Bildkvaliteten hos Bravia 7 II är överlag riktigt bra. TV:n uppvisar utmärkt kontroll över bakgrundsbelysningen, vilket ger svärta i OLED-klass när man tittar rakt framifrån, med minimala tecken på ljusglorior. Den levererar dessutom spektakulära färger som kan mäta sig med de bästa OLED-TV-apparaterna, tillsammans med förfinade, verklighetstrogna detaljer och texturer som verkligen ger liv åt bilden.

Rörelsehanteringen är också utmärkt, även under snabba och intensiva sekvenser. Bildkvaliteten är visserligen inte perfekt, eftersom skärmen är reflekterande och både ljusglorior och försämrad kontrast blir synliga när man tittar från sidan. Trots det levererar Bravia 7 II fortfarande en mycket bra bild.

Sonys TV-apparater brukar tillhöra de bästa när det gäller inbyggt ljud, men även om Bravia 7 II visar potential levde ljudkvaliteten inte riktigt upp till mina förväntningar. Det är viktigt att få inställningarna rätt (läs mer om detta i avsnittet om ljudkvalitet), och när allt väl är korrekt inställt levererar TV:n en klar, detaljrik och precis ljudbild med helt okej bas.

Däremot upplevde jag att ljudbilden var lite för begränsad för min smak. Om du tittar mycket på film skulle jag därför rekommendera att komplettera med någon av de bästa soundbar-högtalarna.

Bravia 7 II har ett bra stöd för gaming, med funktioner som 4K i 120 Hz, VRR, ALLM och Dolby Vision. Jag uppmätte dessutom ett input lag på endast 10,4 ms, vilket är ett av de bättre resultaten jag har sett från en Sony-TV.

Det märks också under spelandet, där jag upplevde prestandan som både mjuk och responsiv. Även om TV bara har två HDMI 2.1-portar och bilden ibland kan bli lite grötig under särskilt intensiva spelsekvenser, kan Bravia 7 II fortfarande konkurrera med de bästa gaming-TV-apparaterna.

Bravia 7 II använder Google TV som smart TV-plattform och erbjuder ett bra utbud av bild- och ljudinställningar, med menyer som är förhållandevis enkla att navigera. Prestandan är överlag stabil, med bara enstaka tillfällen då gränssnittet hackar till. De stora annonsbanners som visas på startsidan kan visserligen vara distraherande, men Google TV är fortfarande en helt okej smart TV-plattform.

Bravia 7 II ger också bra valuta för pengarna. Även om det är en förhållandevis dyr TV i mellanklassen levererar den mycket bra prestanda och ett omfattande funktionsutbud. Den kan till och med mäta sig med konkurrerande OLED-modeller som LG C6.

65-tumsmodellen kostar 31 990 kronor i Sverige. Det är fortfarande mycket pengar, men med tanke på vad Bravia 7 II erbjuder ligger den prismässigt relativt nära andra RGB- och OLED-TV-apparater i samma klass.

Sony Bravia 7 II: pris och släppdatum

• Lanseringsdatum: Juli 2026
• 50 tum: Inga tillgängliga svenska prisuppgifter
• 55 tum: 27 990 kr
• 65 tum: 31 990 kr
• 75 tum: 37 990 kr
• 85 tum: 44 990 kr
• 98 tum: 79 990 kr

Bravia 7 II är den mer prisvärda modellen i Sonys True RGB TV-sortiment och placerar sig under flaggskeppet Sony Bravia 9 II. I Sverige finns modellen i flera olika storlekar, från 50 tum hela vägen upp till imponerande 98 tum, vilket gör att det finns alternativ för både mindre vardagsrum och riktigt stora hemmabioanläggningar.

Den minsta modellen på 50 tum saknar för närvarande svenska prisuppgifter, medan 55-tummaren kostar 27 990 kronor. För 65-tumsmodellen, som jag testade i den här recensionen, får du betala 31 990 kronor, medan den större 75-tummaren kostar 37 990 kronor. Vill du ha en ännu större skärm finns även en 85-tumsmodell för 44 990 kronor och en rejäl 98-tummare för 79 990 kronor.

Det är fortfarande relativt höga priser, särskilt med tanke på att Bravia 7 II är tänkt som det mer prisvärda alternativet i Sonys RGB-sortiment. Samtidigt erbjuder den imponerande bildkvalitet och ett omfattande funktionsutbud, vilket gör att den kan konkurrera med flera OLED-TV-apparater i motsvarande prisklass.

Sony Bravia 7 II: specifikationer

Sony Bravia 7 II: benchmarktester

Previous

1 / 4

Next

Brightness Measurements

Taken using a colorimeter and test pattern generator. Click the test name for measurements and select the chosen test from the dropdown menu.

HDR FilmmakerHDR StandardSDR FilmmakerSDR Standard

Sony Bravia 7 II

HDR Filmmaker Mode (10% window)

1114

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

829

LG C6

HDR Filmmaker Mode (10% window)

1427

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

247

Samsung R95H

HDR Filmmaker Mode (10% window)

1977

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

612

05001,0001,5002,000

nits

HDR Filmmaker Data

Product	HDR Filmmaker Mode (10% window) (nits)	HDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 7 II	1114	829
LG C6	1427	247
Samsung R95H	1977	612

Sony Bravia 7 II

HDR Standard Mode (10% window)

1295

HDR Standard Mode (Fullscreen)

788

LG C6

HDR Standard Mode (10% window)

1364

HDR Standard Mode (Fullscreen)

243

Samsung R95H

HDR Standard Mode (10% window)

2066

HDR Standard Mode (Fullscreen)

647

07501,5002,2503,000

nits

HDR Standard Data

Product	HDR Standard Mode (10% window) (nits)	HDR Standard Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 7 II	1295	788
LG C6	1364	243
Samsung R95H	2066	647

Sony Bravia 7 II

SDR Filmmaker Mode (10% window)

90

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

94

LG C6

SDR Filmmaker Mode (10% window)

333

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

237

Samsung R95H

SDR Filmmaker Mode (10% window)

115

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

185

0100200300400

nits

SDR Filmmaker Data

Product	SDR Filmmaker Mode (10% window) (nits)	SDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 7 II	90	94
LG C6	333	237
Samsung R95H	115	185

Sony Bravia 7 II

SDR Standard Mode (10% window)

608

SDR Standard Mode (Fullscreen)

476

LG C6

SDR Standard Mode (10% window)

391

SDR Standard Mode (Fullscreen)

234

Samsung R95H

SDR Standard Mode (10% window)

413

SDR Standard Mode (Fullscreen)

187

0200400600800

nits

SDR Standard Data

Product	SDR Standard Mode (10% window) (nits)	SDR Standard Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 7 II	608	476
LG C6	391	234
Samsung R95H	413	187

HDR color gamut

Closer to 100% is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

Sony Bravia 7 II

UHDA-P3

98.6

BT.2020

89.6

LG C6

UHDA-P3

99.7

BT.2020

75.9

Samsung R95H

UHDA-P3

148

BT.2020

94.1

037.575112.5150

HDR Filmmaker Data

Product	UHDA-P3 ()	BT.2020 ()
Sony Bravia 7 II	98.6	89.6
LG C6	99.7	75.9
Samsung R95H	148	94.1

Picture accuracy

A lower score is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

SDR Delta-E

Sony Bravia 7 II

6.5

LG C6

1.3

Samsung R95H

3.7

01234567

SDR Delta-E Data

Product	Value
Sony Bravia 7 II	6.5
LG C6	1.3
Samsung R95H	3.7

Input lag

Lower is better. Taken using a Leo Bodnar 4K HDMI Video Signal Lag Tester.

Sony Bravia 7 II

4K 60Hz

10.4

1080p 120Hz

5.7

LG C6

4K 60Hz

9.2

1080p 120Hz

4.7

Samsung R95H

4K 60Hz

11.7

1080p 120Hz

9.4

03.757.511.2515

ms

HDR Filmmaker Data

Product	4K 60Hz (ms)	1080p 120Hz (ms)
Sony Bravia 7 II	10.4	5.7
LG C6	9.2	4.7
Samsung R95H	11.7	9.4

Sony Bravia 7 II: funktioner

• RGB mini-LED-panel
• XR-processor
• Funktioner optimerade för PS5

Bravia 7 II är en av Sonys True RGB-TV-apparater och använder RGB mini-LED-bakgrundsbelysning. Det innebär att de vita lysdioderna som normalt används i traditionella LED- och mini-LED-paneler har ersatts med röda, gröna och blå lysdioder. Syftet är att ge större färgvolym och generellt högre ljusstyrka. Utöver RGB-bakgrundsbelysningen finns flera särskilda RGB-funktioner, bland annat RGB Backlight Master Drive Pro och RGB Triluminous Max.

Bravia 7 II är utrustad med Sonys egen XR-processor, som möjliggör bildfunktioner som XR Clear Image (för bättre rörelseskärpa), XR Motion Clarity (för mjukare rörelser) och XR Contrast Booster (för förbättrad kontrast).

TV:n har stöd för Dolby Vision HDR, men inte HDR10+, vilket inte är ovanligt för Sony. Det finns även stöd för IMAX Enhanced-innehåll.

Bravia 7 II har dessutom funktionen X-Wide Angle Pro, som ska ge bättre betraktningsvinklar. Det är något som de flesta tillverkare av RGB-TV-apparater lyfter fram som en av fördelarna med den nya tekniken, eftersom traditionella mini-LED-TV-apparater ofta uppvisar ljusglorior från bakgrundsbelysningen när skärmen betraktas från sidan.

När det gäller ljud har modellerna på 65, 75 och 85 tum ett högtalarsystem på 40 W, bestående av två fullregisterhögtalare och två subwoofers. Modellerna på 50 och 55 tum använder istället två fullregisterhögtalare och två diskanthögtalare.

Bravia 7 II har stöd för AI-baserad uppskalning av röster och ljudkalibrering efter rummets akustik, samt ljudformaten Dolby Atmos, DTS och DTS-HD.

För gaming har Bravia 7 II två HDMI 2.1-portar med stöd för 4K i 120 Hz, ALLM och VRR. De övriga två portarna är vanliga HDMI 2.0-portar.

Här finns också flera funktioner som är optimerade för PS5, bland annat Auto HDR Tone Mapping och Auto Genre Picture Mode. Den senare innebär att TV:n automatiskt växlar till spelläget när en PS5 upptäcks. Dessutom finns stöd för appen PS Remote Play, som gör det möjligt att styra och spela på din PS5, PS5 Pro eller PS4 från en annan plats via TV.

Bravia 7 II använder Google TV som smart TV-plattform och har stöd för de vanliga streamingapparna, som Netflix och Prime Video, samt Sonys egen streamingtjänst Bravia Pictures Core.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

Sony Bravia 7 II: bildkvalitet

• Fantastisk färgåtergivning
• Utmärkt kontrast
• Ljusglorior när skärmen betraktas från sidan

Om vi börjar med ljusstyrkan uppmätte jag en maximal HDR-ljusstyrka på 1 114 nits hos 65-tumsmodellen av Bravia 7 II i bildläget Professional (Sonys motsvarighet till Filmmaker Mode), 1 295 nits i Standard-läget och 1 163 nits i Cinema-läget. Det gör den till en av de ljussvagare RGB-TV-apparaterna jag har testat med fabriksinställningarna. Som jämförelse uppmätte jag 2 097 nits hos Hisense UR8 och 1 977 nits hos Samsung R95H, båda i HDR Filmmaker Mode.

När det gäller HDR-ljusstyrka över hela skärmen uppmätte jag 829 nits i Professional-läget, vilket är ett riktigt bra resultat. Det är faktiskt bättre än både Hisense UR8, som nådde 771 nits, och Samsung R95H, som uppmätte 612 nits, återigen båda i Filmmaker Mode.

Bravia 7 II levererade också lovande resultat för maximal SDR-ljusstyrka, med 608 nits i Standard-läget och 663 nits i Cinema-läget. Det gör den till en bra TV för vanligt TV-tittande på dagtid, TV-sändningar och andra källor som inte använder HDR.

En av de första sakerna jag lade märke till när jag testade Bravia 7 II i vårt labb var att skärmen är reflekterande. Mörka scener som visades i stark belysning gav upphov till spegelblanka reflektioner, särskilt när stora delar av bilden var svarta. Om du ska titta på en mörkare film eller TV-serie är det därför definitivt värt att dämpa belysningen i rummet.

När jag gick vidare till 4K- och HDR-innehåll visade Bravia 7 II upp en utmärkt färgåtergivning, faktiskt en av de bästa jag hittills har sett hos en RGB-TV. När jag tittade på The Super Mario Galaxy Movie verkligen sprudlade färgerna på skärmen med en fantastisk intensitet.

När alla Lumas samlas i ett rum för en sagostund är de små figurerna otroligt färgstarka och visar verkligen upp Bravia 7 II imponerande färgvolym. Även andra starka färger genom filmen, som den gröna färgen på Yoshis hud, återges med en imponerande intensitet och fyllighet.

I en spelfilm som Speed Racer återger Bravia 7 II den pråliga inredningen i familjen Racers hem och deras kläder med mycket hög precision och imponerande skärpa. Den lila färgen hos Royalton Industries är en annan höjdpunkt, där Bravia 7 II visar upp utmärkt återgivning av ljusa detaljer och imponerande färgljusstyrka.

Att Bravia 7 II levererar så fantastiska färger är egentligen ingen överraskning, eftersom den också fick mycket höga resultat i mina mätningar av HDR-färgomfånget. Jag uppmätte en täckning på 87,7 procent av färgrymden BT.2020 och 99,2 procent av UHDA-P3. Båda är utmärkta resultat som placerar TV i nivå med QD-OLED-modeller.

Andra RGB-TV-apparater jag har testat har visserligen sprängt skalan för UHDA-P3-täckning, där både Hisense UR8 och Samsung R95H uppmätte över 145 procent. Det hindrade dock inte färgerna på Bravia 7 II från att se fantastiska ut. Faktum är att jag ofta föredrog Bravia 7 II färgprofil när jag jämförde den med Samsung R95H. Den gav till och med LG C6 en ordentlig match i min jämförelse mellan LG C6 och Bravia 7 II.

Kontrasten hos Bravia 7 II är riktigt bra. I The Batman balanseras de mörka väggarna och golven i Batcave på ett imponerande sätt mot de ljusa tonerna från taklamporna och bildskärmarna som Bruce använder när han granskar videomaterial.

Även detaljerna i skuggorna är utmärkta. Texturer som bakväggen på en tunnelbaneperrong där Batman står går tydligt att urskilja, samtidigt som de mörka nyanserna behåller sitt djup och sin fyllighet.

I Dark City är svärtan djup och intensiv, och även här levererar TV:n kraftfull kontrast. Jag lade dock märke till att vissa mörka detaljer ibland försvann i svärtan. När John pratar med hotellreceptionisten är exempelvis strukturen i hans lockiga hår inte lika tydlig, även om de svarta nyanserna fortfarande är fylliga.

I min jämförelse mellan Bravia 7 II och Samsung R95H visade sig R95H vara bättre på att återge mörka detaljer i just den här scenen.

Bravia 7 II uppvisade fantastisk detaljrikedom och skarpa texturer genom hela min testperiod. I ett klipp med en snötäckt hjort från 4K Blu-ray-skivan Spears & Munsil UHD Benchmark fick djuret ett nästan tredimensionellt utseende, med ett imponerande djup som verkligen gav liv åt bilden.

Detsamma gällde andra referensscener jag använde, exempelvis människorna i Speed Racer. Hudtonerna såg verklighetstrogna ut och andra texturer, som detaljerna på bilen Mach 5, återgavs med fantastisk skärpa.

TV:n uppvisade dessutom utmärkt rörelsehantering, även när rörelseinställningarna var avstängda. När bilarna susade runt banan under det inledande loppet i Speed Racer syntes knappt några tecken på ryckighet eller rörelseoskärpa.

Bravia 7 II hanterade till och med kommentatorerna som rörde sig över skärmen på ett effektivt sätt, något som jag har sett orsaka kraftiga ryckningar på andra TV-apparater.

Även om jag upplevde att Bravia 7 II hade bättre betraktningsvinklar än en traditionell mini-LED-TV, märkte jag att vissa ljusglorior från bakgrundsbelysningen blev synliga när jag tittade på skärmen från en kraftig vinkel, särskilt i mörka scener.

När vit text visas mot en svart bakgrund uppstår exempelvis en haloeffekt runt bokstäverna. Det här är ett område där OLED, som RGB-tekniken är tänkt att konkurrera med, fortfarande är överlägsen tack vare sina individuellt styrda pixlar som ger bättre kontroll över ljuset.

När jag betraktade Bravia 7 II rakt framifrån levererade den dock överlag mycket bra kontroll över bakgrundsbelysningen.

• Bildkvalitet - poäng: 4,5/5

Sony Bravia 7 II: ljudkvalitet

• Bra dynamik och detaljrikedom
• Effektiv Acoustic Room Calibration
• Ljudbilden kan fortfarande kännas begränsad till TV

65-tumsmodellen av Bravia 7 II har ett högtalarsystem på 40 W, bestående av två fullregisterhögtalare och två subwoofers. Istället för de traditionella ljudlägen som finns hos många andra TV-apparater satsar Sony på ett mer manuellt upplägg, med en equalizer och olika inställningar för ljudbehandling som användaren själv kan experimentera med.

Under det inledande loppet i Speed Racer levererade Bravia 7 II ett precist ljud med tydlig dynamik. När bilarna svängde runt banan följde ljudet rörelserna på skärmen på ett övertygande sätt. I en sekvens där Speed skrapar sin bil mot ett räcke gick det subtila skrapljudet tydligt att urskilja mitt i allt kaos under loppet.

Basen var också förhållandevis kraftfull och gav motorljuden en bra tyngd, men jag kunde ändå inte låta bli att känna att den saknade det där extra trycket som jag har kommit att förvänta mig från Sonys TV-apparater.

När jag aktiverade Acoustic Room Calibration fick ljudet ett välbehövligt lyft. Ljudbilden blev bredare och skapade en mer omslutande upplevelse, samtidigt som basen fick mer tyngd och återgav motorernas vrål på ett mer verklighetstroget sätt.

Rösterna var tydliga både med och utan kalibreringen, men blev ännu klarare när funktionen var aktiverad. Även Atmos-effekter, som när bilarna flög över huvudet under banans hopp, blev mer hörbara.

Ljudet kunde dock fortfarande bli lite vasst emellanåt, särskilt när det dynamiska omfånget var inställt på ”Compressed”. Jag föredrog istället ”Standard”, som gav en lugnare och varmare ljudprofil.

Ljudet kunde också ibland kännas lite artificiellt och upplevdes fortfarande som begränsat till området bakom TV:n. Även om den övergripande ljudkvaliteten är helt okej kan Bravia 7 II inte mäta sig med en bra soundbar.

• Ljudkvalitet - poäng: 4/5

Sony Bravia 7 II: design

• Nästan "osynligt" stativ
• Robust konstruktion
• Klumpigare än konkurrenterna

Bravia 7 II har ett centralt placerat stativ. Det är tillverkat av kraftig, robust metall och gör att TV:n står stadigt på en TV-bänk. Med rätt bakgrund kan stativet dessutom smälta in och skapa ett intryck av att TV:n nästan svävar. Jag använder själv en mörk TV-bänk i trä, där stativet knappt syns.

Själva Bravia 7 II är en förhållandevis tung TV, framför allt på grund av sin kraftiga konstruktion. Jämfört med många andra TV-apparater på marknaden idag är Bravia 7 II betydligt djupare och tjockare, sannolikt för att ge plats åt de inbyggda högtalarna. Ramarna runt skärmen är däremot tunna, vilket ger gott om utrymme för bilden.

Två fjärrkontroller medföljer Bravia 7 II, varav den ena främst är avsedd för användare i Storbritannien eftersom den har sifferknappar. Den huvudsakliga fjärrkontrollen är dock Bravia Voice Remote.

Knappuppsättningen är funktionell och tillräckligt lätt att förstå, men fjärrkontrollen känns ganska billig eftersom den är tillverkad av lätt plast. För en TV i den här prisklassen hade jag gärna sett en mer påkostad fjärrkontroll.

• Design - poäng: 4/5

Sony Bravia 7 II: Smart TV och menyer

• Google TV
• Gott om inställningsmöjligheter
• Reklam och prestandaproblem kan irritera

Precis som de flesta av Sonys TV-apparater använder Bravia 7 II Google TV som smart TV-plattform. När du har loggat in med ditt Google-konto får du rekommendationer från olika appar baserat på din visningshistorik, vilket är praktiskt när du vill upptäcka nytt innehåll.

Hemsidan är dock full av stora reklambanners som ibland tar upp halva skärmen, vilket kan vara väldigt distraherande. Google TV har stöd för alla stora streamingappar.

När det gäller inställningar erbjuder Bravia 7 II gott om bildlägen och alternativ att fördjupa sig i. Det finns mängder av möjligheter att anpassa bilden, med både AI-baserade verktyg och mer traditionella inställningar för ljusstyrka, färg, kontrast och rörelser.

Ljudinställningarna som jag nämnde tidigare i avsnittet om ljudkvalitet ger också stor frihet att anpassa upplevelsen, men kan kännas överväldigande för den som bara vill komma igång snabbt och enkelt.

Jag märkte också att Bravia 7 II ibland kunde hacka lite när jag navigerade mellan olika appar och menyer. Detsamma gällde när jag använde min UB-820 4K Blu-ray-spelare, där det förekom enstaka små hack. För det mesta var prestandan stabil, men upplevelsen var helt enkelt inte lika snabb och smidig som exempelvis på LG TV-apparater.

• Smart TV och menyer - poäng: 4/5

Sony Bravia 7 II: gaming

• 10,4 ms input lag
• Stöd för 4K i 120 Hz och VRR
• Endast två HDMI 2.1-portar

Bravia 7 II har en input lag på 10,4 ms vid 4K i 60 Hz, vilket är en stor förbättring jämfört med andra Sony-TV-apparater som vi har testat på TechRadar. Ett exempel är OLED-modellen Bravia 8 II, där vi uppmätte 16,3 ms vid 4K i 60 Hz.

Bravia 7 II uppmätte dessutom 5,7 ms vid 1080p i 120 Hz, vilket är ett riktigt bra resultat jämfört med andra TV-apparater jag har testat i år.

De låga värdena för input lag märks också tydligt när man spelar. När jag spelade Battlefield V på Xbox Series X levererade Bravia 7 II en responsiv och följsam spelupplevelse, även under kaotiska stridssekvenser med mycket rörelse på skärmen. Det gick snabbt och smidigt att sikta in sig på fiender, med knappt några tecken på ryckighet.

Bildkvaliteten under gaming var också riktigt bra för det mesta. Bravia 7 II levererade utmärkt detaljrikedom med nästan tredimensionella texturer, tillsammans med hög ljusstyrka, fyllig kontrast och intensiva färger.

Jag märkte dock att en så kallad dirty screen effect ibland kunde uppstå under mer intensiva sekvenser, där texturerna såg något grumliga och mindre tydliga ut. Det var däremot inget som inträffade hela tiden.

• Gaming - poäng: 4,5/5

Sony Bravia 7 II: värde

• Bra valuta för pengarna
• Mycket bra prestanda och funktioner
• Ligger i ungefär samma prisklass som LG C6 OLED

Bravia 7 II är en modell i mellanklassen, men med ett svenskt pris på 31 990 kronor för 65-tumsmodellen ligger den i det övre prissegmentet. Trots det tycker jag att den erbjuder mycket för pengarna. När jag jämförde den sida vid sida med både LG C6 och Samsung R95H, Samsungs flaggskeppsmodell bland RGB-TV-apparater, lyckades Bravia 7 II ge båda en ordentlig match.

En av Bravia 7 II närmaste konkurrenter på OLED-sidan är LG C6, som också riktar sig till köpare som vill ha riktigt hög bildkvalitet utan att behöva välja de allra dyraste flaggskeppsmodellerna.

Bravia 7 II når inte riktigt upp till LG C6 när det gäller valuta för pengarna, framför allt eftersom den saknar vissa funktioner. Ett tydligt exempel är att LG C6 har fyra HDMI 2.1-portar, medan Bravia 7 II bara har två.

