Pocket 4P markerar ett stort steg för DJI:s mycket populära serie av kompakta vloggkameror. Det är den första modellen med två objektiv, även om Insta360 hann före med Luna Ultra, som lanserades i juni.

Jag har redan testat Pocket 4 med ett enda objektiv, och det är en fantastisk handhållen 4K-kamera. "P"-versionen är i stort sett identisk, men kompletteras med ett dubbelt kamerasystem, en förfinad 1-tumssensor med LOFIC-teknik och den nya färgprofilen D-Log 2.

Det mesta du behöver veta om Pocket 4P:s design och prestanda finns redan i min recension av Pocket 4. I den här recensionen fokuserar jag därför på den större modellens nya funktioner och vilken verklig skillnad de faktiskt gör.

Och jag kan säga det redan nu: efter att ha använt Pocket 4P kommer det att bli svårt för mig att gå tillbaka till modeller med bara ett objektiv, som Pocket 4. Det extra 3x-teleobjektivet öppnar upp för betydligt fler kreativa möjligheter tillsammans med den redan mycket kompetenta ultravidvinkelkameran. Exempelvis blir inspelningar i farten, där DJI:s utmärkta motivföljning används, betydligt mer dynamiska. Det känns verkligen som att ha två kameror i en och samma lilla enhet.

Det finns dock en oundviklig kompromiss. Två objektiv innebär en större kameramodul, och märkligt nog finns det fortfarande inget skyddsfodral tillgängligt. Dessutom blir kameran framtung. Om du redan äger en Pocket och funderar på om Pocket 4P är värd uppgraderingen, eller om det är dags att byta från DJI till Insta360 Luna Ultra, kan du läsa min jämförelse mellan Pocket 4 och Luna Ultra.

För mig är första generationens Luna Ultra ett lockande alternativ tack vare 8K-video och den löstagbara kameramodulen. Samtidigt märks det tydligt att Pocket 4P är resultatet av fyra generationers utveckling – den känns betydligt mer genomarbetad. DJI erbjuder dessutom flera genomtänkta tillbehör, som den magnetiska fyllnadslampan och en fjärrkontrollsmodul. Därför är DJI:s Pocket 4P med dubbla objektiv numera mitt förstahandsval bland kompakta vloggkameror.

DJI Osmo Pocket 4P: pris & släppdatum

• Presenterades den 14 maj 2026 under filmfestivalen i Cannes och började säljas den 30 juli
• Finns i svart och vitt, med ett svenskt pris från 5 999 kronor
• Flera olika paket finns tillgängliga, bland annat Vlog Combo

Trots att DJI i praktiken saknar verklig konkurrens inom områden som drönare och, fram tills nyligen, gimbalbaserade vloggkameror, har företaget alltid varit konkurrenskraftigt när det gäller prissättning. När det faktiskt finns konkurrenter, som GoPro och Insta360 på actionkameramarknaden, brukar DJI dessutom ofta lägga sig på ett lägre pris.

Insta360 var tydliga med att de inte tänkte konkurrera med priset när de presenterade Luna Ultra, utan i stället fokusera på funktioner – och det har också visat sig stämma. Medan Insta360 Luna Ultra kostar från cirka 8 500 kronor, har DJI Pocket 4P ett svenskt riktpris på 5 999 kronor. Som jämförelse kostar Pocket 4 med ett enda objektiv från cirka 4 900 kronor.

Med tanke på att Pocket 4P har en extra kamera med en egen sensor känns prisskillnaden jämfört med Pocket 4 fullt rimlig. Enligt mig erbjuder Pocket 4P mycket valuta för pengarna, särskilt med tanke på den höga kvaliteten på de 4K-videor den kan spela in.

Pocket 4P finns i svart och vitt, och säljs i flera olika paket. Vlog Combo innehåller exempelvis den trådlösa mikrofonen DJI Mic 2 Mini, fjärrkontroll, fyllnadslampa, bordsstativ och stativgrepp. Det är också det paket jag själv skulle välja.

• Pris - poäng: 5/5

DJI Osmo Pocket 4P: specifikationer

DJI Osmo Pocket 4P: design

• 20 mm f/2,0- och 60 mm f/1,8-objektiv
• I övrigt samma design som Pocket 4, med vridbar skärm och gimbalmonterad kamera
• USB-C-laddning och 107 GB intern lagring, plus stöd för microSD-kort

Bortsett från det större kamerasystemet med dubbla objektiv och en totalvikt på 230 gram är Pocket 4P designmässigt identisk med Pocket 4. Den är fortfarande mycket kompakt, har en 2-tumsskärm som kan vridas 90 grader mellan stående och liggande format samt en anpassningsbar uppsättning med fem knappar, där joysticken används för att styra gimbalen eller zooma.

De två extra knapparna, som blir tillgängliga när skärmen vrids till liggande läge, gör det snabbare att komma åt olika inställningar. Exempelvis kan C-knappen programmeras för att växla direkt mellan två egna profiler – praktiskt om du ofta växlar mellan exempelvis färgprofiler som D-Log och inspelningslägen som slow motion.

Det lönar sig verkligen att lägga lite tid på att anpassa kameran efter sitt eget arbetssätt, så att man slipper rota bland inställningarna när man är ute och filmar.

För mig känns Pocket 4 med ett enda objektiv perfekt balanserad, och den är dessutom märkbart mindre än Insta360:s Luna-kameror. Pocket 4P offrar dock en del av den fördelen för att kunna erbjuda två kameror. Den känns lite framtung och jag upplevde att den var betydligt bekvämare att använda tillsammans med stativgreppet och det lilla bordsstativet. Luna Ultra känns bättre balanserad eftersom handtaget är större (se jämförelsebilderna mellan Pocket 4, Pocket 4P och Luna Ultra här nedanför).

Trots den extra vikten från de dubbla kamerorna känns gimbalen fortfarande lika mjuk och följsam, och videorna blir stabila och jämna.

Vid lanseringen finns det däremot inget hårt skyddsfodral till Pocket 4P, som det gjorde till Pocket 3, och inte heller något smidigt gimbalskydd av den typ som följer med Pocket 4. Det innebär att den större kameramodulen lämnas relativt oskyddad, något DJI verkligen behöver åtgärda så snart som möjligt.

DJI erbjuder inte heller några egna ND-filter vid lanseringen, även om jag räknar med att tredjepartstillverkare kommer att fylla det tomrummet inom kort – det kan till och med redan ha hänt när du läser detta.

Precis som Pocket 4 kan Pocket 4P utrustas med den magnetiska fyllnadslampan, som fästs på gimbalarmen och drivs direkt av kameran. Den erbjuder tre ljusstyrkor och tre färgtemperaturer.

I starkt dagsljus gör lampan ingen större skillnad, men vid svagt ljus eller inomhus är den en riktig game changer för vloggning. Jag tyckte att den varma färgtemperaturen i kombination med den mellersta ljusstyrkan gav bäst resultat i de flesta situationer där jag använde den.

Sedan finns den lilla fjärrkontrollen, som lånats från Osmo Mobile 8P. Den ansluter enkelt till Pocket 4P via Bluetooth och gör det möjligt att både se kamerabilden och styra kameran på distans.

Det är DJIs motsvarighet till Insta360:s modulära handkontroll i Luna-serien, även om DJIs lösning saknar den inbyggda mikrofon som Insta360 erbjuder.

När jag ville filma handsfree med Pocket 4P stående på ett bord eller annat underlag visade sig fjärrkontrollen vara mycket användbar. Antalet reglage är något färre än direkt på kameran, men de viktigaste funktionerna finns kvar, såsom motivföljning via pekskärmen, inspelningsknappen samt styrning av gimbalen och zoomen.

• Design - poäng: 4,5/5

DJI Osmo Pocket 4: prestanda

• Förbättrad motivföljning
• 107 GB inbyggt lagringsutrymme
• Större batteri ger längre inspelningstid

En av de viktigaste funktionerna i Pocket-serien är den motivföljande autofokusen. Du vill verkligen inte behöva styra gimbalen manuellt med joysticken – det blir lätt både ryckigt och pilligt. Lyckligtvis är motivföljningen, som DJI numera kallar ActiveTrack 7.0, mycket pålitlig. Det enda jag behöver göra är att dubbeltrycka på motivet på skärmen, sedan sköter kameran resten. Enligt min erfarenhet fungerar den något bättre än motivföljningen i Insta360 Luna, även om det ibland känns som att den snarare "hänger med" snabba motiv än håller dem perfekt centrerade i bild.

Batteritiden är bra, men jag märkte att batteriet töms snabbare i mer krävande lägen, exempelvis vid inspelning i 4K/60 fps, hyperlapse och slow motion i 240 fps. Kameran blir dessutom ganska varm efter en kort stund när dessa lägen används, men under min testperiod blev den aldrig så varm att den stängde av sig.

Precis som övriga Pocket-modeller har Pocket 4P ett inbyggt batteri som inte går att byta ut, vilket innebär att du är beroende av att ladda det via USB-C. Under dagar med mycket filmning blev jag därför ganska medveten om batterinivån och behovet av att ladda kameran – det är helt enkelt en del av livet med en Pocket-kamera. För den som behöver längre batteritid finns dock ett batterigrepp som tillval.

Utöver plats för ett microSD-kort har DJI även byggt in 107 GB lagringsutrymme. Det räcker till en stor mängd 4K-klipp, även om du filmar med den högsta bithastigheten på 200 Mbps.

Om du spelar in på det interna lagringsutrymmet behöver filerna överföras via Wi-Fi eller USB-C. Som tur är har kameran stöd för Wi-Fi 6 och USB 3.1, vilket ger mycket snabba överföringshastigheter och gör arbetsflödet smidigt även när du är på språng.

Precis som tidigare modeller i Pocket-serien blir även 4P ganska varm när du använder de mest processorintensiva funktionerna, som 4K/60 fps och hyperlapse. Jag upplevde aldrig några problem med överhettning eller att kameran stängde av sig, men jag märkte tydligt att den blev varm när jag höll den i handen under längre inspelningar.

• Prestanda - poäng: 5/5

DJI Osmo Pocket 4: foto- och videokvaliteto

• 1-tumssensor med ultravidvinkel, plus nytt 3x-teleobjektiv med upp till 12x zoom
• D-Log 2-färgprofil med upp till 17 EV dynamiskt omfång
• LOFIC-tekniken förbättrar det redan imponerande dynamiska omfånget ytterligare i svagt ljus

Det finns en mindre, men viktig skillnad mellan Pocket 4P:s och Pocket 4:s ultravidvinkelkamera på 20 mm f/2,0: den "förfinade" 1-tumssensorn, som introducerar den nya loggprofilen D-Log 2.

DJI uppger att den uppdaterade sensorn använder LOFIC-teknik, vilket förenklat kan beskrivas som en slags HDR på steroider – men till skillnad från traditionell HDR sker allt i realtid. Jag stötte faktiskt på begreppet LOFIC första gången när jag testade mobiltelefonen Oppo Find X9 Ultra.

Resultatet av LOFIC och D-Log 2 är ett utökat dynamiskt omfång på upp till 17 EV, jämfört med omkring 14 EV i den vanliga D-Log-profilen. D-Log 2 är dock exklusiv för ultravidvinkelkameran eftersom funktionen är kopplad till sensortekniken. Det nya 3x-teleobjektivet använder i stället en separat 1/1,28-tumssensor.

D-Log 2 är inte heller tillgängligt i alla inspelningslägen, exempelvis inte vid slow motion i 240 fps. Precis som hos Pocket 4 kan du däremot spela in slow motion i upp till 4K, eller upp till 200 fps när du använder telekameran.

Jag spelade in identiska klipp med färgprofilerna D-Log 2, D-Log och Normal (samtliga i 10-bitars färgdjup) för att jämföra bildkvaliteten, framför allt det dynamiska omfånget, och se hur enkelt det var att färgkorrigera materialet så att allt fick ett enhetligt utseende. Jag testade även några av de inbyggda profilerna, bland annat NC Film och Movie.

Den detaljnivå som Pocket 4P lyckas bevara – särskilt med D-Log 2 – är imponerande, inte minst med tanke på hur liten och relativt prisvärd kameran är. För mig är det just 4K-bildkvaliteten som ger DJI ett övertag gentemot Insta360 och även de flesta av dagens bästa mobiltelefoner.

Är D-Log 2 ensam ett tillräckligt starkt skäl att uppgradera från Pocket 4? Inte enligt mig. Den verkliga anledningen är i stället den andra kameran.

Det nya 60 mm f/1,8-teleobjektivet fungerar i praktiken som ett 3x-porträttobjektiv, med ett behagligt kort skärpedjup som passar perfekt för vloggar med överkroppen i bild eller närbilder av detaljer. Kameran är begränsad till färgprofilerna D-Log och Normal, men den övergripande bildkvaliteten är riktigt, riktigt bra och ger ett helt annat bildspråk än ultravidvinkelkameran.

Det är framför allt när 3x-objektivet kombineras med Pocket 4P:s bästa funktioner, som ActiveTrack, som det verkligen kommer till sin rätt. Det snävare bildutsnittet gör att kreativa kamerarörelser där motiv följs i rörelse blir betydligt mer dynamiska, särskilt när det finns objekt i förgrunden som skapar extra djup i bilden.

Zoommöjligheterna har också förbättrats. Medan Pocket 4 erbjöd 2x förlustfri zoom och upp till 4x digital zoom, har Pocket 4P fortfarande 2x förlustfri zoom via ultravidvinkelkameran, men dessutom 6x förlustfri zoom med telekameran och upp till 12x digital zoom.

Bildkvaliteten vid 12x zoom är fullt användbar i nödfall, men om bildkvaliteten är viktigast skulle jag personligen inte gå högre än 6x.

Jag gillar inte att det tyngre kamerasystemet med dubbla objektiv gör kameran mindre välbalanserad i handen, men samtidigt är det en funktion som förändrar hela den här produktkategorin. För egen del känns det nu nästan omöjligt att gå tillbaka till en Pocket-modell med bara ett objektiv.

Luna Ultra har visserligen ett övertag när det gäller upplösning tack vare 8K-video, men personligen föredrar jag en kamera som stannar vid 4K, men levererar en betydligt mer tilltalande bild med bättre dynamiskt omfång och snyggare färger. För mig är det precis vad Pocket 4P gör.

• Bildkvalitet - poäng: 5/5

DJI Osmo Pocket 4P: totalpoäng

Bör du köpa DJI Osmo Pocket 4P?

Köp den om...

Köp den inte om...

DJI Osmo Pocket 4P: andra alternativ

Så testade vi DJI Osmo Pocket 4P

• DJI lånade ut Pocket 4P Vlog Combo till mig ett par månader före lanseringen den 30 juli
• Jag spelade in mängder av 4K-video med de olika färgprofilerna och testade samtliga tillbehör
• Jag jämförde den med Pocket 4 med ett objektiv och Insta360 Luna Ultra med dubbla objektiv

Jag använde DJI Pocket 4P i nästan två månader innan recensionsembargot hävdes. Under den tiden spelade jag regelbundet in 4K-video med både 20 mm- och 60 mm-objektivet, testade de olika bildfrekvenserna upp till 240 fps samt kamerans olika färgprofiler, inklusive den nya D-Log 2. Jag provade även flera av inspelningslägena, som hyperlapse, och tog stillbilder i både det vanliga fotoläget och SuperPhoto.

I Vlog Combo-paketet ingick DJI Mic Mini 2, fjärrkontrollen och fyllnadslampan, och jag testade samtliga tillbehör. Jag spelade huvudsakligen in på kamerans interna lagringsutrymme, överförde filer via USB-C och kontrollerade överföringshastigheterna. Jag laddade även ur batteriet vid upprepade tillfällen och mätte hur lång tid det tog att ladda upp kameran igen med den medföljande USB-C-kabeln.

Under testperioden hade jag även tillgång till Pocket 4, vilket gjorde det möjligt att utvärdera de viktigaste skillnaderna mellan modellerna med ett respektive två objektiv. Jag hade också konkurrenten Insta360 Luna Ultra till hands, vilket gav mig möjlighet att göra direkta jämförelser mellan kamerorna.

• Först testad i juli 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Trots att Luna Ultra är Insta360:s första vloggkamera och introducerar flera helt nya tekniker för företaget känns den överlag som en mycket genomarbetad och självsäker produkt. Kamerans trippelchip klarar utan problem avancerade funktioner som gimbalstabiliserad 8K-video i 30 fps med 10-bitars färgdjup, 4K-video i 120 fps för slowmotion, Log-färgprofil, autofokus med automatisk motivspårning och 32-bitars float-ljud.

Med två objektiv – ett 20 mm f/1,8 och ett 60 mm f/2,0 – där båda har egna bildsensorer får man faktiskt två kameror i en. Efter att ha använt både det ultravidvinkliga objektivet och det imponerande 3x-teleobjektivet i en månad kommer jag ha svårt att gå tillbaka till en kompakt vloggkamera med bara ett objektiv.

Den löstagbara fjärrmodulen, som rymmer den två tum stora OLED-pekskärmen, kamerans huvudkontroller och en inbyggd mikrofon, har av förståeliga skäl fått mycket uppskattning. Det är en riktigt smart och väl genomförd lösning som förbättrar användarupplevelsen påtagligt, särskilt för den som vloggar på egen hand.

Till en början stötte jag på några mindre irritationsmoment när jag navigerade bland kamerans inställningar, men det visade sig snabbt vara väl investerad tid att anpassa Luna Ultra efter mitt sätt att filma. Kameran är också märkbart större än DJI:s Pocket 4-modeller och kostar betydligt mer än alternativ med ett enda objektiv.

Trots att Insta360 är ny i det här segmentet har företaget redan tagit fram viktiga tillbehör, däribland stativ- och batterigrepp samt den trådlösa mikrofonen Insta360 Mic Pro för ljud i toppklass. Det gör att du kan hålla dig helt inom Insta360:s ekosystem och få bästa möjliga kompatibilitet och användarupplevelse, inklusive fullt Bluetooth-stöd.

DJI har visserligen betydligt längre erfarenhet av kompakta vloggkameror och har finslipat Pocket-serien under flera generationer, men Luna Ultra gör ett starkt första intryck och är ett imponerande alternativ.

Insta360 Luna Ultra: pris & släppdatum

• Lanserades den 12 juni 2026
• Finns i svart eller vitt, med ett startpris på 8 499 kronor
• Säljs i flera olika paket, däribland Creator Bundle

"Vi kommer inte att konkurrera med priset." Det var vad Insta360:s medgrundare Max Richter sa till mig under ett pressevent inför lanseringen av Luna Ultra, företagets första vloggkamera och tydliga utmanare till DJI:s Osmo Pocket-serie.

Och visst – Luna Ultra är betydligt dyrare än tidigare Pocket-kameror. Samtidigt har de modellerna bara haft ett objektiv. Precis som DJI:s senaste Pocket-modeller – Pocket 4 med ett objektiv och Pocket 4P med två – erbjuds Luna i två versioner: den enkla Luna Pro och den dubbla Luna Ultra.

Luna Ultra har ett startpris på 8 499 kronor. Det är betydligt högre än de senaste modellerna med ett enda objektiv, men här får du faktiskt två kameror i en och samma enhet.

Jag fick Creator Bundle för test, ett paket som bland annat innehåller Mic Pro-sändaren och ett batterigrepp. Paketet kostar 10 690 kronor.

Jag förväntar mig att den dubbelobjektivförsedda DJI Osmo Pocket 4P kommer att bli billigare än Luna Ultra.

Båda Luna-modellerna finns i svart och vitt, och kan dessutom köpas i flera olika paket anpassade för olika användningsområden: Standard, Essential, Endurance, VLOG, POV och Creator.

• Pris - poäng: 4/5

Insta360 Luna Ultra - specifikationer

Insta360 Luna Ultra: design

• Den första kompakta vloggkameran med dubbla objektiv – före DJI Pocket 4P
• Liknar DJI Pocket-serie med sin smala formfaktor och treaxliga gimbal, men är något större
• Unik avtagbar kontrollmodul med 2-tums OLED-skärm och inbyggd mikrofon

Luna Ultra har en välbekant formfaktor. Den påminner mycket om DJI Pocket-serie med sin kompakta, stavliknande design. DJI är dock inte särskilt förtjust i likheterna – företaget har lämnat in en stämningsansökan där Insta360 anklagas för patentintrång, något som Insta360 har svarat på med en motstämning.

Trots likheterna finns det några tydliga designskillnader. Luna-modellerna är något större än Pocket-kamerorna. Skillnaden är inte enorm, men den märks tydligt när man håller dem bredvid varandra, vilket jag gjorde med Luna Ultra och den enobjektivsförsedda Pocket 4.

I praktiken upplevde jag aldrig att den extra storleken eller vikten påverkade hanteringen negativt. Kameran ligger bekvämt i handen och fungerar utmärkt för vloggning på språng. Om du däremot vill ha den allra minsta möjliga kameran är DJI fortfarande det bättre valet – även Pocket 4P med dubbla objektiv är mindre.

Det finns dock en mycket bra anledning till att Luna-kamerorna är större, och det är en av de smartaste designlösningarna jag har sett i den här produktkategorin: den avtagbara kontrollmodulen. Den innehåller kamerans viktigaste reglage, en vridbar 2-tums OLED-skärm och en inbyggd mikrofon. Det är bara att trycka in de röda knapparna på sidorna av kameran så lossnar modulen från huvudenheten.

Kontrollmodulen har en räckvidd på upp till 20 meter och fungerar i princip exakt likadant som när den sitter fast på kameran. Pekskärmen visar en livebild och ger tillgång till de viktigaste kamerakontrollerna, däribland gimbalstyrning, zoom och inspelning. Räckvidden påverkas dock av omgivningen. Jag märkte exempelvis att bildöverföringen började frysa redan vid omkring 15 meter när människor passerade mellan mig och kameran i en folktät stadsmiljö. Lyckligtvis såg jag direkt på skärmen vad som hade hänt och kunde snabbt lösa problemet.

Det kanske smartaste med modulen är att den har en inbyggd mikrofon. Det gör det enkelt att kontrollera bildutsnittet samtidigt som jag pratar direkt till kameran. Den levererar klart bättre ljud än kamerans inbyggda mikrofon, men för den som prioriterar ljudkvalitet rekommenderar jag ändå en trådlös mikrofon, exempelvis Insta360 Mic Pro med sin anpassningsbara E Ink-skärm. Kameran har dessutom inbyggt Bluetooth-stöd för både Mic Pro och Insta360 Mic Air.

Jag uppskattade verkligen hur mycket enklare det blev att komponera mina bilder med kontrollmodulen i handen. Kameran erbjuder dessutom intelligent motivspårning och autofokus – mer om det i prestandadelen – vilket innebär att den kan följa mig när jag rör mig inom gimbalens arbetsområde och hålla mig centrerad i bild. Kombinationen av den avtagbara modulen och motivspårningen gör att det nästan känns som att ha en egen kameraperson, så länge jag kan ställa kameran på ett stabilt underlag eller montera den på ett stativ.

