Huawei har etablerat sig som en stark aktör inom både earbuds och smartklockor, med flera riktigt imponerande produkter i sitt sortiment. På ljudsidan har företaget gång på gång visat att det kan leverera hög kvalitet till konkurrenskraftiga priser för både premiumalternativ och budgetmodeller.

Vi gav Huawei FreeBuds 5 Pro högsta betyg tidigare i år och vi står fortfarande fast vid att Huawei FreeArc är de bästa öppna hörlurarna med öronkrokar som vi någonsin har testat. Men den här gången försöker Huawei inte nödvändigtvis göra något bättre än alla andra, utan snarare något annorlunda.

Huawei FreeBuds Neo känns som resultatet av att någon har tänkt att AirPods Pro 3 är perfekta, förutom att de är för stora. Designen på FreeBuds Neo har nämligen ett par tydliga likheter med lurarna från Cupertino-företaget. Samtidigt har företaget satt sin egen prägel på konceptet genom ett betydligt mindre och mer kompakt format. Resultatet är ett par trådlösa in-ear-hörlurar i klassiskt vitt (även om andra färger finns tillgängliga), med en design som känns både bekant och annorlunda.

Vi har sett små earbuds tidigare, exempelvis JLab JBuds Mini om du vill ha något riktigt pyttelitet, men sådana modeller brukar ofta vara billiga och ha ganska få funktioner. Så är det inte med FreeBuds Neo, som inte kräver några större kompromisser och fortfarande är prisvärda jämfört med FreeBuds 5 Pro eller AirPods.

Laddningsfodralet är smalt och kapselformat och var bland det allra smidigaste vi har testat när det gäller att stoppa ner det i fickan och sedan glömma bort att det ens ligger där. Själva hörlurarna är lätta och har korta skaft.

Men det handlar inte bara om designen. De här hörlurarna levererar ett roligt och energiskt ljud, med en V-formad ljudprofil som ger musiken lite extra liv. De är inte lurarna med allra bäst ljud som vi har testat, inte ens i den här prisklassen, men det är framför allt riktiga audiofiler som lär bli besvikna på ljudet.

Nu till den stora besvikelsen, som dessutom är ett återkommande problem för Huawei: mjukvaran. Företagets app finns nämligen inte i Play Store, utan måste laddas ner via Huaweis egen appbutik, som i sin tur måste installeras manuellt på mobilen. Det är en krånglig process som vi inte ens lyckades få att fungera. Under hela testperioden kunde vi inte komma åt appen och av tidigare erfarenhet vet vi att det här knappast är ett ovanligt problem.

Visserligen är appen inte särskilt användbar om du inte vill justera EQ-inställningarna, vilket i sig är ett problem. Men när funktioner är låsta bakom något som närmast känns som ett lotteri kring huruvida appen över huvud taget går att installera är det knappast en bra lösning.

Lägg dessutom till att både batteritiden och den aktiva brusreduceringen är bra, men långt ifrån imponerande, så blir det tydligt att det finns vissa kompromisser. Samtidigt är de lättare att acceptera med tanke på hörlurarnas minimala storlek och överkomliga pris.

Trots bristerna är det här fortfarande de bästa små earbuds du kan köpa, även om konkurrensen i just den kategorin inte är särskilt stor. Däremot är de kanske inte tillräckligt imponerande för att övertyga den som inte bryr sig särskilt mycket om att hörlurarna är kompakta och otroligt enkla att ta med sig.

Huawei FreeBuds Neo: pris & släppdatum

• Presenterades i september 2026 och började säljas i oktober
• Pris 990 kronor

Huawei FreeBuds Neo presenterades den 2 september 2026, inför en lansering senare samma månad.

Hörlurarna kostar 990 kronor i Sverige. Det gör dem betydligt billigare än märkets toppmodeller, däribland FreeBuds Pro 5, som kostar runt 2 000 kronor.

Det är ett smart satt pris för ett par earbuds som känns som ett slags Lite-alternativ till Pro-modellen, med en enklare och mer avskalad uppsättning funktioner.

Huawei FreeBuds Neo: specifikationer

Huawei FreeBuds Neo: funktioner

• Problem med att ladda ner appen
• Föga imponerande batteritid på 6 timmar
• Helt okej, men inte fantastisk aktiv brusreducering

Att installera Huaweis Audio Connect är en riktig utmaning för Android-användare. Appen finns inte i Play Store, så du måste först installera Huawei AppGallery manuellt och sedan använda den för att ladda ner Audio Connect. (Om du har en iPhone hittar du Audio Connect direkt i App Store, vilket gör processen betydligt enklare.)

Det innebär inte bara att du måste ladda ner en app du egentligen inte vill ha för att komma åt en annan, utan hela processen är dessutom full av potentiella problem. Vi lyckades exempelvis helt enkelt inte installera AppGallery på vår Samsung-mobil, trots upprepade försök och en hel del letande bland inställningarna. APK-filen gick inte att installera och därför kunde vi inte heller använda Audio Connect.

Vi har stött på problem med den här processen tidigare och är nu beredda att konstatera att appen i praktiken är oanvändbar för vissa användare. Varje gång vi behöver använda den tillsammans med ett par earbuds känns det som att singla slant om huruvida installationen kommer att fungera den här gången.

Om du lyckas ladda ner appen får du tillgång till de mest grundläggande funktionerna man kan förvänta sig, bland annat möjligheten att ändra touchkontrollerna, justera styrkan på den aktiva brusreduceringen, anpassa EQ-inställningarna, använda multipoint-anslutning och aktivera rumsligt ljud. Vi kunde använda FreeBuds Neo utan några större problem även utan Audio Connect, men det är ändå lite irriterande att inte få tillgång till alla dessa funktioner.

Hörlurarna har en batteritid på 6 timmar med aktiv brusreducering och 9 timmar med funktionen avstängd (inte 6,5 respektive 10 timmar, som Huawei gärna lyfter fram i sin marknadsföring). Det finstilta på företagets hemsida avslöjar nämligen att de högre siffrorna bara gäller vid uppspelning av musik med lägre ljudkvalitet, exempelvis MP3-filer, vilket vi verkligen hoppas att du inte nöjer dig med.

Med laddningsfodralet får du upp till 22 timmars batteritid med aktiv brusreducering eller 33 timmar med funktionen avstängd. Även här gäller siffrorna för musikstreaming med högre upplösning, så du kan få ut mer batteritid om du lyssnar på musik med lägre ljudkvalitet. Men vi tycker inte att du ska behöva göra den kompromissen.

Det är ingen särskilt konkurrenskraftig batteritid, men under våra tester kändes det ofta som att vi kunde pressa ut ungefär en extra halvtimme ur hörlurarna. Samtidigt är det svårt att vara alltför irriterad över den begränsade batteritiden hos så här små earbuds. Var skulle man egentligen få plats med ett större batteri?

Den aktiva brusreduceringen är inte heller banbrytande, men den fungerar absolut tillräckligt bra. Vi använde den på flygplan, tåg och bussar. Den lyckades filtrera bort motorbullret från de två sistnämnda och dämpade det på flygplanet, men var inte lika effektiv när det gällde att stänga ute människor i omgivningen och deras mer oförutsägbara eller sporadiska ljud.

• Funktioner - poäng: 3/5

Huawei FreeBuds Neo: design

• Pyttelitet, kapselformat laddningsfodral på 31,4 gram
• Lätta earbuds med korta skaft
• Stabil passform i öronen

Hela försäljningsargumentet för FreeBuds Neo bygger på designen. Tänk dig en kombination av JLab JBuds Mini och AirPods Pro 3. Det här är riktigt små earbuds, både när det gäller laddningsfodralet och själva hörlurarna.

Så fort vi plockade upp det kapselformade laddningsfodralet ur förpackningen blev vi förvånade över hur litet det var. Det är knappt 7 cm brett och 3 cm djupt och väger bara 31,4 gram. Det glider enkelt ner i byxfickorna och man glömmer snabbt bort att det ens ligger där.

Precis som hörlurarna finns fodralet i vitt, svart, silver och rosa. Det rymmer i princip bara själva hörlurarna och har dessutom en USB-C-port för laddning samt en statuslampa som ändrar färg. Den sistnämnda var praktisk för att snabbt kunna se om hörlurarna var fulladdade.

Själva hörlurarna tar inte heller särskilt mycket plats eftersom de, precis som fodralet, är pyttesmå. Till skillnad från de andra minihörlurarna från JLab har FreeBuds Neo faktiskt skaft, men det är de kortaste skaft vi någonsin har sett. De påminner väldigt mycket om ett par AirPods Pro-kopior, fast som om Huawei ändrade sig halvvägs genom tillverkningen av skaften.

FreeBuds Neo lever verkligen upp till löftet om ett minimalt format och väger bara 4,8 gram per hörlur. Den låga vikten är dessutom inte bara en fördel för komforten. Earbuds med silikonproppar kan vara lite av ett lotteri när det gäller hur stabilt de sitter i öronen, men inte en enda gång under våra tester började Huaweis hörlurar glida omkring eller ramla ur.

Trots den lilla storleken har Huawei lyckats få plats med touchkontroller i FreeBuds Neo, förutsatt att du kan konfigurera dem via appen. Hörlurarna har dessutom IP55-klassning, vilket innebär att de är skyddade mot begränsad inträngning av damm och vattenstrålar med lågt tryck, inklusive regn.

• Design - poäng: 4,5/5

Huawei FreeBuds Neo: ljudkvalitet

• Ett 11 mm-element i varje hörlur
• V-formad ljudprofil med fokus på bas och diskant
• Stöd för LDAC-uppspelning på kompatibla mobiler

Huawei har inte tagit med systemet med dubbla högtalarelement från FreeBuds 5 Pro till FreeBuds Neo och vi förstår varför. Hela poängen med de här hörlurarna är trots allt att de ska vara riktigt små.

I stället får du ett enda 11 mm-element i varje hörlur, som får ta hand om hela frekvensomfånget.

Du ska alltså inte förvänta dig ljudkvalitet på audiofilnivå, men vi tror att de flesta vanliga lyssnare kommer att bli nöjda. Hörlurarna har en V-formad ljudprofil, vilket innebär att basen är fyllig och diskanten tydlig.

Som alltid med V-formade ljudprofiler innebär det att mellanregistret ibland hamnar lite i skymundan. I Mipsos Talking in My Sleep får vi exempelvis härligt detaljerade stråkinstrument och sång, tillsammans med en kontrollerad och fyllig bas, men det är svårt att urskilja var de akustiska gitarrerna börjar och de andra instrumenten slutar. På samma sätt bjuder What About Flamingos? av Lake Street Dive på en härligt resonant bas och väldefinierad diskant, men de övriga instrumenten som bygger upp låten hörs knappt.

I många låtar är det förstås just basen och diskanten man vill åt. Vi uppskattade verkligen att lyssna på pop och elektronisk musik utan att känna att vi gick miste om något. Det finns en anledning till att så många tillverkare av earbuds väljer den här typen av ljudprofil – den tilltalar en bred publik.

Det kan bero på den lilla storleken eller högtalarelementens konstruktion, men vi upplevde inte en lika tydlig eller framträdande ljudbild som man ofta får med den här typen av earbuds. Ibland lät instrumenten lite mer hoptryckta än vi hade önskat, men det märktes egentligen bara i låtar med komplex instrumentering.

Om du reagerade på att vi tidigare nämnde uppspelning i högre och lägre ljudkvalitet i avsnittet om batteritid blir du säkert glad över att höra att FreeBuds Neo har stöd för LDAC-codecen. Det gäller åtminstone om du använder Android, eftersom iPhone fortfarande av någon anledning saknar stöd för LDAC.

• Ljudkvalitet - poäng: 4/5

Huawei FreeBuds Neo: värde

• Betydligt billigare än premiumalternativen
• Dyrare än andra små earbuds

Är storleken det enda du bryr dig om när du väljer earbuds? Då kommer du förmodligen inte att tycka att de här är särskilt prisvärda, trots sitt minimala format. Satsa i stället på JLab – JLab JBuds Mini ANC har till och med aktiv brusreducering!

För alla andra är de däremot ett riktigt bra köp. De ser ut som premiumhörlurar, känns som premiumhörlurar och låter som premiumhörlurar. Trots det kostar de betydligt mindre än man kanske skulle förvänta sig.

Vi rekommenderar gärna FreeBuds Neo även till det ordinarie priset på 990 kronor. Visst är det alltid trevligt med rabatter, men om du är intresserad av de här hörlurarna finns det ingen anledning att vänta på en rea innan du slår till.

• Värde - poäng: 4/5

Bör du köpa Huawei FreeBuds Neo?

Köp dem om…

Köp dem inte om…

Huawei FreeBuds Neo: andra alternativ

Så testade vi Huawei FreeBuds Neo

• Testades under en månad
• Anslöts till en Android-mobil för uppspelning via Bluetooth
• Användes på promenader, hemma, på resor och på gymmet

Vårt team har fått in flera testexemplar av Huawei FreeBuds Neo. Vi har använt dem under en hel månad innan vi skrev den här recensionen, vilket gav oss gott om tid att verkligen lära känna hörlurarna och hur de fungerar.

Under testperioden gjorde vi flera semesterresor, så vi tog med oss hörlurarna till olika länder och testade dem under flygresor, tågresor och längre bussresor. Vi använde dem förstås också hemma, på gymmet och under promenader i närområdet.

Under testerna var hörlurarna anslutna till vår Android-mobil. Vi lyssnade framför allt på Spotify och musik från vårt eget bibliotek med WAV-filer, men använde dem också för telefonsamtal, spel och en hel del streaming av TV-serier och filmer på Prime Video.

• Först testade i oktober 2026.

• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Apple Watch Ultra 4 innebär ingen radikal designförändring, men det behövs inte heller. Apples tåliga smartklocka behåller den välbekanta titanboetten på 49 mm, den ljusstarka skärmen och den anpassningsbara snabbknappen. Samtidigt gör förbättringar av hälsosensorerna på baksidan och den interna hårdvaran klockan till en ännu mer kompetent följeslagare, både i vardagen och under långa träningspass.

Den största uppgraderingen är förmodligen batteritiden. Apple utlovar upp till 50 timmars normal användning, men vi har utan problem klarat två hela dygn med alltid på-skärmen aktiverad och sömnregistrering under nätterna. Det är riktigt imponerande för en så funktionsrik smartklocka, även om vissa mer strömsnåla konkurrenter, som flera av de bästa Garmin-klockorna, kan hålla igång ännu längre.

Det nya S11-chippet ser till att allt känns snabbt och responsivt, med appar som öppnas utan dröjsmål och watchOS 27 som flyter på smidigt. Snabbare laddning är ytterligare en välkommen förbättring, som gör att vi kan fylla på omkring 30 procent av batteriet på bara 15–20 minuter.

Även hälso- och träningsregistreringen får ett ordentligt lyft. Det nya systemet för hälsomätning ger bättre mätvärden och Readiness Score är en av våra favoritnyheter i watchOS 27. Funktionen ger en användbar överblick över hur redo kroppen är för dagen, utan att kräva ännu ett abonnemang.

Det finns också gott om mindre förbättringar som gör vardagen enklare, däribland komplikationer som visar stegantalet i realtid. Siris AI-funktioner gör dessutom klockan smartare, med funktioner som Shazam och ljudigenkänning. Siri Rewind och Live Recap har däremot ännu inte lanserats och återstår att utvärdera.

Nackdelen är att Ultra 4 både ser ut och känns väldigt lik sin föregångare, vilket innebär att ägare av Ultra 3 kanske inte hittar tillräckligt många förbättringar för att motivera en omedelbar uppgradering. Även om batteritiden är utmärkt kan Ultra 4 fortfarande inte mäta sig med alla konkurrenter när det gäller ren uthållighet.

Apple Watch Ultra 4 finns tillgänglig nu i naturligt titan och svart titan. Båda utförandena har Wi-Fi och mobiluppkoppling, så du behöver inte välja mellan separata modeller med enbart Bluetooth och modeller med mobiluppkoppling, som du kan göra med Apple Watch Series 12.

I slutändan är Apple Watch Ultra 4 en förfinad och pålitlig smartklocka som bygger vidare på en redan utmärkt grund. Batteritiden på flera dygn, den avancerade träningsregistreringen och den smidigare watchOS-upplevelsen gör den till ett lockande val för uthållighetsidrottare och Apple-entusiaster som vill ha en tålig klocka som klarar det mesta.

Apple Watch Ultra 4: videorecension

Apple Watch Ultra 4: specifikationer

Apple Watch Ultra 4: pris & tillgänglighet

• Från 9 995 kronor
• Ingen prishöjning jämfört med förra året
• Mobiluppkoppling ingår som vanligt

Apple Watch Ultra 4 kostar från 9 995 kronor i Sverige och finns i naturligt titan eller svart titan. Båda utförandena har Wi-Fi och mobiluppkoppling som standard. Det innebär att du betalar för möjligheten att ansluta klockan till ett mobilabonnemang, oavsett om du tänker använda den eller inte.

Klockan är dyrare än andra Apple Watch-modeller, vilket är väntat för Ultra-serien. Det viktiga är dock att priset ligger kvar på samma nivå som för Apple Watch Ultra 3, utan någon årlig prishöjning. I en tid när elektronikbranschen brottas med komponentbrist är det riktigt goda nyheter. Som vanligt är klockan dessutom fullspäckad med funktioner och har en förstklassig byggkvalitet, vilket tillsammans bidrar till att motivera det höga priset.

• Värde - poäng: 4,5/5

Apple Watch Ultra 4: design

• Omdesignade sensorer
• Oförändrad skärm och boett
• Användbar programmerbar snabbknapp

Precis som Apple Watch Ultra 1, 2 och 3 före den har Ultra 4 en egen plats i Apples sortiment av smartklockor. Den finns i ett enda utförande, med en rektangulär skärm på 49 mm med rundade hörn och en tjockare, betydligt tåligare konstruktion som är redo för alla typer av äventyr. Den finns fortfarande i svart eller naturligt titan och ser i stort sett likadan ut på handleden som tidigare generationer. Att klockan bara finns i en storlek är dock fortfarande ett problem för personer med smalare handleder.

Vi har testat den silverfärgade versionen i naturligt titan och det har varit en välkommen omväxling efter att ha använt den svarta Ultra 3 i över ett år. Vi gillar kontrasten mellan den silverfärgade ramen och Retina-skärmen på 49 mm, särskilt hur den orangefärgade snabbknappen på vänster sida sticker ut mot den silverfärgade boetten.