Trots det tycker jag att Bravia 7 II erbjuder ett bra helhetspaket för pengarna, särskilt för den som vill ta steget till den nya RGB-tekniken.

• Värde - poäng: 4/5

Bör du köpa Sony Bravia 7 II?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi Sony Bravia 7 II

• Testad under flera veckor i vårt testlabb
• Testad i både ljusa och mörka miljöer
• Mätningar utförda med kalibreringsprogrammet Calman från Portrait Displays

Innan jag påbörjade mina mer omfattande tester av Sony Bravia 7 II ägnade jag först lite tid åt vanligt TV-tittande för att avgöra vilka bildlägen som fungerade bäst. Jag valde Professional-läget för mörkare miljöer och Cinema-läget för ljusare förhållanden och filmer med ljusare bild.

Därefter gick jag vidare till mer noggranna bildtester, där jag använde referensscener från 4K Blu-ray för att undersöka färgåtergivning, kontrast, detaljrikedom, rörelsehantering, uppskalning och bakgrundsbelysningens prestanda. Jag använde även SDR-källor som DVD, vanliga TV-sändningar och streaming med lägre upplösning.

För att testa Bravia 7 II inbyggda högtalare använde jag också referensscener från filmer som Speed Racer och The Batman.

När de subjektiva testerna var klara gick jag vidare till objektiva mätningar med kalibreringsprogrammet Portrait Displays Calman och specialutrustning. Den omfattade bland annat en Murideo Six G 8K Metal-testmönstergenerator och en Klein 10-A-kolorimeter, som hade profilerats med hjälp av en Jeti Spectral 15VA-spektroradiometer.

De första mätningarna jag genomförde gällde Bravia 7 II ljusstyrka. Jag använde vita testmönster som täckte mellan 1 och 100 procent av skärmen, både i HDR och SDR. Jag fokuserade framför allt på testmönster som täckte 10 procent av skärmen, för att mäta maximal ljusstyrka, och 100 procent, för att mäta ljusstyrkan över hela skärmen. Resultaten från dessa mätningar visas i diagrammen här ovanför.

Därefter mätte jag TV:ns täckning av HDR-färgomfånget med hjälp av färgrymderna UHDA-P3 och BT.2020.

Jag mätte även gråskale- och färgprecisionen i SDR med hjälp av Delta-E-värden, som anger avvikelsen mellan testmönstrets signal och det som faktiskt visas på skärmen. Målet var att få ett värde under 3, vilket indikerar god färgprecision.

Slutligen mätte jag TV:ns input lag med en Leo Bodnar 4K HDMI Input Lag Tester. Jag genomförde mätningar vid både 4K i 60 Hz och 1080p i 120 Hz, med resultaten angivna i millisekunder.

• Först testad: augusti 2026
• Läs mer om TechRadars testpolicy
• Läs vår djupgående genomgång av hur vi testar TV-apparater på TechRadar

Om du förväntade dig en mindre uppdatering av Technics tidigare over-ear-hörlurar med EAH-A1000 väntar en överraskning. Under de drygt fyra år som gått sedan företagets senaste over-ear-modell har Technics olika ljudavdelningar arbetat intensivt – och då syftar jag både på designteamet och ljudingenjörerna.

Vi kan börja med en ganska ovanlig detalj: de här hörlurarna använder Technics egenutvecklade och hemliga metallbaserade vätska för att förbättra högtalarelementens funktion. Den som känner till företagets mycket framgångsrika trådlösa hörlurar, vilket du förmodligen gör om du läser TechRadar regelbundet, minns säkert företagets Magnetic Fluid Driver-teknik.

Technics utvecklade tekniken för att förbättra de små högtalarelementens kolvrörelser. När elementen rör sig fram och tillbaka för att omvandla elektriska signaler till ljudvågor hjälper vätskan dem att arbeta med större precision och mindre variation. Att skala upp tekniken från små element på 10 mm i in-ear-hörlurar till element på 40 mm som täcker hela örat är dock ingen liten bedrift. Det är precis vad Technics har lyckats med, dessutom utan att öka hörlurarnas vikt.

Så är de nya och betydligt snyggare EAH-A1000, med veganskt läder, slimmade byglar och borstade metalldetaljer, redo att ta plats i vår guide till de bästa brusreducerande hörlurarna? Ja, beroende på vilken typ av ljud du föredrar.

Här finns mängder av detaljer, en bred ljudbild, en härlig känsla av rymd runt öronen och utmärkt musikalisk tajming. Beroende på vilken musik du brukar lyssna på och vilken ljudkaraktär du föredrar kommer de däremot antingen att vara precis vad du söker eller sakna det där lilla extra när det gäller kraft, bastryck och energi. Hur mycket jag än tycker om dem måste jag erkänna att jag själv tillhör den senare gruppen.

Om möjligheten att ansluta tre enheter samtidigt låter lockande är de här hörlurarna ett utmärkt köp. Tro mig när jag säger att det är svårt att gå tillbaka till att bara vara ansluten till två enheter samtidigt när man väl har vant sig vid att sömlöst kunna växla ljudet mellan surfplattan, telefonen och laptopen.

När det gäller övriga funktioner får Technics också höga betyg för den aktiva brusreduceringen. Den är kraftfull och effektiv, men förändrar aldrig musikens karaktär i onödan genom att exempelvis göra ljudet tunnare eller överdrivet mjukt.

Däremot tycker jag att omgivningsljudslägena är lite väl försiktiga. Det finns två alternativ: Transparent, som släpper igenom ljud från omgivningen, och Attention, som särskilt fokuserar på röster och utrop. Om du uppskattar Sonys Quick Attention-funktion, som aktivt släpper igenom omgivningsljud när du håller handen över en öronkåpa, kommer du att bli besviken här.

Technics olika lägen sänker visserligen volymen på musiken och resultatet låter naturligt, men funktionen känns lite för passiv, oavsett hur mycket jag ökar transparensen med hjälp av reglaget i appen.

Däremot uppskattar jag verkligen samma lite mer återhållsamma tillvägagångssätt när det gäller hörlurarnas rumsliga ljud. Du kan välja mellan ett statiskt läge och ett läge med huvudspårning. Funktionerna är dessutom oberoende av vilken enhet eller streamingtjänst du använder. Technics tillverkar för närvarande inga mobiltelefoner och erbjuder ingen egen musikstreamingtjänst, så företaget kan inte låsa in dig i ett ekosystem på samma sätt som Apple.

För mig ger de här lägena en mer omslutande och engagerande ljudbild när det passar, exempelvis när jag lyssnar på klassisk musik.

Samtalskvaliteten är också mycket bra. Däremot kan den som uppskattar sidetone-funktioner, vilket jag själv gör, bli besviken över att Technics utmärkta teknik för att förstärka den egna rösten i sina in-ear-hörlurar aldrig har hittat till företagets over-ear-modeller. Tekniken gör annars att den egna rösten inte låter lika dämpad när man pratar med hörlurarna på.

Jag kommer att gå närmare in på mina mycket små invändningar mot kontrollerna på öronkåporna längre fram. Men för det här priset, som är betydligt lägre än för AirPods Max 2, samtidigt som batteritiden är mycket bättre, och ligger på samma nivå som nya Sonos Ace Ultra, får du väldigt mycket ljuddetaljer för pengarna.

Det här är inte de mest kraftfulla eller energiska hörlurar jag någonsin har lyssnat på, men de är precisa, välbalanserade och fantastiskt musikaliska. Jag är övertygad om att många kommer att älska dem för mer analytisk och noggrann musiklyssning.

Technics EAH-A1000: pris & släppdatum

• Lanserades den 29 september 2026
• Pris: 4 999 kronor

Technics EAH-A1000 har ett svenskt pris på 4 999 kronor, vilket placerar dem i premiumsegmentet tillsammans med betydligt dyrare alternativ som Bowers & Wilkins Px8 S2 (cirka 7 500 kronor) och AirPods Max 2 (cirka 6 000 kronor).

Utmärkta Sony WH-1000XM6 (cirka 4 500 kronor) är förmodligen Technics främsta konkurrent och det är sannolikt därför EAH-A1000 har lanserats på samma internationella prisnivå. Men även de fantastiska Sonos Ace Ultra, som lanserades i september 2026, går att köpa för exakt samma pris på dessa marknader.

Nothing Headphone (1) Pro lanserades också nyligen till ett något lägre pris än Technics (3 990 kronor). Så även om EAH-A1000 definitivt inte tillhör budgetsegmentet är Technics prissättning knappast orimlig.

Technics EAH-A1000: specifikationer

Technics EAH-A1000: funktioner

• Rumsligt ljud med möjlighet till Dolby Head Tracking
• Branschledande multipoint-anslutning till tre enheter samtidigt
• Åttabands-EQ samt brusreducering och transparensläge med justerbara reglage från 0 till 99

Här finns inga hörseltester, hörapparatsfunktioner eller möjligheter att nicka för att besvara samtal eller styra röstassistenten. Jag måste faktiskt säga att jag inte saknar någon av de funktionerna.

Däremot får du automatisk pausning av musiken när du tar av dig hörlurarna, samt aktiv brusreducering som antingen kan ställas in på Adaptive för att automatiskt anpassa sig efter omgivningen, eller On för att justera nivån manuellt. Det görs med hjälp av ett litet virtuellt reglage i appen Technics AudioConnect, som är enkel att navigera i och dessutom går att anpassa genom att prioritera vissa funktioner och profiler på startskärmen.

För mig ger det mycket bra resultat att skruva upp brusreduceringen till omkring 100 procent. Den dämpar i princip alla ljud på mitt hemmakontor, förutom de allra kraftigaste smällarna och skramlen. Inte ens ljudet från mikrovågsugnen trängde igenom. Det är inget jag säger lättvindigt heller – Technics har verkligen gjort ett utmärkt jobb med den aktiva brusreduceringen.

Transparensläget då? Även det har ett eget reglage i appen, men här kan du dessutom välja mellan Attention, som ska fokusera på röster och utrop i omgivningen, och Transparent, som släpper igenom omgivningsljud så att du blir mer medveten om vad som händer runt omkring dig.

För mig fungerar de här lägena inte riktigt lika bra. Jag hör definitivt min partners trevliga röst betydligt tydligare när jag väljer Attention och varken omgivningsljudet eller musiken får något störande brus eller metalliskt ljud. Ändå känner jag fortfarande att jag behöver ta av mig hörlurarna för att höra honom ordentligt.

Även om de här hörlurarna kan verka relativt sparsamt utrustade med extrafunktioner – det finns exempelvis ingen motsvarighet till Sonys Quick Attention, som aktivt förstärker en persons röst i hörlurarna, vilket är en funktion jag gärna hade sett – finns alla viktiga funktioner på plats. Dessutom är de till största delen mycket väl genomförda.

Equalizern är snyggt utformad och erbjuder förinställningar som Bass+, Super Bass+, Vocal, Treble+ och Dynamic. Du kan också skapa egna ljudprofiler med hjälp av en åttabands-EQ.

Jag hade gärna sett att Technics utmärkta Sidetone-teknik hade tagit steget från företagets in-ear-hörlurar till dess over-ear-modeller, precis som den magnetiska vätskan har gjort. Det hade gjort det lättare att höra min egen röst under samtal. Trots det uppgav personerna jag pratade med att min röst hördes tydligt.

Men jag har sparat en av de allra bästa funktionerna till sist: möjligheten att ansluta tre enheter samtidigt. Det förenklar vardagen betydligt mer än man kanske tror att slippa koppla bort en enhet varje gång man vill ansluta en annan, särskilt om man regelbundet arbetar med en surfplatta, en laptop och en telefon.

Jag frågade nyligen Technics varför så få andra företag erbjuder multipoint-anslutning till tre enheter. Svaret jag i princip fick – jag säger i princip eftersom jag pratade med en Technics-ingenjör via en japansk tolk i Tokyo – var att det inte är enkelt att få plats med allt på ett Bluetooth-chip, eftersom man måste vara väldigt välorganiserad.

Därför är det också fullt förståeligt att du förlorar möjligheten att streama med LDAC-kvalitet när du ansluter tre enheter samtidigt. Om du istället väljer att hoppa över Bluetooth helt kan du lyssna på förlustfritt ljud via USB-C, även om hörlurarna måste vara påslagna för att det ska fungera.

Några snabba ord om batteritiden hos Technics EAH-A1000: den är bra, men inte fantastisk. Upp till 45 timmar med aktiv brusreducering låter imponerande, tills man inser att det gäller utan LDAC. Med LDAC aktiverat sjunker batteritiden till 30 timmar. Upp till 90 timmar utan brusreducering och LDAC är däremot fortfarande riktigt bra.

Som jämförelse klarar Apples AirPods Max 2 bara upp till 20 timmar med aktiv brusreducering, medan Cambridges utmärkta P100 SE erbjuder upp till 100 timmar utan brusreducering eller 60 timmar med den aktiverad. Det är dock värt att påpeka att Cambridge inte har angett hur mycket användning av aptX kan påverka batteritiden.

Sammantaget har Technics gett oss en välbalanserad och snyggt presenterad uppsättning funktioner som hanterar det viktigaste mycket bra och dessutom lägger till en extra enhet i den vanliga multipoint-anslutningen.

Det enda egentliga irritationsmomentet? Ett transparensläge som enligt mig är lite väl försiktigt och skulle behöva släppa igenom betydligt mer ljud.

• Funktioner - poäng: 4,5 / 5

Technics EAH-A1000: ljudkvalitet

• Stöd för LDAC samt förlustfritt ljud via USB-C eller den medföljande 3,5 mm-kabeln
• Exceptionellt detaljrikt ljud för prisklassen
• Kan ibland låta lite väl återhållsamma och sakna lite tryck

Om du, precis som jag, sätter på Jamie T 3310, det första spåret på hans nya album Ghosts (100 Days of Morning), kommer du att bli väldigt nöjd med de här hörlurarna. Jag utmanar vem som helst att hitta något att klaga på hos Technics EAH-A1000 när man lyssnar på avskalade intron och akustiska låtar.

Här ligger gitarren vackert placerad vid vänster öra, med en texturerad och tredimensionell återgivning. Wimbledons främsta rappare och sångare skulle lika gärna kunna befinna sig i samma rum och kasta en blick åt ditt håll medan han sjunger om cider, Londondistriktet Barnes, dess mindre välbärgade granne Twickenham och sin längtan efter att vara 33 år igen.

När låten fortsätter och arrangemanget blir mer intensivt kan du däremot känna att något av frustrationen och besvikelsen i Jamie T trotsiga sång går förlorad, och jag håller med. Att aktivera Bass+ i equalizern hjälper en aning, men gör samtidigt att andra frekvenser i mixen hamnar lite längre i bakgrunden. Det här är därför inte det bästa valet för den som främst lyssnar på tyngre musik eller grime.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: det är inget fel med ett förfinat ljud som håller tillbaka lite för att skapa mer rymd, bredd och utrymme för små detaljer i varje andetag och gitarranslag. Problemet är att Technics, i sin strävan efter att inte överdriva framför allt basregistret, går en aning för långt åt andra hållet. Om jag ska vara riktigt kritisk är de helt enkelt lite för försiktiga i sin ljudåtergivning.

Det är inget stort problem, men mitt jobb är att beskriva vad jag hör. Återigen handlar det om personlig smak och beroende på vilka musikgenrer du föredrar kan du upptäcka detaljer med de här hörlurarna som verkligen gör dig glad.

Streama Hotel California (jag behöver väl knappast berätta vad det där femmannabandet från Los Angeles heter?) och du möts av en fantastisk klarhet i shakern, gitarrerna, basen och cymbalerna under introt. Sätter du istället på Bad Bunnys BAILE INoLVIDABLE kanske du önskar dig lite mer hederligt, kraftfullt tryck i djupbasen.

Byter du till Bowers & Wilkins Px8 S2 får du lite mer skärpa i tonernas anslag och tydligare dynamiska nyanser genom hela frekvensregistret. Det är skillnaden mellan att jag börjar dansa till Fontaines D.C Favourite istället för att bara nicka med huvudet. Men det är en jämn kamp och med tanke på att Bowers & Wilkins-hörlurarna är betydligt dyrare är det ett stort beröm till Technics.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

Technics EAH-A1000: design

• Ett riktigt snyggt par hörlurar
• Det medföljande fodralet är också utmärkt
• De fysiska knapparna på öronkåpan reagerar inte alltid

Mitt testexemplar är den klassiskt svarta versionen snarare än den nya färgen Platinum Greige, men båda är otroligt stilrena och ger en tydlig känsla av att man äger något riktigt påkostat.

Det lilla och praktiska fodralet har dessutom ett trevligt förvaringsutrymme för kablarna, något man kanske tycker borde vara självklart men som långt ifrån alltid är det. Däremot finns ingen tydlig Technics-logotyp på fodralet, bortsett från en diskret märkning på dragkedjans flärp.

Anledningen till det sammanfattades av en högt uppsatt medlem i Technics designteam, som jag citerar här: "Allt hos Technics måste antingen graveras i metall eller broderas i produktens tyg. Vi använder inte tryck."

Allt har förfinats jämfört med EAH-A800 och designen känns betydligt mindre klumpig. Vid presentationen fick jag se dussintals prover på olika ytbehandlingar för öronkåpornas ytterpaneler. Vissa var för blanka, andra hade för tydliga räfflor och ytterligare några var för släta. Det här går långt bortom vanlig noggrannhet med detaljer.

Technics vill verkligen att vi ska älska hur hörlurarna ser ut och jag kan utan tvekan säga att jag gör det.

För att återvända till Magnetic Fluid Driver-tekniken en stund använder EAH-A1000 också Technics SST Edge (Symmetrical Surround Technology), samma teknik som finns i företagets främsta hi-fi-högtalare, tillsammans med de magnetvätskeförstärkta högtalarelementen som har skalats upp från Technics in-ear-hörlurar.

Under skalet finns ett styvt membran av ren kolfiber som kombinerar en kupolform med en konformad konstruktion. Föreställ dig ungefär en skål med en lätt upphöjning i mitten. Dessutom har Technics utvecklat om den akustiska kontrollkammaren för att bättre hantera luftflödet.

EAH-A1000 har också en ny konstruktion som kallas Baffle Flat Structure, vilken ska minska ojämnheter runt högtalarelementet och därmed begränsa oönskade ljudreflektioner.

Hörlurarnas byglar har gjorts tunnare, fått en ny form och förfinats jämfört med EAH-A800. Jag tycker att resultatet är både genomtänkt och elegant. Byglarnas rörelser är helt ljudlösa och hörlurarna har varit fantastiskt bekväma under hela min lyssningsperiod.

Finns det något tryck mot huvudet? Ja, hörlurarna sitter tillräckligt tätt för att bidra till passiv ljudisolering, men aldrig så hårt att det blir obekvämt.

Jag tror att den bekväma passformen delvis beror på att öronkåporna är vinklade 13 grader i förhållande till huvudbygeln. För att hitta den optimala vinkeln lät Technics över 500 personer testa hörlurarna, med en jämn fördelning mellan kvinnor och män. På så sätt har man kunnat ta hänsyn till olika huvudformer och säkerställa en bekväm passform för så många användare som möjligt.

Finns det några problem? Ett, faktiskt: de fysiska knapparna på den högra öronkåpan.

Knappen närmast nacken används för att växla mellan olika brusreduceringslägen. I mitten finns en vippknapp som kan skjutas för att justera volymen och tryckas in för att styra uppspelningen. Knappen närmast kinden används för att slå på och av hörlurarna samt för parkoppling.

Volymreglaget fungerar utmärkt, men att trycka in det för att pausa musiken är lite mer opålitligt. Om du inte trycker tillräckligt hårt eller ser till att vippknappen verkligen är centrerad i sitt fäste registreras inte alltid tryckningen.

Strömknappen måste dessutom hållas intryckt i två sekunder för att stänga av hörlurarna, men enligt min erfarenhet fungerar det ofta inte om jag försöker göra det samtidigt som jag tar av mig dem.

Det är ett litet problem, men ett som förstås kan påverka batteritiden. Det hjälper inte heller att mina referenshörlurar från Cambridge har ett enkelt och pålitligt skjutreglage för att stänga av dem.

• Design - poäng: 4,5 / 5

Technics EAH-A1000: värde

• Utmärkt ljudkvalitet för pengarna
• Ser ut och känns dyrare än de är
• Inte riktigt lika fullpackade med funktioner som vissa konkurrenter

Om du uppskattar en bred, detaljrik och nyanserad ljudbild är det svårt att hitta något bättre för pengarna. Den aktiva brusreduceringen håller dessutom mycket hög klass och tillhör de bästa i prisklassen. Hörlurarna är också lätta och enkla att ta med sig, tack vare ett praktiskt och okomplicerat fodral.

Med det sagt finns det hörlurar som överträffar EAH-A1000 en aning när det gäller energi och det där extra trycket som får dig att vilja resa dig upp och dansa till musiken. Om du dessutom är väldigt beroende av ett effektivt transparensläge för att höra vad som händer omkring dig är de här hörlurarna förmodligen inte rätt val.

Men om ljudkvaliteten är det allra viktigaste bör Technics EAH-A1000 definitivt finnas med på listan över hörlurar du vill provlyssna.

• Värde - poäng: 4,5 / 5

Bör du köpa Technics EAH-A1000?

Köp dem om...

Köp dem inte om...

Technics EAH-A1000: andra alternativ

Så testade vi Technics EAH-A1000

• Testade hörlurarna i två veckor och jämförde dem med AirPods Max 2, Bowers & Wilkins Px8 S2 och Cambridge P100 SE
• Lyssnade under en kort flygresa, på ett hotellrum i London, hemma och under promenader längs en blåsig kuststräcka
• Lyssnade på musik från Qobuz, Tidal och Apple Music Lossless via USB-C till min FiiO-spelare samt streamade från min iPhone 15 Pro, MacBook Pro och Sony Xperia-mobil

Från den ursprungliga skribenten;

Efter en inspelningsperiod på 24 timmar blev Technics EAH-A1000 mina främsta resesällskap under två veckor. Att bära med sig eller använda dem var aldrig något besvär.

De följde med mig till flygplatsen, under en rask promenad från flygplatståget och på en kort flygresa, samt hemma längs Storbritanniens Jurassic Coast.

För att testa komforten (inga anmärkningar), den aktiva brusreduceringen (också utmärkt) och den utlovade batteritiden (mycket bra, även om den inte är bäst i klassen) följde jag TechRadars noggranna testmetodik.

För att undersöka ljudkvaliteten genom hela frekvensregistret lyssnade jag under många timmar i olika miljöer. Jag använde mina egna referensspellistor på Apple Music, Qobuz och Tidal, tillsammans med TechRadars referenslåtar och två av mina favoritpoddar.

Jag har arbetat heltid med att testa ljudprodukter i över sju år, först på vår systersajt What Hi-Fi? och numera här på TechRadar. Jag vet, ett tufft jobb (men någon måste ju göra det).

I ett tidigare liv ägnade jag mig åt dans, luftakrobatik och musikalteater. Därför har ljudkvalitet, särskilt musikalitet och hur väl ljudets olika delar samspelar, alltid varit extra viktigt för mig när jag testar hörlurar. Detsamma gäller passform och användarupplevelse.

Men efter att ha upplevt hur fantastisk aktiv brusreducering kan vara när den fungerar som bäst vet jag också precis vad jag ska lyssna efter på den fronten.

• Först testade i oktober 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Två år efter att föregångaren gjorde entré har JBL Bar 1300MK2 nu landat, med målet att leverera massor av kraft, imponerande Dolby Atmos och omslutande surroundljud. Med ett pris på 18 000 kronor hade jag väldigt höga förväntningar på JBL:s nya flaggskeppsmodell. Som tur är levererade den mer än väl.

Den här modellen sticker ut från mängden tack vare sina löstagbara, batteridrivna bakhögtalare, som även kan fästas på huvudenheten eller användas som fristående Bluetooth-högtalare. De har en batteritid på 10 timmar vardera och kan dessutom laddas medan de används, vilket gör dem praktiska för nästan alla typer av användare.