Som jag nämnde tidigare kan Luna Ultra stå stadigt på plana ytor utan hjälp. Batterigreppet, som både förlänger batteritiden och gör kameran högre, har dessutom små utfällbara stativfötter som ger extra stabilitet.

Batterigreppet är större än det vanliga stativsgreppet och förlänger batteritiden ytterligare. Det är ett välkommet tillskott eftersom kameran redan imponerar med upp till fyra timmars inspelning i 1080p. Inte illa för ett batteri på 1 550 mAh som dessutom kan laddas till 80 procent på bara 23 minuter.

När jag först började använda Luna Ultra hade jag några mindre invändningar mot hanteringen direkt ur kartongen. Förutom att den känns något klumpigare än Pocket 4 behövde jag justera flera inställningar för att få kameran att bete sig som jag ville, exempelvis hur den reagerar när den två tum stora skärmen vrids.

När allt väl var inställt efter mina preferenser hade jag däremot väldigt lite att klaga på. Sammantaget är Luna Ultra en imponerande genomarbetad produkt, särskilt med tanke på att det här är Insta360 första generation av den här typen av vloggkamera.

• Design - poäng: 4,5/5

Insta360 Luna Ultra: prestanda

• Trippelt chipset med 4 nm- och AI-chip ger snabb och följsam prestanda
• Smart motivspårning och autofokus fungerar bra, men är inte felfri
• Kameran kan bli något varm vid de mest krävande inspelningslägena

Luna Ultra är utrustad med ett trippelt chipset som kombinerar kraftfulla 4 nm- och AI-chip. Under testperioden upplevde jag egentligen aldrig några prestandaproblem, trots att jag spelade in en hel del video i 8K-upplösning – om än aldrig längre än tio minuter åt gången.

Kameran blir visserligen lite varm när man använder de mest krävande funktionerna, som 8K-inspelning, och jag märkte även en viss fördröjning när jag zoomade från 12x tillbaka till 1x med den stegbaserade zoomkontrollen på pekskärmen. Utöver det hade jag egentligen inga invändningar.

Förutom vanlig 8K-inspelning erbjuder Luna Ultra en rad olika inspelningslägen, däribland Slow Motion med upp till 240 bilder per sekund i Full HD, Timelapse, TimeShift och Barrel Roll. Slow motion-läget är särskilt roligt att experimentera med och levererar övertygande resultat.

Båda Luna-modellerna har stöd för microSD-kort på upp till 1 TB och kompletteras med 47 GB intern lagring. Det är mindre än DJI Osmo Pocket 4 och Pocket 4P, som erbjuder mer än dubbelt så mycket intern lagringskapacitet. Trots det spelade jag in gott om videoklipp och tog mängder av bilder direkt på det interna minnet utan att komma i närheten av att fylla det. Videofilerna använder en maximal bithastighet på 120 Mbps, vilket håller filstorlekarna på en rimlig nivå.

Ljudfunktionerna lär också uppskattas av mer kräsna användare. Kameran har ett effektivt vindskydd för den inbyggda fyrmikrofonsuppsättningen och stöd för 32-bitars float-ljud. Det professionella inspelningsläget minimerar risken för distorsion och passar särskilt bra i oförutsägbara eller bullriga miljöer. För enklare videoredigering skulle jag däremot rekommendera 24-bitarsläget, som är smidigare att arbeta med.

Jag blev dessutom positivt överraskad av ljudkvaliteten från den avtagbara kontrollmodulens inbyggda mikrofon. För att få bästa möjliga ljud behöver man dock hålla den relativt nära munnen och vara noga med vinkeln, eftersom den är ganska känslig för hur den riktas.

Motivspårningen imponerade överlag och höll envist fast vid motivet i de flesta situationer. Samtidigt märkte jag att den något lättare än DJI Pocket 4 byter fokus till ett nytt motiv. Vid ett tillfälle gick jag mot kameran medan den följde mig, men när andra personer passerade mellan oss tappade den spårningen helt.

Jag noterade också att när jag höll upp en produkt framför kameran för att demonstrera den, var kameran lite väl ivrig att åter fokusera på mitt ansikte i bakgrunden så fort det kom tillbaka i bild. I just sådana situationer tycker jag att DJI motivspårning fortfarande fungerar något bättre.

• Prestanda - poäng: 4,5/5

Insta360 Luna Ultra: foto- och videokvalitet

• Två kameror med 20 mm f/1,8 (1-tumssensor) och 60 mm f/2,0 (1/1,3-tumssensor) ger användbar zoom direkt i kameran
• 8K-video i upp till 30 fps och 4K i upp till 120 fps, med färggraderingsvänlig I-Log-profil – en första för Insta360
• 9 MP-bilder håller god kvalitet, särskilt i RAW-format, och kan tas i upp till 37 MP med UltraPhoto-läget

Luna Ultra höjer ribban för den här kameraklassen genom att erbjuda 8K-video – dubbelt så hög upplösning som DJI Osmo Pocket 4, som är begränsad till 4K. Kameran spelar in i upp till 8K 30 fps och har stöd för både Dolby Vision (HDR) och färgprofilen I-Log.

Det här är den första Insta360-kameran med ett Log-läge. Den platta färgprofilen används främst av professionella filmskapare eftersom den ger maximal flexibilitet vid färgkorrigering och gör det möjligt att utnyttja kamerans dynamiska omfång fullt ut, som här uppges vara upp till 14 steg.

DJI hävdar å sin sida att Pocket 4P når upp till 17 stegs dynamiskt omfång med sin nya D-Log2-profil. Jag ser verkligen fram emot att jämföra material från de båda kamerorna när jag får möjlighet att testa Pocket 4P.

Insta360 menar också att deras nattläge överträffar DJI motsvarighet. Kamerans PureVideo-läge förbättrar det dynamiska omfånget vid 4K 60 fps-inspelning i svagt ljus. Det är ytterligare en jämförelse jag ser fram emot att göra. Utifrån de nattklipp jag själv spelade in är detaljrikedomen imponerande, även om kvaliteten förstås inte når upp till samma nivå som vid dagsljus.

Samarbetet med Leica stannar inte vid de Leica-märkta objektiven. Kameran erbjuder även flera Leica-inspirerade färgprofiler. För den som vill ha snygga färger direkt ur kameran utan att behöva lägga tid på färgkorrigering finns det flera riktigt lyckade alternativ till I-Log.

Teleobjektivet kan dessutom kombineras med en 6x "förlustfri" zoom. Begreppet antyder att bildkvaliteten inte ska försämras, och under mina tester såg jag faktiskt ingen märkbar kvalitetsförlust. Detsamma kan jag däremot inte säga om den digitala 12x-zoomen, där bilderna blir synligt mer pixliga vid närmare granskning. Samtidigt är den praktisk att ha till hands de gånger man verkligen behöver komma närmare motivet.

Efter att ha använt två objektiv i en så här kompakt kamera – och dessutom imponerats av kvaliteten från telekameran, vars sensor faktiskt är större än huvudkameran i de flesta smarttelefoner – vet jag redan nu att det kommer bli svårt att gå tillbaka till en vloggkamera med bara ett objektiv.

Video är förstås Luna Ultras främsta användningsområde, men kameran tar även fullt godkända stillbilder på 9 MP i både JPEG- och RAW-format, om än med 8-bitars färgdjup. Jag tog bilder i både dagsljus och mörker med såväl 1x- som 3x-kameran och sparade dem samtidigt som JPEG och RAW (DNG).

Jag valde att inte redigera RAW-filerna, så att det tydligt går att se hur mycket bildbehandling som sker i kamerans JPEG-filer. Samtliga bilder tas som standard i 9 MP, men med UltraPhoto-läget ökas upplösningen till hela 37 MP.

Insta360 Luna Ultra fotogalleri

• Bildkvalitet - poäng: 5/5

Insta360 Luna Ultra: totalpoäng

Bör du köpa Insta360 Luna Ultra?

Köp den om...

Köp den inte om...

Insta360 Luna Ultra: andra alternativ

Så testade vi Insta360 Luna Ultra

• Insta360 skickade Luna Ultra Creator Bundle till mig, som innehåller två grepp, Mic Pro-sändaren, ett mjukt transportfodral och flera andra tillbehör
• Jag testade kameran regelbundet under en månad och filmade både dag- och kvällstid, med fokus på videoprestanda. Jag provade även den löstagbara skärmen i flera olika konfigurationer
• Jag testade samtidigt DJI Osmo Pocket 4, vilket gjorde att jag kunde jämföra kamerorna direkt

Från den ursprungliga skribenten;

Jag fick tillgång till Luna Ultra Creator Bundle före lanseringen och använde den flitigt under de följande veckorna innan jag skrev den här recensionen. Under samma period hade jag även DJI Osmo Pocket 4 med ett objektiv, vilket gav mig goda möjligheter att jämföra de båda modellerna.

Kameran tar fullt godkända stillbilder och RAW-formatet ger bra möjligheter till efterredigering, men mitt huvudsakliga fokus under testet var videoprestandan. Jag spelade in både horisontella och vertikala vloggklipp i kamerans olika upplösningar och bildfrekvenser, samtidigt som jag experimenterade med de olika färgprofilerna.

Jag såg också till att testa samtliga tillbehör som följde med testexemplaret samt den löstagbara skärmen i dess olika användningslägen. Dessutom utvärderade jag ljudkvaliteten från både kameran och den löstagbara kontrollmodulen, liksom hur enkelt och tillförlitligt kameran parkopplades med den trådlösa mikrofonen Insta360 Mic Pro.

• Först testad i juni 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Mission 1 Pro är precis så tålig som jag förväntar mig att en GoPro-actionkamera ska vara. Den har en mycket vattentålig konstruktion – även utan extra skyddshölje – och ett stöttåligt chassi som klarar fall efter fall. Samtidigt gör möjligheten att spela in i 8K att jag kan få videor med en verkligt filmisk känsla.

Tack vare imponerande motivföljning och GoPros HyperSmooth-stabilisering kan Mission 1 Pro spela in jämna och följsamma videor, oavsett om jag själv bär kameran eller följer ett motiv längs en vandringsled eller nedför en skidbacke.

Den nya större sensorn på 1 tum innebär dessutom att videokvaliteten i svagt ljus är bättre än någon tidigare GoPro jag har testat. Det gör att jag kan utnyttja de ungefär två timmarna av inspelning i 4K/60p på en enda laddning även när solen börjar gå ner.

Samtidigt ger stöd för HLG HDR, GP-Log2, manuella inställningar för ISO, exponeringskompensation (EV), vitbalans och slutartid samt möjligheten att spela in i 8K/30p med open gate – alltså med sensorns fulla höjd och bredd i det flexibla 4:3-formatet – betydligt större kreativa möjligheter och bättre förutsättningar för efterbearbetning. Det gör att Mission 1 Pro känns mer som ett professionellt verktyg än en vanlig actionkamera.

Nackdelen med allt detta är att Mission 1 Pro inte är billig. Den kostar 8 290 kronor. Det är ett högt pris, även för en av de bästa actionkamerorna på marknaden, särskilt när motsvarande modeller från DJI är betydligt billigare. Men om du verkligen tänker utnyttja kamerans filmiska möjligheter är den absolut värd att överväga.

Den enda verkliga besvikelsen för mig var kamerans stillbildsfunktioner. Med det valbara handgreppet, som får kameran att kännas mer som en traditionell kompaktkamera, hoppades jag att Mission 1 Pro även skulle fungera bra för fotografering. Tyvärr räckte den inte riktigt hela vägen. Förhoppningsvis levererar ILS-modellen med Micro Four Thirds-fattning en mer komplett upplevelse när den lanseras senare i år.

Handgreppet gör åtminstone Mission 1 Pro betydligt bekvämare att hålla i vid videoinspelning, och jag tycker att det är ett smart tillbehör för alla som planerar att använda den här GoPro-kameran som sin nya semesterkamera och vill dra nytta av den förbättrade video- och ljudkvaliteten samt den tåliga konstruktionen.

GoPro Mission 1 Pro: pris & släppdatum

• Pris 8 290 kronor
• Andra modeller i serien är Mission 1 och Mission 1 Pro ILS

GoPro Mission 1 Pro finns att köpa nu och har ett svenskt startpris på 8 290 kronor. Den enklare Mission 1-modellen lanseras också samtidigt, medan Mission 1 Pro ILS kostar lika mycket som Pro-versionen men inte väntas släppas förrän senare under 2026.

Det finns även olika paket att välja mellan, däribland ett som inkluderar handgreppet som gör kameran mer lik en traditionell kompaktkamera – samma paket som jag använde under testperioden. Det paketet kostar mer än standardversionen, vilket gör det till en ganska dyr investering.

Mission 1 Pro och Mission 1 delar många funktioner och använder i stort sett samma hårdvara, men Pro-modellen låser upp inspelning i 8K med 60 bilder per sekund samt 8K Open Gate i 4:3-format, vilket ger betydligt större flexibilitet vid redigering. Dessutom får du tillgång till slow motion i 4K med upp till 240 bilder per sekund samt 1080p med upp till 960 bilder per sekund för ännu mer extrema slow motion-klipp.

Samtidigt är ILS-modellen särskilt intressant eftersom den tar bort vissa funktioner – som den inbyggda autofokusen och den ultravidvinkliga optiken som finns i vanliga Mission 1 Pro – för att istället ge dig större kreativ kontroll. Här får du manuell fokusering och en Micro Four Thirds-fattning (MFT), vilket gör att du kan använda ett stort utbud av objektiv för olika filmiska uttryck. Är du mer filmskapare än vanlig användare kan ILS-modellen vara det bättre valet.

Samtidigt kostar även instegsmodellen Mission 1 betydligt mer än GoPro Hero 13 Black – som just nu är vårt val av den bästa actionkameran för de flesta. Om du ofta filmar i svagt ljus kan Mission 1 mycket väl vara värd den högre prislappen, men för många som främst vill spela in roliga klipp från sina äventyr och actionaktiviteter är till och med grundmodellen sannolikt mer kamera än de faktiskt behöver.

• Värde - poäng: 3/5

GoPro Mission 1 Pro: specifikationer

GoPro Mission 1 Pro: design

Den perfekta actionkameran ska klara i princip allt du utsätter den för, och GoPro Mission 1 Pro är en kamera som verkligen är byggd för att pressas till sina gränser.

Om du gillar att filma under vatten har Mission 1 Pro en konstruktion som är vattentät ned till 20 meters djup utan att du behöver använda något extra skyddshölje. Dessutom hjälper det hydrofoba linsskyddet till att hålla undan vattendroppar och stänk, så att de inte skymmer bilden när jag använder kameran ovanför vattenytan.

Den är dessutom klassad för att fungera i temperaturer mellan -20 och 45 grader Celsius, och ström- samt inspelningsknapparna är utformade för att vara enklare att använda med tjocka handskar – precis den typ som behövs i riktigt kalla miljöer.

Mission 1 Pro har också ett stöttåligt chassi som klarar både stötar och fall, vilket ger kameran en nästan oförstörbar känsla. Även om jag aldrig utsatte den för några extrema påfrestningar kände jag aldrig att jag behövde vara särskilt försiktig med den.

Om vi lämnar actionegenskaperna för en stund erbjuder den 2,59 tum stora OLED-pekskärmen på baksidan gott om utrymme för att enkelt hantera inställningar och hålla koll på dem, samtidigt som den ger en tydlig bild av det jag filmar.

På framsidan sitter en 1,4 tum stor LCD-skärm som har en bra storlek för vloggare som vill se vad som faktiskt är med i bild medan de pratar mot kameran. Den visar dessutom en tydlig sammanfattning av de aktuella inställningarna, så att jag snabbt kan se att jag exempelvis inte råkat byta inspelningsläge när jag vridit kameran 180 grader.

I förpackningen medföljer ett motljusskydd som hjälper till att minska reflexer. Det kan dock lossna ganska lätt, så jag rekommenderar att hålla ett öga på det – eller vara beredd på att köpa ett nytt om det försvinner. Du får också ett Enduro 2-batteri på 2 150 mAh, ett självhäftande fäste, ett monteringsspänne och en tumskruv.

Du behöver däremot skaffa ett eget microSD-kort eftersom Mission 1 Pro saknar inbyggt lagringsutrymme. Kameran fungerar bäst med microSD-kort som uppfyller V30- och Class A2-standarderna. A1-kort fungerar också, men inspelningarna sparas långsammare.

Det finns flera tillbehör att köpa till kameran, däribland ND-filter. Däremot innebär den större sensorn att objektivtillbehören till Hero 13 Black inte är kompatibla med Mission 1 Pro, och än så länge finns det inga motsvarande alternativ utvecklade specifikt för den här modellen.

Andra GoPro-tillbehör, som bröstselar samt hjälm- och cykelfästen, fungerar däremot eftersom Mission 1 Pro använder samma monteringsfäste som tidigare modeller.

Slutligen vill jag nämna handgreppet som gör Mission 1 Pro mer lik en traditionell kompaktkamera. Jag fick det tillsammans med kameran under testperioden, men det går också att köpa separat eller som en del av ett paket. Konstruktionen är väldigt enkel, men den gör ett utmärkt jobb med att förvandla Mission 1 Pro till en kamera som känns betydligt mer som en vanlig kompaktkamera.

När jag snabbt vill spela in korta videor – exempelvis på stranden eller under en festival – gör handgreppet kameran betydligt bekvämare att hålla i, samtidigt som risken minskar att handen hamnar framför objektivet. Som jag nämnde tidigare imponerar Mission 1 Pro däremot inte lika mycket som stillbildskamera, men det återkommer jag till längre fram.

• Design - poäng: 5/5

GoPro Mission 1 Pro: prestanda

För att göra videoinspelning enklare än någonsin har Mission 1 Pro en lång rad förinställda inspelningslägen som automatiskt anpassar inställningarna efter olika användningsområden. Här finns bland annat lägen för Vlogg, SportPOV, TimeLapse, Open Gate, SlowMo, Low Light och Dykning, tillsammans med flera andra alternativ.

Jag kan dessutom justera inställningarna i varje läge för att fintrimma bildkvaliteten efter mina behov. Det går också att dölja lägen som jag aldrig använder eller skapa egna anpassade förinställningar för de inställningar jag använder oftast.

I de flesta situationer tyckte jag att 4K Open Gate var det mest mångsidiga valet. Bildkvaliteten är mycket bra och jag kan beskära materialet till 16:9 eller 9:16 i efterhand beroende på var videon ska publiceras. Dessutom drar det betydligt mindre batteri än att filma i 8K.

Det är också enkelt att spela in vloggar tack vare skärmen på framsidan och den automatiska motivföljningen som håller mig centrerad i bilden. Det är perfekt för mer avslappnade vloggare som annars lätt glider ur bild om de inte hela tiden håller koll på kameran.

Ljudkvaliteten är också bra. Kameran fångar röster och viktiga omgivningsljud tydligt samtidigt som den effektivt reducerar vindbrus.

Slow motion-lägena är dessutom riktigt roliga att använda. Som du kan se i mitt exempel ovan kan dock råmaterial som spelats in i lägre upplösning än 4K bli något grynigare än jag hade önskat. För att få bästa resultat rekommenderar jag därför att skala upp eller skärpa materialet i ett videoredigeringsprogram.

Den större sensorn hjälper också till i svagt ljus, särskilt tillsammans med det nya inspelningsläget Low Light. I totalt mörker har kameran fortfarande svårt att leverera bra resultat, vilket inte är särskilt förvånande, men så länge det finns lite omgivningsljus kvar presterar den riktigt bra.

Där jag däremot inte är lika övertygad är när det gäller stillbildsfotografering, vilket känns extra synd eftersom det går att komplettera kameran med handgreppet som gör den mer lik en traditionell kompaktkamera.

Varje gång jag försökte ta bilder upplevde jag att jag kämpade mot avsaknaden av autofokus – eller ens manuell fokus – tillsammans med en zoom som inte riktigt håller måttet. Kameran använder fast fokus med ett minsta fokusavstånd på omkring 60 centimeter, vilket gör närbilder i princip omöjliga. Det optimala fokusavståndet ligger runt 1,5 meter.

Det innebär också att kameran inte är fokuserad mot oändlighet, vilket gör att landskapsbilder kan upplevas som något mjuka. Det blir dessutom mer märkbart eftersom den större sensorn ger ett kortare skärpedjup än tidigare GoPro-modeller.

Dessutom sjunker bildkvaliteten ganska tydligt så fort jag börjar zooma, även om det är väntat eftersom kameran använder digital zoom.

Den övergripande bildkvaliteten är ändå inte dålig, och handgreppet som gör Mission 1 Pro mer lik en kompaktkamera bidrar med extra flexibilitet för videoinspelning utöver de mer traditionella användningsområdena för en actionkamera.

• Prestanda - poäng: 4,5/5

Totalpoäng

Bör du köpa GoPro Mission 1 Pro?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi GoPro Mission 1 Pro

Jag använde Mission 1 Pro i drygt en månad och tog med den på olika utflykter för att ta både bilder och filma, så att jag kunde utvärdera den inte bara som en actionkamera utan även som en videokamera i kompaktformat – där handgreppet som gör den mer lik en traditionell kompaktkamera kom väl till pass.

Om du planerar att använda GoPro Mission 1 Pro som semesterkamera – med hjälp av den tåliga konstruktionen och vattentåligheten – är handgreppet ett riktigt användbart tillbehör som hjälper till att hålla händerna utanför bild. Som renodlad actionkamera fungerar Mission 1 Pro dessutom med samma fästen och tillbehör som tidigare modeller, som Hero 13 Black, med undantag för objektivtillbehören.

Inspirerad av tv-serier som Hunted och Jet Lag: The Game fokuserade jag en stor del av testperioden på att springa och vlogga med kameran för att dokumentera mina träningsframsteg och spela in egna versioner av kurragömma runt om i London. Jag lät också mina vänner turas om att använda kameran under sina omgångar. De tyckte att GoPro-kameran var väldigt enkel att använda, och tack vare bildstabiliseringen och motivföljningen såg både vloggar och actionklipp riktigt bra ut utan att de behövde tänka särskilt mycket på kameran – det var bara att trycka på inspelningsknappen och köra.

Först testad i juli 2026.

Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar.

Jag har följt innehållsskaparvärlden tillräckligt länge för att kunna säga att DJI Osmo Pocket 3 utan tvekan är den mest populära vloggkameran för kreatörer på språng. Jag har sett den lilla, gimbalstabiliserade 4K-kameran i händerna på otaliga personer, och det finns goda skäl till det – det är en diskret men samtidigt mycket kraftfull videokamera som ryms i fickan.

Inför vad som kan bli en våg av nya konkurrenter, där den ryktade Insta360 Luna är en av de mest intressanta, försöker DJI nu bygga vidare på framgångarna från sin drygt två år gamla vloggkamera med den nya Osmo Pocket 4.

