Det finns två nya Bluetooth-högtalare på marknaden och de kommer från Nothings budgetinriktade undermärke CMF. Trots att de precis har presenterats har de redan väckt en hel del uppmärksamhet, framför allt tack vare sin minst sagt annorlunda design.

Kort efter lanseringen av Nothing Headphone (1) Pro gör CMF nu debut på marknaden för bärbara högtalare med modellerna Speaker S och Speaker M.

Det mest iögonfallande är förstås deras design, som påminner om små mjölkkartonger och ger dem ett ganska unikt utseende jämfört med många av marknadens bästa Bluetooth-högtalare.

Den mindre Speaker S har ett svenskt pris på 690 kronor, medan den större Speaker M också lanseras som ett prisvärt alternativ. Båda modellerna finns i vitt, mörkgrått, orange och turkost.

Även om båda är relativt billiga instegsmodeller är de utvecklade för lite olika användningsområden. Speaker S är den mer kompakta modellen, utformad för att vara enkel att ta med sig och använda på språng. Den har ett specialanpassat högtalarelement på 45 mm och två passiva radiatorer.

Om du i stället vill fylla ett rum med musik under en fest eller annan tillställning är det Speaker M som är tänkt att passa bättre. Den större modellen har ett frekvensomfång på 60 Hz till 20 kHz.

Trots skillnaden i storlek har högtalarna mycket gemensamt när det gäller funktioner. Båda erbjuder upp till 18 timmars batteritid vid 50 procents volym med Ultra Bass aktiverat. Funktionen ska ge musiken extra tyngd när det behövs. En snabbladdning på tio minuter ska dessutom räcka till ytterligare en timmes uppspelning.

Båda modellerna har också Bluetooth 6.0, med en angiven räckvidd på över 100 meter mellan högtalaren och den anslutna enheten. Det finns även stöd för anslutning till två enheter samtidigt, vilket gör att du kan växla mellan exempelvis två telefoner utan att behöva parkoppla dem på nytt.

Vi kan verkligen tänka oss hur användbart det kan vara om två personer på samma fest är fast beslutna om att styra musiken. Då kan de åtminstone turas om.

På tal om att dela med sig erbjuder CMF nya högtalare flera olika uppspelningslägen. Med Stereo Mode kan två Speaker S eller två Speaker M kopplas ihop för att fungera som separata vänster- och högerkanaler i ett stereopar.

Party Mode är ännu mer flexibelt och gör det möjligt att koppla ihop de två olika modellerna för ett kraftigare ljud. Enligt CMF ska funktionen dessutom kunna användas tillsammans med kompatibla högtalare från andra tillverkare.

Men det är inte bara ljudfunktionerna som gör de nya högtalarna intressanta. CMF har också lagt till en ovanligt stor möjlighet att anpassa deras utseende. Frontpanelerna på både Speaker S och Speaker M går att ta loss och byta ut mot paneler i andra färger.

Företaget uppmuntrar dessutom användare med 3D-skrivare att skapa egna designer. CMF har publicerat en guide för hur du kan skriva ut egna frontpaneler och volymreglage.

Det innebär att du kan anpassa högtalaren efter din egen stil eller låta den matcha inredningen hemma. Vissa kanske tycker att det känns överdrivet, men vi gillar verkligen den kreativa friheten som CMF erbjuder här.

Den nya modellen är både lättare och enklare att bära än föregångaren, samtidigt som den fortfarande har en robust konstruktion och IP68-klassning. Den stora höjdpunkten är dock ljudet. Boombox 4 kan spela riktigt högt, med en djup och fysisk bas som gör sig särskilt bra utomhus. Batteritiden har också förbättrats rejält och kan vid normal användning ligga på omkring 28 timmar.

Men allt är inte nödvändigtvis bättre. JBL har förändrat ljudprofilen, som nu är mer aggressiv med en tydligare diskant, medan mellanregistret inte är lika öppet och detaljrikt som hos Boombox 3. Dessutom har stödet för äldre PartyBoost-högtalare försvunnit till förmån för Auracast, något som kan vara särskilt viktigt om du redan äger flera JBL-högtalare.

Så är JBL Boombox 4 värd att köpa, och är den faktiskt en bra uppgradering från Boombox 3? Vi har testat högtalaren både inomhus och utomhus – läs hela testet av JBL Boombox 4 här för att se vad vi tyckte.

Bose är kanske inte alltid först med att lansera en ny typ av produkt, men när företaget väl gör det kan vi nästan alltid räkna med att resultatet är genomarbetat. På pappret verkar det vara precis vad som har hänt med nya Lifestyle Ultra Speaker. Den är prissatt och utrustad för att utmana marknadsledarna på allvar, samtidigt som Bose har lagt till ett par unika egenskaper för att stärka sitt erbjudande ytterligare.

Designen skiljer sig exempelvis precis lagom mycket från den klassiska cylinderformade högtalaren för att sticka ut i butikshyllan. Specifikationerna är också intressanta. Högtalaren är utrustad med ett 38 mm stort mellanregister-/diskantelement som är vinklat uppåt och spelar genom ovansidan av kabinettet. Det ska ge en mer genuin rumslig ljudupplevelse, där många konkurrenter i stället förlitar sig på digital signalbehandling för att skapa samma effekt. Att Alexa+ finns med som röstassistent är dessutom första gången tekniken används i en produkt som inte kommer från Amazon.

Är det här en av marknadens bästa trådlösa högtalare? Kort sagt: ja. I praktiken finns det väldigt mycket att uppskatta med Lifestyle Ultra Speaker, och den etablerar sig direkt som en seriös utmanare i premiumsegmentet. Här finns stöd för både Wi-Fi och Bluetooth, samtidigt som Apple AirPlay och Google Cast är inbyggda. Ljudet är kraftfullt, detaljerat och tillräckligt dynamiskt för att engagera, samtidigt som högtalaren kan spela riktigt högt om vi vill. Den levererar dessutom en tydlig känsla av höjd i ljudbilden. Diskanten kan behöva justeras något via EQ-inställningarna för att bli lite mer balanserad, men i övrigt är det här en direkt, energisk och underhållande högtalare som aldrig känns överdriven. Den förtjänar utan tvekan en plats på listan över modeller att överväga på allvar.

Bose Lifestyle Ultra: pris & släppdatum

• Lanserades den 15 maj 2026
• 3 999 kronor i Sverige
• Finns i svart och vitt (sandfärgad version kostar mer på vissa marknader)

I Sverige har Bose Lifestyle Ultra Speaker ett rekommenderat pris på 3 999 kronor.

I den här prisklassen är den främsta konkurrenten bland Bluetooth-högtalare sannolikt JBL Xtreme 5, som vanligtvis kostar lite mer och dessutom har fått högsta betyg i vårt test. Konkurrensen är med andra ord hård.

Samtidigt erbjuder Bose-högtalaren något som JBL-modellen saknar – möjligheten att strömma musik via hemmets Wi-Fi-nätverk. Det gör att en mer naturlig jämförelse på den fronten är Sonos Play.

Bose Lifestyle Ultra: specifikationer

Bose Lifestyle Ultra: funktioner

• Wi-Fi- och Bluetooth-anslutning
• Högtalarsystem med tre element, inklusive ett uppåtriktat mellanregister-/diskantelement på 38 mm

På de flesta områden är Bose Lifestyle Ultra Speaker mycket välutrustad. Funktionerna vi känner till håller genomgående hög klass. Men eftersom det handlar om Bose får vi samtidigt acceptera att företaget inte avslöjar särskilt många detaljer om vissa delar av specifikationerna.

Jag utgår från att Lifestyle Ultra Speaker använder klass D-förstärkning och att den har tillräckligt med effekt för att driva högtalaren ordentligt – en slutsats jag återkommer till när jag går igenom ljudkvaliteten.

Det jag däremot vet är att högtalaren använder en konfiguration med tre element. På framsidan sitter ett 76 mm stort mellanregister-/baselement tillsammans med en 25 mm diskant, medan ett 38 mm mellanregister-/diskantelement är vinklat uppåt och spelar genom ovansidan av kabinettet.

Exakt vilka material elementen är tillverkade av eller vilket frekvensomfång de klarar av avslöjar Bose däremot inte. Oavsett specifikationerna kompletteras de av en bakåtriktad QuietPort-basreflexport, som hjälper till att förstärka basåtergivningen.

Basreflexporten sitter längst ned på baksidan av kabinettet, precis ovanför högtalarens enda fysiska anslutning – en analog 3,5 mm line-in-ingång.

Den trådlösa anslutningen sköts via Wi-Fi med dubbla frekvensband och Bluetooth 5.3. Tyvärr har Bose valt att endast stödja de grundläggande Bluetooth-codecsen SBC och AAC, vilket känns lite snålt med tanke på hur många konkurrenter som erbjuder codecs för ljudströmning i högre kvalitet.

Tack vare Wi-Fi finns däremot stöd för Apple AirPlay 2, Google Cast och Spotify Connect, och Bose har dessutom lovat att TIDAL Connect ska läggas till inom en snar framtid.

• Funktioner - poäng: 4,5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: design

• 184 × 121 × 167 mm (H × B × D)
• Finns i tre olika varianter
• Fast frontgaller

Hur högtalaren ser ut är förstås en smaksak, men jag tycker att Lifestyle Ultra Speaker är ett välkommet avsteg från de cylinderformade högtalare som dominerar den här kategorin. Den mjuka, rundade formen känns betydligt elegantare än de ganska kantiga modeller Bose har släppt tidigare.

Med måtten 184 × 121 × 167 mm (H × B × D) har högtalaren välbalanserade proportioner och är tillräckligt kompakt för att passa på en hylla – så länge det finns tillräckligt med utrymme ovanför så att det uppåtriktade högtalarelementet kan göra sitt jobb. Byggkvaliteten och finishen är i det närmaste oklanderlig, och Bose har dessutom lyckats ge plastmaterialet en oväntat exklusiv känsla. Oavsett om du väljer den svarta modellen som jag testade, den gråtonade White Smoke eller den dyrare Sand-versionen ser Lifestyle Ultra Speaker både elegant ut och känns gedigen.

Designen lyfts ytterligare av det omslutande frontgallret som täcker en stor del av högtalarens framsida. Eftersom det sticker ut en bit från själva kabinettet ser det nästan ut som att det går att ta loss – men det gör det inte, så försök inte ens.

• Design - poäng: 5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: ljudkvalitet

• Rymligt och kraftfullt ljud
• Tydlig känsla av höjd i ljudbilden
• Lite bredare ljudbild och en mjukare diskant hade varit önskvärt

Det första som märks är att Bose Lifestyle Ultra Speaker verkligen drar nytta av sitt uppåtriktade högtalarelement. Om du höjer nivån för höjdkanalen i appen, spelar upp en FLAC-version av Never Fight a Man with a Perm med Idles och låter TrueSpatial göra sitt jobb får du en ljudbild som känns betydligt högre än själva högtalaren.

Frekvensåtergivningen är dessutom jämn och välbalanserad. Bose går förvånansvärt djupt i basen, med ett kraftfullt och kontrollerat lågregister, samtidigt som övergången till mellanregistret och vidare upp till diskanten sker på ett mjukt och naturligt sätt. Ingen del av frekvensområdet tar över eller hamnar i skymundan, även om mellanregistret får en liten extra skjuts. Resultatet blir dock snarare en diskret förstärkning än en tydlig V-formad ljudprofil. Basen hålls under god kontroll, vilket gör att högtalaren återger rytmer med både precision och självförtroende. Detaljrikedomen är hög genom hela registret och Lifestyle Ultra Speaker visar sig vara en mycket avslöjande högtalare som fångar upp även de mindre detaljerna i en inspelning. Att ljudbilden dessutom är rymlig och väl avgränsad gör detta ännu tydligare.

Ljudbilden har en fin känsla av rymd och erbjuder gott om plats för varje instrument och röst att ta plats. Däremot är bredden mellan vänster och höger kanal betydligt mer begränsad än höjdkänslan. Resultatet blir en ljudbild som känns ovanligt hög men något smal, vilket först upplevs som lite ovant innan man vänjer sig.

Den tonala balansen är överlag mycket jämn och Lifestyle Ultra Speaker har en förhållandevis neutral ljudkaraktär. Diskanten saknar dock en aning fyllighet jämfört med resten av frekvensregistret och har en lätt skarp karaktär som bryter av mot det annars robusta ljudet. Lyckligtvis är det inget som inte går att justera med några snabba förändringar i EQ-inställningarna.

Lägg därtill en god dynamik – både när det gäller stora variationer i volym och intensitet och de mer subtila nyanserna i musikens harmonier – så bygger Lifestyle Ultra Speaker ett starkt argument för sig själv. Det gäller dock inte allt innehåll. Musik och ljud som inte passar särskilt bra för rumsligt ljud kan låta något diffust. Visserligen går det att minska effekten från höjdkanalen i appen, men TrueSpatial går inte att stänga av helt. Inspelningar som inte lämpar sig för den här typen av bearbetning kan därför upplevas som en aning mindre fokuserade, medan material som passar tekniken låter betydligt mer precist och väldefinierat.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: installation & användning

• Alexa+-röststyrning
• Styrs via både fysiska knappar och app
• Saknar automatisk rumskalibrering

När det gäller installationen är Bose antingen uppfriskande enkel eller lite väl avskalad – det beror på hur man ser på saken. För att komma igång behöver du bara placera högtalaren där du vill ha den (Bose säljer både ett väggfäste och ett dedikerat stativ, och det finns även en gängad infästning på undersidan för tredjepartstillbehör) och ansluta strömmen. Därefter är det bara att ansluta till Wi-Fi och logga in på ditt Amazon-konto för att aktivera röstassistenten. Någon automatisk rumskalibrering finns däremot inte – till skillnad från Lifestyle Ultra Soundbar som lanserades samtidigt – vilket innebär att alla ljudjusteringar får göras manuellt i Bose-appen.

Själva appen är ren, logisk och lätt att använda. Där kan du bland annat justera EQ-inställningarna och använda ett reglage för att öka eller minska känslan av höjd i ljudbilden. Det är också här du skapar ett stereopar med en andra Lifestyle Ultra Speaker eller integrerar högtalaren i ett hemmabiosystem. Om du i stället använder Google Home-appen går det dessutom mycket enkelt att bygga ett multirumssystem med valfria kompatibla högtalare.

Det finns även fysiska reglage på ovansidan av högtalaren.

De kapacitiva knapparna används för att spela upp och pausa musik, justera volymen, aktivera Bluetooth-parkoppling, växla ljudkälla och starta röstassistenten. Det finns också en separat knapp för att stänga av mikrofonen om du inte vill att Alexa+ ska lyssna efter röstkommandon.

Det här är den första produkten från en annan tillverkare än Amazon som använder Alexa+. Även om Amazon har valt att reservera vissa smarta funktioner för sina egna produkter fungerar den här versionen mycket bra. Den reagerar snabbt på röstkommandon och svarar lika snabbt på både frågor och instruktioner.

• Installation & användning - poäng: 4,5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: värde

Det råder förstås ingen brist på trådlösa högtalare i den här prisklassen, och många av dem är riktigt bra. Samtidigt finns det flera goda skäl att välja Bose framför etablerade konkurrenter som Apple, Denon, Sonos eller WiiM, för att bara nämna några.

Självklart handlar det om den höga byggkvaliteten, den tilltalande designen och de många styrkorna i Lifestyle Ultra Speakers ljudprestanda. Men det handlar också om det öppna och flexibla stödet för multirumsljud, som fungerar även tillsammans med produkter från andra tillverkare, samt den välimplementerade Alexa+-integrationen. Det här är långt ifrån det enda alternativet på marknaden, men sett till vad du får för pengarna är det en högtalare som definitivt förtjänar en plats på din kortlista.

• Värde - poäng: 4,5 / 5

Bör du köpa Bose Lifestyle Ultra?

Köp den om…

Köp den inte om…

Bose Lifestyle Ultra Speaker: andra alternativ

Så testade vi Bose Lifestyle Ultra

Jag testade Bose Lifestyle Ultra Speaker på en köksbänk, i en bokhylla och på ett dedikerat högtalarstativ. Jag använde en iPhone 15 Pro för att strömma musik via Bluetooth – med tanke på högtalarens begränsade stöd för Bluetooth-codecs såg jag ingen större anledning att använda en mer avancerad ljudkälla. Jag använde även samma iPhone för att lyssna på Apple Music via AirPlay 2.

• Först testad i juli 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Jag pratade med Sonos VD Tom Conrad om de nya lanseringarna – och framför allt den nya mjukvaran, eftersom alla större mjukvaruförändringar från Sonos lär mötas med en viss försiktighet från användarna, något Conrad och jag diskuterade förra gången vi pratades vid.

Först tar vi en snabb genomgång av vad Sonos lanserar, med Ace Ultra som startpunkt. De nya hörlurarna lanseras för 4 999 kronor och har nya 40 mm-element som utlovar förbättrat ljud. Mer intressant är dock att de drivs av ett nytt chip kallat Headphone Engine 2, som gör att de kan göra det många förväntade sig att ursprungliga Sonos Ace skulle kunna göra: fungera som en fullvärdig del av Sonos ekosystem.

Beam Ultra placerar sig samtidigt mellan Sonos Beam (Gen 2) och Sonos Arc Ultra. Det är en kompakt soundbar som trots storleken levererar Dolby Atmos-ljud i 7.1.2 kanaler med hjälp av nio högtalarelement. Bland dessa finns två uppåtriktade element, vilket är första gången vi ser detta i Beam-serien. Priset ligger på 8 499 kronor.

Båda de nya produkterna går att förbeställa från den 1 september 2026 och lanseras den 29 september 2026.

När det gäller mjukvaran har Sonos för första gången gett hela sin plattform ett eget namn: Sonos 27. En del av lanseringen är Sonos Fabric, vilket är namnet Sonos använder för ”systemfunktionen som gör det möjligt för Sonos-produkter att känna av varandra och anpassa sig efter situationen”.

Redan från start används Fabric för smart växling av musik på Ace Ultra samt möjligheten att använda portabla högtalare som surroundhögtalare i Sonos hemmabiosystem. Conrad kommer att förklara båda funktionerna närmare i vår intervju.

Sonos 27 innehåller dessutom två andra stora nyheter. Sonos 27Voice är en ny röstassistent baserad på AI-teknik, medan Sonos 27MCP är ett nytt sätt för AI-agenter att ansluta till och styra Sonos-system.

Under vårt samtal gick Conrad djupare in på varför företaget gör allt detta och vad Sonos har att erbjuda dem som är skeptiska till AI. Så låt oss sätta igång – med Conrads förklaring till varför Sonos till slut bestämde sig för att ge sin mjukvara ett eget namn.

Tom Conrad: När jag fick beskedet att jag skulle bli permanent VD för ungefär ett år sedan var en av mina reflektioner kring företagets senaste historia att vi visserligen började som ett företag med fokus på hela system, men att vi under nästan det senaste decenniet framför allt hade fokuserat på att bli riktigt bra på att lansera enskilda produkter och fylla ut sortimentet med alla de former och storlekar som våra kunder efterfrågade. Små, mellanstora och stora soundbars, ett par olika storlekar på subwoofers, stora förstärkare, små förstärkare, portabla högtalare … du fattar. Patrick [Spence, tidigare VD för Sonos] och teamet blev en otroligt väloljad maskin när det gällde att utveckla och lansera hårdvara.

Men jag tror att en oavsiktlig konsekvens av det var att vi ibland tappade fokus på vad det faktiskt innebär att få alla de här produkterna att fungera tillsammans som en sammanhängande helhet. Kort efter att jag började här sade någon att grejen med Sonos är att det är 100 procent hårdvara och 100 procent mjukvara. Jag älskar det sättet att beskriva det, eftersom det är så träffsäkert. Vi har två riktigt svåra problem att lösa och om inte båda får fullt fokus från exakt rätt personer kan vi inte leverera det våra kunder förväntar sig.

Så under det senaste året har vi gjort alla möjliga saker för att stärka mjukvarukompetensen inom företaget. Samtidigt har vi verkligen satsat på idén att det är mjukvaran som skapar själva systemet. Om man tittar på hur vi har lanserat våra produkter genom åren har hårdvaran alltid fått ett namn – Arc, Ace, Beam och Move – men mjukvaran har aldrig haft något namn.

Så en av veckans stora nyheter är att vi nu ger mjukvaran ett namn. Det vi skapar är egentligen ett operativsystem för ljudupplevelser i hemmet – och ”OS” har ju faktiskt alltid funnits i vårt namn! Därför kallar vi helt enkelt mjukvaran för Sonos 27, eftersom det i grund och botten är just den här förmågan att skapa ett sammanhängande system som mjukvaran tillför och som gör Sonos till Sonos. Vi kopplar dessutom namnet till året, eftersom Sonos blir bättre år efter år. Det kommer att komma ett Sonos 28, ett Sonos 29 och så vidare.

Matt Bolton: Så fort jag såg namnet var min första tanke om det här innebär att ni planerar en viss uppdateringstakt, vilket känns som ett ganska annorlunda tillvägagångssätt jämfört med hur Sonos har arbetat tidigare?

Tom Conrad: Ja, jag tror att en av sakerna som präglat företaget under många år är att eftersom vi bara pratade om hårdvaran behövde allt vi ville göra med mjukvaran på något sätt följa med en hårdvarulansering. Vi kunde lägga till Atmos, röstassistenter eller nya surroundupplevelser, men det var alltid kopplat till att vi exempelvis utvecklade en ny soundbar och därför kunde arbeta med nya hemmabioupplevelser. Eller så utvecklade vi en produkt med mikrofon och kunde därför arbeta med röstfunktioner. Genom att lyfta ut operativsystemet som en egen del ger vi det en egen identitet, en egen utvecklingsplan och en egen lanseringstakt. Vi tror att det är en riktigt spännande förändring för företaget.

Våra kunder kan alltså förvänta sig att mjukvaran inte bara blir bättre när vi lanserar ny hårdvara. Den kommer inte heller bara att förbättras en gång om året, utan kontinuerligt under hela året. Jag tycker att det passar bättre med det moderna sättet att se på mjukvaruplattformar.

Matt Bolton: På senare tid har vi sett er rulla ut förbättringar och nya funktioner ganska regelbundet. Min fråga som användare är: innebär det här att jag kommer behöva vänta på en stor Sonos 27-uppdatering en gång om året för att få nya funktioner?

Tom Conrad: Jag förstår den känslan. Men om man tittar på hur exempelvis Apple arbetar idag presenterar de ett nytt operativsystem en gång om året och sedan rullas funktionerna ut löpande under året. Vissa har de redan berättat om under den stora presentationen, medan andra dyker upp som trevliga överraskningar längs vägen. Vår modell kommer att fungera på precis samma sätt.

Matt Bolton: Jag antar att det innebär att ni redan har en utvecklingsplan för Sonos 28 och Sonos 29. Hur långt fram planerar ni?

Tom Conrad: Det har vi definitivt. Listan över saker jag vill åstadkomma med mjukvaran sträcker sig flera år framåt. Men en av de unika möjligheterna med mjukvara – till skillnad från hårdvara, där man måste fatta beslut om produkter som kanske inte lanseras förrän två eller tre år efter att utvecklingen inleddes – är att även ett stort mjukvaruprojekt kanske bara kräver sex månaders arbete.

Så även om jag gärna har en utvecklingsplan för mjukvaran som sträcker sig två eller tre år framåt vill jag hela tiden kunna omvärdera den, så att vi kan reagera på vad som händer i våra kunders liv. Om man tänker tillbaka tre år hade vi exempelvis ännu inte haft det stora ChatGPT-genombrottet. Att då ha en låst treårsplan och envist hålla fast vid den utan att ta hänsyn till hur världen förändrats under tiden vore dumt. Så vi har en plan, men också förstånd nog att hela tiden omvärdera och ändra våra prioriteringar i takt med att kundernas behov utvecklas.

Matt Bolton: Hur långt i förväg planerar ni att berätta för kunderna om vad som är på gång? Som du säger presenterar Apple saker på WWDC som de inte nödvändigtvis räknar med att lansera förrän betydligt senare under året.

Tom Conrad: Jag tror att vi sannolikt kommer att ha ett par evenemang eller tillfällen om året där vi berättar om vad som är på gång och vad som nyligen blivit tillgängligt. Så jag tror att man under många år framöver kan förvänta sig någon form av höstevenemang, som det här, där vi presenterar våra stora planer för året. Sedan blir det någon form av avstämning mitt på året där vi bygger vidare på det vi redan har berättat.

Matt Bolton: Då går vi över till AI-integrationen. Generellt har vi kommit till en punkt där många är ganska skeptiska till att AI-funktioner läggs till i precis allting, men det låter som att ni har en ganska praktisk inställning till det. Hur avgör ni vad ni faktiskt ska utveckla och integrera – och vad ni kan göra med de möjligheter som skapats under de tre år som gått sedan det stora ChatGPT-genombrottet?

Tom Conrad: Jag antar att vi kan börja med vad vi gör för skeptikerna. Allt vi gör med konversationsbaserad AI är helt frivilligt att använda. Det går så långt att alla våra högtalare har en fysisk knapp för mikrofonen. När du trycker på den bryts bokstavligen den elektriska anslutningen mellan mikrofonen och resten av enheten. Så för dem som inte är intresserade av den här utvecklingen erbjuder vi fortfarande en plattform som jag tycker har ett otroligt stort användningsvärde, även helt utan moderna AI-baserade funktioner.

Men på sätt och vis tycker jag att den mer spännande delen av det vi gör är att vi inte utgår från tanken: ”Här har vi den här fantastiska nya tekniken med stora språkmodeller och generativ, konversationsbaserad AI – vad kan vi bygga med den?” Istället börjar vi med att verkligen lägga tid på våra kunder och förstå vad de faktiskt skulle vilja kunna göra med röststyrning när de använder Sonos i sina hem. Vi har dessutom goda förutsättningar att göra det, eftersom vi har erbjudit röstassistenter på Sonos i nästan ett decennium, inklusive vår egen.

När jag pratar med kunder säger de saker som: ”Jag älskar tanken på att kunna använda Sonos-systemet hemma utan att behöva ta upp mobilen ur fickan. Det tar lång tid att komma in i appen och min partner tittar snett på mig och undrar varför jag sitter med mobilen när vi försöker prata med varandra.”

Jag tror överlag att det skulle vara svårt att hitta någon som säger: ”Jag önskar att människorna jag bor med använde sina mobiler mer.” Snarare letar människor efter sätt att lägga undan mobilerna i en låda och faktiskt njuta av tiden tillsammans.

Jag tror att röststyrning intuitivt är ett väldigt bra sätt att lösa det på och det är därför Sonos One, vår första produkt med en röstassistent, blev en sådan enorm succé för tio år sedan. Jag tror att människor förstod att det här var ett väldigt smidigt sätt att använda systemet. Problemet var tyvärr att själva [röst]assistenterna inte riktigt levde upp till kundernas förväntningar.