Men även när det gäller grunderna kan den här modellen mäta sig med de allra bästa soundbars du kan köpa. Dolby Atmos-prestandan är genomgående utmärkt, med ett otroligt expansivt och nästan tredimensionellt ljud. Modellen har även stöd för DTS:X, streaming via Wi-Fi och Bluetooth samt Auracast-anslutning.

En viktig skillnad jämfört med föregångaren är det enorma klivet i uteffekt. Det här 11.1.4-systemet har en maximal uteffekt på nästan 2 500 W fördelat över 29 högtalarelement, vilket är nästan löjligt mycket. Kommer de flesta användare att behöva så mycket kraft? Nej, men den finns där om du verkligen vill dra upp volymen!

Utöver Atmos får du dessutom kristallklar dialog, dundrande bas och exakt diskant, vilket ger en fantastisk lyssningsupplevelse oavsett om du tittar på film eller lyssnar på musik.

Kombinera det med en otroligt enkel installation och ett brett utbud av funktioner – varav de flesta är tillgängliga via JBL One-appen – och resultatet är ett nästintill perfekt paket från JBL.

Men ordet ”nästintill” är viktigt här. Det finns stöd för 4K-genomströmning, men bara i 60 Hz. Det är synd för gamers som vill kunna njuta av nyare spel i 4K och 120 fps. Även om jag gillar de löstagbara högtalarna är själva systemet inte heller det snyggaste på marknaden. Designen är ganska standardmässig för att komma från ett märke som vanligtvis gillar att använda unika och färgstarka detaljer i sina produkter.

Trots det råder det ingen tvekan om att JBL Bar 1300MK2 överlag är ett utmärkt soundbarsystem. Det är dyrt, men priset står sig ändå ganska bra mot konkurrenterna. Det låter helt fantastiskt och den mångsidiga konstruktionen hjälper det att sticka ut på en mycket konkurrensutsatt marknad. Därför har jag inga problem med att rekommendera det.

JBL Bar 1300MK2: pris & släppdatum

• Lanserades i september 2025
• Pris 18 000 kronor

JBL Bar 1300MK2 lanserades i september 2025. Det är värt att notera att konsumenter i USA istället får JBL Bar 1300XMK2, som har en något större subwoofer. I Sverige kostar soundbaren cirka 18 000 kronor. Det är ungefär i linje med lanseringspriset för den ursprungliga JBL Bar 1300X.

JBL Bar 1300MK2: specifikationer

JBL Bar 1300MK2: funktioner

• Stöd för Dolby Atmos och DTS:X
• 11.1.4-konfiguration med löstagbara bakhögtalare
• 4K-genomströmning, men inte i 120 Hz

JBL Bar 1300MK2 är utrustad med i princip allt du kan önska dig från en av de bästa Dolby Atmos-soundbars du kan köpa. Självklart finns stöd för omslutande ljudformat som Dolby Atmos och DTS:X, med uppåtriktade högtalare som ger ljudbilden en extra känsla av höjd.

Utöver det använder det här 11.1.4-kanalssystemet MultiBeam 3.0-teknik. Den använder beamforming och digital signalbehandling för att enligt JBL skapa en ”bred, bioliknande ljudbild” – och jag är benägen att hålla med. JBL:s nya flaggskepp levererar en fantastiskt expansiv ljudupplevelse, men jag återkommer mer till det i prestandadelen.

En annan viktig funktion är AI Sound, som även har dykt upp i vissa Bluetooth-högtalare som JBL Xtreme 4. Funktionen gör det möjligt för den stora subwoofern med dubbla högtalarelement – som kan nå ända ner till 33 Hz – att leverera förbättrad dynamik.

I JBL One-appen finns dessutom ett antal inställningar att experimentera med och appen är både lättanvänd och tydligt upplagd. En funktion jag direkt kommer att tänka på är rumskalibreringen. Den optimerar ljudet efter rummet på ett imponerande sätt och spelar sedan upp en ljuddemo så att du verkligen kan uppleva det tredimensionella ljudet från Bar 1300MK2.

Utöver det finns en AI-baserad funktion för förbättrad dialog, ett alternativ för uppspelning av omgivningsljud samt olika ljudlägen som Movie, Music och Standard. Det finns till och med ett nytt Night-läge, som enbart använder de två löstagbara trådlösa högtalarna för att leverera ett mer dämpat ljud med mjukare bas.

På tal om de trådlösa högtalarna kan du även använda dem som fristående Bluetooth-högtalare och koppla ihop dem med andra JBL-modeller med stöd för Auracast. De levererar förstås inte samma prestanda som de bästa Bluetooth-högtalarna på marknaden, men möjligheten är verkligen ett trevligt tillskott.

De trådlösa bakhögtalarna har en batteritid på 10 timmar, vilket gott och väl räcker för en hel dag med filmtittande eller gaming. När du tar en paus kan du helt enkelt sätta tillbaka de löstagbara högtalarna på huvudenheten för att ladda dem. De kan dessutom laddas via USB-C medan de används, så JBL har verkligen tänkt på det mesta här.

Något annat jag uppskattade med Bar 1300MK2 var det gedigna utbudet av anslutningar. Här finns HDMI eARC, optisk digital ingång, Bluetooth 5.3 (medan bakhögtalarna använder version 5.4), Wi-Fi, USB (endast för uppspelning på den amerikanska modellen), Ethernet och hela tre HDMI-ingångar.

Men det finns en hake. Trots att du får tre HDMI-ingångar har ingen av dem stöd för 4K-genomströmning i 120 Hz eller Auto Low Latency Mode (ALLM). Det är lite av en besvikelse för gamers som vill spela i prestandaläge. Visst får du fortfarande 4K-genomströmning med JBL:s nya soundbar, men tyvärr bara i 60 Hz.

Med tanke på att många 4K-TV-apparater är begränsade till endast två HDMI 2.1-portar – där den ena vanligtvis är eARC-porten som används för soundbaren – tycker jag att det här är en ganska betydande brist för gamers. Särskilt när konkurrenter som Samsung HW-Q990F erbjuder 4K-genomströmning i 120 Hz.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

JBL Bar 1300MK2: prestanda

• Otrolig kraft från 29 högtalarelement
• Bas som skakar hela rummet, tydlig dialog och uttrycksfull diskant
• Mycket imponerande Dolby Atmos och surroundljud

Föga förvånande är JBL Bar 1300MK2 en fenomenal soundbar när det kommer till ljudprestanda. Den utnyttjar kraften från hela 29 – ja, 29 – högtalarelement fördelade över huvudenheten, de löstagbara surroundhögtalarna och subwoofern. Tillsammans levererar de en maximal uteffekt på nästan 2 500 W. Det är mer än dubbelt så mycket som hos föregångaren. Är det överdrivet? Kanske, men jag tar hellre för mycket kraft än för lite.

Den råa kraften gjorde också ett enormt intryck när jag testade 1300MK2 och visade sig vara perfekt för storslagna filmsoundtrack och omslutande Dolby Atmos-upplevelser. När jag tittade på The Boy and the Heron finns det en scen där grodor och fiskar vrålar ”JOIN US” åt huvudpersonen, samtidigt som scenen ska präglas av en mäktig, mullrande bas. 1300MK2 återgav detta med imponerande kraft. Den kontrollerade, djupa och dynamiska basen fyllde hela rummet och fångade min fulla uppmärksamhet.

Trots all denna kraft lyckas soundbarsystemet behålla en fin balans. Basen dränkte aldrig dialogen, som förblev tydlig hela tiden. När hägern knäckte ett träsvärd på mitten återgavs det högfrekventa ljudet med ett härligt naturligt knak. Visslandet från en pil lät också uttrycksfullt och klart och överlag blev jag riktigt imponerad av soundbarens diskantåtergivning.

Låt oss fokusera lite på Dolby Atmos, som återigen är utmärkt. I The Mask följdes huvudkaraktärens frenetiska och tecknade rörelser med imponerande precision, röster lät som om de sträckte sig långt utanför själva högtalarnas fysiska gränser och den övergripande känslan av rymd var förstklassig.

I Top Gun: Maverick såg jag till att testa scenen där ett stridsflygplan flyger upp och över Ed Harris huvud – en given referensscen när man testar soundbars. Höjdkänslan var riktigt bra och definitivt mer övertygande än hos många konkurrenter i premiumklassen. Jag blev visserligen inte fullständigt överväldigad av känslan av att planet faktiskt flög ovanför mig, men här används trots allt uppåtriktade högtalarelement istället för fysiska takhögtalare, som kan skapa en nästan påtaglig känsla av höjd.

Alla andra delar av ljudupplevelsen var precis så bra som jag hade hoppats. Dialogen hade enastående tydlighet, oavsett om PureVoice var aktiverat eller inte. Plötsliga ljud i spända filmscener slog till med rejäl kraft och visade hur bra soundbaren hanterar dynamik. Samspelet mellan systemets olika delar var också utmärkt – bakhögtalarna hade precis rätt nivå av subtilitet, medan subwoofern aldrig överskuggade det rena och precisa ljudet från huvudenheten.

Något vi uppskattade hos den ursprungliga JBL Bar 1300 var hur bra den fungerade för musik och jag är glad att kunna rapportera att MK2 levererar även här. Dolby Atmos-musik som Hans Zimmers Dream of Arrakis låter rymlig och uppslukande, där atmosfäriska elektroniska inslag och bakgrundssång sträcker sig långt utanför soundbarens fysiska gränser. Den hjärtslagsliknande djupbasen var dessutom mörk och sträckte sig riktigt långt ner i frekvensregistret, vilket resulterade i en närmast hypnotisk lyssningsupplevelse.

Även stereomusik låter mycket bra på Bar 1300MK2. Med Jamiroquais Space Cowboy fick de svävande syntharna gott om utrymme att andas, den mjuka percussionen hade en väl avvägd tyngd och basen levererade återigen med rejäl pondus. Sången lät enligt mig en aning tillbakadragen, men det var inget som inte gick att lösa med lite justering av EQ:n.

Sammantaget är JBL Bar 1300MK2 ett föredömligt system när det gäller ljudprestanda och den enorma råstyrkan är verkligen något utöver det vanliga.

• Prestanda - poäng: 5/5

JBL Bar 1300MK2: design

• Smidiga löstagbara surroundhögtalare
• Gedigen byggkvalitet
• Designen är inte särskilt spektakulär, men subwoofern är stilren

Den mest intressanta aspekten av designen hos JBL Bar 1300MK2 är utan tvekan de löstagbara surroundhögtalarna, som är batteridrivna och kan fylla flera olika funktioner. De kan användas som en del av huvudenheten, fungera som bakre kanaler eller helt enkelt spela musik som fristående Bluetooth-högtalare.

Den mångsidigheten är fantastisk och hjälper verkligen modellen att sticka ut från mängden. JBL skickar dessutom med ändstycken som kan skjutas på huvudenheten när surroundhögtalarna har tagits loss, så att den fortfarande ser stilren och komplett ut.

Som väntat håller Bar 1300MK2 hög byggkvalitet. Det är en robust och välbyggd modell och här finns en praktisk LED-skärm som bland annat visar volym och vald ingång samt indikerar när Dolby Atmos-innehåll spelas upp.

När det gäller utseendet skulle jag säga att soundbaren ligger ungefär i nivå med de flesta konkurrenterna. Det är en bred modell som passar bäst tillsammans med en TV på 65 tum eller större och den kommer i en enkel svart färg. Personligen föredrar jag designen hos Marshall Heston 120 och KEF XIO – modeller som har ansträngt sig lite extra för att sticka ut från mängden med genomarbetade detaljer och flera färgalternativ.

Om du däremot föredrar en mer diskret design kommer Bar 1300MK2 att passa alldeles utmärkt.

JBL beskriver den medföljande subwoofern som ”kompakt” och till och med ”liten” på sin hemsida, men jag tycker att det är att ta i lite. Visst är det en extremt kraftfull enhet som på egen hand levererar hela 1 200 W, och med tanke på det kan man absolut argumentera för att storleken är rimlig. Men liten är den inte. Med det sagt är det en snygg subwoofer, med mjukt rundade former som gör den betydligt mer tilltalande än vissa av de kantigare modellerna på marknaden.

Något jag verkligen uppskattade var att JBL skickar med både L- och U-formade väggfästen samt skruvar. Det innebär att den som vill väggmontera soundbaren och bakhögtalarna får med det som behövs för att göra det. Vissa konkurrenter tar ganska bra betalt för den möjligheten, så där förtjänar JBL beröm!

• Design - poäng: 4,5/5

JBL Bar 1300MK2: installation & användning

• Enkel plug-and-play-installation
• Responsiv fysisk och digital fjärrkontroll
• Lättanvänd tillhörande app med användarvänliga funktioner

Att installera JBL Bar 1300MK2 är precis så enkelt som man kan förvänta sig. Det är bara att ansluta huvudenheten och subwoofern till ström, koppla soundbaren till TV:n via HDMI eller en optisk digitalkabel och sedan är du igång. Det krävs inte heller någon komplicerad parkoppling efter det, eftersom allt redan är synkroniserat.

Det följer med en fjärrkontroll som du kan använda för att justera kanalnivåer, bas, volym och liknande. Alternativt kan du använda den digitala fjärrkontrollen i JBL One-appen för att styra soundbaren. Båda alternativen fungerar snabbt och responsivt och jag upplevde aldrig några irriterande fördröjningar när jag gav olika kommandon.

Den användarvänliga appen guidar dig dessutom genom nätverksanslutning och kalibrering och innehåller en digital manual som du kan ta hjälp av vid behov.

Mer generellt har den här modellen ett stort antal integrerade musiktjänster för streaming via Wi-Fi, en inbyggd mikrofon för röstassistentfunktioner samt välfungerande fysiska kontroller på både huvudenheten och surroundhögtalarna. Kombinera det med en lättläst LED-skärm och surroundhögtalare som är enkla att ta loss, så får du en förstklassig upplevelse när det gäller både installation och användarvänlighet.

• Installation & användning - poäng: 5/5

JBL Bar 1300MK2: värde

• Listpriset ligger utan tvekan i premiumklassen
• Men du får fortfarande mycket för pengarna
• Konkurrenskraftigt prissatt jämfört med rivalerna

Det går inte att komma ifrån att JBL Bar 1300MK2 är ett dyrt system, med ett svenskt pris på omkring 18 000 kronor. För att vara rättvis ligger det dock ungefär i linje med vad den ursprungliga Bar 1300 kostade vid lanseringen för mer än två år sedan.

När man dessutom tar hänsyn till den enorma kraften och den höga prestandan som Bar 1300MK2 erbjuder står den sig ganska bra mot konkurrerande soundbarsystem. Samsung HW-Q990F ligger exempelvis i en liknande premiumklass och även om den erbjuder 4K-genomströmning i 120 Hz saknar den JBL-modellens batteridrivna, löstagbara högtalare och har dessutom färre högtalarelement.

Jag har också börjat se 1300MK2 dyka upp på rea på vissa marknader, så det är rimligt att förvänta sig att modellen kommer att säljas till rabatterade priser då och då under de kommande månaderna och åren.

Kombinerar man allt detta med soundbarens fantastiska prestanda och mångsidiga design får man faktiskt väldigt mycket för pengarna, trots det höga priset på omkring 18 000 kronor.

• Värde - poäng: 4,5/5

Bör du köpa JBL Bar 1300MK2?

Köp den om…

Köp den inte om…

JBL Bar 1300MK2: andra alternativ

Så testade vi JBL Bar 1300MK2

• Testad under en veckas tid
• Testad i vårt TV-testrum på Future Labs
• Spelade upp 4K UHD Blu-ray-filmer och streamade musik via Wi-Fi

Från den ursprungliga skribenten;

När jag testade JBL Bar 1300MK2 hade jag den ansluten till en LG C5 OLED-TV via HDMI eARC. Jag såg till att testa de löstagbara högtalarna både när de satt fast på soundbaren och, vilket var vanligast, separat som bakre kanaler. Jag testade dem även som fristående Bluetooth-högtalare.

Under testperioden tittade och lyssnade jag på en mängd olika typer av innehåll. Det inkluderade ett antal filmer både via Netflix Premium och på 4K UHD Blu-ray med en Panasonic DP-UB820. Jag anslöt även min telefon till Bar 1300MK2 och lyssnade på musik via Tidal Connect, både i Dolby Atmos och stereo.

Jag använde också samtliga lyssningslägen flitigt: Movie, Music, Standard och Night. Självklart såg jag även till att testa de olika inställningarna i JBL One-appen, inklusive funktionerna för röstförstärkning, omgivningsljud och kalibrering.

Mer generellt har jag testat dussintals soundbars här på TechRadar, från riktigt billiga alternativ som Hisense HS214 till premiummodeller som Marshall Heston 120. Min omfattande erfarenhet av konkurrenterna till Bar 1300MK2 innebär att jag vet precis vad som krävs för att en soundbar ska sticka ut på en marknad som i slutändan är väldigt konkurrensutsatt.

• Först testad i december 2025
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Alla jag har pratat med som använt Soundcores over-ear-hörlurar har varit väldigt positiva, och Ankers senaste modell följer sina föregångares fotspår väldigt nära. Frågan är alltså om Anker Soundcore Space 2 fortfarande är ett av de bästa budgetalternativen på marknaden.

Särskilt mycket har faktiskt inte förändrats jämfört med Soundcore Space One – även om språkpoliser säkert kommer att reta sig på att företaget gått från siffror till ett namn, och där håller jag faktiskt med. Ägare av Space One Pro kommer dessutom att känna igen både utseendet och känslan direkt. Det här är kort sagt en ny modell som påminner väldigt mycket om den gamla.

Det är dock inget negativt. Tvärtom innebär det att den största styrkan från föregångaren finns kvar. Den aktiva brusreduceringen är helt fantastisk. Jag tror faktiskt inte att jag har testat några hörlurar i den här prisklassen som kommer i närheten. De är oerhört effektiva på att stänga ute ljud omkring dig, oavsett om de kommer från nära eller långt bort.

Även om designen knappt har förändrats jämfört med tidigare generationer hjälper den karakteristiska formen och den bekväma passformen Space 2 att sticka ut bland konkurrenterna. Faktum är att det här kan vara de första hörlurarna jag testat som min flickvän faktiskt kände igen direkt.

Det som däremot har förändrats är priset. Soundcore har höjt priset rejält jämfört med Space One. Jag vet – det är 2026 och nästan varje recension handlar om prishöjningar. Men ökningen är tillräckligt stor för att flytta Space 2 ur kategorin med de allra mest prisvärda alternativen. Problemet är att den högre prislappen inte åtföljs av ett lika stort lyft i prestanda.

Ta ljudkvaliteten som exempel. Diskanten är fantastisk och full av liv, men när man kommer ner till mellanregistret märks ett tydligt tapp. Basen känns dessutom något diffus och obalanserad. Det här är långt ifrån de sämsta over-ear-hörlurar jag har testat, även i den här prisklassen, och den fina diskantåtergivningen gör fortfarande musiken engagerande att lyssna på. Men om du är audiofil lär de inte imponera särskilt mycket.

Anker Soundcore Space 2: pris & släppdatum

• Pris 1 790 kronor
• Lanserades i april 2026
• Betydligt dyrare än föregångaren

Efter att ha presenterats under MWC 2026 i början av mars började Anker Soundcore Space 2 säljas den 21 april samma år.

I Sverige har de ett riktpris på 1 790 kronor. Den prislappen placerar dem tydligt i mellanklassen, vilket innebär att de – till skillnad från sina föregångare – inte längre kan betraktas som ett budgetalternativ.

Som jämförelse kostade Soundcore Space One 1 290 kronor vid lanseringen, medan Soundcore Space One Pro hade ett riktpris på 2 290 kronor. Space 2 innebär alltså en ganska tydlig prishöjning jämfört med den vanliga Space One.

Anker Soundcore Space 2: specifikationer

Anker Soundcore Space 2: funktioner

• Fantastisk brusreducering
• Upp till 70 timmars batteritid
• Bra funktionsutbud med smart lyssningstest

Jag vet inte om "Space" i namnet Anker Soundcore Space 2 syftar på rymdens ljudlösa vakuum, men det skulle faktiskt kunna göra det – för brusreduceringen i de här hörlurarna är imponerande bra för prisklassen.

Jag blev gång på gång överraskad över hur effektivt Space 2 lyckades stänga ute störande bakgrundsljud. Pendeltåget som passerar bakom mitt hus försvann i princip helt, till och med när jag själv satt ombord, och trafikerade vägar lät plötsligt mer som lugna landsvägar.

Anker uppger en batteritid på 50 timmar med ANC aktiverat och 70 timmar med ANC avstängt. Ingen av siffrorna är direkt rekordhög – numera finns det gott om hörlurar som når över 100 timmar, ofta i samma prisklass – men batteritiden är fortfarande mer än tillräcklig för de flesta.

Via Soundcore-appen får du dessutom tillgång till ett antal extra funktioner. Här finns bland annat bäravkänning som kan aktiveras eller stängas av, multipoint-anslutning, möjlighet att anpassa vad knapparna för brusreducering och uppspelning gör samt en funktion för att begränsa maxvolymen och därmed minska risken för hörselskador.

Just volymbegränsningen är ett trevligt tillskott som man inte ser särskilt ofta, så där ska Anker ha beröm.

Appen innehåller också ett lyssningstest som kallas HearID. Det kombinerar ett hörseltest, där hörlurarna kartlägger vilka toner du kan uppfatta, med frågor om dina ljudpreferenser för att skapa en mer personligt anpassad ljudprofil.

Just den senare delen har jag faktiskt inte sett hos någon annan tillverkare tidigare, och den löser ett vanligt problem med den här typen av tester. Däremot är det ganska tålamodskrävande att behöva lyssna på samma låt sex gånger i rad för att jämföra olika ljudprofiler.

Det finns med andra ord gott om anledningar att ladda ner Soundcore-appen, även om jag själv inte använde den särskilt mycket efter att själva testningen var klar.

Jag har tidigare hört kritik mot Soundcores bäravkänning. Under mina tester fungerade den bra när jag tog av mig hörlurarna – musiken pausades direkt – men den var betydligt mindre pålitlig när den skulle återuppta uppspelningen efter att jag satt på mig dem igen.

• Funktioner - poäng: 4/5

Anker Soundcore Space 2: design

• Distinkt design och annorlunda blå färg
• Lätta och mycket bekväma
• Saknar IP-klassning

Jag testar mängder av billiga hörlurar och modeller i mellanklassen som mest ser ut som anonyma svarta halvcirklar, så här tycker jag faktiskt att Soundcore förtjänar beröm. Space 2 sticker ut med sin karakteristiska design, snygga färgalternativ, mjukt rundade former, generösa mängder vaddering och de avsmalnande fästena mellan huvudbygeln och kåporna. Visst ser de i stort sett likadana ut som föregångaren, men fungerar något bra finns det ingen anledning att ändra på det.

De väger bara 264 gram och är mycket bekväma att bära. Den låga vikten hjälper förstås till, men även den rikliga vadderingen runt både öron och huvud bidrar till komforten. Hörlurarna satt stadigt på plats under hela testperioden och rörde sig knappt, vare sig jag promenerade eller vred huvudet snabbt.

På den högra öronkåpan sitter knappar för uppspelning och volym, medan den vänstra har reglage för brusreducering, strömknappen, en USB-C-port och ett 3,5 mm-uttag för kabelanslutning. Just hörlursuttaget är ett trevligt tillskott som inte alltid finns i den här prisklassen.

Space 2 går dessutom att fälla ihop för att bli smidigare att ta med sig, och i förpackningen följer en tygpåse för förvaring. Däremot lyckades jag inte hitta någon information om en IP-klassning, så jag skulle vara försiktig med att använda dem i regn eller andra blöta miljöer.

• Design - poäng: 4,5/5

Anker Soundcore Space 2: ljudkvalitet

• Använder 40 mm-element
• Klar och livlig diskant, men bas och mellanregister lämnar en del att önska
• Stöd för Hi-Res Audio, Hi-Res Audio Wireless, LDAC och SBC

Soundcore Space 2 använder 40 mm-element, samma storlek som återfinns i de flesta over-ear-hörlurar, kompletterade med ett dubbelt membran som ska ge ett tydligare ljud. Och just den delen tycker jag faktiskt att Soundcore lyckas med. Det är lätt att uppskatta de små nyanserna i en sångröst, intensiteten i ett gitarrsolo eller klangen och vibratot från en fiol.