Snabbknappen är fortfarande ett uppskattat tillskott som gör det enkelt att köra en anpassad Siri-genväg eller snabbt starta ett träningspass. Den 49 mm stora Retina OLED LTPO3-skärmen med alltid på-funktion ser dessutom fortfarande fantastisk ut i nästan alla förhållanden, oavsett om vi befinner oss under lysrörsbelysning, på gymmet eller utomhus en riktigt solig dag.

Snabbknappen sitter tillsammans med högtalaren och mikrofonen på vänster sida, medan den robusta Digital Crown, med sin orangefärgade ring, och den vanliga sidoknappen sitter på höger sida. Armbanden fästs fortfarande upptill och nedtill på boetten och Apple har inte ändrat fästmekanismen. Vi håller tummarna för att företaget aldrig gör det, eftersom den fungerar föredömligt.

De största designförändringarna, bortsett från de nya armbanden, finns på baksidan. Apple introducerar ett nytt system för hälsomätning i Ultra 4 och Series 12, som påminner lite om ett avancerat solur på boettens baksida. Det har en ny, bredare placering av elektroder och dioder som täcker en större yta mot handleden. Det gör att Apple Watch kan utföra mer exakta hälsomätningar, särskilt när det gäller pulsregistrering.

Det är också här den magnetiska Apple Watch-laddaren fästs och i förpackningen ingår en uppdaterad laddningspuck. Den ansluts fortfarande till en nätadapter eller annan strömkälla via USB-C, men laddningshastigheten har förbättrats. Även om Series 12 fortfarande är en imponerande smartklocka och Ultra 3 kunde slå många konkurrenter på fingrarna, har Ultra 4 fått ett större batteri. Vi återkommer till det i avsnittet om prestanda, men batteritiden är verkligen imponerande och överträffar de angivna 50 timmarna.

Bortsett från det nya systemet för hälsomätning på baksidan handlar designen till stor del om att Apple håller fast vid det som har gjort Ultra-serien framgångsrik sedan lanseringen. Det är en extremt tålig Apple Watch som är redo för alla typer av äventyr och som sannolikt är ett självklart val för uthållighetsidrottare. Samtidigt tilltalar den karakteristiska konstruktionen även personer som helt enkelt vill ha något annorlunda än en vanlig Apple Watch.

• Design - poäng: 5/5

Apple Watch Ultra 4: funktioner

• Readiness Score är en utmärkt funktion
• Fler AI-funktioner för Siri är på väg
• Förbättrad app för Vitalparametrar

Eftersom designen till största delen är oförändrad kommer många av nyheterna i Apple Watch Ultra 4 från watchOS 27 och dess funktioner för hälsa och aktivitet. Vi börjar med de sistnämnda, eftersom de verkligen har varit höjdpunkten under våra tester.

Vi har använt Apple Watch ända sedan den första modellen lanserades våren 2015. Vår ursprungliga aluminiummodell anlände på lanseringsdagen och vi fastnade snabbt för att fylla aktivitetsringarna. Nu, efter mer än en månad med Ultra 4, tillsammans med Apple Watch Series 12, har Readiness Score blivit vår nya favoritfunktion. Den möttes av stora applåder under lanseringsevenemanget och det är lätt att förstå varför: den fyller en lucka i Apples utbud av hälsofunktioner jämfört med konkurrenterna.

Många andra wearables, däribland smartklockor och smartringar, erbjuder funktioner som sätter insamlade data i ett sammanhang och hjälper användaren att förstå vad de faktiskt betyder. Ett tydligt exempel är Oura Ring, som ger ett dagligt värde som visar hur redo kroppen är för olika aktiviteter. Det handlar förstås inte om medicinska råd, men det kan hjälpa dig att tolka informationen som enheten samlar in. Hos Oura är funktionen dock låst bakom en betalvägg, precis som motsvarande funktioner från Whoop. Google Health, Garmin och flera andra erbjuder däremot liknande funktioner utan extra kostnad efter att du har köpt en aktivitetsmätare.

Apples version av Readiness Score är ibland lite mindre detaljerad, men den är gratis om du har en kompatibel, nyare Apple Watch och tillräckligt mycket insamlade data för att funktionen ska fungera. Baserat på ditt sömnresultat och föregående dags aktivitet får du ett personligt anpassat värde på en skala från 0 till 10, tillsammans med en kort beskrivning. Resultatet presenteras som en böjd linje eller en halvmåneformad grafik. Ibland har vi exempelvis mötts av en blå sjua med märkningen ”Redo” och en förklaring i stil med: ”Du sov bra i natt och alla dina andra mätvärden ligger på normala nivåer. Det ser ut som att du är utvilad och redo för dagen.”

Här nedanför visas en mindre sammanställning av Fitness, Vitalparametrar och sömnresultat. Dessa värden kan förändras under dagen beroende på dina aktivitetsringar och om du registrerar träningspass. När du öppnar appen Hälsa eller Fitness på din anslutna iPhone finns dessutom ännu mer information att utforska.

Det här har blivit vår favoritfunktion i watchOS 27, framför allt tack vare hur väl den integreras med aktivitetsringarna och bygger vidare på Vitalparametrar. I stället för att öppna ännu en app varje morgon och bläddra igenom en lång rad statistik får du ett enda värde som faktiskt går att använda för att fatta beslut. Jämfört med andra wearables för hälsomätning är det också trevligt att Apple inte låser funktionen bakom ett månadsabonnemang. Du behöver visserligen en kompatibel, relativt ny Apple Watch, vilket innebär en initial kostnad, men därefter behöver du inte fortsätta betala för att använda funktionen.

watchOS 27 tar också Siris AI-funktioner till handleden, förutsatt att din Apple Watch är parkopplad med en kompatibel iPhone. Vissa mer avancerade förfrågningar kan ta lite extra tid, men upplevelsen har överlag varit smidig, oavsett om vi höjer handleden för att prata eller bara säger ”Hej Siri”. Du kan också be om relevant information om din aktivitet direkt från handleden.

Den nya urtavlan Siri Modulär sätter verkligen fokus på funktionen genom att placera Siri-förslag under klockslaget och ovanför övriga komplikationer. Ibland kan den föreslå att du identifierar en låt med Shazam, påminna dig om att det snart är läggdags, visa väderprognosen eller erbjuda annan information som är relevant för stunden.

Tack vare det nya systemet för hälsomätning, som stöder aktivitets- och pulsregistrering, mätning av syrenivån i blodet, notiser om högt blodtryck och sömnregistrering, uppger Apple att pulsmätningarna är mer exakta än någonsin. Ultra 4 introducerar också hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) som en del av upplevelsen. Du kan dessutom lägga till en komplikation som uppdaterar pulsen i realtid och en annan som visar ditt aktuella stegantal.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

Apple Watch Ultra 4: prestanda

• Batteritiden lever upp till förväntningarna
• Exakta mätvärden jämfört med pulsmätare och konkurrerande wearables
• Ännu inte möjligt att testa Intelligence-funktionerna

Apples nya S11-chip står för en stor del av prestandan i Apple Watch Ultra 4 och det märks tydligt under användningen. Appar öppnas snabbt, navigeringen i watchOS 27 känns otroligt responsiv och allt flyter på utan problem. Det är kort sagt vad vi förväntar oss av en smartklocka i den här prisklassen under 2026. Även om den inte springer ifrån Ultra 3 finns det tillfällen då den känns märkbart piggare.

S11 har dessutom en Secure Enclave och en separat processor för alltid på-funktioner, vilket hjälper till att balansera prestanda och energieffektivitet. Det sistnämnda är särskilt viktigt med tanke på det fysiskt större batteriet i Ultra 4.

Apple utlovar upp till 50 timmars batteritid vid normal användning, upp till 84 timmar i strömsparläge och upp till 45 timmar i läget för extra långa träningspass. Under våra tester har vi utan problem fått ut två och ett halvt dygn på en laddning, med alltid på-skärmen aktiverad och sömnregistrering under nätterna. Det är riktigt imponerande för en fullfjädrad smartklocka, även om vissa konkurrerande modeller kan hålla igång ännu längre. Ultra 4 kommer inte att vinna varje jämförelse av batteritid, men att kunna använda klockan i flera dagar utan att behöva kompromissa med vardagsfunktionerna är en stor fördel.

När batteriet väl börjar ta slut gör den snabbare laddningen det enkelt att fylla på. Vi har kunnat ladda upp batteriet med omkring 30 procent på 15–20 minuter, vilket är praktiskt om vi har glömt att ladda under natten eller vill ge klockan lite extra batteritid innan vi ger oss iväg. Det eliminerar förstås inte behovet av laddning, men i kombination med den längre batteritiden blir det betydligt mindre att oroa sig för.

S11-chippet och det nya systemet för hälsomätning bidrar också till att driva funktioner som Readiness Score, som snabbt har blivit ett av våra favorittillskott i watchOS 27. Chippet lägger dessutom grunden för Apples kommande funktioner Siri Rewind och Live Recap.

Vi har ännu inte kunnat testa någon av dem och även om vi fortfarande räknar med att de dyker upp under de kommande månaderna har Apple inte bekräftat exakt när de lanseras. Om dessa funktioner är den främsta anledningen till att du överväger Ultra 4, eller Apple Watch Series 12 för den delen, skulle vi rekommendera att vänta tills Apple har presenterat ett definitivt lanseringsdatum och vi har fått möjlighet att testa dem ordentligt.

Det finns även andra mindre förbättringar som gör Ultra 4 trevligare att använda. Shazam och Ljudigenkänning är praktiska funktioner att ha direkt på handleden, eftersom de gör att du kan identifiera musik eller känna igen vissa ljud utan att behöva plocka fram din iPhone. Shazam har dock fortfarande svårt med viss livemusik, så räkna inte med att funktionen kan identifiera varje låt du hör på en konsert.

Sedan har vi stegräknaren. Det är faktiskt lite märkligt att det har tagit så här lång tid, men nu kan du äntligen lägga till en komplikation som uppdaterar ditt stegantal i realtid direkt på urtavlan. Det är en enkel förbättring som gör vardagen smidigare och Ultra 4 mer användbar när du snabbt vill kasta ett öga på klockan.

Under våra tester med inomhuscykling, promenader utomhus, yoga och promenader inomhus har den övergripande träningsstatistiken och pulsmätningarna stämt väl överens med resultaten från andra enheter, däribland Oura Ring 5, Pixel Watch 5, Fitbit Air och Apple Watch Series 12. När vi jämförde Apple Watch Ultra 4 med en elektrisk pulsmätare under en löprunda på 5 km skilde sig klockans genomsnittliga puls med bara 2 slag per minut från pulsmätarens resultat. Det ligger väl inom felmarginalen och skiljde sig dessutom med bara 1 slag per minut från Garmin Fenix 9 Pro under samma löprunda.

Sammantaget är det här inte nödvändigtvis förändringar som får en ägare av Ultra 3 att omedelbart vilja uppgradera. I stället levererar S11-chippet en smidigare och mer energieffektiv upplevelse, medan det större batteriet gör det enklare att dra nytta av allt som klockan har att erbjuda. Med två och ett halvt dygns batteritid vid vanlig användning är det en kombination som är svår att slå.

• Prestanda - poäng: 5/5

Bör du köpa Apple Watch Ultra 4?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi

Vi testade Apple Watch Ultra 4 genom att sova, träna, arbeta och använda klockan i vardagen under en testperiod på flera veckor. Flera medarbetare deltog i testerna med hjälp av ett recensionsexemplar. Vi jämförde klockans mätvärden med konkurrerande wearables, däribland en elektrisk pulsmätare, testade batteritiden genom att låta batteriet laddas ur och använde så många av de tillgängliga funktionerna som möjligt.

Först testad i oktober 2026.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Apple Watch Series 12 är utan tvekan en modern och snygg smartklocka med en tilltalande tunn profil, men den innebär ingen större designförändring från teknikjätten i Cupertino. Om du uppgraderar från Series 11 kommer du förmodligen att märka större skillnad i vad klockan kan göra än i hur den ser ut. Apple har uppdaterat systemet för hälsomätning, alltså uppsättningen av LED-lampor och sensorer som används för att samla in hälsodata, introducerat Readiness Score och gjort den dagliga aktivitetsregistreringen mer användbar, med enklare tillgång till stegantal och pulsinformation i realtid.

Vi har använt Series 12 i över en månad och Readiness Score är den nyhet vi har haft mest användning av. Funktionen använder sömndata och annan hälsoinformation för att räkna fram ett värde på en skala från 1 till 10, vilket ger en snabb uppfattning om hur redo kroppen är för dagen. Vi har generellt upplevt att resultaten stämmer väl överens med hur vi känner oss och det är en funktion som faktiskt kan påverka vad vi väljer att göra, oavsett om det handlar om att ge oss ut på ett träningspass eller ta en längre promenad med hunden Rosie.

Vi har också jämfört Series 12 med Series 11, Apple Watch Ultra 3 och Ultra 4 samt Oura Ring 5 och Pixel Watch 5. Det har hjälpt oss att sätta Apples senaste klocka i ett större sammanhang, särskilt när det gäller hälsomätning och pulsregistrering. Series 12 har överlag levererat den vardagsupplevelse vi förväntar oss av en Apple Watch, med en batteritid som har fungerat bra för oss för det mesta.

Det finns dock ett par saker att tänka på. Designen är väldigt välbekant, så det finns knappast någon anledning att uppgradera enbart för utseendets skull. Vi upplevde också två nätter då batteriet tog slut innan morgonen. Apples kommande AI-funktioner är dessutom snarare en anledning att vänta än att köpa klockan direkt, åtminstone om det är just dessa funktioner du är mest intresserad av.

För den som använder en äldre Apple Watch, särskilt Series 9 eller tidigare, är Series 12 däremot ett betydligt mer lockande alternativ. Kombinationen av nya hälsofunktioner, Readiness Score, prestanda och batteritid gör det här till en uppgradering som definitivt är värd att överväga.

Apple Watch Series 12: specifikationer

Apple Watch Series 12: pris & tillgänglighet

• Från 4 995 kronor för 42 mm (GPS)
• Från 5 595 kronor för 46 mm (GPS)
• Priserna ligger kvar på ungefär samma nivå som förra året

Apple Watch Series 12 kostar från 4 995 kronor för 42 mm-versionen med boett i återvunnet aluminium och standardarmband, medan den större modellen på 46 mm kostar från 5 595 kronor. Det finns även modeller med mobil uppkoppling (GPS + Cellular), som kan anslutas till ditt mobilabonnemang, från 6 195 kronor. För den som vill ha en mer exklusiv finish finns dessutom alternativ i titan från 8 995 kronor och keramik från 11 495 kronor.

Det är inte ett lika imponerande prisvärde som exempelvis Amazfit Active 3 Premium kan erbjuda, men det är ändå helt okej. Priserna på Apple Watch har faktiskt legat relativt stabilt under de senaste åren, vilket är positivt med tanke på att elektronikbranschen just nu genomgår en kris i leveranskedjan.

• Värde - poäng: 4,5/5

Apple Watch Series 12: design

• Samma välbekanta design med rundade hörn och Digital Crown
• Behåller den tunnare profilen från Series 11
• Omdesignade sensorer och uppdaterad GPS-arkitektur

Om du förväntar dig att Apple Watch Series 12 ska se märkbart annorlunda ut än Series 11 kommer du att bli besviken. Apple har behållit den välbekanta rektangulära designen med rundade hörn, Digital Crown och sidoknappen på boetten. Det övergripande utseendet är i stort sett oförändrat.

Efter att ha använt Series 12 i över en månad och jämfört den med Series 11 har vi inte upplevt att designen är någon större anledning att uppgradera. Klockan ser inte särskilt annorlunda ut på handleden och Apple har inte försökt återuppfinna en design som redan fungerar bra.

Det behöver dock inte vara något problem. Apple Watch Series 12 är fortfarande en bekväm smartklocka för vardagsbruk och möjligheten att bära den både hela dagen och under natten är viktig när du använder den för sömnregistrering och Readiness Score. De största förändringarna finns på boettens baksida, där Apple har gjort om LED-lamporna och den interna konstruktionen för att förbättra noggrannheten i datainsamlingen. En klocka kan trots allt ha hur många hälsofunktioner som helst, men de är inte särskilt användbara om du inte vill bära den regelbundet.

Series 12 finns i storlekarna 42 och 46 mm, med alternativ i aluminium, titan och keramik. Det sistnämnda materialet gör comeback och innebär fortfarande en något högre vikt. Det ger dig viss valfrihet när det gäller utseende och finish, även om den grundläggande upplevelsen är densamma. Aluminiumversionen är det självklara valet för de flesta, medan titan och keramik är alternativ för den som lägger större vikt vid material och utseende.

Den alltid påslagna OLED-skärmen känns också välbekant. Den gör att du snabbt kan kasta ett öga på klockan, kontrollera en notis eller se dina träningsvärden utan att behöva aktivera skärmen manuellt. Det är en sådan funktion som snabbt blir en naturlig del av vardagen, särskilt om du använder komplikationer för att visa användbar information direkt på urtavlan.

Ett tillskott som vi har haft stor nytta av är komplikationen som visar antalet steg i realtid. Vi kontrollerar regelbundet hur många steg vi har tagit och att kunna se siffran direkt på urtavlan gör att vi slipper öppna appen Fitness. Komplikationen för puls fungerar på samma sätt och är särskilt användbar när vi vill hålla koll på pulsvärdena under dagen.

Jämfört med Ultra 3 och Ultra 4 känns Series 12 mer som en traditionell smartklocka för vardagsbruk. Ultra-modellerna har sina egna fördelar, särskilt om du vill ha en större och tåligare klocka, men Series 12 är enklare att rekommendera till någon som inte behöver den typen av design.

Det viktigaste är att Series 12 inte känns som början på en helt ny designgeneration. Om du funderar på att uppgradera bör du snarare fokusera på förändringarna på boettens baksida, där de förbättrade hälsofunktionerna möjliggör Readiness Score och en bättre helhetsupplevelse, än att förvänta dig någon märkbar förändring av klockans utseende.