När jag pratar med människor är det första de tar upp inte några vansinnigt komplicerade scenarier för hur de vill styra sitt smarta hem på nio olika sätt – allt sådant som man hör andra aktörer i branschen prata om. Istället säger de: ”Jag vill bara kunna prata med assistenten om vad jag vill ha på samma sätt som jag skulle prata med en människa. Jag vill kunna säga: ’Spela det där albumet som jag älskade när jag gick på universitetet, det med sångaren från Cocteau Twins. Jag tror att bandet gjorde ledmotivet till den där serien på Fox. Vad heter den nu igen? Den handlar om en läkare som är riktigt grinig hela tiden. Just det, den heter House.’”

Med den första generationens röstassistenter var det däremot så att även om de kände till låtens namn behövde man komma ihåg att säga ”Spela den här låten av den här artisten” och inte nämna albumet och inte säga artistens namn först – man behövde helt enkelt försöka gissa hur assistenten tänkte. Så prioritet ett, två, tre, fyra, fem och sex är: du ska kunna prata naturligt med den här saken.

Det andra människor säger är att de egentligen inte bryr sig särskilt mycket om alla de här till synes påhittade exemplen på saker som teknikföretag verkar tro att vi vill göra. ”Jag tittade i din kalender och såg att du har gäster som kommer på brunch imorgon och kylskåpet säger att äggen är slut. Så jag skickar ett sms till din fru och berättar att du har gått till affären för att köpa …” Jag menar, jag tror inte att någon i verkligheten vill att systemet som finns inbyggt i hemmet ska hålla på med sådant.

Däremot vill människor snabbt kunna styra det jag skulle kalla ”stämningen” – vilket innebär musik, ett soundtrack och ofta även belysning. De vill kunna ställa timers och fråga om vädret. Allt annat hamnar väldigt långt ner på listan efter det.

Så vi byggde [Sonos 27Voice] för att göra exakt de sakerna. Det är riktigt snabbt, riktigt pålitligt och klarar i princip vilket sätt du än formulerar dig på. Jag tror att människor kommer att bli väldigt positivt överraskade över att det helt enkelt fungerar.

En fördel med att begränsa området till exakt det kunderna faktiskt efterfrågar är att vi dessutom kan leverera det här med modern infrastruktur som är kostnadseffektiv att driva. Det innebär att vi kan göra det till en standardfunktion i Sonos-systemet utan att lägga till ytterligare en prenumeration ovanpå – vilket jag tror är ytterligare en sak som människor verkligen uppskattar. De vill inte ha ännu en post på kreditkortsräkningen bara för att kunna styra stämningen hemma.

Matt Bolton: Vilken teknik ligger bakom allt det här? Använder ni någon särskild språkmodell? Kör ni den på era egna servrar eller kopplar ni upp er mot någon annans system?

Tom Conrad: Låt mig först ta den sista pusselbiten som vi hör från våra kunder, eftersom den hjälper mig att förklara hur arkitekturen fungerar. De säger också att de vill ha tillgång till bred kunskap om världen. Jag kanske står i köket och lagar fläskfilé och vill veta vilken innertemperatur den ska ha för att vara säker att äta. Min fru och jag kanske diskuterar vad skådespelaren från Ted Lasso heter. Människor vill helt enkelt kunna prata med röstassistenter om världen omkring dem.

Så du behöver något som klarar allt jag precis beskrev, men som samtidigt är smart nog att vända sig till en mer avancerad generell modell när frågan ligger utanför området för stämning, timers, väder och allt annat som står för ungefär 95 procent av det människor frågar om.

Därför har vi byggt vår egen kärnmodell, en specialutvecklad och finjusterad språkmodell i mellanstor skala, om man vill kalla den det. Den körs på vår egen infrastruktur och hanterar de där 95 procenten av frågorna. Sedan kan systemet på ett tillförlitligt sätt skicka vidare frågor till en extern, mer avancerad AI-modell när det handlar om allmän kunskap eller mer komplexa frågor.

Vi kommer till och med att kunna göra lite roligare saker. Om den externa, mer avancerade AI-modellen kan hjälpa till med att hitta rätt musik kommer den också att användas till det. Du skulle exempelvis kunna säga: ”Hitta musik som håller på att slå igenom på TikTok, kombinera det med den shoegaze-musik jag gillade när jag gick på universitetet på 90-talet och skapa en spellista åt mig.”

Då använder systemet den externa AI-modellen för att förstå vilken musik det pratas om på TikTok. Därefter använder det vår egen infrastruktur för att förstå min musiksmak, bygger en spellista och börjar spela den. Det är den typen av saker vi gör med Sonos 27Voice.

Matt Bolton: Jag antar att den externa AI-modellen kommer att förändras med tiden, men vilken använder ni vid lanseringen?

Tom Conrad: Vi går inte in på detaljer kring infrastrukturen vid lanseringen, men du har rätt i att en del av flexibiliteten med det här upplägget är att vi kan byta mellan olika avancerade AI-modeller för att exempelvis optimera kostnader och liknande.

Matt Bolton: Den andra sidan av AI-funktionerna ni presenterade som jag verkligen är intresserad av är MCP-integrationen. Sonos har en lång historia av att vara relativt utvecklarvänligt och öppet, vilket ni också betonade mycket när ni presenterade det här operativsystemet. MCP-integrationen känns därför lite som att ni återigen omfamnar idén om att ni faktiskt vill att människor ska skapa saker som fungerar tillsammans med ert system.

Tom Conrad: Jag tror att en av de mest spännande sakerna som hänt under den senaste tiden – egentligen inte ens under de senaste två åren, utan bara under de senaste sex månaderna – är att vi plötsligt ser vanliga människor kunna skapa mjukvara. Vi ser det överallt inom företaget och vi ser det bland våra kunder runt om i världen.

Redan idag är inofficiell och hackad API-åtkomst till Sonos ett väldigt vanligt användningsområde för vibe coding. Man hör många, inklusive en hel del väldigt välkända personer, prata om hur de bygger egna lösningar för att styra sina system. Jag träffar dessutom hela tiden kunder som experimenterar med den här typen av saker.

Därför lanserar vi Sonos 27MCP, som ger våra kunder officiell tillgång till en omfattande uppsättning funktioner i Sonos-systemet, så att de kan interagera med musik genom vilken AI-agent de själva väljer. Sonos kommer att dyka upp i connector-katalogen för Claude – och i connector-katalogerna för ChatGPT, Grok och Gemini – tillsammans med Slack, Kalender, Figma och alla andra tjänster som du kanske interagerar med via Claude under en vanlig dag.

Du kommer att kunna göra enkla saker som att sänka musiken direkt via Claude, eller vilken tjänst du nu använder på mobilen, i dess app, datorapp eller webbläsare. AI:n kommer att ha tillräckligt med kontext för att förstå att musiken spelas på ditt Sonos-system, hitta det som spelas och sänka volymen.

Den kommer också att kunna kedja ihop olika verktyg. Du skulle exempelvis kunna säga: ”Titta i min kalender och se festen som är på gång, kolla vilka som kommer och hjälp mig komma fram till vilken musik som skulle passa bra utifrån vad vi vet om de här personerna från min mejlhistorik med dem.” Det är ett ganska dåligt, påhittat exempel. Men systemet är väldigt bra på att kombinera flera olika verktyg med sin egen förmåga att dra slutsatser och lösa den typen av uppgifter.

Som du är inne på finns det dessutom en enorm möjlighet för hobbyutvecklare att skapa skräddarsydda sätt att styra Sonos, både genom mjukvara och hårdvara. Den här infrastrukturen gör det möjligt att integrera Sonos med de nya AI-agentplattformarna som OpenClaw och Hermes. Det kommer sannolikt att dyka upp dussintals sådana plattformar under det kommande året och vi kommer att kunna vara en del av den utvecklingen.

Jag tror att det kommer att bli riktigt roligt att se vad våra kunder gör med det här. Jag tycker dessutom att det är en ganska unik möjlighet, eftersom det krävs två saker för att göra det bra. Först behövs den tekniska infrastrukturen – alltså möjligheten att komma åt systemets olika funktioner och kommandon via internet – vilket väldigt få aktörer har.

Sedan krävs också ett slags filosofiskt synsätt där man anser att öppenhet är något positivt och att integration och åtkomst från tredjepartssystem inte gör oss mindre relevanta. Tvärtom stärker det oss. Alla företag – kanske inget annat företag – har det synsättet.

Matt Bolton: Det känns också som att det måste vara en del av att bygga ett framtidssäkert system, eftersom MCP verkar vara ett ganska plattformsoberoende tillvägagångssätt. Om exempelvis Apple lägger till bra stöd för MCP i Siri behöver ni egentligen inte göra något för att stödja det. Men blir det samtidigt svårare för er att utveckla systemet när ni vet att det kommer att finnas ett så öppet sätt för olika AI-agenter att ansluta till och interagera med det? Komplicerar det utvecklingen och planeringen av nya funktioner på något sätt?

Tom Conrad: Som en liten parentes bör jag först säga att det mycket väl kan visa sig att Apples lösning för den här typen av integrationer inte blir MCP, utan det som de kallar App Intents. Just nu lanserar vi även stöd för App Intents på Apples plattform, så den delen har vi också på plats. Funktionellt finns det i princip en direkt motsvarighet mellan dem – var själva anslutningen ligger skiljer sig åt, men vad man kan göra med den är väldigt likartat.

Hur ska jag uttrycka det … Det kanske värsta tänkbara scenariot är att all tredjepartsinteraktion med din produkt sker genom hackade lösningar och API:er som egentligen inte stöds. Jag har en vän som precis har fått barn och som går upp tidigt för att jobba. Han vill få en notis när hans fru vaknar så att han kan sätta på kaffet. Så han gav i princip [Claude] Fable uppgiften: ”Ta reda på när min fru vaknar.” Då hackade agenten hans smarta säng. Sedan sade han: ”Och starta kaffemaskinen [då].” Då hackade den API:et till hans kaffemaskin.

Jag vet inte om jag skulle vilja befinna mig på andra sidan av den utvecklingen. För om jag då ändrar någon liten detalj i hur mitt system fungerar kan de här lösningarna plötsligt sluta fungera. Jag tror dessutom att kunden då skyller på företaget som tillverkar kaffemaskinen eller den smarta sängen. De skyller inte på att de själva i praktiken har byggt en hackad lösning ovanpå en infrastruktur som aldrig var avsedd att användas på det sättet.

Så jag tror att den nya världen i viss mån kräver en vilja att delta i den här utvecklingen. Jag är väldigt entusiastisk över att MCP-infrastrukturen ger oss ett strukturerat och bra sätt att göra det på – inte bara genom att bygga integrationen en gång och sedan kunna använda den på flera plattformar, utan också genom att skapa ett kompatibilitetslager som kan finnas kvar medan vi fortsätter utveckla våra tjänster i bakgrunden.

Matt Bolton: En annan sak jag ville fråga om, med tanke på allt prat om att det här ska vara en öppen plattform, är exakt hur öppen vi pratar om. Skulle vi kunna få se Sonos 27 på andra enheter, alltså hårdvara som inte kommer från Sonos?

Tom Conrad: Jag tror att magin med Sonos, åtminstone just nu, verkligen ligger i kombinationen av det vi gör med hårdvaran och det vi gör med mjukvaran. Man ska aldrig säga aldrig, men åtminstone när det gäller vår huvudsakliga ljudverksamhet tror jag att vårt fokus ligger på att skapa våra egna exceptionella upplevelser för hemmet.

Jag ska dock sätta en liten asterisk vid det. Vi har ett väldigt bra samarbete med Peloton som började med att vi hjälpte till att finjustera ljudupplevelsen i deras senaste träningsutrustning. Med tiden utökas det samarbetet så att Sonos-systemet i kundernas hem kan bli den plats där ljudet från [Pelotons produkter] spelas upp. Det är inte riktigt samma sak som att lägga vårt operativsystem i andra företags ljudprodukter, men det är ett bra exempel på hur vi fortsätter arbetet med att integrera Sonos överallt där våra kunder vill kunna använda det.

Matt Bolton: När det gäller Sonos Ace Ultra är den stora nyheten för inbitna Sonos-fans förstås anslutningen till Sonos-systemet, vilket många hade hoppats att den första Ace-modellen skulle erbjuda. Varför krävs den nya hårdvaran Headphone Engine 2 för att göra det möjligt?

Tom Conrad: Det var två saker som behövde lösas för att kunna ansluta hörlurarna ordentligt till systemet. För det första behövde vi bättre Wi-Fi-prestanda och säker lagring och överföring av [säkerhets]uppgifter, vilket är djupt integrerat i själva chipet som sitter i hörlurarna.

Tyvärr har Ace inte den plattformen, så vi kunde inte på ett ansvarsfullt sätt lägga till funktionen i Ace utan att exempelvis riskera att ditt Wi-Fi-lösenord exponeras på ett öppet nätverk under konfigurationen. Utan hörlurarnas förbättrade Wi-Fi-kapacitet kunde vi dessutom inte få den nätverksprestanda vi ville ha när du rör dig runt i hemmet med hörlurarna.

Men som du är inne på är jag väldigt stolt över ursprungliga Ace. De är otroligt bekväma, har fantastisk batteritid och brusreducering i toppklass. Det är helt enkelt väldigt bra hörlurar.

Samtidigt är de kanske det tydligaste exemplet på hur företaget under den perioden hade glömt hur viktigt det är att se till att produkterna vi utvecklar verkligen blir en del av Sonos-systemet och inte bara ett par exceptionellt bra hörlurar. För om vi ska vara ärliga finns det många exceptionellt bra hörlurar på marknaden.

Så redan från första början med Ace Ultra visste vi att vi behövde göra det våra kunder efterfrågade allra mest: göra hörlurarna till en naturlig och intuitiv del av [Sonos]-systemet.

Det finns två sätt att använda den här funktionen. Det första känns nästan magiskt: du kan gå fram till vilken högtalare som helst som spelar musik hemma, trycka på en knapp på hörlurarna och musiken flyttas direkt från högtalaren till hörlurarna.

Sedan kan du gå till en annan del av huset, ställa dig framför [en annan högtalare] och trycka på knappen igen. Då flyttas musiken eller annat innehåll från hörlurarna till den högtalaren. Ingen app, ingen fördröjning och ingen Bluetooth – det är helt enkelt Sonos ”Fabric”-teknik som gör den här smidiga och sömlösa upplevelsen möjlig i hela hemmet.

Jag sade att det var två saker som gjorde den här funktionen möjlig. Den första är hårdvaran som finns i de nya hörlurarna. Den andra är något som sker i själva operativsystemet. När vi lanserade Amp Multi byggde vi nämligen en virtualiseringsteknik som gör det möjligt för en enda instans av Sonos OS att köra flera instanser av systemets mjukvara samtidigt. I Amp Multi behövs det eftersom du har en enda enhet som driver fyra olika rum.

Vi har nu tagit den tekniken och utökat den till hela den moderna högtalarfamiljen. Det innebär att den Sonos Play som står här på skrivbordet bredvid mig kan köra mer än en instans av mjukvaran samtidigt. Hörlurarna har inte tillräckligt mycket processorkraft för att själva köra hela Sonos-systemet – men det behöver de inte heller, eftersom de kan utse en högtalare i nätverket som fungerar som en slags proxy åt dem.

När musiken flyttas från högtalaren [till hörlurarna] startar vi alltså en virtuell instans av Sonos [mjukvara] i en av högtalarna. Det kan vara högtalaren du står framför, men det kan också vara en annan högtalare som för tillfället inte används lika mycket. Sedan skickas ljudet som en ström över nätverket till hörlurarna, istället för att hela Sonos-systemet behöver köras direkt i hörlurarna.

Det häftiga är att högtalaren som gör allt det här arbetet fortfarande har tillräckligt med prestanda över för att fungera som en vanlig högtalare och spela musik för någon annan i hemmet. Så det är en funktion som verkar väldigt enkel på ytan, men det händer väldigt mycket bakom kulisserna.

Sonos Fabric är namnet vi har gett den grundläggande Sonos-tekniken som knyter samman, grupperar och ansluter hörlurarna till resten av systemet. En annan spännande sak vi gör med Fabric i den här lanseringen är att introducera det vi kallar Portable Surrounds, som gör det möjligt att använda en Sonos Play eller Move som surroundhögtalare i en hemmabioanläggning.

Tanken är alltså att du kanske har en Sonos Play eller ett par Move-högtalare i köket, på uteplatsen eller någon annanstans. När det är dags för filmkväll kan du ta in dem, ställa dem [bakom dig] och använda dem som surroundhögtalare för en Atmos-upplevelse i vardagsrummet. När filmen är slut kan du sedan flytta tillbaka dem och fortsätta använda dem på sina vanliga platser i hemmet.

Det som är så häftigt rent tekniskt är att sättet en högtalare blir en del av hemmabiosystemet på skiljer sig fundamentalt från hur en högtalare ansluter till Sonos grupperingsarkitektur [för multiroom]. Det beror på att kraven på låg latens mellan soundbaren och surroundhögtalarna är mycket högre.

När en högtalare blir en del av en hemmabiokonfiguration ansluter den därför, ur ett nätverksperspektiv, direkt till soundbaren. Den går inte via ditt vanliga hemnätverk. Så när du tar en högtalare som stått i köket och varit en del av det vanliga multiroom-systemet och flyttar den till en position som [hemmabio]-satellit behöver en hel del saker ske automatiskt i bakgrunden.

Först måste soundbaren och högtalaren upptäcka varandra. Vi använder accelerometern i den portabla högtalaren för att känna av att den har lyfts upp och ställts ner. När den ställs ner skickar vi ut en ultraljudssignal. Om det finns en soundbar i rummet som kan höra signalen skickar den ett svar, varpå enheterna kommunicerar med varandra för att fastställa avstånd och placering från vänster till höger, automatiskt finjustera ljudet och upprätta hemmabions direkta nätverksanslutning – allt utan att du behöver göra någonting. Ingen app behövs överhuvudtaget.

Det här är ytterligare en sådan funktion som man nästan måste uppleva för att verkligen uppskatta, men jag är otroligt entusiastisk över att vi nu börjar lansera den här typen av mycket mer flexibla hemmabiokonfigurationer. Det liknar inget annat som resten av branschen erbjuder idag.

Matt Bolton: Kan du berätta om den nya elementdesignen i Ace Ultra? Vad ville ni förändra jämfört med föregångaren?

Tom Conrad: Vi har några av världens mest avancerade ljudingenjörer som arbetar med de här produkterna och de ville leverera djupare bas, tydligare detaljer och en mer väldefinierad ljudbild med mindre distorsion. Med Ace Ultra fick vi möjlighet att utveckla ett skräddarsytt element och finjustera det i studion tillsammans med några av världens främsta och prisbelönta ljudingenjörer.

Man behöver höra dem och jämföra dem sida vid sida med Ace för att verkligen märka skillnaden, men jag tror att du kommer att uppleva en djupare basåtergivning, tydligare detaljer och [bättre] balans över hela frekvensområdet.

Matt Bolton: Jag tyckte att det var väldigt intressant att Beam Ultra på sätt och vis kliver in och tar den plats i sortimentet där ursprungliga Arc hamnade efter lanseringen av Amp Ultra. Varför valde ni att pressa in fler kanaler i det mindre Beam-formatet istället för att hålla fast vid den större och mer flexibla Arc-designen för den här delen av sortimentet?

Tom Conrad: Vårt mål var helt enkelt att skapa världens bästa mellanstora soundbar. Det finns fortfarande gott om människor runt om i världen som vill ha ett mindre format. De vill ha något som enkelt får plats under TV:n när den står på en TV-bänk, eller något som passar till en mindre TV. Eller så vill de helt enkelt ha en produkt som inte drar lika mycket uppmärksamhet till sig som en större soundbar.

Samtidigt vill de ha äkta 7.1.2-kanaligt Dolby Atmos. De vill ha höjdkanaler som verkligen placerar dem mitt i händelsernas centrum. Därför har vi byggt Beam Ultra med totalt nio element, inklusive två uppåtriktade element som studsar ljudet mot taket och väggarna för att skapa den omslutande upplevelsen.

Om du tillbringar lite tid med vilken hemmabioanvändare som helst inser du snabbt att de verkligen vill ha en kristallklar dialog där rösterna alltid hörs tydligt, även i intensiva och stökiga scener. Därför har återgivningen av dialog från centerkanalen förbättrats dramatiskt i Beam Ultra.

De vill också ha bas med ordentlig tyngd utan att behöva ställa in en subwoofer i rummet. De vill ha musik som låter stort och har en tydlig ljudbild. Innehållsskaparna vill samtidigt ha produkter som kan återge deras ursprungliga intentioner i vardagsrummet med hög precision.

Det är väldigt svårt att prata om produkter som levererar den här typen av ljudupplevelser innan människor faktiskt har fått möjlighet att uppleva dem själva. Men alla vi har visat Beam Ultra för har haft svårt att tro hur stor och närvarande ljudupplevelse man får från en så liten soundbar.

Matt Bolton: Så när ni pratade med kunder kom ni alltså fram till att personer som köper en soundbar i den här prisklassen oftare föredrar ett mindre format framför ett större – även om det innebär att utvecklingen blir mer komplicerad för er?

Tom Conrad: Precis. Vi har redan världens bästa stora soundbar i Arc Ultra. Så frågan för resten av marknaden var egentligen: vad kan vi göra för att åstadkomma ett enormt generationskliv när det gäller kapacitet? Det är därifrån Beam Ultra kommer.

Matt Bolton: Det känns som att ni hade kunnat välja 5.1.2 kanaler för Beam Ultra och att många förmodligen hade varit nöjda med det om ljudkvaliteten samtidigt blev bättre. Vad var det under utvecklingen som gjorde att ni landade i att 7.1.2 var nödvändigt, eller helt enkelt rätt väg att gå?

Tom Conrad: En del av förklaringen är att vi redan levererar en exceptionellt bra 5.1.2-upplevelse med Beam. Vi ville verkligen hitta ett sätt att bredda produktportföljen istället för att bara uppdatera Beam.

Därför kommer Beam att finnas kvar i sortimentet som vårt alternativ för den mer prismedvetna kunden som vill ha en 5.1.2-upplevelse, medan Beam Ultra placerar sig ovanför den och erbjuder en mer omslutande Atmos-surroundupplevelse.

Om du vill ha en högtalare som är lika snygg som den låter bra kan Marshall Stanmore IV vara precis rätt val. Den bygger vidare på allt som gjorde föregångaren uppskattad, men förbättrar receptet med en bredare ljudbild, fylligare bas och bättre reglage.

Eftersom jag själv äger – och verkligen gillar – den tidigare modellen hade jag höga förväntningar på Stanmore IV. Lyckligtvis levde den upp till dem. Den levererar ett imponerande ljud, ett genomtänkt funktionsutbud och en design som verkligen drar blickarna till sig. Men är den värd sitt relativt höga pris? Efter många timmars tester tycker jag nog det.

Innan vi avgör om Marshall Stanmore IV hör hemma bland de bästa Bluetooth-högtalarna är det värt att titta på specifikationerna. Högtalaren bygger i grunden på samma konstruktion som sitt mindre syskon, Marshall Acton IV, men med en avgörande skillnad: en större baselement.

Här får du ett 5-tums baselement med 60 W förstärkning, tillsammans med två diskanter på 0,75 tum som drivs av 25 W vardera. Resultatet är ett stort, kraftfullt och engagerande ljud.

Jag började testet med Are You Gonna Go My Way av Lenny Kravitz, och Stanmore IV hanterade låten mästerligt. De skrikande elgitarrerna hade utmärkt klang och skar igenom ljudbilden med imponerande tydlighet, samtidigt som sången lät både kraftfull och känslosam.

När jag sedan bytte till den djupare Vision of Love av Lewis Taylor fortsatte högtalaren att imponera. Den djupa basen slog till med enorm kraft samtidigt som den förblev kontrollerad och välbalanserad. Det bästa är att den fylliga basen aldrig sker på bekostnad av resten av ljudbilden. Trummorna i de högre registren lät livfulla och uttrycksfulla, medan rösterna i mellanregistret fick gott om utrymme att ta plats. Basen sträcker sig dessutom ända ner till 38 Hz, vilket ger imponerande djup även i subbasen.

Marshall har nu även lagt till stöd för LDAC, vilket ger högupplöst ljud via Bluetooth. Det gjorde det betydligt lättare att uppfatta de små nyanserna i Allie X:s Black Eye, där andetag och subtila vokaldetaljer framträdde tydligare. Även om jag skulle beskriva Stanmore IV:s ljudprofil som energisk, med tydligt fokus på den kraftfulla basen, levererar den samtidigt ett detaljerat och nyanserat ljud.

En av begränsningarna hos lillebror Acton IV var stereobilden. Den lyckades skapa en hygglig känsla av stereo, men den mindre storleken gjorde att separationen mellan instrumenten aldrig blev särskilt övertygande. Stanmore IV:s större kabinett och bredare format gör däremot stor skillnad. I Foxey Lady av Jimi Hendrix fick jag en betydligt tydligare stereoeffekt, där den ledande gitarren placerades distinkt ute till höger.

Mer generellt skapar Stanmore IV en bred och omslutande ljudbild. Marshall har uppgraderat både diskanterna och högtalarens vågledare för att sprida ljudet jämnare och fylla rummet på ett mer effektivt sätt. Oavsett exakt hur företaget har lyckats med det fungerar det mycket bra i praktiken.

Marshalls teknik Dynamic Loudness såg dessutom till att ljudet behöll imponerande klarhet även när jag höjde volymen ordentligt. Visst märks viss komprimering om man spelar på maximal volym, men jag blev ändå imponerad över hur väl högtalaren behöll kontrollen även vid riktigt höga ljudnivåer. På den punkten presterar Stanmore IV faktiskt bättre än den mindre Acton IV, sannolikt tack vare det större baselementet och det rymligare kabinettet.

Sammantaget levererar Marshall Stanmore IV ett kraftfullt, engagerande och väldigt underhållande ljud med imponerande djup och uttryck. Den spelar med självförtroende och pondus, men har samtidigt tillräckligt med finess för att återge de små detaljerna i musiken. Den bredare ljudbilden och den mer förfinade basen gör dessutom att den lyckas överträffa sin redan mycket lyckade föregångare.

Nu är det dags att lämna ljudkvaliteten bakom oss och titta på vilka funktioner Stanmore IV erbjuder. Har du redan läst mitt test av Marshall Acton IV kommer mycket att kännas bekant.

Stanmore IV använder Marshalls nya app, där du kan spara upp till tre egna EQ-profiler med hjälp av en fembands-equalizer. Du kan sedan växla mellan dessa profiler direkt via högtalarens M-knapp, vilket är smidigt om du snabbt vill anpassa ljudet till olika typer av musik. I appen finns också Placement Compensation, en funktion som optimerar ljudet beroende på var högtalaren är placerad, och du kan dessutom justera ljusstyrkan på LED-indikatorerna.