Du kanske märker att alla de exemplen ligger i diskanten eller det övre mellanregistret – och det är ingen slump. Det är nämligen där Space 2 verkligen briljerar. De låter energiska, ljusa och underhållande. Till en början blev jag helt såld på den skarpa och tydliga återgivningen av de högre frekvenserna, men ju längre jag lyssnade desto tydligare blev det att något saknades.

Och det som saknas är... egentligen allt längre ner i ljudbilden.

Distade gitarriff, kraftfulla basgångar och akustiska instrument saknar både närvaro, tydlighet och lyster. I vissa låtar känns det nästan som om det finns ett tomrum där anslaget från baskaggen borde ligga. Den akustiska gitarren i King of the Island av Niko Moon hamnar alldeles för långt bak i mixen, medan refrängerna i My Number av Foals och Save a Horse (Ride a Cowboy) av Big & Rich påminner om ljudet från ett flyttlass som bär möbler i lägenheten ovanför.

Längre ner i frekvensregistret vaknar ljudbilden visserligen till liv igen. Bas och subbas ger musiken mer tyngd, men återgivningen är ofta ganska diffus, grötig och ibland rent av överdriven.

I The Less I Know the Better av Tame Impala känns basen osäker och dyker upp utan någon tydlig definition, medan den i Rush av Troye Sivan saknar precision och lätt tar över resten av ljudbilden.

Många lyssnare fokuserar främst på diskant och djupbas, och den glittrande diskanten gör att det är lätt att förbise hörlurarnas svagheter. Jag hamnade själv i den fällan under en period och jag tycker fortfarande att Space 2 är roliga att lyssna på. Men om du är ute efter ett mer nyanserat eller naturligt ljud kommer den tydligt V-formade ljudprofilen sannolikt att kännas ganska extrem.

Rent tekniskt finns det däremot mycket att uppskatta. Space 2 har stöd för både LDAC och SBC samt certifiering för Hi-Res Audio och Hi-Res Audio Wireless, vilket ger goda förutsättningar för ljud i hög kvalitet när du använder en kompatibel ljudkälla.

• Ljudkvalitet - poäng: 3,5/5

Anker Soundcore Space 2: värde

• Helt okej prisvärde
• Prishöjningen gör dem svårare att rekommendera

Prishöjningen för Soundcore Space 2 är lite synd, för om de hade lanserats till samma pris som Space One hade de varit ett riktigt kap.

Om de hade kostat under tusenlappen skulle jag utan tvekan ha räknat dem till de allra bästa budgethörlurarna på marknaden. Men med den högre prislappen möter de betydligt tuffare konkurrens och då ställs också högre krav.

Det är fortfarande ett par bra hörlurar, men de känns inte längre som det där självklara köpet som jag utan att tveka hade rekommenderat till alla.

• Värde - poäng: 3,5/5

Bör du köpa Anker Soundcore Space 2?

Köp dem om…

Köp dem inte om…

Anker Soundcore Space 2: andra alternativ

Så testade vi Anker Soundcore Space 2

• Testade under tre veckor
• Användes hemma, på promenader och i kollektivtrafiken

Jag använde Soundcore Space 2 i ungefär tre veckor före lanseringen. Under testperioden var de parkopplade med min Samsung Galaxy S26 Ultra, och jag använde dem för att lyssna på musik och titta på videor via flera olika streamingtjänster. Jag testade dem också under telefonsamtal och när jag spelade spel.

Hörlurarna användes i en rad olika miljöer, bland annat i kollektivtrafiken, under promenader i olika områden och hemma, för att ge en så bred bild av deras prestanda som möjligt.

Jag har testat ljudprodukter för TechRadar i flera år, däribland tidigare produkter från Anker som Aerofit Pro 2.

• Först testade i april 2026
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Anker Soundcore Liberty 5 är ett par trådlösa hörlurar med skaft som ska leverera ett detaljrikt ljud och effektiv aktiv brusreducering. Med ett riktpris på 1 290 kronor är de långt ifrån ensamma i sin prisklass, men de gör ändå en hel del för att sticka ut på en mycket konkurrensutsatt marknad.

Ett av deras starkaste kort är det omfattande funktionsutbudet. Här finns allt från ett EQ-test som anpassar ljudet efter din hörsel till ett spelläge med låg latens, anpassningsbara pekkontroller och brusreducering som kan optimeras efter omgivningen. Den adaptiva brusreduceringen är en av höjdpunkterna. Den är inte banbrytande och jag har testat hörlurar med betydligt effektivare brusreducering, men den dämpar omgivningsljud på ett bra sätt och erbjuder många inställningsmöjligheter.

För att kunna konkurrera med marknadens bästa hörlurar krävs dock framför allt ett riktigt bra ljud. Som tur är levererar Liberty 5 en övertygande ljudupplevelse. De återger gott om detaljer – särskilt när LDAC används – samtidigt som de bjuder på kraftfull bas och en förvånansvärt rymlig ljudbild med bra separation när Dolby Audio är aktiverat. Direkt ur kartongen är ljudprofilen däremot inte särskilt neutral. Hörlurarna prioriterar tydligt bas och diskant framför en mer naturlig och balanserad återgivning över hela frekvensregistret. Detaljrikedomen och instrumentseparationen lär inte imponera på några audiofiler, men sett till priset levererar Liberty 5 ändå vad man kan förvänta sig.

Det som imponerar mindre är designen. Jag är helt enkelt inte särskilt förtjust i det plastiga höljet eller skaftdesignen. Pekkontrollerna, som sitter på skaften, känns dessutom omständliga och reagerar inte alltid som de ska. Däremot gillar jag laddningsetuiet med dess smarta skjutmekanism, och IP55-klassningen innebär ett bra skydd mot både damm och vatten.

Det finns även andra områden där hörlurarna hade kunnat vara bättre. Samtalskvaliteten är inte dålig, men den är heller inte så kristallklar som marknadsföringen ger sken av. Jag märkte också av en del ljudläckage, även om det är ganska vanligt bland hörlurar i den här prisklassen.

Samtidigt finns det mycket att uppskatta med Liberty 5. Mina tester visade att batteritiden inte riktigt når upp till de officiella siffrorna, men den är fortfarande fullt godkänd. Du får dessutom en passformskontroll som hjälper dig att hitta bästa möjliga tätning, flera extra örontoppar i förpackningen och stöd för multipoint-anslutning.

Sammantaget tycker jag att Anker Soundcore Liberty 5 är ett par kompetenta trådlösa hörlurar, men framför allt designbristerna hindrar dem från att nå hela vägen. Om du vill komma undan ännu billigare skulle jag i stället välja EarFun Air 2 NC, som imponerade betydligt mer på mig när det gäller både ljud och brusreducering.

I samma prisklass finns också Nothing Ear (a), som jag återkommer till längre fram i recensionen. Och om du kan tänka dig att lägga lite mer pengar rekommenderar jag varmt LG Tone Free T90S med stöd för Dolby Atmos, som ofta går att hitta på rea för omkring 1 100 kronor.

Om Liberty 5 får en rejäl prissänkning under någon av årets stora reaperioder blir de betydligt mer attraktiva. Till ordinarie pris finns det däremot bättre alternativ för pengarna.

Anker Soundcore Liberty 5: pris & tillgänglighet

• Pris 1 290 kronor
• Lanserades maj 2025

Anker Soundcore Liberty 5 lanserades i maj 2025, drygt två och ett halvt år efter föregångaren Liberty 4. I Sverige har de ett rekommenderat pris på 1 290 kronor.

Med tanke på prisklassen skulle jag inte bli förvånad om de börjar dyka upp på rea inom en snar framtid. Liberty 5 finns i fyra färger: svart, vit, blå och aprikos. Oavsett vilken färg du väljer är priset detsamma.

Anker Soundcore Liberty 5: specifikationer

Anker Soundcore Liberty 5: funktioner

• Anpassningsbar brusreducering...
• ...men ANC-prestandan är inte i toppklass
• Appen är däremot suverän

Jag vill börja med att lyfta en av hörlurarnas största styrkor: Soundcores app. Som någon som har otaliga appar för hörlurar installerade på telefonen är det ovanligt att jag blir så imponerad av en app i den här prisklassen. Gränssnittet är rent, lättnavigerat och samlar alla viktiga inställningar på startsidan, medan mindre funktioner ligger i separata menyer. Många appar från konkurrenterna kan kännas långsamma eller buggiga, men det är inte fallet här.

Låt oss gå igenom de viktigaste funktionerna. Här finns de självklara inslagen, som multipoint-anslutning, en Hitta enheten-funktion om en hörlur skulle komma bort och anpassningsbara pekkontroller, något jag återkommer till i avsnittet om design.

En av de verkliga höjdpunkterna är dock EQ-inställningarna. Här har Soundcore verkligen lyckats. Det finns mängder av sätt att anpassa ljudet efter dina egna preferenser. Du får klassiska förinställningar som Bass Booster och Bass Reducer, men också genrebaserade alternativ som Classical och Dance. Det finns dessutom ett läge för Dolby Audio (dock inte Dolby Atmos) med separata profiler för musik, poddar och film.

Även mobilspelare har något att hämta här. Ett spelläge med låg latens förstärker exempelvis ljudet av fotsteg och röster. Det går däremot inte att använda samtidigt som Bluetooth-codecen LDAC, som annars är ett mycket välkommet tillskott.

Och det finns ännu mer. Precis som hos Soundcore Space One Pro kan du genomföra ett hörseltest där du får jämföra olika ljudprofiler och välja mellan alternativ A och B. Utifrån dina svar skapas sedan en personlig EQ-profil. Jag tycker faktiskt att Soundcore gör detta bättre än sina konkurrenter – jag föredrar till och med den här lösningen framför den preferensbaserade EQ-funktionen i Sony WH-1000XM6.

Den stora huvudattraktionen är förstås den aktiva brusreduceringen, men det är också här Liberty 5 tappar lite mark. Är ANC dålig? Nej, det vore orättvist att säga. Är den bland de bästa på marknaden? Inte det heller. Den är fullt godkänd, men inte mycket mer än så.

När jag promenerade längs en trafikerad väg kunde jag fortfarande höra bilarna passera, trots att volymen låg runt 60–70 procent. Omgivningsljuden dämpades visserligen ordentligt, men mer ljud än jag hade önskat slank fortfarande igenom. På kontoret filtrerades samtal från rummet intill bort ganska effektivt, men lågmälda diskussioner från kollegor i samma rum hördes fortfarande.

Om du inte behöver total tystnad kommer Liberty 5 att fungera bra. Men om du är ute efter marknadens allra bästa brusreducering behöver du titta vidare.

Det som däremot är riktigt trevligt är hur mycket ANC går att anpassa. Du kan själv välja mellan nivå ett och fem beroende på hur mycket brusreducering du vill ha. Det finns även kalibrering för transparensläget, en funktion som minskar vindbrus samt särskilda ANC-lägen för resor med flyg eller bil. Dessutom kan du använda ett passformstest för att säkerställa att örontopparna sluter tätt och ger bästa möjliga brusreducering.

Slutligen uppger Soundcore att Liberty 5 klarar upp till åtta timmars batteritid med ANC aktiverat, förutsatt att du lyssnar på måttlig volym och har de flesta extrafunktionerna avstängda. Det är en bra siffra på pappret, men under mina tester sjönk batteriet med omkring 20 procent efter en timmes användning. Det tyder på att den verkliga batteritiden kan bli något kortare än de utlovade åtta timmarna.

Samtidigt rymmer laddningsetuiet gott om extra batteri, så om du inte planerar extremt långa lyssningspass bör batteritiden räcka gott och väl.

• Funktioner - poäng: 4/5

Anker Soundcore Liberty 5: ljudkvalitet

• Imponerande kraftfull bas
• Ljudbilden är lite obalanserad direkt ur kartongen...
• ...men det finns omfattande EQ-inställningar och Dolby Audio som väger upp

För 1 290 kronor är det ovanligt att hitta hörlurar med absolut förstklassig ljudkvalitet. Liberty 5 levererar inte den perfekt nyanserade och luftiga ljudbild med knivskarp instrumentseparation som audiofiler letar efter – om de hade gjort det till det här priset och dessutom helt trådlöst hade resten av marknaden haft ett problem.

Med det sagt är jag ändå glad att kunna konstatera att de låter riktigt bra överlag. När jag lyssnade på It's Possible av Piero Piccioni och Catherine Howe återgavs sången med en fin detaljnivå. Små nyanser som tungklick mot gommen och diskreta andetag framträdde tydligt och gav rösterna en naturlig tredimensionalitet.

Ljudet blev märkbart mer detaljerat när jag aktiverade Bluetooth-codecen LDAC, men även då hade jag gärna sett att sången placerades lite längre fram i ljudbilden för att skapa en mer uttrycksfull och engagerande presentation.

Samma sak märktes när jag lyssnade på Black Eye av Allie X. Rösten var tydlig, men hade gärna fått ta lite mer plats i mixen. Däremot visade låten tydligt vilken kraft Liberty 5 har i basregistret. Trummaskinen levererade ett imponerande djup – även om den inte riktigt nådde samma precision och snabbhet som hos mer påkostade modeller som Technics EAH-AZ100.

Även i Breather av Christ Stussy & S. A. M. gjorde hörlurarna ett utmärkt jobb med att återge den djupa, pulserande bas som driver låtens energiska och nästan hypnotiska rytm.

När jag lyssnade på Breather upplevde jag däremot att slagverk i det högre frekvensregistret kunde bli något överbetonat, särskilt vid högre volymer. Under längre lyssningspass riskerar det att bli lite tröttande, så då är det värt att öppna Soundcore-appen. Med hjälp av den anpassningsbara åttabands-EQ:n lyckades jag i stort sett eliminera problemet, vilket verkligen visar hur flexibel ljudprofilen är.

Det går faktiskt att anpassa ljudet i väldigt hög grad efter egna preferenser. Det finns dessutom ett läge för Dolby Audio om du vill ha en bredare och mer omslutande ljudbild. Det handlar dock inte om Dolby Atmos, vilket finns hos exempelvis LG xboom Buds.

Hur fungerar då Dolby Audio i praktiken? Ungefär som utlovat. Framför allt basen känns bredare och mer omslutande, men samtidigt upplevde jag att en liten del av detaljrikedomen försvann jämfört med att lyssna med funktionen avstängd.

En sista del av ljudprestandan värd att nämna är mikrofonerna. Soundcore marknadsför Liberty 5 med "kristallklara" samtal tack vare sex mikrofoner, en algoritm som reducerar vindbrus och AI-baserad ljudbehandling. Jag blev däremot inte särskilt imponerad.

Min röst återgavs visserligen ganska tydligt, men omgivningsljud tog ofta över mer än jag hade önskat. Samma sak märktes när jag spelade in ett röstmeddelande. Rösten var fullt hörbar, men den hamnade inte särskilt långt fram i ljudbilden och bakgrundsljud slank lätt igenom.

• Ljudkvalitet - poäng: 4/5

Anker Soundcore Liberty 5: design

• Skaftdesignen passar inte alla
• Snyggt laddningsetui med skjutmekanism
• Pekkontrollerna är sådär

Jag tycker det är lika bra att vara tydlig direkt: jag är inte något stort fan av designen på Soundcore Liberty 5. En del av det handlar förstås om personlig smak – jag föredrar den mindre och mer diskreta designen hos modeller utan skaft, som Sony WF-C710N.

Samtidigt kan jag ha överseende med det. Det jag hade svårare för var att Liberty 5 känns lite väl plastiga och ser ut som en mindre elegant version av AirPods. Jag gillar däremot att skaften är lätt vinklade, vilket ger hörlurarna ett lite skarpare och mer distinkt utseende. Till skillnad från AirPods finns de dessutom i flera färger: svart, vit, blå och aprikos.

Utseendet är dock inte det största problemet. Den verkliga svagheten är pekkontrollerna. Soundcore har valt ett kontrollsystem där du ska nypa på skaftet för att styra uppspelningen, och jag tyckte ärligt talat att det var ganska klumpigt.

Hörlurarna kändes inte särskilt stabila när jag försökte nypa på skaften för att byta låt eller hoppa tillbaka till föregående spår. Dessutom fungerade det väldigt olika från gång till gång. Ibland fick jag försöka flera gånger innan musiken pausades eller återupptogs. Det är helt enkelt inte ett särskilt pålitligt sätt att styra uppspelningen.

Det har alltså varit en del kritik hittills, men det finns också saker jag verkligen gillar. Laddningsetuiet är ett bra exempel. Skjut bara locket åt sidan och hörlurarna är direkt åtkomliga. Jag föredrar faktiskt den här lösningen framför de traditionella etuierna med gångjärnslock och hade gärna sett fler tillverkare använda samma idé.

Hörlurarna är dessutom bekväma att bära under längre stunder. I förpackningen finns örontoppar i flera olika storlekar, vilket gör det lättare att hitta en passform som sluter tätt. Trots det kunde en kollega höra en del ljudläckage när volymen låg runt 65–70 procent. I Soundcore-appen finns en inställning som ska kompensera för ljudläckage, men du får ändå inte samma isolering som ett par riktigt bra over-ear-hörlurar kan erbjuda.

Skyddet mot vatten och damm är däremot gediget. Liberty 5 är IP55-klassade, vilket innebär att de tål damm och vattenstrålar från flera olika riktningar. Det är bättre än många konkurrenter erbjuder, även om det finns modeller som går ännu längre. Samsung Galaxy Buds 3 Pro har exempelvis IP57-klassning, vilket innebär att de även klarar att sänkas ner i vatten under en begränsad tid.

• Design - poäng: 3/5

Anker Soundcore Liberty 5: värde

• Rimligt pris
• Men det finns bättre alternativ för pengarna
• Flera konkurrenter presterar bättre

Soundcore Liberty 5 befinner sig i en mycket konkurrensutsatt prisklass med ett riktpris på 1 290 kronor. Det är visserligen ett ganska rimligt pris, men många tillverkare erbjuder riktigt bra hörlurar för ännu mindre pengar.

Det finns gott om konkurrenter att lyfta fram. Jag äger själv Sony WF-C700N, som låter riktigt bra och dessutom har en betydligt mer diskret design än Liberty 5. Nothing Ear (a) är också ett alternativ som vi gillar mycket, och dem återkommer jag till lite längre fram. Om du vill ha en bredare överblick över de bästa modellerna i den här prisklassen rekommenderar jag att du läser vår guide till de bästa budgethörlurarna.

I slutändan är omkring 1 300 kronor fortfarande en ganska stor investering, och jag tycker inte att Liberty 5 sticker ut tillräckligt mycket. Den utmärkta appen och det omfattande funktionsutbudet är stora plus, men när det gäller ljudkvalitet, brusreducering och design är intrycket mer blandat.

Om de dyker upp till ett rejält rabatterat pris skulle jag absolut kunna rekommendera dem. Till ordinarie pris hade jag däremot hellre valt ett par hörlurar från Sony eller Nothing.

• Värde - poäng: 3,5/5

Bör du köpa Anker Soundcore Liberty 5?

Köp dem om...

Köp dem inte om...

Anker Soundcore Liberty 5: andra alternativ

Så testade vi Anker Soundcore Liberty 5

• Testade under två veckor
• Användes både på kontoret och ute bland folk
• Testades främst med Tidal

Jag testade Soundcore Liberty 5 under två veckor och använde dem i många timmar för att lyssna på musik och titta på videor. Hörlurarna fick följa med både till kontoret, hemma och på promenader för att jag skulle kunna utvärdera brusreduceringen i flera olika miljöer.

Merparten av testningen genomfördes med Tidal, men jag använde även Spotify och YouTube. När jag lyssnade på musik gick jag igenom TechRadars testspellista, som innehåller låtar från en mängd olika genrer. Utöver det använde jag också ett stort antal låtar från mitt eget musikbibliotek.

När det var relevant jämförde jag Liberty 5 med LG xboom Buds när det gäller komfort, ljudkvalitet, brusreducering och funktioner. Som referens har jag dessutom testat ett stort antal ljudprodukter för TechRadar. Jag har bland annat recenserat flaggskeppsmodeller som Sony WH-1000XM6, trådbundna hörlurar som Sennheiser IE 600 och trådlösa hörlurar som LG Tone Free T90S.

• Först testade i juni 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Ankers Soundcore-serie har kanske aldrig haft rykte om sig att tillverka de hörlurar som alla pratar om, men produkterna brukar vara genomarbetade och pålitliga. Vi gav Soundcore Liberty 5 (ja, var uppmärksam – det är inte den modellen jag testar här, och det finns dessutom en Pro Max-modell som jag tycker att de flesta bör undvika till förmån för den här) ett betyg på 3,5 av 5, vilket ungefär speglar hur serien brukar prestera. Fram tills nu.

Med Soundcore Liberty 5 Pro känns det som att Soundcore verkligen har hittat rätt och på allvar förstått vad köpare faktiskt vill ha.

Det här är ett otroligt funktionsspäckat par hörlurar, med en app som nästan känns överväldigande med tanke på hur många funktioner den erbjuder. Det bästa är att de faktiskt är användbara också. Den aktiva brusreduceringen fungerar mycket bra, hörseltestet är praktiskt och mängden små extrafunktioner är imponerande.

Den funktion som verkligen sticker ut är samtalsläget, som effektivt filtrerar bort ljud omkring dig så att personen i andra änden nästan inte hör någonting av omgivningen. Jag har hört många tillverkare lova kristallklara telefonsamtal tack vare avancerade algoritmer och mikrofoner som ska ta bort bakgrundsljud, men alltför ofta visar det sig mest vara marknadsföringssnack. Soundcore Liberty 5 Pro lever faktiskt upp till löftena.

Det vet jag eftersom min mamma ringde mig mitt under testperioden medan jag satt på ett fullsatt kafé. Jag bad om ursäkt för den höga popmusiken som dånade ur högtalarna – Hey Ya! med Outkast spelades så högt att jag knappt hörde mina egna tankar – men hon frågade bara vilken musik jag menade. Hade jag inte berättat att jag satt i en högljudd miljö hade hon aldrig anat det. Och om två tummar upp från min mamma inte är ett gott betyg för en teknikprodukt, då vet jag inte vad som är det.

Jag måste också lyfta fram passformen. Hörlurarna är lätta och har en liten kant som hjälper dem att sitta stadigt i öronen. Jag hade aldrig några problem med att de lossnade, och de satt kvar utan bekymmer både under löprundor och träningspass.

Hur är då ljudet? Liberty 5 Pro levererar ett varmt och basrikt ljud som passar perfekt för dig som gillar kraftfulla rytmer. Ljudkvaliteten lär kanske inte få audiofiler att jubla – även om trådlösa hörlurar i den här prisklassen sällan gör det – men den är ändå klart bättre än genomsnittet. Ljudet är kanske inte den största styrkan hos Liberty 5 Pro, men jag uppskattade verkligen att lyssna på musik med dem under testperioden.

Mina största invändningar handlar faktiskt inte om själva hörlurarna, utan om laddningsfodralet. På framsidan finns en liten pekskärm, men den gör inte tillräckligt mycket för att motivera sin existens, och dessutom reagerar den inte alltid särskilt snabbt. Resultatet är att fodralet blivit större än det egentligen hade behövt vara. Jag hade gärna sett att Soundcore skippat pekskärmen helt och gjort fodralet lite mindre.

Det är åtminstone inte lika extremt som Liberty 5 Pro Max, som har ett betydligt större fodral med en stor pekskärm. Den modellen har jag också testat, och återkommer till senare i recensionen, men den känns betydligt mer riktad mot professionella användare. För de allra flesta som bara vill ha ett riktigt bra par trådlösa hörlurar är Soundcore Liberty 5 Pro det klart bättre valet. De är billigare och du går egentligen bara miste om ett fåtal funktioner – funktioner som jag dessutom tror att de flesta aldrig kommer att använda.