Med tanke på tiden som gått mellan modellerna och hur snabbt DJI har förbättrat sina produkter de senaste åren, inte minst sina drönare som Mini 5 Pro, hade jag faktiskt väntat mig lite mer av Pocket 4. Det finns dock flera viktiga förbättringar som är värda att känna till – jag går igenom dem mer i detalj i min jämförelse mellan Pocket 4 och Pocket 3.

Allt det jag uppskattade med Pocket 3 finns kvar. Den kompakta designen, den imponerande videostabiliseringen, den skarpa 4K-videon, möjligheten att snabbt växla mellan vertikalt och horisontellt format samt den smidiga anslutningen till trådlösa mikrofoner.

Det DJI har gjort med Pocket 4 är framför allt att finslipa helheten. De nya funktionerna kanske inte ser särskilt imponerande ut i en specifikationslista, men i praktisk användning bidrar de tillsammans till en betydligt mer polerad användarupplevelse.

De viktigaste nyheterna inkluderar förbättrad slow motion-inspelning med upp till 240 bilder per sekund i 4K, högre videokvalitet med 10-bitars färgdjup och ett dynamiskt omfång på upp till 14 steg, förbättrad motivföljning som nu fungerar i fler lägen, längre batteritid, 107 GB inbyggt lagringsutrymme samt mer genomtänkta kontroller.

Bland de nya funktionerna finns även en magnetisk gimbalarm som gör det möjligt att fästa tillbehör som exempelvis en fyllnadslampa.

Det här är ingen enorm uppgradering, men förbättringarna är tillräckligt många för att jag tycker att även Pocket 3-ägare bör ta en titt på den nya modellen. För förstagångsköpare som vill ha en kraftfull och kompakt vloggkamera som komplement till sin telefon är rekommendationen ännu enklare.

DJI har stärkt sitt grepp om marknaden för videokameror i fickformat. Frågan är bara hur länge det håller i sig. När Insta360 väl kliver in på scenen kan strålkastarljuset mycket väl flyttas från den här försiktiga, men väl genomförda, Pocket 4-uppgraderingen.

DJI Osmo Pocket 4: pris & släppdatum

• Presenterad den 16 april 2026
• Finns i paketen Standard och Creator Combo
• Priserna börjar på 5 690 kronor

DJI Osmo Pocket 4 presenterades den 16 april 2026 och säljs i paketen Standard och Creator Combo på den svenska marknaden.

Standard Combo kostar 5 690 kronor och inkluderar ett gimbal-fäste samt ett stativhandtag. Creator Combo kostar 6 990 kronor och innehåller dessutom en Mic 3-sändare, vidvinkelobjektiv, magnetisk fyllnadslampa, ministativ och en bärväska. För nya DJI-användare är Creator Combo det mest prisvärda alternativet.

Precis som många andra DJI-produkter erbjuder Osmo Pocket 4 mycket prestanda för pengarna och det kommer att bli en tuff utmaning för framtida konkurrenter att matcha helhetspaketet.

• Pris - poäng: 4,5/5

DJI Osmo Pocket 4: specifikationer

DJI Osmo Pocket 4: design

• Nästan samma kompakta format som Pocket 3, med roterbar skärm och gimbalmonterad kamera
• USB-C-snabbladdning och praktiska 107 GB inbyggt lagringsutrymme utöver microSD-kort
• Nya kontroller och smartare respons från joysticken

Pocket 4 känns omedelbart bekant, eftersom den behåller samma grundläggande formfaktor som Pocket 3 – en design som har vunnit många användares uppskattning, även om den nya modellen är en aning högre.

Jag kan inte nog understryka hur viktig den kompakta storleken är för vloggning på språng. Pocket 4 är faktiskt ännu mer diskret för videoinspelning än en telefon och under alla år jag använt Osmo Pocket-modeller har jag aldrig varit med om att någon reagerat negativt när jag filmat på offentliga platser. Kort sagt är det en kamera som låter dig filma väldigt obehindrat.

Vid första anblick kan det verka som att ingenting har förändrats, men DJI har faktiskt gjort flera användbara justeringar av designen.

Ett exempel är att gimbalens rörelsehastighet nu anpassar sig efter hur hårt du trycker på joysticken. Det gör det möjligt att göra både snabba rörelser och mycket precisa justeringar. Tidigare fanns bara en fast rörelsehastighet.

DJI har också lagt till två nya knappar under skärmen. De blir synliga när skärmen vrids till horisontellt läge och fungerar som genvägar till ofta använda funktioner, däribland den förlustfria 2x-zoomen.

Gimbalarmens fäste har dessutom utrustats med en magnetisk yta och elektroniska kontakter som gör det möjligt att ansluta tillbehör, exempelvis den nya magnetiska fyllnadslampan som ingår i Creator Combo-paketet.

När lampan ansluts startar den automatiskt eftersom den får ström direkt från kameran. Ljusstyrkan är begränsad och gör ingen större nytta i starkt dagsljus, men i mörkare miljöer eller vid nattfilmning är den definitivt användbar.

I övrigt är designen i stort sett densamma som tidigare. Gimbalen är fortfarande enastående effektiv för att skapa mjuka videor i rörelse, den bakre skärmen kan fortfarande vridas 90 grader för att växla mellan horisontell och vertikal inspelning och här finns fortfarande både kortplats för microSD-kort – som nu fått ett skyddande lock – samt USB-C för laddning.

Det finns även andra nyheter kopplade till lagring och strömförsörjning, vilket jag går in på härnäst.

• Design - poäng: 4,5/5

DJI Osmo Pocket 4: prestanda

• Förbättrad motivföljning
• 107 GB inbyggt lagringsutrymme
• Batteri med högre kapacitet ger längre inspelningstid

Trots att Pocket 4 i princip har samma storlek som Pocket 3 – den är bara marginellt högre – har DJI lyckats få in ett större batteri på 1 545 mAh. Det motsvarar cirka 20 procent högre kapacitet jämfört med det tidigare batteriet på 1 300 mAh.

Det nya batteriet ger upp till fyra timmars inspelningstid, men som vanligt finns det vissa förbehåll. DJI:s siffra gäller inspelning i 1080p med 24 bilder per sekund, samtidigt som trådlösa anslutningar är avstängda och skärmen släckt. Om du spelar in i 4K kan du räkna med betydligt kortare batteritid.

Det är ändå imponerande för en så liten kamera. Dessutom har laddningstiderna förbättrats, vilket gör att du snabbare kan komma tillbaka till inspelningen. Från tomt batteri kan Pocket 4 laddas till 100 procent på 32 minuter eller till 80 procent på endast 18 minuter.

Även här finns dock en fotnot – de siffrorna gäller vid användning av DJI:s 65 W PD-laddare, som säljs separat eller ingår i Creator Combo-paketet. Jag har inga motsvarande siffror för vanlig USB-C-laddning.

Utöver stöd för microSD-kort på upp till 1 TB har DJI nu även utrustat Pocket 4 med 107 GB inbyggt lagringsutrymme. Det räcker till många timmars 4K-video och är en funktion som helt saknades i Pocket 3. Båda modellerna kan fortfarande spela in direkt på microSD-kort.

Pocket 4 får även stöd för nästa generations Wi-Fi 6 och USB 3.1, samtidigt som de trådbundna överföringshastigheterna har förbättrats. Resultatet är ett snabbare arbetsflöde när du är ute på språng.

Motivföljningen har också fått ett rejält lyft tack vare ActiveTrack 7.0, jämfört med ActiveTrack 6.0 i Pocket 3. Det räcker att dubbeltrycka på ett motiv i bild för att starta följningen, och systemet kan nu spåra människor, djur, fordon och mycket mer.

DJI har dessutom gjort motivföljningen tillgänglig i fler inspelningslägen. Det är ett av flera exempel där Pocket 4 känns som en mer genomarbetad allroundkamera än Pocket 3. Många av funktionerna fanns redan tidigare, men begränsades då av märkliga restriktioner kring vilka inspelningslägen de kunde användas i.

En nackdel som fortfarande finns kvar är dock att Pocket 4 kan bli ganska varm när de mest krävande funktionerna används. Jag har inte stött på några överhettningsproblem under testperioden, men det märks tydligt att kameran blir varm när man håller den i handen.

• Prestanda - poäng: 5/5

DJI Osmo Pocket 4: video- och bildkvalitet

• 1-tumssensor och en enda kamera med 4K-video i upp till 240 bilder/s
• Nya färgprofiler, inklusive D-Log och filmiska bildstilar
• Förbättrat mörkerläge som ytterligare utnyttjar kamerans dynamiska omfång på 14 steg

För de flesta användare kommer den rena bildkvaliteten i Pocket 4, hur imponerande den än är för professionella vloggare, inte att vara tillräcklig anledning att uppgradera från Pocket 3. Föregångaren var redan mycket stark på den punkten.

Båda kamerorna använder en 1-tumssensor, men DJI uppger att Pocket 4:s 4K-video har optimerats med ett dynamiskt omfång på 14 steg och 10-bitars färgdjup.

En viktig faktor bakom de förbättrade tonerna är introduktionen av färgprofilen D-Log, som finns tillgänglig i Pro-läget. Det är DJI:s mest avancerade loggprofil – samma som används i den betydligt dyrare drönaren Mavic 4 Pro – och den ger större flexibilitet vid färgkorrigering och efterbearbetning. Pocket 3 erbjuder istället D-Log M, som kan beskrivas som en enklare variant av D-Log.

DJI säger också att det nya mörkerläget förbättrar både det dynamiska omfånget och den övergripande bildkvaliteten jämfört med tidigare Pocket-modeller. Jag har inte gjort någon direkt jämförelse mellan generationerna, men utifrån de inspelningar jag gjort med Pocket 4 upplever jag att detaljer i mörka partier ser något renare ut än jag minns från Pocket 3.

Det finns dessutom sex nya filmiska färgprofiler för användare som vill ha ett färdigt utseende direkt ur kameran utan att behöva arbeta med loggmaterial eller färggradering. Jag har använt ett par av dessa profiler regelbundet under testperioden och särskilt profilen "Movie" ger ett snyggt och slagkraftigt resultat.

Slow motion-funktionen har också förbättrats. Pocket 4 kan nu spela in med upp till 240 bilder per sekund i både 4K och 1080p, vilket motsvarar 8x slow motion. Pocket 3 är begränsad till 120 bilder per sekund i 4K, även om den också klarar 240 bilder per sekund i 1080p.

För stillbilder finns nu ett SuperPhoto-läge som ökar upplösningen från 9,4 MP till 37 MP för mer detaljrika bilder. Det gäller dock bilder i formatet 1:1. Om man byter till 16:9 sjunker upplösningen till 33 MP.

Även i fotoläget märks det tydligt att Pocket 4 i första hand är en videokamera. Den erbjuder exempelvis inte bildformaten 3:2 eller 4:3 som är vanliga bland fotografer.

Den förlustfria 2x-zoomen aktiveras enkelt via den vänstra av de två nya knapparna under skärmen. DJI har dessutom tagit bort flera av de tidigare begränsningarna kring funktionen, vilket innebär att den nu kan användas både i fotoläge och samtidigt som motivföljning är aktiverad.

För de flesta användare är bildkvaliteten sannolikt inte tillräckligt mycket bättre för att motivera en uppgradering från Pocket 3. För professionella användare finns det däremot precis tillräckligt många förbättringar för att Pocket 4 ska vara värd att överväga.

• Video- och bildkvalitet - poäng: 4,5/5

DJI Osmo Pocket 4: totalpoäng

Bör du köpa DJI Osmo Pocket 4?

Köp den om...

Köp den inte om...

DJI Osmo Pocket 4: andra alternativ

Så testade vi DJI Osmo Pocket 4

• DJI lånade ut Creator Combo-paketet några veckor före lanseringen
• Jag använde regelbundet Pocket 4 tillsammans med samtliga tillbehör
• Jag testade de nya funktionerna, inklusive slow motion-inspelning i 240 bilder per sekund

Från den ursprungliga skribenten;

DJI lånade ut ett Osmo Pocket 4 Creator Combo-paket till mig, vilket innehåller kameran, gimbalskydd, magnetisk fyllnadslampa, grepphandtag, batterihandtag, ministativ och DJI Mic 3-sändare. Jag använde samtliga tillbehör under testperioden före lanseringen, som sträckte sig över större delen av en månad.

Jag jämförde kortfattat Pocket 4 med Pocket 3 genom att hålla modellerna sida vid sida, men jag spelade inte in identiska videoklipp med båda kamerorna för att göra en direkt bildkvalitetsjämförelse.

Jag spelade in video i samtliga upplösningar och bildfrekvenser – 4K och 1080p i upp till 240 bilder per sekund – använde motivföljning, spelade in jämförelseklipp med de olika färgprofilerna, inklusive D-Log och de sex förinställda profilerna, samt testade både SuperPhoto-läget och det vanliga fotoläget i RAW- och JPEG-format.

Jag spelade även in material på kamerans inbyggda lagringsutrymme, laddade ur batteriet vid flera tillfällen och kontrollerade laddningstiderna med en vanlig USB-C-kabel.

• Först testad i april 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Historiskt sett har man behövt välja mellan extrem detaljrikedom eller blixtsnabb prestanda när man köpt kamera. Men nu har Sony lyckats kombinera båda delarna i en och samma modell – A7R VI – och för mig är det här den perfekta spegellösa kameran.

Jag har fotograferat allt från detaljrika landskap till snabb wildlife-fotografering under testperioden med A7R VI och den har inte missat en enda gång. Jag har verkligen uppskattat det enorma antalet pixlar att arbeta med, eftersom det gör det möjligt att beskära bilder väldigt aggressivt utan att förlora för mycket kvalitet.

Den nya stackade fullformatsensorn på 66,8 MP återger mer detaljer än sensorn i Sony A1 II (Sonys tidigare flaggskepp för bildkvalitet och prestanda) och erbjuder dessutom nästan samma hastighet när det gäller sensoravläsning.

Jag säger ”nästan”, eftersom avläsningshastigheten fortfarande är ungefär hälften av A1 II:s och stöder autofokus upp till 60 bilder per sekund. Men i praktiken har den varit mer än tillräckligt snabb för nästan alla situationer jag testat den i. Rolling shutter-effekten är dessutom kraftigt reducerad jämfört med föregångaren A7R V – jag fotograferade med båda kamerorna samtidigt för att kunna jämföra prestandan direkt.

Ännu bättre är att A7R VI kostar cirka 4 500 pund (svenska priser ännu ej klara), vilket gör den betydligt billigare än den dyrare A1 II. Med tanke på vad A7R VI faktiskt klarar av känns A1 II nästan lite överflödig, särskilt när även den extremt snabba A9 III finns för sportfotografer som kräver absolut högsta hastighet.

Samtidigt är det förstås fortfarande väldigt mycket pengar och A7R VI kostar betydligt mer än den fortfarande fantastiska A7R V, som har sjunkit i pris sedan lanseringen 2022. Om maximal detaljrikedom är det enda som spelar roll är A7R V sannolikt fortfarande det mest prisvärda alternativet.

Men med tanke på uppgraderingarna här – inklusive ett nytt batteri med högre kapacitet – känns startpriset för A7R VI ändå motiverat. Jag har recenserat kameror i 15 år och jag tror faktiskt att Sony precis skapade den första kameran som känns perfekt. Jag hade utan problem kunnat leva på dess prestanda i många år framöver.

Sony A7R VI: pris & släppdatum

• Presenterades den 13 maj 2026
• Huspris på cirka 4 500 pund
• Svenskt pris ännu ej klart

• Pris - poäng: 4,5/5

Sony A7R VI - specifikationer

Sony A7R VI: design

• Fortfarande lätt och kompakt jämfört med andra högupplösta fullformatskameror
• Robust design och utmärkt ergonomi
• Pekskärm med fyrvägsled och OLED-sökare på 9,44 miljoner bildpunkter

I sina senaste kameror har Sony gjort stora framsteg när det gäller ergonomi och hur lätt det är att navigera menyer och kontroller. Det är inte längre självklart att Canon och Nikon erbjuder enklare och mer intuitiva kameror att använda.

Till att börja med har Sony förbättrat greppet ytterligare – på A7R VI är det ännu större och mer markerat än tidigare, sannolikt för att ge plats åt det nya och fysiskt större batteriet som introduceras här (mer om det i prestandadelen).

Den nya lampknappen på kamerans ovansida lyser upp viktiga knappar i mörka miljöer, vilket gör dem lättare att hitta vid fotografering i svagt ljus. Kameran har även en tally light för videoinspelning. Varje port skyddas dessutom av en egen robust lucka som håller sig snyggt undan när den används. Det är små men väldigt uppskattade förbättringar i en design som annars påminner mycket om A7R V.

Precis som tidigare får vi tre kontrollhjul för exponeringsinställningar – varav ett kan låsas – fyra anpassningsbara knappar, även om jag fortfarande saknar en knapp på framsidan av kameran, en greppvänlig AF-joystick samt ett fyrvägshjul med genvägar för bland annat serietagning och ISO.

Här finns också en smart 3,2-tums pekskärm med fyrvägsled, vilket innebär att skärmen både kan vinklas ut åt sidan och användas från besvärliga vinklar oavsett om man fotograferar liggande eller stående. Den extremt detaljerade OLED-sökaren på 9,44 miljoner bildpunkter är dessutom nu en HDR DCI-PW-panel som enligt Sony är tre gånger ljusstarkare än den i A7R V.

Kameran använder fortfarande CFexpress Type A-kort. Sett till pris per gigabyte är CFexpress Type A bland de dyraste minneskorten på marknaden och dyrare än CFexpress Type B som används i många konkurrenter. Det går förstås att använda billigare SD-kort, men vill man få ut maximal prestanda vid serietagning och liknande är CFexpress Type A i princip ett måste.

Eftersom det här är ett professionellt kamerahus är A7R VI självklart vädertätad. Jag brukar inte direkt försöka förstöra kameror – särskilt inte testexemplar som ska skickas tillbaka – men det känns tydligt att A7R VI är byggd för att tåla tuff användning. Det bakre kontrollhjulet till höger har lite spel i sig och skulle potentiellt kunna vara en svag punkt, men under min testperiod fungerade det helt utan problem.

Om jag ska rikta någon kritik mot designen är det att kamerahuset fortfarande känns lite trångt. Många av kontrollerna är små och sitter tätt tillsammans. Jag skulle dessutom rekommendera ett vertikalgrepp om man använder större objektiv för bättre balans, eftersom kameran fortfarande är relativt kompakt.

Men överlag är A7R VI utan tvekan ett av de bästa kamerahus Sony någonsin har gjort.

• Design - poäng: 5/5

Sony A7R VI: prestanda

• Stackad sensor med snabb avläsning minimerar rolling shutter-effekt
• Nytt batteri med högre kapacitet, NP-SA100, gör debut
• Motivföljande autofokus får ytterligare förbättringar med nytt chip

Även om designen hos A7R VI bara är en mindre uppgradering tar prestandan ett rejält kliv framåt tack vare en ny stackad sensor på 66,8 MP, den nya processorn Bionz XR 2, ett kombinerat processor- och AI-chip – samma lösning som i Sony A7 V – samt ett helt nytt batteri. Och det är sensorn som verkligen står i centrum här.

Det handlar inte bara om den högsta upplösningen vi hittills sett i en fullformatskamera med sina 66,8 MP, utan också om en stackad sensor, vilket innebär betydligt snabbare avläsning och därmed bättre prestanda på flera fronter. Bildstabiliseringen får dessutom ett lyft på ett halvt steg och når nu upp till 8,5 steg.

Stackade sensorer ligger bakom allt från snabbare autofokus till minskad rolling shutter-effekt. Sensorn i A7R VI är klart snabbare än den vanliga 61 MP-sensorn i A7R V, även om den fortfarande inte riktigt når upp till hastigheten hos A1 II:s stackade 50 MP-sensor eller A9 III:s globala slutare på 24 MP.

Kameran klarar serietagning med mekanisk slutare upp till 15 bilder per sekund för upp till 535 bilder i komprimerad RAW och upp till 30 bilder per sekund utan blackout med elektronisk slutare i sekvenser på upp till 150 bilder – ungefär tre sekunders kontinuerlig fotografering.

En av knapparna kan dessutom programmeras som en burst boost-knapp, vilket innebär att man exempelvis kan fotografera i 10 bilder per sekund och sedan tillfälligt hoppa upp till 30 bilder per sekund när det avgörande ögonblicket inträffar.

Serietagningen stöds också av en pre-capture-funktion där kameran buffrar upp till en sekund av bilder medan avtryckaren hålls halvvägs nedtryckt innan man fullt trycker av för att starta bildserien.

Precis som i A7 V har Sony nu slagit samman huvudprocessorn och det dedikerade AI-chippet – som tidigare låg separat i modeller som A7R V – till ett enda chip för bättre effektivitet och lägre energiförbrukning. Det förbättrar även autofokusen samt automatisk vitbalans och färgåtergivning.

Utöver längre seriebildssekvenser innan kameran börjar sakta ner finns nu också ett automatiskt motivigenkänningsläge, vilket är väldigt praktiskt för den som ofta växlar mellan olika motivtyper. Här finns dessutom specifika spårningslägen för människor, fåglar, djur och fordon, där kameran kan identifiera huvud, ögon och till och med kroppsform för att förstå exakt var fokus ska ligga. Träffsäkerheten är imponerande hög.

Jag fotograferade mycket fågelliv under testperioden och upplevde fågelautofokusen som extremt pålitlig. Den kunde ofta hitta motiv även när de bara upptog en liten del av bilden. För den som föredrar spotfokus finns nu dessutom fler storleksalternativ, inklusive nya XL- och XS-lägen för bredare eller ännu mer exakt fokusering.

Sedan har vi det nya batteriet: NP-SA100 med en kapacitet på 2 670 mAh. För Sony-fotografer är detta faktiskt en ganska stor grej – det är första gången på nio år som Sony introducerar ett nytt batteri för sina spegellösa kameror sedan legendariska NP-FZ100.

Det nya batteriet är fysiskt större och erbjuder 17 procent högre kapacitet än NP-FZ100:s 2 280 mAh, som redan tidigare levererade batteritid i toppklass jämfört med konkurrenterna.

Den dåliga nyheten är dock att batterierna inte är kompatibla framåt eller bakåt. Det går alltså inte att använda äldre NP-FZ100-batterier i A7R VI och det nya NP-SA100 fungerar inte heller i äldre Sony-kameror.

Batterierna – tillsammans med Sonys fortsatta användning av sina dyra CFexpress Type A-kort – riskerar därför att bli ytterligare en kostsam extrautgift, något som sannolikt kommer irritera en del Sony-användare som är sugna på A7R VI.

Personligen uppskattade jag verkligen att ha två NP-SA100-batterier och en laddningsdocka under långa fotohelger med intensiv användning och jag skulle absolut räkna in det i den totala kostnaden vid köp.