Precis som Stanmore III har den även RCA- och 3,5 mm-ingångar, vilket gör det enkelt att ansluta exempelvis en skivspelare eller andra ljudkällor via AUX.

En funktion jag däremot verkligen saknar är Wi-Fi. Wi-Fi ger inte bara högre ljudkvalitet vid trådlös streaming, utan innebär också att irriterande telefonsamtal, notiser och andra ljud från telefonen inte plötsligt spelas upp via högtalaren. Dessutom är det här en högtalare som främst är avsedd för hemmet, där den utan problem hade kunnat vara ständigt ansluten till hemmets trådlösa nätverk.

Marshall har visserligen stöd för uppspelning i flera rum via Auracast, vilket gör att flera kompatibla Marshall-högtalare kan kopplas ihop. Men jag hade ändå gärna sett Wi-Fi som alternativ för den mest sömlösa och högkvalitativa lyssningsupplevelsen.

En annan funktion som saknas är stöd för röstassistenter. Till skillnad från modeller som Sonos Era 100 eller Bose Lifestyle Ultra finns ingen inbyggd smart röststyrning. Personligen är det inget jag använder särskilt ofta på högtalare, men jag vet att många uppskattar den typen av funktioner i en produkt som främst är tänkt att stå i hemmet.

Något som däremot lär tilltala de flesta är designen. Stanmore IV är en otroligt snygg högtalare. Visst påminner den mycket om sin föregångare, men jag tycker faktiskt inte att Marshall hade någon anledning att göra några större förändringar. Den nya modellen imponerar med ett elegant yttre i konstläder, ett vackert högtalargaller och lyxiga guldfärgade detaljer. Den känns som en riktig inredningsdetalj som lyfter vilket vardagsrum som helst, samtidigt som den levererar ett fantastiskt ljud.

Precis som på Acton IV är knapparna och reglagen ett nöje att använda. De reagerar direkt och känns gedigna, och om du snabbt vill justera ljudet finns även separata reglage för bas och diskant direkt på högtalaren.

Så återstår den stora frågan: är Marshall Stanmore IV värd sitt pris? Det här är ingen billig högtalare. Den kostar 4 399 kronor, vilket innebär att den är tusenlappen dyrare än Acton IV. Vid första anblick kan det kännas som en stor prisskillnad för en högtalare som på pappret mest skiljer sig genom ett större kabinett och ett något större baselement. Men enligt mig gör just de förändringarna större skillnad än man först kan tro.

Stanmore IV behåller kontrollen betydligt bättre vid höga volymer och levererar det där massiva, kraftfulla ljudet som Marshall blivit känt för. Det betyder inte att Acton IV är en sämre högtalare – tvärtom – men jag tycker att man faktiskt får valuta för pengarna när man väljer Stanmore.

Jag tycker också att Stanmore IV står sig mycket bra mot andra högtalare i samma prisklass. Den kostar mindre än exempelvis Denon Home 400, men levererar samtidigt ett kraftfullare ljud. Jag skulle dessutom säga att den bjuder på en mer karaktärsfull ljudbild än Sonos Roam 2, även om du då får klara dig utan Wi-Fi och vissa smarta funktioner.

Sammantaget är Marshall Stanmore IV en fantastisk högtalare som kombinerar ett energiskt och kraftfullt ljud med en otroligt snygg design och en genomarbetad app. Jag hade gärna sett att Marshall utrustat den med Wi-Fi, men tack vare stödet för LDAC och högupplöst Bluetooth-streaming rekommenderar jag ändå gärna den här musikaliska fullträffen från Marshall.

Marshall Stanmore IV: pris & släppdatum

• Pris 4 399 kronor
• Släpptes i juli 2026

Marshall Stanmore IV lanserades i juli 2026, ungefär fyra år efter att föregångaren kom ut på marknaden.

Den nya modellen presenterades samtidigt som Marshall Acton IV, som i praktiken är en mindre version av Stanmore IV.

Marshall Stanmore IV har ett rekommenderat pris på 4 399 kronor.

Marshall Stanmore IV: specifikationer

Bör du köpa Marshall Stanmore IV?

Köp den om…

Köp den inte om…

Marshall Stanmore IV: andra alternativ

Så testade vi Marshall Stanmore IV

• Testade högtalaren under flera dagar
• Användes i Future Labs dedikerade testrum för ljudprodukter
• Musiken streamades främst via Tidal

Jag testade Marshall Stanmore IV under flera dagar, då jag lyssnade på många timmars musik och gick igenom samtliga funktioner som högtalaren erbjuder.

Den största delen av testningen genomfördes i Future Labs särskilda testrum för ljudprodukter, där jag främst streamade musik via Tidal från min Xiaomi 17. Jag började med låtar från TechRadars referensspellista, som innehåller musik från en mängd olika genrer, men lyssnade även på ett stort antal spår från mitt eget musikbibliotek.

Mer generellt har jag testat ljudprodukter för TechRadar i flera år. Jag har recenserat allt från premiumhörlurar som Sony WH-1000XM6 till Dolby Atmos-soundbars som JBL Bar 1300MK2. Dessutom har jag testat över 50 Bluetooth-högtalare, däribland flera modeller från Marshall, exempelvis Marshall Middleton II och Marshall Acton IV.

• Först testad i juli 2026
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Marshall har uppdaterat sin mellanstora högtalare för hemmet och utlovar bland annat kraftigare bas, Dynamic Loudness-teknik och förbättrade diskanthögtalare. Efter att ha testat Acton IV själv kan jag konstatera att den i stort sett lever upp till de löftena.

Vi börjar med specifikationerna. Acton IV är utrustad med ett 60 W-baselement tillsammans med två diskanthögtalare på 25 W vardera, vilket ger ett kraftfullt och energifyllt ljud. Frekvensomfånget sträcker sig från 37 Hz till 38 kHz, vilket innebär att högtalaren når förvånansvärt djupt i basen med tanke på sitt kompakta format – och det märks verkligen. Men mer om det lite senare.

En av de största nyheterna jämfört med föregångaren är att Acton IV nu har en RCA-ingång. Det gör den till ett utmärkt val för dig som vill koppla in exempelvis en skivspelare, och det är enkelt att växla mellan Bluetooth och RCA via högtalarens inbyggda källväljare. Den klassiska 3,5 mm-ingången finns också kvar för dig som vill lyssna med förlustfritt ljud – något jag alltid uppskattar när jag testar de bästa Bluetooth-högtalarna.

Även om de här anslutningarna är välkomna hade jag gärna sett stöd för Wi-Fi. Det här är trots allt en högtalare som de flesta sannolikt kommer att ha stående hemma. Musikströmning via hemmets Wi-Fi-nätverk ger både stabilare anslutning och högre ljudkvalitet än Bluetooth, samtidigt som aviseringar från telefonen inte spelas upp genom högtalaren.

Marshall har åtminstone lagt till stöd för LDAC, något företaget successivt har börjat implementera i sina konsumentprodukter, vilket vi även såg med Marshall Milton ANC. Det möjliggör trådlös ljudöverföring i högre kvalitet via Bluetooth – förutsatt att din telefon eller annan ljudkälla stöder det – och fungerar särskilt bra med tjänster som Tidal.

Trots avsaknaden av Wi-Fi finns stöd för Auracast, vilket gör det möjligt att skapa ett multiroom-system tillsammans med andra produkter från Marshall, exempelvis soundbaren Marshall Heston 120 och Marshall Stanmore IV. Även vissa äldre modeller, som Marshall Acton III, kan anslutas till samma Auracast-system med hjälp av Marshall Heddon Streaming Hub.

Jag blev också positivt överraskad över att Acton IV använder den nya Marshall-appen, som tidigare varit reserverad för företagets TV-ljudprodukter. Den känns betydligt mer genomarbetad och lättanvänd än den äldre appen och innehåller bland annat en fem-bands equalizer där du kan spara tre egna ljudprofiler. Du kan dessutom konfigurera högtalarens M-knapp för att snabbt växla mellan dessa.

Via appen går det även att byta ljudkälla, optimera ljudet beroende på högtalarens placering, ställa in en timer för standby-läge och justera ljusstyrkan på LED-indikatorerna. Det är riktigt trevliga funktioner.

En sak som däremot kan avskräcka vissa köpare är att Acton IV saknar inbyggt stöd för röstassistenter. Den fungerar därför inte som en smart högtalare på samma sätt som exempelvis modeller från Sonos.

Men den stora frågan är förstås: hur låter Marshall Acton IV? Lyckligtvis är svaret väldigt bra.

Det första som slog mig var hur livlig högtalaren låter. Ljudsignaturen är energisk, med en framträdande och uppmärksamhetskrävande bas samtidigt som diskanten känns pigg och engagerande.

Det gjorde den särskilt rolig att lyssna på med mer fartfyllda genrer som elektronisk musik. I Get It On av Jansons levererades de ljusare trummorna med imponerande precision och attack. Samtidigt slog basen hårt utan att ta över sång eller syntar i mellanregistret. Även med djupare house-låtar blev jag genuint imponerad av hur långt ner i frekvenserna Acton IV sträcker sig. Den återger även den allra djupaste subbasen med ett fylligt och nästan jordbävningsliknande tryck.

Som tur är fortsätter högtalaren att prestera även med lugnare musik. I Sing To Me av Ned Doheny återgavs den själfulla sången med fin tyngd och god klarhet. Rösten separerades inte fullt ut från resten av ljudbilden, men när jag höjde mellanregistret i equalizern fick den lite mer utrymme att ta plats. Basen förblev ganska kraftfull, vilket gav låten en härligt funkig karaktär, även om vissa säkert föredrar att justera EQ-inställningarna efter egen smak.

Det är också värt att nämna att Acton IV använder en stereokonfiguration i stället för det enklare monoljud som många Bluetooth-högtalare fortfarande använder. Stereobilden är inte den mest imponerande jag har hört, men det är samtidigt fullt förståeligt med tanke på högtalarens storlek. När jag spelade All Along the Watchtower med Jimi Hendrix placerades sången tydligt i vänster kanal samtidigt som slagverken bredde ut sig betydligt mer än jag hade väntat mig. Med LDAC aktiverat imponerades jag dessutom av detaljrikedomen – små nyanser i sången och diskreta slagverksdetaljer återgavs med stor precision.

Min främsta invändning gäller hur Acton IV hanterar riktigt höga volymer. Trots att högtalaren använder samma Dynamic Loudness-teknik som Marshall Kilburn III upplevde jag att ljudet blev något hårdare när volymen passerade omkring 90 procent. Kompressionen blev mer märkbar, diskanten började låta en aning skarp och basen tappade en del av den kontroll som imponerade så mycket vid mer normala ljudnivåer.

Det är visserligen ganska vanligt att högtalare komprimerar ljudet nära maxvolym, men om du vill spela riktigt högt med bibehållen kontroll kan det vara värt att titta på den större Marshall Stanmore IV i stället.

Nu kommer vi till ett område där Marshalls högtalare nästan alltid briljerar: designen. Acton IV ser väldigt lik sin föregångare ut, men det är knappast något negativt. Den har ett stilrent hölje i konstläder, ett elegant högtalargaller och en riktigt snygg kontrollpanel i guldfärg. Den förstärkarinspirerade designen gör att den känns lika mycket som en inredningsdetalj som en högtalare.

Knapparna och reglagen är dessutom mycket responsiva och ger en härlig känsla att använda. Det finns även inbyggda reglage för bas och diskant, så att du snabbt kan justera ljudet utan att behöva öppna appen.

Men den viktigaste frågan återstår förstås: är Marshall Acton IV värd sitt pris?

Låt oss börja med prislappen. Acton IV kostar 3 299 kronor, vilket definitivt inte är billigt. Det placerar den i samma prisklass som högtalare med Wi-Fi-stöd, exempelvis Sonos Play, och modeller som JBL Authentics 200.

Jag tycker att Acton IV levererar ett ljud som absolut motsvarar priset. Den erbjuder kraftfull men samtidigt välkontrollerad bas, ett rent och detaljrikt mellanregister samt en livfull diskant. Den har dessutom gott om kraft och passar utmärkt i mindre eller medelstora rum.

Samtidigt kan avsaknaden av Wi-Fi bli en avgörande nackdel för vissa. För en högtalare som främst är tänkt att användas i hemmet är Wi-Fi ofta den föredragna anslutningen, eftersom den både ger högre ljudkvalitet och en smidigare upplevelse än Bluetooth.

Trots det gör den snygga designen, den välutrustade funktionsuppsättningen och framför allt den imponerande ljudkvaliteten att Acton IV fortfarande är en riktigt bra högtalare för hemmet. Sammantaget rekommenderar jag den varmt till dig som vill ha en kraftfull och stilren högtalare, även om du har begränsat med utrymme.

Om du däremot vill ha något mer portabelt är Marshall Kilburn III ett utmärkt alternativ. Den kostar ungefär lika mycket, men erbjuder dessutom bärhandtag, upp till 50 timmars batteritid och vattentålig konstruktion.

Marshall Acton IV: pris & släppdatum

• Pris: 3 299 kronor
• Lanserad: juli 2026

Marshall Acton IV lanserades i juli 2026, knappt fyra år efter att föregångaren kom ut på marknaden. Den presenterades samtidigt som Marshall Stanmore IV, som i praktiken är en större version av Acton IV.

I Sverige har Marshall Acton IV ett rekommenderat pris på 3 299 kronor.

Marshall Acton IV: specifikationer

Bör du köpa Marshall Acton IV?

Köp den om…

Köp den inte om…

Marshall Acton IV: andra alternativ

Så testade vi Marshall Acton IV

• Testad under flera dagar
• Använd i vårt dedikerade musiktestrum på Future Labs
• Musik strömmades främst via Tidal

Jag testade Marshall Acton IV under flera dagar i vårt dedikerade musiktestrum på Future Labs. Merparten av lyssningen skedde via Tidal och jag använde TechRadars referensspellista, som innehåller musik från en rad olika genrer. Jag spelade också ett stort antal låtar från mitt eget musikbibliotek för att få en bredare bild av högtalarens ljudkvalitet.

Mer generellt har jag testat ljudprodukter för TechRadar i många år. Jag har recenserat allt från trådlösa premiumhörlurar, som Sony 1000X The Collexion, till Dolby Atmos-soundbars som JBL Bar 1300MK2. Jag har dessutom testat fler än 50 Bluetooth-högtalare, däribland flera modeller från Marshall, som Marshall Middleton II och Marshall Kilburn III.

• Läs om hur vi testar produkter på TechRadar
• Först testad i juli 2026

De första sex månaderna av året har varit fantastiska för ljudälskare, med en rad riktigt bra portabla högtalare som täcker i princip alla behov. Här finns öronbedövande festhögtalare som garanterat retar upp grannarna, pyttesmå modeller perfekta för poddar, kompakta högtalare som passar utmärkt i duschen och tåliga följeslagare som fungerar nästan överallt. Vi har testat mängder av dem i våra djupgående recensioner.

Nu när vi har kommit halvvägs genom året har jag valt ut de fem bästa Bluetooth-högtalarna vi har testat hittills under 2026.

Det här är långt ifrån alla modeller som har lanserats i år. Ett exempel är IKEA:s Kallsup, som kostar 59 kronor och är så billig att man nästan kan köpa flera stycken och bygga en liten högtalarpyramid – den testade vi också. Jag har inte heller tagit med stationära trådlösa högtalare som visserligen har Bluetooth men främst är byggda för Wi-Fi. Här ligger fokus helt på portabla modeller.

Mitt urval bygger på våra djupgående tester, prisnivån och hur väl jag tycker att högtalarna passar de flesta användare.

5. Tribit Stormbox Micro 3

• Pris: 799 kronor
• Lanserades: april 2026
• Betyg: 4,5 av 5

Segmentet för prisvärda Bluetooth-högtalare är fullständigt översvämmat av alternativ, men det är svårt att hitta något som slår Tribit Stormbox Micro 3. Den är mycket billig redan till ordinarie pris och säljs dessutom ofta med rabatt jämfört med lanseringspriset på 799 kronor.

Med 24 timmars batteritid, en robust konstruktion och IP68-certifiering för damm- och vattentålighet är det här en högtalare som fungerar nästan överallt. Den enda 48 mm stora högtalarelementet må vara litet, men levererar ett förvånansvärt kraftfullt ljud med imponerande bas för sin kompakta storlek.

Jag gillar verkligen ljudet som Stormbox Micro 3 levererar. Den är en utmärkt allroundhögtalare som fungerar lika bra för musik som för poddar och ljudböcker.

Läs hela vårt test av Tribit Stormbox Micro 3.

4. Marshall Bromley 450

• Pris: 7 999 kronor
• Lanserades: 31 mars 2026
• Betyg: 4 av 5

Marshall Bromley 450 är den något mer sansade modellen i Bromley-serien av festhögtalare. Den är betydligt billigare än sitt betydligt dyrare syskon, men levererar ändå hela 400 W klass D-förstärkning och kan spela i över 40 timmar på en laddning – dock inte vid maximal volym. Med ett rekommenderat pris på 7 999 kronor är det en dyr högtalare, men du får också mycket prestanda för pengarna.

I vårt test av Marshall Bromley 450 lyfte vi särskilt fram dess 360-gradersljud, och möjligheten att parkoppla den med en andra Bromley via Auracast om 400 W mot förmodan inte räcker för att få byggnaden att skaka.

Som någon som har burit åtskilliga Marshall-förstärkare upp och ner för trappor till olika spelningar uppskattar jag dessutom att designen tydligt hämtar inspiration från företagets klassiska gitarrförstärkare och högtalarkabinetter. Precis som många av mina favoritrockband är den lite smått överdriven – och fantastiskt underhållande.

Läs hela vårt test av Marshall Bromley 450.

3. JBL Go 5

• Pris: 599 kronor
• Lanserades: april 2026
• Betyg: 5 av 5

JBL är ett av de mest välkända namnen inom Bluetooth-högtalare och fortsätter att leverera imponerande produkter till riktigt bra priser. Förra årets JBL Flip 7 och JBL Charge 6 hör fortfarande till våra favoriter, och i år har företaget uppdaterat sin minsta modell – JBL Go 5.

Den nya versionen fick högsta betyg i vårt test, där vi kallade den "den bästa lilla Bluetooth-högtalaren".

Med en uteffekt på 4,8 W är det förstås ingen festhögtalare, men den levererar ett förvånansvärt fylligt ljud från sitt lilla format. Lägg därtill snygg kantbelysning samt en tålig och vattentät konstruktion, så får du en av de mest välspelande kompakta högtalarna vi någonsin har testat.

Läs hela vårt test av JBL Go 5.

2. Sonos Play

• Pris: 3 899 kronor
• Lanserades: 31 mars 2026
• Betyg: 4,5 av 5

Hittills har jag fokuserat på högtalare som enbart använder Bluetooth, men nu är det dags för ett portabelt alternativ som också kan ingå i ett multiroom-system via Wi-Fi. Sonos är en av de största aktörerna på det området, och Sonos Play är ett fantastiskt tillskott till företagets sortiment – oavsett om du vill använda den som fristående högtalare, ta med den på resan eller integrera den i ett större Sonos-system.

Den är visserligen lite dyrare än många konkurrenter, men Sonos Play levererar ett kraftfullt och välbalanserat ljud, har utmärkt stöd för streamingtjänster och breda anslutningsmöjligheter, inklusive Hi-Res Audio via Wi-Fi. Dessutom fungerar USB-C-porten som ljudingång, vilket innebär att du med en adapter kan ansluta exempelvis en skivspelare eller någon annan ljudkälla med kabel.

Batteriet räcker i upp till 24 timmar, och när högtalaren inte används står den i ett stilrent laddningsställ. Det gör att den alltid är laddad och redo att följa med – det är bara att lyfta upp den och ge sig iväg.

Läs hela vårt test av Sonos Play.

1. JBL Xtreme 5

• Pris: 3 999 kronor
• Lanserades: april 2026
• Betyg: 5 av 5

Det här monstret får JBL Go 5 att se ut som om den vore byggd för en LEGO-figur. Den robusta, rejäla och öronbedövande högljudda JBL Xtreme 5 är en riktig bjässe som levererar en hypnotiserande bas från sitt förhållandevis stora kabinett. Den är visserligen bara marginellt större än sin föregångare, men ljudet har tagit ett betydligt större kliv framåt.

Som vi skrev i vårt test: "Så här gör man en uppgradering. Den här modellen erbjuder högre effekt, ett ännu mer imponerande ljud, belysning som ger den ett extra lyft rent estetiskt och en ännu tåligare konstruktion än sin föregångare."

Byggkvaliteten imponerar också. Den påminner mig om de gamla Nokia-telefonerna – om du tappade dem var det nästan större risk att marken gick sönder än telefonen.

Med IP68-certifiering för damm- och vattentålighet samt ett batteri som håller festen igång i upp till 28 timmar är JBL Xtreme 5 en fantastisk Bluetooth-högtalare. Om den däremot känns lite väl stor och tung är JBL Charge 6 från 2025 fortfarande ett utmärkt alternativ.

Läs hela vårt test av JBL Xtreme 5.

Här har vi samlat några av våra absoluta favoriter. Samtliga modeller är testade och rekommenderade av TechRadar och representerar några av de bästa portabla Bluetooth-högtalarna du kan köpa just nu.

Vilken modell passar dig bäst? Det beror förstås på hur du tänker använda den.

För vår del är Ultimate Ears Wonderboom 4 fortfarande en av de bästa resekompisarna. Den är ungefär lika stor som en kaffemugg, två högtalare kan parkopplas för stereoljud och den levererar mer än tillräcklig volym för tältplatsen eller picknickbordet, samtidigt som ljudet är välbalanserat och detaljerat.

Om du vill ha något ännu mindre är både Tribit StormBox Micro 3 och den något äldre JBL Go 4 ännu kompaktare och passar perfekt för soloturen. Vill du däremot fylla en större uteplats med musik är Bose SoundLink Flex (2nd Gen) och JBL Flip 7 betydligt kraftfullare alternativ.

En annan modell som sticker ut är JBL Grip, en relativt ny högtalare i JBL:s sortiment. Den lila färgvarianten är dessutom riktigt snygg. Om vi däremot skulle utse den mest stilfulla modellen på listan blir det Bang & Olufsen Beosound Explore. Den ser nästan ut som en exklusiv liten metallburk med inbyggd högtalare och karbinhake – och den är minst lika elegant som den låter.

Behöver du ännu större ljud och gärna en högtalare med axelrem är Tribit StormBox Lava ett riktigt bra alternativ. När vi testade den till ordinarie pris var vi inte helt övertygade om ljudkvaliteten, men sett till dagens pris är den betydligt mer attraktiv.

Och mitt emellan de allra minsta modellerna och de största festhögtalarna hittar vi JBL Flip 7. Den har ungefär samma storlek som en vinflaska och levererar ett ljud som känns imponerande stort i förhållande till formatet. För oss är det fortfarande en av de mest välbalanserade portabla Bluetooth-högtalarna på marknaden.

Bästa billiga Bluetooth-högtalare vi rekommenderar

Även den större HomePod 2 blir dyrare, men där handlar det om en lite mindre höjning på cirka 17 procent. Priset går från cirka 3 900 till 4 200 kronor.

Jag tycker att HomePod 2 klarar den prishöjningen, även om jag förstås hellre hade sett att produkter fortsatte att sjunka i pris med tiden. Den större HomePod-modellen är redan en premiumprodukt och erbjuder fortfarande mycket bra ljud i förhållande till priset.

Däremot tycker jag att den här förändringen är förödande för HomePod mini. Jag testade högtalaren när den lanserades och blev otroligt imponerad av hur stort dynamiskt omfång och hur mycket detaljrikedom den lyckades leverera – inte bara med tanke på priset, utan också med tanke på storleken. Under lång tid använde jag faktiskt ett stereopar som skrivbordshögtalare, trots att jag som ljudredaktör har möjlighet att testa i princip vilka högtalarsystem jag vill.

Därför har jag rekommenderat HomePod mini ända sedan lanseringen och lyft fram den som det bästa budgetalternativet i vår guide över de bästa trådlösa högtalarna. Visst är den, som alla HomePod-modeller, ganska begränsad när det gäller målgruppen – den passar egentligen bara hushåll som redan är djupt inne i Apples ekosystem – men enligt mig har den erbjudit ett värde som varit i en helt egen klass sedan lanseringen. Ja, till och med fem år senare.

Fram till nu.

Problemet är att avståndet till nästa riktigt prisvärda trådlösa högtalare plötsligt har krympt dramatiskt, och den högtalaren är den nyligen lanserade Sonos Era 100 SL.

Sonos-modellen erbjuder betydligt större ljud, fungerar med både Android och iOS, har stöd för alla stora streamingtjänster, Bluetooth, AirPlay och direktstyrning via app. Dessutom kan du ansluta analoga ljudkällor med hjälp av en adapter. Den är helt enkelt betydligt mer mångsidig, men det var lätt att acceptera HomePods begränsningar när den också var betydligt billigare.

I början av veckan skilde det 895 kronor mellan modellerna. Nu är prisskillnaden bara 495 kronor.

Visst är det en något orättvis jämförelse – jag jämför HomePod mini till ordinarie pris med ett rabatterat pris för Sonos-modellen – men samtidigt är den högst relevant, eftersom det är just det valet de flesta faktiskt kommer att ställas inför när de ska köpa en ny högtalare.

Sonos Era 100 SL brukar dessutom ofta säljas till rabatterat pris under årets större kampanjer. HomePod mini har däremot sällan fått några större prissänkningar och när det väl har hänt har det oftast bara rört sig om mindre rabatter.

När den nya prisnivån väl har etablerat sig kommer många därför att stå inför valet mellan en mycket begränsad HomePod mini för 1 695 kronor och en betydligt mer kompetent Sonos Era 100 SL för omkring 2 190 kronor.

Och trots att jag har varit en av HomePod minis största förespråkare sedan den lanserades kan jag helt enkelt inte rekommendera den längre.

JBL har dessutom ett enormt utbud av modeller, så jag tänkte hjälpa till att göra valet lite enklare. Jag har därför valt ut tre JBL-högtalare som jag faktiskt skulle lägga mina egna pengar på – med alternativ för alla budgetar.

Jag har valt en liten och prisvärd modell, ett mellanklassalternativ och en premiumhögtalare som passar perfekt för fester. Det finns verkligen något för alla här. Bara för att en högtalare inte finns med på listan betyder det inte att jag inte tycker om den – det här är helt enkelt de tre modeller jag själv skulle välja just nu.

1. JBL Go 5

Vi börjar med den lilla men kraftfulla JBL Go 5, som jag nyligen testade och gav högsta betyg – fem stjärnor. Enligt mig är Go 5 den bästa lilla högtalaren på marknaden just nu, med klart, precist och välbalanserat ljud, en extremt tålig konstruktion och ett imponerande utbud av funktioner.