Soundcore Liberty 5 Pro: pris & släppdatum

• Lanserades 21 maj 2026
• Pris 2 190 kronor
• Placerar sig mellan Soundcore Liberty 5 och Soundcore Liberty 5 Pro Max

Soundcore Liberty 5 Pro presenterades tillsammans med en rad andra Anker-produkter under företagets årliga Anker Day den 21 maj 2026.

Hörlurarna kostar 2 190 kronor, vilket innebär att de hamnar precis över gränsen för budgetsegmentet. Till skillnad från många av Soundcores tidigare modeller är det här alltså inte ett par budgethörlurar, utan ett tydligt alternativ i mellanprisklassen. Som jämförelse lanserades vanliga Soundcore Liberty 5 för 790 kronor, men eftersom de släpptes ett år tidigare går de numera ofta att hitta till rabatterade priser.

Samtidigt lanserades även Soundcore Liberty 5 Pro Max, som kostar betydligt mer – 2 690 kronor. Jag återkommer till den modellen längre fram, men det är enklast att se den som en slags "Pro Plus"-variant av Liberty 5 Pro. Den erbjuder några extra funktioner som främst riktar sig till professionella användare, men ger inga avgörande fördelar för de flesta.

Soundcore Liberty 5 Pro: specifikationer

Soundcore Liberty 5 Pro: funktioner

• Imponerande brusreducering och kristallklara telefonsamtal
• Medelmåttig batteritid på 6,5 timmar
• Ett enormt funktionsutbud i appen

I inledningen av den här recensionen hyllade jag redan Soundcore Liberty 5 Pros samtalsfunktion, och den är precis lika imponerande här som den lät då. Det är utan tvekan en av hörlurarnas främsta styrkor.

Den höga samtalskvaliteten är en av fördelarna med Ankers egenutvecklade Thus-chip. Genom att utveckla både hårdvara och mjukvara själva har företaget kunnat optimera hur de samverkar, och resultatet märks tydligt i praktiken.

Brusreduceringen är ett annat exempel. Liberty 5 Pro erbjuder en av de bästa ANC-upplevelserna jag testat i den här prisklassen. Den lyckas effektivt eliminera det låga bakgrundsbruset från omgivningen och dämpar även högre ljud väldigt bra – den lyckades till och med ta udden av den öronbedövande spelningen av Hey Ya! på kaféet där jag testade hörlurarna.

Även batteritiden är i teorin en fördel med Thus-chippet. Anker uppger att hörlurarna klarar 6,5 timmars lyssning med ANC aktiverat. Under mina tester visade sig det vara en något optimistisk uppskattning – jag landade strax under den siffran. Detsamma gäller den totala batteritiden tillsammans med laddningsfodralet, som enligt Anker ska uppgå till 28 timmar. Missförstå mig inte, batteritiden är fullt godkänd, men den är inte något som sticker ut.

Om det redan låter som ett generöst funktionsutbud är det bara att vänta tills du laddar ner Soundcore-appen. Här finns alla grundfunktioner man kan förvänta sig: olika lägen för brusreducering, anpassningsbara touchkontroller, Dolby Atmos, EQ-förinställningar, stöd för multipoint, passformstest, funktionen Hitta mina hörlurar och en åttabands grafisk equalizer.

Men det stannar inte där. Appen erbjuder även ett hörseltest som skapar en personlig EQ-profil, ett stort utbud av omgivningsljud och olika lyssningslägen samt en inbyggd AI-chattbot vid namn Anka, som kan ge rekommendationer om vilka inställningar du bör ändra. Det finns verkligen mycket att utforska.

Om jag ska rikta någon kritik mot appen är det att den känns lite rörig. När du öppnar hörlurarnas sida visas bara ett fåtal inställningar. För att hitta fler måste du trycka på ett litet kugghjul som är lätt att missa, och för vissa funktioner behöver du dessutom gå tillbaka hela vägen till huvudmenyn.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

Soundcore Liberty 5 Pro: design

• Bönformade hörlurar med silikonpropp och stabiliserande vinge
• Sitter väldigt säkert i öronen
• Laddningsfodralet med pekskärm är något klumpigt

Anker har valt en njurformad design för Soundcore Liberty 5 Pro. De påminner om Samsungs klassiska "bean"-hörlurar, men här kompletteras formen med en silikonpropp som förs in i hörselgången. Hörlurarna finns i blått, rosa, vitt och svart, och laddningsfodralet matchar alltid den valda färgen.

Varje hörlur väger 7 gram och är tillverkad i plast som känns gedigen. Den mest intressanta designdetaljen är dock den lilla vingen högst upp, som hjälper hörlurarna att sitta stadigt i öronen. För att vara tydlig är passformen betydligt bättre än hos Samsungs gamla bean-modeller. Den lilla vingen gör ett fantastiskt jobb och jag använde hörlurarna både på gymmet och under otaliga löprundor utan att de ens var i närheten av att lossna.

Hörlurarna är IP55-certifierade, vilket innebär att de står emot damm samt vattenstänk och svett, men de är inte avsedda för simning. Du får touchkontroller på båda hörlurarna, men de flesta kommandon kräver flera tryck i följd och jag upplevde att just multitryck fungerade lite opålitligt.

Sedan har vi laddningsfodralet. Den 0,96 tum stora pekskärmen på framsidan är inte lika framträdande som den större skärmen på Pro Max-modellen, men den känns samtidigt inte lika gimmickartad heller.

Den får faktiskt fodralet att se ut som en liten digital väckarklocka från 90-talet. Via skärmen kan du snabbt kontrollera batterinivån och aktivera vissa funktioner. Jag upplevde dock att den reagerade ganska trögt och gav ganska snabbt upp tanken på att använda den för musikstyrning. En mer tålmodig användare kan säkert få större nytta av den, och jag kan absolut se att snabb åtkomst till olika EQ-profiler kan vara praktiskt för vissa.

På grund av pekskärmen är Liberty 5 Pros laddningsfodral något större än många konkurrenters. Vikten på 70 gram är visserligen inte särskilt hög, men jag tyckte ändå att fodralet var lite väl stort för att bekvämt glida ner i fickan. Det passar därför inte dig som vill ha ett så litet fodral som möjligt. Skjutmekanismen som öppnar fodralet känns snabb och smidig, men jag är lite tveksam till hur väl den kommer att hålla över tid. Redan efter några veckors användning började den kännas en aning glapp.

• Design - poäng: 4/5

Soundcore Liberty 5 Pro: ljudkvalitet

• Använder 9,2 mm-element
• Musiken låter något instängd och tunn
• EQ-inställningarna hjälper inte särskilt mycket

Anker har utrustat Liberty 5 Pro med 9,2 mm-element, som jag misstänker är samma som används i företagets vanliga Liberty 5-modell. Precis som hos den modellen är det här inte hörlurar för audiofiler – ljudbilden är alldeles för varm för det – utan de är i stället tydligt anpassade för vad den breda massan brukar uppskatta.

Det innebär en ljudprofil med kraftig bas och mycket energi, där fokus ligger på rappa låga frekvenser och mjukare diskant snarare än ett neutralt och välbalanserat hi-fi-ljud. Med tanke på hur vanligt den här typen av ljudprofil är bland hörlurar i budget- och mellanklassen skulle jag säga att den är populär, och Soundcore har träffat mitt i prick.

Om du gillar ett ljud med ordentligt tryck i basen kommer du sannolikt att bli nöjd. Alla genrer jag testade – från rock och pop till elektronisk musik – lät bra. De fungerade dessutom överraskande väl även för musik som normalt inte bygger på tung bas, som klassiskt, akustiskt och jazz.

Det råder ingen tvekan om att basen står i centrum här, men diskant och mellanregister håller för det mesta jämna steg och levererar en behaglig mängd detaljer. I Coast av Shane Smith & the Saints får den akustiska gitarren en fin och nyanserad klang som ofta går förlorad i billigare hörlurar, och de vackra harmonierna i Last Sunrise In The Wasteland av At The End Of Times, Nothing kommer också fram på ett fint sätt.

Jag tänker däremot inte påstå att de här hörlurarna är perfekta. Vid lägre volymer tappar Liberty 5 Pro diskant och mellanregister i oproportionerligt hög grad.

Den största nackdelen är dock sannolikt att ljudprofilen kommer att dela användarna. Liberty 5 Pro har en väldigt basrik ljudbild som inte passar alla. Den ligger precis på gränsen till att bli för mycket – ibland levererar den ett härligt, dunkande tryck, men ibland tippar den över åt fel håll.

I låtar som You Kill Me av Gabriel Kelley kan basgitarren ta över mer än den borde och hamna i förgrunden på ett sätt som rubbar balansen i låten. I andra fall riskerar den helt enkelt att överskugga mer finstämda instrument. Mer än med de flesta hörlurar jag testar behöver du därför bekanta dig med EQ-förinställningarna och växla mellan dem beroende på vilken musik du lyssnar på.

Och om den kraftiga basen inte redan är ett problem för audiofiler lär den begränsade codec-uppsättningen vara det. Du får visserligen stöd för Hi-Res Audio Wireless-certifiering, men det finns inget stöd för LDAC, aptX eller andra liknande Bluetooth-codecs.

• Ljudkvalitet - poäng: 4/5

Soundcore Liberty 5 Pro: Pro Max-modellen då?

• Pro Max kostar lite mer
• Ljudkvalitet och batteritid är identiska
• Pro Max har ett större laddningsetui och ett par extra funktioner

Utöver att ha ett namn som är en riktig tungvrickare är Anker Soundcore Liberty 5 Pro Max i princip identiska med Liberty 5 Pro. De är faktiskt så lika att jag valde att ge dem ett eget avsnitt i den här recensionen i stället för att skriva en separat recension. Och varför inte tvärtom? Därför att jag tycker att Liberty 5 Pro är det bästa valet för de allra flesta.

Själva hörlurarna är identiska när det gäller design, ljudkvalitet, batteritid och i stort sett hela funktionsuppsättningen. Det som skiljer Pro Max från Pro är två extra funktioner: laddningsetuiet kan användas för att spela in ljud och skapa snabba transkriberingar, och det erbjuder även direkt röstöversättning.

Det är absolut användbara funktioner, men de riktar sig till en betydligt smalare målgrupp. Jag kan se att de är praktiska för affärsanvändare, men knappast något som den genomsnittliga köparen kommer att ha särskilt stor nytta av.

Den andra uppgraderingen finns i laddningsetuiet. Skärmen täcker nu hela ovansidan och erbjuder betydligt fler funktioner. Du kan bland annat välja en egen bakgrundsbild och använda skärmen för olika verktyg, inställningar och lägen – inklusive de två extra funktionerna som nämndes ovan.

Även här handlar det om användbara tillägg, men de kommer till priset av ett ännu större laddningsetui. Jag tyckte definitivt inte att det var särskilt bekvämt att ha i fickan.

Jag säger inte att Soundcore Liberty 5 Pro Max är sämre hörlurar – tvärtom är de den bättre modellen. Men för de flesta tycker jag inte att förbättringarna är tillräckliga för att motivera det högre priset. Jag skulle bara rekommendera dem om du faktiskt kommer att använda de extra funktionerna.

Soundcore Liberty 5 Pro: värde

• Lite för dyra för vanliga konsumenter
• Prisvärda om du behöver alla funktioner

Soundcore Liberty 5 Pro är rimligt prissatta och du får ungefär vad du betalar för. Det är inget fel med det, men en bra rabatt skulle lyfta dem till kategorin riktigt prisvärda.

Brusreduceringen, ljudkvaliteten och funktionsutbudet är alla mycket bra i förhållande till priset – men det finns också många konkurrenter i samma prisklass som erbjuder minst lika starka helhetspaket. Jag har dessutom testat flera hörlurar som kostar ännu mindre och som imponerar minst lika mycket.

Liberty 5 Pro erbjuder åtminstone bättre värde för pengarna än Pro Max. Med Pro Max betalar du mer för en produkt som i stort sett är identisk. För affärsanvändare kan de extra funktionerna absolut vara värda merkostnaden, men för de flesta ser jag ingen anledning att rekommendera dem när Liberty 5 Pro redan finns som ett bättre köp.

• Value: 3.5/5

Bör du köpa Soundcore Liberty 5 Pro?

Köp dem om…

Köp dem inte om…

Soundcore Liberty 5 Pro: andra alternativ

Vill du se vilka andra hörlurar du kan få för ungefär samma pengar? Här är två starka alternativ.

Så testad evi Soundcore Liberty 5 Pro

• Testade under tre veckor
• Användes tillsammans med en Android-telefon för en mängd olika uppgifter
• Testades även sida vid sida med Liberty 5 Pro Max

Under testperioden var hörlurarna anslutna till min Android-telefon. Jag använde dem för att streama musik via Spotify Lossless, Tidal och Apple Music, spela olika spel, titta på videor, ringa röstsamtal och delta i videosamtal.

Jag använde dem hemma, på gymmet, under löprundor och på promenader i mitt närområde. För områden som brusreducering och ljudkvalitet har jag dessutom ett antal referenstester som jag genomför med alla hörlurar jag testar, vilket gör det enklare att jämföra olika modeller på ett rättvist sätt.

Jag har testat hörlurar för TechRadar i många år, inklusive flera tidigare produkter från Anker, som over-ear-modellen Soundcore Space 2 tidigare i år.

• Först testade i juni 2026
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Shokz vet verkligen hur man bygger ett par öppna hörlurar. När detta skrivs har företaget flera modeller med i vår topplista över de bästa öppna hörlurarna, och det är inte svårt att förstå varför – det är ett av få företag som helhjärtat satsar på hörlurar för träning och benledningsteknik.

Med OpenFit Pro känns det däremot som att Shokz vill locka en bredare målgrupp.

Medan OpenRun Pro 2, clip-on-modellen OpenDots One och vår nuvarande favorit OpenFit 2+ främst riktar sig till löpare, cyklister och andra träningsentusiaster som vill ha musik utan att stänga ute omgivningen, tar OpenFit Pro ett steg längre.

Visst är de fortfarande skräddarsydda för löpare, cyklister och andra aktiva användare – tennis i mitt fall – men de flyttar också fram gränserna för vad öppna hörlurar kan erbjuda den som faktiskt bryr sig om ljudkvalitet.

Vill du ha Dolby Atmos med huvudspårning? Det finns här. Vill du kunna skapa egna EQ-profiler utöver de fem förinställningar som finns i Shokz-appen? Det går också. Behöver du extra tillbehör för att få ännu säkrare passform? Det ingår också.

Och aktiv brusreducering då? Inte riktigt – de här är trots allt fortfarande öppna hörlurar. Däremot erbjuder de något som Shokz kallar Noise Reduction, en lösning som bygger på dubbla membran, tre mikrofoner och företagets öronanpassade algoritm.

Det är ovanligt bland öppna hörlurar och resultaten imponerar verkligen. De kan förstås inte stänga ute omgivningen lika effektivt som ett par in-ear-hörlurar med traditionell ANC, men i läget Noise Reduction gör de ett förvånansvärt bra jobb om du vill dämpa vardagsbruset och fokusera bättre.

Med ljudprofilen Bass Boost aktiverad – en av fem EQ-förinställningar – levererar OpenFit Pro ett fylligt och slagkraftigt ljud med gott om detaljer och imponerande klarhet.

Dolby Atmos tillsammans med huvudspårning är också ett uppskattat tillskott, särskilt på kontoret. När jag vred huvudet för att prata med kollegor flyttades ljudbilden naturligt mot det öra som befann sig närmast telefonen, vilket gav en betydligt mer realistisk upplevelse.

Designmässigt finns det också mycket att uppskatta. Laddningsetuiet är tillräckligt litet för att enkelt få plats i fickan, batteritiden känns närmast outtröttlig och komforten är så bra att det nästan känns som att inte bära några hörlurar alls. Vid flera tillfällen glömde jag faktiskt bort att jag hade dem på mig.

Under träning kändes de dessutom alltid säkra. Jag var aldrig orolig för att de skulle glida eller falla av, särskilt inte efter att jag monterat den medföljande gummiringen som ger extra stabilitet.

Shokz OpenFit Pro är kort sagt ett par öppna hörlurar som även ljudentusiaster kan uppskatta, och de förtjänar utan tvekan sin plats bland de bästa modellerna vi har testat.

De kostar visserligen lite mer än många konkurrenter, men med tanke på hur många funktioner de erbjuder – flera som nästan inga andra öppna hörlurar har – tycker jag att de motiverar sitt pris.

Öppna hörlurar brukade främst vara ett alternativ för löpare och cyklister som ville kunna lyssna på musik utan att stänga ute trafiken.

Så är det inte längre.

Shokz OpenFit Pro: specifikationer

Shokz OpenFit Pro: pris & tillgänglighet

• Svenskt pris: 2 800 kronor
• Lanserades: januari 2026

Shokz OpenFit Pro presenterades under CES 2026 i januari och började säljas direkt efter lanseringen.

I Sverige ligger de runt 2 800 kronor. Redan nu går de också att hitta till rabatterade priser hos vissa återförsäljare. Det gör dem betydligt dyrare än våra nuvarande favoriter bland öppna hörlurar, Shokz OpenFit 2+, men de är fortfarande något billigare än Bose Ultra Open Earbuds var vid lanseringen.

Den stora frågan blir därför vad du faktiskt får för de extra pengarna – och om de är värda investeringen. Mitt korta svar: du får väldigt mycket extra, och ja – jag tycker att de är värda sitt pris.

Shokz OpenFit Pro: funktioner

• Upp till 12 timmars batteritid, totalt 50 timmar med laddningsetuiet
• Imponerande brusreducering för en öppen design
• Bluetooth 6.1 och IP55-klassning

Den vanligaste invändningen mot öppna hörlurar är att de inte är särskilt mångsidiga. Visst fungerar de utmärkt under träning – vilket också är anledningen till att det blev jag, den mer sportintresserade av oss, som testade dem medan TechRadars ljudredaktör Becky Scarrott, som först provade dem, var sjukskriven med en skadad axel – men för vardagslyssning brukar de flesta vilja ha ett fylligare och mer kraftfullt ljud. Ofta blir öppna hörlurar därför ett komplement snarare än ett förstahandsval.

Shokz OpenFit Pro försöker ändra på det – men vi återkommer till det. Först ska vi titta på hur de fungerar som träningshörlurar.

Jag avskyr allt som stoppas in i hörselgången, så den öppna designen passar mig perfekt. Samtidigt är det avgörande att kunna höra omgivningen när jag springer eller cyklar, vilket jag gjorde flitigt under den månad jag arbetade på Vinter-OS 2026 i Milano.

När jag cyklade fungerade öronen som mina backspeglar. Balansen mellan att lyssna på Only God Knows av Young Fathers och samtidigt höra trafiken bakom mig var nästintill perfekt.

Samma sak gällde när jag sprang den 3,5 kilometer långa sträckan mellan hotellet och redaktionen under OS. Jag kunde hela tiden höra de minst sagt offensiva bilisterna i Milano – något som sannolikt räddade mig från att bli påkörd medan jag lyssnade på Fontaines D.C album Romance.

Anslutningen var också fläckfri. Tack vare Bluetooth 6.1 och stöd för multipoint hade jag aldrig några problem med uppkopplingen, och den IP55-klassade konstruktionen gjorde att svett, damm och lätt regn aldrig var något bekymmer.

På det fönsterlösa kontoret i Milano använde jag dessutom OpenFit Pro för att transkribera intervjuer med idrottare och ta kristallklara telefonsamtal från reportrar, trots den höga ljudnivån i presscentret.

De fungerade lika bra när jag ringde min fästmö – som råkar vara samma ljudredaktör på TechRadar – från en fullsatt pizzeria eller när vi satt på varsin sida av en arena under en konståkningstävling. (Det är en lång historia.)

Batteritiden är långt över genomsnittet. Shokz uppger upp till 12 timmars lyssning på en laddning och totalt 50 timmar tillsammans med det tunna och lätta laddningsetuiet. Under mina tester visade sig de siffrorna stämma väldigt väl.

Vid ett par tillfällen sprang jag till kontoret med enbart hörlurarna, använde dem under ett tiotimmarspass för intervjuer och transkribering och sprang sedan tillbaka till hotellet. De klarade hela dagen utan problem och hade fortfarande tillräckligt med batteri för att ta mig tillbaka till kontoret nästa morgon – den här gången med laddningsetuiet i fickan.

Har du bråttom räcker dessutom 10 minuters snabbladdning till ungefär fyra timmars lyssning. Trådlös laddning stöds också, även om den går lite långsammare.

Med Noise Reduction aktiverat sjunker batteritiden till omkring sex timmar per laddning och totalt 24 timmar med etuiet, men även det räcker utan problem för normal användning. Och det är faktiskt värt att använda det läget.

Noise Reduction är imponerande effektivt för ett par öppna hörlurar. Eftersom konstruktionen är öppen är traditionell aktiv brusreducering inte möjlig, men tack vare Shokz SuperBoost-teknik, den öronanpassade algoritmen och de synkroniserade dubbelmembranen lyckas hörlurarna ändå dämpa omgivningsljuden betydligt mer än man kan förvänta sig.

Även Shokz-appen förtjänar beröm. Där hittar du fem färdiga EQ-profiler samt möjlighet att skapa två egna ljudprofiler. Du kan även aktivera Noise Reduction, Dolby Atmos och huvudspårning, anpassa multipoint-anslutningar och använda den praktiska funktionen Hitta mina hörlurar.

Helhetsintrycket är mycket positivt. Visst erbjuder traditionella in-ear-hörlurar fortfarande fler funktioner totalt sett, men att allt detta ryms i ett par öppna hörlurar är faktiskt riktigt imponerande.

• Funktioner - poäng: 5 / 5

Shokz OpenFit Pro: ljudkvalitet

• Imponerande brusreducering för en öppen design
• Dolby Atmos med huvudspårning
• Diskanten kan ibland ta över

Prisskillnaden mellan Shokz OpenFit Pro och de flesta konkurrenterna märks framför allt i ljudupplevelsen – eller kanske snarare i ambitionen bakom den. Med ett pris på omkring 2 800 kronor siktar Shokz tydligt på användare som bryr sig om ljudkvalitet, inte bara träning. Och för det mesta lyckas de.

Basen imponerar, särskilt med EQ-läget Bass Boost aktiverat i Shokz-appen. Ljudet känns dynamiskt och fylligt, så pass att det ibland är lätt att glömma att det faktiskt handlar om öppna hörlurar.

I Chaise Longue av Wet Leg behåller basen all sin pondus tack vare de synkroniserade dubbelmembranen, medan Peter Hooks ikoniska basgång i Age of Consent av New Order får ett härligt driv och gott om energi.

Om du gillar ett ljust ljud kommer du också att uppskatta OpenFit Pro – men då ska du verkligen uppskatta diskant. EQ-läget Treble Boost lyfter fram gitarrer och sång ytterligare, särskilt om du dessutom aktiverar läget Vocal i appen. Det fungerar riktigt bra för exempelvis halvpratiga låtar som Go! av Public Service Broadcasting.

För min del blir det däremot lite för mycket av det goda. Basen hamnar i bakgrunden samtidigt som diskanten blir så dominerande att ljudet stundtals känns tunt och vasst. I låtar som The Concept av Teenage Fanclub blir rytmgitarrerna nästan överdrivet framträdande medan Gerard Loves mjuka baslinjer nästan försvinner helt.

Som tur är går det att skapa egna EQ-profiler i appen. Det kräver lite pill, men när man väl hittar en inställning som passar den egna smaken fungerar det riktigt bra. Personligen återvände jag dock nästan alltid till Bass Boost, där jag tyckte att hörlurarna lät som allra bäst. Det tidigare nämnda läget Noise Reduction är också imponerande med tanke på den öppna konstruktionen.

Tack vare tre mikrofoner – en uppgradering från två i OpenFit 2 – och Shokz öronanpassade algoritm lyckas hörlurarna förutsäga och dämpa en stor del av omgivningsljuden.

I appen kan du dessutom välja hur kraftig brusreduceringen ska vara, även om jag personligen inte upplevde någon större skillnad mellan nivåerna.