Men i slutändan är batteritiden bättre – och vem tackar nej till det?

• Prestanda - poäng: 5/5

Sony A7R VI: bild- & videokvalitet

• Den högst upplösta fullformatssensorn i en spegellös kamera – dessutom stackad
• 66,8 MP motsvarar fortfarande 28 MP med 1,5x APS-C-beskärning
• Dynamiskt omfång förbättrat med ett steg till klassledande 16 steg

”R”-serien i Sonys A7-familj har alltid handlat om detaljrikedom – att leverera de högst upplösta stillbilder Sony kan erbjuda. Och med A7R VI tar Sony ytterligare ett steg framåt genom att öka upplösningen från 61 MP till 66,8 MP, samtidigt som prestandan får ett rejält lyft tack vare den stackade sensorn.

Det finns säkert de som hade velat se ett ännu större hopp i upplösning snarare än fokus på hastighet – under en period ryktades det till och med om att A7R VI skulle få en vanlig sensor på 100 MP. Men för mig, som fotograferar allt från landskap till porträtt och wildlife, känns sensorn i A7R VI betydligt mer mångsidig. För mina behov är den i princip perfekt.

När man använder en stackad sensor finns alltid risken att bildkvaliteten påverkas negativt, särskilt i svagt ljus. Men i A7R VI:s fall verkar motsatsen gälla. Det dynamiska omfånget har faktiskt förbättrats ytterligare från 15 till 16 steg.

Jag behöver sällan bilder på 66,8 MP, men möjligheten att beskära så stora filer är extremt användbar. Jag fotograferade exempelvis mycket fåglar under testperioden och trots att jag använde Sonys 400–800mm-objektiv – deras längsta telezoom – kunde små och avlägsna motiv ibland fortfarande se ganska små ut i bilden.

Det var dock inget problem. Jag kunde beskära kraftigt och fortfarande behålla imponerande detaljskärpa. För att sätta det i perspektiv ger kamerans 1,5x APS-C-beskärningsläge fortfarande bilder på 28 MP, vilket fortfarande är enorma filer. Kombinerar man det med 400–800mm-objektivet får man i praktiken motsvarande ett 1200mm-objektiv. Det är precis därför högupplösta kameror kan vara så användbara.

Färgåtergivningen har också förbättrats tack vare AI-chippet för motivigenkänning som analyserar scenen för bättre automatisk vitbalans. Där äldre system exempelvis kunde tolka en grön skogsmiljö och försöka kompensera med motsatta färgtoner – vilket ibland gav ett överdrivet magentafärgat resultat – förstår A7R VI istället att det handlar om en skogsmiljö eller en person i skugga och väljer en mer korrekt färgton för scenen.

Videoinspelningen ser på pappret ganska lik ut den i A7R V, med stöd för 8K upp till 30 fps och 4K upp till 120 fps. Open gate-inspelning saknas fortfarande, men den nya stackade sensorn minskar rolling shutter-effekten markant, vilket gör A7R VI till ett bättre alternativ för video än föregångaren.

Kameran har dessutom fått fler mer filmiska färgprofiler för videoarbete.

• Bild- & videokvalitet - poäng: 5/5

Sony A7R VI: totalpoäng

Bör du köpa Sony A7R VI?

Köp den om...

Köp den inte om...

Sony A7R VI: andra alternativ

Så testade vi Sony A7R VI

• Sony lånade ut A7R VI till mig fyra veckor före lanseringen
• Jag fick fyra objektiv att använda tillsammans med kameran, plus två batterier och ladddocka
• Jag har fotograferat och filmat en stor variation av motiv för att testa funktioner som wildlife-fotografering och motivföljande autofokus

Från den ursprungliga skribenten;

Jag har haft gott om tid att testa Sony A7R VI innan den officiella lanseringen och använde den tillsammans med fyra olika objektiv: ett kompakt 24mm f/2,8-fast objektiv, 28–70mm F2 GM, 70–200mm F4 G OSS II Macro och telezoomen 400–800mm F6,3-8.

Jag fick även två batterier och den dubbla ladddockan under testperioden.

Med tanke på den högupplösta stackade sensorn och den nya processorn som nu kombinerar det tidigare separata AI-chippet ville jag verkligen pressa kamerans bildkvalitet och prestanda genom en stor variation av scenarier och tester. Det inkluderade landskapsfotografering, wildlife, porträtt och mycket mer.

Jag testade också kamerans serietagningsförmåga både med mekanisk och elektronisk slutare och kontrollerade hur många bilder den kunde ta innan prestandan började sakta ner.

Sony lånade dessutom ut föregångaren A7R V till mig samtidigt, vilket gjorde det möjligt att genomföra flera direkta jämförelser mellan modellerna – särskilt när det gäller snabb fotografering och hög hastighet.

• Först testad i maj 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

GoPro är ett namn som i princip är synonymt med actionkamera-marknaden och varumärket har till stor del varit ansvarigt för explosionen i popularitet för den här typen av kameror under de senaste två decennierna. Företaget har kommit långt sedan sin första Hero-kamera, en bärbar modell kompatibel med 35 mm-film som lanserades 2004.

I dag räknas modeller som GoPro Hero 13 Black och GoPro MAX 2 till de bästa actionkamerorna du kan köpa och dominerar till stor del marknaden. Trots rykten om att företaget planerar att lägga ner Hero Black-serien har GoPro avfärdat spekulationerna. Med andra ord ser GoPro-familjen ut att ha en ljus framtid. Faktum är att precis när jag avslutade det här testet presenterade GoPro nästa generations GP3-processor, som kommer att driva en ny våg av GoPro-kameror från 2026 och framåt.

Med det sagt kan sortimentets riktning ibland ta märkliga svängar och ett sådant exempel är GoPro Lit Hero från 2025, som fungerar som en slags ersättare till GoPro Hero (2024), som i sig var en märklig kompromiss där pris prioriterades över specifikationer.

Det går verkligen inte att kritisera kamerans portabilitet – det är en av de minsta och lättaste actionkamerorna du kan hitta och den kommer inte att tynga ner dig vare sig under en cykeltur eller på resa. Innan jag satte mig på planet behövde jag inte ens fundera på om jag skulle ta med den eller inte, vilket jag annars ofta gör när jag packar. Det var bara att tänka ”varför inte?” och slänga ner den i kameraväskan.

Det har inte gjorts många kompromisser när det gäller byggkvalitet och Lit Hero känns robust trots sitt lilla format.

Den minimala skärmen gör dock inställningar svåra att ändra och det finns inte mycket utrymme för knappar på kamerahuset, vilket gör hanteringen frustrerande ibland. Skärmen är inte heller särskilt smidig att använda för att förhandsgranska bilder och känns ganska pillig. Det här är inte en kamera du använder snabbt, vilket är ett problem med tanke på vilken typ av innehåll du sannolikt vill filma med den.

Det finns väldigt få manuella kontroller: om du bara vill ha en enkel point-and-shoot-kamera fungerar det bra, men om du vill ha mer kontroll över bildskapandet finns det inte mycket här som tillfredsställer ett kreativt behov.

Bildkvaliteten är okej, men inte imponerande. Kameran har svårt i svagt ljus på grund av sin lilla bildsensor och trots att den erbjuder 4K-inspelning är materialet långt ifrån professionell nivå. Både stillbilder och video är tillräckligt skarpa, men tappar snabbt detaljer när känsligheten höjs. Färgerna är däremot ganska naturliga.

Sammanfattningsvis är GoPro Lit Hero ett prisvärt insteg i actionkamera-segmentet och ett bra alternativ att ta med överallt. Den drar inte till sig onödig uppmärksamhet och tar knappt någon plats i väskan. Problemet är att för mycket har skalats bort för att möjliggöra det lilla formatet. Om du förväntar dig en förenklad version av Hero Black, med liknande egenskaper fast mindre, blir du sannolikt besviken.

Jag är inte riktigt säker på vem Lit Hero är gjord för. Visst, det är en instegsmodell, så nybörjare kan ha nytta av den. Men namnet är förvirrande och jag förstår inte riktigt varför man har byggt in en så kraftfull LED-lampa. Den är dessutom inte särskilt billig, vilket jag misstänker beror mer på varumärket än på några verkliga premiumfördelar.

Resultatet är att kameran inte riktigt träffar någon målgrupp särskilt väl. Det låter kanske hårt, men den passar nog bäst för filmskapare som vill ha en kamera de vågar riskera att förstöra för att få extrema vinklar. I övrigt har jag svårt att komma på någon jag faktiskt skulle rekommendera Lit Hero till.

GoPro Lit Hero - specifikationer

GoPro Lit Hero: pris & tillgänglighet

• Lanserades globalt den 21 oktober 2025
• GoPro Lit Hero säljs för 3 199 kronor
• Starter Bundle innehåller ett Shorty-ministativ, cykelfäste och fodral för 4 029 kronor

GoPro Lit Hero började säljas den 21 oktober 2025 till ett pris på 3 199 kronor, men flera månader senare och med nästa generation GoPro-kameror planerade för 2026, går den att köpa billigare. Kameran finns även i olika paket, inklusive Starter Bundle som innehåller ett cykelfäste och ett kamerafodral och säljs för 4 029 kronor.

Det finns även andra paket anpassade för specifika aktiviteter, som Water Activities Bundle (3 900 kronor), Hike and Camp Bundle (4 059 kronor) och ett Kid’s Bundle för 4 279 kronor, som innehåller ett Shorty-ministativ, fodral och Flexible Grip Mount.

• Pris - poäng: 3,5/5

GoPro Lit Hero: design

• Liten 1,76-tums LCD-pekskärm
• Vattentät ner till 5 meter
• Superlätt med sina 93 g

Lit Hero ser definitivt ut som en GoPro och har många av de klassiska designelementen från varumärket. Kamerans baksida domineras av den 1,76-tums stora LCD-skärmen, utan några fysiska knappar eller kontroller alls. Det är inte ovanligt för en actionkamera, och samma sak gäller en mer avancerad modell som DJI Osmo Action 6. Skillnaden där är skärmstorleken, som på 2,5 tum är betydligt enklare att använda och interagera med.

Skärmen på Lit Hero är så liten att mina fingertoppar täckte vissa av ikonerna, vilket gjorde det svårt att välja rätt inställningar när jag var i rörelse och utomhus på vintern med kalla, stela fingrar. Den aktiva ytan på skärmen är dessutom mycket mindre än själva baksidan av kameran, så det finns helt enkelt inte mycket utrymme att arbeta med. Om du, som jag, har lite större händer är det något att tänka på om Lit Hero finns med på din önskelista.

Det är heller inte den mest detaljrika LCD-skärmen jag har använt och den är inte optimal för att bedöma skärpan i bilder och video. Vid flera tillfällen trodde jag att jag hade fått motivet i fokus, bara för att upptäcka att kameran hade fokuserat bakom motivet när jag öppnade materialet på min laptop.

Pekfunktionen är användbar (och faktiskt helt nödvändig i det här fallet), men den är inte särskilt responsiv och det kan krävas flera tryck för att öppna rätt meny eller flera svep med blöta eller leriga fingrar för att bläddra bland förhandsvisningar. Överlag är det definitivt en bra idé att ladda ner GoPro Quik-appen till telefonen, där du kan kontrollera kvaliteten på ditt material mer exakt.

Resten av kamerahuset är otroligt enkelt, vilket både är en nackdel och en fördel. Å ena sidan innebär det att du måste förlita dig på den lilla skärmen för att styra de flesta funktioner, oavsett om fingrarna är kalla eller inte, men det gör också att Lit Hero känns mindre skrämmande för nybörjare. Det finns inte så många knappar att du riskerar att råka ändra en inställning som du sedan inte vet hur du återställer.

Konstruktionen i polykarbonat och TPE (termoplastisk elastomer) är lätt att greppa, med tillräckligt mycket struktur för att ge bra fäste även när kameran är blöt. Jag kände aldrig att den riskerade att glida ur händerna när jag använde den.

En annan oundviklig bieffekt av det lilla formatet är att det är lätt att råka nudda objektivet när du hanterar kameran, till exempel när du tar upp den ur väskan och lämna fingeravtryck. Det går visserligen lätt att torka bort, men kan vara irriterande.

• Design - poäng: 4,5/5

GoPro Lit Hero: prestanda

• Snabb uppstart för snabb inspelning
• Avsaknaden av inbyggd digital eller optisk stabilisering är frustrerande
• Den kraftfulla LED-lampan är för intensiv för de flesta användningsområden

Själva kameran startar snabbt, vilket var något jag var lite orolig över med tanke på att processorn sannolikt har krympts för att passa Lit Heros lilla format. Det är väldigt liten fördröjning mellan att trycka på strömknappen på ovansidan och att kameran är redo att spela in.

Fokus är också snabb, åtminstone utifrån min träffsäkerhet när jag gick igenom bilderna i efterhand – att bedöma fokus direkt på skärmen är väldigt svårt, särskilt med tanke på den breda brännvidden. Detta fungerade dessutom förvånansvärt bra även i svagt ljus och jag märkte inte någon tydlig ökning av oskarpa bilder i sämre ljusförhållanden.

En stor nackdel för mig är avsaknaden av inbyggd bildstabilisering. I stället för att använda optisk stabilisering eller sensorbaserad IBIS måste du först överföra materialet till din telefon via GoPro Quik-appen och sedan applicera algoritmbaserad stabilisering där. Jag är inte särskilt förtjust i digital stabilisering överlag, men att den inte finns direkt i kameran innebär också att du inte kan förhandsgranska hur det slutliga materialet faktiskt kommer att se ut vid inspelningstillfället. Det blir ett extra, tidskrävande steg som bromsar arbetsflödet.

En ytterligare frustration var att anslutningen mellan min telefon och Lit Hero var ganska instabil. Den tappade ofta kontakten, vilket gjorde att livevisningen av vad kameran såg via telefonskärmen blev så pixlig att den i stort sett var oanvändbar. Överföringshastigheterna var också förutsägbart långsamma. Visst, det kan bero på att min telefon är lite äldre, eller på någon modell-specifik kompatibilitetsfråga, men jag upplevde inga sådana problem när jag kopplade den till Insta360 X4 Air och Insta360 X5 dagen innan.

”Lit”-delen av kamerans namn kommer från den kraftfulla LED-lampan på framsidan av kamerahuset. Det är egentligen den enda direkt märkbara förändringen jämfört med GoPro Hero (2024). Jag var inte säker på att en kamera någonsin kunde definieras av sin inbyggda blixt eller kontinuerliga belysning, men den här fångade verkligen min uppmärksamhet.

Den är oförklarligt ljusstark. Med tanke på kamerans storlek är ljusstyrkan imponerande, om inte rent av överdriven. På maxinställningen är den så stark att jag tyckte det var omöjligt att filma mig själv med ljuset riktat mot ögonen. Visst kan den vara användbar i mörka miljöer, men i de flesta fall tyckte jag bara att resultatet såg ganska fult ut. Den gjorde viss nytta vid undervattensfilmning i en grumlig bäck, men ljusets avtagande över bildytan är väldigt tydligt och ser inte särskilt bra ut.

På den positiva sidan är batteritiden helt okej och jag kunde utan problem få ut runt en och en halv timmes kontinuerlig användning i kyliga utomhustemperaturer innan batteriet tog slut. Eftersom batteriet är inbyggt och inte går att byta är det ett plus.

Jag märkte också att kamerahuset blev ganska varmt relativt snabbt vid längre videoinspelningar. Det var inget större problem, men kunde kännas lite obekvämt vid handhållen användning. Den kraftfullare DJI Osmo Action 6 blev inte varm lika snabbt vid längre användning.

• Prestanda - poäng: 3,5/5

GoPro Lit Hero: bildkvalitet

• Ser bra ut i starkare ljus, med naturlig färgåtergivning
• Bild- och videokvaliteten försämras tydligt vid högre ISO
• Inget log-läge för efterbearbetning av färg

Med en så liten bildsensor (1/2,8 tum) i grunden är Lit Hero begränsad när det gäller ljusinsläpp. Det innebär att brusnivåerna är ganska höga vid alla ISO-nivåer. Det finns väldigt få manuella inställningar, och inga riktiga PASM-lägen som låter användaren styra exponeringen, vilket gör att du är helt beroende av kamerans egna beslut, något som ofta resulterar i grynigt material.

Även om det är lättare att dölja i rörlig video syns bristen på detalj tydligt i stillbilder. I dagsljus är resultaten faktiskt ganska skarpa, men det håller inte i sig särskilt länge när ljuset börjar försvinna.

Automatisk exponering fungerar förhållandevis pålitligt och under mina tester kunde kameran snabbt analysera varje scen och justera inställningarna för att undvika tydlig överexponering. På samma sätt gör den automatiska vitbalansen ett bra jobb med att hålla färgerna naturliga, även i blandade ljusförhållanden. Det är positivt, eftersom det finns väldigt begränsade möjligheter att justera detta manuellt.

Jag skulle jämföra upplevelsen och resultaten med vad du får från en enklare telefon eller kompaktkamera. Jag skulle inte rekommendera Lit Hero för mer seriös fotografering, men den fungerar tillräckligt bra för spontant innehåll och semesterbilder.

Det finns inte heller mycket utrymme för efterbearbetning. Skuggor klipper snabbt igen, sannolikt eftersom kameran verkar prioritera något underexponerade bilder för att hålla högdagrarna i schack, men det är ingen bra idé att försöka lyfta dessa för mycket. Det finns inget log-läge, så färgkorrigering måste göras på redan bearbetad video, vilket gör att tonerna lätt bryts ner om du pressar dem för långt.

• Bildkvalitet - poäng: 3,5/5

GoPro Lit Hero: totalpoäng

Bör du köpa GoPro Lit Hero?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi GoPro Lit Hero

• Jag använde GoPro Lit Hero under en vecka, både inomhus och utomhus
• Jag arbetade i en rad olika ljusförhållanden och väder för att testa byggkvalitet och funktion
• Kameran sänktes ner i vatten för att testa vattentåligheten

Från den ursprungliga skribenten;

Jag gillar att använda kameror på det sätt som de är tänkta att användas i verkligheten. Därför gör jag inte till vana att släppa dem från fönster eller köra över dem med en Jeep.

I stället tog jag med mig GoPro Lit Hero ut på flera fotograferingar i olika väderförhållanden, från regn till starkt solljus. Jag använde kameran för att spela in bakom kulisserna-material från mina inspelningar samt miljöbilder. Det inkluderade att sänka ner den i en bäck och använda den i lerig terräng.

Jag lät kameran spela in under längre perioder för att testa batteritid och värmehantering. Jag tog både stillbilder och video, som jag sedan bearbetade i Adobe Lightroom och DaVinci Resolve för att se hur mycket detaljer jag kunde få fram i de mest extrema delarna av tonomfånget. Bilderna som visas här är obehandlade JPG-filer direkt från kameran samt video (sammanklippt i det senare fallet).

• Först testad i februari 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

DJI Mic Mini 2 är DJI:s andra generation av trådlösa mikrofoner i instegsklassen och ersätter Mic Mini från slutet av 2024, som vi tidigare utsåg till den bästa lilla trådlösa mikrofonen.

Den största nyheten är ett set med utbytbara magnetiska frontpaneler för sändarna, som finns i färger från vitt och svart till en mer iögonfallande magenta. Utöver färgalternativen är den andra tydliga nyheten jämfört med originalet tre röstlägen – Standard, Rich och Bright – som är tänkta att låta användare finjustera sina röstinspelningar.

Allt annat känns direkt bekant för den som använt originalet: samma kompakta och lätta formfaktor på sändare och mottagare, samma ljudkvalitet på 24-bit/48 kHz, samma maximala räckvidd på 400 meter med standardmottagaren (eller 300 meter med mobilmottagaren) och samma angivna batteritid på 11,5 timmar för sändaren och 10,5 timmar för mottagaren, som kan utökas till totalt 48 timmar med laddfodralet. Aktiv brusreducering i två nivåer finns också och systemet är kompatibelt med DJI:s OsmoAudio-ekosystem, vilket innebär att det kan ansluta trådlöst utan mottagare till enheter som Osmo Action 6 och Osmo 360.

I mina tester var ljudkvaliteten skarp och tydlig, och den aktiva brusreduceringen gjorde ett bra jobb med att dämpa omgivande ljud. Röstlägena var däremot en annan historia: skillnaderna mellan Standard, Rich och Bright var i praktiken så små att de knappt är värda att nämna, än mindre att basera ett köpbeslut på.

Den slutsatsen sammanfattar egentligen hela Mic Mini 2. För den som är ny inom trådlösa mikrofoner är det ett utmärkt val: lätt, prisvärd, mångsidig och enkel att använda. För den som redan använder originalet är de utbytbara panelerna och röstlägena däremot inte tillräckliga skäl att uppgradera.

Det är också värt att nämna att DJI har bekräftat att en Mic Mini 2S är på väg i sommar, med inbyggd lagring för solo-inspelning och stöd för upp till fyra sändare samtidigt. Om de funktionerna är viktiga för dig kan det vara värt att vänta lite.

Mic Mini 2 är en bra produkt till ett mycket bra pris. Den råkar bara vara en produkt som DJI redan har sagt att de kommer att förbättra rejält inom några månader, vilket gör den till ett lite svårare köp än den annars hade varit.

DJI Mic Mini 2: pris & släppdatum

• Pris från 739 kronor
• Säljs i flera paket, men sändare säljs inte separat
• Tillgänglig nu

DJI Mic Mini 2 släpptes globalt den 28 april 2026 – även om den, precis som andra nya produkter från DJI, inte officiellt lanseras i USA. Åtminstone inte än.

I Sverige säljs Mic Mini 2 i flera olika paket. DJI Mic Mini 2 (2 TX + 1 RX + laddningsetui) kostar 1 199 kronor och innehåller två sändare, en mottagare, ett laddningsetui, två vindskydd, två vita magnetiska frontpaneler, två svarta magnetiska frontpaneler, två magnetklämmor, två magneter, en förvaringspåse, en USB-C-adapter för telefon, en 3,5 mm ljudkabel, en USB-C-laddningskabel samt en låda med flerfärgade magnetiska frontpaneler.

Det finns även ett paket med två sändare och mobilmottagare, DJI Mic Mini 2 (2 TX + 1 Mobile RX + Charging Case), som kostar 959 kronor.

För dig som klarar dig med en sändare finns två alternativ för 739 kronor: DJI Mic Mini 2 (1 TX + 1 RX) samt DJI Mic Mini 2 (1 TX + 1 Mobile RX + Charging Case), beroende på om du vill ha en standardmottagare eller en mobil variant med laddningsetui.

Till skillnad från originalet verkar DJI inte sälja Mic Mini 2-sändare separat, åtminstone inte vid lansering. Det är lite synd, eftersom vissa användare som använder Osmo Audio-systemet eller kopplar sändaren direkt till telefonen via Bluetooth kanske inte behöver vare sig mottagare eller laddningsetui.