Som en så här liten högtalare kan Go 5 förstås inte leverera jordskakande bas, men den spelar smart efter sina styrkor. Basen är snabb och slagkraftig snarare än överdriven och okontrollerad. Mellanregistret är klart och välbalanserat, medan diskanten är detaljrik och tydlig, vilket tillsammans ger ett imponerande ljud för en högtalare i det här formatet.

Här finns dessutom USB-C-ljud för förlustfri uppspelning och EQ-inställningar så att du kan anpassa ljudet efter din egen smak. Go 5 levererar ett fylligare och mer nyanserat ljud än sin föregångare, JBL Go 4, så även om du redan äger den modellen skulle jag faktiskt rekommendera en uppgradering.

Ytterligare en anledning att välja Go 5 framför Go 4 är designen. Den nya modellen har integrerad kantbelysning som gör musikupplevelsen ännu lite trevligare, särskilt i mörkare miljöer där du vill skapa lite extra stämning. Tåligheten har också förbättrats till IP68, vilket innebär att Go 5 är helt dammtät och klarar att ligga på upp till 1,5 meters djup i vatten i upp till 30 minuter – perfekt för stranddagar och poolfester.

Lägg därtill bra batteritid, stöd för Auracast och ett stöttåligt yttre, så är JBL Go 5 verkligen ett komplett paket – om än i ett väldigt litet format. Den kostar dessutom vanligtvis omkring 500 kronor, vilket gör den till ett riktigt fynd.

2. JBL Flip 7

JBL Flip 7 är utan tvekan den mest prisvärda Bluetooth-högtalare jag någonsin har testat. Det är ett djärvt påstående, jag vet.

Anledningen är faktiskt ganska enkel: ljudet den levererar är nästan svårt att tro på – inte bara med tanke på det låga priset, utan också med tanke på hur kompakt högtalaren är. Den femstjärniga Flip 7 är visserligen liten, men levererar ett stort och kraftfullt ljud, med en imponerande bas som verkligen gör avtryck. Samtidigt sker det inte på bekostnad av resten av frekvensregistret. Mellanregistret är nyanserat och detaljrikt, med röster som återges ovanligt tydligt, medan diskanten har en uttrycksfullhet som överträffar förväntningarna.

I övrigt ärver Flip 7 många av Go 5:s bästa egenskaper, som IP68-klassning, USB-C-ljud, Auracast och PlayTime Boost om du behöver lite extra batteritid – även om de ordinarie 14 timmarna räcker långt. Visst saknas den integrerade kantbelysningen här, men ljudkvaliteten och kraften är ett tydligt steg upp. Den maximala uteffekten ligger på 35 W jämfört med Go 5:s mer blygsamma 4,8 W.

Med ett pris på cirka 1 500 kronor levererar Flip 7 redan mer än vad prislappen antyder, men jag har sett den dyka upp på rea många gånger, så håll gärna utkik efter ett riktigt bra erbjudande.

3. JBL Xtreme 5

Sist, men definitivt inte minst, har vi JBL Xtreme 5. Om du har en större budget, vill ha riktigt kraftfullt ljud eller letar efter en högtalare för fester är det här modellen för dig. Den lanserades samtidigt som Go 5, så jag testade även den nyligen. Precis som sin mindre syskonmodell belönades den med högsta betyg – fem stjärnor.

Men vad är det egentligen som gör Xtreme 5 så speciell? Den har förstås alla funktioner jag redan nämnt, som IP68-klassad damm- och vattentålighet, förlustfri uppspelning via kabel och anpassningsbar EQ. Den stora skillnaden märks dock när det kommer till ljudet.

Xtreme 5 har en maximal uteffekt på hela 130 W, vilket innebär att den kan leverera ett närmast enormt ljud, med tung bas, ett drivande och direkt mellanregister samt livfull diskant. Även om den presterar utmärkt över hela frekvensregistret är det framför allt basen som imponerar mest. I mitt test beskrev jag den som "hypnotisk" och under testperioden blev jag gång på gång imponerad av den rena kraften i de lägsta frekvenserna – ett rejält kliv framåt jämfört med JBL Xtreme 4.

Dessutom klarar Xtreme 5 upp till 28 timmars batteritid, har stöd för JBL EasySing Mic för karaoke och, precis som Go 5, anpassningsbar LED-belysning. Om du vill ha den ultimata portabla festhögtalaren behöver du inte leta längre. JBL Xtreme 5 kostar vanligtvis 3 500 kronor, vilket är ett konkurrenskraftigt pris i premiumsegmentet för Bluetooth-högtalare – även om det utan tvekan är en ganska stor investering.

Majority Move M4 är en enorm Bluetooth-högtalare med en kraftfull uteffekt på 70 W, en robust design och generös batteritid, vilket gör att den påminner starkt om JBL Xtreme-serie.

Ja, det är tydligt att det Cambridge-baserade ljudmärket siktar in sig på JBL med sina Move-högtalare – och modellen jag testade är den mest kraftfulla i serien. Men kan Majority verkligen konkurrera med JBL med den här lanseringen? Här är vad jag tycker efter många timmars lyssnande med Majority Move M4.

På pappret har Majority Move M4 mycket av det man förväntar sig av de bästa Bluetooth-högtalarna. Den har Bluetooth 6.0 för anslutning med lång räckvidd, IP67-klassning som skyddar mot damm och vatten så att den klarar ett ordentligt dopp under ytan, samt hög uteffekt för att pumpa ut musik på fester och sammankomster.

Men den här modellen har svårt att hänga med konkurrenterna på flera områden. Och framför allt märks det i ljudkvaliteten.

Jag började utvärdera M4 ljud genom att spela What a Day av KOLTER. Den här houselåten lät inte alls som jag hade hoppats – jag slogs direkt av hur komprimerat ljudet var, med burkiga slagverk som lät påfrestande även vid måttliga volymnivåer. Basen saknade dessutom den pondus och slagkraft jag var ute efter, och det lägre registret började låta förvrängt vid högre volymer.

Det var en liknande historia med I'll Be Your av RUZE. Basen saknade dynamik, vilket gjorde att låtens dropp kändes antiklimaktiska. Mellanregistret lät inte heller särskilt väl separerat eller fylligt, och spåret saknade helt enkelt den kropp och energi som krävs för att återge dess spänning och livfullhet.

Inte ens med ett mer avskalat spår som 78 Rotações av Jards Macalé blev jag särskilt förtjust i M4. Den hanterade visserligen den mindre krävande karaktären hos låten bättre, med relativt tydliga röster och tillräckligt god balans genom frekvensregistret. Men de akustiska gitarrernas klang var varken särskilt korrekt eller uttrycksfull, och de finare detaljerna lyckades inte fånga min uppmärksamhet.

Även om M4 kan spela relativt högt, delvis tack vare uteffekten på 70 W, låter den ofta mer skrikig än kontrollerad och slagkraftig. Basen saknar den dynamik och drivkraft man kan förvänta sig, och med en komprimerad diskant som ibland drar åt det hårda hållet har den här högtalaren svårt att konkurrera rent ljudmässigt.

Jag upplevde ett mediokert ljud både vid Bluetooth-streaming och när jag använde en trådbunden anslutning via en 3,5 mm-kabel. Du kan även använda högtalaren tillsammans med ett USB-minne eller ett microSD-kort om du föredrar det. Båda dessa lyssningsalternativ är visserligen ganska nischade, men de finns där.

Det finns några mer intressanta funktioner ombord, däribland anpassningsbar RGB-belysning. Du kan trycka på ljusknappen på högtalaren och anpassa färger och mönster efter eget tycke. Även om jag föredrar den mer stilrena belysningen hos JBL Xtreme 5 ser det helt okej ut här. Du kan dessutom stänga av belysningen om du vill spara batteri.

På tal om batteritid får du imponerande 30 timmars användning, vilket är bättre än hos budgetalternativ som Tribit Stormbox Lava. Bland övriga funktioner finns inbyggd mikrofon för handsfree-samtal samt möjlighet att para ihop flera högtalare samtidigt – även om jag personligen inte är säker på varför någon skulle vilja ha två av dessa.

Den största svagheten på funktionssidan är dock att M4 saknar en tillhörande app. Det innebär att det inte finns några EQ-inställningar (ett stort minus) och inget sätt att justera belysning eller andra användbara inställningar på distans. Det här är numera en självklar funktion hos många Bluetooth-högtalare, så det var en besvikelse att se.

Innan vi avrundar vill jag prata lite om designen. Den här högtalaren är definitivt inspirerad av JBL Xtreme 4, med sin nästan cylindriska form, tygklädda utsida och gummerade knappar. Men den känns som ett betydligt mindre tilltalande alternativ. Jag var inget fan av det något rangliga handtaget, den blågrå färgsättningen eller de billigt utseende passiva radiatorerna på sidorna. Den typen av saker är förstås subjektiva, men M4 design föll mig inte alls i smaken.

Med det sagt känns högtalaren förhållandevis tålig, och IP67-klassningen innebär att den är väl skyddad mot damm och dessutom kan sänkas ned i upp till en meter djupt vatten i så länge som 30 minuter, vilket är en mycket bra nivå av skydd.

Okej, Majority Move M4 är knappast den dyraste modellen på marknaden. Den har ett pris cirka 1 400 kronor. Men konkurrenter som Tribit Stormbox Lava går att köpa billigare och även om den modellen kan vara lite väl tung på basen låter den utan tvekan bättre än den här högtalaren från Majority. JBL Xtreme 4 går dessutom regelbundet att hitta på rea för omkring 2 000-2 500 kronor, och även om det är en märkbar prisskillnad är kvalitetslyftet enormt.

Skulle jag rekommendera Majority Move M4? Tyvärr är svaret nej. Trots sin relativt robusta konstruktion och imponerande batteritid levererar den ett svagt och oförfinat ljud som saknar energi i basen och kontroll i diskanten. Det finns en genomgående komprimerad ljudkaraktär här, vilket gör att dina favoritlåtar helt enkelt inte låter så bra som de skulle kunna göra. Istället skulle jag rekommendera att du slår till på en JBL Xtreme 4 när den är på rea, om det är den här typen av högtalarstorlek du är ute efter – och om den passar den budget du har avsatt.

Majority Move M4: pris & släppdatum

• Svenskt pris på cirka 1 400 kronor
• Lanserades i januari 2026
• Budgetvänligt alternativ till JBL Xtreme-serien

Majority Move M4 lanserades i januari 2026 och kostar cirka 1 400 kronor, vilket gör den betydligt billigare än konkurrenter som JBL Xtreme-serie. Trots att den är den största modellen i Move-familjen är den fortfarande ett förhållandevis budgetvänligt alternativ.

Majority Move M4: specifikationer

Bör du köpa Majority Move M4?

Köp den om...

Köp den inte om...

Majority Move M4: andra alternativ

Så testade vi Majority Move M4

• Testade högtalaren under en veckas tid
• Streamade främst musik via Tidal
• Jämförde med konkurrenter i samma storleksklass

Jag tillbringade många timmar med att testa Majority Move M4 under loppet av en vecka och utvärderade den i vårt dedikerade musiktestrum på Future Labs.

För det mesta streamade jag musik via Tidal, men jag använde även Spotify då och då. Till att börja med gick jag igenom låtar från TechRadars referensspellista, som innehåller musik från en mängd olika genrer, men jag såg också till att lyssna på ett stort antal spår från mitt eget musikbibliotek.

Mer generellt har jag tillbringat flera år med att testa ljudprodukter här på TechRadar, däribland ett stort antal portabla högtalare – jag har till och med sammanställt vår guide över de allra bästa Bluetooth-högtalarna. Jag jämförde Move M4 med konkurrenter som JBL Xtreme 4 och Tribit Stormbox Lava, vilka jag själv har testat, så jag visste exakt hur Majoritys högtalare stod sig mot konkurrensen.

• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar
• Först testad i juni 2026

Allt som har en uppkopplad komponent kommer förr eller senare att förlora den. Nedstängningar av servrar har tidigare drabbat allt från multiplayer-spel till den kortlivade musikplattformen PlaysForSure och nu är det Sonys produkters tur.

Precis som Bose tidigare i år stänger Sony ner servrarna för vissa av sina ljud- och bildprodukter. Men till skillnad från Bose, som gjorde stora ansträngningar för att låta användarna behålla så mycket funktionalitet som möjligt, kommer Sonys enheter att förlora flera centrala funktioner till följd av beslutet.

Förändringarna sker inte omedelbart – de börjar gälla först den 17 november 2026 – men de omfattar ett stort antal modeller, däribland AV-receivrar, Blu-ray-spelare, högtalare och soundbars. Den fullständiga listan över berörda produkter finns på Sonys hemsida, men vi har också inkluderat den längst ner i den här artikeln.

Vad Bose gjorde – och vad Sony inte gör

Tidigare i år avslutade Bose det uppkopplade stödet för sina SoundTouch-högtalare, som först introducerades 2013. Högtalarna fortsatte dock att fungera fullt ut, och även om Boses egen SoundTouch-streaming stängdes ner fortsatte både AirPlay och Spotify Connect att fungera.

Sonys förändringar är betydligt mer omfattande. Från och med november kommer följande tjänster inte längre att vara tillgängliga på de berörda enheterna:

• Amazon Prime Video
• Google Cast
• Netflix
• Pandora
• Slacker Radio
• Spotify
• Vudu

Sony förklarar att: "Åtkomst till nätverkstjänster som stöds kommer inte längre att vara tillgänglig på berörda modeller och eventuella nedladdade nätverkstjänster kanske inte längre går att använda på de berörda modellerna ... vi ber om ursäkt för eventuella besvär och uppskattar er förståelse."

Även om de flesta av de berörda modellerna har några år på nacken handlar det om ett stort antal produkter: nio soundbars, 16 AV-receivrar, 17 Blu-ray-spelare, flera Blu-ray-hemmabiosystem och fem uppsättningar trådlösa högtalare. Det innebär att nedstängningen sannolikt kommer att påverka ganska många användare.

Vilka Sony-produkter påverkas av nedstängningen 2026?

Ljudsystem och mikrosystem

• CMT-MX700NI
• HAP-S1
• HAP-Z1ES
• MAP-S1
• NAC-SV10

AV-receivrar

• STR-DA1800
• STR-DA2800ES
• STR-DA3700ES
• STR-DA5700ES
• STR-DA5800ES
• STR-DN1020
• STR-DN1030
• STR-DN1040
• STR-DN1050
• STR-DN1060
• STR-DN1070
• STR-DN1080
• STR-DN840
• STR-DN850
• STR-DN860
• STR-ZA810ES

Blu-ray-spelare

• BDP-BX18
• BDP-BX37
• BDP-BX38
• BDP-BX57
• BDP-N460
• BDP-S185
• BDP-S270
• BDP-S280
• BDP-S370
• BDP-S380
• BDP-S390
• BDP-S470
• BDP-S480
• BDP-S570
• BDP-S580
• BDP-S770
• BDP-S780

Blu-ray-hemmabiosystem

• BDV-E280
• BDV-E370
• BDV-E470
• BDV-E570
• BDV-E580
• BDV-E770W
• BDV-E780W
• BDV-E870
• BDV-E880
• BDV-F7
• BDV-HZ970
• BDV-IZ1000W
• BDV-L600
• BDV-T28
• BDV-T57
• BDV-T58

Mediaspelare

• FMP-X10
• SMP-N100
• SMP-N200

Soundbars

• HT-CT790
• HT-CT800
• HT-NT3
• HT-NT5
• HT-RT5
• HT-ST5000
• HT-ST9
• HT-XT2
• HT-XT3

Trådlösa högtalare

• SA-NS310
• SA-NS410
• SA-NS500
• SA-NS510
• SRS-X7

JBL Xtreme 5 är här och den är större, tyngre och helt enkelt bättre än modellen den ersätter. Den här Bluetooth-högtalaren för festbruk tillhör den större delen av JBL:s portabla sortiment och erbjuder hela 130 W uteffekt, en vikt på 2,9 kg och ett pris som speglar dess ambitioner. Samtidigt känns det verkligen som att den är värd varenda krona.

Varför? Först och främst måste vi prata om ljudet. Xtreme 5 är ett monster, med mullrande, nästan markskakande bas som sträcker sig otroligt djupt samtidigt som den behåller kontroll och klarhet. Jag blev imponerad av hur fyllig och kraftfull basen är, utan att det sker på bekostnad av det detaljerade mellanregistret eller de uttrycksfulla diskanttonerna.

Det känns verkligen som att Xtreme 5 är ett betydande ljudmässigt lyft jämfört med föregångaren. Precis som de bästa Bluetooth-högtalarna hanterar den i princip alla musikgenrer jag kastar på den utan problem. Den kan dessutom spela högre än JBL Xtreme 4 tack vare den ökade uteffekten, även om den behöver vara ansluten till vägguttaget för att nå sin absoluta maxnivå.

Mer kraft innebär också större format. Den här modellen är både tyngre och bredare än Xtreme 4. För vissa kan den kännas lite klumpig, men den medföljande axelremmen gör den fortfarande relativt enkel att bära med sig.

En av sakerna jag verkligen uppskattar med Xtreme 5 är hur imponerande tålig den är. Konstruktionen håller mycket hög kvalitet, den är stöttålig och har dessutom IP68-klassning mot damm och vatten, vilket innebär att den utan problem klarar ett dopp i poolen.

Men den är inte bara praktisk, den är också snygg. Framför allt tack vare den nya kantbelysningen som kan anpassas helt via JBL Portable-appen. Om du vill kan du stänga av belysningen för att spara batteri. Batteritiden ligger på samma nivå som hos Xtreme 4 med upp till 24 timmar, men kan förlängas till 28 timmar med PlayTime Boost aktiverat.

Även när det gäller funktioner levererar Xtreme 5. Du får ljudöverföring via USB-C för förlustfri uppspelning, Auracast för parkoppling med flera högtalare, anpassningsbar EQ och en följeslagarapp som är mycket enkel att använda.

I slutändan känns det här som ett komplett paket. Visst är den dyr, men kostnaden för Xtreme 5 känns fullt motiverad i förhållande till vad den erbjuder och hur den står sig mot konkurrenterna. Om du vill ha en högtalare som verkligen kan få igång festen med kompromisslöst och kraftfullt ljud är detta utan tvekan min främsta rekommendation.

JBL Xtreme 5: pris & tillgänglighet

• Pris 3 690 kronor
• Lanserades i april 2026

JBL Xtreme 5 lanserades i april 2026, ungefär två år efter sin föregångare JBL Xtreme 4. Den kostar runt 3 690 kronor och finns tillgänglig i flera färger, däribland svart, blå och kamouflage.

JBL Xtreme 5: specifikationer

JBL Xtreme 5: funktioner

• Anpassningsbar EQ och belysning
• Upp till 24 timmars batteritid (28 timmar med PlayTime Boost)
• USB-C-ljudöverföring för högupplöst ljud

Xtreme 5 är en mycket flexibel Bluetooth-högtalare som kan anpassas efter dina egna preferenser.

Du får många av de funktioner vi förväntar oss från en modern premiumhögtalare: multipoint-anslutning, snabb parkoppling och Auracast för anslutning till flera högtalare samtidigt. Men det finns ännu mer att upptäcka i JBL Portable-appen.

Via den enkla men effektiva följeslagarappen kan du välja mellan flera färdiga EQ-profiler eller skapa en egen med den sjubands-EQ som finns tillgänglig. Du kan även aktivera PlayTime Boost för längre batteritid och anpassa högtalarens kantbelysning.

Belysningen är ny på Xtreme 5 och ser enligt mig riktigt bra ut. Dessutom är den mycket anpassningsbar. Du kan välja mellan flera olika effekter, exempelvis Bounce, Loop och Trim, som är roliga att experimentera med. Till skillnad från mindre modeller som JBL Go 5 kan du dessutom ändra färgen på belysningen, vilket gör Xtreme 5 ännu mer personlig.

Precis som många av JBL:s nyare högtalare har Xtreme 5 stöd för ljudöverföring via USB-C, vilket innebär att du kan lyssna på högupplöst ljud även när du är på språng. Det är bara att hålla inne uppspelningsknappen, ansluta din enhet via USB-C och börja lyssna.

USB-C-porten har dessutom flera användningsområden. Förutom att användas för att ladda högtalaren kan den även fungera som powerbank för externa enheter. Det är perfekt om du behöver ladda telefonen när du är ute. JBL skickar dessutom med en USB-C-väggladdare i kartongen, något som inte alla konkurrenter gör.

På tal om laddning lär många undra över batteritiden. Xtreme 5 har god uthållighet och klarar normalt omkring 24 timmars användning. Med PlayTime Boost aktiverat – ett läge som prioriterar batteritid framför ljudkvalitet – kan den nå upp till 28 timmar. Det är samma batteritid som hos Xtreme 4, vilket är förståeligt med tanke på den högre uteffekten. Samtidigt finns det konkurrenter, exempelvis Marshall Kilburn III, som kan erbjuda upp till 50 timmars batteritid.

En annan rolig funktion är stöd för JBL EasySing Mic, vilket gör det möjligt att använda högtalaren för karaoke var du än befinner dig. Mikrofonerna säljs dock separat.

Den enda funktion jag egentligen saknar på Xtreme 5 är en inbyggd mikrofon för handsfree-samtal. Det är visserligen vanligt att dagens Bluetooth-högtalare saknar detta, och det är knappast någon avgörande nackdel enligt oss på TechRadar, men det är ändå värt att känna till om du hade tänkt använda högtalaren som högtalartelefon – för det går inte med Xtreme 5.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

JBL Xtreme 5: ljudkvalitet

• Hypnotiserande och fyllig bas
• Detaljerat mellanregister och energisk diskant
• Otroligt kraftfull, även jämfört med föregångaren

När jag lyssnade på Max Chapmans remix av I’ll Be Your av Ruze var det en sak som fångade min uppmärksamhet direkt ur kartongen: basen. När jag testade Xtreme 4 för ett par år sedan kände jag aldrig riktigt att basen grep tag i mig på det sätt jag hade hoppats, men det problemet existerar inte hos uppföljaren.

Dynamiken och djupet i de lägre frekvenserna var omedelbart slående. Basen är kraftfull, kontrollerad och målmedveten, vilket skapar en mycket energisk och uppslukande lyssningsupplevelse. Samma sak gällde med house-låtar som Feel Da Vibe av Soul Mass Transit System, där basutsträckningen var imponerande. Om du vill ha ren, fyllig och kraftfull bas blir det svårt att hitta något som överträffar Xtreme 5.

Lyckligtvis sker detta aldrig på bekostnad av resten av frekvensregistret. Mellanregistret är fylligt och välbalanserat. När jag lyssnade på Black Eye av Allie X blev jag förvånad över hur naturliga och detaljrika rösterna lät, trots att den kraftfulla basen ständigt fanns närvarande i bakgrunden. Det här gällde dessutom via en vanlig AAC-anslutning. Trots att varken aptX eller LDAC stöds lyckas JBL:s partyhögtalare ändå leverera imponerande detaljrikedom.

I mer avskalade låtar, som Desafinado av Stan Getz och João Gilberto, lät sången varm och texturrik med utmärkt tonalitet och artikulation – faktiskt ännu bättre än på den redan mycket bra Xtreme 4. Visst var basen något framträdande för en sådan låt, men det löste jag snabbt genom att växla till min sparade EQ-profil och hitta en bättre balans.

Xtreme 5 hanterar även diskanten mycket väl. När jag lyssnade på Lewis Taylors Paradise via USB-C lät slagverksdetaljerna livliga och energiska utan att bli överdrivna eller okontrollerade. När jag närmade mig 100 procents volym kunde ljudet bli något komprimerat, men det är mycket vanligt bland Bluetooth-högtalare i den här klassen.

På tal om volym kan den här högtalaren spela extremt högt. Det är heller ingen överraskning när man tittar på specifikationerna. Xtreme 5 är utrustad med en woofer på 90 W och två diskanthögtalare på 20 W vardera när den är ansluten till vägguttaget. Som jämförelse innebär det 30 W mer effekt i basen än hos Xtreme 4, som istället använde dubbla baselement på 30 W vardera.

Det är också värt att nämna att Xtreme 5 använder en stereokonfiguration, men du ska inte förvänta dig perfekt kanalåtskillnad eller helt exakt stereobild från en ensam högtalare. Äkta stereo går däremot att få genom att para ihop Xtreme 5 med en andra identisk högtalare.

• Ljudkvalitet - poäng: 5/5

JBL Xtreme 5: design

• Större och tyngre än Xtreme 4
• Kantbelysning är ett välkommet tillskott
• IP68-klassad och stöttålig

JBL verkar köra på filosofin att större är bättre, för Xtreme 5 har ett betydligt större format än sin föregångare.

Den är både bredare och tyngre och väger 2,9 kg jämfört med Xtreme 4-modellens 2,1 kg. Den större storleken kan avskräcka vissa, men Xtreme 5 känns ändå förvånansvärt portabel. Det beror mycket på den medföljande bärremmen, som är justerbar och bekväm att bära över axeln.

Trots att högtalaren har vuxit i storlek föredrar jag faktiskt dess design framför föregångarens. JBL har gjort några mindre förändringar, bland annat genom att lägga till en panel på ovansidan för knapparna och en mer framträdande basplatta. Samtidigt finns många välbekanta designelement kvar, såsom återvunnen plast och tyg, den stora JBL-logotypen på framsidan och de stora passiva radiatorerna på högtalarens kortsidor.

Den största nyheten är förstås kantbelysningen. Personligen är jag väldigt förtjust i den. Den gör musiklyssningen lite mer uppslukande och bidrar med en stämningsfull känsla vid kvällslyssning. Belysningen kan anpassas efter smak, men går också att stänga av om du inte är sugen på en ljusshow eller vill spara batteri.

Utöver utseendet imponerar Xtreme 5 rejält när det gäller konstruktion och tålighet. Under testperioden kändes det nästan som att marken skulle gå sönder före högtalaren om jag råkade tappa den. Konstruktionen känns extremt robust och JBL har dessutom certifierat modellen som stöttålig.

Utöver det har den IP68-klassning mot damm och vatten, vilket innebär att den klarar att ligga upp till 30 minuter på 1,5 meters djup utan problem. Det är minst sagt imponerande.

• Design - poäng: 4,5/5

JBL Xtreme 5: värde

• Dyr, men känns faktiskt mer prisvärd än föregångaren
• Fantastisk helhetsprestanda som motiverar det höga priset

Hur mycket jag än gillade JBL Xtreme 4 var det alltid något som saknades för mig. Basen hade inte riktigt det tryck jag letade efter, designen föll mig aldrig helt i smaken och därför kändes den inte riktigt värd pengarna. Men JBL Xtreme 5 har lyckats övertyga mig fullständigt.

Det här är nämligen så man gör en uppgradering. Den här modellen erbjuder mer kraft, mer imponerande ljud, belysning som ger extra stilpoäng och en ännu tåligare konstruktion än tidigare. Samtidigt ligger priset kvar på samma nivå som tidigare.