Samtidigt ska man ha realistiska förväntningar. För att verkligen stänga ute omgivningen krävs fortfarande ganska hög volym. Faktum är att min telefon vid ett tillfälle varnade mig för att jag hade överskridit den rekommenderade ljudnivån under den senaste veckan – något som faktiskt aldrig har hänt mig tidigare.

Själv använde jag framför allt Noise Reduction på kontoret när jag behövde fokusera. Jag är generellt ingen stor anhängare av traditionell ANC och upplevde ibland att Shokz lösning kändes en aning artificiell, nästan så att jag blev lite illamående. Lyckligtvis går funktionen snabbt att slå av och på, både direkt från hörlurarna och via appen.

På flygresan hem gjorde den däremot märkbar skillnad. Den dämpade både motorljudet och ett skrikande barn flera rader bort, även om den förstås inte kunde mäta sig med mina Cambridge Audio Melomania P100, vars slutna over-ear-design i kombination med traditionell ANC fortfarande är betydligt effektivare.

Den verkliga höjdpunkten är istället kombinationen av Dolby Atmos och rumsligt ljud med huvudspårning. När jag lyssnade på Wolf Like Me av TV on the Radio blev ljudbilden större utan att kännas grumlig. Och när jag spelade Dolby Atmos-versionen av Chaise Longue via Tidal blev upplevelsen nästan förvånansvärt omslutande.

Med både Dolby Atmos och huvudspårning aktiverade blev den bastunga inledningen både kraftfullare och tydligare, samtidigt som det verkligen kändes som att jag befann mig mitt i musiken.

Vid ett tillfälle hörde jag ett lågmält "what?" bakom mitt högra öra mitt i första versen. Jag vände mig faktiskt om eftersom jag var övertygad om att någon av mina kollegor under OS försökte driva med mig.

Först när samma sak hände igen – fast i vänster öra efter att jag hade vridit på huvudet – insåg jag att det faktiskt var Rhian Teasdales röst och Dolby Atmos som skapade illusionen.

Det kan låta som en gimmick, men upplevelsen var förvånansvärt övertygande. Det kändes faktiskt som att hon stod i samma rum.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5/5

Shokz OpenFit Pro: design

• Otroligt bekväma att bära under långa perioder
• Smidigt och lätt laddningsetui
• Ljudläckage vid högre volymer

Det bästa jag kan säga om Shokz OpenFit Pro är att jag vid flera tillfällen pausade musiken för att svara på en jobbfråga – och sedan helt glömde bort att jag fortfarande hade hörlurarna på mig. De är verkligen så bekväma, särskilt under längre användning.

De sitter stabilt runt öronen, och om du – precis som jag – behöver lite hjälp med att få dem på plats finns en tydlig guide i Shokz-appen som visar hur de ska bäras.

Varje hörlur väger 12,3 gram, vilket är något mer än våra nuvarande favoriter bland öppna hörlurar, Shokz OpenFit 2+ (9,4 gram). Trots det känns de aldrig tunga. Tvärtom har Shokz lyckats skapa en mjuk silikonkonstruktion som känns både genomarbetad och väldigt behaglig att ta på.

Själva högtalaren är täckt av ett lock i det Shokz beskriver som PMI-aluminium av flygindustrikvalitet, vilket både ger en mer robust känsla och hjälper till att rikta ljudet effektivt mot örat.

Samma premiumkänsla gäller laddningsetuiet. Det känns gediget och är tillräckligt litet för att enkelt få plats i fickan, oavsett om jag hade jeans eller löparshorts på mig.

Tack vare OpenFit Pro gjorde jag faktiskt något jag aldrig tidigare gjort under mina 30 år som tävlingsspelare i tennis – jag lyssnade på musik under träningen.

När man spelar tennis är ljudet från motståndarens bollträff en viktig ledtråd till både fart, skruv och riktning. Trots att Queens of the Stone Ages The Lost Art Of Keeping A Secret spelades i öronen kunde jag fortfarande uppfatta bollen precis som vanligt under uppvärmningen.

Jag skulle nog inte använda hörlurarna under en hel match – min hjärna klarar bara ett visst antal saker samtidigt – men de gav ändå sporten en helt ny dimension.

Till skillnad från löpning och cykling, där rörelserna är ganska monotona, innebär tennis snabba riktningsförändringar och tvära rörelser. Det blev därför ett perfekt test av hur bra OpenFit Pro faktiskt sitter. Och de klarade det imponerande bra.

Vid några intensivare bolldueller kände jag att den högra hörluren började röra lite på sig, men när jag monterade de medföljande mjuka silikonringarna satt de stadigt resten av tiden.

Jag spelar dessutom alltid med keps och använder hjälm när jag cyklar, och ingen av dem påverkade passformen. Under testperioden tog jag dessutom av och på mig tröjor, t-shirts och träningskläder otaliga gånger utan att behöva ta av hörlurarna.

Oavsett om du väljer den vita modellen eller den svarta som jag testade tycker jag att OpenFit Pro ser både stilrena och diskreta ut. Flera kollegor i Milano blev faktiskt förvånade när de ställde en fråga och jag svarade genom att antingen ta av mig hörlurarna eller pausa musiken med touchkontrollerna.

Och just touchkontrollerna är riktigt lyckade. Varje hörlur har en lättåtkomlig tryckyta där ett tryck pausar eller startar musiken samt besvarar eller avslutar samtal. Dubbeltryck hoppar till nästa låt, trippeltryck går tillbaka till föregående, medan ett tryck följt av att du håller fingret kvar justerar volymen – upp på höger sida och ned på vänster. Genom att hålla fingret intryckt längre växlar du även mellan olika brusreduceringslägen.

Alla dessa gester går dessutom att anpassa i Shokz-appen. Jag tappade nästan räkningen på hur många gånger jag använde trippeltrycket för att spela om Starburster med Fontaines D.C. under mina löprundor.

Det finns egentligen bara en designmässig nackdel, och den delas med de flesta öppna hörlurar. Trots den effektiva funktionen Noise Reduction behöver du höja volymen ganska mycket om du verkligen vill stänga ute omgivningen. Då blir också ljudläckaget tydligt.

Vid ungefär 50 procents volym i ett tyst rum är det knappt hörbart för personer omkring dig. Men när volymen höjs ytterligare blir det snabbt uppenbart vad du lyssnar på.

På tåget eller bussen är det sällan något större problem, men hemma märktes det desto tydligare. När min fästmö satt och tittade på tv kunde hon utan problem höra min spellista från andra sidan rummet när jag försökte överrösta hennes maraton med Homes Under the Hammer.

Det finns visserligen ett Private-läge i EQ-inställningarna som ska minska ljudläckaget, men jag märkte knappt någon skillnad. Däremot blev basen märkbart sämre. Jag skulle därför inte rekommendera att använda det.

• Design - poäng: 4,5/5

Shokz OpenFit Pro: värde

Sett till hörlursmarknaden i stort är Shokz OpenFit Pro egentligen inte extremt dyra. Däremot placerar de sig i den övre delen av prisskalan för öppna hörlurar, även om de fortfarande är något billigare än Bose Ultra Open Earbuds.

Med funktioner som Noise Reduction, Dolby Atmos och huvudspårning är det tydligt att Shokz vill att OpenFit Pro ska vara de enda hörlurarna du behöver.

Är de värda pengarna? När det gäller ljudkvalitet är mitt svar ett självklart ja.

Jag har helt enkelt inte testat några andra öppna hörlurar som låter bättre och samtidigt erbjuder en lika omfattande funktionsuppsättning och lika imponerande batteritid.

Däremot skulle jag inte rekommendera att du gör dig av med dina vanliga over-ear-hörlurar eller in-ear-hörlurar med aktiv brusreducering riktigt än. Det finns fortfarande situationer där man vill kunna stänga ute omvärlden helt och hållet.

Men om vi pratar om öppna hörlurar för träning tycker jag faktiskt inte att det finns något bättre alternativ på marknaden just nu.

• Värde - poäng: 4,5/5

Shokz OpenFit Pro: totalpoäng

Bör du köpa Shokz OpenFit Pro?

Köp dem om...

Köp dem inte om...

Andra alternativ

Så testade vi

Jag testade Shokz OpenFit Pro i drygt en månad, vilket är längre än TechRadars vanliga testperiod.

Under hela testperioden använde jag hörlurarna tillsammans med en iPhone och lyssnade främst via Tidals högupplösta ljud och Dolby Atmos-spår. Jag använde dem både hemma och på jobbet, men också under löprundor, cykelturer och när jag spelade tennis.

• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar
• Först testad i april 2026

Marshall Heston 60 är en kompakt Dolby Atmos-soundbar som vill leverera omslutande ljud för både film och musik, något som visat sig vara en rejäl utmaning för många konkurrenter i samma storleksklass.

Som tur är klarar Heston 60 den utmaningen. Visst är den liten till formatet, men det märks inte när man lyssnar. Den sätter grunderna perfekt, med kristallklar dialog och flera olika ljudlägen som passar olika typer av innehåll. Men den lyckas också med de svårare delarna.

Den expansiva ljudbilden gör exempelvis att jag skulle placera Heston 60 bland de bästa Dolby Atmos-soundbarerna i sin storleksklass. Den kommer inte att imponera med samma enorma bredd som Marshall Heston 120 eller andra större konkurrenter, men den skapar ändå en imponerande känsla av höjd när man tittar på Atmos-material och ljudbilden känns bred sett till soundbarens fysiska begränsningar.

Precis som sitt större syskon är Heston 60 också mycket skicklig med musik. Den separerar instrument på ett snyggt sätt och placerar dem väl i Dolby Atmos-mixar, samtidigt som den levererar ett relativt kraftfullt och nyanserat stereoljud.

Något som många mindre soundbarer har svårt med är att leverera tyngd och kraft i de lägre frekvenserna, men Heston 60 går mot strömmen. Jag blev genuint överraskad av mullret från jetmotorer och explosioner i filmer, liksom den kraftfulla basen i mina favoritlåtar.

Du får inte samma rumsfyllande bas som Heston 120 levererar och vissa användare kommer sannolikt vilja komplettera med Marshall Heston 200 eller en separat subwoofer för ännu mer tryck i bottenregistret. Men för en soundbar i den här storleken levererar den imponerande mycket kraft.

Om du vill anpassa ljudet kan du göra det via Marshall-appen. Där får du tillgång till funktioner som EQ-justering, ändring av ljudlägen, rumskalibrering och mycket annat. Jag stötte på några problem under installationen och råkade ut för ett par buggar då och då. Men för det mesta kändes appen intuitiv och enkel att använda, vilket är extra viktigt eftersom någon fysisk fjärrkontroll inte medföljer.

Något som verkligen får Heston 60 att sticka ut är designen. Precis som Heston 120 har den ett fantastiskt utseende inspirerat av Marshalls klassiska förstärkare, med texturerade detaljer och eleganta guldfärgade inslag. Marshall-logotypen och kontrollpanelen är dessutom magnetiska, vilket gör att soundbaren kan få ett renare utseende vid väggmontering. Delar av konstruktionen går också att reparera, vilket gör detta till en produkt som är byggd för att hålla länge.

Och jag använder inte ordet "investering" lättvindigt här – det här är nämligen en ganska dyr soundbar. Heston 60 kostade strax under 7 000 kronor vid lansering. Det är betydligt mer än den tydligaste konkurrenten Sonos Beam Gen 2, men du får stöd för DTS:X, ett betydligt mer exklusivt utseende och fler anslutningsmöjligheter.

Det är också värt att komma ihåg att det går att köpa ett mycket kompetent soundbar-system med flera enheter för ungefär samma pengar som Heston 60 kostar – inklusive modeller som erbjuder HDMI passthrough, något Marshalls mindre soundbar saknar.

Men om du har begränsat med utrymme eller använder en mindre TV är Marshall Heston 60 en av de bästa soundbarerna i sin klass. Den levererar övertygande Dolby Atmos-ljud och kraftfull ljudprestanda, har ett elegant utseende och är byggd för att hålla under lång tid. Lägg ihop allt detta och Heston 60 blir mycket enkel att rekommendera.

Marshall Heston 60: pris & släppdatum

• Lanserades i september 2025
• Pris 6 999 kronor

Marshall Heston 60 lanserades i september 2025, ungefär tre månader efter Marshall Heston 120, som jag belönade med det eftertraktade toppbetyget fem stjärnor. Heston 60 är en mindre version av sitt större syskon, men delar i stort sett samma design och använder även den uppdaterade Marshall-appen.

Du kan köpa Heston 60 i färgerna svart eller cream och den har ett rekommenderat pris på 6 999 kronor. Det gör den konkurrenskraftigt prissatt jämfört med sin främsta rival, Sonos Beam Gen 2, som har ett rekommenderat pris på 5 490 kronor.

Båda dessa soundbars har dock sjunkit i pris sedan sina lanseringar och går att hitta för ungefär tusenlappen lägre än deras rekommenderade priser.

Marshall Heston 60: specifikationer

Marshall Heston 60: funktioner

• 5.1-kanalskonfiguration med sju aktiva element
• Stöd för Dolby Atmos och DTS:X
• App med ett starkt utbud av funktioner

Marshall Heston 60 har en 5.1-kanalskonfiguration, men drivs av totalt sju aktiva element. Ombord finns två klass D-förstärkare på 25 W och fem klass D-förstärkare på 5 W, och soundbaren kan leverera en maximal uteffekt på 56 W.

Det här är en allt-i-ett-lösning från Marshall, så någon subwoofer eller bakhögtalare medföljer inte. Däremot går det nu att köpa Marshall Heston Sub 200, en trådlös subwoofer som jag testade tillsammans med Heston 60. Den kan ge ett välkommet tillskott under 45 Hz, vilket är den lägsta frekvens soundbaren själv kan återge.

Även som en ensam ljudlimpa är Heston 60 byggd för att skapa ett rymligt och omslutande ljud tack vare stöd för både Dolby Atmos och DTS:X. Det sistnämnda formatet saknas hos Sonos Beam Gen 2, vilket gör Heston 60 till ett mer attraktivt alternativ för filmälskare.

Utöver det finns det flera sätt att ansluta till Heston 60. Själv använde jag HDMI eARC under större delen av testperioden, men det går även att ansluta via Wi-Fi eller Bluetooth, samt via USB-C, 3,5 mm och RCA. RCA-utgången kan användas för att ansluta en subwoofer från tredje part.

Tyvärr finns det inget stöd för HDMI passthrough här, något som fanns hos den större Heston 120. Det hade varit ett välkommet tillskott för användare som vill frigöra en HDMI-port för en enhet som PS5 eller Nintendo Switch 2, men det är samtidigt ganska vanligt att mindre soundbarer saknar denna funktion.

Om du öppnar Marshall-appen hittar du även stöd för Auracast, en Bluetooth-teknik som gör det möjligt att lyssna på ljudsändningar från exempelvis en telefon eller TV utan att behöva parkoppla enheten.

Men det finns mer än så. Marshall har återigen integrerat ett brett utbud av musiktjänster, däribland Google Cast, Spotify Connect, internetradio, Tidal Connect och Apple AirPlay 2. Om du ofta använder exempelvis internetradio eller Spotify kan du dessutom konfigurera Prog-knappen för snabb åtkomst till en specifik tjänst.

Låt oss prata lite mer om Marshall-appen. Den har byggts om från grunden och är separat från appen som används för företagets Bluetooth-högtalare, såsom Marshall Kilburn III och Marshall Bromley 750. Den erbjuder en fembands-EQ, AV-synkronisering för att justera eventuella ljudfördröjningar samt rumskalibrering, som spelar upp en serie ljudsignaler för att optimera prestandan efter ditt rum. Appen låter dig också växla mellan lägena Movie, Music, Voice och Night, som alla skiljer sig tydligt från varandra.

Jag återkommer till mina erfarenheter av appen i avsnittet "Installation och användning", men jag kan redan nu säga att den var något buggig. När allt fungerade som det skulle var jag däremot mycket nöjd med funktionerna som erbjöds.

Precis som med Heston 120 medföljer ingen fysisk fjärrkontroll. Här är det appen som gäller. Via appen kan du justera volymen, växla mellan ljudlägen och källor samt se om Dolby Atmos eller DTS:X används. Om soundbaren är ansluten via HDMI eARC går det även att använda TV:ns vanliga fjärrkontroll för att höja eller sänka volymen.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

Marshall Heston 60: prestanda

• Fantastisk dialogåtergivning
• Imponerande bas för en så liten soundbar
• Förvånansvärt expansivt ljud

Marshall Heston 60 presterar imponerande bra för att vara en så kompakt soundbar. Visst finns det vissa begränsningar som kommer med det lilla formatet och den relativt blygsamma maximala uteffekten på 56 W. Men den kraft som finns används på ett mycket effektivt sätt.

Låt oss börja med dialogåtergivningen, ett område där jag alltid förväntar mig en tydlig förbättring jämfört med TV:ns inbyggda högtalare. Och här blev jag verkligen imponerad av hur tydliga och väldefinierade rösterna var i ljudmixen. När jag tittade på Top Gun: Maverick på 4K UHD Blu-ray slogs jag av hur väl rösterna separerades i stora öppna miljöer, samtidigt som ekon och subtila andetag återgavs på ett naturligt sätt.

Även när dialogen blandades med storslagen filmmusik och kraftfulla ljudeffekter förblev rösterna tydliga genom hela filmen, vilket gav en mycket behaglig tittarupplevelse.

Ett annat område där Heston 60 imponerade var basåtergivningen. För att vara en så liten ljudlimpa kan den leverera ett förvånansvärt kraftfullt bottenregister. Om vi fortsätter med Top Gun: Maverick så återgavs vrålet från jetmotorerna med både tyngd och pondus.

Visst handlar det inte om den rumsfyllande bas som Heston 120 kan leverera, och när jag kopplade in Heston Sub 200 blev mullret betydligt mer påtagligt. Men med tanke på storleken gör Heston 60 ett mycket bra jobb i basregistret. När jag exempelvis tittade på The Batman levererades explosionerna under en biljakt med överraskande kraft trots soundbarens begränsade fysiska format.

Jag hoppades verkligen att Heston 60 skulle leverera när det gäller Dolby Atmos, särskilt eftersom många mindre soundbarer antingen har svårt för formatet eller väljer att hoppa över det helt. Lyckligtvis har Marshall lyckats bra även här och soundbaren skapade en mycket övertygande rumslig ljudbild.

I The Batman spolade jag fram till en scen där fladdermöss flyger mot kameran och känslan av att de passerade över min axel återgavs med imponerande precision. Tillbaka i Maverick återgavs den klassiska scenen där ett stridsflygplan flyger över huvudet på ett övertygande sätt och gav mer höjdkänsla än man rimligen kan förvänta sig av en så kompakt produkt.

I The Boy and the Heron via Netflix Premium var Atmos-effekterna också övertygande, där hägerns flygturer placerades relativt väl i ljudbilden. Heston 60 nådde inte samma precision som sitt större syskon, men jag kände mig ändå väl omsluten av handlingen på skärmen.

Låt oss också ägna lite tid åt musikåtergivningen – något som Marshalls ljudingenjörer lade stort fokus på i Heston 120. Även här är prestandan mycket bra och jag njöt av flera av mina favoritlåtar i både Dolby Atmos och traditionellt stereoformat.

Om vi börjar med Atmos är det inte alltid jag uppskattar dessa mixar, men några spår imponerade verkligen på Heston 60. I Song for My Father av Horace Silver var jag exempelvis mycket nöjd med placeringen och separationen av instrumenten. Slagverket spelade rytmiskt på höger sida medan pianot bredde ut sig över vänster sida av soundbaren.

I I'm Gonna Love You Just a Little More Baby av Barry White bjöds jag på välbalanserat slagverk och skickligt återgivna tangenter, medan Whites mjuka sångröst flödade fram från mitten av ljudbilden. Gitarrerna var dock inte lika framträdande som jag hade önskat och saknade den expansiva känsla jag upplevde hos Heston 120. Basen var också något ivrig emellanåt, men som tur är finns EQ-inställningar i appen som gör det enkelt att anpassa ljudet efter egen smak.

När jag växlade över till stereoljud möttes jag direkt av en kraftfull bas i Never Would av M-High, även om de lättare elektroniska detaljerna hamnade lite i skymundan. Soundbaren levererade dock ett kontrollerat ljud även vid högre volymer. På låtar där djup subbas spelar en viktig roll återgavs de allra lägsta tonerna inte med full kraft. Om du parar ihop soundbaren med Heston Sub 200 får du förstås den extra utsträckning i basregistret som krävs för det, men även på egen hand levererade soundbaren en mycket stark ljudupplevelse.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5/5

Marshall Heston 60: design

• Snygg design med förstärkarinspirerade detaljer
• Enkla men effektiva knappar
• Magnetiska detaljer för väggmontering

Om du läste min recension av Marshall Heston 120 kommer det knappast som någon överraskning att jag älskar designen hos den här soundbaren också. Heston 60 är i grund och botten samma produkt som sitt större syskon, bara i ett mindre format. Jag är ett stort fan av det förstärkarinspirerade utseendet och de iögonfallande guldfärgade detaljerna, och det är dessutom trevligt att den finns i färgen cream – ett välkommet avbrott från havet av anonyma svarta konkurrenter.

En viktig skillnad jämfört med Heston 120 är dock att de taktila kontrollrattarna har försvunnit. Här används istället vanliga knappar. De är enkla att använda och fungerar effektivt, och även om de inte är lika tillfredsställande som de fysiska reglagen på Heston 120 reflekterar de heller inte ljus från TV-skärmen på samma sätt.

En annan nyhet är den magnetiska Marshall-logotypen och den magnetiska kontrollpanelen. Detta gör det möjligt att optimera utseendet när soundbaren väggmonteras, vilket känns både genomtänkt och praktiskt. Fästen för väggmontering medföljer dessutom i förpackningen, något jag uppskattade eftersom många konkurrenter säljer sådana tillbehör separat.

Till skillnad från sitt större syskon är Heston 60 en lätt och mycket kompakt modell. Den mäter endast 730 mm på bredden och väger 2,8 kg, vilket gör den enkel att installera och placera under mindre TV-apparater. Sammantaget är den ett perfekt val för dig som har begränsat med utrymme eller helt enkelt inte vill ha en enorm ljudlimpa som sträcker sig över hela TV-bänken.

En sista detalj som jag också uppskattade är panelen på baksidan som skyddar anslutningarna och hjälper till med kabelhanteringen. Det är ett genomgående starkt designarbete från Marshall och jag har aldrig tidigare testat en kompakt soundbar där så mycket omtanke och stil har lagts på utformningen.

• Design - poäng: 5/5

Marshall Heston 60: installation & användning

• Enkel plug-and-play-installation
• Den tillhörande appen kan förbättras
• Brett utbud av anslutningsmöjligheter

Den första delen av installationsprocessen var så enkel som man kan önska sig. Jag kopplade bara in Heston 60 i ett strömuttag och anslöt sedan en HDMI-kabel mellan soundbaren och TV:n. Med HDMI eARC kan du dessutom använda TV:ns vanliga fjärrkontroll för att justera volymen på soundbaren, vilket är väldigt smidigt.

Tyvärr stötte jag på en del problem när jag skulle para ihop soundbaren med Marshall-appen. Jag fick ingen parkopplingsförfrågan på telefonen och varken den trådlösa anslutningen eller Bluetooth fungerade till en början. När jag försökte igen dagen efter var problemen borta och jag kunde genomföra rumskalibrering, experimentera med EQ-inställningar och mycket mer, men jag råkade ändå ut för några mindre buggar och laddningsproblem i appen under testperioden.

Lyckligtvis fungerade allt som det skulle under större delen av tiden jag testade Heston 60. Och när appen uppför sig är den ett riktigt bra verktyg, fyllt med anpassningsmöjligheter och integrerade tjänster.

Soundbaren erbjuder dessutom ett brett utbud av anslutningsalternativ och det är väldigt enkelt att streama musik via Wi-Fi, ansluta en telefon med Bluetooth eller koppla in andra enheter via RCA eller analoga anslutningar.