• Design - poäng: 4,5/5

Apple Watch Series 12: funktioner

• Readiness Score är ett riktigt stort plus
• Tätare registrering av pulsdata
• Kommande Audio Intelligence-funktioner

Readiness Score är den främsta anledningen till att vi skulle överväga Series 12 och det var också den funktion som imponerade mest under våra tester. Den använder sömndata och hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) från natten, tillsammans med annan hälso- och aktivitetsinformation och särskild databehandling, för att räkna fram ett värde på en skala från 1 till 10. Tanken är att snabbt ge dig en uppfattning om hur redo kroppen är för dagen, i stället för att du själv ska behöva tolka en rad olika mätvärden. När vår träningsredaktör Matt Evans jämförde funktionen med Garmin Cirqa upptäckte han att båda enheterna gav identiska Readiness Score-värden efter att han hade sovit med dem under en vecka.

Vi gillar hur Apple presenterar informationen: en lättläst halvmåneformad grafik tillsammans med en förklaring som sätter resultatet i sitt sammanhang. Det känns som att bedömningen faktiskt bygger på insamlade data, snarare än vaga formuleringar om välmående som inte förklarar varför du har fått ett visst resultat.

Våra resultat har generellt varit höga och för det mesta stämt väl överens med hur vi har känt oss. Att få vår första tio av tio var förstås tillfredsställande, men det mest intressanta är hur informationen faktiskt kan användas. Om vi har sovit bra och känner oss pigga kan ett högt värde uppmuntra oss att klämma in ett träningspass eller ta med hunden på en längre promenad. Funktionen fattar inte alla beslut åt oss, men den ger ytterligare värdefull information att ta hänsyn till.

Vi har använt en Oura Ring tidigare, så vi känner redan till fördelarna med ett dagligt Readiness Score och hur det kan hjälpa till att göra mer av all rådata. Vi uppskattar att Apple har byggt in funktionen direkt i klockan vi redan använder. Vi behöver inte lägga till ytterligare en enhet i vår vardag och Readiness Score kräver inte heller något separat abonnemang.

Det gör funktionen särskilt intressant för befintliga Apple Watch-användare som vill få ut mer av den hälsodata som klockan samlar in. I stället för att bara kontrollera hur länge vi har sovit eller titta på föregående dags aktiviteter får vi en mer direkt sammanfattning som kan hjälpa oss att planera dagen. Samtidigt måste vi påpeka att funktionen har låtit vänta på sig. De flesta konkurrerande enheter har erbjudit liknande återhämtningsvärden i flera år. Apple uppger dock att funktionen har möjliggjorts av de omdesignade sensorerna, som registrerar puls och HRV betydligt oftare än tidigare Apple Watch-modeller – upp till 60 gånger så ofta.

Vi har också hållit ett extra öga på pulsmätningarna när vi har jämfört Series 12 med Apple Watch Series 11, Ultra 3 och Ultra 4 samt Oura Ring 5 och Pixel Watch 5. Under vår dagliga användning har mätvärdena från Series 12 överlag stämt väl överens med resultaten från de andra enheterna.

Att ha pulsinformation lättillgänglig är dessutom användbart under träning. Vi har använt klockan för yoga, promenader och löprundor utomhus samt inomhuscykling, och den har fungerat smidigt under samtliga aktiviteter. Komplikationen som visar pulsen i realtid gör det också enklare att kontrollera värdena utan att behöva lämna urtavlan.

Series 12 behåller dessutom det breda utbudet av hälsofunktioner som finns i Apple Watch, inklusive EKG, pulsnotiser, temperaturavläsning vid handleden, sömnregistrering, registrering av andningsfrekvens, cykelkoll, funktioner för hörselhälsa, notiser om högt blodtryck och mätning av syrenivån i blodet där funktionen stöds. Alla dessa funktioner är inte nya för den här generationen, men tillsammans bidrar de till ett omfattande helhetspaket.

Apples kommande AI-funktioner, som den här gången går under namnet Audio Intelligence, är däremot ingen särskilt stark anledning att köpa klockan just nu. Live Rewind och Siri Recap låter intressanta, men vi har ännu inte kunnat testa dem eftersom de inte har släppts. Om det framför allt är dessa funktioner som lockar skulle vi rekommendera att vänta tills Apple har bekräftat när de lanseras och vilka funktioner som faktiskt kommer att finnas tillgängliga i din region. Det råder nämligen fortfarande viss osäkerhet kring Siris AI-funktioner på vissa marknader, däribland EU.

För tillfället är Readiness Score den funktion vi skulle lägga störst vikt vid. Den är användbar redan i dag, passar naturligt in i den befintliga Apple Watch-upplevelsen och har gjort störst skillnad för hur vi använder Series 12. Bäst av allt är att den inte är låst bakom ännu ett abonnemang och det känns faktiskt riktigt uppfriskande.

• Design - poäng: 5/5

Apple Watch Series 12: prestanda

• S11-chippet ger utmärkt prestanda
• Hög mätnoggrannhet jämfört med andra wearables
• Snabb och responsiv utan märkbara fördröjningar

Även om Series 12 fortfarande både ser ut och känns som en Apple Watch på nästan alla sätt, ska man inte döma boken efter omslaget, särskilt inte när det gäller prestanda. Under skalet sitter Apples nya S11-chip och det uppdaterade systemet för hälsomätning på baksidan möjliggör funktioner som Readiness Score och mätning av hjärtfrekvensvariabilitet (HRV). Tillsammans gör dessa förbättringar att Series 12 känns snabb och responsiv, med minimala eller inga fördröjningar när vi använder olika funktioner.

Vi har nu använt Series 12 i över en månad och jämfört den direkt med Series 11, Ultra 3 och Ultra 4. Jämförelserna har hjälpt oss att få en bättre bild av hur Series 12 står sig på marknaden för wearables. Även om den senaste generationen inte springer ifrån vare sig föregångaren eller modellen dessförinnan är den förbättrade responsiviteten definitivt märkbar.

Oavsett om du anpassar en urtavla med dina favoritkomplikationer, ber Siri komma ihåg något eller skriva ett meddelande, styr medieuppspelning, ringer ett samtal, spelar in ett röstmemo, kontrollerar ditt aktivitetsvärde, håller koll på pulsen eller startar ett träningspass känns Series 12 väldigt responsiv. Vi har även testat samma system för pulsmätning, fast i Ultra 4, mot en bröstburen pulsmätare, Frontier X2, tillsammans med Garmin Fenix 9 Pro. Resultaten visade att Apples senaste generation levererar mycket hög mätnoggrannhet.

Batteritiden har överlag varit bra och lever definitivt upp till Apples löfte om att räcka hela dagen. Under en vanlig dag med flitig användning och ett längre träningspass har vi vanligtvis omkring 30–45 procent batteri kvar vid läggdags. Det räcker gott och väl för en normal dag och den snabbare laddningen gör det enklare att fylla på batteriet när det behövs. Beroende på hur vi använder klockan klarar vi en hel dag och ibland går det att sträcka batteritiden till ett och ett halvt dygn.

Hittills har Series 12 fått slut på batteri under natten vid två tillfällen. Det tycker vi är särskilt värt att nämna eftersom Readiness Score kräver en hel natts sömndata för att kunna visa ett resultat på morgonen. Om klockan oväntat stängs av kan det alltså störa den rutinen. Vår lösning har generellt varit att ge klockan en snabb laddning före läggdags, även när batterinivån inte är särskilt låg, i stället för att bara utgå från att batteriet kommer att räcka hela natten.

Den snabbare laddningen är till stor hjälp här. En kort stunds laddning med USB-C-laddningskabeln för Apple Watch som medföljer Series 12 gör det enklare att hålla klockan igång under natten och samtidigt kunna använda den för sömnregistrering.

Om du uppgraderar från en äldre Apple Watch kommer kombinationen av batteritid som räcker hela dagen och snabbladdning sannolikt att göra stor skillnad. Det handlar inte bara om en förbättring av vardagsupplevelsen jämfört med exempelvis Series 10 eller äldre modeller. Tillsammans med de övriga funktionerna innebär det ett betydande kliv framåt när det gäller vad watchOS kan åstadkomma och hur länge du kan använda klockan innan den behöver laddas.

• Prestanda - poäng: 4,5/5

Bör du köpa Apple Watch Series 12?

Köp den om..

Köp den inte om..

Andra alternativ

Så testade vi

Vi testade Apple Watch Series 12 genom att bära den både dag och natt, registrera träningspass, övervaka sömnen och utforska dess funktioner under flera veckor. Vi jämförde dess hälso- och träningsvärden med andra wearables och en elektrisk pulsmätare, testade batteritiden och undersökte så många funktioner som möjligt för att se hur väl klockan fungerar i vardagen.

Först testad i oktober 2026.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Om du vill ha prisvärda trådlösa hörlurar med många av de avancerade funktioner och designdetaljer som finns hos Sonys flaggskeppsmodeller kan Sony WH-CH730N vara precis vad du letar efter.

Med aktiv brusreducering, ett energiskt ljud som går att anpassa i stor utsträckning och en smidig hopfällbar design finns det mycket att gilla med WH-CH730N redan från början. Jag har ägnat flera timmar med att lyssna på musik med Sonys senaste prisvärda hörlurar och ska därför gå igenom om jag tycker att de är värda att välja framför några av sina tuffaste konkurrenter i det här fullproppade segmentet.

För att kunna konkurrera med marknadens bästa hörlurar i budgetklassen måste en modell framför allt lyckas med en sak: att leverera riktigt bra ljudkvalitet med så få kompromisser som möjligt. På det stora hela tycker jag att WH-CH730N lyckas med just det.

Om jag ska vara ärlig gjorde de här hörlurarna inget fantastiskt första intryck. Ljudprofilen direkt ur förpackningen är ganska märklig och får ljudet att kännas obalanserat, med en något begränsad ljudbild där både sång och trummor i de högre frekvenserna hamnar lite i bakgrunden. Men det går att åtgärda. Det är bara att öppna Sound Connect-appen och välja EQ-inställningen Clear, som förstärker diskanten, eller skapa en egen ljudprofil. När jag gjorde det fick jag ett betydligt öppnare och mer detaljerat ljud som faktiskt imponerar för ett par budgethörlurar.

När jag lyssnade på Just Gets Better av TJR och Xavier imponerades jag av hur WH-CH730N levererade en pulserande bas som lät både djup och kontrollerad, utan att dränka sången eller de ljusare slaginstrumenten. Visst saknar basen en del av den textur och värme som Sonys dyrare WH-1000XM6 erbjuder, men den är betydligt kraftfullare och mer väldefinierad än vad jag har vant mig vid från de flesta prisvärda over-ear-hörlurar.

I Miracles av Change fortsatte WH-CH730N att imponera. De tydliga gitarrerna i mellanregistret balanserades snyggt mot den mjuka men slagkraftiga basen, medan trummorna lät precisa och uttrycksfulla i de högre frekvenserna. Sången återgavs också med både känsla och tydlighet. Du får visserligen inte samma stora, luftiga ljudbild eller lika precisa separation mellan instrumenten som hos Sonys flaggskeppshörlurar, men tydligheten och balansen är imponerande med tanke på priset.

Det märks att hörlurarna har en förkärlek för de lägre frekvenserna, vilket ger ett riktigt energiskt och medryckande ljud med vissa musikgenrer, exempelvis house, funk och hiphop. Samtidigt klarar de även mer avskalade låtar utan problem. När jag lyssnade på Yuta Orisakas Yureru slogs jag exempelvis av hur naturlig klangåtergivningen var och hur fint sången lyftes fram, samtidigt som de känslosamma stråkinstrumenten fick gott om utrymme.

Ja, WH-CH730N kräver lite justeringar för att låta som bäst och ljudet når inte riktigt upp till flaggskeppsnivå. Men för priset låter de riktigt bra. Med tanke på att du dessutom får DSEE-uppskalning, som aktiveras i Sound Connect-appen och förbättrar ljudet från filer med lägre kvalitet, en 3,5 mm-anslutning för lyssning med sladd och en väldigt anpassningsbar equalizer finns det mycket att uppskatta när det gäller ljudet.

Vissa hade kanske önskat stöd för LDAC, som gör det möjligt att strömma ljud med högre upplösning via Bluetooth, särskilt eftersom det är Sonys egen teknik. Det går inte heller att överföra ljud via USB-C, även om det är ganska vanligt hos Sonys hörlurar. Utöver detta finns det gott om funktioner att utforska, både sådana som rör ljudet och andra praktiska funktioner.

De flesta hittar du i Sonys Sound Connect-app, som är enkel att använda. Under mina tester stötte jag inte på några buggar eller andra problem. Utöver funktionerna jag redan har nämnt kan du växla mellan olika enheter tack vare stöd för multipoint, anpassa vad brusreduceringsknappen ska göra, aktivera en röstassistent och mycket mer.

Även om vissa funktioner saknas, däribland automatisk pausning när du tar av dig hörlurarna, finns det väldigt mycket att utforska hos WH-CH730N. Du kan exempelvis prioritera ljudkvalitet eller anslutningsstabilitet, alternativt använda en Bluetooth LE-anslutning. Det går också att aktivera ett läge för bakgrundsmusik, slå på olika energisparlägen och växla mellan aktiv brusreducering och ett transparensläge. Du kan även stänga av båda funktionerna helt.

På tal om brusreduceringen är det dags att titta närmare på hur bra den faktiskt fungerar. WH-CH730N använder totalt fyra mikrofoner, vilket inte är särskilt många för ett par hörlurar från 2026. Enligt min upplevelse är brusreduceringen ganska medelmåttig. Den dämpar omgivningsljud relativt bra, vilket innebär att kraftigare ljud, som trafikbuller, inte blir alltför störande. Men när jag skrev på tangentbordet på kontoret eller spelade upp en video med ljud kunde jag fortfarande höra både tangentbordsknattret och rösten från personen i videon, även när jag lyssnade på musik med volymen över 50 procent. Om du bara vill dämpa ljuden omkring dig fungerar de bra, men om du vill stänga ute omvärlden helt kan du bli besviken.

De fyra mikrofonerna fungerar däremot riktigt bra för samtal. Oavsett om jag deltog i ett videosamtal eller lyssnade på en inspelning av min egen röst hördes jag tydligt och klart.

Något annat jag uppskattade med WH-CH730N var batteritiden. Du får upp till 50 timmar med brusreduceringen aktiverad och upp till 75 timmar när den är avstängd. Vissa konkurrenter i budgetklassen, som Nothing Headphone (a), klarar sig ännu bättre, men det är fortfarande väldigt lång lyssningstid. Det är dessutom mer än dubbelt så mycket som du får från Sonys mest exklusiva trådlösa hörlurar, Sony 1000X The Collexion.

När det gäller designen är WH-CH730N kanske inte särskilt uppseendeväckande, men jag gillar att de går att vika ihop helt. Det är praktiskt när du är på språng och vill kunna stoppa ner dem i en mindre väska. De känns ganska plastiga och huvudbygeln är inte den mest robusta jag har stött på, men WH-CH730N har mjuka, välvadderade öronkåpor som gör dem bekväma att använda. De finns dessutom i flera snygga färger, däribland rosa, blått, beige, svart och vitt.

Så är Sony WH-CH730N värda pengarna? Jag tycker det. De erbjuder bra ljudkvalitet, mängder av funktioner, en praktisk design och lång batteritid. Brusreduceringen är inte heller dålig, även om den inte hör till de bästa jag har testat. Så länge du inte förväntar dig den allra största ljudbilden eller de mest finstämda detaljerna i musiken, och inte heller behöver brusreducering i toppklass, tror jag att du kommer att bli riktigt nöjd med Sony WH-CH730N.

Sony WH-CH730N: pris och tillgänglighet

• Pris 1 490 kronor
• Lanserades i september 2026

Sony WH-CH730N lanserades i september 2026, ungefär tre och ett halvt år efter föregångaren Sony WH-CH720N. Den tidigare modellen kostade 1 399 kronor vid lanseringen, vilket innebär att WH-CH730N är något dyrare än föregångaren.

De här hörlurarna tillhör budgetklassen, men är något dyrare än Sony WH-CH530, ett par billiga on-ear-hörlurar som lanserades samtidigt som Sony WH-CH730N. De är däremot betydligt billigare än flaggskeppsmodellen Sony WH-1000XM6 och den exklusiva Sony 1000X The Collexion. Prismässigt konkurrerar WH-CH730N med modeller som Nothing Headphone (a), Sennheiser Accentum Plus och Anker Soundcore Space 2.

Sony WH-CH730N: specifikationer

Bör du köpa Sony WH-CH730N?

Köp dem om…

Köp dem inte om…

Sony WH-CH730N: andra alternativ

Så testade vi Sony WH-CH730N

• Testade hörlurarna i två veckor
• Använda hemma, på gymmet, på kontoret, under promenader och i kollektivtrafiken
• Strömmade musik via Tidal och Spotify
• Strömmade musik båda via telefon och laptop med sladd

Först testade i oktober 2026.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

När den första iPhonen var ny var det nästan som att få syn på en enhörning när man såg en ute bland folk, oftast i händerna på någon modig person som hade varit tidigt ute med att köpa den. Begeistringen var påtaglig. Men med åren har alla mobiler börjat se ut som likadana plattor av glas och metall, vilket gör det svårt att skilja en iPhone-modell från en annan. Därmed har också entusiasmen svalnat. Tidigare brukade jag hålla mina vanliga testexemplar av iPhone undan från omvärlden, men numera bär jag omkring på dem i ett skal utan att någon ens lägger märke till vilken modell det är.

Så är det däremot inte med iPhone Duo. För att få så mycket tid som möjligt med Apples nya vikbara iPhone tog jag med mig den överallt, bland annat på bröllopet för en väns son. Mitt testexemplar var visserligen delvis dolt i ett mullvadsbrunt Folio-fodral med inbyggt stöd, men när jag lyfte upp mobilen för att fotografera brudparet spärrade bruden upp ögonen.

”Är det där...?!”

Jag tittade från henne till mobilen i min hand. För ett ögonblick övervägde jag att snabbt stoppa tillbaka den i fickan, men jag blev nyfiken på hennes reaktion. Det var flera år sedan jag senast såg någon visa ett sådant intresse och en sådan entusiasm för en mobil.

Jag nickade tyst. Brudparet började genast bombardera mig med frågor, och när jag vek upp och ihop mobilen så att de fick en skymt av den inre skärmen tappade bruden nästan hakan. Hon frågade om jag tyckte om den. Jag mumlade ”Ja, det tror jag”, utan att utveckla svaret närmare.

Jag hade bestämt mig för att använda de två yttre kamerorna på 48 MP för att fotografera bröllopet, vilket gjorde att liknande situationer uppstod flera gånger under dagen.