Trots det rätt så höga priset känns den här Bluetooth-högtalaren värd varenda krona enligt mig. Tack vare den större konstruktionen, den integrerade belysningen och den högre uteffekten känns den nästan som en slags "Xtreme Pro" snarare än en vanlig uppdatering av den tidigare modellen.

När jag tittar på konkurrensen tycker jag dessutom att Xtreme 5 står sig mycket starkt. Exempelvis har Bose SoundLink Max ett rekommenderat pris på 4 790 kronor, vilket gör den betydligt dyrare än Xtreme 5.

Visst säljs Bose-modellen ofta till rabatterat pris numera, ibland med så mycket som 1 500 kronor i rabatt, men även då tycker jag att Xtreme 5 erbjuder mycket för pengarna. Den levererar kraftigare bas, en mer robust konstruktion och en mer imponerande helhetsupplevelse.

• Värde - poäng: 5/5

Bör du köpa JBL Xtreme 5?

Köp den om...

Köp den inte om...

JBL Xtreme 5: andra alternativ

Så testade vi JBL Xtreme 5

• Testad under flera timmar sida vid sida med JBL Xtreme 4
• Testad i Future Labs ljudtestlabb
• Användes främst tillsammans med Tidal

Jag tillbringade flera timmar med att testa JBL Xtreme 5, där jag gick igenom samtliga funktioner, utvärderade ljudkvaliteten och jämförde den med föregångaren JBL Xtreme 4. Testerna genomfördes i vårt dedikerade ljudtestutrymme på Future Labs.

Merparten av musiken streamades via Tidal för att bedöma Xtreme 5:s ljudprestanda, men jag använde även Spotify emellanåt. Till att börja med gick jag igenom TechRadars referensspellista, som innehåller musik från en mängd olika genrer, innan jag fortsatte med låtar från mitt eget musikbibliotek.

Jag har tillbringat flera år med att testa ljudprodukter här på TechRadar, från prisvärda trådbundna hörlurar som Sennheiser CX 80U till premiumhörlurar som Sony 1000X The Collexion. Jag har naturligtvis även testat ett stort antal Bluetooth-högtalare och recenserat JBL-modeller som JBL Go 5 och JBL Grip. Dessutom ansvarar jag för vår topplista över de bästa Bluetooth-högtalarna, där jag har testat över 30 modeller för att hitta marknadens allra bästa alternativ.

• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar
• Först testad i juni 2026

I flera år har Sonos mest hängivna fans bett företaget att utöka dessa möjligheter genom att låta deras trådlösa högtalare fungera som riktiga vänster- och högerkanaler i ett hemmabiosystem.

Frustrationen handlar om bredd. Premium-soundbars som Arc Ultra använder vinklade element för att få ljudet att upplevas som mycket bredare än själva soundbaren, men det finns en gräns för hur långt virtuell bredd kan ta dig jämfört med att faktiskt placera högtalare på vardera sida om TV:n, precis som i ett traditionellt femkanaligt surroundsystem med separata högtalare. Vi fick nyligen dessutom en påminnelse från en Dolby-chef om hur viktig bredden är för att återge Dolby Atmos-mixar korrekt.

Många älskar enkelheten i ett trådlöst Sonos-system jämfört med att bygga ett system med separata högtalare och kablar, och många uppskattar också Sonos ljudprofil. Men ju längre tiden går, desto mer börjar bristen på innovation kring olika systemkonfigurationer framstå som envis snarare än genomtänkt.

Föreställ dig att du har en Sonos Beam (Gen 2) ansluten till TV:n via HDMI. Den tar emot Dolby Atmos-ljudet och skickar sedan vidare signalen till en Sonos Era 300 till vänster om TV:n och en till höger.

Dessa skulle ge verklig bredd, särskilt eftersom Era 300 har både vänster- och högerplacerade element samt framåtriktade högtalare. Beam fungerar som centerkanal för tydliga dialoger, medan Era 300-högtalarna levererar kraftfulla sidokanaler och höjdkanaler. Självklart skulle det dessutom kunna kombineras med trådlösa bakhögtalare, precis som Sonos redan erbjuder idag.

Folk väljer att köpa allt större TV-apparater, vilket kräver allt bredare ljudbild för att matcha skärmens storlek. Vi kan inte fortsätta göra soundbars större och större för att kompensera (eller visst, det kan vi, men jag är inte säker på att det egentligen gör någon glad).

Sonos har varit perfekt positionerat för att dra nytta av detta, men ändå hann Sony före genom att presentera Sony Bravia Theatre Trio, ett trådlöst LCR-system (vänster, center, höger) som i princip är exakt det upplägg jag just beskrev, fast med högtalare från Sony.

Det som verkligen frustrerar Sonos-fansen är att tekniken redan finns där, om än inofficiellt, och många har redan testat den. Det finns ett helt Reddit-forum dedikerat till en tredjepartsapp som heter Sonosequencr, och utvecklaren är tydlig med att appen inte hackar högtalarna för att möjliggöra detta. Istället använder den teknik som redan ligger dold i Sonos system, men som Sonos aldrig fullt ut har aktiverat.

Att använda Sonosequencr innebär vissa kompromisser. Den största är att du inte kan använda Trueplay för att korrigera ljudet efter rummets akustik. I vissa fall kan det därför vara bättre att hålla sig till en traditionell Sonos-konfiguration som kompenserar för rummets reflektioner, särskilt i mindre utrymmen. I större rum kan däremot riktiga vänster- och högerhögtalare vara det bättre alternativet. Sonos skulle dessutom kunna blockera tredjepartsappen när som helst eftersom allt är helt inofficiellt.

Det förekom tidigare läckor om att Sonos planerade att möjliggöra den här typen av system med hjälp av företagets numera nedlagda streamingbox som hubb, men det blev aldrig verklighet. Tekniken som Sonosequencr använder kan dock mycket väl vara kvarlevor från det projektet eller en tidigare version av det.

Jag skrev då att jag hoppades att Sonos skulle behålla exakt den funktion jag pratar om idag, men sedan dess har vi inte sett några tecken på det. Det beror sannolikt delvis på att Sonos har spenderat det senaste året med att försöka lösa problemen med sin app och samtidigt förbereda flera produktlanseringar under året, vilket inleddes med Sonos Play.

Kanske förbereder Sonos en helt ny nivå av flexibilitet för hemmabio. När jag intervjuade vd:n Tom Conrad frågade jag honom om Dolby Atmos FlexConnect och dess möjlighet att fungera med mycket flexibla högtalarplaceringar. Han svarade:

"Vi är intresserade av hela det området, hela domänen kring hur man får ljudet från källan till högtalarna, hur högtalarna placeras i ett tredimensionellt rum och hur ljudet sedan renderas. Vi kommer att fortsätta arbeta vidare med vår produktplan."

Som svar på en fråga om TV-tillverkare som lanserar egna trådlösa högtalarsystem och därmed riskerar att konkurrera ut Sonos svarade Conrad:

"Vi var pionjärer inom trådlös ljuddistribution i vardagsrummet och vi kommer att ha våra egna saker att säga om hur det området utvecklas under de kommande kvartalen."

Det låter definitivt som att Sonos har något på gång inom hemmabio i år, och jag hoppas verkligen att företaget tar chansen att äntligen öppna upp för fler högtalarpositioner. Att Sony hann först överraskade mig verkligen, men Sonos har en viktig fördel: priset.

Sonys system kostar runt 23 000 kronor för de tre främre högtalarna.

Det Sonos-system som ligger närmast i Dolby Atmos-prestanda skulle vara en Beam (Gen 2) tillsammans med två Era 300-högtalare, precis som jag nämnde tidigare. I skrivande stund kostar den kombinationen strax över 14 000 kronor. Om du istället byter ut Era 300 mot ett par Era 100 SL sjunker priset till 8 800 kronor.

När jag tänker på vilken prestanda man potentiellt skulle kunna få från den typen av system till det priset ... ja, som jag sa, hela upplägget känns bara så självklart.

Har Dali tröttnat på traditionella hi-fi-högtalare? Det kan nästan kännas så. Företaget har nu presenterat Dali Vega – ett nytt allt-i-ett-system som lämnar den klassiska hi-fi-världen bakom sig till förmån för något betydligt modernare och mer minimalistiskt.

Dali har visat upp Vega inför den officiella lanseringen under mässan High End Vienna i början av juni, men redan nu har vi fått en rätt tydlig bild av vad den nya modellen erbjuder.

Vega är i grund och botten ett komplett musiksystem som kombinerar streamer, högtalare, förstärkare och soundbar i en och samma enhet. Vid första anblicken ser den nästan lite ut som en AC-enhet, men tanken är inte att den nödvändigtvis ska sitta högt upp på väggen.

På produktbilderna visar Dali hur Vega kan placeras både horisontellt och vertikalt, antingen på väggar eller möbler. Systemet känner själv av hur det är placerat och anpassar ljudet därefter. Den är dessutom trådlös – bortsett från strömkabeln – vilket innebär att du slipper fylla hemmet med högtalarkablar.

Enheten väger 8,7 kilo och mäter 68,3 cm i längd, 33 cm i bredd och 20 cm i höjd. Väggfästen medföljer också direkt i förpackningen, så installationen ska vara relativt enkel.

Dali Vega börjar säljas i september på vissa marknader, medan andra får vänta till oktober eller november – även om Dali ännu inte specificerat exakt vilka regioner som gäller. Priset ligger på 4 500 dollar och modellen kommer i utförandena Dark Oak och Natural Oak. Det är med andra ord ingen billig lösning, men Vega verkar heller inte försöka vara det.

Det som händer i Vega...

Låt oss kika närmare på vad Vega faktiskt erbjuder. Inuti hittar vi totalt tio högtalarelement, samtliga utvecklade av Dali själva. Systemet består av fyra soft dome-diskanter på 25 mm, fyra 4,5-tums element för låg- och mellanregister samt två passiva radiatorer.

Diskanterna är designade för att minimera resonans, medan låg- och mellanregisterelementen är placerade rygg mot rygg för att reducera vibrationer och oönskade resonanser i själva chassit.

Allt detta arbetar tillsammans med Dalis Adaptive Stereo Enhancement-teknik, som enligt företaget ska skapa en bredare och mer omslutande ljudbild beroende på innehållet som spelas upp. Vega drivs dessutom av totalt 400 W förstärkareffekt, fördelat över åtta kanaler på 50 W vardera.

Vega fungerar inte bara som högtalare, utan även som streamer och förstärkare. Den är utrustad med RCA- och optiska anslutningar samt Bluetooth för trådlös uppspelning. Stöd finns även för Spotify Connect, Tidal Connect och Apple AirPlay 2, samtidigt som du kan koppla in annan hi-fi-utrustning om du vill.

Systemet använder Bluesounds BluOS-plattform för streaming och multiroom-funktioner och på själva enheten finns knappar för snabbval av olika ingångar. Där hittar vi också ett stort reglage och en OLED-skärm för styrning och information.

Det finns dessutom en HDMI-ingång, vilket gör att Vega även kan fungera som soundbar till din TV – en funktion som blivit allt vanligare i större premiumhögtalare under de senaste åren.

JBL Go 5 lyckades faktiskt imponera på mig, trots att jag har testat över 50 Bluetooth-högtalare här på TechRadar.

Jag var redan ett fan av föregångaren JBL Go 4 och jag förväntade mig faktiskt inte särskilt mycket av en ny generation – särskilt eftersom Go 4 bara släpptes för två år sedan. Men i slutändan blev Go 5 en betydligt större uppgradering än jag hade hoppats på.

Det finns några tydliga förändringar direkt ur lådan: stämningsfull LED-belysning, en mer förfinad design och en något större konstruktion. Men det är först när man startar Go 5 som de största förändringarna visar sig – och det är också då den cementerar sin plats som en av bästa Bluetooth-högtalare i den mindre storleksklassen.

För det första erbjuder modellen kraftfullare och mer förfinat ljud än JBL Go 4 någonsin kunde leverera. Uteffekten har höjts till 4,8 W, vilket innebär att det enda fullregisterelementet kan leverera högre volym – perfekt för mindre sammankomster.

Men ljudkvaliteten har också förbättrats ordentligt. Med mer uttrycksfull diskant, tydligare mellanregister och renare bas erbjuder Go 5 en tydlig ljudmässig uppgradering jämfört med föregångaren.

Dessutom får man nu upp till 10 timmars batteritid med PlayTime Boost aktiverat, vilket är en förbättring jämfört med tidigare generation. Missförstå mig inte – det här är inget revolutionerande – men det är fortfarande en välkommen förändring.

På samma sätt har Go 5 fått något bättre vattentålighet och använder nu IP68-klassning. Den stötsäkra konstruktionen gör den dessutom till en utmärkt modell att ta med på språng eller använda i duschen.

Men det finns mer än så. USB-C-ljudanslutning finns nu med på funktionslistan tillsammans med den nya AirTouch-funktionen för omedelbar stereoparkoppling. Lägg därtill allt det vanliga bra, som Auracast-stöd, bra EQ-alternativ och multipoint-anslutning.

Det viktigaste att ta med sig här är alltså att JBL Go 5 är en fantastiskt välljudande, välbyggd och väldigt prisvärd mini-Bluetooth-högtalare som förbättrar mycket jämfört med sin föregångare. Jag har några mindre invändningar, som att LED-belysningen saknar färgalternativ och att batteritiden kan slås av vissa konkurrenter.

Men JBL Go 5 är utan tvekan en av de bäst ljudande små högtalarna jag någonsin använt och det är den modell jag skulle välja som klassledande just nu.

JBL Go 5: pris & släppdatum

• Pris 600 kronor
• Släpptes i april 2026

JBL Go 5 släpptes i april 2026, ungefär två år efter föregångaren JBL Go 4.

Den har ett rekommenderat pris på 600 kronor, vilket innebär en prishöjning på 50 kronor jämfört med Go 4. Högtalaren placerar sig fortfarande bekvämt i budgetklassen och Go-serien är fortfarande det mest prisvärda alternativet i JBL:s sortiment av Bluetooth-högtalare.

JBL Go 5: specifikationer

JBL Go 5: funktioner

• Batteritiden ökar till 10 timmar
• Belysningen höjer festkänslan
• Enkel app med smarta EQ-alternativ

JBL Go 5 har en stark uppsättning funktioner, inklusive det vanliga som multipoint-anslutning, snabb parkoppling och Auracast för parkoppling med flera högtalare. Men genom den användarvänliga JBL Portable-appen får man tillgång till ännu fler alternativ.

Först och främst går det att justera högtalarens EQ. Det finns flera förinställningar, som JBL Signature, Chill, Energetic och fler därtill. Men det finns också en anpassad equalizer som gör det möjligt att skräddarsy ljudet efter egen smak.

Jag skapade en egen EQ med lite extra bas för att ge djupare låtar mer tryck och jag tyckte att det fungerade briljant, även om standardinställningen redan är väldigt bra.

JBL Go 5 kommer nu också med inbyggd belysning för en mer festlig lyssningsupplevelse och även detta går att anpassa i JBL:s app. Det finns flera effekter att välja mellan, inklusive Bounce, Loop, Switch och Freeze. Det går också att stänga av belysningen helt om man vill spara lite batteri.

Jag hade gärna sett möjligheten att välja mellan olika färger på belysningen i JBL Portable-appen, men bortsett från det är jag ett stort fan av den här förändringen.

Om vi återgår till batteritiden så har JBL gett Go 5 ett lyft. Högtalaren erbjuder nu åtta timmars batteritid eller upp till 10 timmar med det batterisparande läget PlayTime Boost aktiverat.

10 timmar är fortfarande inget exceptionellt, särskilt när den liknande Tribit PocketGo klarar det dubbla, men den högtalaren är också betydligt enklare och låter inte i närheten lika bra som Go 5 – mer om det senare.

Auracast är tillbaka för snabb parkoppling mellan flera högtalare, men det finns också en ny funktion för stereoparkoppling mellan två Go 5-modeller. Den kallas AirTouch och gör det möjligt att länka två Go 5-högtalare genom att helt enkelt nudda dem mot varandra.

Jag testade detta själv och upplevde det som både väldigt responsivt och praktiskt.

En sista funktion som är värd att nämna är USB-C-ljud. Det är bara att ansluta sin enhet till högtalaren med kabel så går det att lyssna på tekniskt sett förlustfritt ljud även på språng.

JBL har börjat lägga till detta på de flesta av sina Bluetooth-högtalare den senaste tiden och det är kul att se funktionen även på Go 5, även om den på grund av sin lilla storlek knappast kommer erbjuda ljud i audiofilklass.

• Funktioner: 4,5 / 5

JBL Go 5: ljudkvalitet

• Tydligt och uttrycksfullt ljud i ett litet format
• Betydligt fylligare ljud än föregångaren
• Förbättrad uteffekt för högre volym

JBL Go 4 var redan en stark liten presterare, särskilt med tanke på sitt kompakta format. Men enligt mig erbjuder JBL Go 5 en tydlig ljudmässig uppgradering jämfört med den modellen.

När jag jämförde Go 5 med föregångaren upplevde jag att den lät betydligt fylligare och mer välbalanserad, samtidigt som den kunde leverera kraftfullare ljud. Trots att Go 5 fortfarande använder ett enda fullregisterelement på 45 mm – precis som Go 4 – erbjuder den nu högre uteffekt på 4,8 W.

Jag testade en rad olika låtar, men började med den atmosfäriska house-låten Here to Catch You av Chris Stussy & S.A.M. Låtens rytmiska och uttrycksfulla trummor i diskanten återgavs imponerande väl av Go 5, samtidigt som syntharna i mellanregistret levererades med berömvärd tydlighet.

När basen klev in i mixen fångade högtalaren kanske inte droppet med enorm tyngd eller dynamik i toppklass, men basen förblev ren och kvick.

I Editto Dal Sottoscoglio av Marco Castello levererade Go 5 en mer utvecklad ljudbild än föregångaren, med tydligare sång och mindre komprimerad diskant.

Mot något större modeller, som Tribit Stormbox Micro 3, erbjuder Go 5 förstås inte enormt mycket lågregisterkraft och man får inte någon mullrande subbas här heller. Men jag upplevde basen som rytmisk och responsiv och med en liten basboost i EQ-inställningarna lyckades jag få fram mer tryck för mörkare låtar.

Återigen innebär Go 5:s lilla format att man inte alltid får det mest nyanserade eller separerade ljudet, men jag var väldigt nöjd med hur tydligt den återgav ljud över flera olika genrer.

Vid maximal volym märks viss komprimering, men högtalaren lät sällan tunn eller vass och levererade betydligt mer kontrollerat och artikulerat ljud än majoriteten av sina budgetvänliga konkurrenter.

USB-C-ljudstödet innebär dessutom att man kan spela förlustfri musik på språng, något få konkurrenter erbjuder i sina minsta modeller.

Vid Bluetooth-lyssning är man begränsad till SBC och AAC, men det är ganska standard. Och även med dessa enklare codecs är JBL Go 5 utan tvekan en av de bäst ljudande små högtalarna jag någonsin testat.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

JBL Go 5: design

• Belysningen är ett välkommet tillskott
• Brett utbud av snygga färgalternativ
• IP68-klassad och stötsäker

Överlag ser JBL Go 5 ganska lik ut sin föregångare, men det finns några förändringar som är värda att lyfta fram.

Först och främst finns nu LED-belysning längs kanterna, något JBL även lagt till i nästa generation av sin Xtreme-högtalare. Det ger lite extra stämning när man lyssnar sent på kvällen eller under en fest och får inte högtalaren att kännas för plottrig eller överdriven.

Jag nämnde tidigare att det inte går att ändra färgen på LED-lamporna, vilket är lite synd, men själva ljuseffekterna går åtminstone att anpassa i JBL Portable-appen.

Högtalaren är också något större än föregångaren, men bara marginellt. Den är fortfarande extremt lätt och får utan problem plats i exempelvis en ficka eller liten väska.

En annan detalj jag lade märke till är att Go 5-logotypen ser lite skarpare ut och att det nu finns små utskjutande gummifötter på baksidan som gör högtalaren stabilare när den ligger plant.

Rent designmässigt har dock inte särskilt mycket förändrats – det finns fortfarande gott om färgalternativ att välja mellan och jag var ett stort fan av den turkosa modellen jag testade.

På ett praktiskt plan får man fortfarande en stötsäker och lätt modell, men det finns en liten förbättring värd att nämna: damm- och vattentåligheten har nu uppgraderats till IP68.

Det innebär att högtalaren är helt dammtät och klarar att ligga i upp till 1,5 meter vatten i 30 minuter.

Go 5:s handflatsstora format och praktiska ögla gör den dessutom perfekt att ta med sig överallt – kombinerar man det med den tåliga konstruktionen och den snygga designen blir detta en högtalare som verkligen får höga betyg när det gäller design.

• Design - poäng: 4,5 / 5

JBL Go 5: värde

• Verkligen inte brist på förbättringar jämfört med föregångaren...
• ...vilket gör den lilla prishöjningen fullt rimlig
• Presterar betydligt bättre än de flesta konkurrenter i samma prisklass

JBL Go 5 är ett fantastiskt prisvärt köp och även om den fått en liten prishöjning jämfört med föregångaren känns den värd varenda krona.

För 600 kronor är detta en väldigt budgetvänlig modell och betydligt billigare än andra små högtalare, som exempelvis Bose SoundLink Micro Gen 2.

Man får dessutom väldigt mycket för pengarna. Imponerande ljudkvalitet i ett ultrakompakt format, hög byggkvalitet och gott om anpassningsmöjligheter i JBL Portable-appen.

Jag skulle till och med hävda att den förbättrade ljudkvaliteten gör det värt att uppgradera till Go 5 även om man redan äger Go 4 – den högre effekten och det mindre komprimerade ljudet är en total gamechanger och stämningsbelysningen är inte dum den heller.

• Värde - poäng: 5 / 5

Bör du köpa JBL Go 5?

Köp den om...

Köp den inte om...

JBL Go 5: andra alternativ

Så testade vi JBL Go 5

• Testad under flera veckor
• Använde främst Tidal för musikstreaming
• Recenserad av någon som testat över 50 Bluetooth-högtalare

Jag spenderade flera veckor med att testa JBL Go 5 och använde den både i vårt testrum för ljud, hemma och i duschen. Jag gick igenom samtliga funktioner och såg till att testa alla alternativ i JBL Portable-appen.

För det mesta använde jag Tidal för att streama musik, men jag hoppade även in på Spotify då och då. Under testperioden spelade jag låtar från TechRadars testspellista, men också en mängd musik från mitt eget bibliotek.

Mer generellt har jag spenderat flera år med att testa ljudprodukter här på TechRadar och recenserat allt från små modeller som Bose SoundLink Micro Gen 2 till festhögtalare som Marshall Bromley 750. Jag har dessutom använt föregångaren JBL Go 4 ganska flitigt, vilket gjorde att jag visste exakt vad jag skulle hålla utkik efter i en ny generation.

• Först testad i maj 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Den senaste versionen av Beosound A1 från Bang & Olufsen är den bästa hittills och med tanke på hur uppskattade de två tidigare generationerna varit säger det en hel del om hur bra 3rd Gen faktiskt är.

Precis som vi förväntar oss av märket (och som man sannolikt kräver i den här prisklassen) känns och ser A1 3rd Gen ut som en premiumprodukt. Det pågår en het debatt mellan TechRadars olika team om högtalaren mest liknar en muffin, en tekaka eller en fylld munk, men vilken bakelse man än tycker att den påminner om fungerar det för oss också. Ja, den ser faktiskt ut så, men på absolut mest premiumaktiga sätt.

Materialvalen är lyxiga och byggkvaliteten går inte att klaga på. Den modulära designen innebär dessutom att högtalaren går att reparera och att batteriet kan bytas ut – båda väldigt positiva saker som hjälper den att ta plats bland de bästa Bluetooth-högtalarna i sin storleks- och viktklass.

Mellan multipoint-anslutning, stöd för aptX Adaptive, 60 watts effekt, IP67-klassning (vilket också placerar den bland de bästa vattentåliga högtalarna) samt en USB-C-port som kan användas både för dataöverföring och laddning är A1 3rd Gen dessutom välutrustad. Det enda som egentligen saknas är stöd för Auracast.

Men det bästa här är trots allt ljudet. Beosound A1 levererar ett kraftfullt men samtidigt smidigt ljud, med gott om detaljer och dynamik samtidigt som den presenterar musiken med en öppen och luftig karaktär utan att tappa sammanhållningen i ljudbilden. Den saknar naturligtvis den allra största skalan – det är nästan oundvikligt för en högtalare i den här storleken – men på i princip alla andra punkter är detta en engagerande, avslöjande och väldigt underhållande högtalare att lyssna på.

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: pris & släppdatum

• Släpptes i maj 2025
• Pris 4 090 kronor

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen började säljas den 7 maj 2025 och kostade vid sin lansering 4 090 kronor, men nu går den att hitta för ungefär en tusenlapp mindre.

Oavsett så är det tydligt att detta är en premiumprodukt prismässigt, vilket i sin tur betyder att det är business as usual för Bang & Olufsen.

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: specifikationer

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: funktioner

• Bluetooth 5.1 med stöd för aptX Adaptive
• 60 watt klass D-effekt
• USB-C kan användas för dataöverföring

Beosound A1 3rd Gen använder Bluetooth 5.1 för trådlös anslutning och har stöd för kodekarna SBC, AAC och aptX Adaptive. Den Bluetooth-standarden innebär dock att högtalaren inte stöder Auracast, även om multipoint-stöd gör att den kan vara ansluten till två enheter samtidigt. När ljudsignalen väl är på plats hanteras den av en digital-till-analog-omvandlare av ospecificerad typ och upplösning innan den skickas vidare till ett system med två element. En diskant på 15 mm och ett mellanregister-/baselement på 83 mm får vardera 30 watt klass D-effekt, i en konfiguration som enligt Bang & Olufsen ger ett frekvensomfång på 54 Hz–20 kHz.

Stödet för aptX Adaptive är ett steg framåt för A1-serien, men 3rd Gen-modellen skippar Amazon Alexa-röststyrning och bredare smartfunktioner som fanns i Beosound A1 Gen 2 från 2020. Huruvida det känns som ett steg bakåt eller inte beror nog mest på hur mycket man uppskattar ljudet av sin egen röst.

Batteritiden är mycket imponerande med upp till 24 timmar på en laddning, förutsatt att man inte spelar på alltför hög volym. Att ladda från tomt till fullt tar dock ganska långsamma tre timmar. Laddningen sker via USB-C-porten på sidan av högtalaren och i den här tredje generationen kan porten även användas för dataöverföring, vilket innebär att Beosound kan kopplas direkt till en ljudkälla med kabel. Högtalaren kan dessutom paras ihop i stereo med ytterligare en A1 3rd Gen eller, glädjande nog, även med en A1 2nd Gen om man redan äger en sådan.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: ljudkvalitet

• Imponerande djupbas och fyllighet
• Konsekvent och balanserat ljud även vid hög volym
• Fantastisk detaljåtergivning och upplösning i mellanregistret

Med ett eller två ganska små undantag finns det väldigt mycket att gilla med hur Beosound A1 3rd Gen presterar. Faktum är att dessa små invändningar är så pass marginella att vi lika gärna kan få dem ur vägen direkt innan vi går in på allt Bang & Olufsen gör riktigt bra.

