag dessutom jämföra Elite direkt med mina Sennheiser HD 550, som fungerade som referenspunkt för audiofilhörlurar, samt med gamingheadseten Drop + Epos PC38X och SteelSeries Arctis Nova 7.

• Först testade i september-oktober 2025
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Sony Inzone H9 2 Wireless: kort sammanfattning

Vi hade höga förväntningar när det första trådlösa Inzone H9-headsetet landade på vårt skrivbord. Sony, ett företag känt för sin ljudexpertis, sina hörlurar och mikrofoner i studioklass samt enastående modern brusreducering, utvecklade till slut ett gamingheadset.

Problemet var att det helt enkelt inte var tillräckligt bra. Det var långt ifrån ett av de bästa trådlösa gamingheadset man kan köpa. Istället fick vi en produkt som var så fokuserad på gaming och på att se ut som om den kom direkt från en PS5 Pro-produktionslinje att den missade den viktigaste grundprincipen för ett bra headset – riktigt bra ljud.

Den goda nyheten är att H9 2 gör en total helomvändning jämfört med sin föregångare. Sony har verkligen ändrat sin inställning. Den skruvar inte bara upp designen rejält, utan levererar också enastående ljudkvalitet oavsett vilken typ av ljud vi matar igenom den eller vilken plattform vi använder. Mikrofonen (som nu är avtagbar) ligger också ljusår före den ganska mediokra fasta mikrofonen i original-H9, och komforten samt den ergonomiska designen håller lika hög nivå.

Nackdelarna? Batteritiden ligger fortfarande på ganska standardmässiga 30 timmar (eller lite mindre i våra tester, även om det är med ANC avstängt) och priset är fortfarande högt. Men det är i princip allt. Sony har verkligen gått hela vägen med det här headsetet och det märks.

Sony Inzone H9 2 Wireless: pris & tillgänglighet

• Finns i svart och vitt
• Pris 3 490 kronor

Vi går rakt på sak – det är ett riktigt dyrt trådlöst headset. Det finns tillgängligt nu hos de flesta stora återförsäljare och går även att köpa direkt från Sonys egen hemsida. Det finns att köpa antingen i svart eller vitt.

Det är dock exceptionellt bra, men du behöver fråga dig själv om du är villig att betala för den kvaliteten och mångsidigheten, särskilt med tanke på hur många bra konkurrenter det finns på marknaden just nu, där modeller som Razer BlackShark V2 Pro och andra fortfarande står sig starka.

Sony Inzone H9 2 Wireless: specifikationer

Sony Inzone H9 2 Wireless: design & funktioner

• Avsevärt förbättrad lättviktsdesign
• Stilren design
• Många anslutningsmöjligheter

Det här måste vara ett av de snyggaste gamingheadset vi har sett hittills. Det är något med det justerbara huvudbandet med tygomslag som verkligen känns modernt, även om det är svårt att sätta fingret på exakt varför. Det finns nästan en Converse- eller Levi’s-känsla över det, oavsett om det är i svart eller vitt (även om den vita modellen definitivt är mer iögonfallande med sin kontrasterande svartvita design). Det ger en stil som blandar modern outdoor-estetik med en renodlad gamingdesign.

Allt detta lyckas det med samtidigt som det är anmärkningsvärt bekvämt tack vare den skidband-liknande huvudstödsdesignen, som inte är helt olik den vi sett på SteelSeries Arctis Nova Pro Wireless och liknande headset. Resultatet är ett headset som är väldigt bekvämt även under längre spelsessioner, särskilt med tanke på att vikten ligger strax under 260 g utan mikrofonen.

Öronkåporna är också enorma over-ear-konstruktioner med sluten design, komplett med memory foam och mjuk stoppning. De känns nästan överkonstruerade för vad de är, men komforten är svår att klaga på.

När det gäller anslutning saknas fortfarande officiellt stöd för Xbox (vilket kanske inte är så förvånande med tanke på varumärket här), men annars finns i princip alla anslutningsalternativ man kan önska sig. Bluetooth 5.3? Ja. Trådlös 2,4 GHz-anslutning med låg latens? Ja. 3,5 mm-anslutning? Ja – något som saknades i originalmodellen. Det är riktigt trevligt att se.

På hårdvarusidan har Sony utrustat headsetet med sina WH-1000XM6-drivrutiner på 30 mm med kompositmembran i kolfiber, exakt samma typ som sitter i de legendariska livsstilshörlurarna med samma namn. Vi återkommer strax till varför de är så bra, men de är också byggda kring solid brusreducering och ambient-läge, vilket verkligen gör skillnad.

Sony Inzone H9 2 Wireless: prestanda

• Utmärkt ljud
• Enastående mikrofon
• Standardnivå på batteritiden

Ljudet är imponerande klart över trådlös anslutning. Det är välbalanserat i basen, särskilt med tanke på att det handlar om 30 mm-drivrutiner. Basen är inte så tung att den dränker mellanregister och diskant, men det finns ändå tillräckligt med tyngd för att vi ska kunna höra djupare toner, mullret från explosioner och trycket från en bastrumma. Det finns mycket att uppskatta, både när vi lyssnar på musik och när vi spelar.

Det är i teorin tänkt att vara ett FPS-headset, men ärligt talat upplevde vi att diskanten var lite för mjuk för just den typen av spel. Jämfört med vissa andra gamingheadset saknade det lite av den skärpa som behövs för att verkligen höra varje fotsteg och varje ljud runt omkring oss, trots spatialt ljud och Windows försök att hantera det.

Men om du letar efter ett mycket mångsidigt headset som inte bara erbjuder bred anslutning utan också levererar starkt över flera olika typer av media och spelgenrer, då bockar H9 2 Wireless av alla de punkterna.

Mikrofonen är också på en helt annan nivå. Vi gjorde några enklare tester i Audacity och spelade in röstspår för jämförelse, och jämfört med vår klassiska Shure 55SH Series 2, kopplad via en av Elgatos XLR-DAC:ar, var det svårt att höra någon större skillnad – till vår egen förvåning.

Brusreducering finns också här och den är mer än tillräcklig för att hantera ett livligt hem. Den påverkar dock batteritiden, vilket är värt att ha i åtanke eftersom batteritiden redan är ganska genomsnittlig – vilket också är en av få svagheter, särskilt med tanke på priset.

Trots det är det här headsetet stilrent, kraftfullt och imponerande kompetent för vad det är, och jämfört med första generationen är det på en helt annan nivå.

Bör du köpa Sony Inzone H9 2 Wireless?

Köp det om...

Köp det inte om...

Sony Inzone H9 2 Wireless: andra alternativ

Så testade vi Sony Inzone H9 2 Wireless

• Två veckors kontinuerlig användning som mitt dagliga headset
• En veckas användning på gymmet för att testa ANC
• Jämförelser gjordes med originalet H9 Wireless

Från den ursprungliga skribenten;

Jag tillbringade ungefär två veckor med Inzone H9 2 och testade det i en mängd olika situationer – både när jag spelade och när jag arbetade hemifrån. Jag tog också med det på flera dagsutflykter och ersatte mina vanliga ANC-hörlurar på gymmet med det, för att verkligen se om det kunde hålla måttet i en mer offentlig miljö.

När det gäller gaming testade jag det i ett flertal RTS- och RPG-spel, inklusive Total War: Warhammer 3, samt Stellaris och The Witcher 3.

• Först testade i februari 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Astro A20 X: kort sammanfattning

Astro A20 X är i praktiken en uppgraderad version av Logitech G522 Lightspeed – men är det egentligen något negativt? I våra ögon är G522 Lightspeed ett av årets bästa trådlösa gamingheadset och många av dess starkaste sidor följer med även här.

Vi får fortfarande ett fantastiskt, välbalanserat ljud som visserligen saknar lite bas direkt ur förpackning, men som enkelt kan justeras till perfektion via Logitechs mycket kompetenta G Hub-mjukvara. På PC finns dessutom stöd för DTS Headphone:X, som levererar ett uppslukande rumsligt ljud som passar perfekt för storydrivna spel som Senua’s Saga: Hellblade 2.

Här sitter samma utmärkta löstagbara mikrofon på 48 kHz, som fångar rösten tydligt i röstchattar via exempelvis Discord, samt den praktiska röda LED-indikatorn som visar när mikrofonen är avstängd.

Komforten är också oförändrad. Headsetet är lätt men känns ändå robust, med mjuka öronkuddar och ett behagligt vadderat huvudband. Designen ser något klumpig ut när vi bär det, men det är svårt att klaga alltför mycket när det samtidigt är så bekvämt att ha på sig under längre spelsessioner.

Så vad är egentligen nytt den här gången? Den största nyheten sitter inte i själva headsetet, utan i tillbehören som följer med i förpackningen. Astro A20 X levereras med en liten Playsync-basstation och två USB-C-kablar. Det är den trådlösa dongeln, och den kan kopplas till två olika system samtidigt.

Genom att trycka på en ny, liten knapp på baksidan av headsetet kan vi växla mellan systemen nästan omedelbart. Det är en riktig gamechanger om du, precis som vi, använder till exempel en PlayStation 5 och en PC (eller Xbox och PC) på samma skärm. Funktionen fungerar utmärkt, men vi kan samtidigt inte låta bli att känna att användningen av Astro-varumärket är ett lite märkligt val från Logitech.

Visst har Astro-produkter traditionellt haft stöd för flera plattformar, men designen här påminner inte alls om befintliga modeller som Astro A50 X eller Astro A10.

Det finns inte ens någon Astro-logotyp på headsetet – istället pryds det av samma Logitech G-märkning som Logitech G522 Lightspeed. Som fans av Astro-varumärket känns det faktiskt lite trist att se hur en del av den tydliga identiteten går förlorad på vägen.

Astro A20 X: pris & tillgänglighet

• Pris 2 299 kronor
• Dyrare än G522 Lightspeed
• Värda priset om du använder flera plattformar

Med ett pris på 2 299 kronor är Astro A20 X något dyrare än Logitech G522 Lightspeed, som kostar 1 899 kronor. Det går att hitta hos i stort sett samma återförsäljare, vilket innebär sådana som Amazon, Webhallen och fler.

Om prispåslaget är värt det jämfört med Logitech G522 Lightspeed beror till stor del på vilka plattformar du använder. Om du kör två eller fler plattformar i samma setup är Astro A20 X ett väldigt logiskt val och det mer bekväma alternativet.

På den här högre prisnivån behöver vi dock ta alternativ som Razer BlackShark V3 eller SteelSeries Arctis Nova 5 Wireless på större allvar. Den sistnämnda är betydligt billigare med ett pris på cirka 1 100 kronor och erbjuder liknande ljudkvalitet, även om du då går miste om den smidiga funktionen för plattformsbyte.

Astro A20 X: specifikationer

Astro A20 X: design & funktioner

• Nästan identiska med G522
• Ny knapp och bas för plattformsbyte
• Stöd för rumsligt ljud på PC

Logitech har inte tagit några större risker med designen av Astro A20 X och gör bara minimala förändringar jämfört med G522 Lightspeed. På själva headsetet är den enda tydliga skillnaden två extra knappar på baksidan av den högra öronkåpan.

Den ena är en volymvippa som höjer eller sänker samtalsljudet i förhållande till spelet, medan den andra är en liten röd knapp för plattformsbyte. Denna fungerar tillsammans med den nya Playsync Base, en mycket kompakt dongel som kan anslutas till två system samtidigt via USB Type-C.

På framsidan av basen finns två LED-lampor som lyser för att visa vilken ingång som är vald. På baksidan hittar vi två USB Type-C-portar samt två små reglage.

Dessa reglage är märkta Xbox / USB respektive PC / USB och ska ställas in beroende på vad som är inkopplat. Som tur är finns en tydlig guide tryckt på undersidan av basen som visar vad som ska väljas om du vill använda PC, Xbox, PlayStation eller Switch.

Basen har två små gummifötter som hjälper den att få grepp om skrivbordet, men vi upplever ändå att den kan glida runt ibland. Den är väldigt, väldigt lätt, och till och med vikten av de inkopplade USB-kablarna kan få den att röra på sig.

Utöver den nya funktionen för plattformsbyte erbjuder Astro A20 X i övrigt exakt samma funktioner som Logitech G522 Lightspeed, med höjdpunkter som stöd för rumsligt ljud på PC och anpassningsbara RGB-zoner på varje öronkåpa. Färgvalen skiljer sig också något från G522 Lightspeed. Det finns fortfarande ett svart och ett vitt alternativ, men båda har röda accenter istället för blå.

Astro A20 X: prestanda

• Bekväma att bära
• Hög ljudkvalitet
• Utmärkt mikrofon

Eftersom Astro A20 X är så gott som identiska med utmärkta G522 Lightspeed är det svårt att hitta några egentliga brister i prestandan.

De låter bra direkt ur förpackning, men precis som med det andra headsetet skulle vi personligen använda mjukvaran Logitech G Hub för att höja de låga frekvenserna (20 Hz, 50 Hz och 125 Hz) med 3 dB, 2 dB respektive 1 dB, samt lägga till 0,5 dB i det högre registret för ett något mer balanserat ljud, eftersom basen är lite svag som standard.

Vi får också tillgång till samma uppsättning bra ljudprofiler som i G522 Lightspeed, inklusive basförstärkningsläge, spelläge, ett dedikerat FPS-läge och ett medieläge, eller möjligheten att ladda ner hundratals alternativ skapade av communityn.

Mikrofonen är också identisk. Den är högupplöst på 48 kHz och fångar upp rösten tydligt, men den släpper igenom en del bakgrundsljud, så vi rekommenderar att se till att brusreduceringsfunktionerna i Logitech G Hub är aktiverade.

Batteritiden är densamma som hos G522 Lightspeed och i våra tester klarade vi enkelt strax över 40 timmar med RGB aktiverat, vilket är ett bra resultat.

Utöver allt detta fungerar den nya funktionen för plattformsbyte helt felfritt, utan någon märkbar fördröjning vid växling, och vi stötte inte på några problem med parkoppling.

Bör du köpa Astro A20 X?

Köp dem om...

Köp dem inte om...

Andra alternativ

Så testade vi Astro A20 X

• Testade under flera månader
• Testade med ett brett urval av spel
• Testade med PC, Xbox och PS5

Från den ursprungliga skribenten;

Jag testade Astro A20 X under en period på flera månader och använde det tillsammans med PlayStation 5, Xbox Series X och PC. Under den tiden spelade jag mängder av olika spel, bland annat Call of Duty: Black Ops 6 och senare Black Ops 7, samt titlar som Astro Bot, Sniper Elite: Resistance, Final Fantasy 7 Remake Intergrade, Lego Horizon Adventures, Dead Island 2 och flera andra.

Under hela testperioden jämförde jag headsetets prestanda med ett brett urval av andra modeller som jag har testat, inklusive Logitech G522 Lightspeed och SteelSeries Arctis Nova 5, samt mer premiumalternativ som Razer BlackShark V3 Pro och Astro A50 X.

• Först testade i december 2025
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Om du letar efter ett gamingheadset för din PC (eller PS5) är nya Logitech G522 Lightspeed helt klart ett intressant alternativ. Det är kanske inte en lika premiumbetonad modell som företagets G Pro- och Astro-modeller, men du får ändå nästan allt du kan tänkas behöva för en trevlig spelupplevelse – och det till ett mer överkomligt pris.

Logitech G522 Lightspeed: pris & tillgänglighet

• Adviesprijs van 169,99 euro
• Finns i svart och vitt
• Tillgänglig via Logitech (G) och de flesta återförsäljare

Logitech presenterade sitt nya gamingheadset den 21 maj 2025 och meddelade då att G522 Lightspeed skulle finnas i butik från och med 16 juni. Headsetet har ett rekommenderat pris på 1 899 kronor och säljs via Logitechs egen G-hemsida samt hos flera stora återförsäljare.

Det finns två färgvarianter – svart och vitt – och båda har ett tygpannband med en accentfärg. På den svarta modellen får du ett pannband med lila accentfärg och på den vita modellen är pannbandet ljusblått.

Det finns inga särskilda versioner för olika konsoler, eftersom det här främst är ett headset för PC-gaming. Du kan dock enkelt ansluta det till en PS5 via dess Lightspeed-mottagare och med Bluetooth kan du till exempel även använda det med en Nintendo Switch 2.

Med sitt pris på 1 899 kronor är G522 Lightspeed inte direkt ett billigt gamingheadset, men det är inte heller ett av de mest premiuminriktade på marknaden. Det placerar sig snarare i mellanklassen. För det här priset får du (för gaming) ett utmärkt ljud, både från högtalarna och mikrofonen, plus tillgång till många praktiska funktioner.

Visst känns konstruktionen något billig, men den är fortfarande robust och (mestadels) bekväm. Det är en bra balans för den här prisklassen. Vi föredrar bra ljudkvalitet och något enklare byggkvalitet framför premiumkänsla med mediokert ljud. Det finns absolut bättre gamingheadset där ute, men för det här priset är detta ändå ett riktigt bra helhetspaket.

Värde - poäng: 4,5/5

Logitech G522 Lightspeed: design

• Känns lite billigt, men är ändå hyfsat robust
• Extremt lätt design
• Snygg RGB-belysning på öronkåporna

Vi har blandade känslor kring designen på Logitech G522 Lightspeed. Rent utseendemässigt tycker vi att den ser riktigt bra ut, även om det direkt är tydligt att det är ett gamingheadset – och ”gamerdesignen” kanske inte tilltalar alla. Våra blandade känslor handlar mer om byggkvalitet och komfort.

Headsetet ser alltså bra ut, men känns något billigt. Det beror på att höljet till största delen är av plast, och just den här plasten ger ett ganska billigt intryck. Materialvalet har dock också sina fördelar. G522 Lightspeed är nämligen extremt lätt, så lätt att man knappt märker att man har det på sig. Vi började dock känna av den när temperaturen steg och det blev varmare runt öronen, men det är ett sommarproblem vi upplever med många headset och hörlurar.

Förutom att plastkonstruktionen gör den väldigt lätt, gör materialet den också förvånansvärt flexibel. Den må kännas billig, men det betyder inte att den inte är robust. När vi var på en presentation av headsetet var det nästan smärtsamt att se hur mycket pannbandet kunde vridas, men det visade också att man inte behöver oroa sig särskilt mycket för hållbarheten.

Vi har redan nämnt att G522 Lightspeed är ”mestadels” bekvämt. Den lätta designen är fantastisk för komfort, men vi tyckte inte att materialet på öronkuddarna var det mest bekväma. Skummet i kuddarna är tillräckligt mjukt och speciellt utformat för att vara bekvämt även för personer med glasögon eller örhängen, men det är mer det yttre tyglagret vi reagerar på.

Material som (fusk)läder och det tygmaterial Logitech använder på sina Astro A50-headset känns enligt oss bekvämare mot huden. Öronkuddarnas tryck mot huvudet är absolut tillräckligt mjukt, men det yttre lagret hade gärna fått vara lite mjukare. Man vänjer sig, men på den här punkten känns headsetet något mindre premium. Det ribbade, elastiska pannbandet är däremot mycket bekvämt. Det fördelar vikten väl (även om headsetet redan är väldigt lätt) och blir inte särskilt varmt vid längre sessioner.

Vi nämnde ovan ”gamerdesignen”, och till den hör förstås även RGB-belysning. Vi tycker inte alltid att RGB ser bra ut på gamingprodukter, men här är ljuseffekten mer diffus och ger en mjukare glöd snarare än ett starkt, direkt ljus. Belysningen är dessutom lite nedsänkt på sidorna av öronkåporna, vilket gör att man framifrån bara ser ett svagt sken, medan man från sidan ser en större belyst yta. Sammantaget tycker vi att RGB-belysningen här ser mer elegant ut än på de flesta gamingprodukter.

En stor fördel med G522 Lightspeed jämfört med Logitechs dyrare Astro-headset är den helt avtagbara mikrofonen. Mikrofonen på det här headsetet är utmärkt (vilket vi återkommer till senare), men om du använder en separat mikrofon eller ibland bara vill använda headsetet som hörlurar är det skönt att kunna ta bort den helt. Även mikrofonen är mycket flexibel och kan böjas närmare munnen.

Mikrofonen ansluts på framsidan av vänster öronkåpa. Det är också på vänster sida som alla knappar och USB-C-porten sitter. På baksidan hittar vi högst upp strömknappen, under den Bluetooth-knappen, därefter volymhjulet, sedan mikrofonens muteknapp (som lyser rött när den är ansluten och avstängd) och längst ner USB-C-porten. Vi uppskattar särskilt strömknappen, eftersom den gör att man aldrig behöver undra om headsetet är påslaget eller inte. Volymhjulet känns också väldigt mjukt att använda, även om det innebär att du inte får någon feedback för stegvisa volymändringar. Det medföljer även en separat Lightspeed-dongel (USB-A).

Design - poäng: 4/5

Logitech G522 Lightspeed: prestanda

• Bra ljudkvalitet för spel och utmärkt mikrofon
• Logitech G Hub-programvara för extra inställningar
• Lång batteritid (utan RGB)

En bekväm design är viktig för gaming, men spelare letar såklart också efter ett headset som levererar bra prestanda. Lyckligtvis gör G522 Lightspeed det överlag riktigt bra. Med sina 40 mm PRO-G-drivers levererar headsetet ett mycket bra ljud för spel. Ljudet är detaljrikt, klart och ger en rymlig ljudbild (särskilt med DTS Headphone:X). Olika ljud positioneras tydligt och går lätt att särskilja. Det enda vi saknar är lite mer (sub)bas – vi tyckte därför att headsetet var mindre lämpat för musiklyssnande. Ljudet kändes inte tillräckligt fylligt för det.

Via Logitech G Hub får vi åtkomst till en equalizer, vilket gör det möjligt att justera ljudet för olika typer av innehåll, men vi väljer ändå hellre ett annat par hörlurar när vi vill lyssna på musik – vilket är lite synd.

Mikrofonens kvalitet väger dock upp mycket. Det handlar här om en avtagbar 48 kHz-mikrofon med ett rundupptagande upptagningsmönster och ett frekvensomfång på 70 Hz–20 kHz. För att vara en mikrofon på ett gamingheadset producerar den ett klart och tydligt ljud. Dessutom fångar den lyckligtvis inte upp mycket bakgrundsljud, så fokus ligger verkligen på din röst. Ljudet låter också förvånansvärt fylligt för en så kompakt, avtagbar mikrofon. Du behöver alltså absolut inte en separat mikrofon för att höras tydligt.

För att återknyta till Logitech G Hub (och mobilappen Logitech G som alternativ), så får vi där bland annat åtkomst till equalizer-inställningar och vi kan även ladda ner ljudprofiler från communityn – men det slutar inte där. Med 'BLUE VO!CE' kan vi lägga till olika effekter på mikrofonljudet, skapa egna soundboards och justera RGB-belysningen. Alla ändringar vi gör sparas dessutom på headsetet självt, så vi behöver inte ha programvaran igång hela tiden för att få tillgång till våra favoritinställningar, oavsett enhet.

Överlag känns designen av G Hub relativt lätt att navigera, men vissa inställningar är gömda i mindre självklara undermenyer. Om vi letar efter något mindre uppenbart kan det ta en stund att hitta rätt. De viktigaste inställningarna är dock lättillgängliga direkt.

Mobilappen Logitech G kan också vara väldigt användbar om vi vill ändra något mitt i ett spel utan att stänga ner spelet. Vi kan ansluta headsetet till mobilen via Bluetooth, snabbt göra justeringar, och med ett tryck på Bluetooth-knappen växla tillbaka till Lightspeed-läget för att fortsätta spela med de nya inställningarna. Det är också särskilt praktiskt om vi använder headsetet med PS5, där vi inte har tillgång till G Hub.

I G Hub kan vi även justera färgerna på RGB-belysningen (en primär och en sekundär färg) eller stänga av ljuset helt. Belysningen ser visserligen bra ut, men drar mycket ström. Med RGB-ljus på lovar Logitech upp till 40 timmars batteritid, medan vi utan ljus kan få upp till 90 timmar. Oavsett vilket alternativ vi väljer behöver vi inte ladda headsetet särskilt ofta. Det finns också ett batteriskyddsläge som gör att vi kan begränsa laddningen till 80 %, vilket bidrar till längre batterilivslängd.

Prestanda - poäng: 4/5

Bör du köpa Logitech G522 Lightspeed?

Köp dem om...

Köp dem inte om...

Logitech G522 Lightspeed: andra alternativ

Nintendo Switch 2: kort sammanfattning

Efter en till synes evig väntan med läckor och till sist ett officiellt tillkännagivande i januari 2025 är Nintendo Switch 2 äntligen här.