Det var tydligt att iPhone Duo, till skillnad från alla andra iPhone-modeller under det senaste decenniet, inte kunde passera obemärkt. Folk visade ett enormt intresse för det som i praktiken är Apples första riktigt nya iPhone-format på mycket länge.

Intresset är befogat.

iPhone Duo är inte bara en iPhone som har vikts på mitten. Jag skulle nästan vilja påstå att den knappt kan kallas en iPhone. Snarare är den en hybrid, ett mellanting mellan en kompakt mobil och en lite större iPad mini på 8 tum.

Från den högpolerade titanramen till de rundade kanterna och den extremt precisa konstruktionen visar iPhone Duo upp Apple från sin allra bästa sida. Även om den inte direkt återuppfinner kategorin har Apple lyckats lösa det största problemet med vikbara mobiler – det irriterande vecket i skärmen – med hjälp av en yta med nanotextur på huvudskärmen. Vecket är inte helt borta, men vid vanlig användning är det i princip osynligt. Som en extra bonus eliminerar den matta ytan reflexer i starkt solljus och får nästan allt på skärmen att se bättre ut.

Apple har utrustat mobilen med fyra kameror, varav tre är tillräckligt kraftfulla för att leverera bilder av hög kvalitet i en rad olika situationer. Jag upplevde mycket bra färgåtergivning och fina resultat i svagt ljus, medan ultravidvinkelkameran erbjuder ett imponerande brett synfält. Kameran vid den inre skärmen har, såvitt jag kan se, en upplösning på bara 4 MP, men den fungerar alldeles utmärkt för enklare selfies och FaceTime-samtal.

Apple har nästan lyckats pricka helt rätt, men det finns också ett par steg tillbaka. Jag är ganska säker på att beslutet att flytta statusfältet och dockan till höger sida av den yttre skärmen på 5,4 tum, vilket minskar bredden på de flesta appar, kommer att dela användarna i två läger. Jag gillar att det blir enkelt att öppna en app med höger tumme, men det begränsade utrymmet som blir kvar gör att vissa appar känns trånga och överbelamrade.

Sedan har vi avsaknaden av Face ID på den yttre skärmen. Det här är den första iPhonen på mycket länge där jag måste använda fingret för att låsa upp mobilen.

Jag är inte heller särskilt förtjust i att en mobil för 26 995 kronor bara levereras med 256 GB lagringsutrymme. Till Apples försvar ska det dock sägas att Galaxy Z Fold8, som kostar 23 990 kronor, också börjar på samma lagringskapacitet.

Men att haka upp sig på sådana småsaker är lite som att påpeka att Mona Lisa saknar ögonfransar. Sammantaget är det här ett fantastiskt tillskott till marknaden för vikbara mobiler. Den kombinerar det bästa av två världar: en tilltalande iPhone som är enkel att använda för snabba ärenden och får plats i vilken ficka eller hand som helst, och en mångsidig surfplatta med en skärm på 7,6 tum.

Alla behöver inte två skärmar i en och samma enhet, och alla vill inte heller lägga lika mycket pengar på sin nästa mobil som på en större vitvara. Men för den som känner sig begränsad av en vanlig iPhones format och vill kunna göra mer på mindre utrymme är iPhone Duo definitivt värd att överväga. Den börjar som en enhet som är mindre än en genomsnittlig mobil, men kan vikas upp till en surfplatta med nästan dubbelt så stor skärm.

Apple iPhone Duo: pris och tillgänglighet

• Från 26 995 kronor

Apple presenterade iPhone Duo – företagets första vikbara mobil – som en överraskning under sitt ”Surprise and Shine”-event den 9 september 2026.

Det svenska rekommenderade priset börjar på 26 995 kronor för modellen med 256 GB lagringsutrymme. Det placerar den i samma prisklass som många av de vikbara konkurrenterna från Samsung, Huawei, Motorola och Oppo. Mobilen finns med upp till 2 TB lagringsutrymme och kostar då 43 995 kronor.

iPhone Duo är den dyraste iPhone-modellen Apple någonsin har tillverkat, men priset bör sättas i ett större sammanhang. Precis som de flesta vikbara mobiler är det här en två-i-ett-lösning: en kompakt mobil med en skärm på 5,4 tum i 4:3-format som kan vikas upp till en surfplatta på 7,6 tum. Till skillnad från Galaxy Z Fold8, som har ett liknande passliknande format, och Samsung Galaxy Z Fold8 Ultra, som har en mer traditionell storlek och form, har iPhone Duo stöd för digital penna på den stora huvudskärmen. Funktionen var inte tillgänglig under testperioden, men väntas lanseras senast i november.

Du kan eventuellt mildra prischocken något genom att byta in din gamla mobil via Apple Trade In eller överväga Apples leasingprogram.

Sammantaget ger iPhone Duo förmodligen mer valuta för pengarna än man först skulle kunna tro.

• Värde - poäng: 4 / 5

Apple iPhone Duo: specifikationer

Det här är de viktigaste specifikationerna för Apple iPhone Duo:

Apple iPhone Duo: design

• Polerat titan
• Imponerande välkonstruerat gångjärn och vikmekanism
• Kan vikas upp helt platt
• IP68-klassning
• Tjockare och tyngre än den närmaste konkurrenten
• Saknar Face ID

”Tillfredsställande” är nog det bästa sättet att beskriva känslan av att öppna och stänga iPhone Duo om och om igen. Det är nästan som om Apple av misstag har skapat en digital fidget spinner. Ju mer jag bar omkring på iPhone Duo, desto oftare kom jag på mig själv med att sitta och vika upp och ihop mobilen, nästan utan att tänka på det.

Tack vare Apples imponerande ingenjörskonst går mobilen att öppna nästan helt utan ansträngning. Den öppnas i princip av sig själv vid minsta avsiktliga beröring, innan en inbyggd motståndsmekanism tar vid. Den gör det möjligt att öppna Duo i nästan vilken vinkel som helst mellan 0 och 180 grader, då den ligger helt platt.

Även om det avancerade arbetet bakom gångjärnets konstruktion inte syns, märks det i minsta rörelse och beröring. På insidan finns hundratals magneter och andra komponenter som håller mobilen ordentligt stängd, utan att det någonsin påverkar hur enkelt den går att öppna. Mer än hos någon annan vikbar mobil jag har testat försvinner gångjärnet nästan helt ur sikte när iPhone Duo viks upp.

Med en tjocklek på 5,2 mm är iPhone Duo, med sitt polerade titan som gärna samlar fingeravtryck, den tunnaste iPhonen någonsin. Det är åtminstone så Apple marknadsför den, men det gäller förstås när den är uppvikt i surfplatteläge. En surfplatta som bara är 5,2 mm tunn är faktiskt inte så illa. Med sin skärm på 7,6 tum är den tunnare än iPad mini på 8 tum, som mäter 6,3 mm. Hopvikt är iPhone Duo 11,3 mm tjock, vilket är nästan 2 mm mer än Galaxy Z Fold8 i hopvikt läge. Med en vikt på 254 gram är iPhone Duo dessutom hela 53 gram tyngre än Galaxy Z Fold8. Den är till och med något tyngre än iPhone 18 Pro Max, som väger 249 gram.

Slutsatsen är att även om en hopvikt iPhone Duo, med sina mått på cirka 11,8 × 8,4 cm, får plats i även den minsta fickan, kommer du att känna av vikten. Det gäller särskilt om du använder ett fodral, exempelvis en modell med både lock och inbyggt stöd.

iPhone Duo sticker ut på ett sätt som få andra iPhone-modeller har gjort under de senaste åren. Hopvikt är den mer kvadratisk än rektangulär och påminner om en lite mer kompakt version av iPhone Pro Max. Dessutom ger den asymmetriska formen, med en platt och kantig sida och en rundad sida när mobilen är hopvikt, Duo en helt unik profil jämfört med andra mobiler.

Den ligger bra i handen, även om det bredare formatet kan kräva lite tillvänjning. Jag gillar att både fram- och baksidan skyddas av Ceramic Shield 2, särskilt den matta baksidan som ger ett så bra grepp att Duo nästan känns omöjlig att tappa. Den stora kameramodulen påminner om den på iPhone Air, men där slutar också likheterna.

Volymknapparna sitter längs ovankanten, vilket bryter mot både Apples traditionella iPhone-design och hur mobiler brukar vara utformade i allmänhet. Jag är inte helt säker på att jag gillar det beslutet. På höger sida sitter den avlånga knappen för ström, viloläge och Siri, som även fungerar som Touch ID-läsare. Under den hittar vi snabbknappen (Action-knappen). Jag glömmer ofta bort att den knappen ens finns på min iPhone 18 Pro Max, så jag undrar om den verkligen behövdes här.

Jag uppskattar att Touch ID finns med (jag har registrerat både pekfingret och tummen), men avsaknaden av Face ID är frustrerande. Jag hade inte insett hur mycket jag förlitade mig på funktionen för att snabbt låsa upp mobilen förrän den plötsligt var borta. Flera gånger har jag stått och stirrat på den yttre skärmen på iPhone Duo och väntat på att något ska hända, innan jag kommit på att jag faktiskt måste röra vid Touch ID-knappen. Att en mobil för nästan 27 000 kronor saknar Apples mest avancerade biometriska säkerhetslösning är nästan oförlåtligt. Jag kommer förmodligen att konfigurera en alternativ lösning så att jag kan låsa upp Duo med min Apple Watch.

Längs nederkanten sitter USB-C-porten (mobilen levereras med laddningskabel men utan strömadapter), högtalarna och mikrofonerna.

Uppvikt känns iPhone Duo som en tunn, kompakt surfplatta. Jag tvekar dock inför att kalla den en ”iPad”, eftersom operativsystemet i grunden är iOS med några mindre anpassningar för det nya formatet.

Det är anmärkningsvärt att Apple lanserar en vikbar mobil med IP68-klassning, vilket innebär att iPhone Duo har skydd mot både damm och vatten. Jag testade naturligtvis detta genom att hålla Duo under rinnande vatten från kranen, och den tog ingen skada.

Sammantaget gillar jag både designen och formatet, men eftersom mobilen skiljer sig från en traditionell iPhone krävs det lite tillvänjning. Jag hade exempelvis svårt att bestämma mig för hur jag bäst skulle hålla mobilen när jag fotograferade. Skulle jag vrida den till liggande läge eller bara hålla den som en vanlig iPhone? Jag undrar också hur många som faktiskt kommer att vika upp mobilen för att ta bilder, ungefär som man kanske skulle göra med en iPad.

• Design - poäng: 4,5 / 5

Apple iPhone Duo: skärmar

• Charmig och ovanligt utformad yttre skärm på 5,4 tum
• Marknadsledande vikbar innerskärm på 7,6 tum
• Vecket döljs skickligt med hjälp av avancerad ingenjörskonst och en skärmyta med nanotextur
• Ljusstarka, skarpa och följsamma skärmar

Apple förtjänar beröm för att inte ha snålat med skärmarna på iPhone Duo. Både den yttre skärmen på 5,4 tum och den flexibla innerskärmen på 7,6 tum är OLED-paneler av typen Super Retina XDR. Båda har en variabel uppdateringsfrekvens på upp till 120 Hz, stöd för skärm som alltid är på och en maximal ljusstyrka på 3 000 nits.

Båda skärmarna är imponerande skarpa och har faktiskt något högre upplösning än motsvarande skärmar på Samsung Galaxy Z Fold8.

Den yttre skärmen på 5,4 tum har en upplösning på 2034 × 1398 pixlar (som jämförelse har Galaxy Z Fold8 en yttre skärm med upplösningen 1972 × 1248), medan innerskärmen på 7,6 tum har en upplösning på 2670 × 1878 pixlar (jämfört med 2448 × 1848 på huvudskärmen hos Z Fold8).

Vid första anblick ser den yttre skärmen på iPhone Duo ut precis som en vanlig iPhone, men tittar man närmare upptäcker man några intressanta anpassningar för den relativt korta och breda skärmen. Till att börja med har den pillerformade Dynamic Island placerats i ett vertikalt fält längs högerkanten. På hemskärmen ligger dockan vertikalt under klockan och en statusknapp. Ett enkelt tryck på den senare visar information om anslutning och batteri samtidigt som hela Kontrollcenter fälls ned.

iPhone Duo reserverar nästan alltid det här området på höger sida. Det innebär att webbsidor i Safari kan kännas lite trånga, medan vissa appar, som TikTok och till och med Apples egen app Sport, kan upplevas som något ihoptryckta. Det finns dock undantag, exempelvis när skärmen används som sökare i Kamera-appen eller när man tittar på bilder i Bilder-appen. I dessa fall fyller bilden hela skärmen.

När det gäller den fantastiska huvudskärmen är jag betydligt mindre tveksam. Den är stor, responsiv och har en matt beläggning med nanotextur som nästan helt döljer vecket. Det fungerar genom att ljuset som träffar skärmen sprids i stället för att reflekteras rakt tillbaka mot ögonen. Skärmen både ser ut och känns helt platt. Den matta beläggningen eliminerar dessutom reflexer och ger innehållet en kvalitet som påminner om bilderna i ett exklusivt magasin. Man skulle kunna hävda att lite av den visuella skärpan och intensiteten går förlorad på grund av ytstrukturen, men jag njöt verkligen av allt jag tittade på och gjorde på skärmen. Den känns fantastisk att röra vid och jag hade riktigt roligt när jag spelade PUBG, surfade på nätet, streamade Netflix, granskade och redigerade bilder samt använde flera appar samtidigt (mer om det senare).

Till skillnad från Galaxy Z Fold8 och Z Fold8 Ultra har innerskärmen på iPhone Duo stöd för en digital penna, närmare bestämt Apple Pencil (USB-C). Stödet är ännu inte aktiverat, men jag ser verkligen fram emot att börja rita på Duo. Jag försökte göra några skisser i Procreate Pocket med fingret, men det gick inte särskilt bra, vilket förmodligen mest beror på mina egna konstnärliga färdigheter. Jag lyckades däremot lite bättre med en vanlig kapacitiv pekpenna (se här nedanför).

Apple har gömt den inre FaceTime-kameran på 4 MP bakom ett litet antal pixlar, men dessa verkar inte ha riktigt samma kombination av matt yta och pixeltäthet som resten av skärmen, vilket gör kameran ganska lätt att upptäcka. Jag undrar om Apple inte hade gjort bättre i att använda ett vanligt kamerahål i skärmen, om än ett mindre sådant.

Precis som på den yttre skärmen har Apple placerat statusfältet och dockan vertikalt längs högerkanten på huvudskärmen. Jag undrar varför Apple inte helt enkelt har kopierat lösningen från iPad och placerat det här området längst ned på skärmen när mobilen används i surfplatteläge. Jag märkte dock att dockan försvinner när man använder appar som Safari.

Det finns mer att säga om appkompatibiliteten på den här plattformen, något jag återkommer till längre fram i recensionens avsnitt om programvara.

Jag gillar särskilt den omarbetade Standby-funktionen, som drar nytta av Duos flera skärmar och vikbara konstruktion. Du kan ställa upp mobilen som ett tält så att Standby-vyn visas i liggande format. Om du i stället ställer den på skrivbordet som en uppslagen bok förstår Duo att Standby-vyn ska flyttas till innerskärmen. Vid ett tillfälle placerade jag Duo på min gamla Belkin MagSafe-laddare och använde den som nattduksbordsklocka. Det är otroligt smart och användbart.

Här får du två fantastiska skärmar med en mängd olika användningsområden i en och samma enhet. Den fungerar både som en liten iPhone och en kompakt surfplatta, med två skärmar som borde tilltala både iPhone- och iPad-användare. Visserligen har jag några invändningar mot den yttre skärmen, men som en helhetslösning med flera skärmar är jag imponerad av Duo.

• Skärmar - poäng: 4,5 / 5

Apple iPhone Duo: kameror

• Två kraftfulla kameror på 48 MP
• Utmärkt selfiekamera på 12 MP med Center Stage
• Den inre kameran har lägre upplösning, men fungerar bra för FaceTime
• Ingen telefotokamera

Kamerorna är kanske inte lika spännande som designen och den mekaniska konstruktionen. Det som gör iPhone Duo så intressant är trots allt möjligheten att vika den, den nästan helt veckfria innerskärmen och ett format som skiljer sig från alla andra iPhone-modeller.

Det finns däremot inget som tyder på att Apple har snålat när det gäller tre av de fyra kamerorna. Den inre kameran har visserligen bara en upplösning på 4 MP och är främst avsedd för FaceTime-samtal, men de övriga kamerorna – ett huvudkamera på 48 MP (ƒ/1,6), en ultravidvinkelkamera på 48 MP (ƒ/2,2) och en Center Stage-kamera på 12 MP (ƒ/2,2) – håller alla mycket hög kvalitet.

Även om jag inte har haft tillgång till iPhone Duo under någon längre tid har jag hunnit fotografera i många olika miljöer och situationer. Jag har satt kamerorna på prov när det gäller snabbhet, bildkvalitet, färgåtergivning och prestanda i svagt ljus.

De två yttre kamerorna tar som standard bilder med en upplösning på 24 MP. Det innebär att information från flera sensorpixlar kombineras för att förbättra bildkvaliteten, en process som kallas pixel binning.

Jag blev särskilt imponerad av detaljrikedomen i bilderna från huvudkameran. Titta bara på pollenkornen på blomman i bildgalleriet här nedanför. Samma bild visar också en exceptionellt bra balans mellan ljus och skugga. Solljuset som faller in från höger påverkar inte exponeringen i resten av bilden nämnvärt.

Även i en mer utmanande miljö, som på en tillställning med många människor, presterade både huvudkameran och ultravidvinkelkameran riktigt bra. De anpassade exponeringen för att fånga ögonblicket utan alltför mycket bildbrus. Visserligen uppstod en del rörelseoskärpa, men jag tycker faktiskt att det bidrog till att förstärka känslan i bilderna.

Med iPhone Duo har Apple introducerat funktionen Smart Take, som jag skulle jämföra med att ha en egen personlig modefotograf. Inställningen finns i menyn i Kamera-appen. När den är aktiverad kan du placera mobilen på ett bord, hopvikt i 90 graders vinkel, och börja posera framför kameran. Sedan ser Smart Take till att fånga de bästa bilderna.

När jag testade funktionen märkte jag att även om jag litade på att mobilen skulle ta bra bilder av mig, hade jag ingen skärm att titta på för att se vad kameran faktiskt fångade (Smart Take fungerar inte med den inre kameran på 4 MP). Jag började ändå posera och hoppades att kameran skulle välja ut de bästa bilderna. Det fungerade ganska bra, även om Smart Take förmodligen kommer bäst till sin rätt om du kan placera iPhone Duo på ett stativ eller en hylla så att kameran hamnar närmare ögonhöjd.

Precis som på andra vikbara mobiler har Apple inkluderat ett kameraläge som kallas Duo Preview. Det låter dig använda den bästa kameran, antingen huvudkameran eller ultravidvinkelkameran, samtidigt som den yttre skärmen fungerar som sökare. Det är en användbar och närmast självklar funktion som jag är glad att Apple har inkluderat, särskilt med tanke på den inre kamerans begränsade prestanda.

Apple uppger att huvudkameran erbjuder 2× zoom med optisk kvalitet, men i praktiken handlar det bara om en beskärning av sensorn. Visst, pixlarna och bildinformationen är äkta, men jag föredrar ett riktigt zoomobjektiv. För att vara rättvis påminner kamerasystemet i den här iPhone-modellen ganska mycket om de två kamerorna på 50 MP hos Galaxy Z Fold8, som inte heller har någon telefotokamera.

Jag använde också Center Stage-kameran på den yttre skärmen för att ta några selfies i porträttläge. Som väntat blev resultaten imponerande (inte själva motivet, utan den fantastiska bokeh-effekten).

Enligt min bedömning håller de tre högkvalitativa kamerorna på iPhone Duo samma höga nivå som kamerorna på tidigare iPhone-modeller, inklusive iPhone 17 Pro (18 Pro-modellerna har variabel bländare).

• Kameror - poäng: 4,5 / 5

Apple iPhone Duo: mjukvara

• En hybrid mellan iOS och surfplatta som på något sätt fungerar
• Dockans placering lär dela användarna
• Multitasking med delad skärm
• Stödet för tredjepartsappar är fortfarande under utveckling

Med iPhone Duo får iOS officiellt flera olika roller. Tidigare var det en plattform för mobiler, men nu är det ett operativsystem för olika typer av hårdvara, som kan anpassa sig och ändra form beroende på vilken enhet det används på.

I stället för att iPhone Duo förvandlas till en iPad när den viks upp förblir den i grunden en iPhone, men med surfplatteliknande egenskaper. Det har lett till några märkliga designbeslut från Apples sida, som att dölja delar av informationen som vanligtvis alltid visas i statusfältet, däribland batterinivån, samt att rotera och flytta dockan. Inte ens på en iPad sitter dockan på höger sida.

På den yttre skärmen tar statusfältet och dockan upp utrymme som annars hade kunnat användas av appar och webbsidor. Det här är ett mindre problem på den större innerskärmen.

Eftersom det här inte är ett helt traditionellt iOS finns det vissa brister i stödet för tredjepartsappar. Under mina tester såg varken Gmail eller LinkedIn särskilt bra ut. Gmail sträcks ut på bredden men fyller inte hela skärmens höjd, medan LinkedIn hamnar som ett mindre fönster mitt på skärmen.

För appar som inte är optimerade kunde jag använda en ikon för 2× zoom, en lösning som påminner mycket om den på iPad, för att få appen att täcka en större del av skärmen. I vissa fall verkade apparna fungera som de skulle, men enskilda funktioner fungerade inte. När jag spelade Asphalt Legends på innerskärmen fungerade exempelvis inte styrningen genom att luta mobilen, trots att samma funktion fungerade utmärkt på den yttre skärmen.

Vissa tredjepartsappar, däribland Netflix (videoklipp såg riktigt bra ut på den yttre skärmen), samt Apples egna appar som Safari och Meddelanden, ser fantastiska ut och utnyttjar hela skärmytan på 7,6 tum på ett effektivt sätt. Det finns till och med appar som redan har utformats särskilt för att dra nytta av de två skärmarna.

Ett av mina favoritspel heter Toastie. På innerskärmen breder du smör på brödet, lägger på ost och andra ingredienser och trycker sedan på ”grill”. Därefter stänger du mobilen, som vibrerar svagt för varje sekund som mackan grillas. Du måste själv avgöra när det är dags att sluta. För att se din grillade ostmacka öppnar du mobilen igen. Jag upprepade proceduren ett halvdussin gånger innan jag till slut fick något som nästan såg ätbart ut.

Deck-Man är också ett roligt koncept. Appen förvandlar iPhone Duo till en klassisk kassettspelare, komplett med det karakteristiska bruset som hörs när spelaren är påslagen utan att spela upp ett kassettband. När mobilen är uppvikt väljer du ett kassettband och stoppar in det virtuellt i spelaren. Sedan stänger du mobilen för att komma åt uppspelningskontrollerna. Jag gillade särskilt hur spolningen av bandet återskapade de klassiska ljuden från ett riktigt kassettband som spolas tillbaka i en gammaldags spelare.

Jag testade också Battle Fleet, en variant av spelet Battleship, som fungerar bra när mobilen ställs upp i 90 graders vinkel, ungefär som ett litet bordsspel.

Det här är allesammans smarta appar, även om jag inte skulle påstå att någon av dem är den där avgörande appen som verkligen får folk att vilja köpa en Duo.

Den stora innerskärmen på 7,6 tum fungerar också utmärkt för multitasking. Du delar skärmen genom att svepa upp från nederkanten och långsamt dra en app åt vänster eller höger. I respektive del av skärmen kan du sedan svepa uppåt för att välja en annan app. Jag använde funktionen för att ha Meddelanden och Safari öppna sida vid sida, men också för att ha ritappen Procreate på ena sidan och en referensbild från Safari på den andra.

Till skillnad från Galaxy Z Fold8 kan du inte köra tre appar samtidigt, men iPhone Duo låter dig lägga till en video i ett bild-i-bild-fönster ovanpå två öppna appar.

iPhone Duo är ett bra exempel på Apples växande ambitioner inom artificiell intelligens (AI). Siri med AI har nu bättre koll på både mig och min mobil. När jag frågar om det finns några mejl jag borde känna till öppnar Siri automatiskt Prioriterade mejl i Mail-appen och börjar snabbt läsa upp det första viktiga meddelandet. Siri har också blivit bättre på att hålla reda på sammanhanget i en konversation, så att jag slipper upprepa mig, men systemet är fortfarande långt ifrån felfritt. När jag frågade Siri var jag hade varit dagen innan visade den i stället en bild på mig och berättade hur gammal jag var. Siri med AI borde dock bli bättre i takt med att den fortsätter att indexera informationen på min enhet.

Generellt erbjuder iOS 27, som går att anpassa mer än någonsin tidigare, användbara widgetar och kraftfullare AI-funktioner. Det är en perfekt plattform för Apples största förändring av iPhone-designen hittills. Alla designelement kanske inte sitter helt rätt ännu och appstödet ligger fortfarande lite efter, men enligt mig är det mindre problem som borde vara relativt enkla att justera eller åtgärda.

• Mjukvara - poäng: 4,5 / 5

Apple iPhone Duo: prestanda

• Kraftfull A20 Pro-processor
• 12 GB RAM
• Jämn och snabb prestanda i alla lägen

Apple har klokt nog utrustat iPhone Duo med samma processor, A20 Pro med 2-nanometersteknik, som sitter i iPhone 18 Pro och Pro Max. Det innebär att prestandan i Apples första vikbara mobil är minst lika imponerande. I prestandatester som utförts av Future Labs slog A20 Pro i iPhone Duo konkurrenten Qualcomm Snapdragon 8 Elite Gen 5 for Galaxy (i Galaxy Z Fold8) i både enkelkärniga och flerkärniga tester i Geekbench 7. Den överträffade också Qualcomms chip i de flesta av våra grafiktester. Skillnaderna är inte särskilt stora och jag tvivlar på att någon skulle märka någon skillnad vid vanlig användning. Ändå är det skönt att veta att Duo har lika mycket kraft under skalet som sina Pro-syskon.

Enligt min erfarenhet är iPhone Duo både snabb och följsam i användning. Det är dessutom riktigt tillfredsställande att öppna tredjepartsappar på den yttre skärmen, för att sedan vika upp iPhone Duo och se hur grafiken flyttas från den lilla till den stora skärmen, nästan helt sömlöst. Att ingenting hackar eller stannar upp under övergången mellan skärmarna är en imponerande bedrift, både när det gäller mjukvara och prestanda.

Den större innerskärmen kommer förmodligen att uppmuntra många att testa ännu mer krävande uppgifter, som att redigera 4K-video med 60 bilder per sekund. Jag använde CyberLink PowerDirector för detta och även om både systemet och appen hanterade uppgiften utan problem kunde den ännu inte optimerade appen inte utnyttja hela skärmen på 7,6 tum.

Mobilens baksida, nära kameramodulen, kan bli lite varm vid spelande och andra processorkrävande uppgifter, exempelvis när man spelar in den tidigare nämnda 4K-videon. Den blir dock aldrig så varm att det känns obehagligt.

Apples A20 Pro och de 12 GB RAM som finns inbyggda verkar vara väl lämpade för uppgifter som körs direkt på enheten, exempelvis bildredigering med verktyget Städa upp och för att skapa både realistiska och fantasifulla bilder i Image Playground.

iPhone Duo levereras med 256 GB lagringsutrymme som standard, vilket är i nivå med Galaxy Z Fold8. Med tanke på priset tycker jag däremot att den borde ha dubbelt så mycket.

Du kan också räkna med riktigt bra anslutningsmöjligheter med iPhone Duo. På insidan sitter Apples C2-modem, som ger förbättrad 5G-anslutning. Dessutom finns stöd för Wi-Fi 7, Bluetooth 6 och meddelanden via satellit.

Apple iPhone Duo – prestandatester

• Prestanda - poäng: 5 / 5

Apple iPhone Duo: batteri

• Bra batteritid som räcker hela dagen
• Snabb laddning med kabel

Apple har lyckats få plats med ett ganska stort batteri på nästan 5 000 mAh i iPhone Duo och utlovar imponerande batteritid utifrån vissa specifika användningsmönster. När det gäller videouppspelning, som inte är lika energikrävande, hävdar Apple att mobilen kan hålla igång i hela 44 timmar, eller 31 timmar om man använder den större innerskärmen.

Vid mer varierad användning utlovar Apple en hel dags batteritid på en laddning. I mina egna tester under verkliga förhållanden fick jag ut omkring 14 timmar, medan våra mer krävande tester i Future Labs landade på 13 timmar. Det är ett bra resultat, men ändå inte riktigt lika bra som Samsung Galaxy Z Fold8, som klarade 14 timmar och 20 minuter i samma tester.

Jag tycker ändå att siffrorna för iPhone Duo är bra. I praktiken upplevde jag att mobilen utan problem klarade en hel dag med varierad användning, utan att jag någon gång behövde oroa mig för att behöva koppla in laddaren.

Mobilen har stöd för snabbladdning och med en laddare på 45 W fick jag upp batterinivån till 60 % på 30 minuter. På baksidan finns också MagSafe, med stöd för snabb trådlös laddning.

• Batteri - poäng: 4,5 / 5

Bör du köpa Apple iPhone Duo?

Apple iPhone Duo – totalpoäng

Köp den om...

Köp den inte om...

Apple iPhone Duo: andra alternativ

Så testade vi Apple iPhone Duo

Jag använde iPhone Duo i nästan en vecka till allt från sociala medier till Slack och e-post. Jag besökte hemsidor, tittade på videor, spelade spel, använde kartor och vägbeskrivningar samt fotograferade. Kort sagt försökte jag använda den som min vanliga, huvudsakliga mobil.

Först testad i oktober 2026.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Bildkvaliteten hos Bravia 7 II är överlag riktigt bra. TV:n uppvisar utmärkt kontroll över bakgrundsbelysningen, vilket ger svärta i OLED-klass när man tittar rakt framifrån, med minimala tecken på ljusglorior. Den levererar dessutom spektakulära färger som kan mäta sig med de bästa OLED-TV-apparaterna, tillsammans med förfinade, verklighetstrogna detaljer och texturer som verkligen ger liv åt bilden.

Rörelsehanteringen är också utmärkt, även under snabba och intensiva sekvenser. Bildkvaliteten är visserligen inte perfekt, eftersom skärmen är reflekterande och både ljusglorior och försämrad kontrast blir synliga när man tittar från sidan. Trots det levererar Bravia 7 II fortfarande en mycket bra bild.

Sonys TV-apparater brukar tillhöra de bästa när det gäller inbyggt ljud, men även om Bravia 7 II visar potential levde ljudkvaliteten inte riktigt upp till mina förväntningar. Det är viktigt att få inställningarna rätt (läs mer om detta i avsnittet om ljudkvalitet), och när allt väl är korrekt inställt levererar TV:n en klar, detaljrik och precis ljudbild med helt okej bas.

Däremot upplevde jag att ljudbilden var lite för begränsad för min smak. Om du tittar mycket på film skulle jag därför rekommendera att komplettera med någon av de bästa soundbar-högtalarna.

Bravia 7 II har ett bra stöd för gaming, med funktioner som 4K i 120 Hz, VRR, ALLM och Dolby Vision. Jag uppmätte dessutom ett input lag på endast 10,4 ms, vilket är ett av de bättre resultaten jag har sett från en Sony-TV.

Det märks också under spelandet, där jag upplevde prestandan som både mjuk och responsiv. Även om TV bara har två HDMI 2.1-portar och bilden ibland kan bli lite grötig under särskilt intensiva spelsekvenser, kan Bravia 7 II fortfarande konkurrera med de bästa gaming-TV-apparaterna.

Bravia 7 II använder Google TV som smart TV-plattform och erbjuder ett bra utbud av bild- och ljudinställningar, med menyer som är förhållandevis enkla att navigera. Prestandan är överlag stabil, med bara enstaka tillfällen då gränssnittet hackar till. De stora annonsbanners som visas på startsidan kan visserligen vara distraherande, men Google TV är fortfarande en helt okej smart TV-plattform.

Bravia 7 II ger också bra valuta för pengarna. Även om det är en förhållandevis dyr TV i mellanklassen levererar den mycket bra prestanda och ett omfattande funktionsutbud. Den kan till och med mäta sig med konkurrerande OLED-modeller som LG C6.

65-tumsmodellen kostar 31 990 kronor i Sverige. Det är fortfarande mycket pengar, men med tanke på vad Bravia 7 II erbjuder ligger den prismässigt relativt nära andra RGB- och OLED-TV-apparater i samma klass.

Sony Bravia 7 II: pris och släppdatum

• Lanseringsdatum: Juli 2026
• 50 tum: Inga tillgängliga svenska prisuppgifter
• 55 tum: 27 990 kr
• 65 tum: 31 990 kr
• 75 tum: 37 990 kr
• 85 tum: 44 990 kr
• 98 tum: 79 990 kr

Bravia 7 II är den mer prisvärda modellen i Sonys True RGB TV-sortiment och placerar sig under flaggskeppet Sony Bravia 9 II. I Sverige finns modellen i flera olika storlekar, från 50 tum hela vägen upp till imponerande 98 tum, vilket gör att det finns alternativ för både mindre vardagsrum och riktigt stora hemmabioanläggningar.

Den minsta modellen på 50 tum saknar för närvarande svenska prisuppgifter, medan 55-tummaren kostar 27 990 kronor. För 65-tumsmodellen, som jag testade i den här recensionen, får du betala 31 990 kronor, medan den större 75-tummaren kostar 37 990 kronor. Vill du ha en ännu större skärm finns även en 85-tumsmodell för 44 990 kronor och en rejäl 98-tummare för 79 990 kronor.

Det är fortfarande relativt höga priser, särskilt med tanke på att Bravia 7 II är tänkt som det mer prisvärda alternativet i Sonys RGB-sortiment. Samtidigt erbjuder den imponerande bildkvalitet och ett omfattande funktionsutbud, vilket gör att den kan konkurrera med flera OLED-TV-apparater i motsvarande prisklass.

Sony Bravia 7 II: specifikationer

Sony Bravia 7 II: benchmarktester

Previous

1 / 4

Next

Brightness Measurements

Taken using a colorimeter and test pattern generator. Click the test name for measurements and select the chosen test from the dropdown menu.

HDR FilmmakerHDR StandardSDR FilmmakerSDR Standard

Sony Bravia 7 II

HDR Filmmaker Mode (10% window)

1114

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

829

LG C6

HDR Filmmaker Mode (10% window)

1427

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

247

Samsung R95H

HDR Filmmaker Mode (10% window)

1977

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

612

05001,0001,5002,000

nits

HDR Filmmaker Data

Product	HDR Filmmaker Mode (10% window) (nits)	HDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 7 II	1114	829
LG C6	1427	247
Samsung R95H	1977	612

Sony Bravia 7 II

HDR Standard Mode (10% window)

1295

HDR Standard Mode (Fullscreen)

788

LG C6

HDR Standard Mode (10% window)

1364

HDR Standard Mode (Fullscreen)

243

Samsung R95H

HDR Standard Mode (10% window)

2066

HDR Standard Mode (Fullscreen)

647

07501,5002,2503,000

nits

HDR Standard Data

Product	HDR Standard Mode (10% window) (nits)	HDR Standard Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 7 II	1295	788
LG C6	1364	243
Samsung R95H	2066	647

Sony Bravia 7 II

SDR Filmmaker Mode (10% window)

90

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

94

LG C6

SDR Filmmaker Mode (10% window)

333

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

237

Samsung R95H

SDR Filmmaker Mode (10% window)

115

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

185

0100200300400

nits

SDR Filmmaker Data

Product	SDR Filmmaker Mode (10% window) (nits)	SDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 7 II	90	94
LG C6	333	237
Samsung R95H	115	185

Sony Bravia 7 II

SDR Standard Mode (10% window)

608

SDR Standard Mode (Fullscreen)

476

LG C6

SDR Standard Mode (10% window)

391

SDR Standard Mode (Fullscreen)

234

Samsung R95H

SDR Standard Mode (10% window)

413

SDR Standard Mode (Fullscreen)

187

0200400600800

nits

SDR Standard Data

Product	SDR Standard Mode (10% window) (nits)	SDR Standard Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 7 II	608	476
LG C6	391	234
Samsung R95H	413	187

HDR color gamut

Closer to 100% is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

Sony Bravia 7 II

UHDA-P3

98.6

BT.2020

89.6

LG C6

UHDA-P3

99.7

BT.2020

75.9

Samsung R95H

UHDA-P3

148

BT.2020

94.1

037.575112.5150

HDR Filmmaker Data

Product	UHDA-P3 ()	BT.2020 ()
Sony Bravia 7 II	98.6	89.6
LG C6	99.7	75.9
Samsung R95H	148	94.1

Picture accuracy

A lower score is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

SDR Delta-E

Sony Bravia 7 II

6.5

LG C6

1.3

Samsung R95H

3.7

01234567

SDR Delta-E Data

Product	Value
Sony Bravia 7 II	6.5
LG C6	1.3
Samsung R95H	3.7

Input lag

Lower is better. Taken using a Leo Bodnar 4K HDMI Video Signal Lag Tester.