Samtidigt känns priset betydligt lägre än för originalet, som vid lansering kostade runt 1 700 kronor för hela paketet. Sett till värde tycker jag därför att Mic Mini 2 har mycket som talar för sig.

DJI Mic Mini: specifikationer

DJI Mic Mini 2: design

• Sändarna har utbytbara frontpaneler
• Klämma eller magnetfäste
• Mottagaren erbjuder manuell ljudnivåjustering, men ingen medhörning

Om vi pratar om sändarna (även kallade TX-enheter) ser Mic Mini 2 mycket mer ut som fullstora Mic 3 än originalet Mic Mini. Det finns dock en viktig skillnad: Mini 2 har stöd för utbytbara magnetiska frontpaneler, som enkelt kan lossas med en nagel och ersättas med en i en annan färg.

DJI Mic Mini 2 (2 TX + 1 RX + laddningsetui)-paketet som jag fick för test innehåller ett helt gäng paneler, från diskreta vita och svarta till mer iögonfallande magenta. De kan låta lite gimmick-artade på papper, men är i praktiken ganska harmlösa och roliga – även om jag inte riktigt kan komma på särskilt många praktiska användningsområden (DJI marknadsför dem som ett sätt att matcha din outfit).

Sändaren kan fästas på kragar, kepsar och slag med hjälp av klämman, eller med en enda (men tillräckligt stark) magnet för att fästa direkt på tunnare tyg. Klämmans riktning kan justeras när du sätter fast den, vilket är smidigt.

Det finns också en indikatorlampa och ett par knappar för att slå på/av och para ihop TX-enheten med olika enheter, men i övrigt är sändaren ganska enkel. Den har inget inbyggt lagringsutrymme och saknar USB-C-port, vilket innebär att den endast kan laddas i laddningsetuiet.

Standardmottagaren (RX) ser, enligt mig, identisk ut med den som följde med originalet Mic Mini. Den har också samma nackdel: utan en inbyggd skärm finns det inget sätt att övervaka ljudnivåer direkt på hårdvaran. Samtidigt är det kanske därför Mic 3 finns – Mic Mini 2 är det mer prisvärda alternativet och då måste vissa kompromisser göras.

Mottagaren har en klämma för att fästas på kläder, som även kan skjutas in i en blixtsko på en kamera, samt en USB-C-adapter för att koppla den till telefoner (det finns även en Lightning-adapter, som jag använde med min iPhone 13, men den säljs separat och ingår inte i kartongen). Det finns också ett 3,5 mm-uttag, en ratt för att justera ljudnivåer samt knappar för ström och parkoppling.

Dessutom kommer det nya paketet DJI Mic Mini 2 (1 TX + 1 Mobile RX + laddningsetui) med en mini-mottagare som är designad enbart för att anslutas till en telefon (precis som med standard-RX verkar detta vara samma mobilmottagare som fanns som tillbehör till originalet Mic Mini).

Jag testade inte den själv, men den är betydligt lättare, mindre och mer strömlinjeformad än standardmottagaren och ser inte lika klumpig ut när den sitter inkopplad i telefonen.

DJI Mic Mini 2: prestanda

• 11,5 timmars batteritid (sändare), 10,5 timmars batteritid (mottagare)
• Upp till 400 meters räckvidd
• Brusreducering i två nivåer och tre röstlägen

Mic Mini 2 erbjuder ljud i 24-bit/48 kHz, precis som originalet Mic Mini. Den är lik även på andra sätt: maximal räckvidd på 400 meter mellan TX och RX, samma angivna batteritid (11,5 timmar för en sändare, 10,5 timmar för mottagaren och totalt upp till 48 timmar med laddningsetuiet), samt två nivåer av aktiv brusreducering. Båda generationerna har också automatisk volymbegränsning för att undvika distorsion.

Precis som första Mic Mini fungerar den också sömlöst med OsmoAudio-ekosystemet, inklusive produkter som DJI Osmo Action 6, DJI Osmo 360 och DJI Osmo Mobile 8.

Faktum är att, bortsett från de utbytbara frontpanelerna, är den enda större skillnaden jag kunde hitta mellan den här andra generationen och den första tillägget av tre röstlägen – Standard, Rich och Bright – som är tänkta att finjustera hur röstinspelningar låter. I praktiken upplevde jag dock skillnaderna mellan de tre lägena som försumbara, så jag skulle säga att ägare av originalet Mic Mini inte har någon stark anledning att uppgradera till den nya modellen.

För nybörjare som letar efter ett billigt trådlöst mikrofonsystem som presterar bra kommer det här däremot att vara ett mycket bra val. Jag upplevde att Mic Mini 2 levererade ett skarpt och klart ljud, med en tydlig förbättring jämfört med de inbyggda mikrofonerna i telefoner, vloggkameror och spegellösa kameror. Monterings- och anslutningsmöjligheterna, tillsammans med den enkla användningen, gör den dessutom väldigt smidig att leva med.

Den aktiva brusreduceringen i två nivåer fungerar också tillräckligt bra. Jag testade den med en fläkt igång på kontoret och även om ljudet fortfarande hördes svagt även på den högsta inställningen, dämpades det tillräckligt mycket för att inte bli störande.

Intressant nog har DJI berättat för mig att en Mic Mini 2S är på väg senare under 2026, med mer betydande uppgraderingar jämfört med originalet. Sändarna i Mini 2S kommer att få inbyggt lagringsutrymme för solo-inspelning och det blir möjligt att ansluta upp till fyra sändare till en mottagare. Den väntas lanseras i sommar.

Bör du köpa DJI Mic Mini 2?

Köp den om...

Köp den inte om...

DJI Mic Mini 2: andra alternativ

Så testade vi DJI Mic Mini 2

• Använd i flera dagar med tester både inomhus och utomhus
• Ansluten till iPhone 13, DJI Osmo Action 6 och Panasonic Lumix GH6
• Testad med Bluetooth, OsmoAudio och mottagare

Från den ursprungliga skribenten;

Jag har inte haft jättemycket tid med Mic Mini 2, men under de dagar jag haft den har jag hunnit testa den både inomhus i lugna miljöer och utomhus bland trafik och vindljud. Jag har också kopplat den till min iPhone 13, en DJI Osmo Action 6 och min Panasonic Lumix GH6 och testat både med och utan mottagaren inkopplad.

• Först testad i april 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

DJI:s Lito-serie är företagets senaste försök att dominera instegssegmentet för kameradrönare och med DJI Lito X1 och den billigare DJI Lito 1 är det ett starkt erbjudande. Båda är kompakta, hopfällbara drönare i samma fickvänliga format som Mini-serien, väger under 250 gram och har C0-klassning, vilket innebär att de kan flygas på många platser, även över människor.

Ute i verkligheten imponerar Lito-modellerna på nästan alla punkter. Flygprestandan är stabil och följsam. Vi flög exempelvis i utmanande kustförhållanden och drönarna höll sig stabila. Trots en ljudnivå på 81 dB är de dessutom förvånansvärt diskreta i luften.

Batteritiden är en annan styrka, med upp till 36 minuters flygtid, vilket är klart bättre än Neo 2 och många andra instegsmodeller. Det som verkligen särskiljer Lito i den här prisklassen är dock hinderdetekteringen: full omnidirektionell täckning ingår som standard på båda modellerna, medan X1 dessutom får framåtriktad LiDAR för ännu bättre identifiering av hinder – ett stort lyft jämfört med sensorn som bara pekar nedåt i DJI Mini 4K.

När det gäller kameran presterar båda över förväntan. Lito X1:s sensor på 1/1,3 tum spelar in 10-bitars 4K-video i 60 fps med stöd för D-Log M och 14 stegs dynamiskt omfång, vilket ger stort spelrum i efterbearbetning. Lito 1:s sensor på 1/2 tum är också bra, men saknar samma dynamik och är svagare i sämre ljus.

Vi rekommenderar att de flesta väljer X1. Den något högre kostnaden ger dig LiDAR, 10-bitars video och 42 GB intern lagring, vilket är mycket extra funktioner för en relativt liten prisskillnad. Ingen av drönarna är dock perfekta: digital zoom blir snabbt mjuk, X1 tenderar att överexponera och ingen av modellerna kan spela in vertikal video direkt.

Med ett pris på 3 849 kronor för Lito 1 och 4 699 kronor för Lito X1 har DJI satt en aggressiv prissättning. Särskilt X1 erbjuder specifikationer som kan mäta sig med betydligt dyrare drönare, vilket gör den till en av de mest prisvärda kameradrönarna just nu. För köpare i USA gäller dock att Lito-serien inte säljs officiellt, utan endast via gråimport. För övriga marknader är det ett enkelt val att rekommendera.

DJI Lito X1 och Lito 1: pris & tillgänglighet

• Lanserade den 23 april 2026
• Lito 1 från 3 849 kronor, Lito X1 från 4 699 kronor
• Fly More Combo-paket finns för båda modellerna

Lito-serien presenterades globalt den 23 april 2026 och finns nu att beställa via DJIs hemsida och andra återförsäljare, med undantag för USA, där det, precis som med andra nya DJI-produkter, inte finns några planer på officiell lansering (även om vissa återförsäljare kan erbjuda den via gråimport).

Som nämnt finns två modeller vid lansering: instegsmodellen DJI Lito 1 och den mer avancerade DJI Lito X1. Dessa kostar 3 849 kronor respektive 4 699 kronor. Båda finns även i Fly More Combo-paket för 5 399 kronor och 6 599 kronor.

Fly More Combo för Lito 1 innehåller två extra batterier, en laddstation för tre batterier, en RC-N3-kontroller och en väska. Lito X1-versionen innehåller samma tillbehör, men ersätter RC-N3 med den mer avancerade RC 2-kontrollern med pekskärm.

Är Lito prisvärd? Kort sagt: ja. Den ligger i samma prisklass som DJI Flip och är dyrare än DJI Neo 2, men erbjuder bättre batteritid än båda (särskilt jämfört med Neo 2) samt mer avancerad hinderdetektering än Flip. Faktum är att Lito X1 levererar specifikationer som liknar DJI Mini 4 Pro, men till ett betydligt lägre pris.

• Pris - poäng: 5/5

DJI Lito X1 and DJI Lito: specifikationer

DJI Lito X1: design och byggkvalitet

• Hopfällbar design under 250 g, liknande Mini-serien
• Klassad som C0
• 42 GB intern lagring (endast X1-modellen) plus microSD-kortplats

DJI Lito X1 och DJI Lito 1 är i princip identiska i design, där den enda verkliga fysiska skillnaden är en mycket liten variation i färgen på plastchassit. Om det inte vore för detta och modellnamnet på propellerarmarna hade det varit omöjligt att skilja dem åt.

Den hopfällbara designen påminner om DJI Mini-serien och precis som dessa väger Lito-modellerna under 250 gram. Det innebär att de klassas som C0 i Europa, vilket gör att de kan flygas på de flesta platser, även nära och över personer som inte är involverade. Den hopfällbara konstruktionen gör också att det här är en av få drönare vi faktiskt kan kalla fickvänlig, även om det snarare handlar om en jackficka än en jeansficka.

Precis som med många av sina drönare inkluderar DJI ett plastskydd för kamera och gimbal när de inte används, men något fodral följer inte med som standard. Om du vill ha en väska behöver du alltså välja Fly More Combo.

Överlag känns drönaren välbyggd trots sin låga vikt. Plastkonstruktionen är robust, med inbyggda fötter/landningsställ som skyddar sensorerna när den står på marken. Propellrarna är däremot ganska oskyddade, så viss försiktighet krävs vid hantering.

Batteriet skjuts in bakifrån, där du även hittar USB-C-porten och microSD-kortplatsen. USB-porten används både för laddning och dataöverföring, medan microSD-kortet står för lagring. Lito X1 har dessutom 42 GB intern lagring som kan kompletteras med microSD, medan Lito 1 kräver ett minneskort direkt.

Kontrollerna RC 2 och RC-N3 som följer med Lito-modellerna är beprövade och har testats i tidigare DJI-drönare. De känns gedigna och bekväma att använda och RC 2 erbjuder dessutom en mycket bra inbyggd pekskärm.

• Design - poäng: 5/5

DJI Lito X1: funktioner & flygprestanda

• QuickTransfer använder Wi-Fi 6 för att snabbt överföra filer till en mobil enhet
• Både DJI Lito 1 och DJI Lito X1 erbjuder omnidirektionell hinderdetektering, samt LiDAR på Lito X1
• Upp till 36 minuters flygtid per batteri

Vi har länge sett DJI Mini 4K som företagets mest prisvärda instegsmodell, men den hade en tydlig nackdel: avsaknaden av hinderigenkänning, vilket gjorde den mer benägen att krascha in i staket, lyktstolpar, trädgrenar och liknande.

Lito-drönarna kommer däremot med full 360-graders hinderigenkänning, vilket gör att de enkelt kan undvika strukturer och faror. Faktum är att DJI Lito X1 dessutom har framåtriktad LiDAR, vilket ger ännu bättre uppfattning av omgivningen, speciellt i svagt ljus där DJI Lito 1s kamerabaserade system inte räcker till.

Lito-modellerna har också de klassiska DJI-funktionerna som start med en knapp, return-to-home och automatisk landning, mycket exakt GPS och stabil flygning. DJI uppger att de klarar vindar upp till 10,7 m/s, men efter att ha flugit dem i betydligt starkare vindar skulle vi säga att den siffran är försiktigt satt.

Med antingen DJI RC 2 eller DJI RC-N3 och DJI Fly-appen är Lito väldigt enkel att flyga. Den svarar snabbt på kontrollerna och har en videoräckvidd som är längre än de flesta rimligen kommer att testa, tillsammans med imponerande batteritid. DJI anger upp till 36 minuter per laddning, men i praktiken handlar det snarare om runt 25 minuter bekymmersfri flygning innan appen börjar uppmana dig att landa, vilket ändå är mycket i den här prisklassen.

Andra funktioner värda att nämna är de många automatiserade flyglägena, som Spotlight (håller kameran låst på ett motiv medan du flyger), ActiveTrack (följer rörliga objekt och undviker hinder) och waypoint-flygning. Dessutom finns QuickTransfer via Wi-Fi 6, som kan överföra stora videofiler från drönaren till mobilen på bara några sekunder.

• Prestanda - poäng: 5/5

DJI Lito X1: bild- och videokvalitet

• DJI Lito X1 har en sensor på 1/1,3 tum, medan DJI Lito 1 har en sensor på 1/2 tum
• Lito X1 har stöd för 10-bitars video och D-Log M-färgprofil
• Båda drönarna kan ta bilder i både JPEG och DNG i 12 MP och 48 MP

De flesta av DJIs drönare spelar numera in video i 4K (till och med den enklare DJI Neo) men Lito X1 och Lito 1 erbjuder en bättre variant av 4K än instegsmodellen DJI Mini 4K, som spelar in 4K i 30 fps med en mindre sensor på 1/2,3 tum.

Lito 1 spelar in 8-bitars 4K-video i 60 fps med sin något större sensor på 1/2 tum, medan Lito X1 spelar in 10-bitars 4K-video i 60 fps med en sensor på 1/1,3 tum (troligen samma som i DJI Flip, DJI Mini 4 Pro och DJI Avata 2). Båda använder en 3-axlig gimbal för att stabilisera kameran under inspelning.

DJI Lito X1 har även stöd för den platta färgprofilen D-Log M, vilket ger ett dynamiskt omfång på upp till 14 steg efter färgkorrigering i efterhand, något som lär tilltala mer krävande videofotografer som vill finjustera sitt material till perfektion.

Du kan se både material direkt från kameran och färgkorrigerat i exempelvideon ovan, och längre ner finns ytterligare en video som visar kameran i DJI Lito 1. Den är visserligen ett steg efter X1, men presterar ändå riktigt bra, speciellt i bra ljusförhållanden.

Vi är imponerade av resultaten från båda kamerorna, både när det gäller video och stillbilder i 12 MP och 48 MP (som kan tas i både RAW/DNG och JPEG). Lito X1 sticker dock ut som det starkare alternativet.

Med det sagt är det här fortfarande instegsmodeller och de kan inte matcha resultaten från exempelvis DJI Mini 5 Pro eller DJI Air 3S. Det märks särskilt när vi försöker zooma, där de mindre sensorerna visar sina begränsningar. Som vi visar i videoklippen är den digitala zoomen på båda Lito-modellerna ganska medioker.

Vi upplevde också att DJI Lito X1 har en tendens att överexponera video som standard. Även om detta inte justeras i en framtida firmwareuppdatering går det dock att korrigera manuellt genom att ändra exponeringen (EV).

Sammantaget är kamerorna i DJI Lito X1 och DJI Lito 1 mycket bra för instegsnivån och ett tydligt steg upp jämfört med vad vi sett i DJI Mini 4K.

• Bildkvalitet - poäng: 4,5/5

DJI Lito X1: totalpoäng

Bör du köpa DJI Lito X1/Lito 1?

Köp den om...

Köp den inte om...

DJI Lito X1: andra alternativ

Så testade vi DJI Lito X1 och Lito 1

• Jag testade alla flyglägen och kontrollmetoder
• Jag tog både video och stillbilder
• Jag testade drönarnas spårnings- och säkerhetsfunktioner

Från den ursprungliga skribenten;

Ungefär en vecka före den officiella lanseringen skickade DJI mig både Lito X1 Fly More Combo och baspaketet för Lito 1 (inklusive RC-N3-kontrollen) för test. Det gav mig några dagar att ta med båda drönarna ut i verkliga miljöer och testa flygning och kameror under olika förhållanden.

Jag flög både i blåsigt och lugnt väder och kunde även testa kamerorna i svagt ljus. Jag testade inte bara manuell flygning, utan även automatiska lägen som Spotlight, ActiveTrack och MasterShots, samt hur väl DJIs påståenden kring batteritid och hinderdetektering stämde i praktiken.

Efter flygning redigerade jag videorna du ser ovan i DaVinci Resolve 20, inklusive användning av LUT:ar och färgkorrigering för D-Log M-materialet jag spelade in med DJI Lito X1. Jag justerade även RAW-bilder i DNG-format från båda drönarna i Adobe Lightroom.

• Först testad i april 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Antigravity lanserade världens första 360-drönare 2025, men nu har marknadsledaren DJI klivit in med sin egen tolkning och det är en ganska annorlunda produkt jämfört med den något trögare Antigravity A1.

Ledtråden finns i namnet: DJI Avata 360 är inte bara en 360-drönare, utan också en Avata-modell, alltså en del av DJI:s serie av sportiga FPV-drönare. Om A1 är som en Fiat 500 (liten, iögonfallande, innovativ men inte särskilt snabb), så är Avata 360 mer som en VW Golf GTI – diskret vid första anblick, tyngre, men snabbare, mer responsiv och mer praktisk, och dessutom (här spricker bilmetaforen lite) billigare.

Avata 360 är väldigt lik DJI Avata 2, eller kanske en större DJI Neo 2, med en tydlig skillnad: den frontmonterade kameran har två linser istället för en. De sitter på motsatta sidor av gimbalen och spelar in allt runt drönaren, medan mjukvara syr ihop materialet sömlöst och tar bort alla spår av själva drönaren. Det gör att man kan komponera om materialet i efterhand via DJI:s appar.

Jag går in mer på hur 360-redigeringen fungerar längre ner i recensionen, men redan nu kan jag säga att den som har använt 360-kameror tidigare snabbt kommer att kunna skapa riktigt imponerande klipp med den här luftburna varianten.

Där Avata 360 skiljer sig från (och enligt mig slår) A1 är att den erbjuder valet mellan att flyga med en klassisk handkontroll eller med FPV-glasögon och rörelsekontroll. A1 stöder bara det senare, vilket innebär att jag måste ha med en spotter varje gång jag flyger den. Flyger jag själv kan jag inte använda A1 alls (åtminstone inte lagligt), medan jag med Avata 360 kan använda en RC 2-kontroll – utan spotter.

Och i FPV-läge tyckte jag helt enkelt att Avata 360 var roligare att flyga än A1. Den är snabbare, smidigare och mer responsiv, även i kraftiga kustvindar, och när man växlar till enkelkameraläge (som använder en framåtriktad kamera och spelar in i 4K 60fps) känns den nästan som en Avata 2.

Sammanfattningsvis känns DJI Avata 360 som en mer komplett och flexibel 360-drönare än A1 och dessutom till ett lägre pris.

DJI Avata 360: pris & släppdatum

• Lanserad den 26 mars 2026
• Betydligt billigare än Antigravity A1
• Finns i fyra paket, inklusive två Fly More Combo

DJI lanserade Avata 360 den 26 mars 2026, med fyra olika paket att välja mellan. Standardpaketet inkluderar drönaren med den utmärkta DJI RC 2-kontrollern och kostar 7 999 kronor.

Det finns också två Fly More Combo-paket, båda prissatta till 10 399 kronor, som innehåller ett rejält gäng tillbehör. Båda inkluderar drönaren, tre batterier, en laddningsbas (som kan ladda alla tre samtidigt, med stöd för 100W och 65W snabbladdning), extra propellrar, en hopfällbar start- och landningsplatta (väldigt användbar på ojämnt underlag eller i högt gräs, och något jag inte sett i ett Fly More Combo tidigare), samt en robust axelväska med fack för allt.

Skillnaden är att det ena paketet innehåller RC 2-kontrollen, medan det andra innehåller DJI Goggles N3 och RC Motion 3. Du är alltså redo för antingen traditionell flygning eller FPV direkt från start.

Det här är en riktigt prisvärd drönare, särskilt jämfört med konkurrenterna. Även med rabatter kostar Antigravity A1 Standard Combo (som inkluderar drönaren, Vision-glasögon, Grip-kontroll, bärväska och extra propellrar) över 15 000 kronor.

• Pris - poäng: 5/5

DJI Avata 360: specifikationer

DJI Avata 360: design & byggkvalitet

• Platt design utan vikbara armar
• Märkt som UK1 / C1-klass, väger runt 455 g
• Val mellan RC 2 eller Goggles / RC Motion 3 för kontroll

Avata 360 är redo att flygas direkt (ta bara bort det medföljande linsskyddet om du använder det och dubbeltryck på strömknappen) och den har dessutom inbyggda propellerskydd som hjälper till att skydda propellrarna vid kollisioner.

DJI Avata 360 är inte en särskilt lätt drönare. DJI uppger att den väger runt 455 g, men min digitala våg visade 469 g – alltså klart över den tidigare viktgränsen på 250 g. Tack vare EU:s drönarregler är vikten inte längre ett lika stort problem som tidigare. En drönare i den här storleksklassen hamnar vanligtvis i den så kallade “öppna kategorin”, vilket innebär att den får flygas i många typer av miljöer – inklusive bostadsområden, parker och stadsmiljöer – så länge man följer grundläggande säkerhetsregler.

Det är till exempel tillåtet att flyga i närheten av människor och i vissa fall över enstaka personer, men aldrig över folksamlingar

Det innebär också att DJI inte har behövt kompromissa med byggkvaliteten för att nå under 250 g. Avata 360 känns robust, stabil och kapabel att klara mindre kollisioner utan större skador, något jag inte skulle säga om den betydligt mer ömtåliga, lättare Antigravity A1.

Eftersom den saknar utfällbara landningsben har den ganska låg markfrigång vid start och landning, så det är viktigt att använda en plan och jämn yta för att undvika skador. Jag hade stor nytta av den hopfällbara landningsplattan som följer med i Fly More Combo-paketen, eftersom även kort gräs kunde skapa problem vid landning.

Avata 360 har en USB-C-port på sidan för filöverföring och laddning, samt en microSD-kortplats för extra lagring. Det är dock valfritt, eftersom det redan finns 42 GB intern lagring. Batterierna klickas enkelt in baktill och har en fyrstegs LED-indikator som visar batterinivån.

När det gäller kontroll kan du välja mellan en traditionell handkontroll eller FPV-glasögon med rörelsekontroll. Under testet använde jag DJI RC 2 (den är även kompatibel med RC-N2 och RC-N3 enligt DJI) som standardkontroll, samt DJI Goggles N3 tillsammans med DJI RC Motion 3 (du kan även använda Goggles 3 eller FPV Remote Controller 3) för FPV-läge. Båda lösningarna fungerade utmärkt – de känns välbyggda och bekväma att använda. Goggles N3 har inte någon extern skärm som Antigravitys motsvarighet, men jag kunde å andra sidan använda dem med mina glasögon, vilket inte gick med Antigravitys.

Slutligen har DJI gjort linserna på Avata 360 utbytbara, ifall de skulle repas under flygning eller annars. De sticker ut en aning, vilket gör dem mer utsatta än på många andra drönare, så det känns som ett smart beslut från DJI.

• Design - poäng: 5/5

DJI Avata 360: funktioner & flygprestanda

• Omnidirektionellt sensorsystem med framåtriktad LiDAR och nedåtriktade infraröda sensorer
• Maxhastighet på 18 m/s och vindmotstånd på nivå 5
• Upp till 22 minuters flygtid per batteri

Precis som de flesta DJI-drönare är DJI Avata 360 en stabil och säker drönare att flyga. Den har komplett hinderundvikning i alla riktningar, med en kombination av kamerabaserade sensorer, LiDAR och infraröda sensorer som upptäcker hinder runtom, samt en pålitlig “return-to-home”-funktion och en batteritid på upp till 22 minuter. I praktiken skulle jag säga att man snarare får runt 15 minuter baserat på mina tester, men det varierar beroende på förhållanden.

I luften är den smidigare och snabbare än Antigravity A1. Jag upplevde att den reagerade snabbt även i blåsiga förhållanden, och i Sport-läge (där säkerhetssensorerna stängs av) kan den nå hastigheter upp till 18 m/s (cirka 65 km/h). Det lågfördröjda O4+ videosystemet är mycket stabilt, vilket gör att man alltid känner att man har kontroll. Under testet upplevde jag aldrig någon signalförlust eller ens märkbar försämring i livebilden.

Som jag nämnde finns det två sätt att flyga Avata 360: med en traditionell handkontroll med dubbla spakar eller med FPV-glasögon och rörelsekontroll. Jag gillar verkligen att DJI ger användaren valet här – det är en av de största fördelarna jämfört med Antigravity A1, som bara erbjuder FPV-styrning. Med Avata 360 är en vanlig handkontroll perfekt när man flyger själv, eftersom man inte behöver en spotter, och kontrollerna fungerar precis som på klassiska kameradrönare som DJI Mini 5 Pro eller DJI Air 3S. Det gör den lätt att börja använda direkt, utan att behöva vänja sig vid rörelsekontroller eller glasögon.

• Prestanda - poäng: 5/5

DJI Avata 360: bild- & videokvalitet

• Dubbla 1/1,1-tumssensorer möjliggör video upp till 8K 60 fps och stillbilder på 120 MP
• Enkelkameraläge finns för traditionell FPV-video
• Stöd för 10-bitars video och D-log M färgprofil

Avata 360 är utrustad med två 1/1,1-tumssensorer med ultravidvinkelobjektiv, som tillsammans fångar allt runt drönaren i upp till 8K vid 60 fps. Det slår Antigravity A1 på pappret (som klarar 8K men bara upp till 30 fps), och den större sensorn samt högre bitrate ger också bättre bildkvalitet överlag.

Med stöd för 10-bitars video och den platta D-log M-färgprofilen erbjuder Avata 360 riktigt bra videokvalitet för en 360-drönare. Den når inte upp till nivåerna hos DJI Air 3S eller DJI Mavic 4 Pro när det gäller professionellt material, men den står sig mycket bra vad gäller detaljrikedom och dynamiskt omfång.

När du har spelat in 360-material kan det komponeras om i efterhand via DJI:s appar. Jag redigerade video både i DJI Fly-appen och i DJI Studio på dator, och båda fungerar på liknande sätt. Du väljer en vy, sparar den som en keyframe, och appen skapar sedan mjuka övergångar mellan dessa. Slutresultatet exporteras vanligtvis i upp till 4K, även om originalet spelats in i 8K 360.

Det går även att ta panoramabilder i 360 på upp till 120 MP, som sedan kan redigeras till video eller beskäras och justeras på liknande sätt. Personligen använde jag sällan stillbilder under testet, eftersom det är video där Avata 360 verkligen briljerar – men möjligheten finns.

Överlag är jag mycket imponerad av kameran i Avata 360. Grundkvaliteten är högre än hos dess främsta konkurrent, Antigravity A1 och redigeringsmöjligheterna för 360-material håller lika hög nivå.

• Bild- och videokvalitet: 5/5

DJI Avata 360: totalpoäng

Bör du köpa DJI Avata 360?

Köp den om...

Köp den inte om...

DJI Avata 360: andra alternativ

Så testade vi DJI Avata 360

• Testade alla flyglägen och kontrollmetoder
• Tog både bilder och video
• Testade spårning och säkerhetsfunktioner

Från den ursprungliga skribenten;

DJI skickade mig en Avata 360 ett par veckor före den officiella lanseringen, tillsammans med en RC 2-kontroll, en RC Motion 3-rörelsekontroll och ett par Goggles N3. Det innebar att jag hade gott om tid att flyga den på olika platser och med både en traditionell handkontroll och en FPV-setup. Jag testade drönaren i vissa blåsiga förhållanden, men flög den mestadels i bra väder och goda ljusförhållanden – bortsett från den mycket dimmiga dag som syns i en av videorna ovan.

Jag flög i alla tillgängliga flyglägen, både med dubbla spakar och FPV-styrning, och testade drönarens motivspårning samt hur väl den kunde upptäcka och undvika hinder.

Efter att ha spelat in video och tagit bilder överförde jag materialet från drönarens interna lagring till min iPhone och dator för redigering och omkomponering, där jag använde apparna DJI Mimo och DJI Studio. Jag exporterade även redigerat material från DJI Studio för vidare justering i DaVinci Resolve Studio, vilket resulterade i de exempelvideor och bilder du ser ovan.

• Först testad i mars 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Den ursprungliga DJI Neo var en billig drönare för nybörjare som markerade en ny riktning för varumärket: den var främst gjord för att spela in korta klipp och ta bilder för sociala medier, och dess storlek och enkelhet (den kunde flygas utan fjärrkontroll) gjorde den extremt lätt att ta med sig överallt.

Ett år senare är DJI Neo 2 här, och vi kan glatt rapportera att den behåller allt som gjorde originalet bra – prislappen, enkelheten och det kompakta formatet – samtidigt som den får flera meningsfulla förbättringar.

För oss är den största uppgraderingen det heltäckande hinderundvikandet. En av Neos svagheter var att den ofta kraschade, särskilt när man använde de automatiska flyglägena. Det nya systemet, med kombinerade visionsensorer och LiDAR, gör kollisioner mycket mindre sannolika.

Kameran har också förbättrats, med bättre bildstabilisering tack vare en ny tvåaxlig gimbal, högre bildfrekvenser i 4K och något bättre ljuskänslighet. Dessutom finns nu nästan 50 GB inbyggt lagringsutrymme, jämfört med 22 GB i originalmodellen.

När det gäller de automatiska flyglägena uppskattar vi också den nya inbyggda skärmen, som ger betydligt tydligare information än de ikonbaserade indikatorerna på Neo.

I övrigt är mycket sig likt – på gott och ont. Flygtiden är fortfarande i kortaste laget, så vi rekommenderar att köpa till extra batterier. Samtidigt gör möjligheten att komplettera de autonoma funktionerna med manuell styrning via en telefon med DJI Fly-appen eller en fullskalig dubbla-spakar-kontroller att Neo 2 är mycket mer än bara en selfiedrönare.

DJI Neo 2: pris & släppdatum

• Släpptes den 13 november 2025
• Bara drönaren kostar 2 790 kronor
• Drönaren + Fly More Combo-kitet kostar 4 590 kronor

DJI presenterade Neo 2 den 13 november 2025, lite drygt ett år efter lanseringen av originalet. Den går att beställa direkt i stora delar av världen och kommer i följande paket:

Om du väljer att köpa enbart drönaren ligger priset på 2 790 kronor, medan drönaren plus dess Fly More Combo-kit kostar 4 590 kronor. Neo 2 är något dyrare än originalet när det lanserades förra året. Men med tanke på de extra funktionerna och den förbättrade prestandan tycker vi att prishöjningen är helt rimlig, och modellen är fortfarande en av de billigaste drönarna som faktiskt känns seriösa.

DJI Neo 2: specifikationer

DJI Neo 2: design & hantering

• Icke-vikbar design med inbyggda propellerskydd
• 160 g vikt med Digital Transceiver monterad (151 g utan)
• 49 GB inbyggt lagringsutrymme

Det övergripande utseendet på Neo 2 liknar fjolårets original – detta är en liten, icke-vikbar quadcopter i ”whoop”-stil med integrerade propellerskydd och en kameramodul framtill. Men vid närmare inspektion finns det några tydliga skillnader.

En av de största förändringarna är en extra modul baktill, komplett med ”kaninöra”-antenner. Detta är en Digital Transceiver som kommer förinstallerad på vissa versioner av drönaren och gör att den kan ansluta till DJI-tillbehör som kontroller och headset. Utan den kan Neo 2 endast flygas med en telefon eller helt utan kontroll.

För oss är den mest välkomna förändringen det lilla skärmen framtill som visar vilket flygläge drönaren befinner sig i. Det är en stor förbättring jämfört med Neos ljusbaserade ikoner, som vi alltid upplevde som förvirrande. Den här skärmen, tillsammans med de tre knapparna längs ena sidan, gör flygning utan kontroll betydligt enklare och gjorde att vi inte kände samma behov av att ta fram telefonen och ansluta till DJI Fly-appen lika ofta.

Dessa förändringar har inte påverkat drönarens form eller vikt nämnvärt jämfört med originalet, och med cirka 160 g med transceivern eller 151 g utan hamnar den långt under den viktiga gränsen på 250 g. I EU klassas den som en Class 0-modell, vilket innebär att Neo 2 kan flygas på de flesta platser, närmare än 50 meter från oinblandade personer och även över personer (men inte över folksamlingar).

Byggkvaliteten ligger på den nivå vi förväntar oss av en DJI-drönare: trots den lätta plasten känns den solid och välbyggd. Ett medföljande plastskydd kan fästas över kameran när drönaren inte används, och extra propellerskydd sitter förinstallerade för att skydda både propellrarna och användarnas fingrar. Dessa kan tas bort om propellrarna behöver bytas.

Vi hade inga betänkligheter kring att slänga ned Neo 2 i ryggsäcken när vi var ute och reste, även om vi blev lite förvånade över att Fly More Combo-paketet som DJI skickade för test inte innehöll någon form av bärväska eller case.

Neo 2:s batterier klickas enkelt i och ur, och kan laddas antingen i drönaren eller med den valfria laddhubben för tre batterier. Drönaren har en egen USB-C-port för både laddning och dataöverföring, och precis som originalet finns ingen microSD-plats för utökat lagringsutrymme. Det inbyggda lagringsutrymmet har dock uppgraderats från Neos 22 GB till 49 GB. Det räcker till cirka 105 minuter av 4K 60 fps-material eller 175 minuter av 4K 30 fps-video.

DJI Neo 2: funktioner & prestanda

• Ett urval av automatiska flyglägen och QuickShots
• Även kompatibel med DJI-kontroller
• 49 GB inbyggt lagringsutrymme

Neo 2 är först och främst en selfiedrönare, designad för att spela in korta videor och bilder av dig och ditt sällskap till semesteralbumet eller sociala medier. För detta ändamål kommer den med en rad inbyggda automatiska flyglägen samt QuickShots, som spelar in video eller tar en bild medan drönaren flyger i ett förinställt och förutsägbart mönster. För att se några av dessa i praktiken kan du titta på videon i nästa avsnitt av recensionen.

Neo 2 erbjuder även imponerande tracking-funktioner, där den kan följa användaren med hjälp av enbart kameran och filma samtidigt. Det fungerar när du går, cyklar eller till och med åker skidor, och efter att ha testat de två första metoderna kan vi bekräfta att drönaren är mycket skicklig på detta.

Du kan ställa in att drönaren ska följa dig i olika vinklar och avstånd, och vi upplevde att det var enklast att göra dessa inställningar i DJI Fly-appen via Wi-Fi. Drönarens egen skärm och knappar kan också användas, men appen är helt enkelt smidigare och mer tillförlitlig.

Vi flög även Neo 2 med pekskärmskontroller via DJI Fly-appen och med RC-N3-kontrollern. Appkontrollerna är ganska grundläggande, men drönaren svarade bra och de fungerar utmärkt för att placera den på rätt position inför ett foto eller en video.

Med en riktig kontroll blir flygupplevelsen betydligt mer lik den hos en traditionell DJI-kameradrönare, och den flyger snabbt och responsivt – även om vindmotstånd och hastighet är lägre än hos en Mini-, Air- eller Mavic-modell.

Precis som Neo fungerar Neo 2 även för FPV-flygning om du har kompatibla DJI Goggles och en RC Motion Controller. Detta hann vi tyvärr inte testa.

Den största flygförbättringen hos Neo 2 är utan tvekan omnidirektionell objektsensorik, som förhindrar kollisioner med träd, staket och liknande under automatiska flygningar. Den använder till och med LiDAR för den framåtriktade sensorn.

Med tanke på att originalet i princip saknade objektundvikande är detta revolutionerande – och i våra tester fungerade det mycket bra. I stället för att flyga in i grenarna bakom sig noterade vi att drönaren valde att sjunka i höjd för att komma under dem – imponerande med tanke på storlek och pris.

Batteritiden är ungefär densamma som hos originalet: cirka 18 minuter i ideala förhållanden. I verkligheten upplevde vi närmare 10 minuter, så om du planerar lite längre flygningar känns Fly More Combo-paketet, med sina extra batterier och laddningsstation, som ett smart val.

DJI Neo 2: bild- & videokvalitet

• 1/2-tumssensor
• 4K-video upp till 100 fps
• 12 MP JPEG-fotografering

Neo 2 erbjuder en blygsam uppgradering i bildkvalitet, men använder vad som verkar vara samma 12 MP 1/2-tumssensor som sin föregångare. Kameran sitter nu på en ny tvåaxlig gimbal som, tillsammans med RockSteady elektronisk bildstabilisering från original-Neo, lyckas hålla horisonten rak under inspelning.

I kraftigare vind är kamerastabiliteten något svagare än vad vi förväntar oss från en fullfjädrad DJI-kameradrönare – men detta är inte en sådan modell, och prestandan är utmärkt för en drönare i den här prisklassen.

Kameran erbjuder ett synfält på 119,8 grader, med en motsvarande fullformatsbrännvidd på 16,5 mm, vilket ger ett brett perspektiv utan att hörnen blir alltför förvrängda. Bländaren är fast på f/2,2, vilket gör kameran något snabbare än Neos f/2,8-objektiv. ISO-omfånget har också förbättrats och sträcker sig nu från 100 till 12 800 i de flesta lägen.

Neo 2 är inte en ”seriös” kameradrönare på samma sätt som många andra modeller i DJI:s sortiment, men den klarar ändå 4K-inspelning upp till 60 fps (eller 100 fps när du använder en kontroll). Vi tycker att videomaterialet och 12 MP-bilderna ser mer än godkända ut direkt ur kameran, men om du förväntar dig proffskvalitet kommer du att bli besviken. Det finns inga möjligheter att spela in i annat än Standard-färgprofil för video, och inget RAW-läge för foton. Det går inte heller att montera ND-filter på kameran.

Om du kan leva med dessa begränsningar och använder Neo 2 för vad den är, kommer du sannolikt att vara mer än nöjd med kamerans prestanda. Det var vi – för en så liten och enkel drönare levererar den resultat som är perfekta för sociala medier.

DJI Neo 2: totalpoäng

Bör du köpa DJI Neo 2?

Köp den om...

Köp den inte om...

DJI Neo 2: andra alternativ

Så testade vi DJI Neo 2

• Alla huvudfunktioner och funktioner testade
• Flögs med med DJI RC-N3 Controller, direkt appkontroll och utan app
• Flögs utomhus i torra men blåsiga förhållanden

Från den ursprungliga skribenten;

Jag testade DJI Neo 2 utomhus under hösten 2025, i torra men ganska blåsiga väderförhållanden. Målet var att testa alla funktioner, egenskaper och flyglägen hos drönaren i verkliga situationer, för att på ett korrekt sätt bedöma dess kapacitet och begränsningar.

Av de kontrollalternativ som fanns tillgängliga på drönaren testade jag röststyrning, handflatsstart utan användning av DJI Fly-appen, appkontroll och DJI RC-N3 Controller. Jag kunde inte testa dess FPV-förmågor eftersom jag saknade den nödvändiga utrustningen.

Först testad i november 2025.

DJI Osmo Nano är den senaste i varumärkets serie av actionkameror. Snarare än att bygga på en föregångare är det ett helt nytt koncept i sig, även om den delar samma 1/1,3-tums CMOS-sensor som DJI Osmo Action 5 Pro, som lanserades i slutet av 2024.

Utbudet av de bästa actionkamerorna är mer varierat idag än för bara några år sedan. De klassiska blockkamerorna som GoPro Hero 13 Black är fortfarande populära, av logiska skäl som robusthet och längre batteritid, men modulära designer som Osmo Nano och nya Insta360 Go Ultra blir allt vanligare.

Varför? Vi vill inte längre bara hålla i våra actionkameror eller krångla med fästen för att montera dem på cykelstyret. Innehållsskapandets universum växer, och det gör även antalet och variationen av platser där vi behöver våra kameror.

Kort sagt är Osmo Nano en lätt, bärbar actionkamera. Vi kan bära den runt halsen, på huvudet, på en keps eller hjälm, sätta den på bilen, cykeln eller till och med fästa den på hunden. Den är anmärkningsvärt liten, och på 52 gram är den ett gram lättare än sin främsta konkurrent, Insta360 Go Ultra, som släpptes en månad tidigare.

Produkten är modulär i design och byggd som ett tvådelat system, med en liten, fristående kameradel som paras ihop med Multifunctional Vision Dock undertill. Dockan fungerar som fjärrkontroll, skärm och laddstation, med en liten men ljus 1,9-tums display för att komponera bilder och justera inställningar.

De två delarna fästs med två klämmor och ett starkt magnetsystem, och det är samma magnet som gör att kameran kan knäppas fast på DJIs olika tillbehör för ett brett utbud av handsfree- och bärbara monteringsalternativ.

Kameran i sig är IPX8-klassad och vattentät ner till 10 meter, men dockan är bara IPX4-klassad för stänkskydd, vilket begränsar användningen i kraftigt regn eller nära vatten – helt robust är den alltså inte.

Inuti sitter en 1/1,3-tums CMOS-sensor som enligt DJI fångar ett dynamiskt omfång på upp till 13,5 steg. Vi har inte gjort några tekniska mätningar på detta, men vi såg mycket bra detalj- och färgåtergivning både i ljusa himmelshöjdpunkter och i mörkare partier som tunnlar. Vi blev genuint imponerade över detaljnivån och tonerna kameran kunde fånga, särskilt för en så liten sensor.

DJI har alltid känts som ett varumärke för mer ”seriösa” kreatörer, och det är något vi är glada att se att de håller fast vid med Osmo Nano. Det finns inga ”roliga” filter eller gimmickar i menyerna. Inställningarna är nedskalade till vettiga och användbara alternativ; röstkontroller och gester för att starta inspelning fungerar mycket bra och gör handsfree-filmning enklare.

En stor fördel för proffs är färghanteringen. Osmo Nano kan spela in i 10-bitars färg med D-Log M- och HLG-profiler – en proffsfunktion som ger mycket större utrymme för färgkorrigering i efterhand, om vi vill redigera manuellt istället för att lita på de automatiska resultaten från DJI Mimo-appen. I 10-bit såg vi att videor var färgstarka men ändå välbalanserade.

Prestandamässigt levererar Osmo Nano mycket bra på vissa områden men är svagare på andra. Den snabba filöverföringen håller vad den lovar, och 128GB-versionen ger hastigheter på upp till 600 MB/s via USB 3.1 – en enorm tidsbesparing.

Batteritiden är dock en tydlig begränsning. DJI lovar upp till 90 minuter från kameran och 200 minuter med dockan, men vid inspelning i 4K/60fps fick vi snarare runt 60 minuter i sträck. På den positiva sidan kan dockan snabbladda kameran till 80 % på cirka 20 minuter, vilket innebär att vi snabbt kan komma igång igen.

RockSteady 3.0 och HorizonBalancing-stabiliseringen fungerar bra vid promenader eller lätt aktivitet, och även vid mer intensiva rörelser som hopp och träningspass hölls bilden stabil i sportläget. Ljudkvaliteten är också bra, med två inbyggda mikrofoner som fångar in ett immersivt stereoljud – även om vindreduceringen inte är den bästa. En annan bonus för avancerade kreatörer är att Osmo Nano kan paras ihop med två separata mikrofoner, utan att behöva mottagare om de är från DJI.

Bildkvaliteten är bra för en så liten kamera, men den begränsas naturligtvis av formfaktorn. Den fasta ultrabreda synvinkeln på 143 grader är perfekt för förstapersonsvyer, men saknar mångsidigheten i en mer inzoomad lins. Och även om DJIs SuperNight-läge för mörkerfilmning är bättre än tidigare, är det begränsat till 30fps och 8-bitars färg.

Osmo Nano har ett riktigt aggressivt pris och är mycket billigare än både Insta360 Go Ultra och GoPro Hero 13 Black – och det med inbyggt lagringsutrymme dessutom, vilket gör att vi kan börja filma direkt ur förpackning.

Det är kanske inte den mest charmiga kameran vi har testat, men den är pålitlig och förnuftig, och just därför tycker vi om den – särskilt med det låga priset som grädde på moset. DJI Mimo-appen är mindre intuitiv än Insta360:s, och AI-redigeringarna känns lite mindre spännande, men den är smart och stabil och ger en tydlig live-feed med snabb tillgång till inställningar direkt i vår telefon.

DJI marknadsför inte Osmo Nano för familjeanvändning, och den saknar vissa av de roliga funktionerna i Insta360:s utbud, som till exempel Toddler Titan-läget. Även om laddningen är relativt snabb går det inte lika fort som hos huvudkonkurrenten Insta360 Go Ultra, men å andra sidan håller batteriet längre.

Behöver vi en helt robust och allt-i-ett-enhet för mer extrema sporter eller miljöer är GoPro Hero 13 Black eller DJI Action 5 Pro ett bättre val. Men Osmo Nano är en välgenomtänkt, verkligt bärbar actionkamera för kreatörer som vill experimentera med unika perspektiv och behöver en B-kamera för platser där huvudkameran inte kan användas – och det till ett B-kamerapris.

DJI Osmo Nano: specifikationer

DJI Osmo Nano: pris & tillgänglighet

• Lanserades globalt den 23 september 2025, utom i USA
• Osmo Nano Standard Combo (64GB) kostar 3 290 kronor
• Osmo Nano Standard Combo (128GB) kostar 3 590 kronor

DJI Osmo Nano presenterades den 23 augusti 2025 och finns nu att köpa via DJI:s egen webbshop och auktoriserade återförsäljare, inklusive Amazon. Den kommer dock inte att finnas tillgänglig officiellt i USA vid lansering. En talesperson för DJI berättade för TechRadar att ”DJI förblir dedikerade till den amerikanska marknaden och optimerar vår strategi för att bäst kunna betjäna våra kunder i en föränderlig lokal miljö.”

Det finns två standardpaket att välja mellan, där skillnaden ligger i det interna lagringsutrymmet: Osmo Nano Standard Combo med 64GB (3 290 kronor) eller 128GB (3 590 kronor).

Båda paketen innehåller samma tillbehör: Osmo Nano-kameran, Multifunctional Vision Dock, Magnetic Hat Clip, Magnetic Lanyard, ett skyddshölje, USB-C-kabel (USB 3.1) och en Dual-Direction Magnetic Ball-Joint Adapter Mount. Skyddshöljet är mer av en plastkåpa än ett rejält vadderat fodral.

Priset placerar den långt under Insta360 Go Ultra Standard Combo (5 090 kronor), vilket är än mer imponerande med tanke på att du även får inbyggt lagringsutrymme. Den är dessutom billigare än GoPro Hero 13 Black (nu tillgänglig för cirka 4 900 kronor).

• Pris - poäng: 5/5

DJI Osmo Nano: design

• Själva kameran är vattentät, dockan är stänksäker
• Magnetisk bas fästs enkelt på olika monteringar
• Kameran väger 52 g

DJI Osmo Nano-kameran är avlång, ungefär hälften så bred som den är lång. Den ligger bekvämt mellan tumme och pekfinger i både stående och liggande läge, men vi upplevde den som mindre fickvänlig än Insta360 Go Ultra på grund av det extra djupet.

Utan dockan är Osmo en lätt, bärbar actionkamera på bara 52 g. När dockan fästs via två säkra monteringsklämmor och en magnet adderas ytterligare 72 g, vilket gör kameran till en mer komplett följeslagare för action. Kombinationen är liten, men vi märkte att den blev något framtung på ojämna ytor, vilket gjorde lågvinkelfotografering utan stativ eller fäste svårare.

Det finns bara en inbyggd OLED HD-pekskärm på dockan, i stället för en skärm både fram och bak eller en flippbar lösning som hos Insta360 Go Ultra. Det innebär att man måste lossa och montera om kameran varje gång man vill växla mellan att filma omgivningen och prata framför kameran (om man vill se sig själv alltså). Till skillnad från Go Ultra, som enkelt klickas tillbaka på plats med starka magneter, är det lite pilligare att vända Osmo Nano.

Designen är grå och plastig, vilket är bekant territorium både för DJI och actionkameror generellt. Kroppen är dock lätt texturerad, vilket gör den enkel att greppa även med kalla, blöta eller svettiga händer. Robusthet är avgörande för en actionkamera, men endast den bärbara delen av Osmo Nano är vattentät. Kameran är IPX8-klassad för nedsänkning upp till 10 meter.

Dockan är däremot endast skyddad mot stänk, regn och troligen svett, och vi skulle inte vilja utsätta den för ett kraftigt regn. Det är synd, eftersom det begränsar användningsområdena och gör att man måste vara lite mer försiktig när man vill vara kreativ i tuffa miljöer. Det är också långt ifrån DJI Action 5 Pro, som är certifierad ner till 20 m.

Trots dockans begränsningar kan hela enheten användas i temperaturer från -20°C till 45°C, vilket gör den redo för allt från vintersport till ökenturer. Ett objektivskydd skruvas över huvudlinsen, så om den skadas eller repas kostar en ersättning bara en bråkdel jämfört med att köpa en helt ny kamera.

Osmo Nano har bara två fysiska kontroller: en stor röd inspelningsknapp på toppen av kameran och en annan på sidan av dockan. Dessa fungerar även som strömbrytare, och de kräver ordentligt tryck för att inte råka aktiveras av misstag. Utöver det finns en liten lucka på andra sidan av dockan som döljer USB 3.1-porten för laddning och filöverföring, samt microSD-kortplatsen som stöder upp till 1TB kort.

Vi upplevde inte DJI Osmo Nano som lika smidig eller intuitiv att navigera som andra actionkameror vi testat. Man sveper uppåt för att nå videoinställningar, nedåt för huvudmenyn och åt vänster för att byta inspelningsläge. För att slå på eller av Pro Mode trycker man på reglaget till höger på skärmen.

Det är inte raketforskning, men med en skärm på bara 1,96 tum måste man vara väldigt precis med fingerrörelserna för att få upp menyer och justera inställningar. Vår testperson med större händer och fingrar fick ibland trycka flera gånger på skärmen för att aktivera funktioner.

Menyerna är främst svartvita med gula accenter, och vi tyckte att de var mindre tilltalande än GoPros eller Insta360:s ekosystem – även om det till viss del är en smaksak. Vissa inställningar överlagras också på livebilden och kan vara svåra att läsa. Kameran saknar dessutom de mer detaljerade guiderna och handledningarna som följer med Insta360 Go Ultra, även om DJI-fans sannolikt inte kommer ha några problem att lära sig grunderna snabbt.

• Design - poäng: 4/5

DJI Osmo Nano: prestanda & funktioner

• Snabbredigera videor i DJI Osmo Mimo-appen
• Självständig kamera laddas till 80% på cirka 20 minuter
• Inbyggt lagringsutrymme och stöd för microSD-kort upp till 2TB

Prestandan hos Osmo Nano är svår att sätta fingret på. På vissa områden levererar den riktigt bra, men på andra känns den något svagare. Den snabba filöverföringen blev förvånansvärt användbar, och i våra tester med 128GB-versionen höll DJI:s påstående om upp till 600 MB/s överföringshastighet via USB 3.1. Vi upplevde det som en enorm tidsbesparing jämfört med att skicka stora filer trådlöst.

Batteritiden är dock en begränsning, särskilt när man filmar i högre upplösning som 4K/60fps. Vi fick närmare 60 minuter kontinuerlig inspelning här – istället för de 90 minuter som DJI utlovar vid 1080p/24fps. Det är inte dåligt för en kamera i den här storleken, men det ligger ändå efter de flertimmarsresultat som större kameror som Osmo Action 5 Pro klarar av. Dockan kan ladda på kameran under dagen, och vi blev imponerade av möjligheten att nå 80% laddning på bara 20 minuter – särskilt om man, som vi, ofta glömmer att ladda utrustningen innan en inspelning.

Man får sedan upp till 200 minuter video i 1080p/24fps via dockan, men i praktiken låg det närmare två timmar när skärmen och Wi-Fi var aktiverade och kameran slogs av och på några gånger. För den som filmar kortare klipp under en längre dag är det inget problem. För den som spelar in långa, kontinuerliga sessioner är det däremot synd att batterierna inte är utbytbara. Vi lät kameran gå på batteritest under en särskilt varm dag, och även om den blev varm att ta i stängde den aldrig av sig själv på grund av överhettning.

Osmo Nano är utrustad med DJI:s RockSteady 3.0-stabilisering och HorizonBalancing. Den klarar av en hel del skakningar, men är inte på samma nivå som en dedikerad gimbal, som i Osmo Pocket-serien. Vid snabba och intensiva aktiviteter som traillöpning såg vi fortfarande vissa mikrojitter, men vid promenadfilmning var resultatet imponerande.

Olika monteringar påverkar hur stabilt resultatet blir. När vi använde halsbandet uppstod fler skakningar än vid handhållen filmning, medan huvudfästet gav väldigt stabila bilder även vid löpning. Det är värt att nämna att det finns flera stabiliseringsnivåer: daglig, sport eller anti-motion blur. Man kan även stänga av stabiliseringen helt för att spara batteri, eller om man använder en annan DJI-produkt för att hålla kameran stabil.

DJI Osmo Nano presterar också bra i fjärrstyrda inspelningsscenarier utan telefon. Röstkommandon som “starta inspelning” fungerade nästan omedelbart i en tyst miljö, men krävde att vi höjde rösten i bullrigare omgivningar (inte helt optimalt på stan). Gester fungerade också bra, och vi gillade att kunna knacka på kameran när den var avstängd för att starta inspelning, eller nicka med huvudet när den var monterad på hjälmen. Mycket mer diskret.

Osmo Nano har två inbyggda mikrofoner för stereoljud, och ljudet direkt från kameran var överraskande immersivt. Den plockar upp ljud från olika riktningar i offentliga miljöer, men fokuserar ändå tydligt på rösten när man pratar framför kameran.

Som hos alla actionkameror blir ljudet dämpat under vatten, men här återgick klarheten snabbare än hos andra modeller vi testat när kameran kom upp i luften igen. Det finns lägre och starkare vindreduktionslägen, och båda gjorde ett bra jobb med att minska störningar under en blåsig promenad, även om de inte tog bort allt. Vår röst var tydlig och fri från distorsion, men för helt rent ljud krävs fortfarande en separat mikrofon.

En stor fördel är att Osmo Nano kan anslutas direkt till DJI:s trådlösa mikrofoner utan att behöva någon separat mottagare. Vi har ännu inte hunnit prova detta, men vi ser att det kan bli en riktigt smidig lösning för kreatörer som vill fånga högkvalitativt ljud – särskilt de som redan använder DJI:s mikrofoner.

• Prestanda - test: 4/5

DJI Osmo Nano: bildkvalitet

• 1/1.3-tumssensor
• Video upp till 4K/120fps och 35 MP stillbilder
• 10-bit D-Log M- och HLG-färgprofiler

Osmo Nano har en 1/1.3-tums sensor, samma storlek som i Osmo Action 5 Pro och bara en aning mindre än den i Insta360 Go Ultra. Videospecifikationerna inkluderar 4K vid 60fps i 16:9-format och 4K 120fps slowmotion, som kan expanderas till 1080p 240fps.

Specifikationer i all ära, men det är resultatet som räknas – och här handlar det om de videor och foton man får från kameran. Sammantaget tycker vi att bildkvaliteten är bra för en actionkamera i den här storleken. Den kommer förstås inte ersätta en fullstor eller fullformatskamera, men det är heller inte förväntningen. Det fasta ultravidvinkelläget på 143 grader är perfekt för POV-inspelningar ur förstapersonsperspektiv, och vi kunde få med en hel bröllopsgrupp i bild (tyvärr kan vi inte inkludera testbilden här). Däremot är det svårt att zooma in på motivet om man vill komma närmare.

Vi testade Osmo Nano i alla möjliga väder- och ljusförhållanden. DJI lyfter fram kamerans breda dynamiska omfång, men i direkt solljus märkte vi banding där högdagrar klipptes bort. Detta syns i testvideon ovan, där vi provade snabbredigeringsfunktionen i DJI Mimo-appen.

4K-upplösningen är skarp och kontrastrik, och även i 8-bitars färgläge lyckas kameran fånga livfulla blå himlar och gröna träd, samt hantera snabba ljusförändringar (till exempel från mörka tunnlar till dagsljus) på ett bra sätt. Däremot hade vi gärna sett bättre hantering av linsflare. Kameran tenderade att exponera vårt ansikte korrekt när vi pratade mot kameran, men detta var inget vi ställt in manuellt. Generellt sett upplevde vi att materialet blev något mörkare än från Insta360 Go Ultra, möjligen för att ge större redigeringsmarginaler, medan Insta360:s material är mer designat för att vara klart att använda direkt.

DJI:s SuperNight-läge gör ett bra jobb med att reducera brus i mörker, men det fungerar bara upp till 30fps och med 8-bitars färg, vilket kan begränsa användningen för mer seriösa filmskapare. Det är dock den bästa nattkvaliteten vi sett från en bärbar kamera hittills, även om de fysiska begränsningarna med liten sensor och lins alltid kommer att märkas jämfört med större system. Viss AI-baserad brusreducering används i mörker, men den är mindre påtaglig för otränade ögon och betydligt renare än i äldre actionkameror.

DJI:s automatiska horisontnivellering (som kan kalibreras) fungerar utmärkt, och RockSteady-stabiliseringen imponerade särskilt i sportläget. För att verkligen testa det använde vi huvudmonteringen och spelade in de första fem minuterna av ett högintensivt träningspass. Trots burpees, jumping jacks och squats höll sig videon stabil och jämn – nästan onaturligt så. Även löpturer, hundpromenader och cykelklipp blev fullt användbara, även om handhållet material var något skakigare än när kameran satt i ett fäste.

Stillbilderna håller en mellanklassnivå på megapixlar (upp till 35 MP, med möjlighet att fotografera i 16:9- eller 4:3-format). Vi drar samma slutsats här som med Insta360 Go Ultra: bilderna duger bra att stoppa in i videoprojekt, men vi skulle nog inte använda dem som fristående inlägg i sociala medier eller för utskrifter. Se dem som ett tillägg snarare än en huvudfunktion, så blir man inte besviken.

Det mest imponerande är att Osmo Nano ger möjlighet att spela in med platt färgprofil (DJI:s D-Log M-läge), vilket bevarar maximalt med färg- och ljusinformation i videofilen – särskilt i högdagrar och skuggor.

Även om materialet direkt ur kameran ser ganska färglöst ut i det här läget, ger det mycket större möjligheter att justera färger, kontrast och mättnad för att skapa en specifik, filmisk look utan att förlora detaljer. Detta är också en stor fördel för kreatörer som använder Osmo Nano tillsammans med andra kameror och vill att slutresultatet ska se enhetligt ut.

• Bildkvalitet - poäng: 4/5

DJI Osmo Nano: totalpoäng

Bör du köpa DJI Osmo Nano?

Köp den om...

Du vill ha en kamera som ”försvinner”

Osmo Nano är tillräckligt liten för att bäras på ett halsband, en hatt eller ett pannband, tack vare sin storlek och vikt. Den magnetiska monteringen gör det möjligt med kreativa lösningar på exempelvis lyktstolpar, bilar och till och med tvättmaskiner.

Du redan äger DJI-produkter

För att förbättra ljudkvaliteten kan du koppla Nano direkt till två DJI-mikrofoner utan att behöva en mottagare. Har du redan en DJI-mikrofon, gimbal eller kamera innebär det också större igenkänning i appen.

Köp den inte om...

Du gillar en rymlig LCD-skärm

På under två tum tyckte vi att Osmo Nanos LCD-skärm var lite liten för att komponera bilder och granska klipp. Du kan använda mobilen för en större livevy, men det är inte alltid praktiskt.

Du vill ha en helt vattentät lösning

Nanos Vision Dock är bara stänkskyddad, och det gjorde oss obekväma vid inspelning i regn eller nära vatten. Är du en riktig actionälskare rekommenderar vi en kamera med mer robust konstruktion.

Andra alternativ

Så testade vi DJI Osmo Nano

• Testade kameran i två veckor innan embargot släpptes
• Bar den på promenader och löprundor, och monterade den vid bilkörning
• Spelade in videor med alla inställningar och i alla lägen

DJI skickade mig en fullproduktionsenhet av Osmo Nano för recension ungefär två veckor innan lanseringsdatumet, och jag använde den minst en gång om dagen – ofta mycket mer – under den perioden. Jag föredrar alltid att låta en kamera bli en naturlig del av mitt arbetsflöde istället för att göra en intensiv testperiod, för på så sätt upptäcker jag nyanserna som ger en mer informerad och hjälpsam recension.

Jag testade alla kamerans lägen, använde den både med och utan dockan, och monterade den på det magnetiska halsbandet och pannbandet. Jag redigerade främst materialet i DJI Mimo-appen direkt från min iPhone 15 Pro.

• Först testad i september 2025.

GoPro Max 2 är märkets efterlängtade återkomst till 360-kameramarknaden, och den kommer med samma robusta byggkvalitet och intuitiva designfilosofi som gjort GoPro synonymt med actionkameror i över ett decennium.

Det är en kompakt kamera med fyrkantig design, tydligt inspirerad av föregångaren men också förbättrad med lärdomar från konkurrenter som Insta360 X5 och DJI Osmo 360. Max 2 är byggd för tuffa tag – vattentät ner till 5 meter utan extra hus och redo att tåla den behandling som extremsport ofta innebär. En viktig nyhet är GoPros beslut att göra linserna helt användarutbytbara utan verktyg, något som är särskilt smart eftersom linser på 360-kameror är så utsatta för repor och skador.

Med ett pris på 6 290 kronor placerar sig Max 2 mellan DJI Osmo 360 och premiumalternativet Insta360 X5, vilket gör den till ett mellanalternativ som borde tilltala både lojala GoPro-användare och nykomlingar.

Höjdpunkten är GoPros så kallade “True 8K”-inspelning – Max 2 levererar äkta 8K-upplösning med minst 3 840 aktiva pixlar på varje axel. Resultatet är obestridligt skarpt och färgstarkt i bra ljusförhållanden.

Designen har också flera starka punkter: en ljusstark 1,82-tums pekskärm, GoPros klassiska tvåknappskontroller, inbyggd GPS och stöd för tre olika monteringssystem – de klassiska GoPro-fästena, standardiserade stativgängor och det nya magnetiska snabblåssystemet. Kameran känns stabil och välbalanserad, oavsett om den hålls i handen eller monteras på utrustning.

Videoinspelning toppar på 8K 30fps i 360-läge, med alternativ för 5,6K 60fps och 4K 100fps för slowmotion. Max 2 kan också ta 29MP 360-bilder och stöder 10-bitars färg samt GP-Log-profil för mer avancerad färgredigering i efterhand.

Prestandan är stark i dagsljus, med färgstarka, kontrastrika klipp som vi känner igen från GoPro, minimal distortion och effektiv automatisk “stitching” inklusive borttagning av selfiepinne. Däremot får kameran kämpa mer i mörka miljöer jämfört med konkurrenter som har särskilda nattlägen, och värmehantering kan bli ett problem under längre inspelningar.

Max 2 paras ihop med GoPros etablerade Quik-app för mobilen för snabb redigering och delning, samt den uppdaterade GoPro Player-programvaran för datorn för mer avancerad efterbearbetning. Båda erbjuder bra verktyg för 360-redigering, men ligger fortfarande snäppet efter Insta360:s mer sofistikerade programvara.

GoPro Max 2 revolutionerar inte 360-kameramarknaden – men den levererar precis det vi förväntar oss av GoPro. En välbyggd, lättanvänd kamera som ger utmärkta resultat i rätt förhållanden, och som stöds av ett stort ekosystem av tillbehör och programvara som gör hela upplevelsen smidigare. GoPro gör en stark comeback till 360-kameramarknaden.

GoPro Max 2 - specifikationer

GoPro Max 2: pris & tillgänglighet

• Lanserades globalt den 23 september 2025
• Förbokningar skickas från den 30 september 2025
• Pris 6 290 kronor

GoPro lanserade officiellt Max 2 den 23 september 2025, med leveranser som startar den 30 september.

Priset är satt till 6 290 kronor i ett paket som inkluderar kameran och ett batteri. I nuläget har vi inte fått information om några paket med tillbehör som selfiepinne, microSD-kort eller extra batterier, men vi uppdaterar om sådana alternativ dyker upp.

Det här listpriset placerar Max 2 mellan den dyrare Insta360 X5 och den mer prisvärda DJI Osmo 360, vilket känns helt rimligt. Max 2 är en kvalitetsprodukt och även om ett lägre pris hade varit en överraskning är det tydligt att GoPro har satt prislappen för att konkurrera direkt med sina närmaste konkurrenter.

• Pris - poäng: 4/5

GoPro Max 2: design

• Vattentät ner till 5 m, med utbytbara linser
• Kan monteras via stativ, magnetfäste eller monteringskrokar
• 1,82-tums pekskärm på baksidan

GoPro Max 2 liknar den första Max-modellen och behåller en kompakt, fyrkantig form i stället för det mer avlånga formatet som vissa 360-kameror använder. Kameran är byggd i tålig plast och ser rätt diskret ut, där det enda som bryter av det mörkgrå höljet är den blå GoPro-loggan och texten “Max 2”. Den är något mindre än sina närmaste konkurrenter, Insta360 X5 och DJI Osmo 360, men skillnaden är inte särskilt stor.

Som vi förväntar oss från en GoPro känns Max 2 robust och redo för äventyr. Den har ingen officiell IP-klassning, men GoPro uppger att den är vattentät ner till 5 meters djup och klarar kyla. Det är inte riktigt lika imponerande som vissa konkurrenter, men GoPro har berättat för oss att ett dykhus med bättre skydd under vatten är på gång.

En av de viktigaste nyheterna är att GoPro har gjort linserna helt användarutbytbara – dessutom utan verktyg. Det är en lösning som till och med slår Insta360 X5:s linsystem. Eftersom 360-kamerors linser sticker ut så mycket är de extra utsatta för skador, så att kunna byta dem enkelt (och relativt billigt) är ett riktigt smart drag.

Vi märkte dock att kondens kunde bildas inne i linsen när vi gick från inomhus- till utomhusmiljö, vilket påverkade bildkvaliteten (det syns i cykelsekvenserna i videon nedan). Det gick att fixa genom att ta bort linsen, torka den med en mikrofiberduk och sätta tillbaka den, men det var ändå en störande detalj. Vi har inte stött på samma problem hos andra 360-kameror och misstänker att det kan bero på den nya konstruktionen med löstagbara linser.

Max 2 är liten och lätt, vilket gör den enkel att montera på allt från hjälmar till cyklar och selfiepinnar. GoPro har dessutom gjort den kompatibel med tre olika monteringssystem: de klassiska GoPro-krokarna, standardgänga för stativ samt det nyare magnetfästet.

Kontrollerna är väldigt enkla. Kameran har två stora gummiknappar – en för ström och för att byta inspelningsläge, och en annan för att ta bilder eller starta inspelning – samt en ljusstark och skarp pekskärm på 1,82 tum för resten. Max 2:s gränssnitt är mycket lätt att förstå sig på, även för den som inte är van vid GoPro-kameror, och vi tror inte att någon som använt en actionkamera tidigare kommer ha svårt att snabbt lära sig hur den fungerar.

• Design - poäng: 5/5

GoPro Max 2: prestanda & funktioner

• Redigering via Quik- och GoPro Player-appar
• Inbyggd GPS
• 1 960 mAh-batteri ger runt en timmes 8K 30fps-inspelning

Eftersom Max 2 inte har något inbyggt lagringsutrymme sparas videor och bilder direkt på microSD-kort, och de kan snabbt överföras trådlöst till en mobil enhet som kör Quik-appen för redigering och delning.

Vi tycker att Quiks 360-videoredigerare fungerar riktigt bra, och vi kunde enkelt omrama klipp med manuella keyframes eller AI-assisterad objektspårning, samt justera bildinställningarna för att få fram den look vi ville ha. Färdiga videor och foton kan sparas direkt i mobilens kamerarulle, delas till sociala medier eller exporteras till andra enheter.

Det går förstås även att redigera på dator, och den uppdaterade GoPro Player-appen stöder keyframe-baserad omramning men saknar i dagsläget AI-spårning och bildjustering. GoPro säger att en ny brusreduceringsfunktion är på väg, men när vi testade appen var den nedtonad och otillgänglig eftersom vår M2-drivna MacBook Air inte riktigt var tillräckligt kraftfull.

GoPro har också bekräftat att både Adobe Premiere och DaVinci Resolve kommer få plug-ins för att direkt importera Max 2:s 360-filer. Premiere-stödet ska vara på plats innan slutet av 2025, medan Resolve får vänta till senare.

En fördel som Max 2 har gentemot DJI:s och Insta360:s konkurrenter är inbyggd GPS, vilket gör det möjligt att bädda in platsdata i videor och foton. De flesta andra kameror kräver antingen en extern modul eller uppkoppling till en mobiltelefon för geotaggning, så här ligger GoPro ett steg före – precis som med original-Max.

Trots en stor ventilationsöppning på ena sidan blir Max 2 varm under användning. När vi lät den spela in kontinuerligt stängde den av sig själv för att undvika överhettning, både vid 8K 30fps och 5.6K 30fps. Vid 8K höll den igång i knappt 30 minuter innan den stängde av, och nästan 58 minuter vid 5.6K. Detta var inomhus i rumstemperatur, men vi märkte att den klarade längre inspelningar utomhus under en kylig höstdag – vilket bättre motsvarar verkliga användningsförhållanden.

GoPro specificerar inte officiell batteritid för det inbyggda 1 960 mAh-batteriet, men vi lyckades spela in lite drygt en timme i 8K 30fps när kameran stod på utomhus. Det är rätt bra med tanke på bithastigheten och upplösningen, men om man planerar en heldag med 360-filmning bör man räkna med att skaffa ett par extra batterier.

Precis som original-Max har Max 2 sex inbyggda mikrofoner, men här erbjuder de även riktat ljud. Varken DJI Osmo 360 eller Insta360 X5 har sex mikrofoner, men trots det kan vi inte säga att Max 2 alltid är bäst i klassen. Ljudet låter helt okej i bra förhållanden, men när vinden tar i klarar inte den inbyggda vindreduceringen av att dämpa oväsendet särskilt väl.

GoPro säger att Max 2 kan användas med Apple AirPods och andra Bluetooth-hörlurar som trådlös mikrofon, vilket kan hjälpa mot vindproblemen. Men vi tycker att en dedikerad trådlös mikrofon i stil med DJI Mic vore den bästa lösningen GoPro skulle kunna erbjuda framöver.

• Prestanda - poäng: 4/5

GoPro Max 2: bildkvalitet

• Spelar in 10-bitars 8K 30fps / 5.6K 60fps / 4K 100fps-video
• 29 MP 360-bilder och 12 MP stillbilder med en lins
• Upp till 300 Mbps videobithastighet med GoPro Labs

GoPro har varit noga med att framhålla att Max 2 är den enda 360-kameran som spelar in vad företaget kallar “äkta 8K”-upplösning för 360-video. Enligt GoPro fuskar konkurrenter som Insta360 och DJI med siffrorna för att kunna hävda 8K-inspelning – antingen genom att räkna oanvända eller överlappande pixlar, eller genom att skala upp från lägre upplösning – medan Max 2 faktiskt levererar 8K med minst 3 840 aktiva pixlar på varje axel för båda sensorerna.

Video kan spelas in med upp till 10-bitars kvalitet och antingen i en standard färgprofil eller i det platta GP-Log-läget för färgkorrigering i efterhand. Den maximala bithastigheten är 120 Mbps, eller 300 Mbps för den som använder GoPro Labs. För vårt test höll vi oss till 120 Mbps. Vi provade GP-Log, men eftersom GoPro ännu inte släppt någon LUT vid testtillfället upplevde vi färgkorrigeringen som mer tidskrävande än önskvärt. När LUT:en väl är ute lär processen bli betydligt enklare.

Videokvaliteten är generellt mycket stark, oavsett om vi spelade in i 8K (begränsat till 30fps) eller i 5.6K (som går upp till 60fps, vilket möjliggör 2x slowmotion). För den som vill ha ännu mer slowmotion finns även 4K 100fps. GoPro är sedan länge kända för färger som ser bra ut direkt ur kameran, med minimal distortion och linsflare.

För det mesta gäller det även här, även om vi märkte att vissa 360-videor såg något överexponerade och urtvättade ut i ljusa himlar – sannolikt eftersom exponeringen måste ställas in för hela 360º-fältet snarare än en enskild riktning. Genom att justera exponeringen manuellt kan man förbättra resultatet, men överlag är kvaliteten riktigt stark.

Stillbilder ser också bra ut. Vi justerade exemplet nedan något i Quik-appen, men det är i princip direkt från kameran.

I mörker imponerar däremot inte Max 2 lika mycket. Både DJI Osmo 360 och Insta360 X5 har dedikerade nattlägen för 360-video, men Max 2 är begränsad till standardläget – vilket ger brusiga och oskarpa resultat i svagt ljus. Det är möjligt att GP-Log och lite smarta inställningar före efterbearbetning skulle kunna ge bättre resultat, men det hann vi inte testa fullt ut. Vad vi däremot kan säga är att både Osmo 360 och X5 gör det mycket enklare att få användbart material i dåligt ljus, medan Max 2 inte riktigt hänger med.

Så om nattfilmning är en prioritet är Max 2 inte den bästa 360-kameran. Men om du filmar i dagsljus och vill ha den absolut renaste och skarpaste 8K-upplevelsen, är detta den bästa kameran att välja.

Kameran erbjuder också en rad olika inspelningslägen utöver vanliga 360-videor och foton: time lapse-lägen, dedikerade single-lens-lägen och mer. Vi har till exempel inkluderat ett snabbt klipp inspelat med Night Lapse-läget i videon ovan.

• Bildkvalitet - poäng: 5/5

GoPro Max 2: totalpoäng

Bör du köpa GoPro Max 2?

Köp den om...

Du redan är inne i GoPro-ekosystemet

Har du lådor fulla med GoPro-fästen och ett abonnemang? Max 2 passar rakt in i GoPros sortiment, så om du redan är ett fan kommer du känna dig hemma direkt.

Du är en risk­t­agare

Max 2 är liten och robust, vilket gör den perfekt för extremsport. Dess linser är dessutom väldigt enkla att byta ute i fält – utan verktyg.

Du gillar när saker är enkla

Max 2:s minimala kontroller, smidiga app och fina bildkvalitet direkt ur kameran gör den till en av de enklaste 360-kamerorna att använda.

Köp den inte om...

Du filmar i mörker eller inomhus

Även om den briljerar i dagsljus kan Max 2:s prestanda i svagt ljus inte mäta sig med konkurrenterna från DJI och Insta360.

Du vill ha inbyggd lagring

En liten detalj, men Osmo 360:s inbyggda lagring gör att du slipper fumla med microSD-kort – med Max 2 måste du göra det.

Andra alternativ

Så testade vi DJI Osmo 360

• Testade kameran med firmware v01.09.71 under fyra dagar
• Hade kameran monterad på selfiepinne, hjälm, cykel och bröstsele
• Spelade in videor dag- och kvällstid till fots och på cykel

Från den ursprungliga skribenten;

GoPro skickade mig ett recensionsexemplar av Max 2 en vecka innan lanseringsdatumet och den var uppdaterad till firmware v01.09.71. Det innebar fullständiga lanseringsfunktioner, så långt jag vet, vilket gjorde att jag kunde testa alla inspelningslägen och bildkvalitet – något jag gjorde genom att ta med kameran ut i fält monterad på olika tillbehör (cykel, huvud, hjälm, bröstsele, selfiepinne).

Jag testade den i olika ljus- och väderförhållanden, och redigerade de inspelade videorna och bilderna med båda GoPros appar: Quik-mobilappen och GoPro Player för dator (på min M2 MacBook Air, som tyvärr inte var tillräckligt kraftfull för att använda appens Denoise-funktion).

• Först testad i september 2025

DJI Osmo 360 är DJI:s efterlängtade inträde på 360-kameramarknaden och den gör entré med den självsäkerhet och finess vi förväntar oss från ett företag som finslipat sin actionkamerateknik i flera år.

Det här är en stilren, fickvänlig kamera som lånar designinslag från konkurrenter som Insta360 X5 och GoPro Max: fyrkantig kropp, dubbla linser, mörkgrå finish och konstruerad för att tåla tuffa tag – någorlunda. Trots IP68-klassning och funktion i minusgrader avråder DJI själva från undervattensanvändning, på grund av potentiella problem med bildsammanfogning – en något märklig brist för en kamera som i övrigt marknadsförs som robust. Den saknar också utbytbara linser, vilket var en stor fördel med Insta360 X5 för äventyrslystna användare.

Med det sagt imponerar Osmo 360 från start – inte bara med vad den kan göra, utan även med hur mycket billigare den är än huvudkonkurrenten. Med ett startpris på 5 399 kronor är den betydligt billigare än Insta360:s motsvarande paket. Då har vi inte ens räknat in de generösa 128 GB med inbyggd lagring.

Designmässigt finns mycket att gilla: en skarp 2-tums pekskärm, intuitiv knappuppsättning med tre knappar, löstagbart batteri, USB-C-laddning och två monteringsalternativ (standard gänga och DJI:s magnetiska snabbfäste). Den känns gedigen i handen, välbalanserad och genomtänkt.

Kameran använder ett par kvadratiska CMOS-sensorer på 1/1,1 tum med stora 2,4 μm-pixlar, och DJI hävdar att den kvadratiska formen gör att hela sensorarean kan utnyttjas, till skillnad från konkurrenter vars rektangulära sensorer beskärs rejält. Oavsett om det är marknadsföringssnack eller teknisk sanning är resultatet utan tvekan skarpt. Videon går upp till 8K i 50 fps i 360-läge eller 5K 60 fps (eller 4K 120 fps) med en enskild lins, med 10-bitars färg och stöd för den platta färgprofilen D-Log M för dig som vill färgkorrigera i efterhand.

Materialet ser färgstarkt och livligt ut direkt från kameran, om än ibland lite överbearbetat. Kameran tar också 120 MP stillbilder och erbjuder flera speciallägen, inklusive SuperNight, som förbättrar prestandan i svagt ljus i 360-läge, samt Boost, som ger vidvinklig video med höga bildhastigheter liknande en klassisk actionkamera. Båda är välkomna tillägg och särskilt SuperNight imponerar vid nattfilmning.

Ljudet hanteras av fyra inbyggda mikrofoner som gör ett bra jobb i gynnsamma förhållanden, men har svårt i blåsig miljö. Den verkliga stjärnan här är kompatibiliteten med DJI:s egna trådlösa mikrofonsystem: koppla ihop med DJI Mic 2 eller DJI Mic Mini så får du kristallklart 24-bitars ljud, kan justera volym och brusreducering direkt i kameran och få ren röstinspelning även i svåra ljudmiljöer. Det är ett riktigt användbart ekosystemförsprång för DJI-användare.

Prestandan är överlag stark. Osmo 360 paras ihop med den befintliga DJI Mimo-appen för kontroll, förhandsgranskning, uppdateringar och snabb redigering. Appen innehåller en AI-baserad automatisk klippredigerare för att snabbt skapa delbara klipp med minimal ansträngning, även om den i dagsläget är mest lämpad för dagsljusaktiviteter som cykling eller skidåkning.

Mer avancerad redigering sker i nya DJI Studio för dator, som erbjuder keyframes, spårning, filter och exportverktyg för både macOS och Windows. Det är lättanvänt, strömlinjeformat och känns som en riktig konkurrent till Insta360:s mer mogna mjukvara.

Sammanfattningsvis lyckas inte Osmo 360 riktigt trumfa Insta360 X5 på ren prestanda (den matchar inte batteritiden, undervattensförmågan eller möjligheten till linsbyte), men den kommer väldigt nära – och till ett mycket attraktivt pris. För dig som redan är en del av DJI:s ekosystem, eller som vill ta steget in i 360-video för första gången, är det här ett riktigt starkt alternativ.

DJI Osmo 360 - specifikationer

DJI Osmo 360: pris & tillgänglighet

• Lanserad globalt den 31 juli 2025 – förutom i USA
• Standardpaketet kostar 5 399 kronor
• Adventure-paketet kostar cirka 7 099 kronor

DJI Osmo 360 lanserades den 31 juli 2025 och går nu att beställa via DJI:s egna hemsida och hos stora svenska teknikåterförsäljare.

Vid lansering finns kameran i två olika paket. Osmo 360 Standard Combo innehåller kameran, ett Osmo Action Extreme Battery Plus, ett skyddsfodral, ett gummiskydd för linserna, en rengöringsduk och en USB-C till USB-C-kabel – och har ett pris på 5 399 kronor.

Osmo 360 Adventure Combo innehåller allt ovan, plus ett Osmo Action Multifunctional Battery Case 2, en snabbfäste-adapter och en 1,2 meter lång selfiestick. Detta paket kostar cirka 7 099 kronor.

Det här är anmärkningsvärt lågt prissatt, särskilt jämfört med huvudkonkurrenten Insta360 X5. Vid lansering kostade X5:s standardpaket – som bara innehåller kameran och ett batteri – runt 6 790 kronor. Det mer kompletta Essentials-paketet (med selfiestick, laddetui, extrabatteri, snabbladdare, linskydd, fodral och linsskydd) kostade runt 8 500 kronor. Då har vi inte ens räknat med att X5 kräver ett microSD-kort, medan DJI-kameran har 128 GB inbyggt.

• Värde - poäng: 5/5

DJI Osmo 360: design

• IP68-klassning och fungerar ner till -20 °C
• Har både stativfäste och magnetiskt snabbfäste
• Rekommenderas inte för undervattensfilmning

DJI Osmo 360 påminner om en korsning mellan konkurrenterna GoPro Max och Insta360 X5. Den har den kompakta, fyrkantiga formen från den förra och kontroll-layouten samt de centralt placerade fisköge-linserna från den senare. Precis som båda är den tillverkad i robust mörkgrå plast, med kupade linser som sticker ut på var sin sida.

På ena sidan sitter en 2-tums pekskärm i 16:9-format, tillsammans med tre fysiska knappar: en strömknapp (som också växlar mellan inspelningslägen), en avtryckarknapp och en tredje knapp som växlar mellan kameravyerna på skärmen. Två luckor döljer anslutningarna – en för USB-C-porten (för laddning och dataöverföring) och en för det löstagbara batteriet och microSD-kortplatsen.

På undersidan hittar vi ett standardfäste för stativ (1/4-tums gänga), samt clips och en magnet för DJI:s egna snabbfäste. Vi uppskattar att båda monteringsalternativen ingår vid köp.

Osmo 360 är IP68-klassad, vattentät ned till 10 meter och fungerar i temperaturer ner till -20 °C. DJI varnar dock för att kamerans kupade linser kan orsaka “bildförvrängning och felaktig bildsammanfogning” under vattnet, vilket gör att undervattensfilmning inte rekommenderas. Det är intressant – särskilt eftersom Insta360 X5 har liknande linser, men dess tillverkare aktivt uppmuntrar undervattensbruk och erbjuder särskilda bildprofiler och korrigeringar för ändamålet.

När det gäller hållbarhet är det synd att Osmo 360 inte har utbytbara linser som X5. Med tanke på att linserna på 360-kameror sticker ut är de extra utsatta för repor – och Insta360:s lösning med utbytbara linser har varit imponerande. På plussidan erbjuder DJI ett tillval i form av ett skyddskit för linserna, samt DJI Care Refresh – en försäkring som inkluderar ett begränsat antal gratisbyten av kameran vid olycksskador som kostar runt 700 kronor.

• Design - poäng: 4/5

DJI Osmo 360: prestanda & funktioner

• AI-redigerade videor via DJI Mimo-appen
• Upp till 100 minuters batteritid vid 8K 30 fps
• Direkt kompatibel med DJI Mic 2 och Mic Mini

Osmo 360 fungerar med den befintliga DJI Mimo-appen, som kopplar kameran till mobilen och låter oss fjärrstyra enheten, installera uppdateringar och bläddra bland bilder och videor. Appen har en enkel men effektiv videoredigerare som gör det lätt att skapa snygga klipp med omramning eller panoramaläge med hjälp av keyframes eller AI-baserad motivspårning.

Appen erbjuder också en AI-baserad autoeditor som väljer klipp, bildvinklar, övergångar och musik för att snabbt skapa ett delningsvänligt videoklipp – ungefär som Insta360:s app – men den imponerar inte riktigt lika mycket i nuläget. Funktionen är för närvarande endast anpassad för dagtidsvideor från aktiviteter som skidåkning, cykling och motorcykelkörning, men vi räknar med att DJI kommer att bredda funktionaliteten framöver.

DJI har även nyligen lanserat DJI Studio, en kostnadsfri desktop-app för macOS och Windows som möjliggör enkel 360-redigering även på datorn. Efter att vi fört över filer kan vi sätta keyframes, använda AI-spårning, lägga till filter och musik, trimma klipp och exportera antingen omramade standardvideor eller panoramavideor. Vi testade att sätta ihop några klipp på en MacBook och upplevde att processen var både intuitiv och lätt att ta till sig.

Osmo 360 använder samma 1 950 mAh-batteri som lanserades med DJI Osmo Action 5 Pro. Det är en praktisk lösning för oss som redan äger båda kamerorna. Samtidigt är batteriet betydligt mindre än det 2 400 mAh-batteri som medföljer Insta360 X5 – och som ger upp till 185 minuters användning.

Batteritiden för Osmo 360 är kortare som ett resultat: vi lät kameran spela in i 8K 30 fps tills batteriet tog slut, vilket gav cirka 90 minuters inspelning. Det är ändå en bra siffra – bara inte lika imponerande som batteritiden på X5. Å andra sidan stödjer batterierna PD-snabb­laddning och är relativt prisvärda, så det är lätt att bunkra upp några extra vid behov.

Kameran har fyra inbyggda mikrofoner och ljudkvaliteten är bra under goda förhållanden – röster och omgivningsljud fångas tydligt. Precis som på de flesta inbyggda mickar är den dock känslig för vind, vilket snabbt försämrar ljudkvaliteten.

En stor fördel är att Osmo 360 är kompatibel med DJI:s egna OsmoAudio-produkter. Vi kunde ansluta en DJI Mic Mini direkt till kameran och spela in 24-bitars ljud, justera och förhandsgranska ljudnivåer direkt på skärmen, samt slå på och av brusreducering. Tack vare vindskydd och brusreducering kunde vi spela in tydligt tal även i blåsigt väder på cykeln.

• Prestanda - poäng: 4/5

DJI Osmo 360: bildkvalitet

• Två 1/1.1-tumssensorer
• Spelar in 10-bitars 8K-video upp till 50 fps och tar 120 MP-bilder
• Dedikerade lägen för svagt ljus och enkelobjektivläge

DJI har utrustat Osmo 360 med ett par fyrkantiga 1/1.1-tums CMOS-sensorer som enligt tillverkaren ska ge bättre resultat än konkurrenterna tack vare stora pixlar på 2,4 μm – ungefär dubbelt så stora som de i Insta360 X5. DJI hävdar att den kvadratiska sensorn ger full ytanvändning, till skillnad från andra 360-kameror som bara använder mittdelen av sina rektangulära sensorer. Det möjliggör enligt DJI både bättre pixelstorlek och förbättrad bildkvalitet.

Kameran stödjer 360-video i upp till 8K 50 fps, samt 5K 60 fps eller 4K 120 fps i enkelobjektivsläge. Det går även att ta stillbilder på upp till 120 MP (eller 30 MP i HDR) och spela in i 10-bitars färg med det platta D-Log M-läget för mer flexibel färgkorrigering i efterhand.

Vi upplevde att bildkvaliteten generellt sett var utmärkt för att vara en 360-kamera. I dagsljus gav inspelning i standardläge skarpa och färgstarka videor.

Det sker uppenbarligen viss bildförbättring – med viss överskärpning och färger som ibland drar åt det överdrivna, särskilt himmel som kunde skifta mot turkos. Men inställningsmöjligheterna ger oss gott om kontroll över slutresultatet.

Linsbländning hanteras bra, selfiestick tas bort effektivt automatiskt och både bildstabilisering och horisontnivellering fungerade nästintill felfritt i våra tester.

Vi är mycket imponerade, men det bör också sägas att om vi nyligen hade köpt en Insta360 X5, finns det inget i Osmo 360 som får oss att ångra det köpet. Jämför vi klipp sida vid sida är det mycket små skillnader mellan kamerorna, trots DJI:s marknadsföring om pixelstorlek och sensorspecifikationer.

Höjdpunkten bland speciallägena är förmodligen SuperNight, som endast finns för 360-läge. Det ger hög ljuskänslighet och bra bildkvalitet i svagt ljus, till exempel inomhus eller nattetid. Vi hoppades att Osmo 360:s större pixlar skulle ge övertag i mörker jämfört med X5 – men våra testklipp var ganska lika.

Med andra ord: bra för en 360-kamera, men inte riktigt på den nivå som krävs för professionellt innehåll – inte utan viss efterbearbetning. Snabba rörelser kunde exempelvis ge störande ljusblödningar kring ljuskällor.

Läget Boost (endast enkelobjektiv) är också användbart. Det ger ultra­vidvinkel, hög dynamik, bra prestanda i svagt ljus och upp till 120 fps – ett läge som påminner mycket om en klassisk actionkamera. Perfekt för cykelturer eller när Osmo 360 används som dashcam.

• Bildkvalitet - poäng: 5/5

DJI Osmo 360: totalpoäng