• Installation & användning - poäng: 3,5/5

Marshall Heston 60: värde

• Konkurrenskraftigt prissatt mot Sonos
• Samma pengar kan ge ett starkt system med flera högtalare
• Reparationsmöjligheter ger bättre värde över tid

Jag misstänker att priset kommer att vara den största invändningen för många när det gäller Marshall Heston 60. För en så pass kompakt soundbar är den utan tvekan dyr. Priset vid lansering låg på strax under 7 000 kronor. Trots det tycker jag fortfarande att det finns gott om värde här.

För det första är soundbaren konkurrenskraftigt prissatt mot Sonos Beam Gen 2, som är Heston 60:s mest uppenbara konkurrent. Beam Gen 2 har ett rekommenderat pris på 5 500 kronor och erbjuder visserligen högre maximal uteffekt, men den saknar stöd för DTS:X och Bluetooth. Dessutom upplevde vi att höjdkänslan i Atmos-effekterna inte riktigt levde upp till förväntningarna.

Heston 60 erbjuder däremot fortfarande gott om kraft och övertygande Dolby Atmos-effekter, samtidigt som den stöder både DTS:X och Bluetooth. Jag tycker dessutom att den har en mer exklusiv design och många användare kommer sannolikt att uppskatta RCA-utgången för anslutning av subwoofer.

Marshalls ökade fokus på hållbarhet märks också tydligt i Heston 60, som i stor utsträckning är reparerbar. Via tillverkarens hemsida går det att få tillgång till reparationsservice och köpa reservdelar, inklusive galler, ändstycken och högtalarelement. Det ger soundbaren längre livslängd och gör investeringen mer värdefull över tid.

Trots allt detta är det ändå värt att påpeka att de tusenlappar som Heston 60 kostar också kan räcka till ett mycket kompetent system med flera enheter. Om vi däremot fokuserar på soundbars i samma storleksklass är det få modeller som kan mäta sig med Heston 60. Den förvånansvärt starka Atmos-prestandan, den kraftfulla basen och den kristallklara dialogåtergivningen gör den till ett verkligt utropstecken. Kombinera det med ett elegant yttre och goda reparationsmöjligheter, så skulle jag fortfarande hävda att detta är ett prisvärt alternativ.

• Värde - poäng: 4/5

Bör du köpa Marshall Heston 60?

Köp den om...

Köp den inte om...

Marshall Heston 60: andra alternativ

Så testade vi Marshall Heston 60

• Testad under en veckas tid
• Använd i vårt TV-testrum hos Future Labs
• Testades ibland tillsammans med subwoofern Marshall Heston Sub 200

Under tiden jag testade Marshall Heston 60 hade jag den ansluten till mini-LED-TV:n TCL C6K via HDMI eARC.

Under testperioden placerades Heston 60 under TV:n i vårt testrum hos Future Labs. Jag tittade på – och lyssnade på – ett brett urval av innehåll under en intensiv testperiod. Det inkluderade flera filmer via både Netflix Premium och 4K UHD Blu-ray med hjälp av Panasonic DP-UB820. Jag lyssnade också på musik via Tidal Connect i både Dolby Atmos- och stereoformat.

Jag använde dessutom samtliga ljudlägen i stor utsträckning: Movie, Music, Voice och Night. Naturligtvis gick jag även igenom soundbarens övriga inställningar i Marshall-appen för att säkerställa att alla funktioner fungerade som utlovat.

Mer generellt har jag testat ett stort antal soundbarer här på TechRadar – allt från mycket prisvärda modeller som Hisense HS214 till dyrare alternativ som Samsung HW-Q800D. Jag har också recenserat Marshall Heston 120 och intervjuat Marshalls ljudingenjörer om företagets hemmabioteknik, vilket har gett mig en god förståelse för produkten.

• Först testad i november 2025
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

När jag först satte mig ner och började lyssna på Samsung Galaxy Buds 4 vid skrivbordet hemma blev jag försiktigt positiv till ljudkvaliteten. Men när jag började använda dem ute i verkligheten, och inte bara stillasittande i min bekväma stol, blev de snabbt några av de minst roliga hörlurarna jag har testat de senaste månaderna. Några av de bästa hörlurarna för prismedvetna köpare? Tyvärr inte.

Det förvånade mig. Jag gav Samsung Galaxy Buds 4 Pro ett nästan perfekt betyg och hade väntat mig att de här billigare alternativen skulle prestera nästan lika bra. Men under testperioden drog jag mig faktiskt för att använda dem, av en väldigt enkel anledning.

De här hörlurarna ville helt enkelt inte sitta kvar i mina öron. När jag satt stilla hemma fungerade de mer eller mindre okej, även om de ofta gled ur sitt ursprungliga läge så att elementen hamnade längre från öronen än de borde. Om hela testet hade bestått av att sitta still hade jag gett dem ett helt okej betyg, men livet handlar trots allt inte bara om att sitta still.

När jag promenerade med hörlurarna gled de konstant, och jag behövde justera dem flera gånger i minuten för att trycka tillbaka dem på plats. Jag gillar att gå promenader och hann med flera timslånga rundor under testperioden. Föreställ dig hur mycket tid jag tillbringade med händerna vid öronen för att pilla, justera och försöka få dem att sitta kvar.

De fungerade också riktigt dåligt i kollektivtrafiken, där skakningarna fick dem att glida, i sängen, där vinkeln blev fel, och till och med ibland när jag snurrade runt i min kontorsstol. Jag vågade inte ens ta med dem till gymmet eller ut på en löprunda.

Även om hörlurarna inte hade kastat sig ur öronen flera gånger per låt hade batteritiden varit ett stort problem. Med ANC och andra funktioner aktiverade fick jag ungefär tre timmars lyssning per laddning. Och då har jag inte ens nämnt den svaga brusreduceringen. På grund av den dåliga passformen har algoritmen för aktiv brusreducering här i princip ingen chans att effektivt stänga ute ljuden omkring dig.

Det finns vissa saker med Galaxy Buds 4 som du kanske uppskattar. De erbjuder riktigt hög ljudkvalitet och ser dessutom stilrena ut. Och om du har öron som råkar passa dem perfekt kanske du slipper samma problem med passformen som jag hade. Men jag har aldrig haft så här stora problem med liknande hörlurar tidigare, och Samsungs hörlurar har redan ett rykte om sig att kunna sitta dåligt, så jag tror verkligen inte att problemet bara ligger hos mig.

En snabb Google-sökning visar att användare hade samma problem med Galaxy Buds 3. Det är lätt att hitta rapporter om att de gled ur öronen, så det är tydligt att detta är ett återkommande problem som Samsung ännu inte har löst. Jag försöker undvika att läsa andra texter om produkter jag själv testar, men jag har redan sett rapporter om att användare av Galaxy Buds 4 upplever samma sak.

Om du har råd och använder en Samsung-telefon är den enklaste lösningen att lägga lite mer pengar på Galaxy Buds 4 Pro, vars öronproppar ger en säkrare passform, även om den inte heller är perfekt. Men ärligt talat finns det mängder av riktigt bra trådlösa hörlurar i samma prisklass eller lägre som inte försöker hoppa ur öronen så fort de får chansen.

Samsung Galaxy Buds 4: pris & släppdatum

• Svenskt pris: 2 690 kronor
• Presenterades: februari 2026
• Började säljas: mars 2026

Samsung Galaxy Buds 4 presenterades under Galaxy Unpacked den 25 februari 2026 och började säljas den 11 mars, samtidigt som Galaxy Buds 4 Pro och Samsung Galaxy S26-serien.

I Sverige har hörlurarna ett rekommenderat pris på 2 690 kronor, vilket placerar dem i mellansegmentet för trådlösa hörlurar. De är samtidigt betydligt billigare än Galaxy Buds 4 Pro, vilket gör dem till det mer prisvärda alternativet i Samsungs sortiment.

En positiv nyhet är att Samsung inte har höjt priset jämfört med Galaxy Buds 3, något som alltid är välkommet.

Hur står de sig då mot Apples alternativ? AirPods 4 med aktiv brusreducering lanserades till ungefär samma pris internationellt, medan den vanliga versionen av AirPods 4 utan ANC är ett billigare alternativ för den som inte behöver brusreducering.

Samsung Galaxy Buds 4: specifikationer

Samsung Galaxy Buds 4: funktioner

• Cirka tre timmars batteritid per laddning
• Brusreduceringen gör begränsad nytta
• Gott om smarta funktioner

Samsung Galaxy Buds 4 har tekniskt sett aktiv brusreducering (ANC), men tack vare den öppna designen – ungefär som Apples EarPods – tätar de inte hörselgången särskilt bra. Det innebär att omgivningsljud fortfarande letar sig in, vilket gör att brusreduceringen i praktiken har ganska liten effekt.

Jag kunde höra en viss skillnad när jag slog av och på ANC, men den var marginell.

Vid flera tillfällen, när jag hade hörlurarna i öronen utan att spela musik, märkte jag dessutom hur de försökte kompensera för höga ljud genom att spela upp något som lät som vitt brus. Problemet var att det varken stängde ute omgivningsljuden eller förbättrade upplevelsen – tvärtom blev det mest ytterligare ett störande ljudlager.

Om effektiv brusreducering är viktig för dig är det här helt enkelt inte rätt hörlurar.

Batteritiden är inte heller någon höjdare. Med ANC avstängt utlovar Samsung upp till sex timmars lyssning, medan den officiella siffran med ANC aktiverat är fem timmar. I mina egna tester, med funktioner som Samsung Seamless Codec (SSC) aktiverade, lyckades jag däremot sällan få ut mer än tre timmars användning per laddning.

Laddningsetuiet räcker till ungefär fem extra laddningar. Det är inte särskilt imponerande, men under testperioden var det inget som orsakade några större problem – så länge jag kom ihåg att ladda etuiet regelbundet.

På funktionssidan finns däremot betydligt mer att uppskatta.

Galaxy Buds 4 har stöd för Bluetooth 6.1 samt ljudkodekarna SSC, AAC, SBC och LC3, men saknar stöd för LDAC. Jag upplevde några enstaka Bluetooth-avbrott under testperioden, men inte tillräckligt många för att det skulle kännas som ett större problem.

Samsung har dessutom packat in en rad användbara funktioner. Här finns bland annat förbättrad samtalskvalitet, rumsligt ljud med huvudspårning, en niobands equalizer med förinställningar, volymnormalisering och adaptivt ljud som anpassar sig efter hur hörlurarna sitter i öronen. Du kan även använda dem för att ansluta till ljudsändningar i närheten.

Den största funktionen som saknas är stöd för multipoint, alltså möjligheten att vara ansluten till flera enheter samtidigt. Personligen tycker jag dock inte att det är ett måste för trådlösa hörlurar. Galaxy Buds 4 saknar också det hörseltest som finns i Pro-modellen, men eftersom jag inte hade särskilt stor nytta av den funktionen där känns det inte heller som någon större förlust.

• Funktioner - poäng: 3,5/5

Samsung Galaxy Buds 4: design

• Stilren Blade-design
• Litet och lätt laddningsetui
• Hörlurarna sitter inte särskilt bra i öronen

Jag måste säga att jag verkligen gillar laddningsetuiet till Samsung Galaxy Buds 4. Det är ett litet, lätt och halvtransparent etui där hörlurarna enkelt klickas på plats. Det väger bara 45,1 gram och mäter 51 x 51 x 28,3 mm, vilket gjorde att det knappt märktes när jag hade det i fickan.

Själva hörlurarna ser också riktigt bra ut. Samsung har vidareutvecklat den så kallade Blade-designen från Galaxy Buds 3 och tagit bort både belysningen och en del av de mer iögonfallande detaljerna. Den polerade silverlisten på den vita modellen som jag testade ger ett elegant intryck, men hörlurarna finns även i svart.

Tyvärr är det ungefär här berömmet för designen tar slut. Under de tre veckor jag testade Galaxy Buds 4 blev själva konstruktionen nämligen mitt största irritationsmoment.

Jag har redan ägnat en stor del av inledningen åt att klaga på passformen, men om du hoppade över den delen kommer sammanfattningen här: de här hörlurarna sitter helt enkelt inte kvar i mina öron.

Antingen gled de sakta ut, eller så vred de sig så att högtalarelementen inte längre pekade mot hörselgången, vilket också försämrade ljudkvaliteten.

Problemet blir förmodligen ännu större för personer med större öron, men jag tycker att flera designval gör att passformen blir problematisk för de flesta. Eftersom Galaxy Buds 4 saknar silikonproppar går det inte att trycka in dem ordentligt i öronen. Dessutom är plasten väldigt slät, vilket gör att hörlurarna inte får något riktigt grepp.

Jag misstänker också att viktfördelningen inte är helt optimal. Hörlurarna väger bara 4,6 gram vardera, men de verkar ha tyngdpunkten på fel ställe. Det gjorde att de ofta började luta, vrida sig och till slut glida ur öronen.

På skaftet sitter en touchkontroll där du kan svepa upp eller ned för att justera volymen och nypa ihop skaftet för att spela upp eller pausa musik. Jag upptäckte snabbt att svepgesterna ofta bara fick hörlurarna att glida ännu mer, men nypkontrollen fungerar faktiskt riktigt bra. Ett litet klick ger tydlig återkoppling och gör att man direkt känner att kommandot har registrerats.

• Design - poäng: 2,5/5

Samsung Galaxy Buds 4: ljudkvalitet

• Ett enda högtalarelement i varje hörlur
• Musik låter detaljerad och klar
• Hög ljudkvalitet vid streaming

Samsung Galaxy Buds 4 har bara ett högtalarelement per hörlur, vilket är en av de största nedgraderingarna jämfört med Pro-modellen. Den separata bashögtalaren har tagits bort, och det märks. Faktum är att lite extra tryck i basen hade varit välkommet – särskilt eftersom den snabbt försvinner när hörlurarna börjar glida ur öronen.

När hörlurarna sitter perfekt och du sitter still låter de ungefär så bra som man kan förvänta sig i den här prisklassen. Ljudet är klart, ljust och detaljrikt. De akustiska gitarrerna i Only the Good Die Young av Billy Joel klingar fint, och pianointrot i Tiny Dancer av Elton John återges med nästan lika mycket karaktär som artistens egen röst.

Jämfört med Galaxy Buds 4 Pro märks dock avsaknaden av en dedikerad bashögtalare tydligt. Basen saknar den tyngd och definition jag hade önskat och känns istället lite grumlig och otydlig. I låtar som C'est La Vie No.2 av Phosphorescent eller The Rocketeer av Foxy Shazam smälter basen ihop med resten av ljudbilden och tappar mycket av sin karaktär.

Det som Galaxy Buds 4 däremot gör riktigt bra är att återge detaljer. Hörlurarna låter dig höra mycket av det som finns i inspelningen – åtminstone om du använder en Samsung-telefon med stöd för Samsung Seamless Codec Ultra High Quality (SSC-UHQ). Den kodeken möjliggör ljudöverföring i 24-bit/96 kHz, och jag upplevde en tydlig skillnad jämfört med när jag använde andra enheter.

Sammantaget är Galaxy Buds 4 inte de bästa hörlurarna jag har testat i den här prisklassen, men de låter ändå helt okej. Problemet är bara att passformen ständigt sätter käppar i hjulet.

Eftersom hörlurarna långsamt glider ur öronen samtidigt som de släpper in mycket omgivningsljud fick jag sällan uppleva dem under optimala förhållanden. När jag använde dem under promenader eller i kollektivtrafiken försvann basen snabbt, och mellanregistret dränktes ofta av omgivningsljud. Kvar blev mest sång och de ljusaste instrumenten.

Hörlurarna kan spela ganska högt, men jag upptäckte också ett märkligt beteende vid de högsta volymnivåerna. När jag ökade volymen de sista stegen mot max blev i princip alla delar av ljudbilden starkare – utom basen, som istället drog sig tillbaka. Bara ett par tryck på volymknappen kunde därför förändra ljudbalansen ganska drastiskt, och på högsta volym blev ljudet betydligt tunnare än jag hade väntat mig.

• Ljudkvalitet - poäng: 4/5

Samsung Galaxy Buds 4: värde

• Mellanklasspris
• Det finns alternativ som ger mer för pengarna

Samsung Galaxy Buds 4 är inte billiga, och jag tycker faktiskt att man har all rätt att förvänta sig lite mer för pengarna.

Ett enda högtalarelement per hörlur, en batteritid som knappt räcker längre än en långfilm och en design som känns bristfälligt genomtänkt hade varit lättare att acceptera i ett par budgethörlurar. Men med ett pris på 2 690 kronor ligger Galaxy Buds 4 en bra bit över budgetsegmentet.

Dessutom finns det flera konkurrenter i samma prisklass som erbjuder betydligt mer, eller levererar en liknande upplevelse till ett betydligt lägre pris.

Med tanke på passformsproblemen, den begränsade batteritiden och den svaga brusreduceringen är det därför svårt att hävda att Galaxy Buds 4 ger särskilt mycket värde för pengarna, trots att ljudkvaliteten i grunden är fullt godkänd.

• Värde - poäng: 3/5

Bör du köpa Samsung Galaxy Buds 4?

Köp dem om…

Köp dem inte om…

Samsung Galaxy Buds 4: andra alternativ

Så testade vi Samsung Galaxy Buds 4

• Testperiod: cirka en månad
• Testmiljöer: hemma, under promenader och i kollektivtrafiken

Jag testade Samsung Galaxy Buds 4 direkt efter Galaxy Buds 4 Pro, vilket gjorde det naturligt att jämföra de båda modellerna. Under hela testperioden använde jag dem tillsammans med en Samsung Galaxy S26 Ultra och lyssnade på musik via Spotify, lokalt lagrade ljudfiler, olika streamingtjänster samt spel.

Själva testperioden varade i ungefär tre veckor, men jag använde också hörlurarna sporadiskt under veckan innan dess, eftersom jag fick dem samtidigt som Pro-modellen.

Jag har arbetat med att testa teknik för TechRadar i omkring åtta år och har under den tiden recenserat ett stort antal hörlurar och Samsung-produkter, däribland Galaxy Buds 3 Pro.

• Först testade i mars 2026
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Den tredje generationen av Bowers & Wilkins trådlösa, brusreducerande over-ear-hörlurar Px7 är den dyraste hittills. För pengarna får du dock ett par hörlurar med mycket hög specifikationsnivå. Med Bluetooth 5.3, stöd för aptX Lossless och multipoint-anslutning, lång batteritid och en helt nyutvecklad plattform för brusreducering levererar Px7 S3 där det verkligen räknas. Och mer är på väg i form av rumsligt ljud och stöd för Auracast via utlovade uppdateringar. Samtidigt får du rent fysiskt något mindre. Profilen på S3 är nämligen något mer diskret än på någon tidigare Px7-modell.

Du får också en närmast oklanderlig byggkvalitet och finish – det finns en tydlig känsla av premiumägande som följer med köpet. Använder du dem utomhus kommer du att märka att de inte är helt effektiva när det gäller att dämpa vindbrus, men å andra sidan känner du dig inte lika iögonfallande som med tidigare Px7-modeller.

Den nya plattformen för aktiv brusreducering fungerar mycket bra och placerar Bowers & Wilkins i nivå med de bästa brusreducerande hörlurarna som inte kommer från Bose. Och när det gäller ljudkvalitet är detta just nu ett av de bästa sätten att spendera sina pengar på. Px7 S3 imponerar på alla plan. De är detaljrika och dynamiska, öppna och luftiga, slagkraftiga och rytmiskt precisa – och bäst av allt är att de är engagerande och roliga att lyssna på.

Omständigheter som ligger långt utanför Bowers & Wilkins kontroll gör att något lanseringsdatum eller pris för Nordamerika ännu inte har bekräftats. Det skulle kunna skrivas långa analyser om huruvida det är en bra idé att prissätta produkter som dessa utom räckhåll för amerikanska konsumenter och det finns förstås konsekvenser för företag som Bowers & Wilkins när den nordamerikanska marknaden är så svår att förutse. Men för oss som bor där Px7 S3 finns tillgängliga och är relativt överkomliga är nyheterna odelat positiva.

Bowers & Wilkins Px7 S3: pris & släppdatum

• Lanserades den 24 april 2025
• Släpptes med ett pris på 4 999 kronor
• Kostar idag cirka 3 450 kronor

Px7 S3 lanserades till ett mycket liknande pris som Px7 S2e från 2023. Bowers & Wilkins ska därför ha beröm för att ha utvecklat och lanserat en ny modell utan att höja priset särskilt mycket.

Oavsett detta konkurrerar Px7 S3 i den absoluta toppen av premiumsegmentet för trådlösa hörlurar, där tunga namn som Bose och Sony redan är etablerade. Med andra ord krävs det betydligt mer än en exklusiv logotyp och ett högt pris för att Px7 S3 ska bli en framgång.

Bowers & Wilkins Px7 S3: specifikationer

Bowers & Wilkins Px7 S3: funktioner

• Bluetooth 5.3 med stöd för aptX Adaptive och aptX Lossless
• Omdesignade 40 mm-element i biocellulosa med dedikerad förstärkning
• 30 timmars batteritid

När det gäller det viktigaste har Bowers & Wilkins specificerat Px7 S3 utan några uppenbara kompromisser. Det här är visserligen ett relativt dyrt par hörlurar, men det råder ingen tvekan om att de levererar där det verkligen räknas.

Och även om Bowers & Wilkins gärna berättar att fokus har legat på den fysiska designen hos Px7 S3 samt på att uppgradera systemet för aktiv brusreducering, betyder det inte att elementen har lämnats orörda. Företaget må offentligt säga sig vara mycket nöjda med ljudet i Px7 S2e, men man har ändå gjort omfattande förändringar i jakten på ännu bättre ljud.

Själva elementen i form av 40 mm-koner i biocellulosa är oförändrade jämfört med föregångaren, men Px7 S3 använder en ny chassikonstruktion, en ny talspole, en omarbetad upphängning och en uppgraderad magnet. Målet är att ytterligare minska distorsion och färgning av ljudet samtidigt som dynamiken förbättras. För första gången i ett par over-ear-hörlurar från Bowers & Wilkins drivs elementen dessutom av en dedikerad, diskret hörlursförstärkare. Tanken är att leverera större ljudbild och mer energi.

Ljudsignalen kan skickas till elementen på flera olika sätt. USB-C-porten används inte bara för laddning av batteriet, som för övrigt räcker i upp till 30 timmar med aktiv brusreducering aktiverad och ger sju timmars användning efter bara 15 minuters laddning, utan kan också användas för dataöverföring. Ansluter du hörlurarna till en digital eller analog ljudkälla kan de hantera högupplöst ljud upp till 24-bit/96 kHz.

Trådlös multipoint-anslutning hanteras via Bluetooth 5.3 och utöver aptX Adaptive stöder Px7 S3 även aptX Lossless. Tekniken optimerar automatiskt överföringskvaliteten och låter dig faktiskt höra vad abonnemang på högklassiga streamingtjänster som Qobuz, Presto eller Tidal ger för mervärde. Qobuz och Tidal kan dessutom streamas direkt via Bowers & Wilkins kontrollapp Music.

Efter lanseringen lades även stöd för Bluetooth LE Audio, inklusive LC3-codec, rumsligt ljud samt Auracast till genom en kostnadsfri firmwareuppdatering.

Utöver integration med några av marknadens bästa streamingtjänster ger Music-appen tillgång till en fembands-EQ där du kan spara egna inställningar, samt ett antal förinställningar inklusive företagets egen rekommenderade profil, True Sound. Appen låter dig också aktivera eller stänga av brusreducering, använda transparensläge, justera känsligheten för bärsensorerna, kontrollera batteristatus och mycket mer.

Röststyrning sker via assistenten på den anslutna enheten och det finns även fysiska knappar på båda öronkåporna. På höger sida sitter knappar för volym upp och ned samt spela upp/pausa, vilka har fått en ny utformning för att vara enklare att använda. På vänster sida finns ett reglage för ström och Bluetooth-parkoppling samt en knapp för snabbåtgärder. Via appen kan du välja om den ska användas för att växla mellan ANC-lägen eller aktivera röstassistenten. Det enda som egentligen saknas är en fysisk knapp för att hoppa framåt eller bakåt mellan låtar.

Att optimera aktiv brusreducering utan att försämra ljudkvaliteten är förstås ingen enkel uppgift, men Bowers & Wilkins har gjort ett seriöst försök. Företaget har utvecklat en helt ny ANC-plattform från grunden och använder totalt åtta mikrofoner för att övervaka både elementens ljud och omgivningsljud. Målet är att leverera den bästa brusreduceringen företaget någonsin har erbjudit, samtidigt som samtalskvaliteten ska vara på topp.

• Funktioner - poäng: 5 / 5

Bowers & Wilkins Px7 S3: ljudkvalitet

• Öppen och luftig, men samtidigt sammanhållen
• Fantastisk tonal balans
• Lika detaljrik som dynamisk

Jag kan lika gärna gå rakt på sak: Bowers & Wilkins Px7 S3 är ett fantastiskt par hörlurar rent ljudmässigt och representerar det allra bästa sättet att spendera 3 500 kronor om ljudkvalitet är det absolut viktigaste för dig.

Tonalt sett är de mycket väl avstämda. Ljudet är jämnt och i stort sett neutralt, med bara en liten antydan till värme som hindrar det från att låta sterilt eller kyligt. Om du däremot lyssnar på något som Kraftwerks Trans-Europe Express låter det precis så kallt och avskalat som det ska göra. Diskanten har både bett och substans, medan de lägre frekvenserna erbjuder tyngd och gott om variation. I mellanregistret återges personligheten och uttrycket hos så olika artister som Mark E Smith och Aretha Franklin med fullständig tydlighet. Utöver den utmärkta tonbalansen lyckas Px7 S3 plocka fram och sätta in en enorm mängd små detaljer i sitt sammanhang, vilket i hög grad bidrar till känslan av att få höra en komplett och oförvanskad återgivning av inspelningen.

Frekvensåtergivningen är lika övertygande. Det finns inga tecken på att något område av frekvensregistret tonas ned eller överdrivs. Och även om Bowers & Wilkins kan slå till med tillräcklig kraft för att få Holy Calamaf*** av Run the Jewels att låta lika kompromisslös och aggressiv som den ska, är kontrollen över basen så god att den rytmiska återgivningen känns naturlig och sammanhängande. De dynamiska skiftningarna i inspelningen får också fullt utrymme att komma till sin rätt – skillnaden mellan de mest intensiva och de mest återhållsamma partierna är tydlig.

Ljudbilden där allt detta utspelar sig är stor och väl definierad. Trots bredden och djupet i Px7 S3:s presentation och trots att varje del av inspelningen får gott om utrymme att existera på, finns det samtidigt en sammanhållning som gör att musiken känns som en helhet. Till och med något som Aphex Twins Alberto Balsalm, som aldrig direkt var någon traditionell ensembleinspelning, låter på något sätt samlat och sammanhängande.

När det gäller aktiv brusreducering har Bowers & Wilkins tagit stora kliv framåt med Px7 S3. Hörlurarna hanterar merparten av omgivningsljuden på ett effektivt sätt och gör det utan att påverka ljudkaraktären det minsta. Att de inte kan eliminera omgivningsljud lika fullständigt som ett motsvarande par från Bose kommer knappast som någon överraskning, eftersom nästan inga andra hörlurar klarar det heller. Men Bowers & Wilkins ANC behöver inte längre ursäktas eller förklaras bort. Den står sig väl mot alla konkurrenter i kategorin "nästan lika bra som Bose", såsom Sennheiser, Sony och andra.

Faktum är att den enda punkt där jag egentligen kan se utrymme för en tydlig förbättring är hanteringen av vindbrus. Där jag bor på Storbritanniens sydkust blåser det oftare än det är vindstilla och Px7 S3 visar sig vara något mer känsliga för vindbrus än flera konkurrerande modeller. Det är långt ifrån någon avgörande svaghet, men det märks ändå. Och jag antar att det säger en hel del om hur genomarbetade Px7 S3 faktiskt är när min kontraktsenliga kritik mest handlar om ett ganska försiktigt klagomål på att de skulle kunna vara lite bättre på att hantera vind.

• Ljudkvalitet - poäng: 5 / 5

Bowers & Wilkins Px7 S3: design

• Tre färgalternativ
• Smalare profil med omdesignat huvudband och nya byglar
• Ser ut och känns exklusiva (vilket är tur)

Vid första anblicken skulle du kunna tro att Px7 S3 är identiska med föregångaren Px7 S2e när det gäller designen – det var åtminstone min första tanke. Men Bowers & Wilkins har funderat igenom utformningen av den nya modellen och gjort flera mycket välkomna förändringar utan att på något sätt minska den exklusiva känslan.

Öronkåporna har exempelvis fått en märkbart smalare profil. Tidigare Px7-modeller fick användaren att se lite, tja, Cyberman-lik ut – kåporna och kuddarna var så djupa att de gjorde huvudet betydligt bredare. Px7 S3 är inte lika slimmade som exempelvis Sonos Ace, men de är definitivt mer diskreta och ger ett betydligt mindre iögonfallande intryck när de sitter på huvudet.

Ett nytt huvudband och en omarbetad mekanism för byglarna gör Px7 S3 mycket enkla att få riktigt bekväma. Den totala vikten på 300 gram hjälper också till. Kontaktpunkterna med minnesskum och konstläder har generös vaddering och tenderar inte att snabbt återföra kroppsvärmen tillbaka till användaren. För första gången hos Bowers & Wilkins går dessutom den inre delen av huvudbandet och öronkuddarna att ta bort och byta ut, även om det måste göras av en utbildad servicetekniker.

Tyget som omger huvudbandets utsida och öronkåporna både ser bra ut och känns exklusivt och om tidigare Px7-modeller är någon indikation kommer det dessutom att tåla slitage väl. Det smala gallret som skiljer öronkåpornas utsida från öronkuddarna, vilket först dök upp i mindre skala på de utmärkta Pi8-hörlurarna, gör det möjligt för mikrofoner och Bluetooth-antenner att fungera mer effektivt. Att det dessutom är en snygg designdetalj skadar förstås inte.

Byggkvaliteten och finishen är i princip oklanderlig och den dolda justeringsmekanismen i huvudbandet rör sig med en väl avvägd precision. Oavsett om du väljer den svarta färgen Anthracite som mitt testexemplar hade, den blå Indigo-varianten eller den vita Canvas-versionen kommer du att få ett par hörlurar som känns lika exklusiva som de kostar, vilket är tur med tanke på prislappen.

Px7 S3 kan dessutom hållas i toppskick under transport tack vare det robusta medföljande fodralet, som är några millimeter mindre i varje riktning än fodralet till Px7 S2e. Förutom att skydda hörlurarna har det även en ficka bakom en magnetisk lucka där USB-C till USB-C-kabeln och USB-C till 3,5 mm-kabeln förvaras.

• Design - poäng: 5 / 5

Bowers & Wilkins Px7 S3: värde

• Omfattande specifikationer
• Utmärkt byggkvalitet och finish
• Marknadsledande ljud

Bara för att det går att spendera betydligt mer än 3 500 kronor på ett par trådlösa, brusreducerande over-ear-hörlurar – inte minst hos Bowers & Wilkins själva – betyder det inte att det är en obetydlig summa pengar.

Lyckligtvis gör Px7 S3 sitt yttersta för att få priset att kännas fullt rimligt. Byggkvaliteten och finishen är i princip oklanderlig och en genomtänkt omdesign har resulterat i ett mer diskret utseende som samtidigt inte känns det minsta mindre exklusivt. Känslan av att äga något riktigt premium är påtaglig.

Specifikationerna är också så bra som man rimligen kan förvänta sig i den här prisklassen. Och när det gäller ljudkvalitet får du vad jag med stor säkerhet anser vara den mest kompletta ljudupplevelsen som går att köpa för den här typen av pengar.

• Värde - poäng: 5 / 5

Bör du köpa Bowers & Wilkins Px7 S3?

Köp dem om...

Köp dem inte om...

Bowers & Wilkins Px7 S3: andra alternativ

Så testade vi Bowers & Wilkins Px7 S3

• Trådlös anslutning till en Apple iPhone 14 Pro, samt både trådlös och kabelansluten anslutning till musikspelaren FiiO M15S
• Ett brett urval av musik, filformat och filstorlekar
• Testade både inomhus och utomhus

Den trådlösa lyssningen genomfördes med AAC- och aptX-codecarna, beroende på vilken ljudkälla som användes, medan den kabelanslutna lyssningen gjorde det möjligt att spela högupplöst ljud upp till 24-bit/96 kHz.

Jag lyssnade vid skrivbordet, ute på stan och i kollektivtrafiken, till ett brett urval av musik i många olika filformat och kvalitetsnivåer.

Jag tillbringade långt över en vecka med kritisk lyssning, men märkte också att jag ofta fortsatte lyssna helt enkelt för nöjets skull.

Först testade i april 2025.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Jag har inte alltid varit ett AirPods-fan. Faktum är att när Apple presenterade Apple Music Lossless och Hi-Res Lossless utan extra kostnad som en del av Apple Music-abonnemanget i maj 2021 var jag ganska hård mot företagets hörlurar – och fortsatte att vara det under en längre tid.

Varför? Därför att det tog ytterligare fyra år för teknikjätten från Cupertino att faktiskt lista ut hur de skulle få sitt eget förlustfria musikformat att fungera i sina egna flaggskeppshörlurar.

En annan sak som tagit väldigt lång tid? Att lansera en andra generation av dessa hörlurar. Det har gått fem år och tre månader mellan generationerna, en enorm tid inom teknikvärlden och närmast en evighet inom Bluetooth-ljud och marknaden för de bästa brusreducerande hörlurarna.

En positiv bieffekt av detta är att min egen försening med att publicera recensionen känns ganska obetydlig i jämförelse. Jag tillbringade nämligen en tid på sjukhus, men det gav mig samtidigt möjlighet att testa ANC-funktionen i ett mycket relevant användningsscenario.

Jag nämner dock tidslinjen främst för att understryka att man, baserat enbart på utseendet, lätt kan tro att Apple inte använt tiden särskilt väl. Öronkåpornas design, det nätliknande huvudbandet, drivrutinerna och ja, till och med det ökända "hörlurs-BH"-fodralet är i princip oförändrade jämfört med originalet.

Hade Apple inte budget för forskning och utveckling? Eller ansåg ingenjörerna att designen från 2020 fortfarande var den optimala lösningen när det gäller form, konstruktion, drivrutinstorlek och materialval?

Och varför är jag så negativ när betyget högst upp i recensionen är så positivt?

Svaret på alla dessa frågor är enkelt: om du använder en iPhone 15 Pro – alltså den äldsta iPhone-modellen som stöder Apple Intelligence – eller en nyare modell, är AirPods Max 2 bland de mest imponerande, funktionsrika och kompletta hörlurar som stänger ute omvärlden som jag någonsin har testat. Jag har arbetat med detta på heltid sedan 2019.

De är utan tvekan de bästa brusreducerande hörlurarna för iPhone på marknaden.

Nu räcker det om vad Apple inte har gjort med AirPods Max 2. Låt oss istället prata om det som faktiskt har uppdaterats.

Den stora nyheten är H2-chippet som ersätter H1-chippet från originalmodellen. Eftersom det är samma Apple-utvecklade ljudprocessor som debuterade i AirPods Pro 2 i september 2022 och även används i AirPods 4, AirPods Pro 3 och första generationen av Apple Vision Pro från 2023 kanske det inte låter som den mest uppseendeväckande uppgraderingen.

Men i AirPods Max gör det ett enormt arbete.

H2-chippet – eller snarare H2-chippen, eftersom det sitter ett i varje öronkåpa – möjliggör en lång rad nya funktioner. Adaptive Audio gör att transparensläget automatiskt kan filtrera bort vissa störande ljud, samtidigt som du kan justera hur aggressiv funktionen ska vara. Conversation Awareness sänker automatiskt volymen på musiken och släpper igenom omgivningsljud när du börjar prata med någon, för att sedan återställa allt när samtalet är över.

Dessutom tillkommer Loud Sound Reduction och Personalized Volume, som hjälper till att skydda hörseln samtidigt som ljudprofilen behåller sin karaktär. Här finns även Live Translation, en funktion som jag faktiskt uppskattade betydligt mer här än i AirPods Pro 3. Anledningen är att den är mycket enklare att aktivera genom att hålla inne AirPods Max-knappen för lyssningslägen.

Den nya Voice Isolation-funktionen förbättrar samtalskvaliteten när det blåser eller är mycket bakgrundsljud omkring dig. Tack vare den extra processorkraften från H2-chippet får du dessutom betydligt bättre röstupptagning från hörlurarnas mikrofoner. Totalt finns nio mikrofoner, varav tre används för röstsamtal.

Utöver detta kan du använda huvudgester för att svara på samtal eller bekräfta meddelanden genom att nicka, eller skaka på huvudet för att avvisa dem. Du kan till och med svara Siri helt ljudlöst.

Den nya Camera Remote-funktionen innebär också att du kan använda Digital Crown på AirPods Max 2 för att ta bilder med kameran på din iPhone.

Jag sparade dock det bästa till sist.

Apple säger att den aktiva brusreduceringen är "upp till 1,5 gånger effektivare än i föregående generation", och när Apple gör ett sådant påstående lyssnar jag. Brusreduceringen här är på nästa nivå. Jag menar verkligen nästan total tystnad. Den är lugnande, omslutande och avskärmande. Det känns som att musiken spelas mot en bakgrund av fullständig stillhet. Om det är precis det du söker ska du köpa dessa hörlurar.

Finns det några nackdelar? Ja, två. Batteritiden ligger fortfarande på 20 timmar, något som många betydligt billigare konkurrenter utan problem överträffar. Dessutom saknas fortfarande stöd för trådlösa högupplösta kodekar.

Du kan visserligen lyssna på förlustfritt ljud, men då måste du använda den medföljande USB-C-kabeln eller köpa Apples USB-C till 3,5 mm-kabel separat. Den möjligheten introducerades till originalmodellen genom en mjukvaruuppdatering i mars 2025.

Spelar det någon roll? För mig gör det faktiskt inte det. När jag väger in den skärpa, klarhet, slagkraft, spelglädje, separation och rena musikalitet som AirPods Max 2 erbjuder är det lätt att förlåta dessa brister. Och jag säger väldigt sällan att varken högupplösta kodekar eller batteritid inte spelar någon roll.

Apple AirPods Max 2: pris & släppdatum

• Presenterades den 16 mars 2026 (förbokningarna öppnade den 25 mars 2026)
• Pris 6 490 kronor
• Finns i färgerna Midnight (svart), Starlight (vit), Purple, Blue och Orange

De första AirPods Max lanserades i december 2020 med ett pris på 5 999 kronor. Med AirPods Max 2 höjer Apple priset något till 6 490 kronor.

Hur ser konkurrensen ut i den här prisklassen? AirPods Max 2:s främsta konkurrenter är förmodligen de femstjärniga Bose QuietComfort Ultra (2 Gen), som säljs för något lägre 4 000 kronor, samt de lika högt betygsatta Bowers & Wilkins Px8 S2, som kostar betydligt mer med ett pris på över 7 000 kronor. Vi får heller inte glömma de utmärkta Sony WH-1000XM6, som säljs för 3 990 kronor.

Det råder med andra ord ingen brist på konkurrens i den här prisklassen. Och med alternativ som de betydligt billigare Nothing Headphone (a), som också erbjuder kamerafjärrkontroll, finns det dessutom gott om lockande alternativ även längre ner i prisstegen.

Apple AirPods Max 2: specifikationer

Apple AirPods Max 2: funktioner

• Live Translation är användbart på riktigt
• Adaptive Audio fungerar bra, ANC är utmärkt
• Conversation Awareness förändrar hur man använder hörlurarna

Jag har redan nämnt många av de nya funktionerna, så det kan vara värt att börja med en Apple-funktion som faktiskt saknas: pulsmätning. Den finns både i AirPods Pro 3 och Beats Powerbeats Pro 2, men trots den imponerande uppsättningen sensorer i AirPods Max 2 – en optisk sensor, positionssensor, accelerometer och sensor för att upptäcka fodralet i varje öronkåpa, samt ett gyroskop i den vänstra kåpan – finns här ingen infraröd PPG-sensor som kan mäta blodflödet.

Därför används AirPods Max 2 inte heller som en inkörsport till Apples Fitness-app på samma sätt som företagets earbuds, och du får ingen virtuell tränare på köpet – på gott och ont.

Du får heller inte tillgång till Apples funktioner för hörseltest eller hörapparat. De enda funktionerna som fokuserar på hörselhälsa är Loud Sound Reduction, som aktivt minskar exponeringen för höga omgivningsljud när du använder transparens- eller adaptivt läge, samt Personalized Volume, som automatiskt justerar volymen efter omgivningen. Båda fungerar dock mycket bra.

Men tillbaka till det du faktiskt får – och högst upp på listan för mig personligen står Live Translation. Varför? För att funktionen aktiveras genom ett diskret långt tryck på knappen för lyssningslägen, alltså den avlånga knappen på höger öronkåpa som inte är Digital Crown. Jag upplevde detta som betydligt smidigare än att försöka klämma ihop båda stammarna på mina AirPods Pro 3.

Snabb åtkomst är avgörande för den här typen av funktioner och under en resa till Girona i Katalonien – staden där delar av säsong sex av Game of Thrones spelades in – visade sig Live Translation vara genuint användbar snarare än bara en rolig teknikdemo.

Girona är visserligen en katalansktalande stad och katalanska stöds ännu inte av Apple, men jag hörde gott om spanska under resan. Dessutom har jag en mycket tålmodig partner som talar båda språken flytande. Några exempel på våra konversationer kan ses här nedanför.

Jag har tidigare sagt att Live Translation är en funktion som kräver lite förberedelser – helst innan den romantiska weekendresan börjar. Det finns nämligen en del saker som måste vara på plats.

Du behöver en iPhone 15 Pro eller nyare med iOS 26 eller senare, Apple Intelligence måste vara aktiverat, appen Översätt måste vara installerad tillsammans med de språkpaket du vill använda och hörlurarna måste ha den senaste firmware-versionen.

Jag anpassade även Action-knappen på min iPhone 15 Pro Max så att den startar Live Translation direkt. I stunden är det ofta snabbare att trycka på telefonen än på hörlurarna och med den här funktionen handlar allt om att komma igång snabbt.

När allt väl är konfigurerat spelas översättningarna upp direkt i hörlurarna samtidigt som både svaren och översatta versioner av mina egna frågor visas på telefonens skärm.

Visst, personen du pratar med kanske tycker att det är lite märkligt att du inte tar av dig hörlurarna under samtalet, men funktionen fungerar fantastiskt bra och med väldigt låg fördröjning.

När det gäller övriga nya funktioner och förbättringar finns allt samlat i AirPods Max-menyn i inställningarna eller via Kontrollcenter genom att svepa ner från skärmens övre högra hörn.

Här hittar du lyssningslägena Av, Transparens, Adaptivt ljud och Brusreducering. Transparensläget fungerar mycket bra utan att få musiken att låta tunn, även om det saknas en justerbar reglagefunktion. Det adaptiva läget har däremot en reglagefunktion som låter dig bestämma hur mycket omgivningsljud som ska släppas in, samtidigt som hörlurarna automatiskt anpassar sig efter miljön omkring dig.

För mig är den bästa lösningen i de flesta situationer att använda brusreducering tillsammans med Conversation Awareness, som finns längre ner i samma meny. Det innebär att jag som standard slipper störas av omgivningen, men så fort jag börjar prata sänks musiken automatiskt och omgivningsljuden släpps igenom.

Det betyder inte att Adaptive Audio är dåligt – för det är det inte. Jag märkte bara att jag ständigt drog reglaget mot lägre nivåer för att minimera distraktioner. Om du däremot inte har möjlighet att stänga ute omvärlden under arbetsdagen kommer det adaptiva läget sannolikt att passa dig perfekt.

Om du bara tar med dig en enda sak från den här recensionen vill jag att det ska vara detta: Brusreduceringen i AirPods Max 2 är verkligen ungefär 1,5 gånger bättre än tidigare. Den är fantastisk. Nästan löjligt bra på att suga bort ljud från omgivningen, men utan den vakuumkänsla som jag ofta upplever som obehaglig i konkurrerande hörlurar – åtminstone bland de få modeller som kan mäta sig med den här nivån av ANC.

Samtalskvaliteten är också utmärkt. Personerna jag pratade med beskrev min röst som förvånansvärt tydlig, även när jag befann mig vid en blåsig strandpromenad.

Gesture Control fungerar också bra, så länge du är lite tydlig med dina nickningar och huvudskakningar. Camera Remote-funktionen är dessutom ett smart sätt att göra det enklare att ta bilder med din iPhone.

Precis som Conversation Awareness är det en funktion som kanske inte förändrar världen, men som gör vardagen lite smidigare när du använder hörlurarna.

• Funktioner - poäng: 4,5 / 5

Apple AirPods Max 2: ljudkvalitet

• Stor och detaljerad ljudbild tack vare förstklassig ANC och Spatial Audio
• Sång återges med känsla och textur
• Skulle kunna vara lite mer slagkraftiga, men är en tydlig förbättring jämfört med originalet

Jag har nog pratat tillräckligt om hur bra brusreduceringen är vid det här laget, eller hur? Då går vi vidare till en av de stora höjdpunkterna: Spatial Audio med huvudspårning. Det är ingen ny funktion i den här generationen, men implementationen är så genomarbetad att jag flera gånger tog av mig hörlurarna för att kontrollera att det inte stod en liten högtalare någonstans i rummet. Det låter verkligen så övertygande.

Är det bättre än i de ursprungliga AirPods Max? Ja. Jag misstänker att det beror på den nya förstärkaren tillsammans med H2-chippets extra processorkraft, men resultatet är renare och mer exakt över hela ljudbilden. Jag jämförde dessutom modellerna sida vid sida.

Min favoritlösning för hemmabio är numera en iPad tillsammans med AirPods Max 2 och Spatial Audio med huvudspårning aktiverat. Om du är tveksam rekommenderar jag att du testar öppningsscenen i Alfonso Cuaróns film Gravity från 2013. Den har blivit något av en klassisk referenssekvens vid det här laget, men den fungerar fortfarande utmärkt.

När det gäller musik får du en expansiv och noggrant utplacerad ljudbild med en så låg brusnivå att basfrekvenserna får utrymme att mullra, smälla och expandera på ett nästan löjligt sätt.

Fontaines D.C:s I Love You bygger upp en mörk och intensiv stämning redan från introt och återger djupet i Grian Chattens röst bättre än i nästan alla trådlösa hörlurar jag har testat.

Jag fortsatte med min spellista och spelade The Score. Den texturrika akustiska gitarren vandrar mellan öronen innan ljudbilden öppnar upp sig ytterligare och placerar sången mitt i scenen. Ansluter du dessutom USB-C-kabeln för att lyssna på Apple Music i förlustfri kvalitet blir upplevelsen ännu bättre.

Tajmingen är också exceptionell. Jag utmanar dig att streama Tití Me Preguntó av Bad Bunny och samtidigt försöka sitta still. Låten är högljudd, självsäker och fylld av energi – och i dessa hörlurar blir den en perfekt påminnelse om varför jag älskar musik.

Om du däremot prioriterar maximal detaljrikedom och den där sista graden av analytisk precision kommer du fortfarande att få lite mer insyn och ärlighet från Bowers & Wilkins Px8 S2. Men de hörlurarna kostar också mer.

För mig krossar dessutom AirPods Max 2:s Spatial Audio fullständigt Bowers & Wilkins True Immersion-lösning. Vid en direkt jämförelse känns B&W:s alternativ mer instängt och nästan lite dämpat.

I slutändan handlar det om vilken typ av ljudupplevelse du föredrar. Vill du att musiken ska kännas känslosam, energisk och underhållande, med en mer V-formad ljudsignatur där sången och basen rör sig levande genom ljudbilden? Eller vill du ha en neutral och trogen stereobild som inte färgar ljudet alls?

Det är en viktig fråga. För om du föredrar det första alternativet, använder en iPhone och har råd med dessa hörlurar, då är jag övertygad om att du inte kommer att bli besviken.

• Ljudkvalitet - poäng: 5 / 5

Apple AirPods Max 2: design