Sony Bravia 7 II

4K 60Hz

10.4

1080p 120Hz

5.7

LG C6

4K 60Hz

9.2

1080p 120Hz

4.7

Samsung R95H

4K 60Hz

11.7

1080p 120Hz

9.4

03.757.511.2515

ms

HDR Filmmaker Data

Product	4K 60Hz (ms)	1080p 120Hz (ms)
Sony Bravia 7 II	10.4	5.7
LG C6	9.2	4.7
Samsung R95H	11.7	9.4

Sony Bravia 7 II: funktioner

• RGB mini-LED-panel
• XR-processor
• Funktioner optimerade för PS5

Bravia 7 II är en av Sonys True RGB-TV-apparater och använder RGB mini-LED-bakgrundsbelysning. Det innebär att de vita lysdioderna som normalt används i traditionella LED- och mini-LED-paneler har ersatts med röda, gröna och blå lysdioder. Syftet är att ge större färgvolym och generellt högre ljusstyrka. Utöver RGB-bakgrundsbelysningen finns flera särskilda RGB-funktioner, bland annat RGB Backlight Master Drive Pro och RGB Triluminous Max.

Bravia 7 II är utrustad med Sonys egen XR-processor, som möjliggör bildfunktioner som XR Clear Image (för bättre rörelseskärpa), XR Motion Clarity (för mjukare rörelser) och XR Contrast Booster (för förbättrad kontrast).

TV:n har stöd för Dolby Vision HDR, men inte HDR10+, vilket inte är ovanligt för Sony. Det finns även stöd för IMAX Enhanced-innehåll.

Bravia 7 II har dessutom funktionen X-Wide Angle Pro, som ska ge bättre betraktningsvinklar. Det är något som de flesta tillverkare av RGB-TV-apparater lyfter fram som en av fördelarna med den nya tekniken, eftersom traditionella mini-LED-TV-apparater ofta uppvisar ljusglorior från bakgrundsbelysningen när skärmen betraktas från sidan.

När det gäller ljud har modellerna på 65, 75 och 85 tum ett högtalarsystem på 40 W, bestående av två fullregisterhögtalare och två subwoofers. Modellerna på 50 och 55 tum använder istället två fullregisterhögtalare och två diskanthögtalare.

Bravia 7 II har stöd för AI-baserad uppskalning av röster och ljudkalibrering efter rummets akustik, samt ljudformaten Dolby Atmos, DTS och DTS-HD.

För gaming har Bravia 7 II två HDMI 2.1-portar med stöd för 4K i 120 Hz, ALLM och VRR. De övriga två portarna är vanliga HDMI 2.0-portar.

Här finns också flera funktioner som är optimerade för PS5, bland annat Auto HDR Tone Mapping och Auto Genre Picture Mode. Den senare innebär att TV:n automatiskt växlar till spelläget när en PS5 upptäcks. Dessutom finns stöd för appen PS Remote Play, som gör det möjligt att styra och spela på din PS5, PS5 Pro eller PS4 från en annan plats via TV.

Bravia 7 II använder Google TV som smart TV-plattform och har stöd för de vanliga streamingapparna, som Netflix och Prime Video, samt Sonys egen streamingtjänst Bravia Pictures Core.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

Sony Bravia 7 II: bildkvalitet

• Fantastisk färgåtergivning
• Utmärkt kontrast
• Ljusglorior när skärmen betraktas från sidan

Om vi börjar med ljusstyrkan uppmätte jag en maximal HDR-ljusstyrka på 1 114 nits hos 65-tumsmodellen av Bravia 7 II i bildläget Professional (Sonys motsvarighet till Filmmaker Mode), 1 295 nits i Standard-läget och 1 163 nits i Cinema-läget. Det gör den till en av de ljussvagare RGB-TV-apparaterna jag har testat med fabriksinställningarna. Som jämförelse uppmätte jag 2 097 nits hos Hisense UR8 och 1 977 nits hos Samsung R95H, båda i HDR Filmmaker Mode.

När det gäller HDR-ljusstyrka över hela skärmen uppmätte jag 829 nits i Professional-läget, vilket är ett riktigt bra resultat. Det är faktiskt bättre än både Hisense UR8, som nådde 771 nits, och Samsung R95H, som uppmätte 612 nits, återigen båda i Filmmaker Mode.

Bravia 7 II levererade också lovande resultat för maximal SDR-ljusstyrka, med 608 nits i Standard-läget och 663 nits i Cinema-läget. Det gör den till en bra TV för vanligt TV-tittande på dagtid, TV-sändningar och andra källor som inte använder HDR.

En av de första sakerna jag lade märke till när jag testade Bravia 7 II i vårt labb var att skärmen är reflekterande. Mörka scener som visades i stark belysning gav upphov till spegelblanka reflektioner, särskilt när stora delar av bilden var svarta. Om du ska titta på en mörkare film eller TV-serie är det därför definitivt värt att dämpa belysningen i rummet.

När jag gick vidare till 4K- och HDR-innehåll visade Bravia 7 II upp en utmärkt färgåtergivning, faktiskt en av de bästa jag hittills har sett hos en RGB-TV. När jag tittade på The Super Mario Galaxy Movie verkligen sprudlade färgerna på skärmen med en fantastisk intensitet.

När alla Lumas samlas i ett rum för en sagostund är de små figurerna otroligt färgstarka och visar verkligen upp Bravia 7 II imponerande färgvolym. Även andra starka färger genom filmen, som den gröna färgen på Yoshis hud, återges med en imponerande intensitet och fyllighet.

I en spelfilm som Speed Racer återger Bravia 7 II den pråliga inredningen i familjen Racers hem och deras kläder med mycket hög precision och imponerande skärpa. Den lila färgen hos Royalton Industries är en annan höjdpunkt, där Bravia 7 II visar upp utmärkt återgivning av ljusa detaljer och imponerande färgljusstyrka.

Att Bravia 7 II levererar så fantastiska färger är egentligen ingen överraskning, eftersom den också fick mycket höga resultat i mina mätningar av HDR-färgomfånget. Jag uppmätte en täckning på 87,7 procent av färgrymden BT.2020 och 99,2 procent av UHDA-P3. Båda är utmärkta resultat som placerar TV i nivå med QD-OLED-modeller.

Andra RGB-TV-apparater jag har testat har visserligen sprängt skalan för UHDA-P3-täckning, där både Hisense UR8 och Samsung R95H uppmätte över 145 procent. Det hindrade dock inte färgerna på Bravia 7 II från att se fantastiska ut. Faktum är att jag ofta föredrog Bravia 7 II färgprofil när jag jämförde den med Samsung R95H. Den gav till och med LG C6 en ordentlig match i min jämförelse mellan LG C6 och Bravia 7 II.

Kontrasten hos Bravia 7 II är riktigt bra. I The Batman balanseras de mörka väggarna och golven i Batcave på ett imponerande sätt mot de ljusa tonerna från taklamporna och bildskärmarna som Bruce använder när han granskar videomaterial.

Även detaljerna i skuggorna är utmärkta. Texturer som bakväggen på en tunnelbaneperrong där Batman står går tydligt att urskilja, samtidigt som de mörka nyanserna behåller sitt djup och sin fyllighet.

I Dark City är svärtan djup och intensiv, och även här levererar TV:n kraftfull kontrast. Jag lade dock märke till att vissa mörka detaljer ibland försvann i svärtan. När John pratar med hotellreceptionisten är exempelvis strukturen i hans lockiga hår inte lika tydlig, även om de svarta nyanserna fortfarande är fylliga.

I min jämförelse mellan Bravia 7 II och Samsung R95H visade sig R95H vara bättre på att återge mörka detaljer i just den här scenen.

Bravia 7 II uppvisade fantastisk detaljrikedom och skarpa texturer genom hela min testperiod. I ett klipp med en snötäckt hjort från 4K Blu-ray-skivan Spears & Munsil UHD Benchmark fick djuret ett nästan tredimensionellt utseende, med ett imponerande djup som verkligen gav liv åt bilden.

Detsamma gällde andra referensscener jag använde, exempelvis människorna i Speed Racer. Hudtonerna såg verklighetstrogna ut och andra texturer, som detaljerna på bilen Mach 5, återgavs med fantastisk skärpa.

TV:n uppvisade dessutom utmärkt rörelsehantering, även när rörelseinställningarna var avstängda. När bilarna susade runt banan under det inledande loppet i Speed Racer syntes knappt några tecken på ryckighet eller rörelseoskärpa.

Bravia 7 II hanterade till och med kommentatorerna som rörde sig över skärmen på ett effektivt sätt, något som jag har sett orsaka kraftiga ryckningar på andra TV-apparater.

Även om jag upplevde att Bravia 7 II hade bättre betraktningsvinklar än en traditionell mini-LED-TV, märkte jag att vissa ljusglorior från bakgrundsbelysningen blev synliga när jag tittade på skärmen från en kraftig vinkel, särskilt i mörka scener.

När vit text visas mot en svart bakgrund uppstår exempelvis en haloeffekt runt bokstäverna. Det här är ett område där OLED, som RGB-tekniken är tänkt att konkurrera med, fortfarande är överlägsen tack vare sina individuellt styrda pixlar som ger bättre kontroll över ljuset.

När jag betraktade Bravia 7 II rakt framifrån levererade den dock överlag mycket bra kontroll över bakgrundsbelysningen.

• Bildkvalitet - poäng: 4,5/5

Sony Bravia 7 II: ljudkvalitet

• Bra dynamik och detaljrikedom
• Effektiv Acoustic Room Calibration
• Ljudbilden kan fortfarande kännas begränsad till TV

65-tumsmodellen av Bravia 7 II har ett högtalarsystem på 40 W, bestående av två fullregisterhögtalare och två subwoofers. Istället för de traditionella ljudlägen som finns hos många andra TV-apparater satsar Sony på ett mer manuellt upplägg, med en equalizer och olika inställningar för ljudbehandling som användaren själv kan experimentera med.

Under det inledande loppet i Speed Racer levererade Bravia 7 II ett precist ljud med tydlig dynamik. När bilarna svängde runt banan följde ljudet rörelserna på skärmen på ett övertygande sätt. I en sekvens där Speed skrapar sin bil mot ett räcke gick det subtila skrapljudet tydligt att urskilja mitt i allt kaos under loppet.

Basen var också förhållandevis kraftfull och gav motorljuden en bra tyngd, men jag kunde ändå inte låta bli att känna att den saknade det där extra trycket som jag har kommit att förvänta mig från Sonys TV-apparater.

När jag aktiverade Acoustic Room Calibration fick ljudet ett välbehövligt lyft. Ljudbilden blev bredare och skapade en mer omslutande upplevelse, samtidigt som basen fick mer tyngd och återgav motorernas vrål på ett mer verklighetstroget sätt.

Rösterna var tydliga både med och utan kalibreringen, men blev ännu klarare när funktionen var aktiverad. Även Atmos-effekter, som när bilarna flög över huvudet under banans hopp, blev mer hörbara.

Ljudet kunde dock fortfarande bli lite vasst emellanåt, särskilt när det dynamiska omfånget var inställt på ”Compressed”. Jag föredrog istället ”Standard”, som gav en lugnare och varmare ljudprofil.

Ljudet kunde också ibland kännas lite artificiellt och upplevdes fortfarande som begränsat till området bakom TV:n. Även om den övergripande ljudkvaliteten är helt okej kan Bravia 7 II inte mäta sig med en bra soundbar.

• Ljudkvalitet - poäng: 4/5

Sony Bravia 7 II: design

• Nästan "osynligt" stativ
• Robust konstruktion
• Klumpigare än konkurrenterna

Bravia 7 II har ett centralt placerat stativ. Det är tillverkat av kraftig, robust metall och gör att TV:n står stadigt på en TV-bänk. Med rätt bakgrund kan stativet dessutom smälta in och skapa ett intryck av att TV:n nästan svävar. Jag använder själv en mörk TV-bänk i trä, där stativet knappt syns.

Själva Bravia 7 II är en förhållandevis tung TV, framför allt på grund av sin kraftiga konstruktion. Jämfört med många andra TV-apparater på marknaden idag är Bravia 7 II betydligt djupare och tjockare, sannolikt för att ge plats åt de inbyggda högtalarna. Ramarna runt skärmen är däremot tunna, vilket ger gott om utrymme för bilden.

Två fjärrkontroller medföljer Bravia 7 II, varav den ena främst är avsedd för användare i Storbritannien eftersom den har sifferknappar. Den huvudsakliga fjärrkontrollen är dock Bravia Voice Remote.

Knappuppsättningen är funktionell och tillräckligt lätt att förstå, men fjärrkontrollen känns ganska billig eftersom den är tillverkad av lätt plast. För en TV i den här prisklassen hade jag gärna sett en mer påkostad fjärrkontroll.

• Design - poäng: 4/5

Sony Bravia 7 II: Smart TV och menyer

• Google TV
• Gott om inställningsmöjligheter
• Reklam och prestandaproblem kan irritera

Precis som de flesta av Sonys TV-apparater använder Bravia 7 II Google TV som smart TV-plattform. När du har loggat in med ditt Google-konto får du rekommendationer från olika appar baserat på din visningshistorik, vilket är praktiskt när du vill upptäcka nytt innehåll.

Hemsidan är dock full av stora reklambanners som ibland tar upp halva skärmen, vilket kan vara väldigt distraherande. Google TV har stöd för alla stora streamingappar.

När det gäller inställningar erbjuder Bravia 7 II gott om bildlägen och alternativ att fördjupa sig i. Det finns mängder av möjligheter att anpassa bilden, med både AI-baserade verktyg och mer traditionella inställningar för ljusstyrka, färg, kontrast och rörelser.

Ljudinställningarna som jag nämnde tidigare i avsnittet om ljudkvalitet ger också stor frihet att anpassa upplevelsen, men kan kännas överväldigande för den som bara vill komma igång snabbt och enkelt.

Jag märkte också att Bravia 7 II ibland kunde hacka lite när jag navigerade mellan olika appar och menyer. Detsamma gällde när jag använde min UB-820 4K Blu-ray-spelare, där det förekom enstaka små hack. För det mesta var prestandan stabil, men upplevelsen var helt enkelt inte lika snabb och smidig som exempelvis på LG TV-apparater.

• Smart TV och menyer - poäng: 4/5

Sony Bravia 7 II: gaming

• 10,4 ms input lag
• Stöd för 4K i 120 Hz och VRR
• Endast två HDMI 2.1-portar

Bravia 7 II har en input lag på 10,4 ms vid 4K i 60 Hz, vilket är en stor förbättring jämfört med andra Sony-TV-apparater som vi har testat på TechRadar. Ett exempel är OLED-modellen Bravia 8 II, där vi uppmätte 16,3 ms vid 4K i 60 Hz.

Bravia 7 II uppmätte dessutom 5,7 ms vid 1080p i 120 Hz, vilket är ett riktigt bra resultat jämfört med andra TV-apparater jag har testat i år.

De låga värdena för input lag märks också tydligt när man spelar. När jag spelade Battlefield V på Xbox Series X levererade Bravia 7 II en responsiv och följsam spelupplevelse, även under kaotiska stridssekvenser med mycket rörelse på skärmen. Det gick snabbt och smidigt att sikta in sig på fiender, med knappt några tecken på ryckighet.

Bildkvaliteten under gaming var också riktigt bra för det mesta. Bravia 7 II levererade utmärkt detaljrikedom med nästan tredimensionella texturer, tillsammans med hög ljusstyrka, fyllig kontrast och intensiva färger.

Jag märkte dock att en så kallad dirty screen effect ibland kunde uppstå under mer intensiva sekvenser, där texturerna såg något grumliga och mindre tydliga ut. Det var däremot inget som inträffade hela tiden.

• Gaming - poäng: 4,5/5

Sony Bravia 7 II: värde

• Bra valuta för pengarna
• Mycket bra prestanda och funktioner
• Ligger i ungefär samma prisklass som LG C6 OLED

Bravia 7 II är en modell i mellanklassen, men med ett svenskt pris på 31 990 kronor för 65-tumsmodellen ligger den i det övre prissegmentet. Trots det tycker jag att den erbjuder mycket för pengarna. När jag jämförde den sida vid sida med både LG C6 och Samsung R95H, Samsungs flaggskeppsmodell bland RGB-TV-apparater, lyckades Bravia 7 II ge båda en ordentlig match.

En av Bravia 7 II närmaste konkurrenter på OLED-sidan är LG C6, som också riktar sig till köpare som vill ha riktigt hög bildkvalitet utan att behöva välja de allra dyraste flaggskeppsmodellerna.

Bravia 7 II når inte riktigt upp till LG C6 när det gäller valuta för pengarna, framför allt eftersom den saknar vissa funktioner. Ett tydligt exempel är att LG C6 har fyra HDMI 2.1-portar, medan Bravia 7 II bara har två.

Trots det tycker jag att Bravia 7 II erbjuder ett bra helhetspaket för pengarna, särskilt för den som vill ta steget till den nya RGB-tekniken.

• Värde - poäng: 4/5

Bör du köpa Sony Bravia 7 II?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi Sony Bravia 7 II

• Testad under flera veckor i vårt testlabb
• Testad i både ljusa och mörka miljöer
• Mätningar utförda med kalibreringsprogrammet Calman från Portrait Displays

Innan jag påbörjade mina mer omfattande tester av Sony Bravia 7 II ägnade jag först lite tid åt vanligt TV-tittande för att avgöra vilka bildlägen som fungerade bäst. Jag valde Professional-läget för mörkare miljöer och Cinema-läget för ljusare förhållanden och filmer med ljusare bild.

Därefter gick jag vidare till mer noggranna bildtester, där jag använde referensscener från 4K Blu-ray för att undersöka färgåtergivning, kontrast, detaljrikedom, rörelsehantering, uppskalning och bakgrundsbelysningens prestanda. Jag använde även SDR-källor som DVD, vanliga TV-sändningar och streaming med lägre upplösning.

För att testa Bravia 7 II inbyggda högtalare använde jag också referensscener från filmer som Speed Racer och The Batman.

När de subjektiva testerna var klara gick jag vidare till objektiva mätningar med kalibreringsprogrammet Portrait Displays Calman och specialutrustning. Den omfattade bland annat en Murideo Six G 8K Metal-testmönstergenerator och en Klein 10-A-kolorimeter, som hade profilerats med hjälp av en Jeti Spectral 15VA-spektroradiometer.

De första mätningarna jag genomförde gällde Bravia 7 II ljusstyrka. Jag använde vita testmönster som täckte mellan 1 och 100 procent av skärmen, både i HDR och SDR. Jag fokuserade framför allt på testmönster som täckte 10 procent av skärmen, för att mäta maximal ljusstyrka, och 100 procent, för att mäta ljusstyrkan över hela skärmen. Resultaten från dessa mätningar visas i diagrammen här ovanför.

Därefter mätte jag TV:ns täckning av HDR-färgomfånget med hjälp av färgrymderna UHDA-P3 och BT.2020.

Jag mätte även gråskale- och färgprecisionen i SDR med hjälp av Delta-E-värden, som anger avvikelsen mellan testmönstrets signal och det som faktiskt visas på skärmen. Målet var att få ett värde under 3, vilket indikerar god färgprecision.

Slutligen mätte jag TV:ns input lag med en Leo Bodnar 4K HDMI Input Lag Tester. Jag genomförde mätningar vid både 4K i 60 Hz och 1080p i 120 Hz, med resultaten angivna i millisekunder.

• Först testad: augusti 2026
• Läs mer om TechRadars testpolicy
• Läs vår djupgående genomgång av hur vi testar TV-apparater på TechRadar

RGB-TV-apparater, som Sony kallar ”True RGB LED”, befinner sig fortfarande i ett tidigt utvecklingsstadium. RGB lyfts ofta fram som tekniken som till slut ska kunna konkurrera ut OLED i toppen av TV-marknaden. Av de få RGB-TV-apparater jag hittills har testat är Sony Bravia 9 II den som kommer närmast att lyckas.

Den tar allt jag uppskattade med den något enklare Sony Bravia 7 II, som också använder True RGB LED, och lyfter det till en ny nivå. Det gäller bland annat bildkvaliteten, ljudet och spelprestandan, som alla håller en nivå som placerar TV:n bland de bästa TV-apparaterna 2026.

Bildkvaliteten är utan tvekan Bravia 9 II största styrka. Den levererar livfulla men samtidigt naturliga och korrekta färger som verkligen får filmer att komma till liv. Rörelsehanteringen är följsam och passar perfekt för sport, medan den matta skärmen med antireflexbehandling gör TV:n utmärkt även i ljusa rum.

Det mest imponerande är dock kontrasten och återgivningen av mörka nyanser, som utan tvekan hör till det bästa jag har sett från en bakgrundsbelyst TV. Om det här är vad RGB-tekniken redan klarar av kan vi förvänta oss att den på allvar kommer att utmana de allra bästa OLED-TV-apparaterna. Betraktningsvinklarna hade fortfarande kunnat vara bättre och vissa ljusglorior förekommer, men det här är en fantastisk bakgrundsbelyst TV.

Bravia 9 II inbyggda ljud är överlag riktigt bra. Högtalarna levererar imponerande detaljrikedom och en bra känsla av rymd, där ljudet fyller rummet bättre än hos de flesta TV-högtalare. Dialog återges dessutom tydligt.

Däremot upplevde jag att basen och de lägre frekvenserna saknade en del kraft, vilket gjorde att ljudet inte riktigt nådde upp till mina förväntningar. Högtalarna är tillräckligt bra för att du inte nödvändigtvis ska behöva köpa en av de bästa soundbar-högtalarna, men riktiga filmentusiaster kan ändå vilja investera i en.

Gaming är ytterligare ett område där Bravia 9 II imponerar. Den erbjuder ett omfattande utbud av spelfunktioner, även om det tyvärr bara är två av de fyra HDMI-portarna som har stöd för HDMI 2.1. Den övergripande spelprestandan är utmärkt och TV:n hanterar även de allra snabbaste spelen utan problem.

Den största nackdelen med Bravia 9 II är priset. Den 65-tumsmodell jag testade kostar 32 990 kronor i Sverige, med ett ordinarie pris på 44 990 kronor. Det placerar den bland de dyrare TV-apparaterna på marknaden, där både konkurrerande OLED-modeller och andra RGB-TV-apparater kan erbjuda liknande prestanda till lägre priser.

Sony brukar dessutom inte sänka priserna på sina TV-apparater särskilt ofta, så om du framför allt är ute efter att få så mycket som möjligt för pengarna kan det vara värt att titta på andra alternativ, trots Bravia 9 II fantastiska prestanda.

Sony Bravia 9 II: pris och lanseringsdatum

• Lanseringsdatum: Augusti 2026
• 65 tum: 32 990 kr (ordinarie pris 44 990 kr)
• 75 tum: 37 990 kr (ordinarie pris 49 990 kr)
• 85 tum: 49 990 kr (ordinarie pris 64 990 kr)
• 115 tum: 329 990 kr

Bravia 9 II är Sonys flaggskeppsmodell bland RGB LED-TV-apparater för 2026 och placerar sig över Sony Bravia 7 II i sortimentet. Den finns i storlekarna 65, 75, 85 och 115 tum.

Den 65-tumsmodell jag testade har ett nuvarande pris på 32 990 kronor på Sonys officiella hemsida, jämfört med det ordinarie priset på 44 990 kronor, vilket placerar den i premiumsegmentet.

Sony Bravia 9 II: specifikationer

Sony Bravia 9 II: benchmarktester

Previous

1 / 4

Next

Brightness Measurements

Taken using a colorimeter and test pattern generator. Click the test name for measurements and select the chosen test from the dropdown menu.

HDR Filmmaker modeHDR StandardSDR Filmmaker ModeSDR Standard

Sony Bravia 9 II

HDR Filmmaker Mode (10% window)

4416

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

974

Samsung R95H

HDR Filmmaker Mode (10% window)

1977

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

612

Sony Bravia 7 II

HDR Filmmaker Mode (10% window)

1114

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

829

01,5003,0004,5006,000

nits

HDR Filmmaker mode Data

Product	HDR Filmmaker Mode (10% window) (nits)	HDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 9 II	4416	974
Samsung R95H	1977	612
Sony Bravia 7 II	1114	829

Sony Bravia 9 II

HDR Standard Mode (10% window)

4044

HDR Standard Mode (Fullscreen)

903

Samsung R95H

HDR Standard Mode (10% window)

2066

HDR Standard Mode (Fullscreen)

600

Sony Bravia 7 II

HDR Standard Mode (10% window)

1295

HDR Standard Mode (Fullscreen)

788

01,5003,0004,5006,000

nits

HDR Standard Data

Product	HDR Standard Mode (10% window) (nits)	HDR Standard Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 9 II	4044	903
Samsung R95H	2066	600
Sony Bravia 7 II	1295	788

Sony Bravia 9 II

SDR Filmmaker Mode (10% window)

105

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

110

Samsung R95H

SDR Filmmaker Mode (10% window)

115

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

185

Sony Bravia 7 II

SDR Filmmaker Mode (10% window)

90

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

94

050100150200

nits

SDR Filmmaker Mode Data

Product	SDR Filmmaker Mode (10% window) (nits)	SDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 9 II	105	110
Samsung R95H	115	185
Sony Bravia 7 II	90	94

Sony Bravia 9 II

SDR Standard Mode (10% window)

821

SDR Standard Mode (Fullscreen)

703

Samsung R95H

SDR Standard Mode (10% window)

413

SDR Standard Mode (Fullscreen)

187

Sony Bravia 7 II

SDR Standard Mode (10% window)

608

SDR Standard Mode (Fullscreen)

476

02505007501,000

nits

SDR Standard Data

Product	SDR Standard Mode (10% window) (nits)	SDR Standard Mode (Fullscreen) (nits)
Sony Bravia 9 II	821	703
Samsung R95H	413	187
Sony Bravia 7 II	608	476

HDR color gamut

Closer to 100% is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

Sony Bravia 9 II

UHDA-P3

95.6

BT.2020

88.4

Samsung R95H

UHDA-P3

148

BT.2020

94.1

Sony Bravia 7 II

UHDA-P3

99.2

BT.2020

87.7

037.575112.5150

HDR Filmmaker mode Data

Product	UHDA-P3 ()	BT.2020 ()
Sony Bravia 9 II	95.6	88.4
Samsung R95H	148	94.1
Sony Bravia 7 II	99.2	87.7

Picture accuracy

A lower score is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

Delta-E

Sony Bravia 9 II

5.3

Samsung R95H

3.7

Sony Bravia 7 II

6.5

01234567

Delta-E Data

Product	Value
Sony Bravia 9 II	5.3
Samsung R95H	3.7
Sony Bravia 7 II	6.5

Input lag

Lower is better. Taken using a Leo Bodnar 4K HDMI Video Signal Lag Tester.

Sony Bravia 9 II

4K 60Hz

9.8

1080p 120Hz

5.2

Samsung R95H

4K 60Hz

11.7

1080p 120Hz

9.4

Sony Bravia 7 II

4K 60Hz

10.4

1080p 120Hz

5.7

03.757.511.2515

ms

HDR Filmmaker mode Data

Product	4K 60Hz (ms)	1080p 120Hz (ms)
Sony Bravia 9 II	9.8	5.2
Samsung R95H	11.7	9.4
Sony Bravia 7 II	10.4	5.7

Sony Bravia 9 II: funktioner

• RGB LED-panel
• XR-processor med AI-funktioner
• Google TV-gränssnitt

Bravia 9 II använder en RGB mini-LED-panel, som Sony kallar True RGB LED. Till skillnad från vanliga mini-LED-paneler, som använder vita lysdioder, använder den röda, gröna och blå mini-LED-lampor för att förbättra färgåtergivningen.

TV:n använder Sonys XR-processor, som driver flera AI-baserade bildfunktioner. Bland dessa finns XR Clear Image AI för uppskalning samt XR Motion Clarity, som analyserar rörelser på skärmen för att skapa en skarpare bild utan störande ryckighet.

När det gäller HDR har Bravia 9 II stöd för Dolby Vision, men saknar HDR10+. Om du vill ha en TV som stöder båda formaten behöver du istället titta på modeller från Hisense, TCL eller Philips. Bravia 9 II har även stöd för IMAX Enhanced-innehåll.

På ljudsidan har Bravia 9 II ett högtalarsystem på 80 W, bestående av två diskanthögtalare, två fullregisterhögtalare, två subwoofers och två beam tweeters. Flera ljudfunktioner ingår, bland annat Voice Zoom 3, Auto Calibration och Acoustic Multi-Audio+. TV:n har dessutom stöd för ljudformaten Dolby Atmos och DTS.

Bravia 9 II har två fullutrustade HDMI 2.1-portar för gaming, med stöd för 4K i 120 Hz, VRR och ALLM. Här finns också funktioner som är optimerade för PS5, bland annat Auto HDR Tone Mapping och Auto Genre Picture Mode.

Precis som Sonys övriga TV-apparater använder Bravia 9 II Google TV som smart TV-gränssnitt. Det ger tillgång till alla stora streamingappar, som Netflix, Prime Video och Disney Plus, samt BBC iPlayer och ITVX i Storbritannien.

Google TV med Gemini ingår också, vilket gör det möjligt att styra TV:n utan att använda händerna och få personliga innehållsrekommendationer.

• Funktioner - poäng: 4,5 / 5

Sony Bravia 9 II: bildkvalitet

• Utmärkt färgåtergivning
• Exakt svärta i OLED-klass
• Vissa mindre ljusglorior när skärmen betraktas från sidan

Bravia 9 II uppmätta ljusstyrka är fantastisk. I bildlägena Cinema och Professional, där det senare ligger närmast Filmmaker Mode, uppmätte jag en maximal HDR-ljusstyrka på 4 180 respektive 4 416 nits. Det är mer än dubbelt så mycket som konkurrerande RGB-flaggskepp som Samsung R95H, som nådde 1 977 nits i sitt Filmmaker Mode.

TV:n levererar också imponerande ljusstyrka över hela skärmen, med 974 nits i HDR i både Cinema- och Professional-läget. Även SDR-ljusstyrkan är hög, med 703 nits över hela skärmen i Standard-läget och 656 nits i Cinema-läget. Det gör Bravia 9 II till ett utmärkt alternativ för vanliga TV-sändningar i ljusa rum.

På tal om ljusa rum hanterar Bravia 9 II spegelblanka reflektioner betydligt bättre än den enklare Sony Bravia 7 II, som jag upplevde som ganska reflekterande i vårt testlabb. När jag jämförde Bravia 9 II och Samsung R95H sida vid sida visade sig Bravia 9 II matta skärm vara otroligt effektiv.

Bravia 9 II gjorde också ett bra jobb med att skala upp SDR- och HD-innehåll. När jag tittade på videor på YouTube såg texturerna skarpare ut. Även om resultatet inte riktigt nådde upp till 4K-nivå var förbättringen tydlig. När jag tittade på HD-filmer som Fight Club på Disney Plus var texturerna skarpa och kontrasten förbättrad.

Bravia 9 II levererade dessutom utmärkt bildkvalitet med mina referensfilmer på 4K Blu-ray. Färgåtergivningen i The Super Mario Galaxy Movie var fantastisk, med djupa, fylliga färger som verkligen stack ut på skärmen. Varje gång Lumas dök upp fick de en imponerande känsla av djup tack vare sina intensiva färger.

Färgerna såg lika fantastiska ut i spelfilmer. I Speed Racer återgavs den färgstarka inredningen i familjen Racers hem, med orange dörrar, gröna och lila väggar och gula möbler, med livfulla färger som passade perfekt till filmens tecknade stil. Samtidigt var färgåtergivningen imponerande exakt.

Bravia 9 II resultat för HDR-färgomfång var överlag fantastiska. Jag uppmätte en täckning på 98,6 procent av UHDA-P3, vilket ligger i linje med andra mini-LED- och OLED-TV-apparater. Mest imponerande var dock täckningen på 86,7 procent av BT.2020. Även om jag har uppmätt högre värden hos vissa andra RGB-TV-apparater placerar det Bravia 9 II på samma nivå som QD-OLED-modeller.

Ett annat område där Bravia 9 II imponerade var kontrasten och återgivningen av svärta. I The Batman, när Bruce arbetar i Batcave, lyste skärmarna på hans skrivbord starkt och skapade en tydlig kontrast mot de mörka nyanserna på väggarna och i skrymslena runt omkring.

Bravia 9 II höga maximala ljusstyrka gjorde att ljusa HDR-detaljer, som taklamporna, verkligen glänste på skärmen, utan att det gick ut över återgivningen av mörka nyanser.

I Project Hail Mary visade scenerna i rymden hur imponerande svärtan är på Bravia 9 II, särskilt för en bakgrundsbelyst TV. I teorin har OLED en fördel när det gäller att återge djup svärta eftersom tekniken använder individuellt styrda pixlar, men jag upplevde att Bravia 9 II kunde mäta sig med de flesta OLED-TV-apparater.

Svärtan var inte bara djup, utan det fanns också väldigt få tecken på ljusglorior när jag tittade rakt framifrån. Bravia 9 II uppvisade en fantastisk kontroll över bakgrundsbelysningen.

Att Bravia 9 II återger mörka nyanser så bra är egentligen ingen överraskning. När jag mätte gråskalans precision med TV:ns fabriksinställningar fick den nämligen ett imponerande Delta E-värde på 0,92 i Cinema-läget. Värden under 3 innebär att färgavvikelserna är omöjliga att urskilja för det mänskliga ögat, och ett så lågt värde kan mäta sig med de flesta OLED-TV-apparater.

Bravia 9 II levererar också utmärkt rörelsehantering. När jag tittade på fotboll i Standard-läget klarade TV:n de snabba rörelserna med minimala tecken på ryckighet.

Det bästa är dock att ställa in rörelseinställningarna på Custom och sätta Smoothness och Clearness till 1. Med båda inställningarna på maximala värdet 2 kunde TV:ns bildbehandling ibland bli lite väl aggressiv.

För filmer såg rörelserna alltid mjuka och följsamma ut med TV:n inställd på Cinema-läget. När jag tittade på Speed Racer hanterade Bravia 9 II både de snabbt svängande bilarna och kamerapanoreringarna över kommentatorerna på ett imponerande sätt.

Allt var dock inte perfekt med Bravia 9 II. När jag betraktade skärmen från sidan började ljusgloriorna bli mer synliga, med ljusa haloeffekter runt objekt mot mörka bakgrunder.

Även om ljusgloriorna fortfarande var betydligt mindre framträdande än hos många andra mini-LED-TV-apparater är OLED fortfarande överlägset när det gäller bildkvalitet från sneda betraktningsvinklar.

• Bildkvalitet - poäng: 5 / 5

Sony Bravia 9 II: ljudkvalitet

• Utmärkt detaljrikedom
• Mycket bra virtuell surroundljudshantering
• Basen hade kunnat vara bättre

När jag tittade på jaktscenen med Pingvinen och Batmobilen i The Batman var det framför allt detaljrikedomen i Bravia 9 II ljud som imponerade på mig. När Batmobilen slingrade sig fram genom trafiken kunde jag höra mängder av ljudeffekter som jag inte hade uppfattat när jag sett filmen på andra TV-apparater.

Det handlade bland annat om knarrandet från stora lastbilar, vinden som ven förbi Batmobilen medan bråte föll runt den och skramlet från metall. Detsamma gällde ljudeffekter som normalt återges via höjdkanaler, exempelvis regnet. Det var inte kristallklart, men fortfarande tydligt hörbart, vilket är imponerande för inbyggda TV-högtalare.

Bravia 9 II levererade också ett mycket bra virtuellt surroundljud, där ljudbilden sträckte sig utanför skärmens kanter och skapade en förhållandevis omslutande upplevelse. Dialogen var dessutom tydlig genom hela scenen, och Pingvinens skrik gick att urskilja även mitt i allt kaos.

Ett område där Bravia 9 II däremot inte riktigt imponerar är basen. Med tanke på att det är en så pass stor TV med två inbyggda subwoofers hade jag förväntat mig mer kraft i de lägre frekvenserna.

Batmobilens motorer hade visserligen en viss tyngd, men jag saknade det djupa mullret jag hade hoppats på. Det är inget ovanligt för en TV, men jag blev ändå förvånad över att just en Sony-modell hade den här bristen.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

Sony Bravia 9 II: design

• Robust men tung konstruktion
• Tjockare än andra TV-apparater
• Exklusivt utseende

Precis som flera andra RGB-modeller jag har testat är Bravia 9 II klumpigare än många andra TV-apparater. Ramen är kraftigare och TV:n betydligt djupare än vad man kanske förväntar sig av en modern modell. Det är något att tänka på om du planerar att placera den i ett trångt utrymme. Den är dessutom tung – den här 65-tumsmodellen är utan tvekan en av de tyngsta TV-apparater jag har installerat.

Med det sagt ser Bravia 9 II fortfarande ut som en riktig premium-TV. Det centralt placerade piedestalstativet består av tre metalldelar som både känns och ser ut att höra hemma på en TV i den här prisklassen.

Stativet levereras också med en genomskinlig plastdel som kan fästas på baksidan för att skapa vad Sony kallar en ”mirageffekt”. Det innebär att stativet nästan ser ut att försvinna när man betraktar TV:n rakt framifrån, vilket ger intrycket av att skärmen svävar.

Den medföljande fjärrkontrollen fungerar alldeles utmärkt, med snabbknappar till stora streamingtjänster som Netflix och en traditionell knapplayout. Däremot känns den både lätt och billig, vilket är en besvikelse för en TV i den här prisklassen.

Fjärrkontrollen laddas dock via USB-C, precis som motsvarande modeller från Samsung och Hisense, vilket är ett trevligt plus.

• Design - poäng: 4 / 5

Sony Bravia 9 II: Smart TV och menyer

• Google TV-gränssnitt
• Mängder av bildinställningar
• Google TV startsida känns ganska rörig

Bravia 9 II använder Google TV som smart TV-plattform, med tillgång till stora streamingappar som Netflix och Disney Plus. Det finns också möjlighet att styra TV med rösten via Google Assistant, utan att använda händerna. TV är dessutom kompatibel med Google Cast, Alexa och Apple AirPlay 2.

Google TV startsida fungerar bra som en samlingsplats för rekommenderat innehåll och gör det enkelt att hitta sådant du redan tittar på, särskilt på YouTube. Ett problem som Google TV har haft under en längre tid är dock de stora annonsbanners som visas på startsidan. De får gränssnittet att kännas rörigt och skjuter dessutom ner dina appar längre på skärmen.

Bravia 9 II har ett omfattande utbud av inställningar, särskilt när det gäller bildjusteringar. Det finns gott om alternativ för att anpassa bilden efter dina egna preferenser. Vissa inställningar är visserligen lite undangömda – sensorn för omgivande ljus ligger exempelvis i en helt separat meny – men menyerna är för det mesta enkla att navigera och använda.

Personligen tycker jag inte att Google TV är lika snyggt eller lättanvänt som LG webOS, Samsungs One UI Tizen eller Roku, men det är fortfarande ett fullt dugligt smart TV-system.

• Smart TV & menyer - poäng: 4 / 5

Sony Bravia 9 II: gaming

• Input lag på 9,8 ms
• Överlag mycket bra prestanda
• Endast två HDMI 2.1-portar

Bravia 9 II har ett bra utbud av gamingfunktioner, med stöd för 4K i 120 Hz, VRR, Dolby Vision för gaming och ALLM. Här finns också funktioner som är optimerade för PS5, bland annat Auto HDR Tone Mapping. Tyvärr är bara två av TV fyra HDMI-portar kompatibla med HDMI 2.1 för gaming, vilket fortfarande är en nackdel jämfört med många konkurrerande TV-apparater från LG, Samsung, Hisense och TCL.

Jag uppmätte Bravia 9 II input lag till 9,8 ms (vid 4K och 60 Hz), vilket är en trevlig förbättring jämfört med andra Sony-TV-apparater jag har testat. Det gäller bland annat märkets OLED-flaggskepp Bravia 8 II, som hade ett input lag på 16,8 ms (också vid 4K och 60 Hz).

Själva spelupplevelsen på Bravia 9 II är väldigt följsam. När jag spelade Battlefield V kändes rörelserna mjuka och responsiva. Bravia 9 II uppvisade inga tecken på ryckighet under ett kaotiskt uppdrag i öknen, där jag undvek fiendens beskjutning samtidigt som jag hoppade in och ut ur olika fordon.

Jag märkte visserligen att vissa finare detaljer blev en aning suddiga under särskilt intensiva sekvenser, exempelvis när jag sprang över slagfältet i hög hastighet. Överlag såg spelet dock fantastiskt ut, och TV:ns utmärkta bildkvalitet för filmer kommer verkligen till sin rätt även i spel.

• Gaming - poäng: 4,5 / 5

Sony Bravia 9 II: värde

• Högt premiumpris
• Dyrare än konkurrerande RGB- och OLED-TV-apparater
• Utmärkt prestanda för pengarna

Det går inte att förneka att Bravia 9 II är en dyr premium-TV. Den placerar sig i marknadens absoluta toppskikt och kostar mer än de flesta, om inte alla, av sina främsta konkurrenter.

65-tumsmodellen som jag testade kostar 32 990 kronor (ordinarie pris 44 990 kronor), vilket är mer än vad du får betala för OLED-flaggskepp som LG G6 och RGB-modeller som Samsung R95H, beroende på aktuella priser.

Båda dessa konkurrenter erbjuder fler funktioner än Bravia 9 II, särskilt för gaming, och levererar dessutom mycket bra prestanda på egen hand.

Med det sagt är Bravia 9 II utan tvekan den mest imponerande RGB-TV jag har testat, med en fantastisk prestanda som överträffade mina förväntningar. Det är bara synd att man måste betala ett så högt pris för den prestandan.

Med tanke på Sonys tidigare prissättning är det dessutom osannolikt att Bravia 9 II kommer att sjunka så mycket i pris att den hamnar på samma nivå som konkurrenterna.

• Värde - poäng: 3,5 / 5

Bör du köpa Sony Bravia 9 II?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi Sony Bravia 9 II

• Testad under flera veckor
• Testad med olika SDR- och HDR-källor och under varierande ljusförhållanden
• Mätningar utförda med färgkalibreringsprogrammet Calman från Portrait Displays

Efter att ha ägnat några dagar åt att hitta de bästa bildlägena för Bravia 9 II – Cinema för ljusare rum och HDR-innehåll, Professional för mörka rum och Standard för sport och TV-sändningar i SDR – tittade jag på ett antal referensfilmer och TV-serier för att utvärdera bild- och ljudkvaliteten.

Jag använde 4K Blu-ray-filmer för att analysera färgåtergivning, kontrast, detaljrikedom, rörelsehantering och kontroll över bakgrundsbelysningen. Jag använde också 4K Blu-ray för att utvärdera TV:ns inbyggda ljudsystem, framför allt med hjälp av en scen från The Batman.

För att testa gamingprestandan använde jag en Xbox Series X och spelade Battlefield V.

När dessa tester var klara genomförde jag mätningar med hjälp av en Murideo Six G 8K-testbildsgenerator, en Jeti Spectral 15VA-spektroradiometer och en Klein K-10A-kolorimeter, där de två sistnämnda instrumenten profilerades tillsammans. För själva mätningarna använde jag färgkalibreringsprogrammet Calman från Portrait Displays.

Ljusstyrkan mättes med hjälp av vita testfönster i både SDR och HDR, där jag noterade resultaten för fönsterstorlekar från 1 till 100 procent av skärmytan. Mätningarna utfördes i TV:ns bildlägen Professional, Cinema och Standard.

Därefter analyserade jag TV:ns täckning av HDR-färgomfånget med hjälp av färgrymderna UHDA-P3, som används som standard vid mastring av 4K Blu-ray och digitala bioproduktioner, och BT.2020, som är en färgrymd med ett brett färgomfång.

Efter det mätte jag Bravia 9 II färgprecision och gråskaleprecision med hjälp av genomsnittliga Delta E-värden, som anger skillnaden mellan den ursprungliga testbilden och det som faktiskt visas på skärmen.

Slutligen mätte jag TV:ns input lag vid både 4K i 60 Hz och 1080p i 120 Hz med hjälp av en Leo Bodnar 4K HDMI Input Lag Tester.

• Först testad i oktober 2026.
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar.
• Läs vår djupgående genomgång av hur vi testar TV-apparater på TechRadar.

Jag såg verkligen fram emot att testa Anker Soundcore AeroClip 2. Originalmodellen är utan tvekan ett av mina favoritpar bland öppna clip-on-hörlurar, tack vare ett omslutande ljud, en exceptionellt bekväm passform och ett gediget funktionsutbud. Så lyckas uppföljaren bygga vidare på styrkorna hos de ursprungliga AeroClip? Här är mitt omdöme efter att ha testat dem.

Vi börjar med att titta på uppgraderingarna i Anker Soundcore AeroClip 2. Den kanske största nyheten är det nya chippet AnkerThus, som enligt företaget erbjuder 150 gånger högre beräkningskapacitet än föregångaren.

En av de viktigaste funktionerna som möjliggörs av det nya chippet är Crystal-Clear Calls, och samtalskvaliteten hos AeroClip 2 är faktiskt riktigt bra. AI hjälper till att filtrera bort störande ljud från omgivningen och oavsett om jag ringde ett samtal eller spelade in min röst upplevde jag att talet alltid återgavs tydligt. Jag uppskattade också Whisper-läget, som gjorde min röst tydlig även när jag pratade tyst.

En annan nyhet som jag verkligen uppskattar är HearID. Här spelas ett antal korta ljudklipp upp och du får välja vilken ljudprofil som låter bäst för dig, innan du får se resultatet.

Föga förvånande föredrog jag en profil med lite mer betoning på basregistret, vilket kompenserar för de begränsningar i basåtergivningen som följer med en öppen hörlursdesign. Funktionen hjälper Anker Soundcore AeroClip 2 att sticka ut, även bland de bästa öppna hörlurarna, och jag rekommenderar verkligen att alla testar den innan de börjar lyssna på musik.

Hörlurarna har också fått en rejäl uppgradering när det gäller tålighet. IP-klassningen har förbättrats från IPX4 till IP57 för AeroClip 2. Det innebär att de är skyddade mot damm och klarar att sänkas ned i vatten på upp till en meters djup i 30 minuter.

Batteritiden har också förbättrats. Själva hörlurarna erbjuder fortfarande respektabla, om än inte särskilt imponerande, åtta timmars uppspelning. Tillsammans med laddningsfodralet får du däremot totalt 32 timmar, vilket är åtta timmar mer än med de ursprungliga AeroClip.

Även fodralets design har förändrats. Det är betydligt mer kompakt än laddningsfodralet till den första modellen. Hörlurarna placeras numera rygg mot rygg i fodralet, vilket gör AeroClip 2 enklare att stoppa ned i fickan än föregångarna.

Själva hörlurarna ser väldigt lika ut och har fortfarande den bekväma, lätta och säkra passform som jag uppskattade så mycket hos originalmodellen. De är dessutom riktigt snygga och finns i flera färger, däribland Burgundy Red, Cloud White, Midnight Black och Mist Blue.

Så hur låter AeroClip 2? Något som väckte mitt intresse var att de nya hörlurarna verkar lägga lite mindre fokus på basen än sina föregångare, åtminstone med standardinställningarna. Jag skulle till och med säga att basen är något tillbakadragen, vilket inte direkt hjälps av AeroClip 2 öppna konstruktion. Den gör nämligen att låga frekvenser lättare försvinner ut i omgivningen jämfört med vanliga in-ear-hörlurar. Men oroa dig inte – överlag presterar de fortfarande riktigt bra.

Med min personliga HearID-inställning kunde jag få lite mer tyngd i basregistret, samtidigt som instrumenten fortfarande fick gott om utrymme i mellanregistret och diskanten. Även om ljudförbättringen jämfört med de första AeroClip snarare är en mindre vidareutveckling än ett revolutionerande steg framåt är skillnaden ändå märkbar.

För att få bästa möjliga ljud vill du aktivera LDAC, som även finns i AeroClip 2. LDAC gör det möjligt att streama högupplöst musik via Bluetooth från en kompatibel enhet, exempelvis en modern Android-mobil.

I praktiken gjorde LDAC faktiskt skillnad. Finare detaljer i sången och subtila slagverksljud framträdde tydligare, vilket gav en mer nyanserad och detaljrik lyssningsupplevelse.

Om vi går vidare till mina lyssningsanteckningar börjar vi med jazzfunklåten Pret-Á-Porter av Robson Jorge och Lincoln Olivetti.

AeroClip 2 bjöd på en bred och luftig ljudbild, något som öppna clip-on-hörlurar ofta är särskilt bra på. Basen hade en bra balans och tog inte över, men den saknade lite av det där riktiga trycket och kraften.

Diskanten lät mer väldefinierad än hos de ursprungliga AeroClip, med precisa och kontrollerade slagverk. Jag imponerades också av instrumentseparationen, där blåsinstrument och gitarrer fick egna tydliga platser i ljudbilden istället för att konkurrera med varandra.

Därefter bytte jag till houselåten Foreva av Caleb Jackson. Även här saknade basen den fylliga och kraftfulla karaktär som jag uppskattar hos mina in-ear- och over-ear-hörlurar, men den var fortfarande snabb och rytmisk. Sången var tydligt definierad i mixen och diskanten lät både uttrycksfull och följsam utan att bli för framträdande eller vass, inte ens vid högre volymer.

De subtila syntljuden i mellanregistret hanterades också på ett snyggt och balanserat sätt.

Jag avslutade med Michi av Yuta Orisaka, en mer avskalad och akustisk låt. De akustiska gitarrerna i introt återgavs med både finess och känsla, där LDAC hjälpte AeroClip 2 att plocka fram ytterligare detaljer. Sången var tydlig i mixen, även om den inte hade den allra mest texturrika återgivningen, och den subtila basen kom fram på ett fint sätt.

Sammantaget är AeroClip 2 lite mer avslöjande och detaljrika än originalmodellen. Trots begränsningarna som följer med den öppna konstruktionen presterar de överlag riktigt imponerande.

AeroClip 2 har också ett läge för rumsligt ljud, som kan ge musiken en mer omslutande känsla. Jag föredrog dock att ha det avstängt för att få en så precis och naturlig ljudåtergivning som möjligt.

Du kommer åt den här typen av inställningar i Anker Soundcore-appen, som är responsiv, välorganiserad och har ett snyggt, modernt gränssnitt.

Här kan du också justera equalizern med hjälp av HearID, färdiga ljudprofiler eller en anpassningsbar EQ med flera frekvensband. Det finns dessutom en sektion där du kan lyssna på avslappnande ljud, exempelvis vågskvalp eller skogsljud. Lite av en gimmick kanske, men ändå en rolig funktion.

AeroClip 2 introducerar dessutom anpassningsbara knappkontroller, där du kan ändra funktionerna för respektive hörlur via Anker Soundcore-appen.

Du kan exempelvis ställa in ett tryck på den högra hörluren för att pausa uppspelningen, medan ett tryck på den vänstra istället aktiverar röstassistenten.

AeroClip 2 saknar aktiv brusreducering. Det är normalt för hörlurar med öppen design, men det finns konkurrerande modeller som erbjuder funktionen, exempelvis Edifier LolliClip.

Fördelen med den öppna passformen är däremot att du hela tiden kan vara medveten om vad som händer omkring dig. Det fungerade precis som tänkt med AeroClip 2, även när jag lyssnade på maximal volym.

Personligen föredrar jag möjligheten att växla mellan aktiv brusreducering och transparensläge, så jag kommer fortfarande oftare att välja exempelvis JBL Live Beam 4. Men om du gillar den öppna designen är AeroClip 2 ett riktigt starkt alternativ.

Så är Anker Soundcore AeroClip 2 värda att köpa? Överlag skulle jag säga ja, men det finns ett förbehåll.

Anker har höjt priset på sina främsta clip-on-hörlurar till 1 990 kronor. Det innebär en ökning med 500 kronor jämfört med den första modellen. Men motiverar förbättringarna det högre priset?

Jag gillar verkligen HearID-funktionen och den förbättrade samtalskvaliteten är ett trevligt tillskott, precis som den mer kompakta designen.

Däremot är förbättringarna av ljudkvaliteten och batteritiden inte särskilt stora. Vissa av de nya funktionerna, som AI-assistenten, översättningsfunktionen och det rumsliga ljudet, känns dessutom mer som trevliga extrafunktioner än nödvändiga uppgraderingar.

Det beror alltså till stor del på vad du som användare värdesätter mest.

AeroClip 2 har fortfarande ett relativt konkurrenskraftigt pris och erbjuder riktigt bra ljudkvalitet, fantastisk passform och gott om möjligheter att anpassa upplevelsen.

Jag tycker fortfarande att de hör till de mest funktionsrika och bäst ljudande modellerna du kan köpa just nu. Med det sagt tycker jag inte att man ska räkna bort de ursprungliga AeroClip, särskilt inte om man vill spara lite pengar.

Anker Soundcore AeroClip 2: pris & släppdatum

• Pris 1 990 kronor
• Dyrare än föregångaren

Anker Soundcore AeroClip 2 lanserades internationellt i september 2026, ungefär ett och ett halvt år efter föregångaren Anker Soundcore AeroClip.

På den svenska marknaden kostar de 1 990 kronor, vilket innebär en prishöjning på 500 kronor jämfört med föregångaren. Det finns förstås flera förbättringar som bidrar till att motivera prishöjningen, däribland en mer kompakt konstruktion, bättre vatten- och dammtålighet samt det nya AnkerThus-chippet.

Även om AeroClip 2 fortfarande är billigare än konkurrenter som Shokz OpenDots 2 och Bose Ultra Open Earbuds, går det att få imponerande kvalitet även från billigare modeller som Edifier LolliClip och budgetvänliga Baseus Bowie MC2.

Anker Soundcore AeroClip 2: specifikationer

Bör du köpa Anker Soundcore AeroClip 2?

Köp dem om…

Köp dem inte om…

Anker Soundcore AeroClip 2: andra alternativ