Det är förmodligen oundvikligt med tanke på högtalarens storlek, men A1 3rd Gen levererar inte den allra största ljudbilden. Scenen den skapar är välorganiserad och ganska öppen, men när det gäller ren skala går det inte att komma ifrån att detta inte är en särskilt maffigt låtande högtalare.

Tonaliteten är inte heller helt neutral. Det finns en viss värme och fyllighet i presentationen, en sorts ljudmässig lyxkänsla som inte alls är obehaglig men som definitivt ger högtalaren en egen karaktär. Det går att justera detta något i appen, men eftersom den mest balanserade ljudprofilen faktiskt uppnås med EQ-inställningen ”optimal” är det nog bäst att bara acceptera att Bang & Olufsens högtalare låter lika exklusiv som den ser ut och känns.

Härifrån och framåt är det nästan bara positiva saker att säga. A1 3rd Gen lyckas leverera ett förvånansvärt kraftfullt och fylligt basregister – den slår betydligt hårdare än vad man väntar sig av en högtalare i den här storleken och påståendet om frekvensåtergivning ner till 54 Hz känns fullt rimligt. Basen är dessutom väldigt välkontrollerad, vilket gör att rytmer i exempelvis Thin Air av Floating Points återges med självförtroende och energi – Bang & Olufsen-högtalaren känns engagerad och framåtlutad i sitt ljud.

I andra änden av frekvensregistret finns en kontrollerad men bestämd attack, där diskanten får lagom mycket skärpa och glans utan att någonsin bli vass eller jobbig. Det finns dessutom tillräckligt med kropp i ljudet för att balansera briljansen på ett väldigt övertygande sätt.

Mellanregistret är också en stor styrka hos A1 3rd Gen. Röster så olika som Joni Mitchells och Alex Turners återges med all sin personlighet intakt och mellanregistret är lätt framlyft för att förbättra tydligheten. Övergången mellan mellanregister-/baselementet och diskanten är så smidig att den i princip är omöjlig att upptäcka och även om tonaliteten här har en tydlig egen smak är den åtminstone konsekvent genom hela frekvensområdet. Bang & Olufsen-högtalaren låter sammanhållen och komplett oavsett vilken typ av innehåll vi spelar.

Vad mer? Detaljnivån är hög över hela registret och även små harmoniska nyanser eller snabba transienter i inspelningar identifieras och placeras ut på ett imponerande sätt. Och trots att högtalaren inte har den största ljudbilden lyckas den skapa tydliga skillnader mellan de tystaste och mest explosiva partierna i musiken.

Så länge man inte förväntar sig att fylla ett medelstort rum med ljud är A1 3rd Gen ett fantastiskt alternativ och om man ändå vrider upp volymen till max förändras inte högtalarens ljudkaraktär nämnvärt. Den blir bara högre.

• Ljudkvalitet - poäng: 5/5

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: design

• 46 x 133 x 133 mm, H x B x D
• 576 g
• Byggd med premium material och väldigt hög kvalitetskänsla

Precis som både prislappen och Bang & Olufsens rykte antyder är Beosound A1 3rd Gen i princip en mästarklass när det gäller materialval och konstruktion. Det är svårt för en produkt med så kompakta mått – högtalaren mäter bara 46 x 133 x 133 mm – att verkligen kännas premium, men Bang & Olufsen lyckas utan problem.

Den nedre halvan av den sfäriska designen är tillverkad i slitstark polymer och övergår sömlöst till en övre del i pärlblästrad anodiserad aluminium med behaglig textur. Ett bärband i vattentåligt läder är fäst genom polymerdelen och det är också här vi hittar den enda synliga logotypen.

Designen är diskret och elegant oavsett vilken av de tre färgerna man väljer – ”natural aluminium” (silver), ”honey tone” (guld) eller ”eucalyptus green” (grön). Vikten på 576 gram känns dessutom väldigt genomtänkt och balanserar portabilitet mot en trygg och gedigen känsla i handen.

Den övergripande byggkvaliteten och finishen är i princip felfri och IP67-klassningen innebär att högtalaren klarar i stort sett alla realistiska miljöer utan problem.

Enligt Bang & Olufsen är detta dessutom världens första Bluetooth-högtalare med Cradle-to-Cradle-certifiering på bronsnivå. Det innebär att den är framtagen med hållbarhet i åtanke och har en modulär design med utbytbart batteri och möjlighet till reparation istället för att behöva skrotas. Det är något Bang & Olufsen länge varit kända för – det räcker att titta på företagets modulära Beosound Theater-soundbar eller deras återlanserade vertikala CD-spelare.

• Design - poäng: 5/5

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: installering och användning

• Fysiska knappar
• Fantastisk B&O-app
• Swift Pair och Fast Pair

Beosound A1 3rd Gen är väldigt enkel att använda och Bang & Olufsen har lyckats göra funktionerna både stilrena och lättillgängliga.

Utöver USB-C-porten finns flera fysiska knappar längs polymerkanten och samtliga ger tydlig och tillfredsställande respons. Här kan vi hantera ström på/av, Bluetooth-parning, volym upp/ned samt spela upp och pausa musik. Det finns även en knapp för att stänga av mikrofonerna som används vid telefonsamtal.

Microsoft Swift Pair och Google Fast Pair stöds också och en LED-lampa på ovansidan visar högtalarens status medan ytterligare en indikator vid USB-C-porten visar laddningsstatus.

Sedan finns B&O:s kontrollapp för iOS och Android, och den fortsätter vara en av de bästa apparna i sin kategori. Här kan vi söka efter mjukvaruuppdateringar, skapa stereopar med ytterligare en A1 3rd Gen eller en A1 2nd Gen, integrera favoritmusiktjänster (så länge det handlar om Deezer, Spotify eller TIDAL) samt komma åt musik från en HomeMedia-server.

Appen ger även tillgång till internetradio via riktigt imponerande B&O Radio. Det är också här vi hittar EQ-inställningar och möjligheten att skapa egna ljudprofiler via ett grafiskt ”target”-gränssnitt som är ett av de mest tillfredsställande sätten vi har använt för EQ-justeringar.

• Installering och användning - poäng: 5/5

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: värde

Det här är långt ifrån den billigaste Bluetooth-högtalaren på marknaden, men sett till den standard Bang & Olufsen själva har etablerat genom åren ligger den faktiskt ganska nära många trovärdiga alternativ prismässigt.

De klassiska B&O-styrkorna med premium materialval, lyxig design och oklanderlig byggkvalitet finns dessutom på plats här också och Beosound A1 3rd Gen matchar vilken konkurrent som helst i samma prisklass när det gäller ren ljudkvalitet.

För en gångs skull handlar det alltså om en Bang & Olufsen-produkt där vi slipper lägga till ett ”ja, men…” när vi pratar om prisvärdhet.

• Värde - poäng: 5/5

Bör du köpa Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation?

Köp den om...

Köp den inte om...

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: andra alternativ

Så testade vi Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation

Från den ursprungliga skribenten;

Jag kopplade A1 3rd Gen trådlöst till min Apple iPhone 14 Pro och min digitala musikspelare FiiO M15S, samt via USB-C till min Apple MacBook Pro. På så sätt kunde jag lyssna på mängder av olika typer av innehåll från flera olika plattformar och filer i olika format och storlekar.

Och efter att ha gjort det i långt över en vecka insåg jag att A1 3rd Gen är den bästa versionen hittills – vilket säger en hel del…

• Först testad i maj 2025
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

När man börjar intressera sig för ljud inser man snabbt att ett par bra stereohögtalare sällan räcker. Visst, de fungerar i vardagsrummet, men hur blir det vid skrivbordet? Eller till TV:n? Plötsligt känns det som att man behöver köpa ännu fler högtalare.

…eller så kan man köpa Edifier M90, vars hela idé bygger på att ett enda par högtalare ska kunna göra allt tack vare mängder av anslutningsmöjligheter. Förutom grundläggande alternativ som Bluetooth 6.0 och aux-ingång får man även stöd för optisk anslutning, USB-C och HDMI eARC.

Just HDMI eARC är ett stort säljargument här, eftersom man kan koppla Edifier M90 direkt till TV:n utan att förlora ljudkvalitet, något som fortfarande är ganska ovanligt bland liknande alternativ.

Men den verkliga styrkan är att man kan använda alla dessa anslutningar samtidigt. Jag kunde koppla Edifier M90 till min TV, skivspelare, MP3-spelare och telefon på samma gång och enkelt växla mellan dem med fjärrkontrollen. De ersatte bokstavligen hela min hi-fi-uppsättning direkt.

Och det är inte vilka högtalare som helst heller. Tack vare de stora mellanregister- och baselementen levererar de kraftfullt mellanregister och imponerande bas, trots det relativt kompakta formatet, och fyller utan problem mindre och medelstora rum.

I vissa situationer upplevde jag dock att diskanten kunde vara lite svagare än jag hade önskat, men equalizern i Connex-appen hjälper till viss del med det. Samtidigt är det kanske den enda gången man faktiskt använder appen, eftersom den inte erbjuder särskilt mycket mer.

Om något kommer få köpare att tveka inför Edifier M90 är det priset. Högtalarna är inte dyra sett till vad man får, men det är ett tydligt steg upp från Edifier M60 och vissa lär nog inte tycka att de förbättrade specifikationerna eller tillägget av eARC är värda mellanskillnaden.

Edifier M90: pris & släppdatum

• Presenterades i januari 2026
• Pris 3 280 kronor

Edifier M90 presenterades i början av 2026 under CES-mässan den 6 januari och har sedan dess sakta börjat dyka upp hos både fysiska och nätbaserade återförsäljare.

De kostar 3 280 kronor. Det är ett ganska stort steg upp från Edifier M60, som vid sin lansering kostade runt 2 500 kronor, men prisskillnaden känns rimlig med tanke på de förbättrade specifikationerna och den större storleken.

Beroende på var man bor är de antingen billigare eller dyrare än femstjärniga Dali Kupid, som kostar runt 4 000 kronor och ligger prismässigt nära Fluance RI71 – två modeller som finns med på vår lista över de bästa stereohögtalarna.

Edifier M90: specifikationer

Edifier M90: funktioner

• USB-C, Bluetooth, optisk, 3,5 mm och HDMI eARC
• App låter dig ändra förinställningar för fjärrkontrollen
• Inbyggd förstärkare och DAC

Den kanske mest lockande anledningen att köpa Edifier M90 är det stora utbudet av anslutningsmöjligheter. Du kan koppla in dem via Bluetooth (6.0-standard), 3,5 mm aux-ingång, USB-C, optisk anslutning eller HDMI eARC – dessutom samtidigt, så att du enkelt kan växla mellan källorna med fjärrkontrollen.

Den sistnämnda anslutningen är kanske den mest intressanta, eftersom den gör det möjligt att koppla högtalarna direkt till TV:n som ett alternativ till en soundbar. Det är fortfarande ganska ovanligt bland bokhyllehögtalare som dessa, även om det börjar bli vanligare.

Edifier har också en app som heter ConneX, som används för några extra funktioner. Precis som fjärrkontrollen låter ConneX dig växla mellan ingångskällor, styra uppspelningen och se vilken källa som används.

Men appen låter dig också anpassa vad EQ-knapparna på fjärrkontrollen gör, genom att justera inställningarna i en niobands-equalizer. Man kan dessutom skapa ett eget ljudläge, vilket jag gjorde för att få ett mer filmanpassat ljud.

Som man kanske märker av den korta funktionslistan är ConneX långt ifrån nödvändig – jag använde den inte alls under de första veckorna av testandet och öppnade den inte igen efter att jag hade ställt in mina EQ-profiler. Jag kan absolut se många användare ignorera appen helt.

Det innebär dock också att man inte får något stöd för streaming direkt i appen (eftersom högtalarna saknar Wi-Fi) eller stöd för multiroom. Det finns heller ingen automatisk rumskalibrering eller liknande funktioner.

• Funktioner - poäng: 3.5 / 5

Edifier M90: ljudkvalitet

• 1-tums element + 4-tums mellanregister-/baselement
• 50W uteffekt per högtalare
• Stabil bas och mellanregister, men diskanten kan ibland hamna lite i bakgrunden

Varje Edifier M90-högtalare har en 1-tums diskant och ett 4-tums mellanregister-/baselement, med totalt 50W förstärkning per enhet, vilket naturligtvis fördubblas för paret. Det ger totalt 100W och det räckte utan problem för mitt medelstora vardagsrum, både som ersättning för en soundbar och som bokhyllehögtalare. För ett skrivbord är det mer än tillräckligt med kraft.

Det större elementet gör ett riktigt bra jobb med att få en separat subwoofer att kännas onödig, där basgångar fyller vardagsrummet samtidigt som mellanregistret får härligt mycket närvaro i musiken. Jag blev faktiskt förvånad över hur mycket bas jag fick ur vissa låtar, med tanke på att det bara handlar om ett 2.0-system, men basen kändes samtidigt kontrollerad och tydlig.

Högre toner som piano, ljusare sång och stråkinstrument behöll samma klarhet och detaljrikedom som basen, men kunde ibland försvinna lite i mixen på vissa låtar. Dope Lemons Marinade är min standardlåt för att testa stereobild och där var rytmgitarren svårare att placera exakt i rätt högtalare än jag hade önskat.

På samma sätt saknade saxofonen i Michigan Rattlers Desert Heat lite av det där extra skimret jag har hört från vissa andra högtalare jag testat.

När jag använde M90 tillsammans med en TV får man naturligtvis inte samma enorma ljudbild eller kraft som från en riktigt stor soundbar, men jag var ändå väldigt nöjd med prestandan som ett tydligt steg upp från TV:ns inbyggda högtalare. Jag testade dem med flera olika typer av innehåll och det var egentligen bara under stora, explosiva actionscener som det kändes som att högtalarna kämpade lite med att återge allt samtidigt.

• Ljudkvalitet - poäng: 4 / 5

Edifier M90: design

• Bekant boxig design i vitt eller svart
• 21,2 x 13,3 x 22,5 cm, 3 kg styck
• Vissa reglage sitter på baksidan av högtalaren

Edifier M90 kommer att kännas bekanta för den som har tittat på företagets andra modeller tidigare, eftersom de i princip är en kopia av M60. Här får man två rena och enkla högtalare, med ett stort baselement och en mindre diskant ovanför, tillgängliga i antingen vitt eller svart.

Högtalarna är 21,2 cm höga, 13,3 cm breda och 22,5 cm djupa, vilket gör att de fungerar både på skrivbordet bredvid skärmen och i en bokhylla (som man kan se på bilderna). De är också tillräckligt lätta för att inte kännas riskabla på ömtåliga hyllor och enkla att flytta runt i lägenheten.

Även om M90 ser stilrena ut framifrån är det desto rörigare på baksidan. Ena högtalaren har fem olika portar gömda runt hörnet – utöver ljudingången – samt strömknapp och volymratt. Jag går igenom anslutningarna mer i detalj i funktionsdelen, men det räckte med att koppla in allt för att baksidan snabbt skulle förvandlas till ett kabelkaos (vilket också syns på bilderna).

Det är lite irriterande att reglagen sitter gömda på baksidan av högtalaren, men fjärrkontrollen väger upp det ganska bra.

Fjärrkontrollen som följer med använder två AAA-batterier och är både liten och smidig. Här finns de vanliga knapparna – volym, hoppa mellan låtar och mute – samt snabbval för att byta ingångskälla, vilket jag tyckte var väldigt praktiskt när jag växlade mellan TV:n, Bluetooth från mobilen och kabelanslutna enheter som en skivspelare.

Man kan också använda fjärrkontrollen för att växla mellan tre förinställningar: Classic, Dynamic och Monitor, som dessutom går att anpassa själv.

• Design - poäng: 4 / 5

Edifier M90: värde

• Passar flera olika roller i hemmets ljudsystem
• Är inte riktigt lika bra som de specialiserade enheter den ersätter

Edifier M90:s högre pris jämfört med syskonmodellen kan få vissa köpare att tveka och det finns absolut argument för andra stereohögtalarsystem som kan ge mer för pengarna, särskilt när det gäller bättre stereobild och separation.

Men när man tar hänsyn till hur mångsidiga M90 faktiskt är blir värdet lättare att förstå. De är inte bara gjorda för bokhyllan, utan fungerar lika bra på skrivbordet eller tillsammans med TV:n. Därför kan de vara ett riktigt prisvärt alternativ jämfört med att köpa flera separata ljudprodukter till hemmets hi-fi-system. En riktig allroundlösning alltså.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Edifier M90?

Köp dem om...

Köp dem inte om...

Edifier M90: andra alternativ

Så testade vi Edifier M90

• Testad under flera månader
• Testad hemma tillsammans med telefoner, laptops, TV-apparater, skivspelare och mer

Jag använde Edifier M90 under flera månader innan jag skrev den här recensionen. Under den tiden testade jag högtalarna tillsammans med ett stort antal olika enheter. Jag kopplade dem trådlöst till flera telefoner, via USB-C eller aux till telefoner, MP3-spelare och laptops, samt även till min TV och skivspelare.

Det innebär att de användes för att streama musik, spela vinylskivor, MP3-filer, förlustfri musik, filmer, TV-serier och spel. Flera produkter jag har testat under de senaste månaderna, inklusive Samsung Galaxy S26 Ultra och Majority MP3 Player, fick extra mycket tid tillsammans med M90.

Jag har testat ljudprodukter för TechRadar i flera år, inklusive andra högtalare från Edifier, Bluetooth-högtalare och hörlurar.

• Först testade i maj 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Vi rankar JBL:s utomhushögtalare bland de bästa Bluetooth-högtalarna du kan köpa och en av våra favoriter har nu fått en uppgradering, så vi börjar med efterföljaren till JBL Go 4.

JBL Go 5 släpps med ett pris på 600 kronor och bjuder på några uppgraderingar jämfört med en av våra favoritmodeller i miniformat.

JBL har enligt uppgift förbättrat ljudet för att öka volymen och ge djupare bas än tidigare, båda med upp till 10 % enligt företaget. Den har en timme längre batteritid än sin föregångare och ett nytt EQ-läge kan ge ytterligare två timmars speltid.

JBL har också gjort det enklare att para ihop flera Go 5-högtalare. Du behöver bara trycka dem mot varandra så kan de spela i stereo, i stället för att behöva göra allt via appen.

Eftersom detta är typen av billiga högtalare som man enkelt tar med sig på utflykter, picknickar eller promenader finns det stor chans att dina vänner också har några. Snart kan ni alltså spela musik tillsammans.

Och så har vi Xtreme

Den andra nya högtalaren är JBL Xtreme 5, som är en uppgraderad version av Xtreme 4. Den kommer att släppas med ett pris på 3 700 kronor.

Xtreme 5 har också fått flera prestandaförbättringar. Den har designats om för att ge elementen bättre spelrum och har även fått högre uteffekt för att få ut mer av specifikationerna. Kanske viktigast för basälskare är att den också har en subwoofer.

Dessa förändringar gör att Xtreme 5, enligt JBL, får samma uppgraderingar som Go 5 – 10 % mer bas och 10 % högre volym. Den har också ett nytt SmartEQ-läge som identifierar vad du lyssnar på och automatiskt väljer ett passande EQ-läge, samt en sound booster som minskar distorsion vid högre volymer.

De två högtalarna lanserades tillsammans med JBL EasySing Mics, karaoke-mikrofoner som är designade för att fungera med företagets högtalare. Den inbyggda tekniken kan ta bort sången från låtar och förvandla dem till karaokeversioner direkt och batteriet räcker i upp till 10 timmar på en laddning.

Sonos Play är en av få produkter jag testat på sistone som verkligen växte för mig över tid. Det är en produkt som Sonos själva beskriver som en högtalare för hemmet som också är portabel – alltså en enda högtalare för alla tillfällen.

Till en början tyckte jag att Sonos Play kändes svår att motivera prismässigt, eftersom den är dyrare än Sonos Era 100 men inte låter riktigt lika bra. Samtidigt kostar den betydligt mer än många av de bästa Bluetooth-högtalarna, som exempelvis JBL Charge 6.

Men med tiden insåg jag att Sonos Play briljerar på mer subtila sätt. Trots Sonos egen beskrivning ser jag den inte främst som en hemmalösning som råkar vara portabel. Jag ser den som en portabel högtalare som är tillräckligt bra för att alltid få stå framme. Den hamnar aldrig i en låda när jag inte använder den.

Resultatet blev att jag började använda den både som högtalare i rummet där den står och som något jag enkelt tar med mig till andra rum – just för att jag kan och för att den låter bra.

Laddningsbasen är en viktig del av upplevelsen. Utan sladdar att krångla med kan jag bara ta den och gå, utan att avbryta det jag gör. Batteriet räcker länge när den väl lämnat laddaren (upp till 24 timmar och den stänger av sig själv när den inte används), så jag behöver inte vara särskilt noga med att sätta tillbaka den direkt. Den är dessutom ordentligt vattentålig, vilket gör att jag kan använda den nästan var som helst – den är till exempel perfekt för karaokestunder i duschen.

Och ja, Sonos Play låter bra, bättre än de flesta portabla högtalare i samma storlek. Ljudet är välbalanserat med tydligt mellanregister, klara diskanttoner och bra bas. Den saknar lite dynamik (även om det blir bättre på högre volymer), men är ändå väldigt trevlig att lyssna på.

Den har blivit min “go-to”-högtalare – den jag använder mest, just för att den är så flexibel. Den är alltid redo, oavsett om jag vill spela musik hemma via Wi-Fi eller ta med den ut och köra Bluetooth.

Det går att få samma funktioner från andra högtalare, ibland till ett bättre pris, men inte med samma smidighet.

Sonos ville skapa en högtalare som kan vara den enda du behöver – kraftfull nog för att fylla nästan vilket rum som helst och enkel nog att ta med överallt – och jag tycker faktiskt att de lyckades.

Sonos Play: pris & tillgänglighet

• Släppdatum den 31 mars 2026
• Pris 3 899 kronor

Sonos Play har ett pris på 3 899 kronor, vilket placerar den i ett ganska välavvägt segment. Bland Sonos portabla högtalare hamnar den snyggt mellan Sonos Roam 2 2 199 kronor och Sonos Move 2 på 5 499 kronor.

Tittar vi istället på Sonos hemmamodeller placerar den sig mellan Sonos Era 100 på 2 799 kronor och Sonos Era 300 på 5 999 kronor.

Skillnaden är förstås att Play prestandamässigt ligger där den ska mellan de portabla alternativen, medan den inte riktigt överträffar Era 100 när det gäller ljud. Istället får du en mer kompakt design och ett batteri.

Det finns gott om konkurrenter i den här storleken, men få som erbjuder kombinationen av Bluetooth, Wi-Fi och portabilitet med batteri. Bland portabla alternativ finns till exempel Marshall Middleton II, som ligger nära i lanseringspris på 3 490 kronor, eller JBL Charge 5, som kostar 1 990 kronor.

På den icke-portabla sidan hittar vi JBL Authentics 200 för 3 790 kronor (och ofta billigare idag) samt BlueSound Pulse Flex för runt 3 200 kronor.

Sonos Play: specifikationer

Sonos Play: funktioner

• Wi-Fi, Bluetooth och USB-C line-in, 24 timmars batteritid
• Laddningsbas ingår, men ingen strömadapter
• Stereoparning eller delning via Bluetooth med andra Sonos-högtalare även utan Wi-Fi

Sonos Play är företagets mest mångsidiga högtalare hittills. Den fungerar som en vanlig Sonos-högtalare för hemmet, med Wi-Fi-anslutning och stöd för Sonos nätverk och app, som i sin tur stöder Hi-Res Audio från kompatibla tjänster. Du kan även spela direkt via Apple AirPlay 2 eller Sonos Connect.

Det finns också stöd för Bluetooth för uppspelning från andra enheter och USB-C-porten på baksidan kan kopplas till en adapter för att ge en line-in-ingång för exempelvis en skivspelare eller annan ljudkälla, som sedan blir tillgänglig för alla dina andra Sonos-högtalare i nätverket.

Sonos har dessutom introducerat en funktion som låter dig gruppera portabla Sonos-högtalare när du inte är hemma. Du ansluter till en via Bluetooth och ljudet delas sedan med de andra högtalarna. Däremot finns inget stöd för Auracast.

Högtalaruppsättningen består av två vinklade diskanter som är riktade något åt vänster och höger, en midwoofer framåt samt två basradiatorer på sidorna.

Du kan använda Sonos Play ensam eller para ihop två enheter i stereo. Det går också att använda ett par som bakhögtalare i ett Sonos-hemmabiosystem.

Den har även ett inbyggt batteri som räcker upp till 24 timmar, och högtalaren fungerar både via Wi-Fi och Bluetooth även när den drivs på batteri. Sonos Play levereras med en laddningsbas som du bara placerar den på – du kan sedan ta den direkt utan att behöva koppla ur några kablar.

Det kan låta som en liten detalj, men jag tycker att det gör stor skillnad för hur flexibel den känns jämfört med att behöva ha den inkopplad med kabel – jag återkommer till det i designdelen.

Det är dock värt att notera att kabeln endast har en USB-C-kontakt och ingen strömadapter. Alla USB-C-portar med minst 20 W fungerar, så du kan ladda via exempelvis en dator eller en separat adapter.

Sonos Play kan också laddas direkt via USB-C-porten, så du behöver inte ta med laddningsbasen om du åker iväg. Dessutom kan du ladda andra enheter via samma port, vilket gör att den kan fungera som en powerbank för din telefon.

Den faktiska batteritiden beror på hur du använder den (Wi-Fi drar mer än Bluetooth), men jag tycker att Sonos uppskattning stämmer bra. Jag tog den från laddningsbasen i tre dagar och använde den via Wi-Fi vid skrivbordet under arbetsdagarna utan att ladda den och efter det hade den fortfarande 21 % kvar.

Du får bättre batteritid från Marshall Middleton II (30 timmar), men då endast via Bluetooth, inte Wi-Fi. Jag tycker att Sonos har hittat en bra balans mellan storlek och batteritid här.

Det enda som störde mig lite i portabel användning var att den stänger av sig själv lite snabbare än jag hade velat, trots att jag stängt av energisparinställningen. För att starta den igen måste du använda knappen på baksidan, vilket tar en liten stund – jag hade hellre sett en knapp på ovansidan.

Det finns också tillfällen då flexibiliteten motverkar sig själv. Jag satte till exempel ihop två enheter i stereo för att testa ljudet och tänkte använda dem så några dagar. Men när de väl är parade vill Sonos-appen (och AirPlay) bara behandla dem som ett par, vilket gör att det inte längre är lika enkelt att ta med en av dem till ett annat rum spontant. Antingen tar du båda – eller ingen.