Att säga att starten varit skakig är ingen överdrift – det är svårt att få tag på en konsol i butik i detta tidiga skede. Det, i kombination med den relativt höga prislappen (både för konsolen och dess spel), har gjort att många tittar på alternativa handhållna spelkonsoler.

I skrivande stund har vi haft Nintendo Switch 2 i ett par veckor och har spelat dagligen för att testa hårdvaran, utvärdera prestandan och jämföra med originalkonsolen från 2017.

Trots att den saknar samma typ av nytänk och innovation som konsoler som Wii och Nintendo DS, tycker vi att Nintendo har skapat ett riktigt starkt system här – ett som till sist förverkligar hela Switch-konceptets potential.

De mest uppenbara förbättringarna – som stöd för 4K och 1440p i dockat läge och 120Hz uppdateringsfrekvens (både bärbart och dockat med kompatibla skärmar) – är mycket välkomna och tar Switch 2 ett steg närmare prestandanivån hos PS5 och Xbox Series X/S.

Visst, Switch 2 har inte riktigt samma grafiska muskler som Sonys och Microsofts enheter, men det är inte långt ifrån. Detta blir extra tydligt med vissa portar till Switch 2 som exempel Street Fighter 6 och Cyberpunk 2077.

Andra moderna bildförbättringar finns också här, såsom HDR10 och VRR-stöd (även om det sistnämnda för närvarande bara fungerar i handhållet läge). HDR10 ger bättre kontrast och färgåtergivning på kompatibla skärmar, medan VRR jämnar ut bildfrekvensen för stabilare upplevelser.

Tyvärr måste vi säga att Switch 2-konsolens utbud av lanseringsspel är ganska tunt. Mario Kart World är en stark titel att börja med, men många av spelen är bara portar från tidigare Switch eller andra plattformar.

Att se tungviktare som The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom rulla i stabila 4K/60fps på Switch 2 är fantastiskt, men det är ändå inte ett särskilt starkt lanseringsutbud av förstapartstitlar.

Tack och lov andas Switch 2 nytt liv i gamla Switch-spel tack vare imponerande bakåtkompatibilitet. Vi går in mer på det i en egen sektion, men vi har sett enorma förbättringar i flera av våra tidigare Switch-favoriter – även i spel som Nintendo själva inte ens har nämnt officiellt.

Det finns förstås några nackdelar. För det första är batteritiden i bärbart läge riktigt dålig – det känns som en tydlig försämring jämfört med tidigare modeller.

Vi upplevde även tydlig ljudfördröjning med flera olika spelheadsets och earbuds via Bluetooth. Dessutom känns mycket av gamla Switch igen: nästan identiskt hemskärm, brist på anpassningsmöjligheter och den ständiga risken för driftproblem i de nya Joy-Con 2-kontrollerna.

Trots detta är Switch 2 ett riktigt bra paket – och ett klart steg framåt jämfört med den åtta år gamla föregångaren. Vi ser fram emot att spelbiblioteket växer och att systemet får fler kvalitetsförbättringar via framtida firmwareuppdateringar.

Nintendo Switch 2: pris & tillgänglighet

Nintendo Switch 2 lanserades den 5 juni 2025. Själva konsolen kostar 6 690 kronor. Det finns också ett officiellt paket som inkluderar en digital kopia av Mario Kart World tillsammans med konsolen för 7 490 kronor.

Prismässigt ligger Nintendo Switch 2 – även om den är klart dyrare än sin föregångare – ungefär i linje med andra moderna handhållna spelkonsoler, som originalversionen av Steam Deck (6 799 kronor) och Asus ROG Ally (5 990 kronor). Mer premiuminriktade enheter som Steam Deck OLED och ROG Ally X är ännu dyrare, vilket placerar Switch 2 i ett relativt mellansegment inom kategorin bärbara spelkonsoler – men ändå i den mer prisvärda änden av skalan.

När det gäller stationära spelkonsoler är Switch 2 billigare än PS5 (cirka 7 500 kronor) och hamnar i samma prisklass som PS5 Digital Edition (6 490 kronor). Den är också jämförbar i pris med Xbox Series X Digital Edition (7 290 kronor).

Det är också värt att notera att tillgången på Nintendo Switch 2 har varit ett återkommande problem sedan förbokningarna öppnade. Vid lanseringen har det varit extremt svårt att få tag på en Switch 2 i butik och tillgången i alla stora regioner kommer och går på ett ögonblick. Samma situation uppstod dock med den ursprungliga Switch-konsolen och konkurrenter som PS5 – och i båda fallen blev tillgången betydligt bättre några månader efter lanseringen. Vi hoppas att detsamma gäller för Nintendos senaste konsol.

Nintendo Switch 2: specifikationer

Nintendo Switch 2: design & byggkvalitet

Det som sticker ut mest med Nintendo Switch 2 direkt ur förpackning är hur mycket bättre den ser ut och känns jämfört med föregångaren. Konsolen ser betydligt mindre "leksaksaktig" ut, mycket tack vare en mer strömlinjeformad design och att man slopat originalets neonröda och -blå Joy-Con-färgtema.

Vissa kommer kanske att sakna den lekfullheten – och det är förståeligt. Men konsolen lyckas ändå sticka ut i mängden av handhållna spelkonsoler. Trots att Switch 2 är större till formatet är den imponerande tunn. Faktum är att den är lika tunn som den ursprungliga Switch-modellen och känns inte alls lika klumpig som exempelvis Steam Deck OLED eller ROG Ally X. Det innebär att den, trots den större skärmen, förblir en mycket portabel konsol.

Vi rekommenderar dock starkt att man skaffar ett fodral om man tänker ta med sig Switch 2 på språng. Även om den är klart mer robust än tidigare modeller, är den fortfarande känslig för slitage som alla handhållna enheter.

Switch 2-dockan har också vuxit i storlek – men av goda skäl. Den rymmer nu en intern fläkt som hjälper till att kyla konsolen vid längre spelsessioner. Dockan är dock fortfarande liten nog att få plats även i trånga utrymmen, oavsett om det är på en TV-bänk, ett skrivbord eller någon annanstans. Den är utrustad med två USB-portar, en ethernetport och en HDMI-utgång för anslutning till TV eller gamingskärm.

När det gäller själva enheten finns det mycket att gå igenom rent designmässigt. Den har nu två USB-C-portar – en upptill och en nedtill. Intill varje port sitter ett par högtalare. På ovansidan hittar man också strömknappen, volymkontroll, spelkortsläsare, 3,5 mm hörlursuttag och en inbyggd mikrofon.

Kickstanden på Switch 2 är en enorm förbättring. Den äldre modellen hade ett enkelt, stelt stöd på ena sidan. OLED-versionen förbättrade det något, men inte särskilt mycket. Med Switch 2 har man helt tänkt om: kickstanden sträcker sig över nästan hela konsolens baksida och kan vinklas i mycket större grad än tidigare. Det ger betydligt mer flexibilitet vid bordsanvändning.

En annan stor förbättring är hur Joy-Con 2-kontrollerna fästs vid konsolen. Istället för det gamla skensystemet används nu magnetfästen. Joy-Con 2 klickar därför på plats direkt och smidigt. De kan lika lätt tas loss genom att trycka in en knapp som sitter precis under ZL/ZR-knapparna.

En sista detalj att notera är hur lätt Switch 2 är. Med sina 535 gram väger den bara lite mer än originalets 399 gram och OLED-modellens 422 gram. Vi förväntade oss något tyngre när vi testade konsolen i ett tidigt skede för några månader sedan, men vi är positivt överraskade över hur tunn och smidig den känns. Jämfört med en klumpigare enhet som Steam Deck OLED (640 gram) är det klart bekvämare att spela i sängen eller på språng med Switch 2.

Nintendo Switch 2: skärm

Till skillnad från Switch OLED har Nintendo valt att använda en LCD-panel i Switch 2. Det kan låta som ett steg bakåt, men i praktiken har LCD sina egna fördelar. Bland annat är risken för inbränning mycket mindre än hos OLED, vilket gör att skärmen bör hålla längre.

Nintendo har dessutom sett till att spelen fortfarande ser skarpa och färgstarka ut i bärbart läge. Företaget beskriver skärmen som "Vivid LCD" – och det är en mycket passande benämning. Skärmen stödjer HDR10, vilket innebär att spel med denna funktion (som Super Mario Odyssey och kommande Metroid Prime 4: Beyond) får riktigt stark färgåtergivning även på den lilla skärmen.

Denna 1080p-skärm har även stöd för VRR (variable refresh rate), vilket hjälper till att hålla bildfrekvensen jämn i krävande spel och möjliggör stöd för 120 Hz. Vid lanseringen är det få spel som faktiskt utnyttjar 120 Hz fullt ut, men Metroid Prime 4: Beyond har bekräftats ha ett 1080p-prestandaläge som siktar på just detta. Det lär se riktigt snyggt ut på denna skärm, som redan från start har en inbyggd upplösning på 1080p.

Ibland vill man dock kanske inte använda HDR10 – exempelvis för att spara batteri eller för att minska påfrestningen på ögonen. Som tur är har Nintendo tänkt på detta: i inställningsmenyn finns alternativ för att stänga av HDR helt eller bara aktivera det i spel som faktiskt har stöd för det.

Efter att ha testat skärmen har vi inga klagomål. Det är ett monumentalt lyft jämfört med originalets 720p-LCD. Hoppet till 1080p gör att både nya och gamla Switch-spel ser otroligt skarpa ut. Även titlar som använder dynamisk upplösning i bärbart läge – som Bayonetta 3 och Astral Chain – klarar nu detta bättre tack vare Switch 2-konsolens högre prestanda.

Nintendo Switch 2: användargränssnitt & inställningar

Startsidan på Switch 2 är en besvikelse vid första anblick. Faktum är att du kanske inte ens skulle kunna skilja den från originalkonsolens meny om det inte vore för att spelikonerna på Switch 2 fått rundade hörn. Det är fortfarande väldigt anonymt och man har fortfarande bara två grundteman att välja mellan – vitt eller svart – men det finns några viktiga förbättringar värda att nämna.

Det största att notera är prestandan. Problemen med långsamma inmatningsfördröjningar är i princip helt borta nu och det märks framför allt i den omgjorda Nintendo eShop. Här finns ett helt nytt användargränssnitt, där innehållet är organiserat mycket mer överskådligt och smart än tidigare. Du kommer fortfarande inte undan mängderna av generativ AI-skräpspel i deals-sektionen, men vi vågar ändå påstå att eShop numera är betydligt mer responsiv än både PlayStation- och Microsofts butiker.

Går vi vidare till systeminställningarna hittar man mycket av det som fanns på originalmodellen. På Switch 2 finns däremot många fler alternativ för att dra nytta av den nya hårdvaran. Det inkluderar att ställa in TV-utgången till 1440p eller 4K, finjustera HDR samt att förhindra att systemet laddar upp batteriet till 100 % – vilket kan förlänga batteriets livslängd över tid. En liknande funktion finns på de bästa iPhones och Android-telefoner, så det är trevligt att se detta även på en bärbar spelkonsol.

Nintendo Switch 2: ljud

En viktig nyhet med Nintendo Switch 2 är ett specialdesignat surroundsystem som utnyttjar högtalarna både på toppen och botten av enheten.

Det som imponerade mest på oss här var den oväntat höga ljudkvaliteten även när man inte använder hörlurar i bärbart läge. Högtalarna låter betydligt mindre burkiga än på den ursprungliga Switch (som förvisso förbättrades i OLED-modellen) och ljudet är förvånansvärt klart för en så kompakt enhet.

De fungerar riktigt bra i alla typer av spel – oavsett om det gäller de stora, inlevelsefulla ljudlandskapen i The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom eller de medryckande låtarna i Splatoon 3. Även äldre NES- och SNES-spel som går att spela via Nintendo Switch Online vinner på detta, då deras enklare melodier återges med imponerande klarhet.

Där det brister är i Bluetooth-stödet. Missförstå oss inte – du får fortfarande bra surroundstöd här, men med de gamingheadsets och true wireless-hörlurar vi testade – inklusive RIG 900 Max HS och Nothing Ear (a) – märktes en mycket tydlig ljudfördröjning på ungefär en halv sekund. Detta gällde både i dockat och bärbart läge, även om det var mer påtagligt i det senare.

Med det sagt skulle vi rekommendera att koppla in ett par trådade hörlurar via 3,5 mm-uttaget. När vi testade med ett par Razer BlackShark V2 var ljudet knivskarpt utan något som helst fördröjning.

Nintendo Switch 2: prestanda

Det är i spelprestandan som Nintendo Switch 2 verkligen briljerar. Åtminstone så här tidigt i konsolens livscykel verkar problemen med hackiga bildfrekvenser och undermåliga Switch-portningar vara ett minne blott.

Nintendos egna spel håller hittills en mycket hög nivå. Mario Kart World körs i 1440p dockat (och 1080p i bärbart läge) i stabila 60 bilder per sekund. Det är särskilt imponerande med tanke på att serien nu övergått till en färgstark öppen värld.

Vi blev dock ännu mer överraskade av vissa portningar till konsolen. Street Fighter 6, till exempel, körs riktigt bra i 60 fps både online och offline (även om bildkvaliteten tar ett litet steg tillbaka med viss grynighet). Det stora enspelarläget World Tour är visserligen låst till 30 fps i striderna, men det är den enda egentliga missen i protokollet för en annars imponerande port.

Det stora bakslaget är dock Switch 2-konsolens chockerande svaga batteritid. I bärbart läge uppger Nintendo att man kan få mellan två och sex och en halv timmes speltid. I våra tester stämde detta dock inte alls. Visst, krävande spel drar mer ström, men även med äldre Switch-spel hade vi svårt att komma upp i mer än tre timmar på en full laddning. Det gällde även efter att vi kringgått buggen som får konsolen att tro att den har runt 10 % mindre batteri än den faktiskt har.

Till och med med enklare spel som sidscrollare eller NSO-titlar märktes batteribristen. Man kan förstås minska förbrukningen genom att sänka ljusstyrkan och stänga av HDR i vissa spel – men det sker på bekostnad av bildkvalitet.

Vi skulle säga att man som mest kan få runt fem timmars speltid med mindre grafiskt krävande spel, efter att ha testat exempelvis Hollow Knight, Puyo Puyo Tetris 2S och olika klassiska Switch Online-titlar. Faktum är att bara att låta konsolen stå i viloläge på startskärmen verkar dra batteri i en oroande takt – så se till att alltid sätta Switch 2 i standby när den inte används.

Nintendo Switch 2: bakåtkompatibilitet

Bakåtkompatibiliteten hos Nintendo Switch 2 är – med ett ord – utmärkt. Särskilt när det gäller att köra och spela originalspel från Switch. För det första drar de flesta Switch-spel nytta av Switch 2:s snabbare interna lagring redan från start. Det innebär att vi kan förvänta oss betydligt snabbare uppstart och laddning av scener i spelen.

Till exempel tog det oss bara runt fyra sekunder att komma från hemskärmen till huvudmenyn i Xenoblade Chronicles X: Definitive Edition. Därefter tog det cirka tio sekunder att komma in i spelet. Samma mönster såg vi i Super Smash Bros. Ultimate, som laddade in i en match på bokstavligen under tre sekunder. Ett annat exempel är Hyrule Warriors: Definitive Edition, som vi redan har beskrivit som en av våra bästa Switch 2-upplevelser hittills, trots att det är ett originaltitel från Switch. I kampanjläget tar det bara runt tre till fyra sekunder att gå från laddningssida till spel.

Många Switch-spel får dessutom en märkbar förbättring i både bildkvalitet och prestanda – och det gäller inte bara de som fått betalda “Nintendo Switch 2 Edition”-utgåvor. Ett särskilt exempel är Pokémon Scarlet and Violet. De flesta håller med om att originalversionen på Switch var rätt katastrofal, med fruktansvärd bildkvalitet och hackiga animationer. På Switch 2 är spelet helt förvandlat, med stabila 60 fps och målet att köra i 4K dockat och 1080p i handhållet läge. Även om spelets konststil fortfarande känns lite platt, gör den förbättrade prestandan att det nu är värt att spela – det är trots allt fortfarande ett bra Pokémon-äventyr.

Ytterligare ett spel som märkbart förbättras är som sagt Hyrule Warriors: Definitive Edition. Spelet hade ursprungligen uncapped fps, vilket gör att Switch 2 nu kan tvinga fram 60 fps hela tiden. Bildkvaliteten i handhållet läge är dessutom fantastisk – spelet körs i 1080p och behöver inte längre skalas ner till 720p för att passa Switchens ursprungliga skärm. Om du har några andra gamla Switch-spel med uncapped fps, bör du absolut testa dem på Switch 2 – resultatet kan överraska.

Nintendo Switch 2: Joy-Con 2

Vi går vidare till Switch 2-konsolens medföljande kontroller – Joy-Con 2 – som återigen innebär en ganska stor förbättring på flera sätt jämfört med föregångaren. Designen är smidigare och något mer rundad och den något större storleken gör dem mycket bekvämare att spela med under längre perioder – även om vi delar upp ett par Joy-Con 2 med en vän för co-op-spel.

Den stora nyheten är muskontroller, som stöds av utvalda titlar som Civilization 7 och Cyberpunk 2077. Muskontrollerna kan även användas för att navigera spelkonsolens hemskärm och Nintendo eShop (även om avsaknaden av skrollhjul gör upplevelsen något lidande där). Implementeringen är riktigt smart och prestandan är extremt smidig utan onödig acceleration. Det går även att justera musens känslighet i systeminställningarna eller i enskilda spel som stöder funktionen.

Det är dock värt att nämna att det redan nu kommit rapporter om att Joy-Con 2-kontrollerna lider av stick drift och de verkar använda samma design som de ursprungliga. Det är väldigt tråkigt – och en stor besvikelse – eftersom det här var en av våra främsta farhågor inför lanseringen. Nintendo erbjuder visserligen gratis reparation och utbyte av Joy-Con 2 vid stick drift, men vi hade helst sett att de implementerat teknologi för att undvika problemet helt.

Nintendo Switch 2: GameChat

Nintendo har äntligen en inbyggd röstchattfunktion på en av sina konsoler. På den ursprungliga Switch-konsolen var det flera titlar som stödde röstchatt via Nintendo Switch Online-appen, men upplevelsen var rent ut sagt bedrövlig – med ständiga frånkopplingar mellan matcher och låg ljudkvalitet.

Så, hur bra är då GameChat? Tja, både bra och dålig. Tjänsten är uppenbart inspirerad av Discord. Ljudkvaliteten via Switch 2-konsolens inbyggda mikrofon är överraskande klar och mikrofoner på headset stöds också. Det är utan tvekan ett stort steg framåt jämfört med Nintendos tidigare försök.

Problemen ligger i implementationen. Framför allt det faktum att spelbilden krymps för att visa vänners Switch 2-profilikoner. Det känns helt onödigt, särskilt när vi inte använder Nintendo Switch 2-kameratillbehöret och GameChat lägger dessutom till stora svarta kanter runt spelskärmen. Discord har redan löst detta med sin enkla och effektiva overlay som bibehåller bildens upplösning och visar ikonerna diskret i ett halvtransparent sidofält.

Det finns ändå några riktigt smarta idéer med GameChat, till exempel möjligheten att se våra vänners spelskärmar – ett kul sätt att återskapa split-screen i en onlinevärld. Problemet är att deras videoflöden återges i så låg bildfrekvens att det faktiskt blir störande.

Vi hoppas verkligen att Nintendo fortsätter att förbättra GameChat och utvecklar fler anpassningsmöjligheter, för det är onekligen en användbar funktion för partyröstchatt med vänner online – och idémässigt finns det mycket att bygga vidare på. Men just nu skulle vi ändå rekommendera att man använder Discord om det är möjligt.

Bör du köpa Nintendo Switch 2?

Köp den om ...

Köp den inte om ...

Andra alternativ

Om Nintendo Switch 2 inte riktigt är något för dig eller om du helt enkelt inte kan hitta den för närvarande svårfångade konsolen i lager, här är ett par alternativ som kanske passar dina preferenser bättre.

Så testade vi Nintendo Switch 2

Från den ursprungliga skribenten;

Jag testade Nintendo Switch 2 i drygt två veckor inför den här recensionen. I dockat läge spelade jag på en 4K-kompatibel LG CX OLED-TV, men jag delade upp tiden jämnt mellan dockat och handhållet spelande. Under testperioden använde jag Joy-Con 2, Nintendo Switch 2 Pro Controller och den trådlösa Nintendo GameCube-kontrollen för att spela titlar från det nya GameCube-biblioteket via Nintendo Switch Online + Expansion Pack.

Jag spelade ett stort antal spel för både Switch 2 och originalkonsolen under testet, bland annat Mario Kart World, Street Fighter 6, Yakuza 0: Director’s Cut, Tears of the Kingdom – Nintendo Switch 2 Edition, Deltarune, Xenoblade Chronicles X: Definitive Edition och Hyrule Warriors: Definitive Edition.

Jag jämförde även Switch 2-konsolens spelprestanda med både basmodellen av PS5 och Switch OLED. Den saknar visserligen den rena kraften hos PS5, men är inte långt efter – vilket blir tydligt med vissa riktigt välgjorda Switch 2-portar. När det gäller jämförelsen med Switch OLED är det däremot ingen match – jag hade väldigt svårt att återvända till min gamla Switch, speciellt eftersom nya systemet är nästan helt bakåtkompatibelt.

När det gäller ljudet använde jag oftast de inbyggda högtalarna i Switch 2, men testade även headset-ljud med RIG 900 Max HS, Nothing Ear (a)-hörlurar och Razer BlackShark V2 gaming-headset.

SteelSeries Arctis GameBuds: Kort sammanfattning

SteelSeries Arctis GameBuds kan mycket väl vara de bästa gaminghörlurarna jag någonsin har testat. Som ett helhetspaket levererar de på alla fronter: från batteritid och ljudkvalitet till komfort, passform och funktioner. De är verkligen imponerande och är en av de lättaste rekommendationer jag någonsin kommer att ge.

De finns i elegant vitt eller stilrent svart (beroende på plattformsversion), och varje GameBud har en kompakt design som sitter bekvämt i örat med en enkel tryck-och-vrid-rörelse för att hålla dem säkert på plats. De är också lätta och touchpanelen gör kontrollen enkel. Fodralet är dessutom kompakt och passar smidigt i fickan.

GameBuds må vara små till storleken, men de är fullpackade med funktioner som gör dem oerhört attraktiva - redan innan du ens sätter på dem. Med aktiv brusreducering (ANC), IP55-vattentålighet och plattformsövergripande kompatibilitet är funktionsutbudet starkt redan från start – men det blir ännu bättre.

Inkluderingen av snabbuppladdning och ett fodral som stöder trådlös laddning är en utmärkt bonus, vilket ger dig ytterligare möjligheter att hålla både fodral och hörlurar laddade för längre användning. Dessutom erbjuder dual 2.4GHz och Bluetooth 5.3 den senaste trådlösa anslutningstekniken. Den främsta höjdpunkten och bonusen är dock, precis som med årets tillskott till SteelSeries headset-serie, Arctis Nova 5 Wireless, att GameBuds fungerar med SteelSeries Arctis-appen. Detta ger dig tillgång till över 100 expertdesignade ljudprofiler för ett enormt antal spel.

En bra design och omfattande funktionsutbud är trevligt, men det måste backas upp av kvalitet och utmärkt ljud för gaming – och det levererar GameBuds i överflöd. Genom att kanalisera allt som gör SteelSeries gaming-ljudutrustning exceptionell och otroligt bra för alla spel, levererar GameBuds briljant ljud över alla genrer och spelsituationer, vare sig de är tysta och spända eller hektiska och intensiva. Våra tester avslöjade knappt några svagheter för användning under arbete, spel och underhållning, och GameBuds är några av de mest imponerande hörlurarna jag har använt.

Nackdelarna är få och små. Du får en bättre passform med tredjeparts-skumproppar eftersom de medföljande gummipropparna är ganska grundläggande. Kontrollerna kräver också märkbart tryck, vilket innebär att du ibland kan trycka hörluren längre in i örat när du använder dem. Men bortsett från det finns det väldigt lite som påverkar GameBuds prestanda negativt.

Vissa konkurrerande gaminghörlurar kan uppfylla sina specifika syften bättre – som PlayStation Pulse Explore-hörlurarna med sin kompatibilitet med PlayStation Portal, till exempel – men om du letar efter det mest kompletta paketet generellt sett, kan dessa mycket väl vara de bästa gaminghörlurarna du kan köpa just nu.

SteelSeries Arctis GameBuds: Pris & tillgänglighet

• Pris 1 999 kronor
• Släpptes den 29 oktober 2024

GameBuds hör till samma prisklass som Sony Inzone Buds, Razer Hammerhead HyperSpeed Buds och PlayStation Pulse Explore Buds, och placerar sig väl i detta sällskap. Alla riktar sig mot den högklassiga marknaden för trådlösa gaminghörlurar, och alla förtjänar sin plats där. GameBuds gör definitivt tillräckligt för att hävda sig i samma liga som de ovan nämnda modellerna.

SteelSeries Arctis GameBuds visade sig vara otroligt populära redan vid sin lansering, då de sålde slut på märkets egna webbshop redan under förhandsbokningsfasen, och jag förväntar mig att intresset förblir högt även en lång tid efter lanseringen.

Med tanke på det imponerande funktionsutbudet tycker jag att GameBuds är rättvist prissatta. De kan konkurrera med vilken annan premiumhörlursmodell som helst och gör mycket för att motivera sin prislapp.

SteelSeries Arctis GameBuds: Specifikationer

SteelSeries Arctis GameBuds: Design & funktioner

• Stilren och kompakt design
• Tryckkontrollerna är intuitiva men kräver lite tryck
• Trådlös laddning är en fantastisk bonus

Med en vikt på endast 5,3 g per hörlur krävs det bara en enkel tryckning och en lätt vridning för att de ska sitta bra och bekvämt i örat. SteelSeries uppger att de har använt skanningar av 40 000 öron för att forma designen av GameBuds, även om gaminghörlurar alltid kommer att vara beroende av hur just dina unika öron ser ut. Jag har generellt sett funnit dem bekväma, lätta att interagera med och inte benägna att falla ur öronen.

Precis som med Pulse Explore-hörlurarna har jag dock märkt under mina tester att de medföljande skumpropparna är genomsnittliga – dugliga, men inte fantastiska för riktigt långa spelsessioner. Jag har föredragit att använda tredjepartstillverkade skumproppar för en bättre passform – något som dessutom förbättrar ljudisolering och kvalitet. Det är något nedslående att ett ytterligare köp behövs för att verkligen optimera GameBuds' passform.

GameBuds har övergett de vanliga pekkontrollerna som ofta ses på hörlurar och har istället valt något som mer liknar en touchpad på en laptop. Detta gör oavsiktliga inmatningar mycket svårare, vilket är uppskattat, men jag har märkt att touchpaden fortfarande kräver ett ordentligt tryck för att aktiveras, vilket ibland gör att hörluren rör sig eller trycks något bakåt i örat. Det känns aldrig som att jag trycker dem ur position eller gör dem lösa, men det är ändå inte helt perfekt.

Den trådlösa 2,4 GHz-anslutningen är visserligen inget nytt, men den är utmärkt, och den medföljande dongeln är underbart kompakt och utformad med PS5:s USB-C-portar i åtanke, vilket säkerställer att den inte blockerar en port när den är ansluten till en annan. Tillsammans med Bluetooth 5.3 utgör detta en robust kombination av trådlösa anslutningar.

När det gäller kompatibilitet fungerar vår PlayStation-enhet smidigt med PS5, PS4, Nintendo Switch, PC, Mac och mobila enheter. Om du däremot vill ha den bästa nivån av multiplattforms-kompatibilitet bör du välja Xbox-versionen, som följer den moderna trenden för gamingheadsets med kompatibilitet för alla större konsoler och enheter.

Fodralet är en liten pillerformad box med en snygg finish och kompakt design, som rymmer både hörlurarna och dongeln på ett prydligt sätt. Den stora styrkan hos fodralet är dock att det är kompatibelt med trådlös laddning, vilket är en välkommen extra funktion som tillför ett praktiskt användningsområde till vad som annars bara är ett vanligt laddnings- och förvaringsfodral. Att ha en ytterligare metod för laddning och potentiell batteritid kan vara en avgörande faktor för trådlösa gamingtillbehör, och att få denna extra funktion utan att behöva använda en kabel är ännu bättre. Tillsammans med den påstådda batteritiden på upp till 10 timmar per laddning för hörlurarna är det en riktigt robust lösning.

SteelSeries Arctis GameBuds: Prestanda

• Utmärkt ljud för earbuds
• Otrolig flexibilitet och anpassningsbarhet med appen
• Fantastisk batteritid

Direkt ur förpackningen levererar SteelSeries Arctis GameBuds ett utmärkt ljud. I de små 6 mm-elementen finns en ljudbild som är otroligt detaljerad och vibrerande genom hela frekvensspektret. Jag blev dessutom glatt överraskad av mängden, kvaliteten och djupet i basen. Tillsammans med Pulse Explore-hörlurarna (med deras avancerade planarmagnetiska element) erbjuder dessa några av de bästa ljudupplevelserna jag har haft i earbuds. Från singleplayer-titlar som Star Wars Outlaws och Doom (2016) till att spela Diablo 4 online med en vän, presterade GameBuds briljant. Efter ett tag kändes det inte längre som om ljudet kom från små earbuds, och dessa kan definitivt mäta sig med PS5-headsets eller Xbox Series X-headsets när det gäller ljudkvalitet.

Denna redan imponerande ljudkvalitet förbättras ytterligare med Arctis Companion-appen. Precis som med Nova 5-headsetet låter appen dig växla mellan noggrant utformade ljudförinställningar medan du spelar. Dessa förinställningar och flexibiliteten är inte en gimmick – du kan verkligen hitta EQ-inställningar som passar alla typer av spel och förstärker ljudupplevelsen. ANC (aktiv brusreducering) dämpar dock basen något, som alltid med denna teknik, men den är tillräckligt robust för att fortfarande vara en välkommen funktion.

Som jag nämnde tidigare balanserar de inbyggda kontrollerna på gränsen mellan att vara bra för att undvika oavsiktliga tryck och att kräva tillräckligt mycket kraft för att flytta earbudsen något vid varje tryckning. Det är inte en avgörande nackdel och något jag vant mig vid med tiden, men det är fortfarande en liten brist i upplevelsen.

Fodralets stöd för trådlös laddning har varit en fantastisk tillgång och ett utmärkt sätt att förlänga laddningen och batteritiden. Generellt sett har jag funnit att den hävdade batteritiden från SteelSeries stämmer vid faktisk användning (cirka 10 timmar per laddning för earbudsen).

Mikrofonen är också ganska bra, särskilt för att sitta i ett par earbuds. Efter att ha höjt mikrofonens volym något på PS5 rapporterade min vän att jag inte lät märkbart annorlunda jämfört med mitt vanliga headset, och mikrofonen fungerade även kristallklart under arbetsmöten och telefonsamtal.

Med den prestanda som erbjuds, kombinerad med den eleganta designen och det omfattande funktionsutbudet, kan jag konstatera att SteelSeries Arctis GameBuds är bland de bästa i branschen och kanske de enda gaming-earbuds du någonsin kommer att behöva.

Bör du köpa SteelSeries Arctis GameBuds?

Köp dem om ..

Köp dem inte om ..

Andra alternativ

Om du inte känner dig helt övertygad av SteelSeries Arctis GameBuds, kan du överväga dessa liknande produkter istället.

Så testade jag SteelSeries Arctis GameBuds

• Testade under fyra veckor
• Använda på flera plattformar inklusive PS5, PC och mobil
• Jämförda med andra earbuds från Razer och PlayStation

Jag testade SteelSeries Arctis GameBuds under cirka fyra veckor för min recension. Jag satte dem på prov med min gaming-PC med RTX 3090, PS5 och mobil, och använde dem för en mängd olika ändamål, från gaming till arbetsmöten, telefonsamtal och musiklyssning.

De ersatte mina vanliga earbuds, Razer Hammerhead True Wireless, när jag var ute och gick eller pendlade, och de ersatte mina SteelSeries Arctis Nova Pro Wireless på PC och PS5 för arbete och spel. Som ett resultat kunde jag jämföra dem direkt med dessa headset, samt med PlayStation Pulse Explore-earbudsen som jag använder för min PS5 och PlayStation Portal.

När det gäller specifika spel testade jag GameBuds med Frostpunk 2 på PC, samt Doom (2016), Star Wars Outlaws, Pentiment och Diablo 4 på PS5 (det sistnämnda i en online co-op-spelsession med en vän som kunde verifiera kvaliteten på mikrofonen under intensiva spelmoment).

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Först testade i oktober 2024.

PS5 Pro: kort sammanfattning

PlayStation 5 Pro är Sonys förbättrade mid-generation-konsol och är bättre än sitt PS5-syskon på flera fronter. Efter en vecka med PS5 Pro har vi blivit konsekvent imponerade av uppgraderingarna. Gång på gång har PS5 Pro överraskat med otrolig grafikkvalitet och höga bildhastigheter, vilket ger skarpare och smidigare bilder och upplevelser jämfört med standardmodellen PS5 i nästan varje spel vi har provat.

Från PS5 Pro-förbättrade spel till ”vanliga” PS5-spel och PS4-spel, på både en 60Hz 4K-TV och en 120Hz-kompatibel 4K gamingmonitor, har vi blivit helt överväldigad av PS5 Pro-upplevelsen. Tekniskt sett är detta det bästa sättet att njuta av resten av generationens spel, men det finns en hake som hindrar det från att vara en självklar rekommendation.

PS5 Pro levererar på sitt löfte om en grafikuppgradering – dock kanske inte riktigt på samma sätt som PS4 Pro gjorde när den utnyttjade spridningen av 4K-TV-apparater. De grafiska förbättringarna är märkbara, men inte omvälvande; för de flesta PS5-spelare kommer dessa evolutionära, snarare än revolutionära, steg sannolikt inte att vara tillräckliga för att övertyga.

Priset är också ett problem som vi upplever som frustrerande och förbryllande. Med ett pris på 10 490 kronor är PS5 Pro Sonys dyraste spelkonsol någonsin – och detta är som sagt en mid-gen-uppgradering, inte ett helt nytt system. Den levereras heller inte med en diskdrive eller ett vertikalt stativ, vilket innebär att den totala kostnaden stiger över 12 000 kronor om du vill ha samma setup som den ursprungliga PS5. För en premiumkonsol som främst riktar sig till inbitna PlayStation-fans, är det svårt att inte känna sig lite besviken. Det är särskilt förvirrande att den saknar diskdrive, då många entusiaster föredrar fysiska medier och sannolikt har en samling fysiska spel.

Den stora uppgraderingen är egentligen den perfekta sammansmältningen av grafikkvalitet och prestanda, där spel nu kan utnyttja PS5 Pros hårdvara för att glänsa på båda fronterna – samtidigt. Sonys egen AI-drivna uppskalningsteknik, Playstation Spectral Super Resolution (PSSR), bidrar enormt och ger fantastiska resultat. Titlar som Horizon Forbidden West, Horizon Zero Dawn Remastered, och The Last of Us Part 1 och Part 2 Remastered ser verkligen strålande ut på PS5 Pro och har nya prestandalägen som flyter på otroligt bra vid höga bildhastigheter och erbjuder en detaljnivå som lätt kan förväxlas med ett fullvärdigt detaljläge.

Den förbättrade ray tracing-funktionen är också helt suverän. Utöver förbättringar av grafikkvalitet och prestanda kan du nu njuta av några av PS5:s bästa ray-tracing-funktioner i ett prestandaläge som siktar på 60 bilder per sekund, vilket är något riktigt speciellt i spel som Marvel’s Spider-Man 2. Förbättringarna för spel som inte är optimerade för PS5 Pro, särskilt PS4-spel, är svårare att urskilja just nu, men de titlar vi har testat visar vad som kan uppnås med PS5 Pros hårdvara.

Om du funderar på att uppgradera till en 120Hz-skärm eller nyligen har skaffat en 120Hz 4K-TV eller monitor, blir fördelarna med PS5 Pro ännu tydligare. Spel som Horizon Forbidden West erbjuder extra lägen som balanserar grafik och prestanda för att uppnå mycket hög grafisk kvalitet och bildshastigheter. Men även om du har en TV som inte stödjer 120Hz kan du fortfarande dra nytta av PS5 Pro. Prestandaläget (Performance Pro eller liknande) ger en fantastisk bildkvalitet och upplösning, vilket innebär att du kan utnyttja din TV:s 60Hz uppdateringsfrekvens fullt ut.

Den AI-drivna uppskalningstekniken Playstation Spectral Super Resolution (PSSR) är en viktig nyhet för PS5 Pro och Sonys första AI-upskalning i en spelkonsol. Resultaten är redan imponerande och kombinerat med uppgraderingar av minne, grafikkort, lagring och Wi-Fi erbjuder PS5 Pro mer än bara en nischad grafikuppgradering.

Den ökade lagringskapaciteten på 2TB gör stor skillnad, vilket annars skulle kosta extra att lägga till på en annan PS5, och Wi-Fi 7 för bättre internetanslutning är en välkommen funktion, speciellt med tanke på att Pro är en digital konsol.

Designmässigt följer PS5 Pro samma mönster som PS5, med en kurvig och stilren profil. Den är ungefär lika tjock som PS5 Slim och har samma höjd som lanseringsmodellen PS5. De eleganta vita panelerna har en matt finish och kompletteras av svarta linjer och fenor som ger en skarp kontrast. Portarna är desamma som på PS5 Slim, med två USB-C-portar på framsidan, två USB-A-portar, en HDMI, en ethernetport och en strömport på baksidan. Tyvärr är panelerna inte kompatibla med PS5 Slims utbytbara paneler, och konsolen levereras inte med en diskdrive eller ett vertikalt stativ, vilket känns märkligt för en konsol som riktar sig till PlayStation-entusiaster.

PS5 Pro är nu det mest kompletta PS5-paketet, men dess kärnfördelar och uppgraderingar är lite nischade och inte revolutionerande. Detta gör att den inte kommer att vara ett bra värde för alla. Om du har ett skarpt öga för detaljer, är en PlayStation-fanatiker som vill ligga i framkant av konsoltekniken, eller en grafikälskare som vill ha den bästa möjliga upplevelsen – eller om du har en ny 120Hz-kompatibel gaming-TV eller PS5-monitor – då kommer spelupplevelserna som PS5 Pro erbjuder att vara mycket lockande. För alla andra kommer den helt enkelt att vara för dyr.

PS5 Pro: pris & tillgänglighet

• Pris 10 490 kronor
• Diskdrive eller vertikalt stativ ingår ej
• Lanseringsdatum 7 november 2024

Sedan tillkännagivandet har priset PlayStation 5 Pros varit ett hett diskussionsämne – och det fortsätter att vara så. Kort och gott är över 10 000 kronor för en mid-generation-konsol ett högt pris och gör den till Sonys dyraste hemmakonsol någonsin. Det är en ganska rejäl skillnad med PS5 och PS5 Slim, som ligger runt 6 500 kronor i pris.

Som jämförelse lanserades PlayStation 4 Pro till samma pris som den ursprungliga PS4, vilket kändes rimligt – särskilt med tanke på att basmodellen samtidigt fick en permanent prissänkning. Om PS5 Pro hade prissatts närmare PS5, hade den nya konsolen varit mycket mer lockande, särskilt för befintliga PS5-ägare.

En extra besvikelse med priset är att PS5 Pro inte inkluderar en diskdrive eller ett vertikalt stativ. Sony har tidigare levererat PS5 Slim utan stativ, men att en premiumkonsol som PS5 Pro saknar diskdrive känns som en stor besvikelse och en något förvirrande beslut, även om det delvis kompenseras av de övriga specifikationerna.

En positiv punkt är dock att, till skillnad från lanseringen av PS5, är PS5 Pro nu lättillgänglig överallt vid skrivande stund. Förhandsbeställningar av PS5 Pro sålde visserligen kortvarigt slut hos PlayStation Direct den dag de startade (26 september), men sedan dess har tillgången varit stabil och konsolen finns lätt tillgänglig hos både Sony och andra återförsäljare.

PS5 Pro: specifikationer

PS5 Pro: design & funktioner

• Snygg design och elegant ny estetik inom PS5-familjen
• Digital konsol utan diskdrive som standard
• Uppdaterade konsolpaneler är inte utbytbara med befintliga PS5-paneler

Den övergripande designen på PS5 Pro är mycket trogen PS5-generationens konsol- och tillbehörsestetik; en symfoni i svart och vitt med kurviga linjer, som lyckas kännas både ny och fräsch men ändå bekant. De vita panelerna är inte lika blanka som på PS5 Slim, utan har en mer matt finish. De fenor som delar konsolen över mitten är ett slående designelement, som tillför en stilfull svart kontrast i havet av vitt.

Formen och själva konstruktionen delar drag med både den ursprungliga PS5 och den nyare Slim-modellen. Konsolens fyra-sektioners exteriör och smala profil påminner mycket om PS5 Slim, men Pro är något större än standardkonsolen och ungefär lika hög som den ursprungliga PS5. För att ge lite rena siffror: PS5 Pro mäter 388 x 89 x 216 mm (BxHxD) och väger 3,1 kg.

I förpackningen får du, förutom själva konsolen, en standard DualSense Wireless Controller, en strömkabel, en HDMI 2.1-kabel, en USB-C till USB-C-kabel för handkontrollen och all nödvändig dokumentation.

PS5 Pro är en digital konsol som standard, vilket innebär att ingen diskdrive ingår. Denna måste köpas separat och monteras på samma sätt som på PS5 Slim – lyckligtvis är Pro kompatibel med den existerande PS5-diskdriven. Det ingår inte heller något vertikalt stativ, så PS5 Pro är tänkt att användas horisontellt, med en låg version av de löstagbara stödfötterna inkluderade i förpackningen.

PS5 Pro följer i fotspåren av PS5 Slim och erbjuder två USB-C-portar på konsolens framsida nära strömknappen, där PS5 Pros LED-lampor också sitter (dvs. inte vid ”flare”-änden som på ursprungliga PS5). På baksidan är portutbudet bekant för PS5-användare, med en strömport, HDMI-port, två USB-A-portar och en ethernet-port. Placeringen av portarna liknar PS5 Slims, med HDMI-porten placerad något högre upp eller till vänster (beroende på din vy) jämfört med den ursprungliga PS5.

PS5 Pros hölje är indelat i fyra paneler – alla döpta efter en PlayStation-form för att undvika förväxling – och alla är avtagbara med som de andra PS5-modellerna. Tyvärr, trots att PS5 Pro

större nedre paneler är exakt samma som på PS5 Slim (vilket bekräftas av diskdrivens kompatibilitet), är de mindre, övre panelerna inte i samma storlek, vilket är en stor besvikelse. Vi testade detta själv för att bekräfta det, så fans som vill anpassa Pro med en egen färgkombination får troligen vänta på panelspecifika tillbehör för Pro.

Under konsolens paneler har PS5 Pro samma SSD-fack som tidigare modeller, vilket kan användas på samma sätt – vi testade detta genom att installera vår Sabrent Rocket 4 Plus SSD under testerna.

När du startar PS5 Pro möts du av ett användargränssnitt som är exakt samma som på de andra PS5-modellerna. Det är ett smidigt och lättnavigerat installationsflöde, och layouten är enkel att klicka runt i. Förutom några extra menyval och inställningar är gränssnittet identiskt med de övriga PS5-modellerna, vilket kommer att kännas igen av nuvarande PS5-ägare. Om du behöver överföra data från en PS4 eller en annan PS5 är det en enkel process som du kan genomföra vid första användningen av Pro.

PS5 Pro: prestanda

• Utmärkt prestanda som balanserar grafikkvalitet och prestanda
• Framstegen är inte banbrytande eller revolutionerande

Det slutgiltiga betyget baseras alltid på prestandan och grafiken, så vi installerade ett gäng spel på PS5 Pro och vår vanliga PS5 för att jämföra skillnaderna. Hittills har vi sett imponerande resultat i de spel som är optimerade för PS5 Pro. Den kraftfullare GPU:n och PSSR-teknikens påverkan är påtaglig och genuin och hjälper utvecklare att förbättra sina spel. Det här är ett spännande koncept för resten av PS5-generationen, och vi har höga förhoppningar för Sonys förstapartsspel och kommande titlar som Marvel’s Wolverine och vad som än väntar från Naughty Dog med flera.

PS5 Pro låter Northlight-motorn i Alan Wake 2 verkligen briljera. Istället för att lägga till fler lägen utnyttjar spelet Pro-versionen för att förbättra sina kvalitets- och prestandalägen med ökade ray-tracing-effekter och högre detaljnivå. Förbättringen i båda lägena jämfört med vår standardmodell av PS5 var omedelbart märkbar. Ray tracing, reflektioner och ljussättning är klart förbättrade i kvalitetsläget, medan visuella förbättringar och smidigare bildfrekvens kombineras i prestandaläget.

Horizon Zero Dawn Remastered känns omedelbart som ett spel byggt (eller omskapat) för PS5 Pro. Så snart vi startade spelet och kom in i cutscener och action blev vi som helt uppslukade av den fantastiska ljussättningen, otroliga reflektioner, verklighetstrogna vatten- och hårdetaljer samt en övergripande bildkvalitet som var enastående.

Trots att det inte specificerades exakt vad som pågick i varje läge, fann vi Favor Performance Pro som det bästa sättet att njuta av spel: en blandning av förbättrade visuella effekter och en smidig hög bildfrekvens gav oss en helt ny upplevelse i Horizon som vi inte hade haft tidigare.

Det finns också ett tredje läge; en Balanced Pro-version som är tillgänglig på skärmar med 120Hz, som verkar ge Pro möjlighet till högre bildfrekvens än 30 fps samtidigt som bara en liten del av kvalitén reduceras (troligen ett 40fps-läge, vilket blir möjligt och utmärkt med Variabel Uppdateringsfrekvens) för att ge ännu mer av det bästa från båda världarna – givet att skärmen passar.

I Horizon Forbidden West är Resolution och Performance Pro-lägena desamma som i det remastrade första spelet, men Balanced Pro-läget beskrivs som mycket hög grafikkvalitet vid 40 fps när det spelas på en 120Hz-kompatibel skärm. När vi spelade på vår HDMI 2.1-kompatibla gamingskärm blev detta ett av våra favoritalternativ för båda spelen.

The Last of Us Part 1 och The Last of Us Part 2 Remastered är också strålande. Spelen delar samma bildinställningar och reagerar och presenterar sig på samma sätt. Det nya "Pro"-läget är en dröm och nu vårt favoritläge att spela dessa spel och uppleva deras världar. Det här läget renderar spelet i 1440p, använder sedan PSSR för att skala upp till 4K och siktar på 60 fps. Resultaten är spektakulära, och vi hade verkligen svårt att se någon skillnad mellan den övergripande bildkvaliteten i Pro-läget och PS5:s Fidelity-läge. Detaljer i världen, som växter, ljussättning och reflektioner, är extra vackra, och saker som detaljerna på Joel och Ellies ryggsäckar är skarpare än någonsin – allt samtidigt som spelet körs på en smidigare, högre bildfrekvens.

Att flyga runt i New York i Marvel’s Spider-Man 2 kunde omöjligen kännas eller se bättre ut, men här är vi – spelet är otroligt imponerande på PS5 Pro. De två inställningarna, Fidelity Pro och Performance Pro, är båda fantastiska på PS5 Pro. Den förstnämnda erbjuder otroliga ray-tracing-effekter, reflektioner och övergripande skärpa, med några alternativ för att justera intensiteten på vissa inställningar och få tillbaka lite prestanda.

Det sistnämnda läget är lite speciellt. Det erbjuder en smidig 60 fps samtidigt som bildkvaliteten från standardläget (PS5 Fidelity) bibehålls genom PSSR. Det är en fantastisk kombination av grafik och prestanda – och alla ray-tracing-funktioner är aktiverade som standard i detta läge.

Ratchet & Clank: Rift Apart, från samma studio, är också underbart att spela och se på PS5 Pro. Spelet har samma två inställningar som Marvel’s Spider-Man 2 (med en färre ray-tracing-inställning), och Performance Pro-läget sticker ut ännu en gång med alla ray-tracing-funktioner och där PSSR gör ett utmärkt jobb för att skapa en fantastisk bild och upplevelse.

Det är också värt att nämna att PS5 Pro, under våra omfattande speltester, inte lät lika högt som sin föregångare – PS4 Pro – gjorde jämfört med basmodellen i den generationen. Vi har märkt att PS5 Pro inte låter mer än standardmodellen PS5 vid sin högsta ljudnivå, och faktiskt är den ofta tystare.

Dessa är bara några av de spel vi har haft möjlighet att testa hittills, och de ger en lovande bild av listan över förbättrade spel, samt kommande titlar. Faktum kvarstår att om du spelar ett spel som har optimerats för PS5 Pro kommer du definitivt att få en förbättrad upplevelse – Pro är påtagligt och tydligt bättre, vilket gör att spelen ser ännu mer fantastiska ut och körs super snabbt och smidigt, samtidigt. Vi kan nu få det bästa av två världar, och resultaten känns ofta som att spela den ultimata versionen av spelen. Detta gäller särskilt om du har en 120Hz-kompatibel skärm som kan låsa upp balanserade eller 40fps-lägen – då blir PS5 Pros prestanda och påverkan ännu mer imponerande och lockande.

Förutom att göra icke-optimerade PS5-spel ännu bättre med en prestandaförbättring från hårdvaran, inkluderar PS5 Pro också ett nytt, dedikerat "boost-läge" för PS4-spel. Du kan aktivera en inställning för att förbättra bildkvaliteten för PS4-spel. Spelen ser bra ut på PS5 Pro, men vi har haft svårt att hitta tydliga skillnader och förbättringar. Ofta har vi fått anstränga oss för att upptäcka vad som kan vara annorlunda eller förbättrat. Vi kommer att fortsätta testa detta med fler PS4-spel för att se om det finns något mer konkret, men det är inte helt klart vad inställningen gör just nu. Vi testade detta med Doom, Call of Duty Modern Warfare, Infamous Second Son, Dishonored 2, Red Dead Redemption 2 och Days Gone.

PS5 Pro har en 2TB SSD, vilket ger mycket mer utrymme för lagring. Som referens, och för att ge ett exempel på vad detta innebär i praktiken, hade vi 17 spel installerade – från Astro’s Playroom (11,6 GB) till Horizon Forbidden West (130 GB) – och hade fortfarande 353 GB ledigt utrymme kvar.

Det finns också mer användbart lagringsutrymme på SSD:n från början: den ursprungliga PS5 hade endast cirka 667 GB av sitt 825 GB SSD-utrymme tillgängligt (80 % av enheten), låter PS5 Pro dig använda 1,89 TB av sin 2TB-enhet, vilket är 94,5 % av enheten. Detta är utmärkt och bidrar till en lagringssituation där du kanske inte längre behöver en extra PS5 SSD som du en gång gjorde. Med tanke på att 1TB SSD-enheter ändå kostar en del, är denna kapacitetsuppgradering betydande.

Wi-Fi 7 är också ett välkommet tillskott, och vi märkte definitivt snabbare och stabilare nedladdningshastigheter samt en bättre anslutning till vår PlayStation Portal på vårt hemmanät. Din upplevelse kan variera beroende på internetkvaliteten, men det bör innebära förbättringar över hela linjen tack vare uppgraderingen.

Vid vardagligt spelandet är PS5 Pro en ren fröjd att använda. PSSR fungerar utmärkt och ger en fantastisk upplevelse genom att kombinera det bästa från både kvalitets- och prestandalägena. Även om vi har funnit uppgraderingarna imponerande hittills, är förändringarna främst subtila och inte revolutionerande – därför kan vi förstå att de flesta PS5-ägare nog kommer att hålla fast vid sina lanseringsmodeller eller PS5 Slim.

Men för personer som uppskattar detaljer och prestanda, är resultaten fantastiska och definitivt värda investeringen. Om utvecklare fortsätter att utnyttja den nya hårdvaran kan PS5 Pro sätta standarden och bli det definitiva sättet att njuta av resten av PS5-generationen – och kanske ge en föraning om vad PS6 kan erbjuda när den väl kommer.

Bör du köpa PS5 Pro?

Köp den om ..

Köp den inte om ..

Andra alternativ

Om du inte är helt såld på PS5 Pro, här är några andra konsoler att överväga istället.

Så testade vi PS5 Pro

• Testperiod: Spelade och använde PS5 Pro intensivt i cirka en vecka, med en lång lista av spel
• Jämförelse av design och byggkvalitet: Jämförde PS5 Pro direkt med PS5 Slim och lanseringsmodellen av PS5 i design, konstruktion, funktioner och prestanda
• Prestandatester: Testade nedladdningshastigheter, filöverföringar, laddningstider och förbättringar i spelprestanda

Från den ursprungliga skribenten;

För denna recension testade jag PS5 Pro under en veckas tid, installerade nästan 20 spel från både PS5- och PS4-biblioteket och jämförde hur de presterade på PS5 Pro gentemot en standard-PS5. Jag ägnade timmar åt att observera hur spelen såg ut och presterade i alla lägen, experimenterade med olika inställningar och noterade skillnaderna mellan de två konsolerna.

Jämförelserna omfattade inte bara spel, utan jag jämförde även PS5 Pro på ett fysiskt plan med PS5 Slim och den ursprungliga PS5-modellen. Jag tittade på den fysiska designen, dimensioner, vikt och storlek; tog av och satte tillbaka konsolens paneler, installerade en M.2 SSD, granskade portutbudet och testade den både vertikalt och horisontellt. Dessutom utvärderade jag ljudnivåer, nedladdnings- och installationstider samt testade anslutningen via Wi-Fi och ethernet.

Jag använde PS5 Pro som min dagliga spelplattform, spelade olika singleplayer- och onlinespel, navigerade i menyer, justerade inställningar och flyttade spel och appar mellan olika lagringsplatser.

För testerna använde jag både en gamingskärm och en TV: en Acer Predator X32 Q FS 4K-skärm för att testa Pros 120Hz-kapacitet, samt en Samsung Q6F QLED 4K TV för att testa på en skärm utan 120Hz-stöd.

Jag testade också PS5 Pro med flera tillbehör, inklusive SteelSeries Arctis GameBuds, Sony Inzone H9-headsetet, Steelseries Arctis Nova Pro Wireless, flera DualSense-kontroller, en Sabrent Rocket 4 Plus PS5 SSD, en Crucial X8 extern hårddisk och en PlayStation Portal.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Först testad i november 2024.

Turtle Beach Stealth Pro är det senaste gamingheadsetet på premiumnivå från det etablerade varumärket, som siktar på att bli det enda solklara alternativet oavsett om du spelar konsol, PC eller mobila enheter. Det är utrustat med några utmärkta ljuddrivrutiner, samt en design och byggkvalitet i toppklass med en distinkt stil. Dessa hörlurar har satt en otroligt hög standard för vad som är möjligt från plattformsoberoende modeller.

Turtle Beach Stealth Pro kan lätt betraktas som ett av de bästa PS5-headseten och ett av de bästa Xbox Series X-headseten hittills. Vi hävdar också att det förtjänar en plats som ett av de bästa PC-gamingheadseten också. Även om prislappen är rätt så saftig, får du verkligen vad du betalar för här, vilket till stor del överskuggar konkurrenterna med väldigt lite att klaga på.

Turtle Beach Stealth Pro: pris & tillgänglighet

Turtle Beach Stealth Pro lanserades i april 2023 och finns tillgängligt att köpa för cirka 3 500 kronor. Du hittar det hos svenska återförsäljare som Amazon, MaxGaming, Elgiganten och fler. Det finns två varianter av det högkvalitativa gaming-headsetet tillgängliga, som funktionellt är identiska förutom den trådlösa sändaren. Den ena är designad för Xbox-konsoler och den andra för PlayStation, med gröna respektive blå LED-ringar. Kom ihåg att Xbox-varianten fungerar direkt med PS5 och PS4.

Turtle Beach Stealth Pro: design & funktioner

Designen på Turtle Beach Stealth Pro är märkbart nedtonad jämfört med vad vi generellt ser från tillverkaren av gamingheadset. De ljusa färgerna från den billiga Recon-serien och den klumpiga designen från Turtle Beach Stealth 700 Gen 2 Max har ersatts med något mycket slankare och mer premium i både känsla och finish. Med läderimitation både i bandet och kåporna samt gråa metallaccenterna som ger en finish som påminner mer om ett par studiolurar än ett gamingheadset. Det ser otroligt ut och är tillräckligt diskret för att bära dem utomhus utan att det medför samma stigma som andra gånger när vi varit i knipa och lämnat hemmet utan något för att spela musik genom.

Det som är spännande med Turtle Beach Stealth Pro jämfört med andra high-end headset som SteelSeries Arctis Pro och Astro A50 är tillvägagångssättet med den trådlösa sändaren och dockningsstationen. Med den förstnämnda fungerar den som en plats för att koppla upp till konsolen samt ladda inte bara ett extra batteripack, som kan bytas ut på några sekunder i vänstra kåpan för ytterligare 12-15 timmars uppspelning, utan den har även USB-laddning. Som trådlös sändare har den en räckvidd på 15 m, så vi behövde aldrig oroa oss för att kopplingen skulle brytas eller störas.

Kontrollerna på kåpan hos Turtle Beach Stealth Pro är simpla. Det finns knappar för ström, Bluetooth och Superhuman hearing (mer om det senare) på höger sida, med en mångsidig knapp och hjul som kan omprogrammeras genom programvara på din telefon eller PC/Mac. Allt är otroligt intuitivt och mycket enkelt att förstå för nybörjare. Under majoriteten av våra tester använde vi hjulet för att växla mellan ANC-nivåer, mikrofonövervakning och volym.

Turtle Beach Stealth Pro: prestanda

Turtle Beach Stealth Pro är ett av de bästa gamingheadsetet som vi någonsin har använt under alla år av att testa konsol- och datorhårdvara. De skräddarsydda, handjusterade Nanoclear neodymium 50mm drivrutinerna låter verkligen otroligt och överträffar liknande varianter från företag som exempelvis Razer och deras TriForce Titanium 50mm drivrutiner, som finns i Razer Kraken Kitty V2 Pro som vi nyligen har testat.

Att spela med Turtle Beach Stealth Pro har varit ett betydande lyft från konsolhörlurar i mellanklass, som exempelvis det utmärkta SteelSeries Arctis 7P+. Oavsett om vi spelade på PS5 eller PC, överraskades vi ständigt av värmen, klarheten och trovärdigheten i ljudåtergivningen, särskilt när man tar hänsyn till 3D-ljud och andra 7.1 surroundljudalternativ. Det var bland annat helt fantastiskt att spela igenom Red Dead Redemption 2 för att fullständigt fördjupa oss i den gamla västern-miljön. Allt från det delikata trampet av vår häst runt Rhodes, till de häftiga gevärstriderna vid ett rån som gick fel i Saint Denis fångades otroligt väl upp.

Multiplayerspel är verkligen där Turtle Beach Stealth Pro kommer till sin rätt. Detta var särskilt märkbart i Battlefield 2042 och Overwatch 2. Inte bara finns det en ratt för att styra mikrofonövervakningen, vilket innebär att du kan höra dig själv utan att behöva skrika genom kaoset, men också har funktionen "Superhuman hearing" tre olika intensitetsnivåer och är tilldelad till en egen knapp.

Genom detta alternativ kunde vi höra allt från soldaternas fotsteg som jagade oss genom Kaleidoscope och Orbital conquest-kartorna, och vi kunde till och med exakt peka ut varifrån vi blev beskjutna inne i ett kontorskomplex. Först trodde vi att det bara var en gimmick, efter att ha använt det tidigare med Turtle Beach Recon-kontrollen, en av de bästa Xbox-kontrollerna, men att ha lagt till det i ett högkvalitativt headset gjorde hela skillnaden.

Den aktiva brusreduceringen, som kan eliminera upp till 25 dB oönskad bakgrundsambians, är en av de stora styrkorna för detta headset. Det var något vi inledningsvis inte uppskattade när vi satt vid vårt gamingskrivbord eller låg i sängen, men när vi började använda Turtle Beach Stealth Pro utomhus som vårt huvudsakliga par trådlösa hörlurar blev det verkligen praktiskt. Som någon som pendlar mycket är det fantastiskt att ha så utmärkt ljudreducering tillgänglig som genuint kan mäta sig med några av de bästa hörlurarna vi använt. Vi uppskattade också de två brusreducerande mikrofonerna inbyggda i headsetet som gjorde det enkelt att svara på samtal när man var ute och filtrerade effektivt bort oväsendet från vind och bilar som körde förbi.

Under de veckor vi har använt Turtle Beach Stealth Pro har vi verkligen älskat att lyssna på musik med det. Oavsett om det varit på kontoret med ANC påslaget, vilket helt filtrerar bort det hektiska smattrandet från tangentbordet, eller när vi varit ute på språng, gör de där Nanoclear 50mm-drivrutinerna konsekvent ett utmärkt jobb med att producera en vacker ljudbild från några av våra favoritlåtar från ett gäng olika genrer.

Det spelade ingen roll vad vi spelade för något, från Imperial Triumphants Metrovertigo eller Vomitorys All Heads Are Gonna Roll, dessa drivrutiner vet hur man tar fram basen och det låga registret säkert och exakt. Det är inte så att lugnare musik försummas. Det mjuka gitarrspelet i Hoziers Cherry Wine och The Lumineers Where We Are var också helt perfekt.

Det vi inte älskar med Turtle Beach Stealth Pro är den dedikerade 3,5mm bommikrofonen. Även om den låter helt okej, är den helt enkelt inte lika bra som vissa andra mikrofoner som vi har testat på headset från Razer och SteelSeries genom åren, och låter lite dämpad och som att man pratar i en burk i videosamtal med kollegor och spelsessioner med vänner. Justering och balansering med Turtle Beach Audio-appen på skrivbordet och mobilen hjälpte, men vi lyckades aldrig riktigt hitta en balans vi gillade. Det är en besvikelse med tanke på priset här, speciellt eftersom det finns headset till halva kostnaden som låter bättre, men det är inte direkt en dealbreaker.

Bör jag köpa Turtle Beach Stealth Pro?

Köp det om ..  

Du vill ha ett headset som känns och låter premium

Turtle Beach Stealth Pro låter utmärkt oavsett om du spelar eller lyssnar på musik, på vilken enhet som helst som du använder det med.

Du spelar på olika konsoler och PC

Om du är typen av användare som gillar att spela på PS5, Xbox Series X samt PC så kommer du att kunna utnyttja detta headsets kapaciteter oavsett plattform.  

Köp det inte om ..  

Du har en budget

Det går inte att komma runt det faktum att priset på 3 500 kronor för Turtle Beach Stealth Pro, är ett högt pris att betala för ett gamingheadset - även i premiumänden av marknaden.

Så testade vi Turtle Beach Stealth Pro

Från den ursprungliga skribenten:

Jag har använt Turtle Beach Stealth Pro som mitt huvudsakliga headset under de senaste veckorna på min stationära dator, PS5, Nintendo Switch och gaminglaptop. Under den tiden har jag spelat över ett dussin olika spel och konsumerat många timmars musik genom streamingtjänster.

• Gamingheadset vs hörlurar: Vilka är egentligen bäst för gaming?

SteelSeries Arctis 7P+ är ett PS5-headset i premiumklass som fokuserar på att leverera ledande ljudkvalitet och komfort, och det använder all konsolspecifik ljudhårdvara. Den senaste iterationen från tillverkaren bygger på den ursprungliga 2020-modellen, denna gång med ett avsevärt förbättrat batteri och mer mångsidighet genom USB-C och snabbladdning.

Det förtjänar pole position som det bästa PS5-headsetet som finns just nu. Med tanke på dess förhållande mellan pris och prestanda, breda marknadstillgänglighet och utmärkta ljudkvalitet är detta PS5-headsetet att försöka slå för andra tillverkare framöver.  

SteelSeries Arctis 7P+ Wireless: pris & tillgänglighet

Du kan för närvarande få tag på SteelSeries Arctis 7P+ Wireless för cirka 1 490 kronor i Sverige och de finns inne hos de flesta stora återförsäljare som bland annat Amazon, Elgiganten, Webhallen och fler. Du kan välja mellan ett svart eller vitt färgschema. De dyker dessutom upp med rabatter med jämna mellanrum, så det kan vara värt att kika runt lite bland olika återförsäljare innan du beställer dem.

SteelSeries Arctis 7P+ Wireless: design & funktioner

SteelSeries Arctis-serien av headsets har ett distinkt design som 7P+ Wireless bygger vidare på. De har ett tunt band under huvudbygeln, som ligger mjukt och lätt över huvudet när du använder dem. De har en infällbar mikrofon komplett med Sidetone-mikrofonövervakning. Alla kontroller finns på baksidan av båda öronkåporna när du bär detta PS5-headset. På vänster sida har du en dedikerad mute-knapp, volymhjul, USB-C för laddning och anslutning och ett 3,5 mm-uttag. Din strömknapp och ett dedikerat hjul för att styra mikrofonövervakningen finns på höger sida.

Tack vare sina stora, mjuka öronkuddar gjorda av vad företaget beskriver som "AirWeave"-material, är SteelSeries Arctis 7P+ Wireless oöverträffad när det kommer till komfort. Detta andningsbara tyg blir inte varmt när det ligger på huvudet i timmar i sträck, till skillnad från billigare konstläder.

USB-C-mottagningen är SteelSeries Arctis 7P+ Wireless mest spännande funktion eftersom det betyder att headsetet kan användas på massor av enheter, utöver din PS5. Headsetet är också kompatibelt med Nintendo Switch, PS4, PC och några av de bästa Android-telefonerna. Om du är ute efter ett mångsidigt spelheadset kan det här vara något för dig.

SteelSeries Arctis 7P+ Wireless: prestanda

Att spela på PS5 med SteelSeries Arctis 7P+ Wireless är en av de bästa headset-upplevelserna någonsin. Vi har testat otaliga olika modeller under åren, och ljudkvaliteten och mångsidigheten hos dessa är inte lätt att överträffa. Det är inte förvånande, eftersom denna version har samma 40mm anpassade neodymiumdrivare som företagets flaggskeppsmodeller, som SteelSeries Arctis Pro.

Den största skillnaden som skiljer den äldre SteelSeries 7P från 7P+ är den nya modellens kraftigt förbättrade batteritid. Nu kan du räkna med runt 30 timmars batteritid när den är inkopplad till din PS5 istället för de cirka 24 timmarna du fick från 2020 års modell. En funktion vi verkligen har uppskattat är snabbladdning via USB-C. Enligt SteelSeries själva får du tre timmars seltid från bara 15 minuters laddning. Enligt våra tester kan vi bekräfta att det stämmer precis, vilket innebär att du inte behöver vänta länge för att få tillräckligt med batteri för en hel spelsession.

Liksom det utmärkta PS5 Pulse 3D-headsetet tar SteelSeries Arctis 7P+ Wireless full nytta av TempestTech PS5 3D Audio, så några av de bästa PS5-spelen stöder den förbättrade virtuella surroundljudtekniken. Det finns inte många PS5-headset som kan göra det, vilket gör detta ännu mer till ett premiumalternativ än Sonys officiella erbjudande.

Att spela med SteelSeries Arctis 7P+ Wireless har varit utmärkt. Nyanserna i ljudenheterna fångade de rumsliga ljuden i spel som The Last of Us och Dead Space och skapade en uppslukande upplevelse. Spel där musiken är mer framträdande var särskilt imponerande, inklusive Hotline Miami 2: Wrong Number, speciellt i mixen mellan skottlossning och pumpande Synthwave techno.

Att lyssna på musik med SteelSeries Arctis 7P+ Wireless är helt okej. Även om den inte konkurrerar med några av de bästa hörlurarna på marknaden, gör detta PS5 gaming-headset ett mer än tillräckligt bra jobb. Mer tam musik hade bättre framgång, sånger som Mr. Tillman av Father John Misty och Granite av Sleep Token kom genom högt och tydligt. Extrem metal hade mer blandade resultat, med tyngre spår som Insomniums Lilian och Cannibal Corpses Inhumane Harvest som inte riktigt hade tillräckligt med kraft. Eftersom medieuppspelning är sekundärt bakom gaming, är det långt ifrån det sämsta vi har testat i år.

Överlag är vi väldigt imponerade av vad SteelSeries Arctis 7P+ Wireless ger för pengarna och man kan verkligen inte be om så mycket mer för priset som placerar sig i mellanklass.

Bör du köpa SteelSeries Arctis 7P+ Wireless?

Köp dem om ..

Du vill ha ett PS5-headset med lång batteritid

SteelSeries Arctis 7P+ Wireless har 30 timmars batteritid, så det kommer att räcka till många spelsessioner innan du behöver ladda.

3D-ljud är ett måste

SteelSeries Arctis 7P+ Wireless stöder fullt ut TempestTech 3D-ljud för PS5-spel som stöds.

Du vill ha ett mångsidigt spelheadset

Tack vare USB-C-mottagaren kan du använda detta spelheadset på mer än bara din PS5 eftersom Nintendo Switch, PS5 och telefoner också stöds.

Köp dem inte om .. 

Du äger redan SteelSeries Arctis 7P

Det är inte jättestor skillnad mellan den ursprungliga modellen och den här nya versionen, så om du redan är i SteelSeries ekosystem är detta ingen måste-uppgradering.

• Bästa PS5-headset 2024: Topp 9 gamingheadset för PS5 som är bäst i test

PlayStation Portal är det senaste tillskottet i Sonys PlayStation 5-hårdvarusortiment. Den är gjord för att vara ett PS5-tillbehör som möjliggör portabel åtkomst till din konsol och spelbibliotek via en internetanslutning. Det är en enkel idé och en som använder Sonys PS Remote Play-appkoncept och implementerar den briljant i en dedikerad enhet.

För att vara tydlig är PlayStation Portal exakt det: ett litet fönster till din PS5. Även om den inte riktigt placerar sig bland de bästa bärbara spelkonsolerna eftersom den saknar förmågan att köra spel som Nintendo Switch, försöker PlayStation Portal inte heller att vara det. Den erbjuder något helt annat. Den fantastiska nyheten är att den absolut håller vad den lovar, och är en magnifik enhet för dem som använder Remote Play eller vill ha en bärbar väg in i sin PS5.

Den här Remote Play-skönheten och dess ljusa och skarpa 8-tums LCD-skärm erbjuder en fantastisk, bärbar PS5-upplevelse, med enastående ergonomi samt utmärkt design och byggkvalitet med alla de trevliga DualSense-funktionerna tillgängliga.

PlayStation Portal recension - pris och tillgänglighet

PlayStation Portal lanseras den 15 november 2023, kostar 2 890 kronor och finns tillgänglig hos alla vanliga återförsäljare, såväl som PlayStation Direct. Förbeställningar är live och den finns tillgänglig hos återförsäljare som bland annat Proshop och Komplett.

Som jämförelse kostar den billigaste Steam Deck-modellen (64 GB) runt 6 490 kronor och ASUS ROG Ally 6 990 kronor, medan Nintendo Switch Lite ligger närmast i pris med ett pris på cirka 2 490 kronor.

Det är dock värt att komma ihåg att Portal inte är ett system som kan spela spel på samma sätt som ovanstående enheter. Dess enda syfte är att använda Remote Play-systemet (som Backbone One-kontrollern) för att streama din PS5 – som du alltså redan måste ha investerat i.

PlayStation Portal recension - design och funktioner

PlayStation Portal är i huvudsak en DualSense-kontroller lindad runt en 8-tums LCD-skärm, och har en omedelbart bekant design, konstruktion och känsla. Den känns snabbt hemma i händerna på en PS5-ägare och är bekväm, lätt att hantera och en fröjd att interagera med. Den är också lite tyngre och större än du kan förvänta dig. Dess vikt på 529 gram låter inte för tung, men den märks, speciellt när du tar upp den med en hand.

Det beror till stor del på enhetens totala storlek. Med en längd på 30,5 cm finns det en anmärkningsvärd tyngd i Portal som du först måste vänja dig vid. För övrigt är den 6 cm hög till toppen av thumbsticks som är något mindre än de på den vanliga DualSense och är de som finns på PSVR 2 Sense-kontrollerna.

Den har allt som en vanlig DualSense har, där den enda lilla skillnaden är en något annorlunda placering av knapparna - PS Home-knappen är placerad i det övre högra hörnet på den vänstra vingen och mic mute-knappen får samma behandling uppe till vänster på högerkanten. För övrigt har den samma greppkänsla, knapparna känns likadana att använda och den enda skillnaden är de tidigare nämnda mindre thumbsticks.

På toppen finns två stereohögtalare, strömbrytaren, knappar för volym och PlayStation Link-knappen. Det sistnämnda kommer bara att vara till nytta när du vill koppla ihop din Portal med Pulse Elite-headsetet eller de kommande Pulse Explore-hörlurarna. På baksidan finns USB-C-porten för laddning och ett 3,5 mm ljuduttag för trådbundna headset; detta håller kablarna snyggt ur vägen när du spelar.

PlayStation Portal känns också robust, som om den skulle kunna tåla en stöt eller två om den skulle råka ramla ur ditt knä. Vi rekommenderar dock ändå att du investerar i ett skärmskydd och eventuellt någon form av fodral för att ge den ett extra lager av skydd. Ur ergonomisk synvinkel är det en av de bästa handhållna spelenheterna som finns; efter att ha designats och byggts kring en kontroller, kan känsla, passform och form komma först, i motsats till andra spelkonsoler som måste prioritera ett spelsystem först och sedan börja tänka på att skruva fast knappar och kontroller.

PlayStation Portal recension - prestanda och batteritid

Enkelt uttryckt presterar PlayStation Portal briljant. Den spikar sin funktion och har under alla våra timmar av tester hittills varit en fröjd att använda och har inte haft några problem med anslutning eller någon ingångsfördröjning att tala om.

Det börjar med en mycket snabb parnings- och inloggningsprocess innan du möts av en ljus skärm med välbekanta användargränssnitt och menyer. När du loggar in (och ut) på din PS5 från Portal får du till och med en cool ny grafik som är en trevlig touch.

När du slår på Portal medan din PS5 är i viloläge, kommer den automatiskt att starta upp konsolen och ta dig direkt in. Du kan koppla ur eller återkoppla huvudkonsolen medan Portal är på när du vill.

Portal träffar precis rätt i hur den spelar spel och fungerar som en fjärrspelsenhet, och erbjuder en sublim fjärrspelsupplevelse. Det är så mycket bättre än att använda Remote Play-funktionalitet på PC; skillnaden är som natt och dag. På dator kan vi ibland uppleva visuell eftersläpning och knasigt ljud, men anslutningen på Portal är sömlös och smidig. När vi dessutom jämför den med bilden på vår TV för att testa ingångsfördröjning ser vi ingenting och om det finns där är det helt urskiljbart.

Under våra tester låg vår internethastighet i hemmet på cirka 150 Mbps ner och cirka 30-40 Mbps upp, och även om vår PS5 är ansluten via Ethernet-kabel, är vår huvudsakliga Wi-Fi-router i ett skåp under trappan. Men även med routern undangömd, fortsätter Portal att leverera en laggfri upplevelse som håller hög kvalitet oavsett vilket rum vi befann oss it.

Vi testade även att koppla den till vår grannes Wi-Fi (med hans samtycke), använde vår 5G-anslutning (som körs med cirka 20-25 Mbps nedladdningshastighet där vi bor) från vår Samsung S23 och testade den med en mängd olika spel. Förutom att det tar lite längre tid att ansluta till PS5 över dessa separata internetanslutningar, är PlayStation Portal helt suverän. När vi testade den för onlinespel i Back 4 Blood fann vi upplevelsen identisk med den när vi spelade med vänner på huvudkonsolen, och det är till och med möjligt - med endast korta väntetider i återanslutningen till PS5 - att byta från en internetanslutning till en annan mitten av en spelsession.

Skärmen är skarp och ljus - lite för ljus ibland, speciellt när vi startade upp ett spel för första gången - och visar sig vara mer än godkänd på Portal. Star Wars Jedi: Survivors världar och stadsljusen i Marvels Spider-Man 2 är en fröjd. Det finns dock några gånger när LCD-skärmen kan visa sina begränsningar och få oss att längta efter en OLED-panel; på bilder som mörka sparskärmar kan du identifiera linjer och kanter på färgblock i motsats till en jämn gradient. Till stor del är den dock ljus, levande och perfekt för Portal. Den hanterar även olika kvalitets- eller prestandalägen i spel smidigt.

Portalens högtalare är kraftfulla och gör jobbet, men, förutsägbart, kämpar de i den låga delen eftersom de bara är två små stereohögtalare som kläms in i portalens smala form. Det finns inget Bluetooth-stöd på enheten, men vi skrev för ett tag sedan om hur avsaknaden av funktionen inte spelar någon större roll, och vi skulle säga att det fortfarande är fallet efter att ha använt Portal i ett par dagar nu.

DualSense-funktionerna fungerar också som förväntat, vilket säkerställer att Portal erbjuder samma uppslukande spelupplevelse som du skulle få med din huvudkonsol. Pekskärmsfunktionaliteten är också en framgång; det krävs bara ett par tryck för att replikera att trycka på den vanliga pekplattan, och den är också trevligt lyhörd när du använder den för att navigera i Portals användargränssnitt. Kombinera detta med den övergripande bekvämligheten att spela med Portal i timmar åt gången och kvaliteten i dess formfaktor och design blir ännu tydligare.

Batteritiden är ungefär i nivå med DualSense-kontrollern. Med kontrollens haptik och funktioner aktiverade fick vi drygt sex timmars speltid på en full laddning. Vi fipplade lite med skärmens ljusstyrka eftersom den var ganska genomträngande på sin högsta nivå. Vi fick varningen för lågt batteri vid fyra och en halv timme, men Portal fortsatte i ytterligare en och en halv timme efter det. Du kan också dämpa skärmens ljusstyrka och stänga av funktioner för att få ännu mer batteritid. PlayStation Portal laddar ganska långsamt och tar mer än två timmar att ladda fullt, så ha detta i åtanke.

Vi hade gärna sett bättre alternativ för att justera skärmens ljusstyrka och det hade också varit välkommet med en batteriindikator med synliga siffror, eftersom det för närvarande bara finns en batterisymbol med tre bitar.

Ska jag köpa PlayStation Portal?

PlayStation Portal är en briljant handhållen spelenhet. Den utmärker sig i sin nisch och erbjuder ergonomisk design och form, en underbart ljus skärm och en mängd PS5-funktioner som standard. Portalen är ett viktigt PS5-tillbehör för Remote Play-användare och för dem som vill få ut mer av sin konsol, och vi rekommenderar den starkt.

Värt att poängtera är också att Portal är en del av PS5-konsolens ekosystem, vilket innebär att den kan dra nytta av uppdaterade modeller längre fram. Detta kan innebära saker som en OLED-skärm, det senaste Wi-Fi, Bluetooth-stöd och mer i framtiden.

Portal utger sig inte för att vara någonting annat än en fjärrspelsenhet av hög kvalitet för din PS5, och den håller absolut vad den lovar. Så länge du är klar med vad den gör och vad den kan erbjuda dig, finns det verkligen ingenting att klaga på här.

Köp den om ...

Köp den inte om ...

Litra Beam LX är Logitechs senaste iteration av märkets gamingbelysning riktad mot streamers, men den passar utmärkt även till fler typer av användare. Den bygger vidare på grunden som vi fick se för den ursprungliga modellen genom att lägga till härlig RGB-belysning till ett konkurrenskraftigt pris. Detta gör att den i princip fungerar både som ringljus och RGB-belysning i ett och samma tillbehör, där det medföljande stativet ger dig många olika monteringsalternativ. 

För dig som vill ha båda delar är detta alltså det ultimata tillbehöret, men om du däremot bara behöver en bra ljus och inte bryr dig särskilt mycket om delen med RGB-belysning, kan den ursprungliga och mycket billigare Litra Beam vara ett bättre alternativ för dig. 

Pris och tillgänglighet

Logitech Litra Beam LX lanserades den 19 september och går att klicka hem för cirka 1 449 kronor. Som jämförelse går den ursprungliga Litra Beam fortfarande att köpa för cirka 1 249 kronor, så den är ett bra och lite billigare alternativ för dem som inte behöver RGB-belysningen.

Design och funktioner

När det gäller setup-belysning är Logitech Litra Beam LX bland de bäst designade modellerna som vi har använt. Istället för den äldre Litra Glow, en liten fyrkantig lampa som fästs på monitorn, kommer Beam LX med ett eget stativ och kan monteras både horisontellt och vertikalt.

Ungefär som den ursprungliga Litra Beam ansluts LX-versionen till ett vanligt eluttag och detta har gjorts för att göra den betydligt ljusare än den tidigare USB-drivna Glow-modellen. Den stora skillnaden här från den tidigare versionen är RGB-belysningen eftersom detta är ett dubbelsidigt ljus. I huvudsak syftar det till att vara både stämningsbelysning och en ringljus i ett. Du kan använda den med Lightsync genom Logitechs G Hub, och det finns Bluetooth-funktioner för att styra belysningen trådlöst också.

Ovansidan av Litra Beam LX rymmer alla kontroller om du vill kunna konfigurera saker utan att behöva använda en PC. Du har en strömknapp, ljusstyrkekontroll och färgtemperaturmätare, varav den senare fungerar som en RGB-färgväxel med reglaget inställt på den lampan. Det hela är väldigt intuitivt och enkelt, vilket innebär att du kan göra snabba justeringar om det är inom räckhåll och sedan finjustera programvaran om det behövs.

Stativet som följer med Litra Beam LX är utmärkt då du antingen kan montera horisontellt eller vertikalt och justera höjden till flera monteringspunkter. Det betyder att du kan ha den under din bildskärm, ovanför dina skärmar, eller stå upp emellan beroende på hur mycket utrymme som är tillgängligt i din setup.

Prestanda

Det första som förvånade oss med Logitech Litra Beam LX är hur ljus den blir när den är ansluten. Som någon som tidigare har använt Litra Glow som setup-belysning, är den här en definitiv uppgradering när det gäller ljusstyrka. Företaget hävdar att 400-lumen LED är "TrueSoft för naturliga, strålande hudtoner" och enligt våra tester kan vi bekräfta detta. Vår vanliga setup lutar mot det mörkare hållet på grund av ett åldrande ringljus, men den här ljusskenan gjorde en omedelbar skillnad när det gällde att ljusa upp vår setup.

RGB-belysningen i sig är levande och kontrollerna gör att du kan cykla genom gradienter, primärfärger och regnbågsspektrum. Den är inte riktigt lika kraftfull som den framåtriktade strålen när det gäller rå ljusstyrka, med en mjukare atmosfär, men den gör ett bra jobb med att nå väggen bakom bildskärmarna. RGB-belysningen var riktigt vacker, speciellt med övrigt ljus avstängt. För mörkare stunder var de varmare färgerna ett bättre alternativ, eftersom det inte var helt idealiskt att stirra in i ett starkt vitt ljus sena kvällar och nätter.

Lyckligtvis är temperaturkontrollerna på Litra Beam LX enkla att cykla igenom och det tar bara en sekund eller två att cykla från en kall blå nyans till en varm orange nyans. Det totala temperaturintervallet på 2700-6500K är balanserat, eftersom även den mest intensiva inställningen var skonsam för ögonen. Om du är någon som är i behov av ett kraftfullare ljus än vad USB-portar på din PC kan hantera så är du i goda händer här.

I slutändan är Logitech Litra Beam LX fantastisk setup-belysning med vacker RGB-belysning. Men du får som sagt betala en hel del för denna premiumfunktion jämfört med originalet, så om RGB är något du kan leva utan är det bättre att satsa på standardvarianten istället.

Omdöme

Köp den om …  

Du vill ha en kraftfull setup-belysning

Litra Beam LX är en av de ljusaste och mest kraftfulla setup-belysningar vi någonsin har använt.

Du vill ha RGB-belysning i din setup

RGB på baksidan av Litra Beam är ljusstark och lägger till en mjuk atmosfär till din setup utan att vara överdriven.
 

Köp den inte om …  

Du behöver eller vill inte ha RGB-belysning

Det är bättre att köpa standardmodellen Litra Beam om du vill få det bästa värdet för pengarna eftersom den är betydligt billigare.

Du vill ha en USB-driven ringlampa

Litra Beam LX kräver ett vanligt eluttag för att fungera, så om du bara vill ha något att koppla in i USB-porten på din PC så är Litra Glow det bättre valet här.

"Cyberpunk 2077" har varit ett av de mest efterlängtade spelen i nästan ett decennium - och nu är det äntligen här. Vi kan avslöja en sak direkt: Det är lika underbart detaljerat och vackert som de filmklipp du har sett på YouTube föreslår.

CD Projekt Red kan lägga till ytterligare ett unikt rollspel i sitt CV, ett som du utan tvekan kommer att spendera många timmar på att utforska under de närmaste månaderna, i jakten på att hitta alla små dolda pärlor som spelet innehåller.

Det är enkelt att rekommendera "Cyberpunk 2077" om du behöver ett enormt spel att sätta tänderna i nu under julperioden, speciellt om du kan bortse från några mindre problem med mekaniken och en lite skakig handling.

Pris och lanseringsdatum

• Vad är det? CD Projekt Reds senaste FPS-RPG-verk
• Lanseringsdatum? 10 december 2020
• Vad kan jag spela det på? PS4/PC/Xbox One/Stadia (kommer till PS5 och Xbox Series X|S under 2021)
• Pris? Standard Edition kostar 497 kronor

En vacker och enorm spelvärld

• Otroligt stort och välstrukturerat via fantastisk uppdragsdesign
• Extremt tillfredsställande simulatorliknande spelmekaniker
• Det är givande att utforska, du hittar alltid något nytt

I Cyberpunk 2077 spelar du som karaktären V, en kvicktungad legosoldat som gör allt för att bli en levande legend i Night City. Tyvärr betyder det också att vara värd för anden av Keanu Ree - förlåt, Johnny Silverhand, en gammal rockstjärne-terrorist som sakta men säkert tar över huvudpersonens sinne.

När du börjar spelet är det lätt att bli överväldigad av hur stort Cyberpunk 2077 är. Vi har tillbringat 45 timmar på att försöka komma igenom så mycket av innehållet som möjligt och hunnit med tre olika slut, men trots det är kartan lika mycket outforskad som utforskad. Låt dock inte detta skrämma dig - när det gäller rollspel är CD Projekt Red fortfarande bäst i branschen.

Även de mest oskyldiga små uppdragen, och även de minsta upploppen, har en välskriven bakgrundshistoria, vilket gör all utforskning av spelvärlden till en glädje. Tack vare spelets omfattning vet du aldrig riktigt vad du kommer att stöta på. Kommer det att vara en burger-date med en kriminell messiasfigur, eller en dans med den svarta marknadens innersta kretsar? Även de intensiva racing-uppdragen bjuder på gott om underhållning. Spännande och underliga stunder väntar dem som beger sig ut på upptäcktsresa, och det finns alltid många olika sätt att lösa problem.

Det är lätt att spendera timmar på att spara spelet precis innan ett uppdrag, och sedan försöka lösa det på olika sätt, så att allt utspelar sig som du föreställde dig innan du gick in i konflikten. Du kommer att vrida dig i smärta efter att ha gjort ett felaktigt dialogval i ett för övrigt ointressant sidouppdrag, helt enkelt för att situationen är så intressant att du verkligen bryr dig om resultatet.

Du kommer att bli förtrollad av småsaker som i andra spel skulle ha varit banala detaljer i en enorm öppen värld - detta är vad de polska Witcher-utvecklarna är så kända för - och vilket gör allt så extremt fängslande. Gång på gång lovade vi oss själva att vi skulle fortsätta med de viktigaste uppdragen (vi skulle ju trots allt testa spelet), men varje gång vi avslutade ett viktigt uppdrag hamnade vi på (till exempel) ett fyra timmar långt ökenäventyr där fantastiska småuppdrag efter småuppdrag höll oss fast i ett järngrepp.

Suveränt rollspelssystem

• Avancerade rollspelssystem och många möjligheter att skräddarsy karaktären
• Marknadens roligaste hack-simulator
• Fascinerande Braindance-undersökningar fungerar som bra pauser från actiondelarna

Rollspelelementen hade stor inverkan på i vilken grad vi kände oss indragna i spelvärlden. Vi spelade som en Nomad-hackare med ett blågrönt skägg och specialanpassade hjärtformade könshår. Vår V är en charmig teknikexpert som kan tränga in i fiendens försvar på långt håll och infektera dem med skadlig kod, vilket leder till utbrott av cyberpsykos och som får de manipulerade stackarna att ta självmord.

Spelets hackdel placerar "Watch Dogs" i skuggan och gör att man kan kontrollera nästan alla aspekter av den lokala miljön på ett sätt som bara gamla klassiker som "Deus Ex" kommer i närheten av. Om saker och ting gick fel kunde vi lita på att våra cybernetiska implantat tog oss ur allt trubbel. Vi hade exempelvis våra hudgraveringar, som gjorde det möjligt för oss att använda smarta vapen med målsökande skott eller Mantis-svärd, som är sylvassa utsprång från underarmarna som gjorde att vi kunde sopa golvet med alla de dumbommar som var korkade nog att försöka utmana oss.

Och även när uppdragen saktar ner i tempo, gör "Cyberpunk 2077" fortfarande allt intressant genom att förvandla sig till en "Batman: Arkham Knight"-liknande detektivhistoria. Braindance-pussel ger dig detaljer om handlingen genom att låta dig spela igenom och utforska andra människors minnen. Genom att undersöka dessa kan du få en extra bra titt på NPC:er med stats-baserade dialoger som påminner om de gamla goda dagarna med "Fallout 3".

Med tanke på att det inte finns så många förstapersons RPG-spel som gör något av detta, åtminstone inte idag, känns det faktum att du får återvända till detta under 2020 i form av 2077 nästan som en innovation, speciellt när du få det i ett nästa generations-paket signerat CD Projekt Red. Det är dock värt att nämna att det finns en del överlappande system.

Stridsmekaniker

• Stridsystemet är varierat och roligt men inte särskilt innovativt
• En del av spelmekaniken känns halvfärdig, som fysiska strider samt mat och dryck
• Programvarufel kan förstöra för övrigt vackra stunder

Det är mycket mer dynamiskt i praktiken, men spelet som kommer närmast Cyberpunk 2077 på stridsfronten är Fallout 4. Det bjuder inte på något allt för spännande inom den avdelningen utöver cyberware-inslagen, men det ger ändå tillräckligt tillfredsställande gameplay. Närstrider däremot, särskilt med trubbiga vapen, känns väldigt klumpiga och nedslående, så det är synd att det finns en hel gren av uppdrag baserade runt dem.

Och efter mer än 50 timmar har vi aldrig ens övervägt behovet av konsumtionsvaror som mat och dryck, trots det faktum att de så enkelt fyller upp hela din inventory. ”Wanted”-systemet är också ett onödigt inslag som inte tjänar något annat syfte än att irritera dig när du av misstag kör över en civil - lätt hänt faktiskt, med tanke på de trånga gatorna och den oregelbundna styrningen av fordon när du reser mellan olika punkter.

Och ja, tyvärr finns det massor av buggar i spelet. Från uppdrag som vi inte kunde slutföra till overlays som inte försvann. Vi fick några minnesvärda ögonblick av knasiga animationer samt uteblivna dialoger och texturer. Många kommer att säga att detta inte borde inträffa överhuvudtaget och ja, vi håller med, men samtidigt har problemen inte varit tillräckligt stora för att hindra oss från att fullfölja spelet - och fortsätta att spela efter det. En patch kommer att släppas inom kort som troligtvis kommer att åtgärda en stor del av problemen under de kommande veckorna, men med tanke på att det finns hundratals klädesplagg och specifika animationer för att plocka fram en laptop från under en säng, kan det vara en bra idé att hålla förväntningarna låga på ett helt felfritt spel.

Huvuduppdragen fungerar som en ryggrad i "Cyberpunk 2077", där de introducerar coola karaktärer och erbjuder en struktur i den stora öppna spelvärlden, samtidigt som de lockar till utforskning på samma oskyldiga sätt som TESV: Skyrim. Eftersom du börjar på ett tomt ark är berättelsen inte lika rik och litteraturlik som The Witcher 3, om detta är vad du hade förväntat dig. Trots det har det varit ett trevlig äventyr med spännande vändningar och fantastiska sekvenser, som exempelvis ett avsnitt där oskadliggör krypskyttar under en parad eller när du infiltrerar i en digital bordell.

Inte alltid övertygande

• Johnny Silverhand är inte särskilt övertygande, men spelas bra
• Teman som spelet behandlar är avvikande och förvirrande
• Det kör bra på en dator och har fantastiskt ljud och musik

Birollerna leds av Johnny Silverhand, V:s irriterande följeslagare, som i spelet ser ut som Keanu Reeves efter en riktigt galen utekväll på krogen. Han känns som typen som fortfarande förnekar att rockmusiken är död och existerar för att plåga spelaren med ekletiska dialoger inramade i en försoningshistoria som inte känns särskilt övertygande.

Reeves skådespelarprestationer är det inget fel på, men det är manuset det är baserat på som inte riktigt håller. Det är synd, men det finns som tur är många andra intressanta sidokaraktärer med bättre historier som du kommer att få lära känna under spelets gång.

När det gäller teman och undertexter fungerar spelet ofta mot sig själv. Trots en grund som påminner om anti-kapitalistisk satir, positionerar spelet sig som den ultimata produkten 2020 - som enligt uppgift har producerats under tvivelaktiga förhållanden. Resultatet är ett cyberpunk-universum som hämtar inspiration från 80-talet, hypersexualisering och mer eller mindre malplacerade stänk av filosofi. Det är förvånande hur mycket av spelet känns fastlåst av intrigerna och karaktärerna från det ursprungliga spelet (det traditionella rollspelet från 1988), även om 2077-varianten gjordes ett halvt sekel senare.

Sättet spelet behandlar sina kvinnliga karaktärer är en besvikelse och dess politik genomskär allt. Det gräver ner i några känsliga teman som är mycket mer komplicerade än vad spelet har möjlighet att hantera och slutsatserna blir därför ofta att kännas som intetsägande varianter av verklighetens, mycket på grund av spelets behov av att operera i ytterkanterna. En stor del av den visuella estetiken ser ut att vara designade för chockera spelaren utan att få dem att faktiskt tänka, vanligtvis på bekostnad av de förtryckta. Uppriktigt sagt är det svårt att känna sig entusiastisk över punkmanifestet i ett spel som slänger upp influencers på billboards genom hela storyn.

Vi har ingen aning om hur spelet kommer att fungera på konsoler ännu, men vi har spelat igenom Cyberpunk 2077 på en dator med ett RTX 2080-grafikkort, som inte hade några nämnvärda problem med att fylla skärmen med regniga neongator draperade i strålspårning. Även på de högsta inställningarna fungerade allting riktigt bra, med några få FPS-dropp i de allra mest krävande stunderna. Spelet bjuder dessutom på fantastiskt ljud. Ljuddesigners och kompositörer bör berömmas för de suveräna techno-spåren och Nine Inch Nails-kopiorna som kontinuerligt tränger fram genom smutsiga industribyggnader och atmosfäriska barer. Vapnen producerar krispiga och kraftfulla ljudbilder, precis som vi vill ha det.

Omdöme

Vi kommer att spela mycket mer "Cyberpunk 2077" framöver, även om vi redan har kört igenom spelet och tillbringat nästan 50 underhållande timmar under veckan som gått. Spelet är roligt och kan spelas om och om igen, och det råder liten tvekan om att du får mycket för pengarna här. Det faktum att det för närvarande inte finns särskilt många rollspel med förstapersons-perspektiv innebär också att Cyberpunk 2077 nästan är en nödvändighet för alla som gillar spel som "Fallout 3", "Fallout 4" och "Deus Ex" - det här är en sammanslagning av många av de bästa aspekterna från genren.

Med på köpet får du ett några ofärdiga spelmekaniker, programvarufel och brister i storyn som du eventuellt kan ha problem med att ignorera. Spelet är ändå väl värt en titt, speciellt om du vill vandra runt i vacker grafik och dra nytta av en nyinköpt konsol eller ett nyligen lanserat grafikkort.

• Inspelningen av säsong 2 av The Witcher har satts på paus - för andra gången

Kort sammanfattning

Med Steam Deck försöker Valve göra en handhållen spelkonsol och det är en av de mest efterlängtade produktlanseringarna på senare tid.

Det är verkligen en ambitiös uppgift, men en som Valve mestadels hanterar. Men Steam Deck är kanske inte så mycket en Nintendo Switch-rival, som mer ett alternativ till bärbara speldatorer.

Det betyder att om du är en PC-spelare med ett stort Steam-bibliotek och du är van vid egenheter och irritationer som hör till när man spelar PC-spel, så kommer du förmodligen att älska Steam Deck och förbise dess små egenheter.

Men om du är en konsolspelare som är van vid mer polerade produkter som håller saker så enkelt och okomplicerat som möjligt, kan du bli besviken.

Några av irritationsmomenten med Steam Deck är dock samtidigt en del av dess charm, och i vissa fall beror de på enhetens flexibilitet, som traditionella konsoler helt enkelt inte kan erbjuda. Du kan koppla in i stort sett vilken USB-C hub som helst, koppla upp en bildskärm eller TV och spela spel på den stora skärmen. Du kan också använda Steam Deck i skrivbordsläge, så att du kan installera en mängd olika Linux-appar, vilket gör Steam Deck till en fullfjädrad mini-PC. Du kan till och med installera andra operativsystem, som Windows 11.

Denna mångsidighet sätter Steam Deck över sina traditionella konkurrenter, och även om människor som letar efter en Nintendo Switch-liknande upplevelse kanske inte blir helt begeistrade, så kommer PC-spelare som funderar på att skaffa en bärbar spelkonsol att upptäcka att Steam Deck en lysande enhet med en enorm potential , speciellt för personer som gillar att dona med inställningar och justeringar.

Spelstöd är en av de där irritationsmomenten. Om du köper ett Nintendo Switch-spel kan du förvänta dig att det fungerar på din Nintendo Switch. Men att köpa ett spel på Steam betyder inte nödvändigtvis att det kommer att fungera på Steam Deck. Detta beror främst på att Steam Deck som körs på Linux – Steam OS 3.0 – medan många Steam-spel endast fungerar på Windows. Valve har hjälpt till att arbeta på en snygg lösning, känd som Proton, som låter dig spela spel på Linux, men den är inte perfekt. Och vissa spel - särskilt de som använder anti-fuskprogramvara - kommer inte att köras.

Valve har ett enkelt sätt att identifiera vilka spel som kan köras på Steam Deck. Spel med en grön bock i Steam Library UI betyder att de är Steam Deck-verifierade och kommer att köras utan problem. De grafiska standardinställningarna och kontrollalternativen fungerar bra, och alla menyer och text kommer att vara läsbar.

Det finns även spel som har gula bockar. Dessa spel är "spelbara" men inte helt testade, och det kan finnas vissa problem att få dem att fungera. För tillfället kommer det mesta i ditt Steam-bibliotek troligen att hamna i denna kategori.

Sedan finns det kategorin "Okänd", där det inte finns tillräckligt med information för att veta hur bra ett spel fungerar. Det finns också en kategori "Unsupported" vilket innebär att spel definitivt inte kommer att fungera. Detta är tack och lov relativt litet för tillfället och relaterar främst till spel där du behöver viss hårdvara som inte stöds av Stem Deck, till exempel virtual reality-titlar. Du kan kontrollera hur mycket av ditt bibliotek som går att spela på Steam Deck med hjälp av Valves Steam Deck Compatibility-webbplats.

Detta är värt att göra, eftersom en av de viktigaste försäljningsargumenten för PC-spelare är att ditt Steam-bibliotek kan spelas på Steam Deck utan att du behöver köpa dina spel igen. Om du redan har ett stort bibliotek med Steam-spel, blir startpriset på 419 € så mycket mer tilltalande.

Vi säger "startpris", eftersom detta pris avser ingångsmodellen med 64 GB eMMC-lagring och en väska. Vi rekommenderar dock att du investerar i 256GB SSD-modellen, för 549 €, som erbjuder mycket mer lagring som också är snabbare. Det finns också en modell med 512GB SSD för 679 €, som också kommer med antireflexglas. Alla modeller har en microSD-kortplats för att utöka lagringen, vilket är ett trevligt alternativ, men som också innebär långsammare laddningstider för spel.

Steam Deck är också stabilt byggt, och även om det är en stor enhet är den inte obekväm, även om du kan få kämpa litet om du har mindre händer. Men det som är fantastiskt med Steam Deck är den stora mängden spelupplevelser som erbjuds. Den hanterade den visuellt fantastiska God of War utan några problem, och det är ett bra sätt att spela indiespel. Det sistnämnda är där Steam Deck verkligen imponerar, med spel som är tänkta att spelas i korta serier och med snygg grafik som inte belastar Steam Deck-hårdvaran nämnvärt.

Införandet av en avstängningsfunktion, som gör att du snabbt kan återuppta spel när du vill spela dem, är mycket välkommet. Mindre välkommet är det faktum att batteritiden för Steam Deck är ganska dålig, cirka en och en halv timme medan du spelar God of War. För mindre intensiva spel kan du räkna med cirka fyra timmar.

Pris och tillgänglighet

Steam Deck skulle ursprungligen lanseras i december 2021, men Valve meddelade att man sköt upp lanseringen till den 25 februari 2022. Men som med många spelprodukter för tillfället kan du inte bara gå och köpa en. Istället har intresserade köpare kunnat reservera en enhet. På grund av den enorma efterfrågan lyckades snabbfingrade kunder reservera en tidig enhet för att kunna lägga vantarna på den den 25 februari.

I skrivande stund, om du registrerar dig för att reservera en nu, kommer du inte att få en enhet förrän "efter 2:a kvartalet 2022". Det betyder att du kan behöva vänta ett tag innan du kan få en. För alla som hoppas kunna köpa en Steam Deck istället för att vänta på chansen att köpa en PS5 eller RTX 3080, kommer alltså att bli besvikna över att få veta att Steam Deck också har begränsad tillgång.

Steam Deck kommer i tre versioner: en grundläggande version som säljs för 419 €, som kommer med 64 GB eMMC-lagring och en väska.

Mellanklassalternativet kostar 549 € och inkluderar en 256GB NVMe SSD inuti för snabbare lagring, en bärväska och ett exklusivt Steam Community-profilpaket. Det här är versionen vi har haft tillgång till för vår recension.

Slutligen kostar det högsta alternativet 679 € och inkluderar 512 GB internt NVMe SSD-minne, premium antireflex etsat glas, en exklusiv bärväska, exklusivt Steam Community-profilpaket och ett exklusivt virtuellt tangentbordstema.

Den största skillnaden mellan Steam Deck-modellerna är lagringskapaciteten. Medan basmodellen kostar minst, är 64 GB lagring alldeles för lågt för moderna spel. God of War, ett av de mest imponerande spelen du kan spela på Steam Deck, kräver till exempel 65 GB lagringsutrymme, vilket innebär att du inte kommer att kunna köra det på basmodellen.

Den goda nyheten är att varje Steam Deck kommer med en microSD-kortläsare, så att du kan utöka lagringen ganska enkelt. Detta betyder att du förmodligen måste ta hänsyn till priset på ett microSD-kort när du köper basmodellen, vilket gör att den inte är så prisvärd som den först verkar.

Detta gör dock 256GB-versionen till ett bättre alternativ, eftersom du har möjlighet att uppgradera lagringen senare, och får NVMe SSD inuti. 256GB och 512GB-modellerna är mycket snabbare än något microSD-kort du kommer att använda (särskilt eftersom Steam Deck är begränsad till UHS-I-hastigheter, som toppar vid 150 mb/s).

512GB-modellen kommer inte bara med dubbelt så mycket lagring som 256GB-modellen, utan också en lite annorlunda skärm. Vi fick en chans att prova den modellen också, och även om antireflexbeläggningen verkligen minskar reflektioner, är det inte tillräckligt med en förändring för att motivera det högre priset. Så 256 GB-modellen förblir den Steam Deck vi rekommenderar.

Steam Deck är onekligen dyr, då till och med basmodellen  kostar mer än Nintendo Switch, som säljs för 3 169 kr och till och med den nya Nintendo Switch OLED, som säljs för 4 489 kr.

Nintendo har alltså fördelen när det gäller initialkostnad, men många multiplattformsspel kommer att kosta mindre på Steam än för Nintendo Switch. Om du redan har ett stort bibliotek med PC-spel, så har du också ett färdigt urval av spel som du inte behöver köpa igen.

Detta är ett stort försäljningsargument när det kommer till PC-spelare. Det betyder att när vi startar upp Steam Deck har vi redan hundratals spel till hands.

Jämfört med en bärbar speldator eller PC är Steam Deck mycket billigare. Även om den inte är lika mångsidig som en traditionell bärbar dator eller PC, som Valve har varit angelägen om att påpeka, är det i huvudsak en dator. Det betyder att du kan ansluta den till en USB-docka och använda tangentbord, mus och bildskärm, och du kan använda Steam OS 3.0, som är en Linux-distro baserad på Arch Linux, i skrivbordsläge. Detta ger dig en KDE Plasma-skrivbordsmiljö som liknar Windows. Du kan sedan installera annan programvara, som ordbehandlingsappar. Om du vill kan du också installera andra operativsystem, till exempel andra Linux-distros eller till och med Windows 11.

Design

Medan Steam Deck är en handhållen konsol, är den också en av de största vi har använt och är märkbart större och tyngre än Nintendo Switch. Inför lanseringen hävdade Valve att de hade lagt ner mycket tid på att designa Steam Deck så att den skulle erbjuda bekväma, utökade spelsessioner.

Storleken tar säkert lite tid att vänja sig vid, speciellt om du är van vid mindre handdatorer eller traditionella spelplattor, och mer frenetiska spel som Hades kan kännas lite obekväma.

Men ju längre tid vi spenderar med Steam Deck, desto bekvämare blir den. På framsidan av Steam Deck finns två tumstickor på varje sida av skärmen, med kapacitiva touchsensorer inbyggda, vilket Valve hävdar ger "en nivå av precision och komfort som inte finns på andra bärbara spelenheter".

De känns verkligen robusta, lyhörda och exakta och är den kontrollmetod vi använder mest. Under tumspakarna finns två fyrkantiga styrplattor, som erbjuder muskontroll för spel som kräver dem. De liknar styrplattan på Steam Controller och erbjuder subtila haptiska vibrationer, vilket är en fin touch. Men vi använder dem sällan.

Lite ovanför vänster tumsticka finns en D-Pad, som är praktisk för 2D- och retrospel, och i samma position ovanför den högra finns fyra knappar: A, B, X och Y, utlagda i samma position som på en Xbox-kontroll.

Det finns också en Visa-knapp, Meny-knapp, Steam-knapp och snabbåtkomstknapp. Detta känns ibland lite överdrivet, eftersom det inte alltid är tydligt vad knapparna gör i vissa sammanhang, och ibland fördubblar de funktionaliteten.

Men om du gillar knappar kommer du att älska Steam Deck! På toppen av Steam Deck finns två volymknappar, en strömknapp, två axelknappar (L1 och R1) och två triggers (L2 och R2). Det finns också ett hörlursuttag, USB-C-port för laddning och anslutning av en USB-hubb och statuslampa.

Fortfarande inte tillräckligt med knappar för dig? Tja, den goda nyheten är att det finns fyra till på baksidan. Även om detta verkligen ger Steam Deck en viss mångsidighet, speciellt när man spelar PC-spel som kräver snabbtangenter som vanligtvis finns på ett tangentbord, använder vi dem aldrig riktigt i de spel vi spelar. Även om det är bättre att ha fler knappar än nödvändigt än att inte räcka till, kommer dessa extra knappar ibland i vägen, eftersom du av misstag kan träffa dem när du håller eller tar upp Steam Deck, vilket kan få oönskade konsekvenser när du spelar ett spel.

På framsidan av Steam Deck finns även stereohögtalare och två mikrofoner, så att du kan prata tydligt med dina lagkamrater utan att behöva ett headset.

Steam Deck har en 7-tums 1 280 x 800 skärm med ett bildförhållande på 16:10. Den har också pekskärm, som lägger till en annan trevlig valfri inmatningsmetod. Även om vi inte använder den i spel, är det praktiskt för att snabbt välja alternativ i menyer.

Skärmen är större än Nintendo Switchs 6,2-tumsskärm och samma storlek som Switch OLED-skärmen. Båda Switch-modellerna har en upplösning på 1280 x 720, så Steam Deck har en något högre vertikal upplösning. Även om många spel stöder olika bildförhållanden, håller vissa fortfarande sig till 16:9, vilket betyder att det finns svarta fält längst upp och ner på Steam Deck-skärmen, så att du inte drar nytta av den extra upplösningen.

Tack och lov kan de flesta moderna PC-spel klara av en mängd olika upplösningar och bildförhållanden, så de passar skärmen perfekt.

Upplösningen är också mycket vettig. På en 7-tumsskärm ser den skarp och levande ut (dock inte lika bra som OLED-panelen i den senaste Switch), och den relativt låga upplösningen gör att spel inte belastar Steam Deck hårdvara för mycket, vilket potentiellt leder till bättre prestanda och batteritid.

En sak att påpeka är att till skillnad från de flesta andra handhållna konsoler har Steam Deck fläktar, med värmeutflöde i toppen av konsolen. När Steam Deck börjar arbeta hårt, surrar dessa rejält. De är inte de mest högljudda, men de märks, och även om PC-spelare kanske inte har något emot det, kan fans av tysta handdatorer bli lite avskräckta.

Prestanda

Prestandan hos Steam Deck är blandad. Ibland blev vi allvarligt imponerade, och andra gånger frustrerade. När det kommer till frustrationerna beror mycket på att man kör en tidig version av Steam OS, där Valve trycker ut uppdateringar och fixar nästan dagligen.

Många spelutvecklare arbetar också med att få sina spel Steam Deck Verified. Dessa spel, som visas i ditt bibliotek med en grön bockikon, har testats utförligt på Steam Deck och erbjuder smidigt spel och gränssnittsalternativ som är lätta att läsa på Steam Decks skärm. Om du laddar ett av dessa spel är du i princip garanterad att det kommer att flyta bra på Steam Deck utan att behöva pilla runt med några inställningar.

Antalet Steam Deck Verified-spel växer ständigt och inkluderar stora släpp som God of War, såväl som klassiker som Portal 2. När vi först började recensera Steam Deck, var Hades – ett briljant spel vi trodde skulle passa perfekt för Steam Deck – inte Steam Deck Verified. Men efter ett par dagar släppte utvecklarna en uppdatering som gjorde det verifierat. Även i dess overifierade tillstånd fungerade det fortfarande väldigt bra.

Det här kan vara upplevelsen du får för många av de spel som är märkta som "Spelbara". Detta betyder att de ännu inte har verifierats, men bör fortfarande köras på Steam Deck. Det finns några spel listade som "Spelbara" som fungerar lika bra som verifierade spel. Det finns dock några, som Monkey Island 2, som har irriterande buggar.

Det kommer också att finnas några spel som är märkta som "Unsupported". På grund av den stora storleken på Steams bibliotek kommer det sannolikt att finnas massor av spel som faller under denna kategori, särskilt mer obskyra titlar. Detta betyder inte att de inte kommer att fungera alls, men det kan finnas buggar, problematiska gränssnitt eller text som inte ser riktigt bra ut.

Tack och lov har Steam Deck massor av alternativ som låter dig justera spelet för att fungera bättre. Att spela vissa spel i helskärm – snarare än fönster – och justera upplösningen gör att de fungerar bättre. Det finns också många förinställda kontrolleralternativ för att hjälpa dig hitta det bästa kontrollschemat för ett spel, särskilt ett som inte är designat för kontrollanvändning.

Den här typen av justeringar är en del av PC-spel, så för PC-spelare kanske du inte har något emot detta alls. Men för konsolspelare som är vana vid en mer polerad upplevelse, kan detta vara avskräckande.

Den goda nyheten är att vi generellt sett inte har några problem med att spela några spel som var Steam Deck Verified, och alla standardinställningar fungerar bra. Håll dig till dessa om du inte gillar att stöka runt med alternativa inställningar.

Även i dessa tidiga dagar är omfattningen av Steam Deck Verified-spel imponerande, och det är verkligen spännande att spela ett grafiskt intensivt spel som God of War på en handhållen enhet. Att sedan kunna byta till beroendeframkallande indiespel som Hades och Hotline Miami (som är perfekt för Steam Deck) är en fröjd, och innebär att potentialen i Steam Deck är extremt spännande.

Vi satte ned God of War från "Ultra"-inställningar till "Hög", för mer konsekvent prestanda, och på 7-tumsskärmen ser det fenomenalt ut, det faller aldrig under 30 fps, och håller sig huvudsakligen runt 40 fps.

Men även om det är imponerande, är det uppenbarligen inte ett spel med handhållet spel i åtanke. På samma sätt kändes vissa FSP besvärliga, men det kan bero på att vi föredrar tangentbord och mus för den typen av spel.

Men snabba och frenetiska spel som du kan plocka upp och spela för korta spelserier (som ovannämnda Hades och Hotline Miami) fungerar verkligen bra. Genom att trycka på strömknappen går Steam Deck in i viloläge. När du trycker på strömmen igen slås Steam Deck på efter ett par sekunder och du är precis tillbaka där du var.

Detta är en fantastisk sak som bidrar till attraktionen för Steam Deck. Snabbt CV är något som konsolspelare nu är ganska vana vid, men inte på PC. Ett spel som var en särskilt glädjande överraskning på Steam Deck är Portal 2. Valves ikoniska fysikböjande FPS-pusselspel – från förr när Valve faktiskt skapade spel – har fått ett nytt liv här. Medan vi nämnde att vissa FPS-spel inte riktigt känns som att de passar på Steam Deck, fungerar Portal 2 briljant. Delvis beror det på att det är ett långsammare spel som betonar problemlösning framför snabba reflexer, men också för att spelet i huvudsak består av korta, separata pussel, vilket gör det idealiskt för att plocka upp och spela när du är på resande fot, till exempel. . Även om det är ett äldre spel ser det fortfarande fantastiskt ut, och det har varit en riktig fröjd att återvända till det här spelet efter så lång tid. Eftersom det är en Valve-titel kommer det kanske inte som en överraskning att detta är Steam Deck Verified.

Prestandan är dock inte perfekt, och även på mindre grafiskt intensiva spel kan det ibland förekomma mindre problem. Men på det hela taget är prestandan bra och vi har en känsla av att dessa små problem kommer att lösas när Steam OS, Proton (verktyget som låter Windows-spel köras på Linux) och själva spelen uppdateras.

Valve har gjort en stor sak av att Steam Deck i huvudsak är en handhållen PC, och det av goda skäl. Du kan byta från Big Picture-läge (standardinställningen) till en skrivbordsvy av SteamOS 3. Och härifrån kan du installera och använda andra applikationer. Dessa kan installeras antingen via en webbläsare eller genom Discover Software Center.

Detta gör att du kan använda Steam Deck som en fullfjädrad PC, och det finns ett stort utbud av applikationer du kan använda på SteamOS, tack vare en engagerad gemenskap av utvecklare med öppen källkod. Du kan också ansluta Steam Deck till en USB-hub och ansluta en mus, tangentbord och bildskärm till den, vilket gör den lönsam att använda som en mini stationär PC. Det är imponerande grejer, och det är bra att Valve är engagerad i öppenhet och flexibilitet, eftersom du kan använda i stort sett vilken USB-C-hub som helst, snarare än dyra proprietära tillbehör.

Till skillnad från Nintendo Switch erbjuder emellertid dockning av Steam Deck inga prestandaförbättringar, och när du använder en högupplöst skärm, som en 4K-TV, är hårdvarubegränsningarna för Steam Deck mer uppenbara. Ändå låter den dig spela spel på den stora skärmen med tangentbord och mus, och återigen är resultaten mycket bra.

Linux, särskilt en Arch-baserad distro, är dock inte det mest användarvänliga operativsystemet för nybörjare, så om du inte är van vid det, kommer du förmodligen att vilja behålla Steam Deck i Steam Big Picture-läge. När du är i skrivbordsläge hålls allt du gör separat, vilket innebär att stora uppdateringar av Steam OS inte bör utplåna ditt arbete. Men det finns alltid en fara när du spelar i Linux att du kraschar något och behöver en fabriksåterställning.

Du kan också installera Windows 11 på Steam Deck. Detta ger dig ett större urval av spel, eftersom du kommer att kunna installera icke-Steam Windows-bara spel från utvecklare som Ubisoft och Activision Blizzard, som inte är publicerade på Steam. Vid tidpunkten för den här recensionen var Windows 11-stödet lite ojämnt med vissa drivrutinsproblem, men återigen, detta är något som sannolikt kommer att förbättras med tiden tack vare fortsatta uppdateringar.

Även med vår 256 GB-modell med en solid state-enhet var laddningstiderna för spel ganska långa. Att komma från en speldator med en supersnabb SSD (eller en konsol som PS5) gör laddningstiderna till en märkbar plåga. Det är värre när du använder ett microSD, eftersom hastigheterna är begränsade till UHS-I, som är runt 104MB/s. Detta är mycket långsammare än någon SSD, och för stora spel kan det introducera längre laddningstider.

Från SSD:n tog Portal 2 – ett ganska gammalt spel nu – 51 sekunder att ladda till menyn och ytterligare 23 sekunder att ladda upp vårt sparade spel. Det är totalt 1 minut och 14 sekunder att gå från start av spelet till att börja spela det. Även om det kanske inte verkar vara en enorm tidsrymd på pappret, känns det verkligen som det när du använder Steam Deck och väntar på att ett spel ska laddas.

Laddningstider är mindre problem för äldre titlar eller indiespel. Steam Deck har också en snygg lösning i form av det tidigare nämnda Suspend-alternativet. Att väcka Steam Deck laddas in i spelet du spelade med dina framsteg intakta på några sekunder.

Detta gör att plocka upp och spela ett spel för en snabb runda på Steam Deck verkligen tilltalande, särskilt för PC-spelare som vanligtvis skulle behöva slå på sin PC, vänta på att Windows startar och sedan ladda ett spel. Det betyder också att laddningstider inte är ett problem. Det är inte heller en enorm belastning på batteriet – som tappade 8 % medan det var avstängt i 16 timmar medan vi använde det.

Valve har också lagt till en funktion under vår tid med Steam Deck där det är möjligt att köra flera appar samtidigt. Detta kan vara praktiskt för att spela musikappar samtidigt som du spelar spel, men det betyder också att du kan köra två spel samtidigt och växla mellan dem utan att ladda.

Detta sätter uppenbarligen mer belastning på Steam Deck, särskilt RAM och batteri, och det finns till och med ett varningsmeddelande när du försöker starta ett andra spel som förklarar att det kan påverka prestandan, men förhoppningsvis när programvaran mognar för Steam Deck, med två spel som öppnas på en gång kommer att vara mindre av en resurssvin.

Spel på 7-tumsskärmen ser bra ut, särskilt 2D-spel, med titlar som Hades som ser ljusa och levande ut. Även om den reflektionsbeständiga skärmen i toppversionen på 512 GB verkligen är mycket trevlig, tyckte vi att standardskärmen var helt okej. Ljudkvaliteten från de två högtalarna var en trevlig överraskning, dock med en anständig mängd punch och stereoseparation. Du kan naturligtvis använda hörlurar (antingen via ljudjack eller Bluetooth) som ljudutgång också.

Den övergripande prestandan hos Steam Deck imponerade på oss, eftersom den hanterade både grafiskt imponerande AAA-titlar och indiespel bra. På grund av formfaktorn och den övergripande hårdvaran fann vi att Steam-däcket utmärkte sig särskilt i indiespel som du kan plocka upp och spela, snarare de filmiska spelen eller titlarna med alltför komplexa kontroller.

Batteritid

Tyvärr upptäckte vi under vår tid med Steam Deck att batteritiden är ett problem. När du spelar God of War, räcker Steam Deck bara en och en halv timme på batteri, under de två timmars minimikrav som Valve påstår. Självklart är detta ett särskilt intensivt spel, men det betyder att det inte är möjligt att spela spel under långa perioder utan att ladda Steam Deck.

Det kommer att uppröra många människor som kanske har planerat att använda Steam Deck för till exempel långa flygresor. Det finns saker du kan göra för att förlänga Steam Deck, som att skruva ner inställningar eller använda ett batteripaket, och eftersom det laddas via USB-C borde det vara lätt att ladda det lite när det behövs, men det gör verkligen detta bärbara spel systemet känns mindre... ja, bärbart.

PC-spelare som har fått stå ut med fruktansvärda batteritider i spelbärbara datorer i flera år kommer att nicka igenkännande vid det här laget. När allt kommer omkring, om du vill ha något litet men ändå kraftfullt nog att spela moderna spel, kommer batteritiden att få sig en törn. För konsolspelare som är vana vid längre batteritid i sina handdatorer kommer dock en och en halv timme att svida.

Den goda nyheten är att när man spelar mindre intensiva spel är batteritiden mycket bättre, med 2D-spel som ger oss timmar av njutning under flera spelsessioner.

Om du håller dina förväntningar i schack, så är Steam Deck:s batteritid inte en alltför stor katastrof, men om du vill spela AAA-spel i timmar i sträck behöver du en laddare.

Köp den om ...

Köp den inte om ...

Kort sammanfattning

JBL har ett stort utbud av gaming-headset i olika prisklasser, bland annat toppmodellen Quantum One som är utrustad med imponerande headtracking-teknik som påminner om vad Apple har gjort med Spatial Audio i bland annat AirPods.

Det är dock inte alla som är intresserade av att betala extra för den typen av funktioner och om du i första hand vill ha ett enkelt trådlöst gaming-headset till ett överkomligt pris kan JBL:s mest prisvärda trådlösa variant Quantum 350 Wireless vara värda en titt.

Vi vill dock börja med att understryka att det märks att detta är en budgetmodell, då detta headset är tillverkat uteslutande av plast av den prisvärda sorten och alla knappar, strömbrytare och designdetaljer har en lite plastig känsla som inte direkt ger ett imponerande första intryck.

Detta har dock också sina fördelar utöver att det så klart håller nere priset, då det även gör Quantum 350 Wireless otroligt lätta – detta headset är faktiskt så lätt att man nästan inte märker att man har det på huvudet.

Det hjälper också att de har bra stoppning där det behövs och att öronkåporna är stora, så du har gott om plats för öronen inuti dem utan att de klämmer på något sätt.

Quantum 350 Wireless erbjuder virtuellt surroundljud i form av JBL:s egen teknologi QuantumSurround, en lösning som enligt oss fungerar bra när det kommer till att leverera en känsla av rummet och upplevelse av riktat ljud i spel. Till skillnad från dyrare modeller från JBL och andra tillverkare får du inget stöd för Dolby Atmos for Headphones eller DTS Headphone: X.

Trots det svaga första intrycket levererar Quantum 350 Wireless även när det kommer till ljudkvalitet – i alla fall om man ägnar lite tid på att justera hörlurarnas EQ i den tillhörande QuantumEngine-appen. Inledningsvis låter de lite dovt, men med enkla justeringar får du en fräsch diskant som ger bra detaljer och klarhet i tal, samtidigt som basen är både kraftfull och tung så att dramatiska situationer får det tryck de förtjänar.

Sammantaget måste det sägas att byggkvaliteten på Quantum 350 Wireless är lite nedslående, men de ger hög komfort, bra ljud och är användarvänliga. De är ett bra val om du vill ha en trådlös anslutning utan att behöva betala för mycket och om du dessutom skulle hitta dem på rea kan du göra ett riktigt fynd.

Pris och tillgänglighet

JBL Quantum 350 Wireless finns att köpa nu för 999 kronor hos en rad svenska återförsäljare som bland annat Elgiganten, NetOnNet och MediaMarkt.

Priset kan påstås vara i det högsta laget vad gäller byggkvalitet, men om du värdesätter ljudkvalitet och komfort och inte bryr dig om att de är gjorda av lätt plast kan de vara ett riktigt bra alternativ - speciellt om du har tur och lyckas hitta dem på rea.

Design, byggkvalitet och komfort

Quantum 350 Wireless följer samma designspråk som resten av JBL:s sortiment av gamingheadset och det är därmed också tydligt relaterat till toppmodellen Quantum One som vi testade för ett tag sedan.

Här får du en typisk gaming-design med intrikata designdetaljer och svart plast, men eftersom det här är en budgetmodell (och kanske även med tanke på att spara batteri) har JBL valt att skippa RGB-belysningen. Det kan vara en stor miss för vissa eller ett övertygande säljargument för andra.

Det står dock snart klart att även andra kompromisser har gjorts för att hålla priset nere, för även om Quantum One också är huvudsakligen tillverkade av plast, känns Quantum 350 betydligt billigare när det kommer till byggkvalitet. Detta är dock inte bara negativt.

Den billiga och tunna plasten gör nämligen Quantum 350 Wireless extremt lätta. När detta dessutom kombineras med bra stoppning på rätt ställen och lagom spänning i bågen glömmer man nästan bort att man har dem på huvudet.

Det hjälper också mycket att själva öronkåporna är så stora att det finns plats för hela örat på insidan utan att de trycker någonstans. Därmed bör du kunna använda Quantum 350 Wireless genom långa spelsessioner utan problem. Det enda som möjligen kan vara ett hinder för detta är att det konstgjorda lädret i själva öronkuddarna kan bli lite varmt efter ett tag, men det bör också nämnas att vi har upplevt betydligt värre exempel på detta med andra hörlurar.

Funktioner och användarupplevelse

JBL Quantum 350 Wireless är i första hand avsedda att användas till PC och de ansluts trådlöst via en proprietär 2,4 Ghz-anslutning och en medföljande USB-adapter. Denna adapter är även kompatibel med PlayStation, Nintendo Switch (så länge konsolen är i dockningsstationen) och Mac, men det är endast på PC har du möjlighet att justera inställningarna i den tillhörande QuantumEngine-mjukvaran.

På PC fungerar den trådlösa anslutningen stabilt och vi upplevde aldrig några problem med någon form av fördröjning.

Den tidigare nämnda QuantumEngine ger dig möjlighet att aktivera JBL:s egen QuantumSurround-bearbetning, som tar surroundmixen från spel och förvandlar den till virtuell surround för hörlurar. Detta motsvarar ungefär vad Dolby Atmos for Headphones, DTS Headphone: X, Windows Sonic for Headphones och diverse andra liknande teknologier gör och enligt vår erfarenhet fungerar det alldeles utmärkt. Du får en övertygande upplevelse av riktning i moderna spel och det är ju egentligen allt man förväntar sig. Samtidigt genererar moderna spel ofta en sådan mix även om du väljer rätt hörlursinställningar via spelets inställningar, så vad du väljer här är verkligen upp till dig. Båda lösningar fungerar bra beroende på spel.

Samtidigt finns det inget i vägen för att använda någon av de andra teknologierna med Quantum 350 Wireless. Då är det bara att inaktivera QuantumSurround i QuantumEngine och aktivera till exempel Dolby Atmos för korrekt ljudutgång i Windows (förutsatt att du har laddat ned och betalat för en licens på Dolby Atmos for Headphones).

Oavsett vilken lösning du väljer måste du aktivera 7.1 surround som läge för Quantum 350 Wireless i ljudinställningarna i Windows för att virtuell surround ska fungera och QuantumEngine ger dig enkla instruktioner om hur du gör detta.

Dessutom erbjuder QuantumEngine en EQ att justera ljudet med (något vi återkommer till) och möjligheten att justera ingångsnivån på mikrofonen och nivån på "sidetones".

När det kommer till fysiska funktioner är Quantum 350 Wireless utrustad med en på/av-knapp, en knapp som slår på och av mikrofonen samt ett hjul för volymkontroll. Den senare justerar volymen passivt i hörlurarna och påverkar alltså inte volymkontrollen i Windows. Det hade varit lite smidigare om det faktiskt justerade Windows-volymen istället, men det är ingen stor grej.

Laddning av Quantum 350 Wireless sker via den medföljande USB-C-till-USB-A-kabeln och lyckligtvis kan hörlurarna användas under laddning. Observera bara att ljudet fortfarande går via den trådlösa anslutningen, så det finns inget sätt att använda dem som ett trådbundet USB-headset, dessutom finns det heller ingen 3,5 mm ingång.

Ljudkvalitet

När det kommer till ljud levererar Quantum 350 Wireless på en fantastisk nivå – så länge du använder EQ i QuantumEngine. Med platt EQ blir ljudet lite dovt på grund av en något svag diskant. Detta blir till viss del en smaksak, men vi upplevde i alla fall att det gjorde stor skillnad med en lätt diskanthöjning, samt en liten dämpning i mellanregistret.

När detta väl var gjort upplevde vi att Quantum 350 Wireless levererar utmärkt ljud för spel. Basen är både kraftfull och tung vilket ser till att explosioner får ett ordentligt tryck utan att bli överdrivna, medan resten av ljudbilden får en stor detaljrikedom som ser till att du får med allt som händer runtom och hör dialoger och eventuella lagkamrater väl.

Dessutom fungerar de också alldeles utmärkt för både film- och musiklyssnande, men i det sistnämnda fallet rekommenderas det definitivt att inaktivera QuantumSurround. Om inte riskerar du att förstöra stereomixen på ett sätt som inte är särskilt önskvärt.

Mikrofonen till Quantum 350 Wireless är också helt ok. Den har en ganska slående mobilkänsla, vilket är ganska vanligt med den här typen av mikrofoner (och åtminstone delvis ett resultat av den ganska begränsade frekvensgången på 100-10 000 Hz), men den har god taluppfattning och verkar tåla skrik och stoj utan att ljudet påverkas negativt i någon större utsträckning.

Bör jag köpa JBL Quantum 350 Wireless?

Köp dem om ...

Köp dem inte om ...

Först testade: februari 2022

När ett spel på något sätt får dig att känna dig tillfreds från det ögonblick det startar, är det generellt ett gott tecken. Det är verkligen vad Dying Light 2 gör – speciellt för dem som spelat dess föregångare från 2015. Franchisens två nyckelegenskaper, rörelser i parkourstil och exakta och supertillfredsställande närstrider, gör sig påminda direkt från start och har dessutom dragit nytta av massor av finslipning sedan det första Dying Light-spelet.

Det är lite ironiskt att Dying Light 2 snabbt får dig att känna dig bekväm, eftersom världen spelet kastar dig in i är allt annat än bekväm. Dess händelser äger rum 15 år efter det ursprungliga globala virusutbrottet som skildras i det första spelet och visar en värld i ett fruktansvärt tillstånd (på ett sätt som väcker många bekanta känslor efter våra egna pandemiupplevelser i verkligheten). Spelets huvudperson, Aiden, är en så kallad pilgrim, en av de få orädda människor som är villiga att ge sig ut utanför de muromgärdade städerna som finns kvar. Plågad av minnen från barndomsexperiment, är han på jakt efter sin syster Mia och hans efterforskningar leder honom till staden Villedor.

På vägen till Villedor skaffar Aiden en GRE-nyckel – GRE är den medicinska, kvasi-paramilitära organisationen som grundades för att hitta ett botemedel mot virusutbrottet i det första spelet, men som sedan fick skulden för ytterligare utbrott. Den GRE-nyckeln är det enda sättet att låsa upp GRE-relaterade saker, vilket det finns gott om i Villedor och nyckeln blir så småningom ett av spelets huvudfokus.

Dying Light 2 - pris och släppdatum

• Vad är det? Ett förstapersons RPG i öppen värld som utspelar sig i en zombiefylld dystopi
• Utgivningsdatum? 4 februari 2022
• Vad kan jag spela det på? Xbox One, Xbox Series X/S, PS5, PS4, PC
• Vad kostar det? 499 kronor

Hustaken i Villedor

Efter ett möte med några Renegades – ett gatugäng i Borderlands-stil – där han blev infekterad med det zombieframkallande viruset, tar sig Aiden till Villedor. Väl där hängs han nästan för att han inte har en biomarkör: ett armband som ändrar färg om man håller på att förvandlas till en zombie. En karaktär som heter Hakon räddar honom och efter att ha skaffat sig biomarkören börjar det roliga på allvar.

Liksom det första spelet är spelets dag-natt-cykel en framträdande funktion: Infected (som Dying Light 2 kallar sina zombies) hänger mest inomhus på dagarna och kommer ut på gatorna för att orsaka förödelse på nätterna, så det är säkrast för Aiden att använda sina parkourfärdigheter för att korsa Villedor över dess hustak efter mörkrets inbrott. Till en början är händelserna begränsade till distriktet Old Villedor, men Aiden är desperat efter att nå den höghusfyllda stadsdelen Central Loop, där han hört att det finns information om Mia i en bar som heter Fish Eye.

Men innan han kan ta sig till Central Loop, finns det en del story-driven action att ta sig igenom. Metrotunneln som leder från Gamla Villedor till andra delar av staden är under kontroll av Peace Keepers (kända som PK:s), vars ledare, Lucas, har mördats. Den nya ledaren för gruppen, Aitor, går med på att släppa igenom Aiden om han tar reda på vem som dödade Lucas. Men Aiden får också fullt upp med att utföra uppdrag för de överlevande, som ser Peace Keepers som förtryckare.

En mängd system som vävs in i historien

Det blir snabbt uppenbart att Dying Light 2: Stay Human, i ännu större utsträckning än det första spelet, är ett komplext, fullfjädrat RPG som vid första anblick kan se ut som ett simpelt zombiespel. Det har ett svindlande antal system som vävs in i varandra, men ändå hänger samman på ett nästan mirakulöst sätt. Aiden kan exempelvis samla in Inhibitors, vilket gör att han kan förbättra sina base stats för hälsa och uthållighet (det sistnämnda är avgörande för både strider och parkour). Att slutföra huvuduppdragen, sidouppdragen och de många slumpmässiga aktiviteterna runt om i staden belönar spelaren med XP för att spendera på nya parkour- och stridsförmågor.

Berättelsen förgrenar sig också, vilket tvingar dig att fatta viktiga beslut vid särskilds tillfällen och därmed bli omtyckt eller illa omtyckt av särskilda karaktärer eller factions – även om du i många fall har råd att vara lite nonchalant, eftersom i stort sett alla du möter kommer att förråda dig någon gång.

Dessutom finns det viktig infrastruktur, inklusive vattentorn, väderkvarnar, elstationer och tunnelbanestationer, som Aiden kan aktivera eller låsa upp och sedan tilldela specifika factions, som fysiskt kommer att förändra det omgivande området. Överlevande kommer att installera mattor på marken som låter dig falla från höga höjder utan att ta skada, medan Peace Keepers sätter upp zombiefällor. Sättet staden förändras på genom spelets gång är en av de stora nya funktionerna som lagts till i Dying Light 2, men det fungerar inte helt perfekt, vilket innebär att det känns mer som en rolig ny grej än något som väsentligt förändrar spelet.

Att bli en äkta zombie-slaktare

Sedan finns det en stor mängd loot att samla in, inklusive hantverksmaterial, vapen, rustningar och värdesaker som kan säljas till handlare. Craftmasters kommer att sälja ritningar till dig för användbara offensiva och defensiva föremål som minor, molotovs, hälsopaket och immunitetsförstärkare som hindrar dig från att förvandlas till en zombie när du är borta från UV-ljus (som i princip fritar de infekterade). Att döda ett stort antal olika typer av zombies ger Infected-troféer, som du kan tjäna pengar på hos en Craftmaster för att uppgradera dina tillgängliga ritningar. För att kunna tillverka föremål som hälsopaket måste du samla saker som honung, kamomill, lavendel och harts.

I takt med att Aiden går upp i level, blir bättre vapen och rustningar tillgängliga och han blir snart en skräckinjagande zombieslaktare. Det finns några suveräna stridsförmågor, som en där Aiden snabbt snurrar runt i en cirkel och skadar allt inom räckhåll för hans blad. Om du tajmar din block perfekt kan du slunga dig över närmaste zombie och samtidigt få iväg en dödlig spark mot en annan zombie i närheten. Vanliga vapen saknas helt och du får skrapa ihop dina egna vapen med hjälp av rostiga machetes, gatuskyltar och liknande, även om du också kan hitta pilbågar. De bästa vapnen kan uppgraderas med brand-, explosiv-, elektricitets- eller gifteffekter. Verktyg som har inverkan på miljön runtom finns också i överflöd, som gasbehållare du kan plocka upp, tända och sedan kasta iväg.

Till en början blir du tillsagd att bara gå in i zombie-hives på nätterna när de flesta av dem är ute och strövar på gatorna. Men så småningom inser du att det bara är för roligt för att hacka ned enorma horder av zombies på en gång för att låta bli. Du möter zombiebossar på speciella platser och de släpper läckra belöningar. Om du vågar dig ned på gatorna under nätterna, kommer alla zombier i närheten att börja jaga dig, men du kan alltid hitta gömställen för att undvika dem eller springa tillbaka till staden för ett UV-ljusparadis.

En välgjord handling

Handlingen i Dying Light 2 är också ganska hyfsad. Den ändras när du når Central Loop och får en paraglider – i enlighet med resten av spelets finslipade kontrollsystem är den underbart manövrerbar och du kan hålla dig i luften i evigheter genom att flyga över luftventiler. Du får också en gripkrok som leder till några av de svåraste huvuduppdragen, där du måste utföra till synes omöjliga parkournummer.

Mot slutet blir historien lite jäktad, med vändningar och oväntade tvister runt varje hörn (även om det finns några tillfredsställande och utmanande bosstrider). I allmänhet gör dock utvecklaren Techland ett bra jobb med att väva in väldigt olika delar i handlingen, inklusive flashbacks till Aidens barndom om experimenten på i en GRE-anläggning, till en sammanhängande, trovärdig helhet. Det ultimata slutet vi fick kändes dock något otillfredsställande och ett av våra största klagomål med spelet är att man ibland stöter på tvivelaktigt röstskådespeleri (speciellt bland Renegade-gruppen) och kvaliteten på dialoger kan vara ojämn. Och även om Dying Light 2 åtminstone är distinkt vad gäller det visuella, kan man inte säga att det ser spektakulärt ut – vilket är vanligt bland de flesta andra nysläppta spel.

Det finns dock en enorm mängd saker att göra även efter att huvudhandlingen är klar – utvecklaren Techland har själva sagt att huvudhandlingen kommer att ta dig cirka 20 timmar, men efter det har du runt 500 timmar kvar för att slutföra allt i spelet. Om det är sant återstår att se, men poängen är att både spelvärlden och zombie-mördar-verktygen du är utrustad med är så välgjorda och roliga att du kommer vilja gå tillbaka till det även efter att huvudhandlingen är gjord. Vid lansering är det enda online-elementet som finns tillgängligt i Dying Light 2 är att spelare har chansen att hoppa in i andras spel om de ber om hjälp, vilket ärligt talat inte känns alltför lockande: varför skulle du be om hjälp när det är så tillfredsställande att hacka ned alla zombies själv? Men det ska bli intressant att se hur spelets online-element utvecklas.

Det är verkligen en openworld-lekplats full av zombie-halshuggande action och med tanke på att den också har en hyfsad, förgrenad berättelse plus alla andra delar från ett banbrytande RPG, måste vi applådera Techlands ambition. För att inte tala om deras skicklighet att få till något så komplext som fortfarande känns sammanhängande. Dying Light 2: Stay Human kan vara det mest intelligenta zombiespelet hittills.

Omdöme

Techland verkar ha gjort ett försök att skapa det bästa – eller åtminstone mest kompletta – zombiespelet någonsin med Dying Light 2: Stay Human. Det är verkligen zombiespelet som har allt: djup RPG-mekanik, överdådiga närstrider och parkour, en dag-natt-cykel som påverkar spelet och en komplex, förgrenad berättelse. Att det hela sedan hänger ihop så bra är nästintill mirakulöst.

• Nytt innehåll till Dying Light kommer att fortsätta släppas i fem år
• Färdighetsträdet i Dying Light 2 låter dig bli en parkourmästare

Kort sammanfattning

Det finns ett stort antal gaminghörlurar tillgängliga på marknaden, men få av dem erbjuder vad H6PRO Open gör, nämligen en öppen akustisk design. Detta i sig kommer att göra dem intressanta för många, men det hjälper också att de har många andra positiva saker att erbjuda.

För det första har de en fantastisk design som passar in i den typiska gamingestetiken, men erbjuder ingen blinkande belysning, vilket säkert kan göra dem extra frestande för dem som inte är intresserade av sådana saker. Vår testvariant i grönt och guld är visserligen inte direkt diskreta, men du kan möjligen köra på den blå och svarta varianten om du vill sticka ut lite mindre.

H6PRO Open ger dig också högsta komfort med bra vaddering och passform, och den öppna designen garanterar att du garanterat inte svettas vid öronen.

Dessutom låter den öppna designen dig också bättre höra vad som händer runt omkring dig, vilket kan vara till nytta beroende på hur du ska använda dina hörlurar. Samtidigt läcker de naturligtvis också mer ljud än många andra hörlurar, något som är viktigt att vara medveten om.

Designen säkerställer för övrigt att du får en öppen och luftig ljudbild, som får det att kännas som att ljudet är runtom dig istället för inuti ditt huvud.

Ljudkvaliteten är också väldigt bra överlag, och även om vi har några mindre klagomål vad gäller musiklyssnande, presterar de utmärkt vid gaming. Då får du en dramatisk ljudbild som förbättrar spelupplevelsen, precis som man förväntar sig från ett gamingheadset. Många förväntar sig även en bra mikrofon från ett gamingheadset och det får du också här.

Om du vill ha ett bra gamingheadset med en öppen hörlurskonstruktion är H6PRO Open ett utmärkt val. Om du tycker att detta headset låter frestande men vill ha en sluten design, är det värt att nämna att det även finns en sluten version som föga överraskande heter H6PRO Closed.

• Här är de bästa gaminghörlurarna just nu

Pris och tillgänglighet

EPOS H6PRO Open finns att köpa i svenska nätbutiker till ett rekommenderat pris på 1999 kronor. De finns i de tre färgvarianterna blå/svart, grå/vit och grön/svart med gulddetaljer.

Dessutom finns EPOS H6PRO också i en variant med sluten design till samma pris, och dessa finns också i samma tre färgvarianter.

Om du vill ha ett headset med en öppen design, men tycker att priset är lite för högt, kan du också kolla efter den äldre modellen EPOS GSP 500 som säljs till ett något lägre pris. Detsamma gäller EPOS | Sennheiser GAME ONE, om du lyckas få tag på dem.

Ett annat alternativ till H6PRO Open är att köra på ett par kvalitetshörlurar med en öppen design som Beyerdynamic DT990 och en separat mikrofon från exempelvis Modmic, men det blir onekligen lite dyrare totalt sett.

Design och komfort

Den viktigaste aspekten av designen på H6PRO Open är något som inte är så lätt att se, men om du håller en av öronsnäckorna mot ljuset och tittar igenom det ser du att grillen på utsidan faktiskt är en stor öppning.

Detta innebär att de, till skillnad från de flesta andra hörlurar på marknaden, har en design som gör att de faktiskt kan släppa in och ut ljud ur öronsnäckorna, vilket säkert inte passar alla, men som medför några viktiga fördelar.

Hur det påverkar ljudkvaliteten kommer vi att återkomma till, men användarupplevelsen kännetecknas i första hand av en mer öppen känsla där du inte är instängd i ditt eget huvud. Du har också bättre möjlighet att höra vad som händer runt omkring dig.

Oavsett om du ska använda hörlurarna på jobbet och behöver ha koll på vad som händer runt dig, eller om du gillar att spela på kvällen men måste höra om barnen vaknar och skriker, kan H6PRO Open verkligen komma till nytta.

Kom bara ihåg att nackdelen med öppna hörlurar är att du också riskerar att mer ljud läcker ut, vilket kan vara störande för omgivningen.

Estetiskt sett har H6PRO Open en design som på sätt och vis påminner om den klassiska gaming-stilen, men som samtidigt sticker ut. Detta beror inte minst på att H6PRO Open inte har någon form av RGB-belysning, något som egentligen säger sig självt då detta är ett passivt och analogt headset, men vi upplever det ändå som lite uppfriskande på denna marknad.

Vi upplever också att de är tillverkade med rätt material som känns hållbart och robust, och det finns ingen anledning att tro att H6PRO Open inte kommer att hålla länge.

När det gäller passform imponerar de mycket. Pannbandet har rejält med vaddering som ser till att de ligger bekvämt över huvudet, och öronsnäckorna är utrustade med tygöverdrag som sitter riktigt skönt runt öronen. Tack vare den öppna designen får du heller aldrig problemet med att de blir varma och svettiga vid långvarig användning.

Något du däremot inte får med H6PRO Open är justeringsalternativ och avancerade funktioner via programvara. Detta är ett helt analogt headset som ansluts till datorns ljudutgång. De har analog volymjustering med ett hjul på ena hörluren, medan mikrofonen kan stängas av genom att vinkla mikrofonarmen uppåt, men det är allt du får vad gäller kontroller.

Så du måste klara dig utan funktioner som virtuell surround och andra så kallade förbättringar som ofta följer med andra gamingheadset, men vi måste säga att vi inte saknar detta alls. Kom ihåg att objektbaserat rumsligt ljud är en del av ljudmixen från de flesta moderna 3D-spel, så du får denna upplevelse oavsett. Och andra funktioner klarar vi oss i stort sett utan så länge själva ljudet är bra, något vi återkommer till nedan.

I förpackningen ingår två ljudkablar, en med kombinerad utgång och ingång, och en med separata kontakter för hörlurar och mikrofon. Det är också värt att notera att mikrofonarmen är fäst med magneter, och den kan enkelt tas bort när du inte använder den. Sedan kan du välja att sätta på ett medföljande skydd över fästanordningen, så att du bevarar den övergripande designen, och det följer för säkerhetens skull med två sådana lock i lådan.

Ljudkvalitet

H6PRO Open imponerar också när det gäller ljudkvalitet.

Återigen är det värt att nämna den öppna designen som påverkar ljudet i den meningen att du får en öppen och luftig ljudbild som inte upplevs som om den kommer inifrån ditt huvud, som ljudet i vanliga stängda hörlurar ofta gör.

Utöver det får du en relativt platt frekvensrespons som fungerar bra för det mesta, från spel och filmer till att lyssna på musik.

Om vi ​​ska klaga på något måste det vara att basen hade kunnat vara lite mer framträdande, samtidigt som diskanter skulle ha dragit nytta av en liten boost runt 8000 Hz, men det gäller först och främst när du lyssnar på musik.

När du spelar, vilket naturligtvis är vad dessa hörlurar främst är avsedda för, kommer du att få en livlig och dramatisk upplevelse med kraftfulla explosioner, och du kommer att höra alla detaljer och dialoger väl.

Inte minst kommer dina vänner att höra dig kristallklart när du spelar tillsammans, då mikrofonen på H6PRO Open är helt lysande. Den levererar både ett komplett frekvensområde och mycket lågt brus, och det är helt enkelt en av de bästa mikrofonerna vi har testat när det gäller gamingheadset.

Bör jag köpa EPOS H6PRO Open?

Köp dem om ...

Köp dem inte om ...

• Det finns även andra topphörlurar som fungerar bra till gaming, om du inte behöver en mikrofon - här är de bästa alternativen just nu

Först testade: oktober 2021

Kort sammanfattning

Vill du komma igång med att göra YouTube-videor eller streama på Twitch, men har en stram budget för utrustning? Då kan det hända att Trust Onyx 255+ är exakt vad du letar efter.

Som bekant är ljudkvaliteten viktig för helhetsupplevelsen, men en bra mikrofon kan snabbt bli dyr. Inte minst behöver en mikrofon oftast också anslutas till datorn via ett externt ljudkort, och det är också en fördel att ha mikrofonen på ett ordentligt stativ så att den inte är i vägen när den inte används, men samtidigt är lättillgänglig och enkel att placera när ska du använda den.

Trust Onyx 255+ har som mål att leverera allt detta i ett komplett paket, och till ett pris som ligger långt under vad en bra mikrofon, ett externt ljudkort och en mikrofonarm vanligtvis kostar tillsammans. Den uppnår också detta i stor utsträckning, men inte utan några svagheter.

Det viktigaste är att den levererar imponerande bra ljud till detta pris. Det bör nämnas att du kan lyfta fram röstens klarhet lite med en EQ och att popfiltret är inte särskilt effektivt, men utöver det finns det inte mycket att klaga på vad gäller ljudkvaliteten.

Trust Onyx 255+ har ingen tillhörande programvara och alla justeringar görs i själva mikrofonen, men det gör den bara mer användarvänlig och enkel att använda. Det är dock värt att påpeka att det inte kommer med stöd för drivrutinsprotokollet ASIO, vilket hade gjort den lite bättre lämpad för användning med olika inspelningsprogram för PC, men det är fortfarande möjligt att använda den för detta ändå, och för streaming via OBS och liknande fungerar den hur bra som helst.

Det bör nämnas att kvalitetskänslan inte är på toppnivå, med lite slapphet i stativet och massor av plastdelar som inte känns särskilt solida. Samtidigt är det vad du kan förvänta dig när du köper en helt integrerad mikrofon med en medföljande mikrofonarm för bara 1990 kronor.

Trust Onyx 255+ ger dig mycket för pengarna, och det här är en bra lösning för dig som vill komma igång med streaming eller YouTube på en liten budget.

Design och användarupplevelse

Designen på Trust Onyx 255+ lämnar ingen tvekan om att detta är en gamingfokuserad produkt. Den är mestadels svart förutom den lysande ringen runt själva mikrofonen, och den kommer att passa in i alla typiska gamingsetups. Om du vill matcha ljuset i mikrofonen med andra detaljer bör du också veta att du kan välja mellan sex olika färger med en knapp på undersidan, men det är allt. Så du får inget komplett RGB-urval här.

Samtidigt är det också värt att notera att du kan stänga av den lysande ringen om du vill, och då blir mikrofonen relativt diskret.

Det begränsade färgintervallet är faktiskt ganska mycket i linje med resten av mikrofonen också, då det finns mycket som visar att detta på många sätt är en budgetprodukt.

Om vi ​​börjar med klämman som fäster mikrofonarmen vid bordet är det ett plus i den meningen att den är gjord av solid metall. Således sitter den säkert och bra vid bordskanten, medan gummi på både skruven och ytan som ligger mot bordets ovansida skyddar dina möbler mot märken och repor.

Själva armen är dock inte lika imponerande, både för att den är tillverkad av relativt lågkvalitativ plast, och för att de två åtdragningsbara skruvarna som låter dig låsa armen i din valda position inte är ett särskilt bra gjorda. Här har vi haft bättre upplevelser tidigare med lösningar som bygger på samma princip som gammaldags skrivbordslampor med fyrkantiga stålrör och fjädrar, vi önskar verkligen att Trust hade kört på något liknande här. När den väl är på plats och helt åtdragen är den lyckligtvis stabil, så du kan vara säker på att den stannar kvar i samma position medan du använder den.

En detalj vi däremot gillar med denna mikrofonarm är att den har två USB-portar högst upp på mikrofonfästet, medan kabeln som ansluts till datorn sträcker sig hela vägen från botten av armen. Det är här du ansluter den korta kabeln från själva mikrofonen, och du har sedan en extra uttag där du exempelvis kan ansluta ett par USB-hörlurar om du använder det.

Mikrofonen i sig är placerad i en antibuller-upphängning som verkar göra ett relativt bra jobb med att förhindra att rörelser sprider sig till inspelningen.

Onyx 255+ har ingen tillhörande programvara, och alla justeringar sker därför direkt via själva mikrofonen. Den är utrustad med en ratt som låter dig justera ingångsvolymen (eller stänga av ljudet genom att hålla den intryckt) och en omkopplare som låter dig justera volymen på hörlurarna som är anslutna till hörlursutgången framför. Fördelen med att använda denna utgång jämfört med en annan utgång (eller USB-porten som nämns ovan) är att du helt undviker den fördröjning som ofta kan uppstå när ljudsignalen måste gå igenom datorn innan den når dina öron.

Detta är särskilt viktigt eftersom Onyx 255+ inte stöder det väletablerade ASIO-drivrutinprotokollet som garanterar lägsta möjliga inspelningsfördröjning. Istället måste du använda Windows eget WASAPI-protokoll, som visserligen har en relativt låg fördröjning, men som inte är i nivå med ASIO. En lösning du kan prova om du vill lyssna via datorn är att installera tredjepartsprogramvaran ASIO4ALL, vilket gör alla ljudingångar och ljudutgångar ASIO-kompatibla, men det hade helt klart varit bättre om Trust hade lagt till det här alternativet redan från början.

Ljudkvalitet

Övrgripande kvalitetskänsla och funktioner spelar såklart roll, men när det gäller en mikrofon är det naturligtvis ljudkvaliteten som är det viktigaste - och den är faktiskt ganska bra, i förhållande till priset - om än med några mindre klagomål.

Ljudkvaliteten Onyx 255+ levererar är relativt imponerande, med en ganska platt frekvensrespons som ger bra detaljer i mellanregistret. Den inbyggda justeringen av ingångsnivå har dessutom ett brett omfång, så att mikrofonen kan hantera allt från en tyst viskning till höga skrik utan några problem.

Om vi ​​har några klagomål vad gäller frekvenssvaret hade det enligt oss kunnat ha en något tydligare ökning runt 5000 Hz för att betona röstens klarhet bättre. Men så länge du inte har något emot att justera detta med en EQ är det inget stort problem. Tyvärr följer det inte med typ av programvara där du kan göra detta, så du kan behöva ta hand om det själv.

Med några justeringar av EQ fick vi en ljudprofil som inte var alltför långt från vad en Rode NT1-A levererar, och det måste sägas vara ganska bra för en mikrofon som är en allt-i-ett-lösning för gamers. Det sistnämnda är en mikrofon som kostar mer än en Onyx 255+, och som kräver både ett stativ och ett externt ljudkort med fantommatning dessutom.

Ett annat problem som vi stöter på är dock att det inbyggda popfiltret, som i praktiken är ett skumgummilock över mikrofonen, kunde ha gjort ett bättre jobb med att ta bort hårda B- och P-ljud. Hur problematiskt det här kommer att vara, beror på vilken typ av inspelning du ska göra, och för vanlig streaming och YouTube-produktion är det kanske inte så illa.

Du kan också till viss del undvika problemet genom att stå längre bort, men då får du som vanligt med mindre bas och mer bakgrundsljud i inspelningen. En annan lösning kan vara att köpa ett separat popfilter som kan fästas framför mikrofonen, men då försvinner ju en del av poängen med att köpa en mikrofon som ger dig ett allt-i-ett-paket.

För övrigt upplever vi att kardioid-egenskaperna säkerställer att mikrofonen gör ett ganska bra jobb med att hålla buller borta, och du kan göra helt hyfsade inspelningar i ett normalt rum utan extra brusreducering.

Bör jag köpa Trust Onyx 255+?

Köp den om ...

Köp den inte om ...

Först testad: oktober 2021

Kort sammanfattning

Astro A20 har länge setts som den gyllene standarden för trådlösa gamingheadset. I flera år har det varit go-to-headsetet för dem som inte vill lägga ut en stor summa pengar, tack vare deras otroliga röstklarhet, starka anslutning samt en plug-and-play USB-dongel.

Den senaste versionen, Astro A20 Gen. 2, erbjuder kompatibilitet med både nästa generations konsoler - PS5 och Xbox Series X - samt PC och Mac. Du måste köpa en separat dongel för både Xbox och PlayStation om du vill att headsetet ska fungera på alla plattformar, men det är en bra lösning om du är trött på att behöva köpa olika headset för varje konsol.

Även om det inte gör så mycket för att skaka om designen jämfört med föregångarna, förutom att byta ut laddningsporten till USB-C och öka det trådlösa intervallet från 30 fot i den första generationen till 50 fot i den andra generationen, sänker den däremot priset från cirka 1690 kronor till 1249 kronor (priserna skiljer sig något mellan olika återförsäljare). Det betyder att nya Astro A20 Gen. 2 är billigare än sina två huvudkonkurrenter, SteelSeries Arctis 9X och HyperX Cloud II Wireless, men den saknar några anslutningsmöjligheter och har några brister inom design- och prestanda.

Om du kan förbise gummistoppningen på huvudbandet, bristen på både Bluetooth och ett 3,5 mm-ljuduttag, och inte har något emot den begränsade batteritiden, är nya Astro A20 Gen. 2 ett rejält stereoheadset som fortfarande kan konkurrera med nyare modeller och samtidigt behålla mycket av det som gjorde headsetet så bra när det först kom ut för några år sedan.

Släppdatum och pris

Astro A20 Gen. 2 är en ny version av ett headset som kom ut 2017 för Xbox One, PS4 och PC. Det nya Astro A20 Gen. 2 släpptes i slutet av 2020 för lanseringen av PS5 och Xbox Series X till ett nytt lägre pris på 1249 kronor.

Design

Astro A20 Gen. 2 finns i två varianter: en som fungerar för PC/Mac och PlayStation-konsoler (PS4 och PS5), och en annan som fungerar på PC/Mac och Xbox-konsoler som inkluderar Xbox One, Xbox One X, Xbox One S, Xbox Series X och Xbox Series S.

Det finns en liten skillnad i hur de två teknologierna ansluter, men för övrigt kan du skilja de två varianterna åt genom deras färgscheman. PlayStation-versionen är vit och svart med blå detaljer, medan Xbox-versionen är vit och svart med gröna detaljer.

Oavsett vilket färgschema du får är konstruktionen densamma - och den är helt av plast med bitar av gummi och örondynor i mjukt tyg. Plastkonstruktionen är lite oroande eftersom plastheadset är mer benägna att gå sönder än sina motsvarigheter i metall, men som en avvägning är de samtidigt lite lättare och kan därför vara bekvämare.

Det är i stort sett fallet för Astro A20, men vi kände att gummidynan längs huvudbandet kan dra i håret och inte är lika bekväm som en skumdyna hade varit.

Huvudbandet fästs till öronkåporna med förlängningsbara gångjärn av plast som bör passa de flesta huvudstorlekar. För mitt lite mindre huvud passade det bra - vilket inte alltid är fallet med headset - och jag kände att det fanns precis rätt mängd klämkraft som höll dem på plats runt huvudet. Det kanske inte är fallet för dig, så det är värt att känna efter lite extra på deras passform innan en potentiell returpolicy löper ut.

Längs öronkåporna hittar du lite knappar på headsetets högra sida, inklusive Voice- och Game-knappar för ljudet som skiftar balansen mot den ena eller den andra, samt ett vanligt volymreglage mitt emellan dem. Det finns också en Equalizer-knapp för att byta mellan olika förinställningar, samt en vanligt av/på-knapp.

Precis som andra Astro-headset har mikrofonen en flip-to-mute-funktion, vilket innebär att den automatiskt tystas när du vrider på den så att den ligger i linje med huvudbandet. Det är så mycket bättre än att behöva famla efter en Mute-knapp när du spelar, även om det hade varit trevligt om mikrofonen var helt avtagbar som på många andra headset i samma prisklass.

Prestanda

Föga förvånande låter Astro A20 Gen. 2 lika bra som sin föregångare. De lägger extra fokus på mellansekvenser, något som hjälper dialoger och fotsteg att skära igenom intensiva skottlossningar och explosioner. Ibland kan detta komma på bekostnad av de lägre och högre frekvenserna, men Astro A20 Gen. 2 känns perfekt inställda för att vara ett samtalsheadset.

Vi provade ett gäng olika spel medan vi använde Astro A20 Gen. 2, men vi spenderade mest tid i Cyberpunk 2077 och Fortnite på Xbox Series X och co-op-spelet It Takes Two på datorn. Vi hade dessutom ett antal möten med headsetet på, och alla vi pratade med sade att vi lät skarpa och tydliga.

Upplevelsen var i stort sett densamma för alla scenarion - tydlig dialog och hyfsad basrespons. Night City i Cyberpunk 2077 kändes mer levande med headsetet på och eldstriderna blev intensivare. Det var enklare att hitta skattkistor i Fortnite när vi kunde höra deras tydliga plingande på långt håll. I It Takes Two hade vi inga problem med att höra vår samarbetspartner och de hade inte heller några problem med att höra oss.

Den enda nackdelen? Alla dessa ljud var begränsade till det horisontella ljudplanet. Vi fick verkligen aldrig en känsla av vertikalitet med headsetet, vilket är något som erbjuds i några av Astros konkurrenter.

Detta är inte heller något headset som är designad specifikt för musik i åtanke. Ljudscenen är relativt begränsad när det gäller ljud på grund av headsetets slutna design och det finns en tydlig brist på detaljer.

Att leka runt med EQ-knappen på sidan av headsetet kan ibland hjälpa till att ge lite tyngd i höga och låga sekvenser, men det finns inget sätt att veta vilken EQ-inställning du använder utan en uppdaterad version av Astro Command Centrum. (Den version som finns i Microsoft Store känner för närvarande inte igen Astro A20 Gen. 2.)

Frustrerande nog är det enda sättet att ansluta headsetet via den medföljande dongeln. Det finns ingen inbyggd Bluetooth som du kan använda för att koppla ihop headsetet med din mobil för samtal, och det finns inte ens ett 3,5 mm hörlursuttag om batteriet skulle ta slut.

Batteritid

Apropå batteritid, har A20 Gen. 2 enligt Astro själva tillräckligt med juice för 15 timmars uppspelning. Den siffran stämmer enligt våra tester ganska bra. Under våra tester klarade sig headsetet i ungefär två arbetsdagar av musiklyssnande och spelande innan det behövde laddas om.

Även om 15 timmar definitivt är tillräckligt för att ta dig igenom en helg, är det bara halva tiden jämfört med vad några av dess största konkurrenter, som SteelSeries Arctis 9X och HyperX Cloud II Wireless, erbjuder. Båda dessa kommer upp i närmare 30 timmars trådlöst lyssnande och batteritiden här är långt ifrån Sennheiser GSP 370 som påstår sig hålla i upp till 100 timmars uppspelning innan du behöver ladda det.

Den goda nyheten här är att Astro A20 Gen. 2 har en automatisk avstängningsfunktion som aktiveras efter 10 minuter, vilket minskar mängden batteri som går till spillo i standbyläge - även om det bara verkar fungera på PC, inte på konsoler. Men när det väl fungerar är det en trevlig funktion om du ofta glömmer att stänga av ditt headset, och det hjälper till att maximera batteriets livslängd.

Laddningen tar lite över en timme och använder den ovannämnda USB-C-porten.

Bör jag köpa dem? 

Köp dem om … 

Köp dem inte om … 

• Fortfarande osäker? Här är vår topplista över bästa gaming-headset till PC

Kort sammanfattning

Det är inte enkelt att sticka ut bland de otaliga gamingtangentborden med blinkande lampor och flashiga mönster som finns, och istället för att komma med ännu mer av det, har Logitech med sitt G815 Lightsync RGB-tangentbord valt att tänka lite annorlunda.

Inte för att de har tagit bort den blinkande RGB-belysningen - som namnet antyder, finns det fortfarande på plats - men designen är ändå mer minimalistisk och subtil än vad många andra erbjuder. Kanske viktigare är dock att de också har valt att gå för en lite annorlunda lösning när det gäller själva tangenterna. De är mekaniska, som man kan förvänta sig från ett gamingtangentbord, men de har också en betydligt lägre profil än vad vi är vana vid.

Detta kan få vissa att oroa sig för att de har gjorts kompromisser vad gäller användarupplevelsen, men det är bara att konstatera att Logitechs nya GL-tangenter är helt suveräna. De finns i tre olika varianter som motsvarar Cherry MX Red, Brown and Blue, och vår testenhet med GL Tactile (motsvarar Brown) är som en dröm att både spela på och skriva på.

För övrigt får du 5 makrotangenter som kan programmeras med 3 olika uppsättningar makron, samt mycket bra mediakontroller som gör det enkelt att styra musikuppspelning eller justera volymen mitt i stridens hetta.

Belysningen kan justeras i detalj med Logitechs G Hub-programvara, där du också kan lägga till avancerade makron och genvägar till alla typer av funktioner.

G815 Lightsync RGB har egentligen inte många svagheter att lyfta fram bortsett från det höga priset, men det är också värt att nämna att det korta avståndet mellan makroknapparna och resten av tangentbordet kan göra det lätt hänt att stöta till dem av misstag. Utöver det hade det också varit trevligt om Logitech hade skickat med ett handledsstöd i förpackningen.

Så länge inget av detta känns särskilt avskräckande för dig och du är villig att betala lite extra, är G815 Lightsync RGB ett utmärkt tangentbord som är väl värt ett köp.

Design

Designen på Logitech G815 Lightsync RGB lämnar ingen tvekan om att detta är ett gamingtangentbord, men det är också en av de mer snygga och subtila designerna vi har sett. Det har först och främst raka och snäva linjer och inga invecklade designdetaljer för att få det att se tuffare ut. Det är också mycket kompakt, inte bara på grund av den låga profilen, utan också för att storleken i längd och bredd är begränsad till det absolut nödvändiga.

Som namnet antyder är G815 utrustad med färgad belysning, och den kan naturligtvis blinka i alla regnbågens färger om du önskar det. Alla vanliga inställningsalternativ finns på plats i G Hub-appen, och du kan ställa in separata färger för varje tangent och aktivera olika mönster och effekter.

Om du däremot väljer en enkel vit färg och eventuellt inaktiverar ljuset i G-logotypen, blir tangentbordet ganska neutralt och det kan till och med vara lämpligt att använda på ett kontor om du vill. En svaghet som är värd att nämna här är det faktum att ljuset bara lyser genom tecknen på tangenterna. Resultatet är att tecknen nästan blir osynliga om man väljer att stänga av ljuset. Om du har tänkt dig att använda G815 utan att ha ljuset aktiverat, är det värt att inkludera det i beräkningen.

Samtidigt är det också värt att notera att eftersom ljuset bara lyser genom tecknen i tangenterna, får du inte lika mycket ljus här som du får från tangentbord där ljuset lyser ut under alla kanter från varje tangent. Om du vill att ditt tangentbord ska lysa upp så mycket som möjligt, kan du därför bli lite besviken här.

Vi måste också nämna att byggkvaliteten är över alla förväntningar. G815 väger över ett kilo, vilket gör att det känns extremt stadigt, samtidigt som vikten ser till att det ligger väldigt stabilt på bordet framför dig. Nästan oavsett hur hårt du trycker, ser konstruktionen dessutom till att tangentbordet inte böjs något, vilket också bidrar till att öka komforten.

Användarupplevelse

Även om gamingtangentbord lägger stor vikt vid tuff design och färgglad belysning, är det naturligtvis själva tangenterna som verkligen avgör hur bra ett tangentbord är. Med G815 provar Logitech något nytt inom gamingkategorin - nämligen mekaniska brytare med låg profil - och det är bara att notera att resultatet är extremt framgångsrikt.

Brytarna är så vitt vi förstår utvecklade av Logitech själva, och de kommer i de tre utgåvorna GL Linear, GL Tactile och GL Clicky som grovt motsvarar Cherry MX Red, Brown respektive Blue. Här pratar vi alltså om olika grader av fysiskt klickmotstånd när du trycker på knappen, och tillhörande klickljud med olika volym.

Vår testenhet är utrustad med GL Tactile, och om du tidigare har använt och tyckt om MX Brown, är det här varianten du ska köra på. De har verkligen ett märkbart klick när du trycker ner dem, utan att de känns tunga som klicktangenter av Blue-typen kan vara.

Den låga profilen gör att tryckavståndet är kortare än med vanliga mekaniska tangenter, och det kommer definitivt att vara en smaksak om du tycker att detta är positivt eller inte. Intrycket påverkas också av om du har för vana att trycka på knapparna hela vägen ner, eller bara delvis. I det tidigare fallet kommer upplevelsen förmodligen inte att vara så annorlunda än vad du är van vid tidigare, men om du gillar att trycka ner varje tangent till botten, kommer känns dessa tangenter ganska annorlunda.

Vi tycker dock att de är riktigt bekväma att använda, och kanske ännu viktigare är att vi upplever dem som extremt exakta. Detta gäller naturligtvis gaming, men det är också glädjande att dessa tangenter är extremt bra för att skriva. Eftersom priset är så pass högt, är det skönt att veta att du får ett mångsidigt tangentbord för pengarna.

Det enda som kan vara värt att nämna som en nackdel är att makrotangenterna på vänster sida kan vara lite i vägen. Om du, precis som vi, använder lillfingret på vänster hand för att orientera dig på tangentbordet baserat på var CTRL-tangenten är, riskerar du att landa fel med fingrarna om du blandar ihop CTRL-tangenten och G5-tangenten. Detta kommer förmodligen inte att vara ett problem för alla, men det är värt att vara förberedd på om du har samma vana som oss.

Funktioner

G815 Lightsync RGB är utrustad med ett antal funktioner som gör det mer praktiskt och användarvänligt.

På höger sida ovanför sifferknapparna har Logitech placerat mediakontroller, och bredvid spela/pausa, hoppa fram och tillbaka och en mute-knapp, hittar vi också ett volymhjul som snabbt och enkelt låter dig justera volymen. Här måste vi berömma Logitech för en stor känsla av kvalitet, och bara det rättfärdigar nästan det höga priset på G815.

På vänster sida finns en vertikal rad med makroknappar markerade G1-G5, och dessa kan tilldelas valfria funktioner i G Hub. Dessutom tillåter M1, M2 och M3 dig att växla mellan tre olika uppsättningar makron, så att du får tillgång till totalt 15. Bredvid de sistnämnda knapparna finns också en MR-knapp som låter dig aktivera makroinspelningar och spara en serie knapptryckningar till en av makrotangenterna på några sekunder.

Alternativt kan du också gå in på G Hub och tilldela alla typer av systemkommandon, avancerade makron eller funktioner i tredjepartsappar som Discord och OBS.

Bredvid den sistnämnda finns också en spelläge-knapp som inaktiverar tangenter som du inte vill ska störa när du spelar. Detta gäller i utgångspunkt Windows-tangenterna och menyknappen, men du kan även lägga till andra tangenter till G Hub.

I slutet av tangentraden hittar vi en knapp som justerar tangentbordets ljusstyrka från full, via tre olika styrkor, till av.

Högst upp på tangentbordet finns också en USB-port som exempelvis kan användas för att ansluta en mus. Detta är ett trevligt litet tillägg som innebär att du får lite mindre sladdar som måste sträcka sig hela vägen till datorn.

På undersidan hittar vi Logitechs vanliga lösning med fötter i två olika höjder så att du kan justera tangentbordets vinkel. Här önskar vi dock att de också hade tagit med fötter som kunde vinkla tangentbordet motsatt håll som de har gjort med Ergo K860, men man kan väl inte få allt.

Bör jag köpa Logitech G815 Lightsync RGB?

Köp det om ...

Köp det inte om ...

Först testat: september 2021