Jag gjorde därför ett mer intensivt stereotest och gick sedan tillbaka till att använda dem separat, eftersom jag uppskattade flexibiliteten mer då.

Avslutningsvis några ord om Sonos-appen. Den är fortfarande en av de bästa när det gäller stöd för streamingtjänster och jag har inte haft några problem med stabiliteten, varken med dessa högtalare eller med mina andra Sonos-enheter.

Installationen gick helt smidigt och det var enkelt att aktivera Automatic TruePlay, där högtalaren analyserar sitt eget ljud och anpassar det efter rummet.

Appen kan dock vara lite långsam att ladda nytt innehåll och vissa designval känns onödigt förvirrande. Sonos VD Tom Conrad nämnde i en intervju att vissa av dessa problem ska åtgärdas, men jag stör mig bland annat på att kugghjulsikonen för inställningar alltid ligger kvar i hörnet – vilket gör att du kan trycka på den utan att något händer, eftersom du redan är i inställningsmenyn.

Jag ogillar också designen på deras av/på-reglage. De växlar mellan svart med en vit prick och vit med en svart prick – men det är inte självklart vad som är på eller av. Du måste testa dig fram (svart med vit prick är på).

Samtidigt har många andra appar liknande problem – vissa har snyggare gränssnitt men sämre stöd för streamingtjänster. För mig är det inget avgörande minus, men jag ser fram emot förbättringar. Jag använder dessutom nästan alltid AirPlay för musik, så efter installationen interagerar jag inte så mycket med appen.

För den som inte vill använda en app alls finns stöd för Amazon Alexa och Sonos Voice Control. Mikrofonen kan också stängas av med en fysisk knapp på baksidan (vilket även stänger av Automatic TruePlay, eftersom mikrofonen kopplas bort helt).

• Funktioner - poäng: 4,5 / 5

Sonos Play: ljudkvalitet

• Kraftfull bas, men lite tung i anslaget
• Välbalanserat ljud, men bäst över 40 % volym
• Ungefär så bra som högtalare i den här storleken kan låta

Sonos Play befinner sig i en lite speciell position när det gäller ljudkvalitet, eftersom den är en hybrid mellan en hemmalösning och en portabel högtalare. Jag kommer främst att bedöma den mot andra portabla alternativ, eftersom designen sätter vissa begränsningar – men jag jämför även med Sonos Era 100.

Som vi är vana vid från Sonos är ljudet mycket välbalanserat, med bra tyngd över hela frekvensregistret. Det första som sticker ut är hur djup basen är för en så pass kompakt högtalare, tack vare dubbla passiva radiatorer.

Precis som med Era 100 är basen dock lite lösare kontrollerad än jag hade önskat. Den kan kännas något överdriven och ibland lite “boomy” beroende på underlaget, men det är ett rimligt kompromiss för den kraft och punch den levererar.

Det andra som märks direkt är den totala kraften. Den här högtalaren fyller utan problem vilket rum som helst i mitt hem, utan att kännas ansträngd och som jag kommer till senare låter den faktiskt bättre när volymen höjs.

De två vinklade diskanterna levererar tydliga höga frekvenser som lyfts fint ur mixen, troligen tack vare att de är riktade åt vänster och höger.

Sonos hävdar också att detta ska ge en slags stereoeffekt från en enda högtalare, men i praktiken är den väldigt begränsad. När jag spelade Crooked av Smilk (en låt som verkligen testar stereoseparation) var effekten minimal.

Mellanregistret är däremot starkt, med bra detalj och tydlighet även i mer komplexa låtar, där alla element fortfarande känns separerade istället för att flyta ihop.

Mellanregister och diskant är något nedtonade och lite mjukare i attack jämfört med större eller dyrare högtalare. Det är en kompromiss jämfört med Sonos Era 100, som har lite mer skärpa, dynamik och detaljrikedom.

Men jämfört med JBL Charge 6 är Sonos Play ett tydligt steg upp i hur den återger musik som helhet, där mellanregistret är den största skillnaden. På JBL Charge 6 är det helt enkelt alldeles för tunt, med brist på uttryck, närvaro i ljudbilden och ett ganska begränsat register, särskilt märks det att Charge 6 har svårt att bygga en naturlig övergång från mellanregister ner till bas, jämfört med Sonos Play.

Young Blood av The Naked & Famous bygger till stor del på ett fundament av syntar i det lägre mellanregistret i verserna, och utan det känns låten obalanserad. JBL Charge 6 lyckas inte riktigt få till den balansen, men Sonos Play ger den tyngd som krävs.

Charge 6 når heller inte lika djupt i basen som Sonos Play. Den hanterar basen bra, men det finns helt enkelt inte samma kraft i de lägsta frekvenserna.

Jag vill dock understryka att vi har gett JBL Charge 6 höga betyg för ljudet jämfört med andra portabla högtalare. Det här är snarare vad du får när du betalar lite mer för Sonos Play.

Med det sagt har JBL Charge 6 en något mer dynamisk diskant än Play, med lite bättre transientrespons (alltså hur snabbt den återger början av ett ljud), vilket ger en något mer detaljrik känsla. Trots det föredrar jag ändå Sonos Play totalt sett.

Som jag nämnde tidigare händer något när man passerar en viss volymnivå på Sonos Play. När man går över cirka 40 % fortsätter basen att bete sig ungefär likadant, men plötsligt får mellanregister och diskant ett tydligt lyft, en subtil men märkbar förändring i ljudprofilen.

Det gör att ljudbilden känns mer öppen och expansiv, och låtar som kan kännas lite tama vid lägre volym vaknar verkligen till liv över 40 %. Sonos Era 300 hade samma egenskap när jag testade den.

Den enda frågan är om man vill spela så högt hela tiden – i mitt sovrum låg jag oftast runt 25 % volym. Men även vid lägre nivåer låter den fortfarande väldigt bra för en portabel högtalare. Det är bara det att när man verkligen släpper loss den, så blir den ännu bättre.

På tal om att verkligen släppa loss den testade jag också ljudet i ett stereopar. Som så ofta ger det högtalarna mer utrymme att prestera när de delar på jobbet, och jag märkte särskilt att basen kändes mer kontrollerad vid samma effekt, samtidigt som mellanregistret fick mer tyngd, särskilt i det lägre mellanregistret.

Jag upplevde inte att det öppnade upp mer detalj i diskanten eller något sådant, men två enheter är riktigt bra på att fylla även ett stort rum med ett välbalanserat och jämnt spritt ljud, utan att behöva pressas på ett sätt som påverkar ljudkvaliteten negativt. Du behöver sällan ens gå upp till 40 % volym – ett stereopar av Sonos Play är ett förvånansvärt kraftfullt system med tanke på storleken.

Som sista ljudjämförelse plockade jag fram Sonos Roam 2. Den jämförelsen fick faktiskt Roam 2 att framstå som imponerande, eftersom det är anmärkningsvärt hur nära dess ljudsignatur ligger Play. Men Play levererar ett betydligt större, djupare och mer raffinerat ljud över hela registret.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

Sonos Play: design

• Gjord främst för hemmet, men fortfarande IP67-klassad och tålig mot stötar
• Bra storlek, vikt och laddningslösning som gör den enkel att plocka med sig
• Knapparna kunde vara tydligare

Designen på Sonos Play ligger helt i linje med andra Sonos-högtalare. Den har ett hårt perforerat galler, tillsammans med en gummerad topp och botten, likt Sonos Roam 2. Den gummerade delen har en tydlig kant upptill där den möter gallret, vilket ger mig mer vibbar av äldre Sonos-modeller (som Sonos One) än Era 100 – på ett bra sätt.

Jag gillar storleken väldigt mycket. Jag kan enkelt greppa den med en hand från sidan, delvis tack vare en smart konkav fördjupning på baksidan som också är gummerad och ger bättre grepp.

Den har lite tyngd, men är inte för tung för att bära runt. Den är ungefär en tredjedel tyngre än JBL Charge 6, men nästan en tredjedel lättare än Marshall Middleton II, vilket gör att den hamnar i en bra balans.

På baksidan finns en flexibel ögla som du kan använda för att bära den eller hänga upp den, till exempel på en badrumsdörr. Den känns stabil och genomtänkt.

Den är IP67-klassad, vilket innebär att den klarar det mesta när det gäller vatten. Den bör klara att sänkas ner i vatten en kort stund, så du behöver inte oroa dig för badrum, badkar eller poolhäng.

Laddningsbasen är en enkel plastplatta med en liten kant, men den ligger stabilt på ytor när du lyfter av eller sätter tillbaka högtalaren, och kontakterna träffar alltid rätt.

Jag tycker verkligen att Sonos har lyckats med den fysiska designen här – och inte bara rent praktiskt. Ja, den är tålig, har en smart ögla och ser bra ut – du vill faktiskt ha den framme, till skillnad från många som kanske hellre gömmer en JBL Charge 6 i en låda.

Men designen påverkar också hur jag använder den. Storleken, vikten och laddningsbasen gör att den känns som en högtalare jag inte bara kan ta med mig – utan faktiskt vill ta med mig, eftersom det är så enkelt. Det finns liksom ingen nackdel.

Sonos Move 2 har i princip samma upplägg – tålig, kraftfull, portabel och med en smidig laddningsbas – men den är helt enkelt för stor och tung. Du måste greppa den bakifrån via handtaget, och om jag tar med den någonstans är det för att jag planerar att stanna där en längre stund. Det kräver lite framförhållning.

Jag har dessutom redan små portabla högtalare hemma (shoutout till min älskade Bang & Olufsen Beosound A1) som jag enkelt kan ta med mig överallt, men de ligger i en låda på övervåningen, eftersom jag inte har dem framme till vardags.

Men Sonos Play har blivit min nya kökshögtalare, så den står alltid framme och är redo att tas med. Och den är så lätt att plocka upp eftersom den är ungefär lika tjock som en burk, och jag slipper krångla med sladdar tack vare laddningsbasen – jag kan bara svepa upp den med en hand när jag går förbi. Den är dessutom redan igång och redo att spela, eftersom det är huvudhögtalaren i det rummet.

Det här är små, subtila designval som tillsammans gör att jag känner helt annorlunda inför Sonos Play jämfört med nästan alla andra högtalare jag haft, oavsett om det gäller Wi-Fi-modeller eller portabla Bluetooth-högtalare.

Nu när vädret blir bättre har Sonos Play snabbt blivit min följeslagare – jag tar med den från köket ut på uteplatsen när jag sitter där, och plockar med den från sovrummet till badrummet för att spela musik medan jag gör mig i ordning.

Det finns dock ett “men”, och det gäller kontrollerna. Jag har redan nämnt att på/av-knappen sitter på baksidan, och även om den är stor och lätt att hitta hade jag föredragit att man kunde starta den igen genom att trycka på något på ovansidan.

Knapparna på toppen är dessutom frustrerande dolda. De skiljer sig bara åt genom symboler, inte genom några upphöjda knappar. Och “skiljer sig” är egentligen att ta i, eftersom de har samma färg och matta yta som resten av toppen, vilket gör dem svåra att se i vissa ljusförhållanden.

De känns inte heller särskilt tydliga under fingrarna. Man vänjer sig eftersom det bara finns fyra kontroller (sänk volymen, spela/pausa (som även hoppar låtar vid flera tryck), höj volymen och aktivera röstassistenten) men de känns ändå onödigt diskreta.

• Design - poäng: 4,5 / 5

Sonos Play: värde

• Dyr för en portabel högtalare…
• Men få alternativ är lika mångsidiga för samma pris
• Prissatt i linje med konkurrenter på samma ljudnivå

Sonos Play är inte billig. För bara lite mer än vad den kostar kan du få både en Sonos Era 100 SL och JBL Charge 6, vilket ger dig samma grundläggande flexibilitet – en kraftfull hemmalösning och en robust portabel högtalare. Men det är två enheter, och en stor del av poängen här är att få allt i en och samma produkt – enklare och mer effektivt.

Samtidigt ligger priset helt i linje med andra kraftfulla högtalare i samma klass, som Marshall Middleton II, och Sonos gör saker som Marshall inte klarar av. JBL Charge 6 är en femstjärnig portabel högtalare till nästan halva priset, så om portabilitet är din högsta prioritet är det ett logiskt val… men Sonos låter bättre, är mer mångsidig och ser betydligt trevligare ut som en permanent högtalare i hemmet.

När jag tittar på andra alternativ i samma prisklass är det svårt att hitta något som bockar av lika många rutor som Play. Den är dyr, ja – men också fullt motiverad. Däremot är jag inte helt säker på att jag skulle välja ett stereopar framför andra trådlösa alternativ, som Kanto Ren, eftersom man då tappar en del av flexibiliteten.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Sonos Play?

Köp den om...

Köp den inte om...

Sonos Play: andra alternativ

Så testade vi Sonos Play

• Testad under tre veckor hemma
• Jämförd med andra Sonos-högtalare och alternativ från andra varumärken

Från den ursprungliga skribenten;

Jag hade två Sonos Play-enheter hemma för test under tre veckor. De var uppdaterade med samma mjukvara som produkterna lanseras med, inklusive alla funktioner.

Jag testade både via Wi-Fi och Bluetooth, samt med Sonos-appen och Apple AirPlay 2. Jag lyssnade främst på musik via Apple Music.

Jag har testat högtalare i 15 år och recenserar ljudprodukter av alla slag, från Bluetooth-högtalare till golvhögtalare.

• Först testad i mars 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Marshall Bromley 450 är den andra partyhögtalaren från ljudspecialisten. Det är en mindre version av dess föregångare, med målet att packa in allt vi gillar med den modellen i en mer prisvärd och portabel enhet. Men hur bra lyckas den egentligen med det?

Vid första anblick är likheterna mellan Bromley 450 och dess syskon tydliga. Den har samma förstärkarinspirerade design, klassiska rattar för att styra volym, bas och diskant, och förstås den ikoniska Marshall-loggan i guld. Och likheterna slutar inte där.

Den större modellen finns med i vår guide över de bästa Bluetooth-högtalarna, så det är inte konstigt att ljudbilden här är väldigt lik. Du får en snabb och slagkraftig men varm bas, som verkligen står i centrum. Samtidigt levererar den kontrollerade och uttrycksfulla höga toner, tillsammans med ett mellanregister med bra detaljrikedom. Precis som Marshall Bromley 750 är det här en högtalare som låter riktigt bra, med tillräcklig kraft för att leverera imponerande ljud både inomhus och utomhus.

Vår kritik mot ljudet är relativt begränsad. Den djupaste basen är inte den mest kraftfulla och vi behövde ibland justera EQ för att få sång att låta optimalt i vissa låtar. Men det är mindre invändningar – överlag är det här en mycket imponerande högtalare, särskilt med tanke på dess breda ljudbild, stereofunktioner och “äkta” 360-graders stereoljud.

Designen är också något vi verkligen uppskattar. Den premiumkänsla du får med konstläder, metallgaller och gulddetaljer är lika snygg som tidigare. Handtaget gör den relativt enkel att bära, även om den fortfarande är ganska tung. Däremot saknar den hjulen och det resväskeliknande handtaget från Bromley 750, vilket gör den lite mer otymplig att transportera längre sträckor.

Samtidigt får du bättre skydd mot väder och vind jämfört med den större modellen, med en IP55-klassning. Det innebär att den är skyddad mot damm och klarar vattenstrålar från olika håll, vilket gör den väl lämpad för användning utomhus.

Du får dock göra vissa kompromisser om du väljer Bromley 450 i stället för Marshalls större partyhögtalare. Effekten är lägre, vilket innebär något mindre tryck i de djupaste frekvenserna – fullt förståeligt med tanke på att den täcker ett något smalare frekvensområde. Dessutom saknas funktionen för att justera ljudkaraktär mellan exempelvis “dynamic” och “loud”.

Trots det är funktionaliteten stark. Den erbjuder ett stort antal anslutningar, inklusive XLR/6,35 mm-ingångar för karaoke och instrument. Den har stöd för Auracast, vilket gör att du kan koppla ihop flera högtalare – exempelvis med en annan Bromley-modell eller högtalare som Marshall Middleton II eller Marshall Kilburn III. Dessutom har den ett utbytbart batteri med imponerande 40 timmars speltid, som även kan användas som powerbank.

Som grädde på moset får du även stilren sceninspirerad belysning med tre dynamiska lägen för olika stämningar. Du kan också stänga av belysningen för att spara batteri.

Om det är något som sticker ut negativt är det Marshall-appen. Den känns ofärdig och saknar exempelvis EQ-kontroller eller möjlighet att justera effekter som delay och reverb. Vi hade gärna sett fler sätt att styra högtalaren på distans, särskilt när man står en bit bort och snabbt vill justera exempelvis basen.

Men i stort finns det mycket att gilla med Marshall Bromley 450. Den gör ett riktigt bra jobb med att komprimera styrkorna från 750-modellen till ett mindre format och är en lyxig partyhögtalare på nästan alla sätt.

Ja, den är dyr och den som har en mer begränsad budget kanske hellre väljer ett alternativ från JBL:s PartyBox-serie. Men Marshall Bromley 450 är nästan i en klass för sig – den är mästerligt byggd, designad för att vara rummets mittpunkt och erbjuder en retroinspirerad elegans som många RGB-tunga konkurrenter saknar.

Marshall Bromley 450: pris & tillgänglighet

• Pris 7 499 kronor
• Tillgänglig nu via Marshalls hemsida
• Släpps hos utvalda återförsäljare från 31 mars 2026

Marshall Bromley 450 lanserades i mars 2026 med ett pris på 7 499 kronor. Den finns tillgänglig redan nu via Marshalls egen butik online och kommer även att börja säljas hos utvalda återförsäljare från den 31 mars 2026. Den finns i en enda färg – Black & Brass.

Bromley 450 är lillebror till Marshall Bromley 750 – Marshalls första partyhögtalare som är större, kraftfullare och därmed betydligt dyrare. Bromley 750 kostar 10 999 kronor och konkurrerar med högtalare som JBL PartyBox 720.

Marshall Bromley 450: specifikationer

Marshall Bromley 450: funktioner

• Utmärkta anslutningsmöjligheter, inklusive XLR/6,35 mm för karaoke/instrument
• Imponerande batteritid på 40 timmar
• Ljudkaraktärsinställningar saknas, appen känns begränsad

Marshall Bromley 450 följer i sin större syskonmodells fotspår med en mycket liknande uppsättning funktioner. Det innebär att du får grunderna som multipoint-anslutning, snabb parkoppling och stöd för app – men det finns betydligt mer att upptäcka.

Till att börja med har den ett stort antal anslutningsalternativ. Du får Bluetooth 5.3, 3,5 mm-ingång, USB-C och till och med RCA. Vill du använda den som karaokemaskin går det också bra – på ovansidan finns två kombinerade XLR/6,35 mm-ingångar. Du kan dessutom lägga till effekter som reverb och delay om du vill ge ljudet lite extra karaktär.

En annan sak vi verkligen gillar med Bromley 450 är batteritiden. 40 timmars speltid är riktigt imponerande för en högtalare i den här storleken och slår många konkurrenter. Dessutom använder den samma batteri som Marshall Bromley 750, vilket innebär att du kan byta mellan dem om du har båda modellerna. Det visar också på Marshalls fokus på hållbarhet – komponenter kan användas i flera produkter och är fullt utbytbara.

Batteriet kan även användas som powerbank för att ladda externa enheter, som trådlösa earbuds eller brusreducerande hörlurar.

En annan funktion vi uppskattar är stöd för Auracast. Även om traditionell multiroom-parkoppling saknas kan du koppla ihop flera kompatibla Marshall-enheter via Auracast för ett mer kraftfullt och omslutande ljud. Vi testade att para ihop Bromley 450 med Marshall Kilburn III och det fungerade utan problem. Vi testade även att koppla ihop två Bromley 450-enheter, något vi återkommer till i avsnittet om ljudkvalitet.

Allt detta är riktigt bra, men vi har några invändningar kring funktionerna. För det första känns Marshall-appen ganska begränsad. Det finns visserligen fysiska EQ-reglage på högtalaren för att justera bas och diskant, men det går inte att styra detta via appen. Detsamma gäller effekter som reverb och delay.

Appen ger möjlighet att ansluta till Auracast-sändningar och erbjuder vissa enklare anpassningar för “M”-knappen, men inte mycket mer. Med tanke på att Marshall har utvecklat mer avancerade appar för sina hemmabioprodukter – som Marshall Heston 120 och Marshall Heston 60 – hade vi förväntat oss fler funktioner även här.

Dessutom är det lite synd att funktionen för att justera ljudkaraktär från Bromley 750 har tagits bort. Den gjorde det möjligt att välja mellan olika ljudprofiler, som “dynamic” eller “loud”, och fungerade riktigt bra. Vi förstår att det här är en mindre och billigare modell, men vi hade gärna sett den även här.

Men vi vill vara tydliga: Marshall Bromley 450 erbjuder fortfarande en fullpackad funktionslista. Och vi har inte ens nämnt vår favorit än – de integrerade scenljusen. Det finns tre lägen: ett ambient läge som passar för middagar eller lugn lyssning, ett sceninspirerat läge med dynamiska ljus som synkar med musiken och ett mer energiskt läge för fest.

Alla tre fungerar bra och det vita ljuset är stilrent och elegant – något vi inte kan säga om många RGB-tunga partyhögtalare. Det sceninspirerade läget är vår favorit tack vare dess dynamik och känsla, men vi uppskattar också att det går att stänga av ljuset helt när man vill spara batteri.

• Funktioner - poäng: 4/5

Marshall Bromley 450: ljudkvalitet

• Energiskt ljud som fyller både inomhus- och utomhusmiljöer
• Utmärkt ljudbild utan tydlig “sweet spot”
• Kraftfull bas, även om de djupaste frekvenserna kunde vara starkare

Vi gillade verkligen hur Marshall Bromley 750 lät, så våra förväntningar på lillebror var höga. Levererade den? Ja – absolut.

Vi börjar med det mest uppenbara: det här är en riktigt kraftfull högtalare. Marshall Bromley 450 använder två 6,5-tums woofers på 40 W, fyra 2-tums fullregisterelement på 6 W och ett par passiva radiatorer för att ge extra tyngd i basen. Resultatet är ett kraftfullt och kontrollerat ljud som sprider sig imponerande bra, oavsett om du lyssnar inne eller ute.

När vi lyssnade på Timeless av Shinchiro Yokota imponerades vi av mellanbasens slagkraft och den snabba responsen i högre frekvenser. Högtalarens känsla för rytm och dynamik höll sig stark, oavsett om vi spelade på låg volym eller maxade ljudet.

I Morning Wonders – Leo Pol Remix av Kolter, med ganska aggressiva trummor i diskanten, levererade Bromley 450 höga toner med självförtroende. Percussionen var snabb och distinkt, samtidigt som den kraftfulla basen fyllde hela testytan.

Som mindre syskon till Bromley 750 får man dock räkna med vissa kompromisser. Den är mindre kraftfull och inte lika kapabel i de allra djupaste frekvenserna. Låtar med riktigt djup bas, som Fascinator av Max Dean, saknade den där riktigt fylliga tyngden som större modeller kan leverera. Subbasen finns där och högtalaren når ner till cirka 42 Hz, men förvänta dig inte den mest massiva djupbasen.

Vi noterade också viss kompression vid absolut maxvolym. Det är ganska vanligt för Bluetooth-högtalare, men Bromley 750 visade knappt några sådana tendenser – delvis tack vare funktionen för ljudkaraktär som saknas här.

Vår kritik tar i stort sett slut där. Sång kunde ibland kännas något nedtonad i vissa låtar, särskilt inomhus, men det löstes enkelt via de inbyggda EQ-reglagen – vi behövde bara sänka basen något. Och det här är trots allt en högtalare för fest, inte för kritisk lyssning i studioformat.

Överlag presterar Marshall Bromley 450 starkt på ljudfronten. Den slagkraftiga basen, direkta ljudbilden och livfulla diskanten imponerar, men det som verkligen får den att sticka ut är Marshalls 360-graders “true stereophonic”-teknik.

Högtalaren låter riktigt bra från alla vinklar. Det spelar ingen roll om du står framför, bakom, nära eller långt ifrån – den har ingen tydlig “sweet spot”. Den här tekniken imponerade redan i mindre modeller som Marshall Kilburn III, men blir ännu mer effektfull i en större högtalare som Bromley 450.

Marshall förklarade också att fullregisterelementen är placerade på fyra sidor av högtalaren (två till vänster och två till höger), vilket håller stereokanalerna väl separerade och ger en mer omslutande ljudupplevelse.

En sista notering kring ljudet: den här högtalaren lyfter ytterligare när du kopplar ihop den med en andra enhet via Auracast. Vi hade möjlighet att testa två Bromley 450-enheter samtidigt och kopplade ihop dem utomhus via en Auracast-sändning från telefonen och resultatet var riktigt imponerande.

I Felini av Venerus och Marco Castello kändes det nästan som att stå längst fram på en konsert, med detaljer som porlande vatten och akustiska gitarrer som verkligen kom till liv. I mer basintensiva låtar som Breather av Chris Stussy omslöts vi av kraftfull, euforisk bas. Du får dessutom ett rejält lyft i volym, även när högtalaren stod på andra sidan en parkering hördes den tydligt med fyllig bas. Imponerande.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5/5

Marshall Bromley 450: design

• Klassisk Marshall-design som imponerar lika mycket som alltid
• Stilren belysning och premiumkänsla i kontrollerna
• Väldigt tung och hjulen är borta

Varje gång vi testar en Marshall-produkt känns det som att vi upprepar oss. Men det är helt enkelt för att vi gång på gång imponeras av den retroinspirerade designen som märket levererar och Marshall Bromley 450 är inget undantag.

Allt från konstläderfinishen till metallgallret och de guldfärgade detaljerna är en fröjd att titta på, precis som hos Marshall Bromley 750. Det här är en dyr högtalare, men den lyxiga designen, de högkvalitativa materialen och den smakfulla scenbelysningen gör att den känns värd investeringen.

Den guldfärgade kontrollpanelen ovanpå högtalaren är dessutom riktigt snyggt utformad och väldigt enkel att använda. Röda LED-lampor visar vilken anslutning som används, och de klassiska rattarna gör det enkelt att justera volym, bas och diskant. Mikrofon- och instrumentingångarna sitter också på ovansidan, vilket gör det smidigt att dra igång karaoke eller spela gitarr.

En förbättring jämfört med den större modellen är skyddet mot väder och vind. Här får du en IP55-klassning, vilket innebär att högtalaren är skyddad mot damm och klarar vattenstrålar från olika håll. I praktiken gör det Bromley 450 till ett riktigt bra val för utomhusbruk och den klarar utan problem lite regn. Eftersom modellen är mindre och mer portabel än sitt syskon känns det som ett smart designval.

Men vad mer skiljer den från Bromley 750? Den mest uppenbara skillnaden är att hjulen är borta. Ja, det här är en partyhögtalare utan hjul och du får bära den med handtaget på sidan. Missförstå oss inte – handtaget är välbyggt, men om du ska transportera den längre sträckor finns det en sak att tänka på.

Den här högtalaren är nämligen ganska tung, med en vikt på 12,2 kg. Visst, 750-modellen är nästan dubbelt så tung, men tack vare hjul och teleskophandtag var den enklare att flytta. Ska du ha högtalaren på en och samma plats, eller bara flytta den kortare sträckor, fungerar handtaget bra – men vikten är definitivt något att ha i åtanke.

• Design - poäng: 4,5/5

Marshall Bromley 450: värde

• Den är långt ifrån billig
• Men kvaliteten är utan tvekan hög, även jämfört med konkurrenter
• Reparerbarheten gör den till en investering på lång sikt

Vi ska inte linda in det – Marshall Bromley 450 är en dyr högtalare, även sett till dess effekt och ljudprestanda. Men ett högt pris betyder inte att den inte kan vara prisvärd.

Vi tycker faktiskt att du får mycket för pengarna här. Med ett pris på 7 499 kronor är Bromley 450 dyrare än liknande alternativ, som JBL PartyBox Stage 320. Men i gengäld får du betydligt bättre batteritid, förbättrat skydd mot damm och vatten, mer premiumkänsla i byggkvaliteten och fler högtalarelement.

Är det värt det? Det beror på vad du är ute efter. För vissa räcker JBL-modellen mer än väl med sitt lägre pris och sina funktioner. Men om du vill ha en mer exklusiv och långlivad lösning känns Marshall som ett mer attraktivt val.

Dessutom är Bromley 450 reparerbar och Marshall erbjuder både service och reservdelar via sin hemsida. Det gör att högtalaren känns som en investering över tid, snarare än en kortsiktig ljudlösning.

• Värde - poäng: 4/5

Bör du köpa Marshall Bromley 450?

Köp den om...

Köp den inte om...

Marshall Bromley 450: andra alternativ

Så testade vi Marshall Bromley 450

• Spenderade timmar med att lyssna på musik både inomhus och utomhus
• Använde den både ensam och ihopkopplad med en andra enhet via Auracast
• Testade främst med Tidal

Från den ursprungliga skribenten;

Jag spenderade timmar med att lyssna på musik på Marshall Bromley 450, där jag testade dess olika funktioner och använde den både inomhus och utomhus.

När jag lyssnade på musik såg jag till att testa en bred variation av genrer och gick igenom låtar från TechRadars testspellista. För det mesta använde jag Tidal för att spela musik, men jag använde även Spotify vid några tillfällen. Jag började med att använda Bromley 450 på egen hand, men fick också möjlighet att koppla ihop den med en andra enhet via Auracast.

Mer generellt är jag en erfaren recensent av ljudprodukter och har under de senaste två åren testat allt från premiumhörlurar som Sony WH-1000XM6 till några av de bästa Dolby Atmos-soundbarsen, inklusive LG Sound Suite Immersive Suite 7 Pro. Jag har även själv recenserat Marshall Bromley 750, så jag har mycket god insikt i Marshalls kvalitet inom partyhögtalare.

• Först testad i mars 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Jag har sagt det förut, men att välja en Bluetooth-högtalare i dag är inte direkt enkelt. Det finns helt enkelt så många riktigt bra alternativ – inte optimalt för oss som lätt drabbas av beslutsångest.

Som tur är har jag testat över 40 Bluetooth-högtalare, så jag har en ganska bra bild av vad man ska hålla utkik efter när man väljer sin nästa portabla ljudkompis. Den här gången ville jag jämföra två modeller som kanske har premiumprislappar och levererar riktigt bra ljud, men som också skiljer sig åt på många sätt: Bose SoundLink Plus och Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen.

Båda de här högtalarna är riktigt bra och fick toppbetyg av oss på TechRadar. De konkurrerar dessutom med några av de bästa Bluetooth-högtalarna på marknaden. Men vilken ska du välja? Jag går igenom deras unika egenskaper och jämför dem när det gäller funktioner, ljudkvalitet, design och värde, för att hjälpa dig fatta rätt beslut.

Bose SoundLink Plus vs Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen: pris & tillgänglighet

Bose SoundLink Plus släpptes i juni 2025 med ett lanseringpris på 3 390 kronor och kostar numera runt 2 490 kronor. Visst, det är en ganska hög prislapp, men du får också mycket kvalitet för pengarna.

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen lanserades i maj 2025 och är oftast lite dyrare än sin Bose-konkurrent, med en prislapp som ligger runt 3 990 kronor – ett lyxpris för en lika lyxig produkt.

Bose SoundLink Plus vs Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen: specifikationer

Bose SoundLink Plus vs Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen: funktioner

Man förväntar sig en bred uppsättning funktioner från en högtalare i prisklassen runt 3 000-4 000 kronor och båda dessa modeller levererar det – åtminstone till största delen.

Bose SoundLink Plus kommer med det mesta man vill ha, som multipoint-anslutning och Google Fast Pair, men laddar du ner Bose-appen får du ännu fler möjligheter. Du kan till exempel anpassa genvägsknappen, byta namn på högtalaren eller justera EQ.

Personligen tycker jag att Bose EQ-inställningar är lite enkla. Du kan välja förinställningar som höjer eller sänker bas eller diskant, eller manuellt justera låga, mellanregister och höga frekvenser. Men många konkurrenter erbjuder även genrebaserade förinställningar och mer avancerad EQ med fler band, vilket ger större kontroll över ljudet.

Trots det finns det mesta man vill ha från en modern Bluetooth-högtalare här. För den mer ljudintresserade finns stöd för att streama musik i högre kvalitet via aptX Adaptive – förutsatt att du har en kompatibel enhet. Annars gäller SBC eller AAC.

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen har också stöd för aptX Adaptive, vilket jag tycker ger ett härligt detaljerat ljud i mina favoritlåtar. Men där Bang & Olufsen verkligen sticker ut är med stöd för ljud via USB-C. Det ger en mer förlustfri och högupplöst ljudupplevelse än vad SoundLink Plus kan erbjuda, som dessutom saknar 3,5 mm-ingång.

Utöver det tar Beosound A1 3rd Gen ett kliv upp när det gäller EQ, med stämningsbaserade lägen som Bright, Relaxed, Energetic och Warm. Du kan även skapa egna inställningar, även om jag tycker att den låter riktigt bra direkt ur kartongen. Appen är dessutom mer välutvecklad, med roliga funktioner som integrerade radiostationer.

Jag vill inte vara för hård mot Bose SoundLink Plus, men B&O vinner även på andra punkter. Beosound A1 3rd Gen har till exempel inbyggda mikrofoner för tydligare handsfree-samtal – något som saknas hos Bose. Dessutom får du upp till 24 timmars batteritid från B&O:s runda högtalare, medan Bose stannar på 20 timmar.

Det är dock inte helt ensidigt. Bose SoundLink Plus har riktigt bra stöd för att koppla ihop flera högtalare. Du kan para ihop den med en identisk modell för stereoljud, eller med andra modeller – som Bose SoundLink Flex (2 Gen) – för högre volym. B&O kan paras med en identisk enhet eller Bang & Olufsen Beosound A1 (2nd Gen) för stereo, men saknar möjligheten att koppla ihop flera olika modeller. Trots det tycker jag att den här rundan går till A1 3rd Gen.

Bose SoundLink Plus vs Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen: ljudkvalitet

Här blir det riktigt intressant. Vid första anblick kan man tro att den mindre högtalaren från Bang & Olufsen skulle ha svårt att mäta sig med den större och mer robusta modellen från Bose, men båda levererar gott om kraft. Oavsett vilken du väljer får du tillräckligt med volym för att hålla stämningen uppe, även vid en mindre fest.

Men vilken låter bäst? Låt oss börja med Bose SoundLink Plus. Den imponerade verkligen på mig under testperioden och levererade ett öppet och avslöjande ljud. När jag lyssnade på Clair-Obscur av Alice Duport-Percier och Lorien Testard flöt de lager på lager av sång ihop på ett riktigt fint sätt, samtidigt som akustiska gitarrer rörde sig genom låten med en härlig rytm och tonalitet. Instrument och sång separerades på ett imponerande sätt, men helheten kändes ändå sammanhållen.

Diskanten hanteras också bra, med uttrycksfulla men kontrollerade höga toner, även vid hög volym. När jag lyssnade på tyngre musik kändes trummor aldrig vassa eller tunna – de var aggressiva på ett sätt som kändes naturligt.

När det gäller basen är jag överlag positiv, men har några invändningar. Generellt får du ett ganska punchigt ljud, där basen hörs tydligt och inte känns svag, särskilt med anpassade inställningar. Men när jag lyssnade på house, som Touch Me av Luke Dean och Max Dean, saknade jag lite tryck. Basen hade inte riktigt den fyllighet jag var ute efter och kunde ibland kännas mindre dynamisk än jag önskat.

Missförstå mig inte – SoundLink Plus presterar fortfarande bra i de lägre frekvenserna, men det finns utrymme för förbättring.

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen däremot – för mig sätter den verkligen allt rätt. För en högtalare i den här storleken levererar den en imponerande kraftfull bas som är både direkt och uppslukande. Jag skulle till och med vilja varna lite här – se till att den står på en stabil yta, för den kan få saker att vibrera vid hög volym.

När jag lyssnade på house, som Breather av Chris Stussy, blev jag riktigt imponerad av hur snabb och komplett basen kändes – det var svårt att sluta lyssna när jag testade den för min köpguide över de bästa Bluetooth-högtalarna.

Men det handlar inte bara om bas. Beosound A1 3rd Gen levererar ett balanserat ljud över hela registret, med fin detaljrikedom. I låtar som A Horse With No Name av America imponerades jag direkt av hur sången och den akustiska gitarren fick egna tydliga utrymmen. Även subtila percussion-ljud hördes tydligt, samtidigt som helheten kändes mjuk och välavvägd. När låten byggdes upp behöll högtalaren kontrollen och levererade ett lager-på-lager-ljud med både känsla och precision.

Diskanten är också skarp och livfull. I Harmony In the Distance av M-High visar B&O sin förmåga att leverera tydliga höga toner samtidigt som bas och synthar får ta plats – utan att något tar över.

Bose SoundLink Plus är en riktigt bra högtalare och jag vill verkligen lyfta dess öppna och rymliga ljudbild. Men Beosound A1 3rd Gen är ett snäpp vassare när det gäller bas och erbjuder den extra separation som verkligen imponerar. Ännu en vinst för B&O.

Bose SoundLink Plus vs Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen: design

När det gäller design kunde de här två högtalarna knappt vara mer olika. Bose SoundLink Plus har en mer traditionell, rektangulär form, med en tygögla på sidan om du vill fästa den på exempelvis en krok eller väska. Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen har i stället en cirkulär design, med ett uppåtriktat högtalargaller och en flexibel läderrem. Skillnaderna slutar inte där.

Bose SoundLink Plus har ett gummerat yttre tillsammans med ett pulverlackerat stålgaller, vilket ger en riktigt bra kombination av tålighet och premiumkänsla. Den finns dessutom i flera riktigt snygga färger, som Citrus Yellow och Blue Dusk, men även i en mer klassisk svart variant om man föredrar det.

B&O-modellen erbjuder inte riktigt samma färgstarka uttryck som Bose, men det är inte nödvändigtvis något negativt. Här får man i stället en mer nedtonad och elegant design, med färger som Warm Granite, Green Eucalyptus, Natural Aluminium och min personliga favorit, Honey Tone. Alla känns genomtänkta och passar den lyxiga känslan perfekt.

Den nedre delen är byggd i slitstark polymer, medan ovansidan består av pärlblästrad anodiserad aluminium. Jag skrev det i recensionen och jag säger det igen: känslan av kvalitet du får med den här högtalaren – inte bara ljudmässigt utan även i byggkvaliteten – är precis det som gör den så speciell.

Även om B&O känns robust kan den vara något mer känslig för repor och märken än Bose-modellen. Båda är dock tåliga, vilket märks på att de har IP67-klassning. Det innebär att de är helt dammtäta och klarar att sänkas ner i upp till en meter vatten i 30 minuter – perfekt för duschlyssning eller poolhäng.

Båda högtalarna är riktigt väl designade, med smart placerade knappar och LED-lampor som visar exempelvis batterinivå. Men vilken man föredrar är en smaksak. Vill du ha något färgstarkt och extra tåligt är Bose rätt val. Själv ger jag dock ännu en gång fördelen till B&O – materialvalen, den ikoniska formen och färgerna är svåra att slå.

Bose SoundLink Plus vs Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen: värde

Som jag nämnde tidigare har båda de här högtalarna premiumpriser, men vilken är egentligen mest värd pengarna?

Bose SoundLink Plus känns kanske som det självklara valet vid första anblick tack vare sitt lägre pris. För cirka 2 490 kronor är den inte billig, men ändå lockande. Den levererar detaljerat ljud med stöd för högupplöst Bluetooth, har en tålig design med färgstark look och kan dessutom kopplas ihop med andra Bose-högtalare. Jag tycker att funktionerna kunde varit lite fler och basen något mer finjusterad, men det är fortfarande en riktigt bra högtalare.

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen kostar däremot 3 990 kronor och jag ska vara ärlig: det är mycket pengar för en högtalare i den här storleken, särskilt när man för samma summa ofta kan få större modeller som JBL Xtreme 4 eller en rabatterad Bose SoundLink Max.

Men trots priset tycker jag att man får vad man betalar för med B&O. Den är byggd i lyxiga material och levererar ett lika lyxigt ljud. Den är mycket tålig, har en riktigt bra app och stöd för äkta förlustfritt ljud via USB-C.

Trots att Beosound A1 3rd Gen är dyr har jag ännu inte testat någon Bluetooth-högtalare i samma storlek som slår den i kvalitet. Sett till B&O:s annars höga prisnivå är den här modellen faktiskt hyfsat prisvärd. Bose SoundLink Plus har mycket att erbjuda, men jag hade gärna sett lite bättre batteritid och fler funktioner för priset – därför lutar jag åt B&O även här.

Bose SoundLink Plus vs Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen: slutsats

Så där har du det. Efter att ha vunnit majoriteten av kategorierna går segern till Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen. Det är svårt att tänka sig en snyggare Bluetooth-högtalare och dess engagerande och uppslukande ljud är svårt att slå. Ja, den är dyr – men den känns faktiskt värd pengarna och hittar du den på rea är det bara att slå till.

När det gäller Bose SoundLink Plus vill jag vara tydlig: det här är en riktigt bra högtalare. Den är tålig, färgstark och levererar ett starkt ljud med bra detaljrikedom och stöd för aptX Adaptive. Vill du ha ett något billigare alternativ till B&O rekommenderar jag den varmt, speciellt om du hittar den till ett rabatterat pris.

Elegant och Supreme. Enligt Edifier är det de två orden som definierar företagets ES-serie av högtalare. Med det i åtanke hade vi ganska höga förväntningar på Edifier ES60 – en Bluetooth-högtalare som utlovar ”uppslukande” och ”högkvalitativt 360-gradersljud”.

På vissa punkter levererar den också. Framför allt när det gäller den eleganta sidan. Det här är utan tvekan en mycket snygg högtalare. Retrodesignen – som tydligt är inspirerad av Marshall – fungerar väl, med guldfärgade detaljer, konstläderklädsel och ett tilltalande högtalargaller som verkligen vinner oss över.

Visst är den inte den lättaste högtalaren i sin storleksklass, och IP66-klassningen för vatten- och dammtålighet har överträffats av många av de bästa Bluetooth-högtalarna. Men den är fortfarande lätt att ta med sig och klarar utan problem en rejäl skvätt vatten.

När det gäller det ”suprema” är vi däremot inte helt övertygade, särskilt inte på ljudsidan. ES60 låter helt okej överlag, med klart ljud och tillräckligt slagkraftig bas. Däremot saknas den finess som många jämnprissatta konkurrenter erbjuder. Röster separeras inte särskilt snyggt, och den känns inte lika uttrycksfull eller energisk som exempelvis JBL Flip 7. Diskanten är dessutom något för aggressiv och kan låta riktigt hård vid högre volymer.

Funktionsuppsättningen är också lite av en blandad kompott. Vi gillar den anpassningsbara stämningsbelysningen, stödet för USB-C-ljudgenomgång och den inbyggda mikrofonen för handsfree-samtal. Däremot är EQ-alternativen väldigt grundläggande, och det saknas ett helt anpassningsbart läge som vi gärna hade använt för att dämpa diskanten en aning.

Batteritiden landar dessutom på bara nio timmar, vilket är svagt jämfört med många konkurrenter i samma prisklass. JBL Flip 7 klarar exempelvis upp till 16 timmar, medan Marshall Emberton III kan spela i upp till 32 timmar.

Med ett pris runt 1 200 kronor känns Edifier ES60 helt enkelt inte som särskilt prisvärd. Konkurrenterna slår den på flera viktiga punkter, däribland ljudkvalitet, batteritid och vattentålighet. Det är fortfarande en fullt duglig högtalare, inte minst tack vare den iögonfallande designen, men om den inte reas ut har vi svårt att rekommendera den utan förbehåll.

Edifier ES60: pris & tillgänglighet

• Pris runt 1 200 kronor
• Lanserades i mars 2025

Edifier ES60 lanserades i mars 2025 som en del av Edifiers ES-serie, som även inkluderar modeller som den lilla Edifier ES20 och den större Edifier ES300. Den säljs vanligtvis för 1 200 kronor, men vi har vid tillfällen sett den säljas ännu lägre än så. ES60 finns att köpa i färgerna Black och Ivory.

Edifier ES60: specifikationer

Edifier ES60: funktioner

• Tilltalande och anpassningsbar belysning
• Begränsade EQ-alternativ
• Nio timmars batteritid är inget att jubla över

Storleksmässigt är den utrustad med ett enda 18W mellanbas-element, tillsammans med två diskanter på 8W vardera. Det innebär en maximal uteffekt på 34W – i nivå med JBL Flip 7, men en bra bit över huvudkonkurrenten Marshall Emberton III.

Men hur låter den egentligen? Det kommer vi till snart – först tittar vi närmare på funktionslistan.

Här finns mycket av det man förväntar sig, som multipoint-anslutning, möjlighet att para ihop två högtalare och stöd för en tillhörande app. Utöver det får du några trevliga extrafunktioner, bland annat en högkänslig mikrofon som gör det möjligt att ta handsfree-samtal. Den har även inbyggd brusreducering som hjälper till att lyfta fram rösten i stökiga miljöer.

En annan funktion värd att nämna är EQ-inställningarna som nås via Edifier ConneX-appen. Tyvärr är dessa ganska grundläggande. Du får standardinställningen för musik, samt lägen för spel, film och utomhusbruk. Det saknas både genrebaserade alternativ och möjlighet till helt egen anpassning. Det sistnämnda är en riktig miss – om vi är ute efter ett specifikt ljud uppskattar vi alltid möjligheten att justera det själva.

En annan nackdel är batteritiden. Högtalaren klarar bara nio timmars lyssning, vilket helt enkelt är för lite för en modell i den här storleksklassen. Som jämförelse erbjuder JBL Flip 7 upp till 16 timmar, medan Marshall Emberton III kan spela i upp till hela 32 timmar.

Allt är dock inte negativt. En av de bästa sakerna med Edifier ES60 är den integrerade LED-belysningen. Den lyser från undersidan av högtalaren och kan kasta ljus mot underlaget för att skapa stämning. Färg och ljuseffekt kan anpassas i Edifier ConneX-appen, vilket är ett trevligt inslag. Belysningen går också att stänga av helt om man vill spara batteri.

Det finns även stöd för trådbundet ljud via högtalarens USB-C-port, vilket möjliggör mer stabil uppspelning i högre kvalitet. Det är ett lockande tillskott som många av Edifiers konkurrenter väljer bort.

• Funktioner - poäng: 3,5/5

Edifier ES60: ljudkvalitet

• Helt okej vid medelhög volym, med stabil bas
• Diskanten kan dock bli lite för vass
• Inte den bästa när det gäller nyansrikedom och instrumentseparation

Vi älskade verkligen ljudsignaturen i Edifier ES60:s mindre syskon, Edifier ES20, så förväntningarna var ganska höga. Lägg till att Edifier själva hävdar att ES60 levererar ”överlägsen ljudprestanda” med ”djup, slagkraftig bas”, och vi såg verkligen fram emot lyssningstesterna.

Med I Just Wanna Stop av Gino Vannelli lät helheten ganska behaglig vid medelvolym, med tydliga sångpartier och välbalanserad bas. Däremot upplevde vi att trummor och andra element i diskantområdet var något överdrivna, något som blev ännu tydligare när vi skruvade upp volymen.

Samma tendens hördes i den mer energiska Keep the Fire Burning av Gwen McCrae – basen var kontrollerad och ren, men de högfrekventa, perkussiva inslagen var lite för på. Rösterna var återigen ganska tydliga, men inte särskilt väl separerade. Generellt sett är instrumentseparationen inte ES60:s starkaste sida – det känns inte som att varje enskilt element får fullt utrymme att uttrycka sig.

Vi bytte sedan till något mer basdrivet, Fascinator av Max Dean. Här blev vi faktiskt ganska imponerade. Den djupa, pumpande basen i uppbyggnaden lät rapp och relativt välkontrollerad. Diskanten var återigen rätt aggressiv och kan bli jobbig vid längre lyssning, men röstsamplingarna i mellanregistret var välbalanserade och lät inte instängda.

M-Highs 12 O.C Riddim hanterades också hyfsat bra. Basen går väldigt djupt i det här spåret, och även om ES60 inte riktigt klarade av att leverera den fulla tyngd som krävs, bjöd den ändå på ett köttigt försök. Vid högre volymer tunnas dock basen ut ordentligt, och kompressionen blir tydlig – diskanten går från överdriven till gäll, och röster tappar i tonal precision.

En klar fördel är att ES60 låter relativt jämnt oavsett lyssningsvinkel. Vi gick runt i vårt testrum och på kontoret, och ljudbilden förblev konsekvent hela tiden.

Men hur står sig modellen mot konkurrenterna? Vi testade ES60 sida vid sida med JBL Flip 7 – en högtalare med liknande uteffekt och liknande pris, åtminstone i Storbritannien. Den jämförelsen underströk verkligen varför Flip 7 toppar vår topplista över bästa Bluetooth-högtalare.

Den största skillnaden var Flip 7:s förmåga att lyfta fram röster och ge dem en tydlig plats i ljudbilden, vilket skapar en mer emotionell lyssningsupplevelse. I I’ve Got Your Number av Ned Doheny lät gitarrerna vackert viktade på Flip 7 och som om de hade sin egen plats, medan den själfulla sången kom fram med klarhet och riktning. ES60 bjöd på en mer endimensionell presentation som aldrig lät direkt dålig, men som saknade den finess JBL-högtalaren levererar.

Även Love At First Sight – Kid Creme Vocal Dub av Kylie Minogue hade mer driv och energi på Flip 7, som helt enkelt överträffar ES60 när det gäller kontroll, instrumentseparation och uttryck. Så även om Edifiers högtalare låter stabilt överlag – särskilt i basregistret – tycker vi inte att ljudprestandan räcker hela vägen jämfört med vissa välkända konkurrenter.

Om ES60 hade haft en helt anpassningsbar equalizer eller åtminstone fler förinställningar att leka med, hade den sannolikt kunnat konkurrera betydligt bättre. Men som vi nämnde i avsnittet om funktioner är valmöjligheterna väldigt begränsade.

Det är också värt att påpeka att modellen endast stödjer den mest grundläggande SBC-kodeken. Det finns inget stöd för LDAC eller aptX Adaptive, och inte ens AAC. Det innebär att du inte får den mest detaljerade eller högupplösta ljudupplevelsen om du streamar via Bluetooth.

• Ljudkvalitet - poäng: 3,5/5

Edifier ES60: design

• Snygg retroinspirerad design
• Helt okej IP66-klassning för vatten och damm
• Gedigen känsla

Det område där Edifier ES60 utan tvekan briljerar mest är designen. Visst, den är tydligt inspirerad av Marshalls Bluetooth-högtalare, särskilt Emberton-serien, men Edifier har lyckats väl med det retroinspirerade uttrycket här.

Den har ett snyggt högtalargaller, ett hölje i konstläder och gyllene detaljer som gör att den sticker ut i mängden. Modellen finns dessutom i färgerna Black och Ivory, och båda passar högtalarens lite lyxigare känsla väldigt bra.

På ovansidan hittar vi en enkel men effektiv uppsättning knappar som gör det lätt att justera belysning, uppspelning och ström med ett knapptryck. På baksidan sitter även en USB-C-port som används både för laddning och för trådbundet ljud.

Vi har redan varit inne på den integrerade LED-belysningen, som bidrar till en stämningsfull känsla vid lyssning och som kan anpassas via Edifier ConneX-appen.

Vi är alltså klart förtjusta i layouten och utseendet på Edifier ES60, men hur fungerar den rent praktiskt? Faktiskt ganska bra. Den är inte den lättaste högtalaren i sin klass och väger runt 1 kg, men den är fortfarande tillräckligt kompakt för att kunna bäras i en hand. Det medföljer även en tygrem som är smidig att använda vid kortare förflyttningar.

ES60 är dessutom IP66-klassad, vilket innebär att den är helt dammtät och tål kraftiga vattenstrålar från flera håll. Det är en fullt godkänd nivå, men flera konkurrenter går längre – JBL Flip 7 har till exempel IP68-klassning och klarar att sänkas ned i upp till 1,5 meter vatten i 30 minuter.

Trots det känns detta som en robust byggd högtalare som bör klara en och annan smäll när man är på språng. I kombination med det snygga yttre gör det att Edifier ES60 plockar många poäng på designsidan.

• Design - poäng: 4,5/5

Bör du köpa Edifier ES60?

Köp den om ..

Köp den inte om ..

Edifier ES60: andra alternativ

Så testade vi Edifier ES60

• Testad under en vecka
• Främst använd i musiktest-rummet på Future Labs
• Huvudsakligen testad med Tidal

Från den ursprungliga skribenten;

Jag lade timmar efter timmar på att testa Edifier ES60, lyssnade på massor av musik och pillade runt med dess olika funktioner. Under tiden jag testade den provade jag alla alternativ för ljus anpassning och EQ, och såg till att testa den i en rad olika miljöer.

För det mesta använde jag dock ES60 i musiktestrummet här på Future Labs. När jag lyssnade på musik gick jag igenom TechRadars testspellista, som innehåller låtar från en mängd olika genrer. Men jag bläddrade också igenom ett gäng spår från mitt personliga bibliotek – främst via Tidal, men ibland även via Spotify istället.

Mer generellt har jag recenserat dussintals högtalare, hörlurar, earbuds, soundbars, och mer här på TechRadar, där jag har ett särskilt fokus på audiovisuell teknik. Jag har testat de flesta av ES60:s konkurrenter, så jag vet vad som krävs för att en högtalare verkligen ska sticka ut på en extremt konkurrensutsatt marknad.

• Först testad i januari 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar