Jag har därför valt ut tre av mina personliga favoriter från årets tester. Här finns allt från riktigt bra allroundmodeller och förstklassiga OLED-TV-apparater till en ny RGB-modell.

Mina favorit-TV-apparater hittills under 2026

LG C6

LG C6 är den bästa TV jag har testat hittills under 2026. Den kanske inte är den allra mest avancerade modellen när det gäller funktioner eller bildkvalitet, men det finns ingen annan TV som erbjuder lika mycket för pengarna.

Bildkvaliteten hos C6 är enastående. Den levererar klara och levande färger som fungerade fantastiskt bra i animerade filmer som Elemental, tillsammans med en djup och fyllig kontrast som kom till sin rätt när jag tittade på The Batman under testperioden. Den imponerande rörelsehanteringen gör C6 perfekt för sport, de skarpa detaljerna är utmärkta för film, serier och spel och tack vare en märkbar ökning av ljusstyrkan jämfört med föregångaren har bilden dessutom fått betydligt mer tryck.

När jag testade C6 sida vid sida med föregångaren LG C5 blev det tydligt att C6 innebär en rejäl uppgradering. Högre ljusstyrka, snabbare processor och en mer exakt och engagerande bild – allt till samma lanseringspris.

Den är dessutom ett riktigt kraftpaket för gaming med ett brett utbud av funktioner och har till och med bra inbyggt ljud, vilket gör att den känns som ett komplett paket. Det bästa av allt? Den ger redan mycket för pengarna, men dyker dessutom ofta upp till rabatterade priser.

Läs hela vårt test av LG C6

Sony Bravia 7 II

RGB-mini-LED, som går under flera olika namn beroende på tillverkare, har varit den stora TV-nyheten under 2026. Mina erfarenheter av tekniken har dock varit... lite blandade.

En TV som verkligen imponerade på mig var däremot Sony Bravia 7 II. Det här är den billigare modellen i Sonys sortiment av RGB-TV-apparater, placerad under flaggskeppet Sony Bravia 9 II, men Bravia 7 II levererar verkligen där det räknas.

Trots att Bravia 7 II använder bakbelysning levererar den svärta som kan mäta sig med vissa OLED-skärmar. Kontrasten är kraftfull och ljusstyrkan imponerande, men det finns framför allt en sak som sticker ut: färgerna. Färgintensiteten hos Bravia 7 II är slående, något som blev särskilt tydligt när jag testade TV med Luma-figurerna från The Super Mario Galaxy Movie. De många färgerna i deras kroppar såg nästan ut att explodera på skärmen och visade verkligen hur fantastisk färgåtergivningen hos Bravia 7 II är.

I övrigt erbjuder Bravia 7 II spelfunktioner märkta med ”Perfect for PlayStation 5”, tillsammans med stöd för 4K vid 120 Hz, VRR och ALLM. Jag uppmätte dessutom en input lag på 10,4 ms, vilket är bättre än hos de flesta Sony-TV-apparater jag har testat under de senaste åren.

Bravia 7 II är dyr för att vara en RGB-TV i mellanklassen, men den imponerar verkligen med sin prestanda. Om du har möjlighet att tänja lite på budgeten är det här en riktigt bra TV.

Läs hela vårt test av Sony Bravia 7 II

Samsung S95H

Samsung S99H är Samsungs OLED-flaggskepp för 2026 och en av årets bästa OLED-TV-apparater.

Det finns dock en viktig detalj att känna till när det gäller modellnamnen. TV:n heter Samsung S95H i USA, men säljs som Samsung S99H i Sverige och andra delar av Europa. Här i Sverige finns även en separat modell som heter S95H, men den har något enklare specifikationer, bland annat lägre ljusstyrka, en annan design utan den karakteristiska ramen och Wi-Fi 5 istället för Wi-Fi 6. Det är alltså den mer påkostade S99H som TechRadar har testat.

Samsung S99H levererar en helt fantastisk bildkvalitet. När jag tittade på filmer som Speed Racer visade TV upp levande och intensiva färger som verkligen fick filmens färgsprakande bildspråk att komma till sin rätt. Ännu viktigare är att färgåtergivningen är mycket exakt, något som märks särskilt tydligt i hudtoner. TV erbjuder också kraftfull kontrast, vilket fungerar utmärkt i filmer som The Batman och Alien: Romulus. Återgivningen av svärta har dessutom förbättrats utan att det har skett på bekostnad av skärmens antireflexbehandling.

När det gäller funktioner är S99H mycket välutrustad, särskilt för gaming. Den har fyra HDMI 2.1-portar, stöd för 4K vid 165 Hz, fullt VRR-stöd, HDR10+ för gaming och ALLM, samt en praktisk spelhubb. En input lag på bara 9,5 ms bidrar dessutom till en följsam och responsiv spelupplevelse.

Sedan har vi den omdiskuterade ramen. TV har en silverfärgad ram som ser helt okej ut när man betraktar den rakt framifrån, men som förmodligen kommer att dela åsikterna bland potentiella köpare. Trots det påverkar ramen inte helhetsintrycket särskilt mycket, eftersom S99H levererar så imponerande prestanda.

Samsung S99H är en OLED-TV i den absoluta toppklassen och priset speglar det. Med det sagt har den redan fått flera fina rabatter, trots att det bara har gått några månader sedan lanseringen.

Läs hela vårt test av Samsung S95H (S99H i Sverige)

Det finns gott om anledningar att välja en OLED-TV, från perfekt svärta till imponerande kontrast och levande färger. Men om du har stora fönster i vardagsrummet eller ofta tittar på film och serier under dagtid kan reflektioner snabbt förstöra upplevelsen. Det är just det problemet Samsung försöker lösa med S90H.

Samsung S90H finns i sex olika storlekar på den svenska marknaden, från kompakta 42 tum upp till hela 83 tum. Priserna börjar runt 9 999 kronor för 42-tumsmodellen, medan 48-tummaren kostar runt 12 500 kronor. Vill du ha en större TV kostar 55-tumsmodellen 14 999 kronor och 65-tummaren 19 999 kronor. De två största alternativen, på 77 respektive 83 tum, kostar 24 999 och 39 999 kronor. Det gör S90H till ett intressant alternativ i flera prisklasser, särskilt eftersom Samsungs reflexfria Glare Free-teknik inte längre är förbehållen företagets dyraste OLED-TV-apparater.

Perfekt för ljusa rum

Även om LG C6 är en av de bästa OLED-TV-apparaterna jag har testat i år finns det en sak som stör mig med den: den reflekterande skärmen.

Reflektioner har länge varit ett problem för OLED-TV-apparater, men Samsungs Glare Free-teknik, som introducerades 2023, gör ett fantastiskt jobb med att eliminera spegelliknande reflektioner i ljusa rum. Fram till nu har tekniken varit reserverad för Samsungs dyrare OLED-modeller i S95-serien.

Samsung S90H, som är företagets OLED-modell i mellanklassen för 2026, har däremot också fått Glare Free-skärmen. Därmed fyller den en lucka på marknaden för dig som vill ha en OLED-TV som fungerar riktigt bra i ljusa rum utan att behöva betala för en flaggskeppsmodell.

Jag har ännu inte genomfört ett fullständigt test av S90H, även om den väntar i vårt testlabb, men jag har fått möjlighet att se den i verkligheten.

Jag fick prova S90H i ett rum med gott om naturligt ljus under en solig morgon, vilket var ett perfekt tillfälle att sätta Glare Free-skärmen på prov. Resultatet var faktiskt bättre än jag hade förväntat mig.

När jag tittade på mörka filmer som The Revenant var upplevelsen förvånansvärt problemfri. S90H lyckades behålla djupa svarta toner samtidigt som den effektivt eliminerade de spegelliknande reflektionerna från de stora balkongfönstren bredvid mig.

Det var särskilt imponerande med tanke på att S90H inte når upp till samma ljusstyrka som flaggskeppsmodellerna S95H och S99H, där den högre ljusstyrkan ger ytterligare fördelar vid TV-tittande i ljusa rum.

Andra styrkor

Utöver sina imponerande egenskaper i dagsljus levererar S90H också kraftfulla HDR-höjdpunkter samt livfulla, intensiva och korrekta färger. Scenen på nattmarknaden i Blade Runner 2049 var ett perfekt exempel på detta och visade samtidigt hur skarpa och verklighetstrogna texturer TV kan återge.

För gamers har S90H dessutom ett funktionsutbud som påminner om de bästa gaming-TV-apparaterna. Den har fyra HDMI 2.1-portar med stöd för 4K i 165 Hz, VRR inklusive FreeSync och G-Sync, HDR10+ Gaming och ALLM. Dessutom finns Samsungs praktiska Gaming Hub, som erbjuder flera alternativ för molnbaserad gaming.

Om du letar efter en OLED-TV i mellanklassen som fungerar riktigt bra i ett ljust vardagsrum är Samsung S90H därför en av de mest intressanta modellerna att överväga. Den kombinerar OLED-teknikens fantastiska bildkvalitet med ett effektivt skydd mot störande reflektioner, samtidigt som du får ett omfattande funktionsutbud för gaming.

För mig är det framför allt Glare Free-skärmen som gör S90H så intressant. Det är en funktion som faktiskt kan göra stor skillnad i vardagen och som ger den en tydlig fördel jämfört med många andra OLED-TV-apparater i samma klass.

Två år efter att föregångaren gjorde entré har JBL Bar 1300MK2 nu landat, med målet att leverera massor av kraft, imponerande Dolby Atmos och omslutande surroundljud. Med ett pris på 18 000 kronor hade jag väldigt höga förväntningar på JBL:s nya flaggskeppsmodell. Som tur är levererade den mer än väl.

Den här modellen sticker ut från mängden tack vare sina löstagbara, batteridrivna bakhögtalare, som även kan fästas på huvudenheten eller användas som fristående Bluetooth-högtalare. De har en batteritid på 10 timmar vardera och kan dessutom laddas medan de används, vilket gör dem praktiska för nästan alla typer av användare.

Men även när det gäller grunderna kan den här modellen mäta sig med de allra bästa soundbars du kan köpa. Dolby Atmos-prestandan är genomgående utmärkt, med ett otroligt expansivt och nästan tredimensionellt ljud. Modellen har även stöd för DTS:X, streaming via Wi-Fi och Bluetooth samt Auracast-anslutning.

En viktig skillnad jämfört med föregångaren är det enorma klivet i uteffekt. Det här 11.1.4-systemet har en maximal uteffekt på nästan 2 500 W fördelat över 29 högtalarelement, vilket är nästan löjligt mycket. Kommer de flesta användare att behöva så mycket kraft? Nej, men den finns där om du verkligen vill dra upp volymen!

Utöver Atmos får du dessutom kristallklar dialog, dundrande bas och exakt diskant, vilket ger en fantastisk lyssningsupplevelse oavsett om du tittar på film eller lyssnar på musik.

Kombinera det med en otroligt enkel installation och ett brett utbud av funktioner – varav de flesta är tillgängliga via JBL One-appen – och resultatet är ett nästintill perfekt paket från JBL.

Men ordet ”nästintill” är viktigt här. Det finns stöd för 4K-genomströmning, men bara i 60 Hz. Det är synd för gamers som vill kunna njuta av nyare spel i 4K och 120 fps. Även om jag gillar de löstagbara högtalarna är själva systemet inte heller det snyggaste på marknaden. Designen är ganska standardmässig för att komma från ett märke som vanligtvis gillar att använda unika och färgstarka detaljer i sina produkter.

Trots det råder det ingen tvekan om att JBL Bar 1300MK2 överlag är ett utmärkt soundbarsystem. Det är dyrt, men priset står sig ändå ganska bra mot konkurrenterna. Det låter helt fantastiskt och den mångsidiga konstruktionen hjälper det att sticka ut på en mycket konkurrensutsatt marknad. Därför har jag inga problem med att rekommendera det.

JBL Bar 1300MK2: pris & släppdatum

• Lanserades i september 2025
• Pris 18 000 kronor

JBL Bar 1300MK2 lanserades i september 2025. Det är värt att notera att konsumenter i USA istället får JBL Bar 1300XMK2, som har en något större subwoofer. I Sverige kostar soundbaren cirka 18 000 kronor. Det är ungefär i linje med lanseringspriset för den ursprungliga JBL Bar 1300X.

JBL Bar 1300MK2: specifikationer

JBL Bar 1300MK2: funktioner

• Stöd för Dolby Atmos och DTS:X
• 11.1.4-konfiguration med löstagbara bakhögtalare
• 4K-genomströmning, men inte i 120 Hz

JBL Bar 1300MK2 är utrustad med i princip allt du kan önska dig från en av de bästa Dolby Atmos-soundbars du kan köpa. Självklart finns stöd för omslutande ljudformat som Dolby Atmos och DTS:X, med uppåtriktade högtalare som ger ljudbilden en extra känsla av höjd.

Utöver det använder det här 11.1.4-kanalssystemet MultiBeam 3.0-teknik. Den använder beamforming och digital signalbehandling för att enligt JBL skapa en ”bred, bioliknande ljudbild” – och jag är benägen att hålla med. JBL:s nya flaggskepp levererar en fantastiskt expansiv ljudupplevelse, men jag återkommer mer till det i prestandadelen.

En annan viktig funktion är AI Sound, som även har dykt upp i vissa Bluetooth-högtalare som JBL Xtreme 4. Funktionen gör det möjligt för den stora subwoofern med dubbla högtalarelement – som kan nå ända ner till 33 Hz – att leverera förbättrad dynamik.

I JBL One-appen finns dessutom ett antal inställningar att experimentera med och appen är både lättanvänd och tydligt upplagd. En funktion jag direkt kommer att tänka på är rumskalibreringen. Den optimerar ljudet efter rummet på ett imponerande sätt och spelar sedan upp en ljuddemo så att du verkligen kan uppleva det tredimensionella ljudet från Bar 1300MK2.

Utöver det finns en AI-baserad funktion för förbättrad dialog, ett alternativ för uppspelning av omgivningsljud samt olika ljudlägen som Movie, Music och Standard. Det finns till och med ett nytt Night-läge, som enbart använder de två löstagbara trådlösa högtalarna för att leverera ett mer dämpat ljud med mjukare bas.

På tal om de trådlösa högtalarna kan du även använda dem som fristående Bluetooth-högtalare och koppla ihop dem med andra JBL-modeller med stöd för Auracast. De levererar förstås inte samma prestanda som de bästa Bluetooth-högtalarna på marknaden, men möjligheten är verkligen ett trevligt tillskott.

De trådlösa bakhögtalarna har en batteritid på 10 timmar, vilket gott och väl räcker för en hel dag med filmtittande eller gaming. När du tar en paus kan du helt enkelt sätta tillbaka de löstagbara högtalarna på huvudenheten för att ladda dem. De kan dessutom laddas via USB-C medan de används, så JBL har verkligen tänkt på det mesta här.

Något annat jag uppskattade med Bar 1300MK2 var det gedigna utbudet av anslutningar. Här finns HDMI eARC, optisk digital ingång, Bluetooth 5.3 (medan bakhögtalarna använder version 5.4), Wi-Fi, USB (endast för uppspelning på den amerikanska modellen), Ethernet och hela tre HDMI-ingångar.

Men det finns en hake. Trots att du får tre HDMI-ingångar har ingen av dem stöd för 4K-genomströmning i 120 Hz eller Auto Low Latency Mode (ALLM). Det är lite av en besvikelse för gamers som vill spela i prestandaläge. Visst får du fortfarande 4K-genomströmning med JBL:s nya soundbar, men tyvärr bara i 60 Hz.

Med tanke på att många 4K-TV-apparater är begränsade till endast två HDMI 2.1-portar – där den ena vanligtvis är eARC-porten som används för soundbaren – tycker jag att det här är en ganska betydande brist för gamers. Särskilt när konkurrenter som Samsung HW-Q990F erbjuder 4K-genomströmning i 120 Hz.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

JBL Bar 1300MK2: prestanda

• Otrolig kraft från 29 högtalarelement
• Bas som skakar hela rummet, tydlig dialog och uttrycksfull diskant
• Mycket imponerande Dolby Atmos och surroundljud

Föga förvånande är JBL Bar 1300MK2 en fenomenal soundbar när det kommer till ljudprestanda. Den utnyttjar kraften från hela 29 – ja, 29 – högtalarelement fördelade över huvudenheten, de löstagbara surroundhögtalarna och subwoofern. Tillsammans levererar de en maximal uteffekt på nästan 2 500 W. Det är mer än dubbelt så mycket som hos föregångaren. Är det överdrivet? Kanske, men jag tar hellre för mycket kraft än för lite.

Den råa kraften gjorde också ett enormt intryck när jag testade 1300MK2 och visade sig vara perfekt för storslagna filmsoundtrack och omslutande Dolby Atmos-upplevelser. När jag tittade på The Boy and the Heron finns det en scen där grodor och fiskar vrålar ”JOIN US” åt huvudpersonen, samtidigt som scenen ska präglas av en mäktig, mullrande bas. 1300MK2 återgav detta med imponerande kraft. Den kontrollerade, djupa och dynamiska basen fyllde hela rummet och fångade min fulla uppmärksamhet.

Trots all denna kraft lyckas soundbarsystemet behålla en fin balans. Basen dränkte aldrig dialogen, som förblev tydlig hela tiden. När hägern knäckte ett träsvärd på mitten återgavs det högfrekventa ljudet med ett härligt naturligt knak. Visslandet från en pil lät också uttrycksfullt och klart och överlag blev jag riktigt imponerad av soundbarens diskantåtergivning.

Låt oss fokusera lite på Dolby Atmos, som återigen är utmärkt. I The Mask följdes huvudkaraktärens frenetiska och tecknade rörelser med imponerande precision, röster lät som om de sträckte sig långt utanför själva högtalarnas fysiska gränser och den övergripande känslan av rymd var förstklassig.

I Top Gun: Maverick såg jag till att testa scenen där ett stridsflygplan flyger upp och över Ed Harris huvud – en given referensscen när man testar soundbars. Höjdkänslan var riktigt bra och definitivt mer övertygande än hos många konkurrenter i premiumklassen. Jag blev visserligen inte fullständigt överväldigad av känslan av att planet faktiskt flög ovanför mig, men här används trots allt uppåtriktade högtalarelement istället för fysiska takhögtalare, som kan skapa en nästan påtaglig känsla av höjd.

Alla andra delar av ljudupplevelsen var precis så bra som jag hade hoppats. Dialogen hade enastående tydlighet, oavsett om PureVoice var aktiverat eller inte. Plötsliga ljud i spända filmscener slog till med rejäl kraft och visade hur bra soundbaren hanterar dynamik. Samspelet mellan systemets olika delar var också utmärkt – bakhögtalarna hade precis rätt nivå av subtilitet, medan subwoofern aldrig överskuggade det rena och precisa ljudet från huvudenheten.

Något vi uppskattade hos den ursprungliga JBL Bar 1300 var hur bra den fungerade för musik och jag är glad att kunna rapportera att MK2 levererar även här. Dolby Atmos-musik som Hans Zimmers Dream of Arrakis låter rymlig och uppslukande, där atmosfäriska elektroniska inslag och bakgrundssång sträcker sig långt utanför soundbarens fysiska gränser. Den hjärtslagsliknande djupbasen var dessutom mörk och sträckte sig riktigt långt ner i frekvensregistret, vilket resulterade i en närmast hypnotisk lyssningsupplevelse.

Även stereomusik låter mycket bra på Bar 1300MK2. Med Jamiroquais Space Cowboy fick de svävande syntharna gott om utrymme att andas, den mjuka percussionen hade en väl avvägd tyngd och basen levererade återigen med rejäl pondus. Sången lät enligt mig en aning tillbakadragen, men det var inget som inte gick att lösa med lite justering av EQ:n.

Sammantaget är JBL Bar 1300MK2 ett föredömligt system när det gäller ljudprestanda och den enorma råstyrkan är verkligen något utöver det vanliga.

• Prestanda - poäng: 5/5

JBL Bar 1300MK2: design

• Smidiga löstagbara surroundhögtalare
• Gedigen byggkvalitet
• Designen är inte särskilt spektakulär, men subwoofern är stilren

Den mest intressanta aspekten av designen hos JBL Bar 1300MK2 är utan tvekan de löstagbara surroundhögtalarna, som är batteridrivna och kan fylla flera olika funktioner. De kan användas som en del av huvudenheten, fungera som bakre kanaler eller helt enkelt spela musik som fristående Bluetooth-högtalare.

Den mångsidigheten är fantastisk och hjälper verkligen modellen att sticka ut från mängden. JBL skickar dessutom med ändstycken som kan skjutas på huvudenheten när surroundhögtalarna har tagits loss, så att den fortfarande ser stilren och komplett ut.

Som väntat håller Bar 1300MK2 hög byggkvalitet. Det är en robust och välbyggd modell och här finns en praktisk LED-skärm som bland annat visar volym och vald ingång samt indikerar när Dolby Atmos-innehåll spelas upp.

När det gäller utseendet skulle jag säga att soundbaren ligger ungefär i nivå med de flesta konkurrenterna. Det är en bred modell som passar bäst tillsammans med en TV på 65 tum eller större och den kommer i en enkel svart färg. Personligen föredrar jag designen hos Marshall Heston 120 och KEF XIO – modeller som har ansträngt sig lite extra för att sticka ut från mängden med genomarbetade detaljer och flera färgalternativ.

Om du däremot föredrar en mer diskret design kommer Bar 1300MK2 att passa alldeles utmärkt.

JBL beskriver den medföljande subwoofern som ”kompakt” och till och med ”liten” på sin hemsida, men jag tycker att det är att ta i lite. Visst är det en extremt kraftfull enhet som på egen hand levererar hela 1 200 W, och med tanke på det kan man absolut argumentera för att storleken är rimlig. Men liten är den inte. Med det sagt är det en snygg subwoofer, med mjukt rundade former som gör den betydligt mer tilltalande än vissa av de kantigare modellerna på marknaden.

Något jag verkligen uppskattade var att JBL skickar med både L- och U-formade väggfästen samt skruvar. Det innebär att den som vill väggmontera soundbaren och bakhögtalarna får med det som behövs för att göra det. Vissa konkurrenter tar ganska bra betalt för den möjligheten, så där förtjänar JBL beröm!

• Design - poäng: 4,5/5

JBL Bar 1300MK2: installation & användning

• Enkel plug-and-play-installation
• Responsiv fysisk och digital fjärrkontroll
• Lättanvänd tillhörande app med användarvänliga funktioner

Att installera JBL Bar 1300MK2 är precis så enkelt som man kan förvänta sig. Det är bara att ansluta huvudenheten och subwoofern till ström, koppla soundbaren till TV:n via HDMI eller en optisk digitalkabel och sedan är du igång. Det krävs inte heller någon komplicerad parkoppling efter det, eftersom allt redan är synkroniserat.

Det följer med en fjärrkontroll som du kan använda för att justera kanalnivåer, bas, volym och liknande. Alternativt kan du använda den digitala fjärrkontrollen i JBL One-appen för att styra soundbaren. Båda alternativen fungerar snabbt och responsivt och jag upplevde aldrig några irriterande fördröjningar när jag gav olika kommandon.

Den användarvänliga appen guidar dig dessutom genom nätverksanslutning och kalibrering och innehåller en digital manual som du kan ta hjälp av vid behov.

Mer generellt har den här modellen ett stort antal integrerade musiktjänster för streaming via Wi-Fi, en inbyggd mikrofon för röstassistentfunktioner samt välfungerande fysiska kontroller på både huvudenheten och surroundhögtalarna. Kombinera det med en lättläst LED-skärm och surroundhögtalare som är enkla att ta loss, så får du en förstklassig upplevelse när det gäller både installation och användarvänlighet.

• Installation & användning - poäng: 5/5

JBL Bar 1300MK2: värde

• Listpriset ligger utan tvekan i premiumklassen
• Men du får fortfarande mycket för pengarna
• Konkurrenskraftigt prissatt jämfört med rivalerna

Det går inte att komma ifrån att JBL Bar 1300MK2 är ett dyrt system, med ett svenskt pris på omkring 18 000 kronor. För att vara rättvis ligger det dock ungefär i linje med vad den ursprungliga Bar 1300 kostade vid lanseringen för mer än två år sedan.

När man dessutom tar hänsyn till den enorma kraften och den höga prestandan som Bar 1300MK2 erbjuder står den sig ganska bra mot konkurrerande soundbarsystem. Samsung HW-Q990F ligger exempelvis i en liknande premiumklass och även om den erbjuder 4K-genomströmning i 120 Hz saknar den JBL-modellens batteridrivna, löstagbara högtalare och har dessutom färre högtalarelement.

Jag har också börjat se 1300MK2 dyka upp på rea på vissa marknader, så det är rimligt att förvänta sig att modellen kommer att säljas till rabatterade priser då och då under de kommande månaderna och åren.

Kombinerar man allt detta med soundbarens fantastiska prestanda och mångsidiga design får man faktiskt väldigt mycket för pengarna, trots det höga priset på omkring 18 000 kronor.

• Värde - poäng: 4,5/5

Bör du köpa JBL Bar 1300MK2?

Köp den om…

Köp den inte om…

JBL Bar 1300MK2: andra alternativ

Så testade vi JBL Bar 1300MK2

• Testad under en veckas tid
• Testad i vårt TV-testrum på Future Labs
• Spelade upp 4K UHD Blu-ray-filmer och streamade musik via Wi-Fi

Från den ursprungliga skribenten;

När jag testade JBL Bar 1300MK2 hade jag den ansluten till en LG C5 OLED-TV via HDMI eARC. Jag såg till att testa de löstagbara högtalarna både när de satt fast på soundbaren och, vilket var vanligast, separat som bakre kanaler. Jag testade dem även som fristående Bluetooth-högtalare.

Under testperioden tittade och lyssnade jag på en mängd olika typer av innehåll. Det inkluderade ett antal filmer både via Netflix Premium och på 4K UHD Blu-ray med en Panasonic DP-UB820. Jag anslöt även min telefon till Bar 1300MK2 och lyssnade på musik via Tidal Connect, både i Dolby Atmos och stereo.

Jag använde också samtliga lyssningslägen flitigt: Movie, Music, Standard och Night. Självklart såg jag även till att testa de olika inställningarna i JBL One-appen, inklusive funktionerna för röstförstärkning, omgivningsljud och kalibrering.

Mer generellt har jag testat dussintals soundbars här på TechRadar, från riktigt billiga alternativ som Hisense HS214 till premiummodeller som Marshall Heston 120. Min omfattande erfarenhet av konkurrenterna till Bar 1300MK2 innebär att jag vet precis vad som krävs för att en soundbar ska sticka ut på en marknad som i slutändan är väldigt konkurrensutsatt.

• Först testad i december 2025
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

På pappret har de tre modellerna många gemensamma funktioner, särskilt för gaming. Samtliga fick dessutom höga betyg för bildkvaliteten, men hur står de sig egentligen när man jämför dem sida vid sida i verkliga förhållanden? Jag gjorde samma test förra året med LG G5, LG C5 och LG B5, och då var LG C5 min favorit tack vare den bästa balansen mellan pris och prestanda.

Jag har redan jämfört G6 och B6 tidigare i år, men nu när jag har tillgång till alla tre modellerna samtidigt kunde jag inte låta bli att göra en ordentlig jämförelse. C6 har fått en ny processor – samma Alpha 11 AI Gen 3 som används i G6 – B6 nådde nya höjder när det gäller ljusstyrka i mina tester och G6 levererar ännu mer imponerande färger än sin föregångare. Alla tre har stora skor att fylla, så låt oss se hur de står sig.

En snabb notering innan vi börjar: Jag använder LG B6E i den här jämförelsen, vilket är en billigare version av LG B6 som jag testade i min recension. Det skiljer lite i pris, men enligt LG är de i grunden samma TV. B6E saknar vissa AI-baserade bildförbättringar och har en enklare baksida, men erbjuder fortfarande viktiga funktioner som Dolby Vision och samma gamingfunktioner.

Färger

De bästa OLED-TV-apparaterna levererar vanligtvis fylliga och livfulla färger som ger bilden ett ordentligt djup, och det gäller samtliga tre modeller här. När jag tittade på The Super Mario Galaxy Movie återgavs färgerna fantastiskt på alla tre skärmar. Det röda och gröna i Marios och Luigis kläder var både kraftfullt och naturtroget, och i just den här scenen var skillnaderna små.

Varje gång Lumas dök upp på skärmen bjöds jag på färger med ordentligt tryck i samtliga TV-apparater, men det var också här skillnaderna började bli tydliga. Alla tre bjöd på härlig färgmättnad, men G6 levererade de rikaste och mest intensiva färgerna tack vare sin högre toppljusstyrka – mer om det längre fram. Jag blev däremot förvånad över hur nära C6 låg. Lumas hade samma färgdjup och samma lyster – ordvitsen är avsiktlig – på båda modellerna.

När jag bytte till den färgsprakande Speed Racer fortsatte alla tre TV-apparater att återge de kraftigt mättade färgerna på ett imponerande sätt. Familjen Racers orange- och blåmålade hus riktigt exploderar av färg, och även här ger G6:s högre ljusstyrka färgerna lite extra kraft. Kläder, som Speeds blå tröja och Pops Racers röda och orange skjortor, ser livfulla ut med ordentligt tryck.

Jag märkte dock en sak när jag tittade på Speed Racer. I vissa scener gick G6 nästan lite för långt med färgernas ljusstyrka. De tappade ibland lite av sitt djup och blev nästan för intensiva. C6 lyckades däremot behålla ett bättre färgdjup. Det märktes framför allt i gräsets klara gröna toner och de neonskyltar som syns längs tävlingsbanorna. B6E gjorde också ett mycket bra jobb med filmens skrikiga färgpalett, men nådde inte riktigt samma "wow-känsla" som de två dyrare modellerna.

När det gäller färgprecision presterade alla tre TV-apparater bra, men jag noterade att både G6 och B6E uppvisade en svag grön ton – ett fenomen som vissa LG OLED-modeller har haft tidigare. C6 visade däremot i princip inga spår av detta.

Den gröna tonen syntes tydligast i hudtoner. I inledningen av Lawrence of Arabia, när en reporter intervjuar människor utanför Lawrences begravning, fick personernas hud en grön- eller gulaktig ton på G6 och B6E, vilket inte såg naturligt ut. C6 återgav betydligt mer realistiska hudtoner. Samma sak märktes i Speed Racer, framför allt hos flera av kommentatorerna.

Kontrast och tittande i mörka rum

Alla tre TV-apparater levererar imponerande kontrast, men hur stor skillnaden är varierar beroende på scen.

När jag tittade på The Batman i både mörka och upplysta rum erbjöd samtliga modeller en mycket fin balans mellan ljusa och mörka partier. I scenen där Bruce befinner sig i Batcave tidigt i filmen skapade lamporna kraftfulla HDR-högdagrar som kontrasterade snyggt mot de mörka omgivningarna.

G6:s högre ljusstyrka gjorde att ljuskällorna fick större genomslag och skapade en upplevt starkare kontrast än hos de andra modellerna, men C6 var inte långt efter.

Alla tre TV-apparater återgav djupa svärtor och naturliga mörka nyanser. I tunnelbanescenen, där Batman står på perrongen efter slagsmålet, lade jag däremot återigen märke till den gröna tonen på G6 och B6E.

På G6 lyckades jag minska problemet genom att sänka kontrasten från 100 till 95 i bildinställningarna. På B6E hittade jag däremot ingen motsvarande lösning. C6 såg korrekt ut redan med standardinställningarna och återgav perrongens grå färg på ett betydligt mer naturtroget sätt.

Alla tre TV-apparater återgav fina detaljer i skuggor och övertygande mörka partier, men jag noterade att både C6 och B6E ibland kunde drabbas av så kallad black crush, där detaljer i de allra mörkaste områdena går förlorade.

G6 lyckades bevara fler detaljer i mörka partier, exempelvis vecken i Gordons rock och strukturen i Batmans rustning. Sammantaget hade den den bästa balansen mellan kontrast och skuggdetaljer.

Även om det finns tydliga skillnader mellan modellerna står en sak klar: samtliga tre levererar utmärkt kontrast – och det är fortfarande en av OLED-teknikens allra största styrkor.

Ljusstyrka och tittande i ljusa rum

När jag ställde de här TV-apparaterna bredvid varandra blev skillnaderna i ljusstyrka omedelbart tydliga.

I mina mätningar, där samtliga modeller kördes i Filmmaker Mode, nådde LG G6 en maximal HDR-ljusstyrka på 3 004 nits – ett närmast otroligt resultat för en OLED-TV. LG C6 landade på 1 427 nits, medan LG B6E nådde 808 nits. Samtliga modeller är dessutom ljusstarkare än sina föregångare. G5 nådde 2 268 nits, C5 1 180 nits och B5 668 nits, vilket ger alla tre 2026-modellerna ett tydligt lyft i HDR-prestanda.

Även ljusstyrkan över hela skärmen i HDR har förbättrats. G6 nådde 451 nits, C6 248 nits och B6E 148 nits. För B6E är ökningen jämfört med B5 ganska liten, men C6 förbättras med omkring 50 nits, medan G6 tar ett rejält kliv med ungefär 120 nits.

Hög ljusstyrka över hela skärmen är särskilt viktig i ljusa rum och när man tittar på sport, eftersom stora ytor med samma färg – exempelvis en fotbollsplan – blir betydligt tydligare.

Hur märktes då siffrorna i praktiken?

När jag tittade på snöscener från Spears & Munsil UHD Benchmark 4K Blu-ray hade snön betydligt mer lyskraft på G6 än på de andra två modellerna. Med tanke på den stora skillnaden i uppmätt ljusstyrka är det kanske väntat, men under mina tester har den typen av skillnader inte alltid varit lika tydliga.

Det märks även i sekvenser som fyller hela skärmen med ljusa partier. I öppningsscenen, där en snötäckt bergstopp visas mot en ljus himmel, känns det nästan som att G6 lyser av sig själv jämfört med C6 och B6E.

När jag istället tittade på ljusa filmscener blev skillnaderna däremot betydligt mindre.

Den vita Mach 5-bilen och Speeds hjälm i Speed Racer är fortfarande ljusast på G6, men C6 levererar också en mycket stark och livfull bild. Den upplevda skillnaden mellan de två modellerna är faktiskt mindre än vad mätningarna antyder.

Samma sak gäller ökenscenerna i Lawrence of Arabia. Den vita sanden runt brunnen bländar verkligen på G6, men C6 levererar fortfarande kraftfulla HDR-högdagrar med mycket bra tryck. Även B6E gör ett fullt godkänt jobb, även om den inte riktigt kan mäta sig med sina dyrare syskon.

I mer färgstarka filmer, som The Super Mario Galaxy Movie, blir skillnaderna återigen mindre. Lumas, som jag nämnde tidigare, har fortfarande ett härligt visuellt tryck på samtliga tre TV-apparater. Trots G6:s betydligt högre ljusstyrka ser de bara marginellt ljusare ut än på C6 och B6E. Fyrverkerierna glänser också på alla tre modellerna. Visserligen lyser de allra starkast på G6, men skillnaderna är inte särskilt stora.

En sak råder det däremot ingen tvekan om: vilken modell som är bäst för ljusa rum. De flesta OLED-TV-apparater har svårt att hantera starkt omgivningsljus eftersom de använder blanka paneler. Samsungs OLED Glare Free-teknik, som senast användes i Samsung S99H, är mycket effektiv mot reflexer, men ingen av LG:s OLED-modeller använder en matt skärm.

Just därför är G6:s antireflexbehandling så imponerande. Den reducerar spegelliknande reflexer mycket effektivt samtidigt som den bevarar de djupa svärtor som OLED-tekniken är känd för.

Jag blev faktiskt så imponerad av G6:s prestanda i ljusa rum att den blev mitt förstahandsval bland OLED-TV-apparater när jag jämförde den med Samsung S95/S99H.

Det är också här C6 har sin största svaghet. Skärmen är mycket blank, vilket gör att det i princip blir omöjligt att titta på mörka filmer som The Batman i Filmmaker Mode om rummet är ljust.

B6E verkar ha någon form av antireflexbehandling som dämpar spegelliknande reflexer bättre än C6, men den lägre ljusstyrkan begränsar samtidigt prestandan i ljusa miljöer.

För ljusa rum är det därför LG G6 som är den självklara vinnaren.

Vilken ska du köpa?

Vilken LG OLED-TV som passar dig bäst handlar i slutändan om hur mycket du vill spendera. Alla tre modeller erbjuder utmärkta funktioner, fantastisk bildkvalitet och är suveräna för gaming. Till och med processorerna levererar i stort sett samma prestanda. Om jag skulle lägga mina egna pengar på en av dem är det dock LG C6 som ger mest för pengarna och därför är mitt förstaval.

En LG C6 på 55 tum – den storlek jag testade – kostar i skrivande stund 23 990 kronor, medan en 55-tums LG G6 kostar 29 990 kronor. C6 har inte bara samma processor som G6, utan levererar också en mer korrekt bild direkt ur kartong, utan den gröna ton som jag såg hos vissa andra modeller. Dessutom är det den modell som tagit det största klivet framåt jämfört med sin föregångare.

LG B6E är samtidigt ett riktigt fynd. 55-tumsmodellen kostar 13 990 kronor, vilket är ett mycket attraktivt pris för en helt ny OLED-TV. Även om B6E är det bästa valet för den prismedvetna köparen når den inte riktigt upp till samma prestanda som C6. Därför är LG C6 utan tvekan mitt förstaval bland LG:s OLED-TV-apparater för 2026.

Sonos Beam Gen 2 har länge varit min självklara rekommendation för den som vill ha den ultimata kompakta Dolby Atmos-soundbaren. Kombinationen av välbalanserat ljud, bra virtualiserad Dolby Atmos och ett smart funktionsutbud har inte mött särskilt mycket konkurrens förrän hemmabiodebutanten Marshall nyligen lanserade en egen utmanare – och den ger faktiskt Sonos en rejäl match.

Marshall Heston 60 är en mycket stark kompakt Dolby Atmos-soundbar som imponerade på mig med sin expansiva ljudbild och sina exklusiva designdetaljer.

Men kan Heston 60 verkligen besegra Sonos långvariga kung i det kompakta Atmos-segmentet? Eller räcker den inte riktigt hela vägen? Jag testade båda modellerna sida vid sida i vårt TV-testrum hos Future Labs för att ta reda på vilken som är den bästa soundbaren. Jag jämförde funktioner, ljudprestanda, design, användarvänlighet och värde för pengarna. Här är soundbaren som gick segrande ur duellen …

Sonos Beam Gen 2 vs Marshall Heston 60: pris & tillgänglighet

Det är kanske inte särskilt förvånande med tanke på åldern, men Sonos Beam Gen 2 är den billigare av dessa två modeller. Soundbaren lanserades i oktober 2021 och går idag att hitta för cirka 4 100 kronor. Dessutom dyker den ofta upp på rea under större kampanjer som Black Friday och Prime Day, vilket gör den till ett ännu mer attraktivt köp.

Marshall Heston 60 kostar däremot betydligt mer. Den lanserades i september 2025 och har ett svenskt rekommenderat pris på 6 999 kronor, men går ibland att hitta för cirka 1 500 kronor mindre.

Marshall Heston 60 finns att köpa i färgerna Black & Brass och Cream, medan Sonos Beam Gen 2 erbjuds i svart eller vitt.

Sonos Beam Gen 2 vs Marshall Heston 60: specifikationer

Sonos Beam Gen 2 vs Marshall Heston 60: funktioner

Beam Gen 2 ansluts till Sonos-appen och kan integreras i ditt befintliga Sonos-ekosystem. Det innebär att du får tillgång till multiroom-ljud och kan koppla samman soundbaren med andra Sonos-högtalare på ett sömlöst sätt – en av modellens största styrkor.

Utöver det ger appen tillgång till TruePlay, som i praktiken är ett rumskalibreringsverktyg som använder en inbyggd mikrofon. Här finns också EQ-inställningar, justering av kanalnivåer, stöd för röstassistenter och funktionen Audio Swap, som kan vara särskilt intressant för användare av Sonos Ace.

Det är en liknande historia för Heston 60. Den nya Marshall-appen erbjuder detaljerade EQ-inställningar, kontroll över kanalnivåer, flera olika ljudlägen och ett verktyg för rumskorrigering. Den har även stöd för Auracast, vilket innebär att du kan sända ljud till flera moderna Marshall-högtalare samtidigt – exempelvis Marshall Kilburn III eller Marshall Bromley 750. Inbyggt stöd för AirPlay 2 och Google Cast är också välkommet, och du kan dessutom koppla internetradio eller streamingtjänster till soundbarens fysiska programknappar.

Heston 60 erbjuder generellt ett bredare utbud av anslutningsmöjligheter. Beam Gen 2 saknar Bluetooth – och därmed även Auracast – samt RCA Mono-, USB-C- och 3,5 mm-portarna som finns på Heston 60. Viktigast av allt är dock att båda modellerna stöder HDMI eARC och streaming via Wi-Fi, vilket är de anslutningsalternativ jag använder mest i vardagen.

Utöver detta stöder båda soundbarerna Dolby Atmos och högupplösta musikformat, men endast Heston 60 har stöd för DTS:X. Om du exempelvis använder den kodeken när du tittar på 4K UHD Blu-ray-filmer kan Marshalls modell därför vara ett mer attraktivt alternativ.

Sammantaget är det en jämn kamp när det gäller funktioner. Om du redan är investerad i Sonos-ekosystemet kan Beam Gen 2 vara det bättre valet för dig. För de flesta användare gör dock Heston 60:s fler anslutningsmöjligheter och stöd för DTS:X att den känns som det något mer lockande alternativet.

Sonos Beam Gen 2 vs Marshall Heston 60: prestanda

Sonos Beam Gen 2 är en soundbar med 5.0-kanaler, medan Heston 60 är en 5.1-modell, och de har något olika konfigurationer. Heston 60 använder sju aktiva element med en maximal uteffekt på 56 W. Beam Gen 2 har däremot endast fem element, men erbjuder 80 W effekt.

Dessa skillnader märktes också i ljudet från respektive soundbar. Beam Gen 2 är något kraftfullare och återger djupare frekvenser med lite mer tyngd. I Pojken och hägern finns exempelvis en scen med ett djupt mullrande ljud som löper genom hela sekvensen, och Beam Gen 2 återgav detta med imponerande kraft och bidrog till en mer uppslukande upplevelse.

På Marshall Heston 60 var basen fortfarande imponerande med tanke på soundbarens kompakta storlek, men den hade inte riktigt samma bett som Beam.

Båda soundbarerna presterar dock mycket bra överlag, med kraftfull bas, tydligt mellanregister och välkontrollerad diskant, och båda innebär en enorm uppgradering jämfört med vanliga TV-högtalare.

Dialog i filmer och serier återges exempelvis mycket tydligt av båda modellerna, även om rösterna fick en aning mer utrymme på Beam Gen 2, vilket var särskilt uppskattat i mer actionfyllda scener. Sonos erbjuder dessutom funktionen Speech Enhancement och Marshall har sitt Voice-läge för den som vill fokusera extra mycket på röster.

Ett område där jag däremot märkte ganska stor skillnad var Dolby Atmos-prestandan. När jag tittade på 4K Blu-ray-versionen av The Mask upplevde jag att de tecknade snurreffekterna, bakgrundsljuden och karaktärernas rörelser placerades mer precist av Heston 60. När The Mask snurrade bort genom en öppen miljö fanns det mer djup och bredd i rörelsen från Marshalls kompakta soundbar.

Beam Gen 2 levererade fortfarande övertygande tredimensionella ljudeffekter, men de kändes inte lika nyanserade eller övertygande som hos Heston 60. Det var en liknande historia i Top Gun: Maverick. Sonos-soundbaren återgav rörelserna från Tom Cruises Kawasaki-motorcykel på ett övertygande sätt, och stridsflygplan som susade över skärmen lät som att de tog sig bortom soundbarens fysiska begränsningar.

Heston 60 bjöd dock på lite mer finess överlag, även när det gällde höjdeffekter. När Cruise exempelvis flög sitt plan uppåt och över huvudet på tittaren var den vertikala känslan mer påtaglig hos Marshall. Rörelsen återgavs på ett bra sätt även av Beam Gen 2, men dess höjdeffekter gjorde inte riktigt samma intryck på mig. Om jag ska vara helt ärlig är dock ingen av dessa kompakta soundbarer klassledande på just detta område – en fullstor modell som Samsung HW-Q990F eller JBL Bar 1300MK2 med dedikerade uppåtriktade högtalare är ett bättre val om du är ute efter maximal Atmos-prestanda.

Sammantaget är detta faktiskt en mycket jämn jämförelse. Sonos Beam Gen 2 erbjuder lite mer råstyrka, med kraftfullare bas och något bättre dynamik. Marshall Heston 60 hanterar däremot Dolby Atmos bättre enligt mig. Det finns tydliga styrkor hos båda modellerna, så här väljer jag att kalla det oavgjort.

Sonos Beam Gen 2 vs Marshall Heston 60: design & setup

Jag är ett stort fan av hur båda dessa soundbarer har designats. De är båda mycket kompakta, vilket gör dem enkla att placera i mindre utrymmen eller framför mindre TV-apparater. Dessutom finns båda modellerna i flera färgalternativ, vilket alltid är trevligt att se.

När det gäller utseendet handlar valet till stor del om vilken stil du föredrar. Sonos Beam Gen 2 är en modern, rundad och stilren soundbar med ett snyggt plasthölje.

Heston 60 sticker däremot verkligen ut från mängden med sitt gallermönster, sin läderliknande utsida och sina guldfärgade detaljer. Jag älskar personligen Marshalls förstärkarinspirerade design och tycker att den ger ett mer exklusivt intryck, men jag tänker inte påstå att Beam Gen 2 saknar klass.

Båda modellerna har dessutom praktiska fysiska kontroller som är responsiva och fungerar mycket bra. Ingen av dem levereras med en fysisk fjärrkontroll, eftersom du kan använda TV:ns vanliga fjärrkontroll för att justera volymen och Sonos- eller Marshall-appen för att ändra ljudlägen, kanalnivåer och mycket mer. En liten detalj som jag verkligen uppskattar med Heston 60 är dock att kontrollpanelen är magnetisk, så att du kan vända den när soundbaren monteras på väggen – ett tydligt tecken på den omsorg och eftertanke som lagts på designen.

När det gäller installation är både Sonos och Marshall väldigt enkla att komma igång med. Du ansluter bara soundbaren till ström och TV via HDMI, sedan är du redo att köra. Båda apparna är väl utformade och ger tillgång till extra funktioner som rumskalibrering för en ännu bättre tittarupplevelse.

Jag bör dock nämna att jag har upplevt den nya Marshall-appen som ganska buggig. Att registrera Heston 60 kräver ibland flera försök, vilket inte är ett problem jag har stött på med Beam Gen 2.

I slutändan är det ännu en jämn kamp. Installationen är enkel för båda modellerna, även om jag hoppas att Marshall lyckas förbättra sin app framöver. Byggkvaliteten är imponerande hos båda, men jag tycker att Heston 60 ger ett något mer exklusivt intryck, vilket ger den ett litet övertag för mig.

Sonos Beam Gen 2 vs Marshall Heston 60: värde

Den kanske viktigaste frågan är därför vilken av dessa soundbarer som faktiskt ger mest för pengarna: Sonos Beam Gen 2 eller Marshall Heston 60?

Vi börjar med priset. Den nyare och mer exklusivt designade Marshall Heston 60 är, föga förvånande, också den dyrare modellen. I Sverige har den ett rekommenderat pris på 6 999 kronor, även om den går att hitta med rabatter på cirka 1 500 kronor.

Sonos Beam Gen 2, som nu har funnits på marknaden i över fyra år, är betydligt billigare med priser runt 4 100 kronor numera. Vi har dessutom sett den på rea vid flera tillfällen genom åren och under stora kampanjer som Black Friday kan priset sjunka ytterligare.

Gör då Heston 60 tillräckligt mycket för att motivera det högre priset? Jag tycker att det beror på vad du är ute efter. Om du vill ha imponerande Dolby Atmos-prestanda i ett kompakt format är den en mycket stark kandidat. Dess premiumdesign är dessutom ett stort säljargument och gör den lika mycket till en inredningsdetalj som en soundbar.

Men Beam Gen 2 känns fortfarande som ett otroligt bra köp. Visst saknar den DTS:X och erbjuder inte samma breda utbud av anslutningar som Heston 60, men den levererar väldigt mycket för pengarna. Förvånansvärt kraftfull bas, mycket bra dynamik, kristallklar dialog och möjligheten att anpassa ljudet efter egna preferenser är starka argument till dess fördel.

Jag tycker att Heston 60 hanterar Dolby Atmos bättre och det är absolut värt att ha i åtanke, men när det gäller ren valuta för pengarna ger jag ändå en knapp seger till Sonos.

Sonos Beam Gen 2 vs Marshall Heston 60: omdöme

Som du säkert redan har förstått är detta en extremt jämn jämförelse. Faktum är att jag inte är säker på att jag har skrivit någon annan duell mellan teknikprodukter som varit så här jämn.

Det är också lätt att förstå varför. Sonos Beam Gen 2 är den äldre modellen och därmed också den billigare. Trots det levererar den fortfarande kraftfullt ljud av hög kvalitet, med stöd för Dolby Atmos och en lång rad smarta funktioner.

Heston 60 är däremot en riktig skönhet, med ännu bättre Dolby Atmos-prestanda, mängder av anslutningsmöjligheter och en design som verkligen sticker ut från mängden. Den kostar visserligen lite mer, men jag tror att många användare kommer att tycka att utseendet i sig motiverar merkostnaden.

Jag skulle utan tvekan rekommendera båda soundbarerna – båda är förstklassiga alternativ i det kompakta segmentet. Men om jag måste ge ett litet övertag till en av dem blir det förmodligen Sonos Beam Gen 2. Jag föredrar visserligen designen hos Heston 60, men Sonos erbjuder lite bättre värde för pengarna samt något starkare bas och dialogåtergivning, vilket ger den en knapp seger i slutändan.

Marshall Heston 60 är en kompakt Dolby Atmos-soundbar som vill leverera omslutande ljud för både film och musik, något som visat sig vara en rejäl utmaning för många konkurrenter i samma storleksklass.

Som tur är klarar Heston 60 den utmaningen. Visst är den liten till formatet, men det märks inte när man lyssnar. Den sätter grunderna perfekt, med kristallklar dialog och flera olika ljudlägen som passar olika typer av innehåll. Men den lyckas också med de svårare delarna.

Den expansiva ljudbilden gör exempelvis att jag skulle placera Heston 60 bland de bästa Dolby Atmos-soundbarerna i sin storleksklass. Den kommer inte att imponera med samma enorma bredd som Marshall Heston 120 eller andra större konkurrenter, men den skapar ändå en imponerande känsla av höjd när man tittar på Atmos-material och ljudbilden känns bred sett till soundbarens fysiska begränsningar.

Precis som sitt större syskon är Heston 60 också mycket skicklig med musik. Den separerar instrument på ett snyggt sätt och placerar dem väl i Dolby Atmos-mixar, samtidigt som den levererar ett relativt kraftfullt och nyanserat stereoljud.

Något som många mindre soundbarer har svårt med är att leverera tyngd och kraft i de lägre frekvenserna, men Heston 60 går mot strömmen. Jag blev genuint överraskad av mullret från jetmotorer och explosioner i filmer, liksom den kraftfulla basen i mina favoritlåtar.

Du får inte samma rumsfyllande bas som Heston 120 levererar och vissa användare kommer sannolikt vilja komplettera med Marshall Heston 200 eller en separat subwoofer för ännu mer tryck i bottenregistret. Men för en soundbar i den här storleken levererar den imponerande mycket kraft.

Om du vill anpassa ljudet kan du göra det via Marshall-appen. Där får du tillgång till funktioner som EQ-justering, ändring av ljudlägen, rumskalibrering och mycket annat. Jag stötte på några problem under installationen och råkade ut för ett par buggar då och då. Men för det mesta kändes appen intuitiv och enkel att använda, vilket är extra viktigt eftersom någon fysisk fjärrkontroll inte medföljer.

Något som verkligen får Heston 60 att sticka ut är designen. Precis som Heston 120 har den ett fantastiskt utseende inspirerat av Marshalls klassiska förstärkare, med texturerade detaljer och eleganta guldfärgade inslag. Marshall-logotypen och kontrollpanelen är dessutom magnetiska, vilket gör att soundbaren kan få ett renare utseende vid väggmontering. Delar av konstruktionen går också att reparera, vilket gör detta till en produkt som är byggd för att hålla länge.

Och jag använder inte ordet "investering" lättvindigt här – det här är nämligen en ganska dyr soundbar. Heston 60 kostade strax under 7 000 kronor vid lansering. Det är betydligt mer än den tydligaste konkurrenten Sonos Beam Gen 2, men du får stöd för DTS:X, ett betydligt mer exklusivt utseende och fler anslutningsmöjligheter.

Det är också värt att komma ihåg att det går att köpa ett mycket kompetent soundbar-system med flera enheter för ungefär samma pengar som Heston 60 kostar – inklusive modeller som erbjuder HDMI passthrough, något Marshalls mindre soundbar saknar.

Men om du har begränsat med utrymme eller använder en mindre TV är Marshall Heston 60 en av de bästa soundbarerna i sin klass. Den levererar övertygande Dolby Atmos-ljud och kraftfull ljudprestanda, har ett elegant utseende och är byggd för att hålla under lång tid. Lägg ihop allt detta och Heston 60 blir mycket enkel att rekommendera.

Marshall Heston 60: pris & släppdatum

• Lanserades i september 2025
• Pris 6 999 kronor

Marshall Heston 60 lanserades i september 2025, ungefär tre månader efter Marshall Heston 120, som jag belönade med det eftertraktade toppbetyget fem stjärnor. Heston 60 är en mindre version av sitt större syskon, men delar i stort sett samma design och använder även den uppdaterade Marshall-appen.

Du kan köpa Heston 60 i färgerna svart eller cream och den har ett rekommenderat pris på 6 999 kronor. Det gör den konkurrenskraftigt prissatt jämfört med sin främsta rival, Sonos Beam Gen 2, som har ett rekommenderat pris på 5 490 kronor.

Båda dessa soundbars har dock sjunkit i pris sedan sina lanseringar och går att hitta för ungefär tusenlappen lägre än deras rekommenderade priser.

Marshall Heston 60: specifikationer

Marshall Heston 60: funktioner

• 5.1-kanalskonfiguration med sju aktiva element
• Stöd för Dolby Atmos och DTS:X
• App med ett starkt utbud av funktioner

Marshall Heston 60 har en 5.1-kanalskonfiguration, men drivs av totalt sju aktiva element. Ombord finns två klass D-förstärkare på 25 W och fem klass D-förstärkare på 5 W, och soundbaren kan leverera en maximal uteffekt på 56 W.

Det här är en allt-i-ett-lösning från Marshall, så någon subwoofer eller bakhögtalare medföljer inte. Däremot går det nu att köpa Marshall Heston Sub 200, en trådlös subwoofer som jag testade tillsammans med Heston 60. Den kan ge ett välkommet tillskott under 45 Hz, vilket är den lägsta frekvens soundbaren själv kan återge.

Även som en ensam ljudlimpa är Heston 60 byggd för att skapa ett rymligt och omslutande ljud tack vare stöd för både Dolby Atmos och DTS:X. Det sistnämnda formatet saknas hos Sonos Beam Gen 2, vilket gör Heston 60 till ett mer attraktivt alternativ för filmälskare.

Utöver det finns det flera sätt att ansluta till Heston 60. Själv använde jag HDMI eARC under större delen av testperioden, men det går även att ansluta via Wi-Fi eller Bluetooth, samt via USB-C, 3,5 mm och RCA. RCA-utgången kan användas för att ansluta en subwoofer från tredje part.

Tyvärr finns det inget stöd för HDMI passthrough här, något som fanns hos den större Heston 120. Det hade varit ett välkommet tillskott för användare som vill frigöra en HDMI-port för en enhet som PS5 eller Nintendo Switch 2, men det är samtidigt ganska vanligt att mindre soundbarer saknar denna funktion.

Om du öppnar Marshall-appen hittar du även stöd för Auracast, en Bluetooth-teknik som gör det möjligt att lyssna på ljudsändningar från exempelvis en telefon eller TV utan att behöva parkoppla enheten.

Men det finns mer än så. Marshall har återigen integrerat ett brett utbud av musiktjänster, däribland Google Cast, Spotify Connect, internetradio, Tidal Connect och Apple AirPlay 2. Om du ofta använder exempelvis internetradio eller Spotify kan du dessutom konfigurera Prog-knappen för snabb åtkomst till en specifik tjänst.

Låt oss prata lite mer om Marshall-appen. Den har byggts om från grunden och är separat från appen som används för företagets Bluetooth-högtalare, såsom Marshall Kilburn III och Marshall Bromley 750. Den erbjuder en fembands-EQ, AV-synkronisering för att justera eventuella ljudfördröjningar samt rumskalibrering, som spelar upp en serie ljudsignaler för att optimera prestandan efter ditt rum. Appen låter dig också växla mellan lägena Movie, Music, Voice och Night, som alla skiljer sig tydligt från varandra.

Jag återkommer till mina erfarenheter av appen i avsnittet "Installation och användning", men jag kan redan nu säga att den var något buggig. När allt fungerade som det skulle var jag däremot mycket nöjd med funktionerna som erbjöds.

Precis som med Heston 120 medföljer ingen fysisk fjärrkontroll. Här är det appen som gäller. Via appen kan du justera volymen, växla mellan ljudlägen och källor samt se om Dolby Atmos eller DTS:X används. Om soundbaren är ansluten via HDMI eARC går det även att använda TV:ns vanliga fjärrkontroll för att höja eller sänka volymen.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

Marshall Heston 60: prestanda

• Fantastisk dialogåtergivning
• Imponerande bas för en så liten soundbar
• Förvånansvärt expansivt ljud

Marshall Heston 60 presterar imponerande bra för att vara en så kompakt soundbar. Visst finns det vissa begränsningar som kommer med det lilla formatet och den relativt blygsamma maximala uteffekten på 56 W. Men den kraft som finns används på ett mycket effektivt sätt.

Låt oss börja med dialogåtergivningen, ett område där jag alltid förväntar mig en tydlig förbättring jämfört med TV:ns inbyggda högtalare. Och här blev jag verkligen imponerad av hur tydliga och väldefinierade rösterna var i ljudmixen. När jag tittade på Top Gun: Maverick på 4K UHD Blu-ray slogs jag av hur väl rösterna separerades i stora öppna miljöer, samtidigt som ekon och subtila andetag återgavs på ett naturligt sätt.

Även när dialogen blandades med storslagen filmmusik och kraftfulla ljudeffekter förblev rösterna tydliga genom hela filmen, vilket gav en mycket behaglig tittarupplevelse.

Ett annat område där Heston 60 imponerade var basåtergivningen. För att vara en så liten ljudlimpa kan den leverera ett förvånansvärt kraftfullt bottenregister. Om vi fortsätter med Top Gun: Maverick så återgavs vrålet från jetmotorerna med både tyngd och pondus.

Visst handlar det inte om den rumsfyllande bas som Heston 120 kan leverera, och när jag kopplade in Heston Sub 200 blev mullret betydligt mer påtagligt. Men med tanke på storleken gör Heston 60 ett mycket bra jobb i basregistret. När jag exempelvis tittade på The Batman levererades explosionerna under en biljakt med överraskande kraft trots soundbarens begränsade fysiska format.

Jag hoppades verkligen att Heston 60 skulle leverera när det gäller Dolby Atmos, särskilt eftersom många mindre soundbarer antingen har svårt för formatet eller väljer att hoppa över det helt. Lyckligtvis har Marshall lyckats bra även här och soundbaren skapade en mycket övertygande rumslig ljudbild.

I The Batman spolade jag fram till en scen där fladdermöss flyger mot kameran och känslan av att de passerade över min axel återgavs med imponerande precision. Tillbaka i Maverick återgavs den klassiska scenen där ett stridsflygplan flyger över huvudet på ett övertygande sätt och gav mer höjdkänsla än man rimligen kan förvänta sig av en så kompakt produkt.

I The Boy and the Heron via Netflix Premium var Atmos-effekterna också övertygande, där hägerns flygturer placerades relativt väl i ljudbilden. Heston 60 nådde inte samma precision som sitt större syskon, men jag kände mig ändå väl omsluten av handlingen på skärmen.

Låt oss också ägna lite tid åt musikåtergivningen – något som Marshalls ljudingenjörer lade stort fokus på i Heston 120. Även här är prestandan mycket bra och jag njöt av flera av mina favoritlåtar i både Dolby Atmos och traditionellt stereoformat.

Om vi börjar med Atmos är det inte alltid jag uppskattar dessa mixar, men några spår imponerade verkligen på Heston 60. I Song for My Father av Horace Silver var jag exempelvis mycket nöjd med placeringen och separationen av instrumenten. Slagverket spelade rytmiskt på höger sida medan pianot bredde ut sig över vänster sida av soundbaren.

I I'm Gonna Love You Just a Little More Baby av Barry White bjöds jag på välbalanserat slagverk och skickligt återgivna tangenter, medan Whites mjuka sångröst flödade fram från mitten av ljudbilden. Gitarrerna var dock inte lika framträdande som jag hade önskat och saknade den expansiva känsla jag upplevde hos Heston 120. Basen var också något ivrig emellanåt, men som tur är finns EQ-inställningar i appen som gör det enkelt att anpassa ljudet efter egen smak.

När jag växlade över till stereoljud möttes jag direkt av en kraftfull bas i Never Would av M-High, även om de lättare elektroniska detaljerna hamnade lite i skymundan. Soundbaren levererade dock ett kontrollerat ljud även vid högre volymer. På låtar där djup subbas spelar en viktig roll återgavs de allra lägsta tonerna inte med full kraft. Om du parar ihop soundbaren med Heston Sub 200 får du förstås den extra utsträckning i basregistret som krävs för det, men även på egen hand levererade soundbaren en mycket stark ljudupplevelse.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5/5

Marshall Heston 60: design

• Snygg design med förstärkarinspirerade detaljer
• Enkla men effektiva knappar
• Magnetiska detaljer för väggmontering

Om du läste min recension av Marshall Heston 120 kommer det knappast som någon överraskning att jag älskar designen hos den här soundbaren också. Heston 60 är i grund och botten samma produkt som sitt större syskon, bara i ett mindre format. Jag är ett stort fan av det förstärkarinspirerade utseendet och de iögonfallande guldfärgade detaljerna, och det är dessutom trevligt att den finns i färgen cream – ett välkommet avbrott från havet av anonyma svarta konkurrenter.

En viktig skillnad jämfört med Heston 120 är dock att de taktila kontrollrattarna har försvunnit. Här används istället vanliga knappar. De är enkla att använda och fungerar effektivt, och även om de inte är lika tillfredsställande som de fysiska reglagen på Heston 120 reflekterar de heller inte ljus från TV-skärmen på samma sätt.

En annan nyhet är den magnetiska Marshall-logotypen och den magnetiska kontrollpanelen. Detta gör det möjligt att optimera utseendet när soundbaren väggmonteras, vilket känns både genomtänkt och praktiskt. Fästen för väggmontering medföljer dessutom i förpackningen, något jag uppskattade eftersom många konkurrenter säljer sådana tillbehör separat.

Till skillnad från sitt större syskon är Heston 60 en lätt och mycket kompakt modell. Den mäter endast 730 mm på bredden och väger 2,8 kg, vilket gör den enkel att installera och placera under mindre TV-apparater. Sammantaget är den ett perfekt val för dig som har begränsat med utrymme eller helt enkelt inte vill ha en enorm ljudlimpa som sträcker sig över hela TV-bänken.

En sista detalj som jag också uppskattade är panelen på baksidan som skyddar anslutningarna och hjälper till med kabelhanteringen. Det är ett genomgående starkt designarbete från Marshall och jag har aldrig tidigare testat en kompakt soundbar där så mycket omtanke och stil har lagts på utformningen.

• Design - poäng: 5/5

Marshall Heston 60: installation & användning

• Enkel plug-and-play-installation
• Den tillhörande appen kan förbättras
• Brett utbud av anslutningsmöjligheter

Den första delen av installationsprocessen var så enkel som man kan önska sig. Jag kopplade bara in Heston 60 i ett strömuttag och anslöt sedan en HDMI-kabel mellan soundbaren och TV:n. Med HDMI eARC kan du dessutom använda TV:ns vanliga fjärrkontroll för att justera volymen på soundbaren, vilket är väldigt smidigt.

Tyvärr stötte jag på en del problem när jag skulle para ihop soundbaren med Marshall-appen. Jag fick ingen parkopplingsförfrågan på telefonen och varken den trådlösa anslutningen eller Bluetooth fungerade till en början. När jag försökte igen dagen efter var problemen borta och jag kunde genomföra rumskalibrering, experimentera med EQ-inställningar och mycket mer, men jag råkade ändå ut för några mindre buggar och laddningsproblem i appen under testperioden.

Lyckligtvis fungerade allt som det skulle under större delen av tiden jag testade Heston 60. Och när appen uppför sig är den ett riktigt bra verktyg, fyllt med anpassningsmöjligheter och integrerade tjänster.

Soundbaren erbjuder dessutom ett brett utbud av anslutningsalternativ och det är väldigt enkelt att streama musik via Wi-Fi, ansluta en telefon med Bluetooth eller koppla in andra enheter via RCA eller analoga anslutningar.

• Installation & användning - poäng: 3,5/5

Marshall Heston 60: värde

• Konkurrenskraftigt prissatt mot Sonos
• Samma pengar kan ge ett starkt system med flera högtalare
• Reparationsmöjligheter ger bättre värde över tid

Jag misstänker att priset kommer att vara den största invändningen för många när det gäller Marshall Heston 60. För en så pass kompakt soundbar är den utan tvekan dyr. Priset vid lansering låg på strax under 7 000 kronor. Trots det tycker jag fortfarande att det finns gott om värde här.

För det första är soundbaren konkurrenskraftigt prissatt mot Sonos Beam Gen 2, som är Heston 60:s mest uppenbara konkurrent. Beam Gen 2 har ett rekommenderat pris på 5 500 kronor och erbjuder visserligen högre maximal uteffekt, men den saknar stöd för DTS:X och Bluetooth. Dessutom upplevde vi att höjdkänslan i Atmos-effekterna inte riktigt levde upp till förväntningarna.

Heston 60 erbjuder däremot fortfarande gott om kraft och övertygande Dolby Atmos-effekter, samtidigt som den stöder både DTS:X och Bluetooth. Jag tycker dessutom att den har en mer exklusiv design och många användare kommer sannolikt att uppskatta RCA-utgången för anslutning av subwoofer.

Marshalls ökade fokus på hållbarhet märks också tydligt i Heston 60, som i stor utsträckning är reparerbar. Via tillverkarens hemsida går det att få tillgång till reparationsservice och köpa reservdelar, inklusive galler, ändstycken och högtalarelement. Det ger soundbaren längre livslängd och gör investeringen mer värdefull över tid.

Trots allt detta är det ändå värt att påpeka att de tusenlappar som Heston 60 kostar också kan räcka till ett mycket kompetent system med flera enheter. Om vi däremot fokuserar på soundbars i samma storleksklass är det få modeller som kan mäta sig med Heston 60. Den förvånansvärt starka Atmos-prestandan, den kraftfulla basen och den kristallklara dialogåtergivningen gör den till ett verkligt utropstecken. Kombinera det med ett elegant yttre och goda reparationsmöjligheter, så skulle jag fortfarande hävda att detta är ett prisvärt alternativ.

• Värde - poäng: 4/5

Bör du köpa Marshall Heston 60?

Köp den om...

Köp den inte om...

Marshall Heston 60: andra alternativ

Så testade vi Marshall Heston 60

• Testad under en veckas tid
• Använd i vårt TV-testrum hos Future Labs
• Testades ibland tillsammans med subwoofern Marshall Heston Sub 200

Under tiden jag testade Marshall Heston 60 hade jag den ansluten till mini-LED-TV:n TCL C6K via HDMI eARC.

Under testperioden placerades Heston 60 under TV:n i vårt testrum hos Future Labs. Jag tittade på – och lyssnade på – ett brett urval av innehåll under en intensiv testperiod. Det inkluderade flera filmer via både Netflix Premium och 4K UHD Blu-ray med hjälp av Panasonic DP-UB820. Jag lyssnade också på musik via Tidal Connect i både Dolby Atmos- och stereoformat.

Jag använde dessutom samtliga ljudlägen i stor utsträckning: Movie, Music, Voice och Night. Naturligtvis gick jag även igenom soundbarens övriga inställningar i Marshall-appen för att säkerställa att alla funktioner fungerade som utlovat.

Mer generellt har jag testat ett stort antal soundbarer här på TechRadar – allt från mycket prisvärda modeller som Hisense HS214 till dyrare alternativ som Samsung HW-Q800D. Jag har också recenserat Marshall Heston 120 och intervjuat Marshalls ljudingenjörer om företagets hemmabioteknik, vilket har gett mig en god förståelse för produkten.

• Först testad i november 2025
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

LG befinner sig återigen i centrum för en integritetsstorm på nätet, den här gången med fokus på företagets smart-TV-apparater. En ny granskning från Gamers Nexus och oberoende säkerhetsforskare, som presenteras i detalj i en 135 minuter lång YouTube-video som finns inbäddad här nedanför, hävdar att LG:s TV-apparater spårar ”alla i hushållet” – även när TV-apparaterna verkar vara avstängda eller frånkopplade från ditt lokala nätverk. Dessutom ska de samla in information om dina andra enheter.

Resultatet är enligt Gamers Nexus ”216 000 000 spion-TV-apparater” som rapporterar information om miljontals andra enheter enbart i USA.

Rapporten kommer drygt en månad efter att LG anklagades för att installera annonsprogram på PC-datorer och spela in gäster i ditt hem, påståenden som LG tillbakavisade i ett uttalande. Den nya rapporten kan dock vara ännu mer skadlig, eftersom LG i sin egen marknadsföring till företag säger att ”vi vet vilka som finns i LG-hushållet. Vi vet vilka enheter som finns där. Vi vet vad ni exponeras för på TV:n och vi vet hur vi kan utöka den räckvidden till mobilen.”

I Gamers Nexus video visas klipp med tre olika LG-chefer som säger antingen ”We own the glass” – ”vi äger skärmen” – ”we own the TV”, alltså ”vi äger TV:n”, eller båda.

Vad betyder ”we own the glass”?

Uttrycket ”we own the glass” används i en säljpresentation riktad till annonsköpare och bygger på ACR, eller Automatic Content Recognition. Det är ett kontroversiellt system som analyserar vad du tittar på på TV:n oavsett vilken app eller tjänst du använder och sammanställer informationen så att den kan användas för personanpassad marknadsföring.

Gamers Nexus hävdar att LG:s TV-apparater samlar in betydligt mer än bara information om vad du tittar på, däribland röstinspelningar, information om andra lokala enheter, geografisk plats och uppgifter om trådlösa nätverk i närheten.

LG:s säljpitch är att företagets annonstjänster kan ge marknadsförare en helhetsbild av allt du och jag gör på våra TV-apparater – och dessutom utöka annonseringen från LG-TV:n till andra enheter, exempelvis våra mobiler: ”inom ett LG-hushåll kan vi hjälpa till att utöka [en annons]kampanjs räckvidd till de andra enheterna i hushållet.”

Det är en väldigt lång och detaljerad video, men de centrala påståendena är att annonsfunktionerna i LG:s TV-apparater går betydligt längre än vad du kanske känner till eller förväntar dig och att de samlar in så stora mängder data att Gamers Nexus beskriver det som ”påträngande och groteskt”.

Som Gamers Nexus dessutom konstaterar i slutet av videon är de övertygade om att andra tillverkare gör ungefär samma sak. ”Om du vill ha Flock-kameror på vardagsrumsväggen är det så här du får Flock-kameror på vardagsrumsväggen”, säger de.

Reaktionerna på nätet har hittills främst bestått av ilska. På r/gadgets skriver användaren grahag: ”Alla vitvaror i mitt hem är från LG … Jag kommer aldrig att köpa en LG-produkt igen”, medan BirnirG skriver: ”Jag hoppas att ingen köper deras produkter efter det här … om jag köper er produkt äger jag den, de ’äger inte skärmen’ eller något annat längre.” En annan Reddit-användare sammanfattade det betydligt kortare: ”Det är extremt obehagligt.”

Som vi har konstaterat tidigare är vinstmarginalerna på TV-apparater väldigt små och tillverkarna vänder sig i allt större utsträckning till annonsering för att öka sina intäkter. Samtidigt växer oron över att företagen inte gör detta med kundernas uttryckliga samtycke och att förändringar kring hur data används göms i nya versioner av användarvillkor eller integritetspolicyer som nästan ingen läser.

Vi har kontaktat LG för en kommentar.

IFA är ett perfekt ställe för att upptäcka fascinerande nya prylar och enheter, från nästa generations AR-glasögon och självkörande personliga transportfordon till märkliga nya köksapparater och hela arméer av humanoida robotar.

Vi har valt ut de bästa produkterna bland de nominerade till våra IFA 2026 ”Best in Show”-utmärkelser och sammanställt en lista över våra 25 vinnare. Urvalet baseras på hur innovativa produkterna är, hur väl de fyller sitt tänkta användningsområde och hur stor påverkan vi tror att de kommer att få inom sina respektive delar av teknikmarknaden.

Det fanns förstås många fler produkter som vi verkligen gillade, men vi var tvungna att vara hårda i urvalet. Här är våra favoriter från IFA 2026.

Anker Soundcore Sleep Earbuds 4 Pro

Den bästa tekniken ger konkreta fördelar i vardagen – och vad kan vara mer värdefullt än en god natts sömn? Soundcore Sleep Earbuds 4 Pro använder optiska PPG-sensorer i öronen för att mäta din puls. Tack vare den stora mängden kapillärer och hörselgångens stabila position kan det ge högre precision än andra metoder för optisk mätning. Informationen skickas sedan till laddningsfodralet SleepHub, som har en smart skärm och kan användas utan mobilen.

Sleep Earbuds 4 Pro erbjuder både passiv ljudisolering och aktiv brusreducering på 30 dB. Fodralet har dessutom ett system som upptäcker snarkningar från din partner och maskerar ljudet med hjälp av inbyggda ljud. Trots att flera nya komponenter har lagts till är själva hörlurarna tunnare än tidigare generationer och ska dessutom vara ännu bekvämare för den som sover på sidan.

Ankers dynamiska BioSync-ljudsystem övervakar hur avslappnad du är i realtid och anpassar kontinuerligt ljudinnehållet och dess struktur för att hjälpa dig hitta de mest effektiva ljuden för att somna. Sömnöronproppar är en typ av teknik som faktiskt kan förbättra både hälsa och välbefinnande genom bättre sömn – och Soundcore Sleep Earbuds 4 Pro ser ut att vara en riktigt smart uppgradering.

Agibot A3

Agibot gör riktigt imponerande saker med humanoida robotar och den fullstora Agibot A3 kombinerar flera avancerade funktioner i en lätt och extremt rörlig modell. Om du planerar att sätta ihop en robotdansgrupp eller arrangera en stor utställning är A3 roboten att satsa på.

A3 väger bara 55 kg, har ett effekt-viktförhållande på 0,218 kW/kg och kan leverera en maximal momentan effekt på upp till 12 kW, vilket bland annat gör det möjligt för den att göra volter. Batteriet räcker i upp till tio timmar och kan bytas på bara några sekunder, vilket gör roboten väl lämpad för användningsområden där den behöver kunna arbeta hela dagen. Den får dessutom utan problem plats i en SUV för transport.

Utöver styrning med röst och app erbjuder A3 vad Agibot beskriver som branschens första beröringssensorer i sitt slag, vilket lägger till fysisk interaktion som en del av styrningen. Den har också ett 360-graders mikrofonsystem med flera mikrofoner för exakt röstigenkänning, även i bullriga miljöer.

En av de mest spännande funktionerna hos A3 är möjligheten till storskalig samordning av robotar i grupp. Med hjälp av exakt UWB-positionering kan upp till 100 individuella robotar synkroniseras i samma framträdande. Det gör det möjligt att skapa mycket avancerade och visuellt imponerande uppträdanden vid stora evenemang, samtidigt som flera enheter kan samarbeta effektivt i exempelvis fabriker eller lager. Kombinationen av omvärldsmedvetenhet och lång drifttid gör A3 till ett riktigt spännande nytt grepp inom robotik.

Hypershell X Ultra S

Exoskelettet Hypershell X Ultra S har hjälpt bergsklättraren Adriana Brownlee i temperaturer på -30 °C på Mount Everest, stöttat idrottaren Aurélien Fontenoy under hans 4 037 km långa resa längs Route 66 medan han återhämtade sig från en skada och testas just nu av sök- och räddningsorganisationer runt om i världen.

Före Hypershell kunde exoskelett kosta 100 000 dollar eller mer. Nu finns liknande funktioner tillgängliga för vanliga konsumenter för mindre än 2 000 dollar, i en enhet som väger under 2 kg.

X Ultra S använder ett komplett AI-baserat system för rörelsestyrning, där en AI-modell omvandlar rå sensordata direkt till vridmoment i motorerna. Det gör att systemet kan reagera snabbare, anpassa sig mjukare och skapa en mer naturlig synkronisering mellan människa och maskin.

Det finns 12 aktiva lägen, däribland för promenader, cykling och löpning, samt ett nytt Gentle Assist-läge för äldre användare och personer som tar korta eller släpande steg. Fitness Mode lägger istället till motstånd och kan på så sätt förvandla en vanlig promenad till ett träningspass.

Men det är framför allt priset som gör X Ultra S så intressant för oss. Det här skulle kunna bli en riktig gamechanger för personer med begränsad rörlighet och hjälpa dem att komma ut och göra mer av det de tycker om – oavsett om det handlar om vandring eller bara om att ta sig till de lokala butikerna.

JMGO IRIS Ultra Max

IRIS Ultra Max är en av världens första riktiga 4K-projektorer i flaggskeppsklassen med stöd för 120 Hz. Den levererar äkta 4K-upplösning, snarare än pixel shifting, i 120 Hz hela vägen från ingång till bildvisning – och gör det dessutom från ett mycket kompakt chassi.

Ultra Max har ett dubbelt iris-system med 6+9 blad, vilket är det högsta antalet i sin klass. Det ska minska ströljus med 11,34 procent för en mer exakt bild, samtidigt som projektorn uppges erbjuda klassledande kontrast med ett angivet kontrastförhållande på 10 000:1. MALC 6.0 Triple-Laser Engine levererar dessutom imponerande 6 500 ISO-lumen i ljusstyrka, vilket gör bilden lättare att se i fler typer av ljusförhållanden.

Projektorn uppges dessutom kunna återge 110 procent av färgrymden BT.2020 och har en färgnoggrannhet på Delta E 0,7. Det innebär att den på pappret klarar både färgomfång och precision på professionell nivå.

IRIS Ultra Max introducerar dessutom vad JMGO beskriver som branschens första optiska 3-i-1-system. Det kombinerar 0,88–1,7:1 optisk zoom, fyrvägs lens shift (vertikalt ±130 procent, horisontellt ±53 procent) och en AI-styrd gimbal med 360 graders horisontell och 150 graders vertikal rörelse i en och samma projektionsarkitektur.

Det gör projektorn betydligt mer flexibel när det gäller placering än traditionella modeller, eftersom det finns så många olika möjligheter att korrigera och anpassa bilden. Resultatet är att även mindre hemmabiorum kan få prestanda i toppklass utan särskilt många kompromisser.

DJI Osmo Pocket 4P

DJI Osmo Pocket 4P är utvecklad för såväl vloggare som filmskapare och är världens första gimbalkamera i fickformat med dubbla objektiv. Den levererar bildkvalitet på filmnivå i ett fickvänligt format och använder DJIs Oscarsbelönade Ronin-stabilisering.

Huvudkameran har ett vidvinkelobjektiv motsvarande 20 mm med bländare f/2,0 och en ny CMOS-sensor på 1 tum. Den erbjuder 17 stegs dynamiskt omfång och kan återge över en miljard färger med hjälp av DJIs nya 10-bitars färgprofil D-Log 2.

Den kompletteras av ett 60 mm porträttobjektiv med medellång telebrännvidd, som ger 3x optisk zoom och upp till 12x digital zoom. Bländaren på f/1,8 lämpar sig särskilt bra för att skapa bokeh-effekter genom att komprimera bakgrunden och visuellt dra den närmare motivet.

Osmo Pocket 4P har dessutom den senaste versionen av DJIs ActiveTrack, som använder AI-algoritmer för att fortsätta följa motiv även vid upp till 12x zoom. Systemet kan aktivt följa upp till åtta personer samtidigt, anpassa bildutsnittet efter grupper och automatiskt centrera nya personer som kommer in i bild.

RayNeo GT Max AR Glasses

RayNeo GT Max är världens första AR-glasögon med stöd för uppspelning i Dolby Vision, som en del av ambitionen att skapa en virtuell bioupplevelse. De erbjuder upp till 1 200 nits upplevd ljusstyrka, en uppdateringsfrekvens på 120 Hz och konvertering från SDR till HDR i realtid för extra tydliga bilder. Det optiska systemet är dessutom 29 procent tunnare och lättare än traditionella konstruktioner och erbjuder ett synfält på 59 grader, vilket är bland det bredaste i branschen.

En av våra favoritfunktioner är möjligheten att justera storleken på den virtuella skärmen, med alternativ på 227, 267 eller 307 tum. Det är en smart lösning: den mindre storleken passar bra för kalkylblad och produktivitetsappar om glasögonen används som skärm till en mobil eller laptop, medan de större alternativen ger en mer omslutande upplevelse för spel och video.

Lägena Steady, Pinned och Follow gör det möjligt att antingen låsa den virtuella skärmen på en bestämd plats eller låta den följa med när du rör dig. Rumslig 3DoF-spårning ser samtidigt till att skärmen behåller sin position utan att anstränga ögonen och håller undertexter, aktivitetsfält och bildkanter inom synfältet medan du rör dig. De här ser ut att kunna bli ett av de mest avancerade sätten att ta med sig en stor skärm överallt – och skulle kunna vara ovärderliga under långa flygresor.

TCL P80 Ultra

Om du tillbringar lika mycket tid framför mobilen som vi gör kommer skärmen på TCL P80 Ultra sannolikt att imponera. Det är den första mobilen som kombinerar NXTPAPER-teknik för ökad ögonkomfort med en skarp AMOLED-skärm med 1,5K-upplösning. Den ska ge reflexfri läsning även i starkt solljus och har en särskild knapp som omedelbart förvandlar P80 Ultra till en läsplatta med en mer pappersliknande bildupplevelse.

P80 Ultra har nanoetsat antireflexglas som eliminerar reflektioner på skärmens yta utan att minska ljusstyrkan. Den använder dessutom teknik med cirkulärt polariserat ljus, som förändrar hur ljuset från skärmen avges för att bättre efterlikna egenskaperna hos naturligt ljus, samt flimmerfri dimning.

Kameran är också något utöver det vanliga. Här finns en 50 MP periskopkamera med 3x optisk zoom och en stor 1/1,56-tumssensor på 50 MP. Den större sensorn kan fånga mer ljus per pixel än mindre sensorer och möjliggör upp till 6x förlustfri zoom. Bildstabilisering minskar rörelseoskärpa i både bilder och video, medan TCL:s MuseFilm-filter utlovar bilder med en mer filmisk känsla.

Men det är framför allt den banbrytande skärmen som får oss på fall – för många användare kan den helt enkelt vara betydligt behagligare för ögonen.

Lenovo ThinkBook 14x Gen 2

Lenovos ultralätta laptop får till och med andra ultraportabla datorer att kännas klumpiga. Med en vikt på bara 990 gram och en tjocklek på 12,9 mm är det en av de lättaste och tunnaste modellerna på marknaden, vilket gör den perfekt för såväl affärsresenärer som studenter – särskilt om du väljer det bakgrundsbelysta tangentbordet, som är väldigt praktiskt i dåligt upplysta rum och på flygplan.

Lenovo har på något sätt lyckats göra ThinkBook 14x så här tunn utan att offra anslutningsmöjligheterna. Utöver Wi-Fi 7 finns två USB-C-portar med hastigheter på 10 Gbps, två USB-A-portar på 5 Gbps och en HDMI 2.1-port, så du slipper släpa med dig en separat hubb. Det finns dessutom en ledig M.2-plats som gör det möjligt att utöka lagringen, vilket gör den till en stabil investering på längre sikt.

ThinkBook 14x Gen 2 är dessutom en av de mest anpassningsbara ultraportabla datorerna, med Intel Core 7-processorer (Series 3) och flera skärmalternativ, däribland en färgstark OLED-skärm och en LCD-pekskärm. Den ser dessutom riktigt bra ut och finns i flera metalliska färger, inklusive Luna Gray, Celestial White, Mystic Violet och Veil Blue.

EarFun Wave Pro X

EarFuns hörlurar brukar konsekvent leverera prestanda i premiumklass utan motsvarande premiumpris och Wave Pro X är märkets bästa modell hittills. De har ett patenterat system med dubbla element, där ett 40 mm-element i diamantliknande kol kombineras med ett 10 mm-element i flytande kristallpolymer längs en exakt linjerad axel. Det ska skapa ett mer naturligt och detaljrikt ljud än vad man vanligtvis får från konstruktioner med flera element.

Wave Pro X har ett AI-system med åtta mikrofoner som kontinuerligt optimerar den hybrida aktiva brusreduceringen, även när hörlurarna används med AUX-kabel. Qualcomm QCC3095-chipsetet ger dessutom stöd för Bluetooth 6.0, aptX Lossless, LDAC, USB Audio och Auracast.

Lägg till AI-översättning och upp till 90 timmars batteritid, så har du ett par riktigt imponerande hörlurar. EarFun har arbetat med Wave Pro X under lång tid och sköt till och med upp lanseringen för att kunna finjustera ljudet ordentligt.

Urevo CyberPad 3

CyberPad 3 är ett löpband för hemmet och kontoret som skiljer sig från mer traditionella modeller. Systemet WalkFree Adaptive Speed Control använder trycksensorer som är inbyggda i löpytan för att känna av dina steg och automatiskt starta och stoppa bandet. När du går eller springer använder systemet dessutom data från motorn för att beräkna och justera hastigheten i realtid.

Stödet för flera användare är också smart. CyberPad 3 samlar in rådata om bland annat vikt och stegfrekvens för att skapa en strukturerad användarprofil som sedan kopplas direkt till algoritmen som styr hastigheten.

Stödkonstruktionen är tillverkad av Q235-stål med en sidoram i pressgjuten aluminium. En omdesignad drivlina har gjort det möjligt att skapa en exceptionellt kompakt konstruktion, där det ultratunna chassit är mindre än 11 cm tjockt. Trots det lilla formatet finns en lutningsfunktion på upp till 15 procent och ett 42 cm brett löpband, vars storlek har tagits fram utifrån analyser av människors axelbredd.

Plaud One

Plaud One är en bärbar AI-assistent som kombinerar tre viktiga funktioner som vanligtvis är separata: inspelning av samtal, kontext som byggs upp över tid från dina dagliga konversationer och AI som kan analysera information och vidta lämpliga åtgärder. Den kan spela in onlinemöten, samtal ansikte mot ansikte och telefonsamtal och har inbyggt eSIM och 4G LTE för att kunna användas utan en mobil.

Det som skiljer Plaud One från mängden är att den förstår sammanhang. Istället för att behandla varje inspelning som en fristående transkribering kan den behålla kontext från flera olika diskussioner. Ett samtal från ett möte kan därmed kopplas samman med en senare konversation eller ett senare telefonsamtal.

Den här förståelsen gör att Plaud Agent kan hjälpa dig att faktiskt agera på informationen genom att identifiera nästa steg och utföra uppgifter i tjänster som Gmail, Google Kalender, Notion och Slack.

Minisforum MS-S1 Max-P495

MS-S1 Max-P495 erbjuder AI-beräkningskraft för stora modeller i ett exceptionellt kompakt format och med riktigt kraftfulla specifikationer. Den kombinerar AMD Ryzen AI Max+ PRO 495 med upp till 192 GB enhetligt minne för att kunna köra LLM-modeller med över 128 miljarder parametrar lokalt och levererar upp till 126 TOPS. Arkitekturen med enhetligt minne eliminerar dessutom flaskhalsar kopplade till VRAM samtidigt som latensen minskar.

All den här kraften kyls av ett högpresterande kylsystem med kopparbas, sex värmeledningsrör, dubbla fläktar och fasförändringsbaserad kylning. Allt ryms dessutom i en fullt skalbar konstruktion med ett utdragbart chassi som förenklar uppgraderingar och ett format som är redo för rackmontering.

Med fyra PCIe-platser för expansion, dubbla 10 Gb Ethernet-portar, dubbla USB4 v2-portar på 40 Gbps, Wi-Fi 7 och ett inbyggt nätaggregat på 320 W erbjuder MS-S1 Max-P495 gott om framtidssäkrad prestanda för såväl stationära system som skalbara AI-kluster. Det är ett närmast häpnadsväckande kraftpaket, utvecklat för att möta en helt ny typ av behov inom forskning och utveckling.

XPPen Magic Pro 13

XPPen Magic Pro 13 är en mobil ritplatta utvecklad för kreativa proffs. Den har vad XPPen beskriver som branschens första hårdvarubaserade läge för ritdisplay, som ger låg latens, naturlig färgåtergivning och högre bandbredd för video via en enkel anslutning med en enda kabel. Resultatet ska vara en pappersliknande ritupplevelse med 16 000 nivåer av tryckkänslighet och stöd för att känna av pennan när den svävar ovanför skärmen.

Det är dessutom den första ritplattan i sin kategori med dubbla USB-anslutningar, vilket gör att du kan använda en höghastighetsanslutning för data samtidigt som Magic Pro 13 laddas.

Magic Pro 13 har det nya digitala systemet Shelf för hantering av kreativa filer och resurser samt XPPens Canvas-mjukvara, som är utvecklad för att erbjuda en enkel och intuitiv skissupplevelse när inspirationen slår till. För kreatörer som arbetar på språng finns dessutom två lägen för temperaturhantering, som balanserar prestanda och energieffektivitet beroende på vad du arbetar med.

Strutt ev1c

Strutt ev1c tar ett nytt grepp om den elektriska rullstolen med tre stora innovationer: sensorsystemet Strutt evSense, fyrhjulsdrift och en modulär, uppkopplad design.

evSense använder två LiDAR-sensorer, tio time-of-flight-sensorer, sex ultraljudssensorer och två kameror för att skapa 3D-kartor över omgivningen i realtid. Informationen används av Co-Pilot-systemet för att undvika kollisioner med människor, husdjur och kanter, samt av Auto-Pilot, där användaren kan välja en destination på skärmen eller använda LLM-baserade röstkommandon som ”Ta mig till köket”. I praktiken är det alltså ett slags självkörande personligt transportfordon.

Drivlinan har individuell fjädring på alla fyra hjul, ABS, aktiv styrning och ett integrerat elektroniskt stabilitetsprogram (ESP). Systemet kan på ett säkert sätt hantera lutningar på upp till 13 grader, kullersten och ojämn terräng utan att tappa greppet eller välta. När det är dags att resa kan ev1c dessutom delas upp i fem moduler för att enkelt få plats i bagageutrymmet. Det här känns som ett genuint steg framåt för den här typen av mobilitetshjälpmedel.

xTool M2 Color Craft Laser

xTool M2 är den första stationära maskinen som kombinerar CMYK-utskrift i fullfärg, lasergravering och laserskärning i ett och samma slutna Class 1-system, vilket möjliggör ett komplett arbetsflöde från utskrift till skärning.

Du kan helt enkelt skriva ut en design i fullfärg direkt på exempelvis trä, läder eller akryl, varpå xTool M2 Color Craft Laser skär eller graverar den exakta konturen med kamerastyrd precision. Det finns dessutom en inbyggd luftpump för air assist – något som enligt xTool är först i branschen för en halvledarlaser – som hjälper till att hålla snittytorna rena genom att minska förkolning och gulnande.

Att samla alla tre funktionerna i en enda enhet innebär ett rejält lyft. Istället för att behöva skriva ut motivet i en maskin och sedan gravera eller skära det i en annan kan du gå från en idé till en färdig produkt med professionell finish i ett enda arbetsflöde.

Det gör xTool M2 perfekt för exempelvis klistermärken, etiketter, skyltar, personliga presenter och produkter i mindre upplagor – du skulle i princip kunna starta en hel verksamhet med bara den här maskinen. Eftersom det dessutom är ett helt slutet system är den också mycket säker att använda.

Perlegear AX1 Smart Adaptive Mount

Perlegear AX1 Smart Adaptive Mount besvarar en intressant fråga: tänk om ditt TV-fäste var lika smart som din TV? AX1 är ett AI-baserat, motoriserat TV-fäste som automatiskt kan justera TV:ns höjd efter olika tittarsituationer. Du kan exempelvis ha TV:n lägre när du tittar ensam och höja den när du ser på sport med vänner eller följer ett träningspass eller rörelsebaserat spel på skärmen.

AX1 kan styras med handgester, via en mobilapp, fjärrkontroll eller med Alexa, Google Assistant och Siri. Systemet kan skilja mellan en och flera tittare och i det senare fallet beräkna den bästa skärmhöjden för hela gruppen. Fästet klarar TV-apparater på upp till 90 kg och kan flytta dem upp till 400 mm i höjdled. Hinderdetektering i realtid gör dessutom att rörelsen stoppas och vänds om något blockerar vägen.

Speediance Gym Monster 3

Det briljant namngivna Gym Monster 3 erbjuder rejäl styrketräning för hemmet och kombinerar funktionerna hos en Smith-maskin, skivstång, hantlar, kabelmaskin, roddmaskin, kabeltrissor och squat rack i en enda kompakt träningsstation. Systemet erbjuder upp till 90 kg intelligent digitalt motstånd.

Dubbla direktdrivna motorer på 800 W levererar ett jämnt och konsekvent motstånd genom varje repetition. Motståndet kan justeras i steg om cirka 0,45 kg, så att du kan öka belastningen gradvis i din egen takt istället för att behöva göra större hopp mellan vikterna.

Gym Monster 3 styrs med den smarta Bluetooth Ring Control, som gör att du kan justera inställningarna utan att lämna din position eller avbryta träningsflödet. Det finns fyra särskilda träningslägen: Standard, Chain, Eccentric och Fixed Speed. Dessutom finns en inbyggd AI-coach som kan guida dig redan från ditt allra första träningspass.

Midea GreenApex Dishwasher

Den enkla diskmaskinen har inte förändrats särskilt mycket sedan Josephine Cochranes uppfinning från 1886 blev elektrisk i slutet av 1920-talet och fick spolarmar på 1950-talet. Men Midea GreenApex skiljer sig rejält från traditionella diskmaskiner. Den använder ett system med dubbla värmepumpar och en gemensam, samordnad värmepumpsplattform för att sköta diskning, snabbtorkning och torr förvaring i en och samma maskin.

GreenApex är 50 procent mer energieffektiv än konventionella diskmaskiner, erbjuder snabbtorkning på 30 minuter och kan hålla disken torr i upp till 168 timmar utan att systemet behöver vara igång kontinuerligt. Den skonsamma värmepumpstorkningen sker dessutom vid omkring 45 °C, så du behöver inte oroa dig för att höga temperaturer ska skada känsligare föremål.

Det känns som ett rejält kliv framåt för en typ av hushållsapparat som inte särskilt ofta förknippas med ordet ”banbrytande”.

Reolink OMVI 2i Ultra

Övervakningskameran Reolink OMVI 2i Ultra har ett innovativt system med två separata objektiv som kan spåra motiv helt oberoende av varandra. Till skillnad från andra övervakningskameror med dubbla objektiv eller hybridzoom är de två kamerorna inte mekaniskt sammankopplade. Det fasta 4K-vidvinkelobjektivet med ett synfält på 130 grader rör sig därför aldrig, medan telefotokameran kan rotera fritt och till och med bevaka områden utanför huvudkamerans synfält.

När den inbyggda AI:n i 4K-kameran upptäcker en person, ett fordon eller ett djur aktiveras den vrid- och vinklingsbara kameran, som låser sig på motivet och fortsätter följa det även efter att det lämnat vidvinkelkamerans synfält. Samtidigt fortsätter vidvinkelkameran att spela in hela sitt område, så du går inte miste om något som händer där medan den andra kameran följer motivet.

Du kan också använda vidvinkelbilden för att rikta den vrid- och vinklingsbara kameran mot en specifik plats genom att helt enkelt trycka på den punkten i livevyn. Alternativt kan de båda kamerorna bevaka två helt olika områden samtidigt, exempelvis uppfarten och en sidogrind.

Navimow H510 Pro

Navimow H510 Pro har fyra viktiga innovationer: exakt kantklippning, styrning med nollradiesvängar, intelligent anpassning av klippningen och 3D-modellering.

Istället för att använda en trimmertråd för kantklippning, som både kan låta mycket och orsaka mindre skador, har H510 Pro en utfällbar robotarm som klipper ända ut till kanten, tyst och säkert. Det är den mest intressanta och smarta lösningen av den här typen som vi har sett hittills.

Fyrhjulsdriften är dessutom utformad för att skydda gräsmattan, med ett styrsystem som kan svänga på stället utan att hjulen släpas i sidled över gräset. Funktionen Adaptive Mowing Intelligence analyserar samtidigt gräsets tillväxtmönster för att avgöra hur ofta gräsmattan bör klippas och använder 1/3-regeln för klipphöjd för att bevara gräsets hälsa.

Med 3D-modellering av terrängen istället för branschstandardens 2D-kartläggning, samt en uppsättning sensorer som inkluderar infrarött ljus, LiDAR och kameror för tillförlitlig navigering även i svagt ljus, är H510 Pro väl rustad även för mer utmanande gräsmattor. Ett tredubbelt system för hinderdetektering hjälper dessutom till att skydda djur som befinner sig i vägen.

DJI Romo 2 Series

Romo 2 Series är en robotdammsugare som inte låter sig stoppas av hinder som tjocka mattor, skenor till skjutdörrar och andra trösklar. Det beror på att den har robotben som gör att den kan kliva över hinder på upp till 4 cm och till och med ta sig över dubbla nivåskillnader på imponerande 8,5 cm.

Den har dessutom en inbyggd, LiDAR-styrd robotarm med extra stort rörelseomfång som förlänger moppens räckvidd. Det kraftfulla sugsystemet har samtidigt en platta som automatiskt sänks mot mattan för att skapa en delvis förseglad sugzon, vilket förbättrar upptagningen av damm och allergener.

Romo 2 Series drar också nytta av teknik från DJIs flaggskeppsdrönare, med en Structured Light-Speckle-projektor och dubbla fisheye-kameror som ger fullständig djupuppfattning i 3D. Den kan upptäcka föremål som kablar och träningsunderlägg med en tjocklek på bara 2 mm, medan AI-systemet kan skilja mellan fast skräp och vätska. Det kan dessutom hantera genomskinliga och reflekterande hinder som glasdörrar och speglar.

Acer Vero 16

I en tid när så många laptops offrar enkelt underhåll och möjligheten till reparationer för att bli så tunna som möjligt känns Acer Vero 16 som en frisk fläkt. Den kompromissar varken med design eller prestanda – den är mycket portabel, erbjuder upp till 180 TOPS i total plattformsprestanda med en Intel Core Ultra X9 388H-processor och kan konfigureras med en imponerande 16-tums OLED-skärm med 3K-upplösning – men är samtidigt byggd med lång livslängd i åtanke.

En spärr som inte kräver några verktyg ger enkel åtkomst till datorns insida, medan både batteriet och SSD-enheten kan bytas ut. Systemet är dessutom konstruerat för att ha stöd för de kommande två generationerna av processorer om du vill uppgradera längre fram.

Hela 70 procent av chassit består av en blandning av återvunnet material från konsumentprodukter (PCR) och biobaserat material från ostronskal, samtidigt som datorn uppfyller amerikanska militärstandarder för tålighet. Det här är en laptop som faktiskt är byggd för att hålla länge, något som blivit ovanligt – och som vi verkligen välkomnar.

Asus ProArt GR1X

Asus ProArt GR1X är pytteliten och mäter bara 150 x 150 x 51 mm, men det finns inget litet med specifikationerna. Den är utvecklad för avancerat kreativt arbete och lokala AI-arbetsflöden och erbjuder beräkningskraft i datacenterklass i en mini-PC. Det gör det möjligt för professionella kreatörer att köra LLM-modeller lokalt istället för i molnet och därmed slippa problem med fördröjningar, kostnader och skydd av immateriella tillgångar.

ProArt GR1X använder det banbrytande Nvidia RTX Spark-”superchipet”, som kombinerar en 20-kärnig Grace-processor med en Blackwell-GPU med 6 144 kärnor. Det ger upp till en petaflop i FP4-prestanda för AI-inferens. Med upp till 128 GB enhetligt LPDDR5X-minne på 9 400 MHz går det att köra LLM-modeller med upp till 120 miljarder parametrar lokalt och rendera kompletta 3D-scener direkt på enheten i Windows 11.

Den typen av prestanda kräver förstås effektiv kylning och Asus har utvecklat ett avancerat precisionssystem som ger 1,6 gånger effektivare värmehantering än vanliga kompakta system. Asus har dessutom löst problemet med att metallchassin kan försämra trådlösa signaler genom att placera Wi-Fi 7-antennerna bakom ett glasliknande material som släpper igenom signalerna. Det är en riktigt smart konstruktionslösning och en imponerande uppvisning av vad Nvidias nya toppchip klarar av.

EcoFlow STREAM 5000 / STREAM AC 5000

EcoFlow Stream Series kan lägga till batterilagring och smart energihantering till befintliga solcellsinstallationer, men kan också användas för att bygga upp ett helt nytt energisystem för hemmet från grunden.

Stream Series använder EcoFlows energihanteringssystem Oasis 3.0, som tar hänsyn till dynamiska elpriser, håller koll på väderprognosen och kontinuerligt analyserar hemmets energibehov för att optimera produktion, lagring och förbrukning.

Det innebär att du kan ge AI-agenten EcoBot instruktioner som ”Jag behöver ha bilen fulladdad senast klockan 07.00 i morgon till lägsta möjliga kostnad”, varpå systemet automatiskt vidtar de åtgärder som krävs. Energiförbrukningen kan också planeras om automatiskt när du exempelvis har gäster eller vid andra tillfällen då hushållets energibehov ökar.

Från oktober får EcoFlow Stream Series dessutom en ny funktion kallad Local Mode, som gör att systemet kan fortsätta fungera och styras lokalt via appen även om molntjänster eller internetanslutningen ligger nere. Det är ett riktigt kraftfullt system – ordvitsen är svår att undvika – som verkar ha utvecklats med verkliga användningssituationer i åtanke.

Tapo D260

Tapo D260 är en videoportklocka som kan användas både med kabel och trådlöst och erbjuder avancerade säkerhetsfunktioner utan flera av de vanliga nackdelarna. Data för ansiktsigenkänning lagras lokalt för att skydda användarnas integritet och inga funktioner är låsta bakom ett abonnemang. När du väl har köpt enheten tillkommer alltså inga löpande kostnader för att använda dess funktioner.

Den har 4K-upplösning och ett brett synfält på 180 grader som täcker hela området framför dörren, samtidigt som den kan återge tydliga detaljer på motiv upp till cirka nio meter bort.

D260 har flera intelligenta funktioner för detektering och igenkänning, däribland radar och den mer traditionella infraröda rörelsesensorn. Det gör att den kan sålla bort falsklarm från exempelvis grenar som rör sig eller strålkastarljus från förbipasserande bilar, medan AI direkt på enheten kan känna igen människor, paket, fordon och djur.

Om du vill kan du dessutom välja att bygga upp ett bibliotek med familjemedlemmar och vänner med hjälp av ansiktsigenkänning. Det finns till och med en röstförvrängare som kan dölja din röst när du pratar med okända besökare. I en tid när många börjar tröttna på abonnemang erbjuder Tapo D260 en rejäl säkerhetsuppgradering utan någon månadskostnad.

Hisense UR8S är den första ”prisvärda” RGB-TV på marknaden och även om den har ett starkt funktionsutbud och överlag bra bildkvalitet lyckas den inte riktigt leva upp till den status som ”OLED-dödare” som RGB-tekniken har tillskrivits. Det är en bra TV, men den kan inte mäta sig med de bästa TV-apparaterna jag har testat i år.

UR8S har ett bra utbud av smarta funktioner och AI-funktioner samt gott om funktioner för gaming. Den har dessutom fyra HDMI 2.1-portar, en antireflexbehandlad skärm i stil med Samsungs Glare Free-skärmar och är utrustad med Hisenses Hi-View AI RGB-processor.

Bildkvaliteten hos UR8S är bra, men det finns också några besvikelser. Den uppvisar utmärkt kontroll över bakbelysningen för en LED-TV med bakbelysning, tillsammans med stark kontrast, hygglig svärta och skarpa texturer. Rörelsehanteringen är också bra, även med bildlägena direkt ur förpackningen, även om jag ibland noterade en del oskärpa.

Eftersom det här är en RGB-TV borde den stora försäljningspunkten dock vara färgerna. Även om de ser naturliga ut och stundtals kan vara riktigt livfulla är de inte lika djärva och intensiva som jag hade hoppats på, särskilt med tanke på TV till synes imponerande testresultat (mer om det längre fram). RGB innebär ett steg framåt för Mini-LED på vissa områden, men TV-apparater som använder tekniken kan fortfarande inte konkurrera med de bästa OLED-TV-apparaterna.

Ljudkvaliteten är stabil. UR8S levererar fyllig bas, bra precision och exakt ljudplacering samt tydlig dialog i filmer och TV-serier. Ljudbilden kan däremot kännas något smal och Dolby Atmos-effekterna är inte alltid särskilt tydliga. Det inbyggda ljudet är för det mesta bra, men hemmabioentusiaster lär ändå vilja komplettera med en av de bästa soundbar-högtalarna.

Gaming är en av UR8S starkaste sidor. Den har fyra HDMI 2.1-portar som samtliga är utrustade för gaming, med stöd för upp till 4K i 180 Hz och VRR. När jag faktiskt spelade på UR8S kändes den responsiv och levererade en mjuk spelupplevelse. För att få riktigt låg input lag krävs vissa justeringar av inställningarna och bilden är inte alltid perfekt, men även om den inte slår de bästa gaming-TV-apparaterna är UR8S fortfarande ett bra alternativ för gaming.

När det gäller prisvärde är bilden mer blandad. I Sverige säljs 75-tumsmodellen av Hisense UR8S för omkring 41 000 kronor, vilket gör den betydligt mer attraktiv än vad lanseringspriset på vissa andra marknader antyder. De större modellerna kostar förstås mer, men med det svenska priset på 75-tummaren får du mycket skärmyta, RGB Mini-LED-teknik och ett starkt funktionsutbud för pengarna. Konkurrensen från OLED-TV-apparater är fortfarande tuff, men UR8S blir ett betydligt mer intressant alternativ på den svenska marknaden än på marknader där priset ligger närmare motsvarande OLED-modeller.

Hisense UR8S: pris & släppdatum

• Lansering: 2026
• 55 tum: 23 990 kronor
• 65 tum: 28 990 kronor
• 75 tum: 41 990 kronor
• 85 tum: 52 990 kronor
• 100 tum: 89 990 kronor

Hisense UR8S är företagets instegsmodell bland RGB Mini-LED-TV-apparater och placerar sig under flaggskeppsmodellen Hisense UR9, men över modeller i företagets vanliga Mini-LED-sortiment, som Hisense U7S. I Sverige finns den tillgänglig i storlekar från 55 hela vägen upp till 100 tum. 65-tumsmodellen som jag testade kostar 28 990 kronor på den svenska marknaden.

Priserna stiger dock snabbt när du går upp i storlek. 55-tummaren kostar 23 990 kronor, medan 75- och 85-tumsmodellerna ligger på 41 990 respektive 52 990 kronor. Vill du gå hela vägen upp till den enorma 100-tumsmodellen får du betala 89 990 kronor. Det innebär att UR8S, åtminstone i de större storlekarna, befinner sig i en ganska hög prisklass där den möter hård konkurrens från både avancerade Mini-LED-modeller och OLED-TV-apparater.

Hisense UR8: specifikationer

Hisense UR8: benchmarktester

Previous

1 / 4

Next

Brightness measurements

Taken using a colorimeter and test pattern generator. Click the test name for measurements and select the chosen test from the dropdown menu.

HDR Filmmaker ModeHDR StandardSDR Filmmaker ModeSDR Standard

Hisense UR8

HDR Filmmaker Mode (10% window)

2097

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

771

TCL QM8L

HDR Filmmaker Mode (10% window)

3719

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

759

Samsung QN80H

HDR Filmmaker Mode (10% window)

1149

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

603

01,0002,0003,0004,000

nits

HDR Filmmaker Mode Data

Product	HDR Filmmaker Mode (10% window) (nits)	HDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (nits)
Hisense UR8	2097	771
TCL QM8L	3719	759
Samsung QN80H	1149	603

Hisense UR8

HDR Standard Mode (10% window)

2394

HDR Standard Mode (Fullscreen)

767

TCL QM8L

HDR Standard Mode (10% window)

3771

HDR Standard Mode (Fullscreen)

795

Samsung QN80H

HDR Standard Mode (10% window)

1204

HDR Standard Mode (Fullscreen)

672

01,0002,0003,0004,000

nits

HDR Standard Data

Product	HDR Standard Mode (10% window) (nits)	HDR Standard Mode (Fullscreen) (nits)
Hisense UR8	2394	767
TCL QM8L	3771	795
Samsung QN80H	1204	672

Hisense UR8

SDR Filmmaker Mode (10% window)

314

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

372

TCL QM8L

SDR Filmmaker Mode (10% window)

229

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

0

Samsung QN80H

SDR Filmmaker Mode (10% window)

199

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

231

0100200300400

nits

SDR Filmmaker Mode Data

Product	SDR Filmmaker Mode (10% window) (nits)	SDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (nits)
Hisense UR8	314	372
TCL QM8L	229	N/A
Samsung QN80H	199	231

Hisense UR8

SDR Standard Mode (10% window)

1514

SDR Standard Mode (Fullscreen)

778

TCL QM8L

SDR Standard Mode (10% window)

581

SDR Standard Mode (Fullscreen)

0

Samsung QN80H

SDR Standard Mode (10% window)

588

SDR Standard Mode (Fullscreen)

340

05001,0001,5002,000

nits

SDR Standard Data

Product	SDR Standard Mode (10% window) (nits)	SDR Standard Mode (Fullscreen) (nits)
Hisense UR8	1514	778
TCL QM8L	581	N/A
Samsung QN80H	588	340

HDR color gamut

Closer to 100% is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

Hisense UR8

UHDA-P3

145.2

BT.2020

95.1

TCL QM8L

UHDA-P3

97.9

BT.2020

90.2

Samsung QN80H

UHDA-P3

95.2

BT.2020

75

037.575112.5150

HDR Filmmaker Mode Data

Product	UHDA-P3 ()	BT.2020 ()
Hisense UR8	145.2	95.1
TCL QM8L	97.9	90.2
Samsung QN80H	95.2	75

Picture accuracy

A lower score is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

SDR Delta-E

Hisense UR8

7.9

TCL QM8L

3.7

Samsung QN80H

1.8

012345678

SDR Delta-E Data

Product	Value
Hisense UR8	7.9
TCL QM8L	3.7
Samsung QN80H	1.8

Input lag

Lower is better. Taken using a Leo Bodnar 4K HDMI Video Signal Lag Tester.

Hisense UR8

4K 60Hz

11.7

1080p 120Hz

11.7

TCL QM8L

4K 60Hz

9.5

1080p 120Hz

0

Samsung QN80H

4K 60Hz

12.3

1080p 120Hz

5.8

03.757.511.2515

ms

HDR Filmmaker Mode Data

Product	4K 60Hz (ms)	1080p 120Hz (ms)
Hisense UR8	11.7	11.7
TCL QM8L	9.5	N/A
Samsung QN80H	12.3	5.8

Hisense UR8: funktioner

• RGB Mini-LED-panel
• Fyra HDMI 2.1-portar, upp till 180 Hz uppdateringsfrekvens
• Antireflexbehandlad skärm

Hisense UR8S är den första prisvärda RGB Mini-LED-TV:n som kommit ut på marknaden, medan Hisense UR9 intar positionen som flaggskeppsmodell. UR8S och UR9 är de första RGB Mini-LED-modellerna som finns i mindre storlekar, efter att tekniken introducerades i Hisense 116UX förra året. Både UR9 och UR8S är betydligt billigare än 116UX, där UR8S är det mer prisvärda alternativet av de två, även om den fortfarande kostar mer än vissa vanliga Mini-LED-TV-apparater.

RGB Mini-LED använder en liknande konstruktion som vanlig Mini-LED, men i stället för enbart vita LED-lampor i TV:ns bakbelysning används röda, blå och gröna LED-lampor. Tanken är att dessa ska kunna leverera djärvare färger och högre ljusstyrka än en vanlig Mini-LED-TV i motsvarande klass. Hisense hävdar att RGB Mini-LED kan återge 100 procent av färgrymden BT.2020 (mer om det längre fram).

UR8S är utrustad med en antireflexbehandlad skärm, liknande Samsungs Glare Free-skärmar. Det är en matt skärm som är utformad för att minska störande, spegelliknande reflektioner och göra TV:n enklare att titta på i ljusa miljöer.

UR8S är utrustad med Hisenses Hi-View AI Engine RGB-processor, som är utvecklad för att förbättra färgåtergivningen och dessutom erbjuder AI-baserade bild- och ljudfunktioner. UR8S har stöd för både Dolby Vision och HDR10+ samt det nya Dolby Vision 2-formatet, även om det i skrivande stund inte finns något innehåll tillgängligt i det formatet. Även IMAX Enhanced stöds.

UR8S har ett imponerande utbud av gamingfunktioner, inklusive fyra HDMI 2.1-portar som samtliga stöder upp till 4K i 180 Hz (upp till 4K i 120 Hz för konsoler), VRR inklusive AMD FreeSync Premium Pro, gaming med Dolby Vision och HDR10+ samt ALLM. Det finns också en särskild gamingmeny där du bland annat kan justera inställningar för ökad ljusstyrka.

För ljudet finns ett 2.1.2-kanaligt högtalarsystem på totalt 70 W, finjusterat av Devialet. Både Dolby Atmos och DTS:X stöds och det finns dessutom mängder av ljudinställningar och förinställda ljudlägen att välja mellan.

Vilket smart-TV-system UR8S använder beror på marknad. Den svenska modellen använder Hisenses eget VIDAA-system. Det har stöd för ett stort antal appar, inklusive stora streamingtjänster som Netflix och Prime Video.

• Funktioner - poäng: 4,5 / 5

Hisense UR8: bildkvalitet

• Utmärkt kontroll över bakbelysningen
• Effektiv antireflexbehandlad skärm
• Färgerna lever inte upp till mätresultaten

När det gäller ljusstyrka levererar Hisense UR8S några intressanta siffror. I Filmmaker Mode uppmätte jag en maximal HDR-ljusstyrka på 2 097 nits, medan Standard-läget nådde 2 394 nits. Det är starka resultat och även om OLED-flaggskepp som Samsung S99H numera överträffar detta (den når en maximal HDR-ljusstyrka på 2 743 nits), slår UR8S mer traditionella Mini-LED-modeller i samma prisklass, som Samsung QN80H, där jag uppmätte en maximal HDR-ljusstyrka på 1 149 nits (dock på 55-tumsmodellen).

HDR-ljusstyrkan över hela skärmen är också bra och landade på 771 respektive 767 nits i Filmmaker Mode och Standard. Där UR8S levererar ännu mer imponerande ljusstyrka är i SDR Standard, där den nådde en maximal ljusstyrka på 1 514 nits och 778 nits över hela skärmen.

Det mest överraskande mätresultatet var dock UR8S täckning av HDR-färgrymden. Den nådde inte bara 95,1 procent av BT.2020-färgrymden, vilket är det högsta jag hittills har uppmätt på en TV, utan registrerade dessutom häpnadsväckande 145,2 procent av UHDA-P3-färgrymden. Det är långt över de 100 procent jag uppmätte på Samsung S95F förra året med samma färgrymd.

Med de resultaten hade jag förväntat mig spektakulära färger – och här kommer vi till min största kritik mot UR8S: färgerna jag faktiskt såg motsvarade inte mätresultaten. När jag tittade på Elemental levererade UR8S fortfarande starka och livfulla färger, exempelvis i Glöds lågor och det blå i Vades vatten, men de hade inte riktigt den intensitet jag hade förväntat mig. Under vårfesten i La La Land ser Mias gula klänning ljusstark och naturlig ut, men jag har sett mer engagerande färgåtergivning på andra TV-apparater.

När jag jämförde UR8S med Samsung QN80H, en vanlig Mini-LED-TV i ungefär samma prisklass, upptäckte jag faktiskt att QN80H levererade djärvare färger. I samma scen från La La Land såg Mias gula klänning, de gröna buskarna och de röda kläderna på några av festgästerna betydligt mer livfulla ut på QN80H. Färgerna på UR8S såg naturliga ut, men saknade den wow-faktor jag hade förväntat mig från en RGB-TV.

Det var synd att färgerna på UR8S inte var lika bländande som jag hade hoppats, eftersom TV:n glänser på andra områden – framför allt när det gäller kontrollen över bakbelysningen. Vanliga Mini-LED-TV-apparater kan ha stora problem med blooming, där ljuset från ett ljust objekt mot en mörk bakgrund skapar en gloria runt objektet. Det var däremot sällan ett problem på UR8S, som uppvisade mycket lite eller ingen blooming alls under merparten av mina tester. Vid mer extrema betraktningsvinklar blev viss blooming synlig, men resultatet var fortfarande bättre än på många Mini-LED-TV-apparater jag har sett tidigare.

När jag tittade på The Batman uppvisade UR8S också stark kontrast, med mestadels djupa svärta och en bra balans mellan ljusa och mörka toner. Det syntes exempelvis när Batman rör sig runt på brottsplatsen i borgmästare Mitchells hem och i scenerna med de starka ljuskällorna runt Batcave. Jag noterade att svärtan kunde dra åt grått i vissa scener, men för det mesta såg The Batman riktigt bra ut.

Jag tyckte att bildläget Dolby Vision Dark var för mörkt för att användas i ett ljust rum, trots den antireflexbehandlade skärmen, men det fungerade bra i mer dämpad belysning och mörkare miljöer. Det ljusare Dolby Vision IQ-läget passar bättre i ljusa rum. Om du använder Dolby Vision IQ rekommenderar jag att sänka ljusstyrkan från 50 till 49 samt stänga av Precision Detail och Super Resolution för att få en mer naturlig bild med bättre kontrast.

Det var ungefär samma historia med Alien: Romulus. UR8S gjorde ett bra jobb med scenerna i rymden och levererade fin kontrast mellan månens ljus och rymdens svärta när besättningen närmade sig Renaissance-stationen. Rymdens svärta kunde ibland dra åt grått, men var fortfarande mycket bra för en bakbelyst Mini-LED-TV. Återigen visade sig kontrollen över bakbelysningen vara en av UR8S största styrkor.

I alla HDR-filmer levererade UR8S skarpa texturer, med väl återgivna detaljer i människor, kläder och föremål. UR8S gjorde ett bra jobb med att återge de detaljrika texturerna på de olika kontrollpanelerna ombord på gruvskeppet i Alien: Romulus. Närbilder återgav dessutom svett, hårstrån och ansiktsdetaljer som rynkor med imponerande skärpa.

En sak jag tyckte var märklig var att bildlägena Filmmaker, Movie och IMAX Enhanced såg identiska ut med innehåll utan Dolby Vision. Det verkade inte finnas någon märkbar skillnad i vare sig ljusstyrka, färger eller kontrast – något jag normalt skulle förvänta mig mellan olika bildlägen på en TV.

UR8S gjorde också ett bra jobb med sport. När jag tittade på höjdpunkter från fotbolls-VM var rörelserna mjuka med det förinställda bildläget Sports. De flesta inställningarna för rörelsehantering fungerade bra, men jag föredrog antingen Clear eller Standard. Color Enhancer är aktiverat som standard i det här läget och personligen tyckte jag att färgerna blev alldeles för övermättade, så jag stängde av funktionen, vilket gav en mer naturlig färgåtergivning. Jag noterade viss oskärpa i texturer vid riktigt snabba kamerapanoreringar, men för det mesta fungerade UR8S bra för sport.

• Bildkvalitet - poäng: 4 / 5

Hisense UR8: ljudkvalitet

• 2.1.2-kanaligt högtalarsystem
• Bra bas och precision
• Ljudbilden kan kännas smal

UR8S har ett inbyggt 2.1.2-kanaligt högtalarsystem, finjusterat av Devialet, med en total effekt på 70 W. Det finns gott om förinställda ljudlägen och inställningar, men under mina tester använde jag främst Standard- och Theater-lägena.

När jag tittade på biljaktsscenen med Penguin i The Batman levererade UR8S bra bas och återgav det kraftfulla mullret från Batmobilens motor på ett övertygande sätt. UR8S uppvisade också bra precision och placerade ljudet från sladdande däck, kulregn och tutande bilar i trafiken med god träffsäkerhet i förhållande till händelserna på skärmen.

Även om jag vanligtvis använder Theater-läget på de flesta TV-apparater tyckte jag att det ibland kunde låta lite vasst på UR8S, med plötsligt skarpa toner som jag upplevde som distraherande. Standard-läget var ett mer än dugligt alternativ och även om ljudbilden inte var lika bred som i Theater-läget var ljudet mer kontrollerat.

UR8S levererar överlag ett bra ljud, men jag tyckte att ljudbilden var ganska smal, vilket gjorde att alla delar av ljudmixen i scenen från The Batman inte riktigt fick utrymme att komma till sin rätt. Det är ett bra ljudsystem för att vara inbyggt i en TV, men jag skulle ändå rekommendera att komplettera UR8S med en soundbar.

• Ljudkvalitet - poäng: 4 / 5

Hisense UR8: design

• Robust konstruktion
• Stabilt stativ
• Något tjockare profil

UR8S har en funktionell och ganska diskret design. TV:n känns robust när den är monterad på sitt centrala stativ, som känns stabilt trots att det är tillverkat av plast. TV:n är något tjockare än vissa konkurrenter, som Samsung QN80H, men även här känns byggkvaliteten gedigen.

Som jag nämnde tidigare har UR8S en antireflexbehandlad skärm som gör ett bra jobb med att begränsa reflektioner i ljusa miljöer. 65-tumsmodellen som jag testade kändes förhållandevis lätt för sin storlek och har tunna skärmkanter, även om den nedre kanten är tjockare än de på ovansidan och sidorna. Anslutningarna sitter lättåtkomligt på sidan av TV:ns baksida.

UR8S levereras med Hisenses egen fjärrkontroll som kan laddas både via USB-C och solceller, och enligt mig är det en av de bättre fjärrkontrollerna på marknaden. Den känns visserligen lite lätt, men knapparna är logiskt placerade och det är trevligt att få en uppladdningsbar fjärrkontroll även med en TV i den här prisklassen.

• Design - poäng: 4 / 5

Hisense UR8: Smart-TV & menyer

• VIDAA som smart-TV-plattform
• Gott om bild- och ljudinställningar
• Något föråldrat utseende

Den svenska versionen av UR8S använder Hisenses egen smart-TV-plattform VIDAA. Det är ett fullt dugligt smart-TV-system med stöd för ett stort antal populära appar, inklusive Netflix, Disney Plus och Prime Video. Hemskärmen erbjuder gott om innehållsrekommendationer, men högst upp finns också ett stort utrymme för annonser, vilket kan upplevas som distraherande.

Menyerna är tydligt och logiskt upplagda och de flesta inställningar är enkla att hitta. Systemet svarar dessutom snabbt när du navigerar genom menyerna. Det finns gott om inställningar för att justera både bild och ljud, även om jag inte använde särskilt många av dem under testperioden.

VIDAA ser däremot lite föråldrat ut, framför allt i menyerna. Det har inte samma stilrena känsla som Samsungs Tizen eller Google TV och saknar enkelheten och färgrikedomen hos Roku. Dessutom dyker det upp en varning om energiförbrukning varje gång jag ändrar vissa inställningar. Som någon som justerar inställningar ofta blev det snabbt frustrerande och det verkar inte finnas något sätt att stänga av varningen.

• Smart TV - poäng: 4 / 5

Hisense UR8: gaming

• Nästan komplett uppsättning gamingfunktioner
• 11,7 ms input lag (med rätt inställningar)
• Stöd för upp till 4K i 180 Hz

UR8S är faktiskt väldigt välutrustad för gaming. Den har fyra HDMI 2.1-portar med stöd för upp till 4K i 180 Hz (4K i 120 Hz stöds för konsoler), VRR inklusive FreeSync Premium Pro, gaming med både Dolby Vision och HDR10+ samt ALLM.

För att få så låg input lag som möjligt, vilket jag uppmätte till 11,7 ms i 4K vid 60 Hz, behöver du dock justera några inställningar. Efter att ha ställt in UR8S på Game-läget behövde jag även aktivera en funktion för uppdateringsfrekvens som prioriterar högre bildfrekvenser. Det var först då jag fick resultatet på 11,7 ms. Utan dessa justeringar uppmätte jag input lag till 20 ms, vilket ligger över gränsen på 15 ms som vi eftersträvar i våra tester.

När jag spelade Battlefield V i 4K vid 120 Hz kändes spelupplevelsen mjuk och UR8S gjorde ett bra jobb med att hantera snabba actionsekvenser, som en eldstrid under ett uppdrag i öknen. Bildkvaliteten var överlag bra, med hög ljusstyrka, kraftfulla färger och stark kontrast. Jag noterade att vissa texturer kunde bli något grötiga vid särskilt snabba kamerapanoreringar, men det inträffade inte varje gång.

• Gaming - poäng: 4,5 / 5

Hisense UR8: värde

• Tuff konkurrens i den svenska prisklassen
• Överlag bra prestanda för pengarna

Prisvärdet är en svår punkt att bedöma för Hisense UR8S. RGB Mini-LED befinner sig fortfarande i ett tidigt skede – tekniken introducerades först 2025 och har kommit till mindre skärmstorlekar först i år – så jag hade räknat med att RGB-TV-apparater skulle vara relativt dyra, även instegsmodeller som UR8S.

I Sverige kostar 65-tumsmodellen 28 990 kronor, vilket placerar UR8S i en ganska tuff prisklass. Det är betydligt mer än många vanliga Mini-LED-TV-apparater och innebär samtidigt att den börjar konkurrera med riktigt bra OLED-TV-apparater. Eftersom RGB Mini-LED är tänkt att vara en direkt utmanare till OLED blir den jämförelsen extra relevant – och som jag redan nämnt tycker jag inte riktigt att tekniken är där ännu.

Sammantaget erbjuder UR8S ändå ganska bra värde för pengarna. Den har ett starkt funktionsutbud, levererar bra inbyggt ljud och är välutrustad för gaming. Även om bildkvaliteten inte riktigt lever upp till de höga förväntningar jag hade på RGB Mini-LED är den fortfarande stark jämfört med många vanliga Mini-LED-TV-apparater. Med ett svenskt pris på 28 990 kronor för 65-tumsmodellen är konkurrensen dock hård, särskilt från OLED-modeller i samma prisklass.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Hisense UR8S?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi Hisense UR8

• Testad under två veckor
• Testad under olika ljusförhållanden i vårt testlabb
• Mätningar utförda med färgkalibreringsprogrammet Calman från Portrait Displays

Mitt första steg när jag testade Hisense UR8S var att fastställa vilka bildlägen som lämpade sig bäst för mer noggranna tester och jag landade i Filmmaker Mode och Cinema-läget (som visserligen såg väldigt lika ut).

Därefter använde jag referensscener för att testa bildkvaliteten hos UR8S, med fokus på ljusstyrka, färger, detaljåtergivning, uppskalning, kontrast och kontroll över bakbelysningen. Jag använde även några av samma scener för att testa TV:ns inbyggda högtalare.

Jag använde dessutom en Xbox Series X för att testa TV:ns gamingfunktioner och spelprestanda, där jag spelade Battlefield V.

Utöver de subjektiva testerna genomförde jag mätningar av UR8S med specialiserad utrustning. Det inkluderade en Jeti Spectraval 1501-spektrofotometer och en Klein K-10A-kolorimeter (med båda mätarna profilerade tillsammans), samt en Murideo Six-G 8K Metal-testbildsgenerator. Jag utförde mätningarna med färgkalibreringsprogrammet Calman från Portrait Displays.

De första mätningarna jag gjorde gällde ljusstyrkan hos UR8S i både SDR och HDR. Jag använde vita testfönster i storlekar från 1 till 100 procent, med särskilt fokus på maximal ljusstyrka (10 procent) och ljusstyrka över hela skärmen (100 procent). Jag utförde mätningarna i bildlägena Standard och Filmmaker Mode.

Därefter mätte jag färg- och gråskalenoggrannheten i SDR, med fokus på Delta-E-värden (felmarginalen mellan den testsignal som skickas till TV:n och det som faktiskt visas på skärmen).

Sedan mätte jag hur stor del av HDR-färgrymden UR8S kunde återge, med fokus på färgrymderna BT.2020 och UHDA-P3.

Jag mätte även UR8S HDR EOTF vid 1 000, 4 000 och 10 000 nits. Det visar hur exakt UR8S återger både ljusa och mörka nivåer. Jag testade dessutom TV:ns spektrala effektfördelning, vilket ger en bild av dess färgprestanda.

Slutligen testade jag UR8S input lag med en Leo Bodnar 4K HDMI Input Lag Tester.

Läs vår djupgående genomgång av hur vi testar TV-apparater på TechRadar.

• Först testad i juli 2026
• Läs mer om vår testgaranti på TechRadar

Jag pratade med Sonos VD Tom Conrad om de nya lanseringarna – och framför allt den nya mjukvaran, eftersom alla större mjukvaruförändringar från Sonos lär mötas med en viss försiktighet från användarna, något Conrad och jag diskuterade förra gången vi pratades vid.

Först tar vi en snabb genomgång av vad Sonos lanserar, med Ace Ultra som startpunkt. De nya hörlurarna lanseras för 4 999 kronor och har nya 40 mm-element som utlovar förbättrat ljud. Mer intressant är dock att de drivs av ett nytt chip kallat Headphone Engine 2, som gör att de kan göra det många förväntade sig att ursprungliga Sonos Ace skulle kunna göra: fungera som en fullvärdig del av Sonos ekosystem.

Beam Ultra placerar sig samtidigt mellan Sonos Beam (Gen 2) och Sonos Arc Ultra. Det är en kompakt soundbar som trots storleken levererar Dolby Atmos-ljud i 7.1.2 kanaler med hjälp av nio högtalarelement. Bland dessa finns två uppåtriktade element, vilket är första gången vi ser detta i Beam-serien. Priset ligger på 8 499 kronor.

Båda de nya produkterna går att förbeställa från den 1 september 2026 och lanseras den 29 september 2026.

När det gäller mjukvaran har Sonos för första gången gett hela sin plattform ett eget namn: Sonos 27. En del av lanseringen är Sonos Fabric, vilket är namnet Sonos använder för ”systemfunktionen som gör det möjligt för Sonos-produkter att känna av varandra och anpassa sig efter situationen”.

Redan från start används Fabric för smart växling av musik på Ace Ultra samt möjligheten att använda portabla högtalare som surroundhögtalare i Sonos hemmabiosystem. Conrad kommer att förklara båda funktionerna närmare i vår intervju.

Sonos 27 innehåller dessutom två andra stora nyheter. Sonos 27Voice är en ny röstassistent baserad på AI-teknik, medan Sonos 27MCP är ett nytt sätt för AI-agenter att ansluta till och styra Sonos-system.

Under vårt samtal gick Conrad djupare in på varför företaget gör allt detta och vad Sonos har att erbjuda dem som är skeptiska till AI. Så låt oss sätta igång – med Conrads förklaring till varför Sonos till slut bestämde sig för att ge sin mjukvara ett eget namn.

Tom Conrad: När jag fick beskedet att jag skulle bli permanent VD för ungefär ett år sedan var en av mina reflektioner kring företagets senaste historia att vi visserligen började som ett företag med fokus på hela system, men att vi under nästan det senaste decenniet framför allt hade fokuserat på att bli riktigt bra på att lansera enskilda produkter och fylla ut sortimentet med alla de former och storlekar som våra kunder efterfrågade. Små, mellanstora och stora soundbars, ett par olika storlekar på subwoofers, stora förstärkare, små förstärkare, portabla högtalare … du fattar. Patrick [Spence, tidigare VD för Sonos] och teamet blev en otroligt väloljad maskin när det gällde att utveckla och lansera hårdvara.

Men jag tror att en oavsiktlig konsekvens av det var att vi ibland tappade fokus på vad det faktiskt innebär att få alla de här produkterna att fungera tillsammans som en sammanhängande helhet. Kort efter att jag började här sade någon att grejen med Sonos är att det är 100 procent hårdvara och 100 procent mjukvara. Jag älskar det sättet att beskriva det, eftersom det är så träffsäkert. Vi har två riktigt svåra problem att lösa och om inte båda får fullt fokus från exakt rätt personer kan vi inte leverera det våra kunder förväntar sig.

Så under det senaste året har vi gjort alla möjliga saker för att stärka mjukvarukompetensen inom företaget. Samtidigt har vi verkligen satsat på idén att det är mjukvaran som skapar själva systemet. Om man tittar på hur vi har lanserat våra produkter genom åren har hårdvaran alltid fått ett namn – Arc, Ace, Beam och Move – men mjukvaran har aldrig haft något namn.

Så en av veckans stora nyheter är att vi nu ger mjukvaran ett namn. Det vi skapar är egentligen ett operativsystem för ljudupplevelser i hemmet – och ”OS” har ju faktiskt alltid funnits i vårt namn! Därför kallar vi helt enkelt mjukvaran för Sonos 27, eftersom det i grund och botten är just den här förmågan att skapa ett sammanhängande system som mjukvaran tillför och som gör Sonos till Sonos. Vi kopplar dessutom namnet till året, eftersom Sonos blir bättre år efter år. Det kommer att komma ett Sonos 28, ett Sonos 29 och så vidare.

Matt Bolton: Så fort jag såg namnet var min första tanke om det här innebär att ni planerar en viss uppdateringstakt, vilket känns som ett ganska annorlunda tillvägagångssätt jämfört med hur Sonos har arbetat tidigare?

Tom Conrad: Ja, jag tror att en av sakerna som präglat företaget under många år är att eftersom vi bara pratade om hårdvaran behövde allt vi ville göra med mjukvaran på något sätt följa med en hårdvarulansering. Vi kunde lägga till Atmos, röstassistenter eller nya surroundupplevelser, men det var alltid kopplat till att vi exempelvis utvecklade en ny soundbar och därför kunde arbeta med nya hemmabioupplevelser. Eller så utvecklade vi en produkt med mikrofon och kunde därför arbeta med röstfunktioner. Genom att lyfta ut operativsystemet som en egen del ger vi det en egen identitet, en egen utvecklingsplan och en egen lanseringstakt. Vi tror att det är en riktigt spännande förändring för företaget.

Våra kunder kan alltså förvänta sig att mjukvaran inte bara blir bättre när vi lanserar ny hårdvara. Den kommer inte heller bara att förbättras en gång om året, utan kontinuerligt under hela året. Jag tycker att det passar bättre med det moderna sättet att se på mjukvaruplattformar.

Matt Bolton: På senare tid har vi sett er rulla ut förbättringar och nya funktioner ganska regelbundet. Min fråga som användare är: innebär det här att jag kommer behöva vänta på en stor Sonos 27-uppdatering en gång om året för att få nya funktioner?

Tom Conrad: Jag förstår den känslan. Men om man tittar på hur exempelvis Apple arbetar idag presenterar de ett nytt operativsystem en gång om året och sedan rullas funktionerna ut löpande under året. Vissa har de redan berättat om under den stora presentationen, medan andra dyker upp som trevliga överraskningar längs vägen. Vår modell kommer att fungera på precis samma sätt.

Matt Bolton: Jag antar att det innebär att ni redan har en utvecklingsplan för Sonos 28 och Sonos 29. Hur långt fram planerar ni?

Tom Conrad: Det har vi definitivt. Listan över saker jag vill åstadkomma med mjukvaran sträcker sig flera år framåt. Men en av de unika möjligheterna med mjukvara – till skillnad från hårdvara, där man måste fatta beslut om produkter som kanske inte lanseras förrän två eller tre år efter att utvecklingen inleddes – är att även ett stort mjukvaruprojekt kanske bara kräver sex månaders arbete.

Så även om jag gärna har en utvecklingsplan för mjukvaran som sträcker sig två eller tre år framåt vill jag hela tiden kunna omvärdera den, så att vi kan reagera på vad som händer i våra kunders liv. Om man tänker tillbaka tre år hade vi exempelvis ännu inte haft det stora ChatGPT-genombrottet. Att då ha en låst treårsplan och envist hålla fast vid den utan att ta hänsyn till hur världen förändrats under tiden vore dumt. Så vi har en plan, men också förstånd nog att hela tiden omvärdera och ändra våra prioriteringar i takt med att kundernas behov utvecklas.

Matt Bolton: Hur långt i förväg planerar ni att berätta för kunderna om vad som är på gång? Som du säger presenterar Apple saker på WWDC som de inte nödvändigtvis räknar med att lansera förrän betydligt senare under året.

Tom Conrad: Jag tror att vi sannolikt kommer att ha ett par evenemang eller tillfällen om året där vi berättar om vad som är på gång och vad som nyligen blivit tillgängligt. Så jag tror att man under många år framöver kan förvänta sig någon form av höstevenemang, som det här, där vi presenterar våra stora planer för året. Sedan blir det någon form av avstämning mitt på året där vi bygger vidare på det vi redan har berättat.

Matt Bolton: Då går vi över till AI-integrationen. Generellt har vi kommit till en punkt där många är ganska skeptiska till att AI-funktioner läggs till i precis allting, men det låter som att ni har en ganska praktisk inställning till det. Hur avgör ni vad ni faktiskt ska utveckla och integrera – och vad ni kan göra med de möjligheter som skapats under de tre år som gått sedan det stora ChatGPT-genombrottet?

Tom Conrad: Jag antar att vi kan börja med vad vi gör för skeptikerna. Allt vi gör med konversationsbaserad AI är helt frivilligt att använda. Det går så långt att alla våra högtalare har en fysisk knapp för mikrofonen. När du trycker på den bryts bokstavligen den elektriska anslutningen mellan mikrofonen och resten av enheten. Så för dem som inte är intresserade av den här utvecklingen erbjuder vi fortfarande en plattform som jag tycker har ett otroligt stort användningsvärde, även helt utan moderna AI-baserade funktioner.

Men på sätt och vis tycker jag att den mer spännande delen av det vi gör är att vi inte utgår från tanken: ”Här har vi den här fantastiska nya tekniken med stora språkmodeller och generativ, konversationsbaserad AI – vad kan vi bygga med den?” Istället börjar vi med att verkligen lägga tid på våra kunder och förstå vad de faktiskt skulle vilja kunna göra med röststyrning när de använder Sonos i sina hem. Vi har dessutom goda förutsättningar att göra det, eftersom vi har erbjudit röstassistenter på Sonos i nästan ett decennium, inklusive vår egen.

När jag pratar med kunder säger de saker som: ”Jag älskar tanken på att kunna använda Sonos-systemet hemma utan att behöva ta upp mobilen ur fickan. Det tar lång tid att komma in i appen och min partner tittar snett på mig och undrar varför jag sitter med mobilen när vi försöker prata med varandra.”

Jag tror överlag att det skulle vara svårt att hitta någon som säger: ”Jag önskar att människorna jag bor med använde sina mobiler mer.” Snarare letar människor efter sätt att lägga undan mobilerna i en låda och faktiskt njuta av tiden tillsammans.

Jag tror att röststyrning intuitivt är ett väldigt bra sätt att lösa det på och det är därför Sonos One, vår första produkt med en röstassistent, blev en sådan enorm succé för tio år sedan. Jag tror att människor förstod att det här var ett väldigt smidigt sätt att använda systemet. Problemet var tyvärr att själva [röst]assistenterna inte riktigt levde upp till kundernas förväntningar.

När jag pratar med människor är det första de tar upp inte några vansinnigt komplicerade scenarier för hur de vill styra sitt smarta hem på nio olika sätt – allt sådant som man hör andra aktörer i branschen prata om. Istället säger de: ”Jag vill bara kunna prata med assistenten om vad jag vill ha på samma sätt som jag skulle prata med en människa. Jag vill kunna säga: ’Spela det där albumet som jag älskade när jag gick på universitetet, det med sångaren från Cocteau Twins. Jag tror att bandet gjorde ledmotivet till den där serien på Fox. Vad heter den nu igen? Den handlar om en läkare som är riktigt grinig hela tiden. Just det, den heter House.’”

Med den första generationens röstassistenter var det däremot så att även om de kände till låtens namn behövde man komma ihåg att säga ”Spela den här låten av den här artisten” och inte nämna albumet och inte säga artistens namn först – man behövde helt enkelt försöka gissa hur assistenten tänkte. Så prioritet ett, två, tre, fyra, fem och sex är: du ska kunna prata naturligt med den här saken.

Det andra människor säger är att de egentligen inte bryr sig särskilt mycket om alla de här till synes påhittade exemplen på saker som teknikföretag verkar tro att vi vill göra. ”Jag tittade i din kalender och såg att du har gäster som kommer på brunch imorgon och kylskåpet säger att äggen är slut. Så jag skickar ett sms till din fru och berättar att du har gått till affären för att köpa …” Jag menar, jag tror inte att någon i verkligheten vill att systemet som finns inbyggt i hemmet ska hålla på med sådant.

Däremot vill människor snabbt kunna styra det jag skulle kalla ”stämningen” – vilket innebär musik, ett soundtrack och ofta även belysning. De vill kunna ställa timers och fråga om vädret. Allt annat hamnar väldigt långt ner på listan efter det.

Så vi byggde [Sonos 27Voice] för att göra exakt de sakerna. Det är riktigt snabbt, riktigt pålitligt och klarar i princip vilket sätt du än formulerar dig på. Jag tror att människor kommer att bli väldigt positivt överraskade över att det helt enkelt fungerar.

En fördel med att begränsa området till exakt det kunderna faktiskt efterfrågar är att vi dessutom kan leverera det här med modern infrastruktur som är kostnadseffektiv att driva. Det innebär att vi kan göra det till en standardfunktion i Sonos-systemet utan att lägga till ytterligare en prenumeration ovanpå – vilket jag tror är ytterligare en sak som människor verkligen uppskattar. De vill inte ha ännu en post på kreditkortsräkningen bara för att kunna styra stämningen hemma.

Matt Bolton: Vilken teknik ligger bakom allt det här? Använder ni någon särskild språkmodell? Kör ni den på era egna servrar eller kopplar ni upp er mot någon annans system?

Tom Conrad: Låt mig först ta den sista pusselbiten som vi hör från våra kunder, eftersom den hjälper mig att förklara hur arkitekturen fungerar. De säger också att de vill ha tillgång till bred kunskap om världen. Jag kanske står i köket och lagar fläskfilé och vill veta vilken innertemperatur den ska ha för att vara säker att äta. Min fru och jag kanske diskuterar vad skådespelaren från Ted Lasso heter. Människor vill helt enkelt kunna prata med röstassistenter om världen omkring dem.

Så du behöver något som klarar allt jag precis beskrev, men som samtidigt är smart nog att vända sig till en mer avancerad generell modell när frågan ligger utanför området för stämning, timers, väder och allt annat som står för ungefär 95 procent av det människor frågar om.

Därför har vi byggt vår egen kärnmodell, en specialutvecklad och finjusterad språkmodell i mellanstor skala, om man vill kalla den det. Den körs på vår egen infrastruktur och hanterar de där 95 procenten av frågorna. Sedan kan systemet på ett tillförlitligt sätt skicka vidare frågor till en extern, mer avancerad AI-modell när det handlar om allmän kunskap eller mer komplexa frågor.

Vi kommer till och med att kunna göra lite roligare saker. Om den externa, mer avancerade AI-modellen kan hjälpa till med att hitta rätt musik kommer den också att användas till det. Du skulle exempelvis kunna säga: ”Hitta musik som håller på att slå igenom på TikTok, kombinera det med den shoegaze-musik jag gillade när jag gick på universitetet på 90-talet och skapa en spellista åt mig.”

Då använder systemet den externa AI-modellen för att förstå vilken musik det pratas om på TikTok. Därefter använder det vår egen infrastruktur för att förstå min musiksmak, bygger en spellista och börjar spela den. Det är den typen av saker vi gör med Sonos 27Voice.

Matt Bolton: Jag antar att den externa AI-modellen kommer att förändras med tiden, men vilken använder ni vid lanseringen?

Tom Conrad: Vi går inte in på detaljer kring infrastrukturen vid lanseringen, men du har rätt i att en del av flexibiliteten med det här upplägget är att vi kan byta mellan olika avancerade AI-modeller för att exempelvis optimera kostnader och liknande.

Matt Bolton: Den andra sidan av AI-funktionerna ni presenterade som jag verkligen är intresserad av är MCP-integrationen. Sonos har en lång historia av att vara relativt utvecklarvänligt och öppet, vilket ni också betonade mycket när ni presenterade det här operativsystemet. MCP-integrationen känns därför lite som att ni återigen omfamnar idén om att ni faktiskt vill att människor ska skapa saker som fungerar tillsammans med ert system.

Tom Conrad: Jag tror att en av de mest spännande sakerna som hänt under den senaste tiden – egentligen inte ens under de senaste två åren, utan bara under de senaste sex månaderna – är att vi plötsligt ser vanliga människor kunna skapa mjukvara. Vi ser det överallt inom företaget och vi ser det bland våra kunder runt om i världen.

Redan idag är inofficiell och hackad API-åtkomst till Sonos ett väldigt vanligt användningsområde för vibe coding. Man hör många, inklusive en hel del väldigt välkända personer, prata om hur de bygger egna lösningar för att styra sina system. Jag träffar dessutom hela tiden kunder som experimenterar med den här typen av saker.

Därför lanserar vi Sonos 27MCP, som ger våra kunder officiell tillgång till en omfattande uppsättning funktioner i Sonos-systemet, så att de kan interagera med musik genom vilken AI-agent de själva väljer. Sonos kommer att dyka upp i connector-katalogen för Claude – och i connector-katalogerna för ChatGPT, Grok och Gemini – tillsammans med Slack, Kalender, Figma och alla andra tjänster som du kanske interagerar med via Claude under en vanlig dag.

Du kommer att kunna göra enkla saker som att sänka musiken direkt via Claude, eller vilken tjänst du nu använder på mobilen, i dess app, datorapp eller webbläsare. AI:n kommer att ha tillräckligt med kontext för att förstå att musiken spelas på ditt Sonos-system, hitta det som spelas och sänka volymen.

Den kommer också att kunna kedja ihop olika verktyg. Du skulle exempelvis kunna säga: ”Titta i min kalender och se festen som är på gång, kolla vilka som kommer och hjälp mig komma fram till vilken musik som skulle passa bra utifrån vad vi vet om de här personerna från min mejlhistorik med dem.” Det är ett ganska dåligt, påhittat exempel. Men systemet är väldigt bra på att kombinera flera olika verktyg med sin egen förmåga att dra slutsatser och lösa den typen av uppgifter.

Som du är inne på finns det dessutom en enorm möjlighet för hobbyutvecklare att skapa skräddarsydda sätt att styra Sonos, både genom mjukvara och hårdvara. Den här infrastrukturen gör det möjligt att integrera Sonos med de nya AI-agentplattformarna som OpenClaw och Hermes. Det kommer sannolikt att dyka upp dussintals sådana plattformar under det kommande året och vi kommer att kunna vara en del av den utvecklingen.

Jag tror att det kommer att bli riktigt roligt att se vad våra kunder gör med det här. Jag tycker dessutom att det är en ganska unik möjlighet, eftersom det krävs två saker för att göra det bra. Först behövs den tekniska infrastrukturen – alltså möjligheten att komma åt systemets olika funktioner och kommandon via internet – vilket väldigt få aktörer har.

Sedan krävs också ett slags filosofiskt synsätt där man anser att öppenhet är något positivt och att integration och åtkomst från tredjepartssystem inte gör oss mindre relevanta. Tvärtom stärker det oss. Alla företag – kanske inget annat företag – har det synsättet.

Matt Bolton: Det känns också som att det måste vara en del av att bygga ett framtidssäkert system, eftersom MCP verkar vara ett ganska plattformsoberoende tillvägagångssätt. Om exempelvis Apple lägger till bra stöd för MCP i Siri behöver ni egentligen inte göra något för att stödja det. Men blir det samtidigt svårare för er att utveckla systemet när ni vet att det kommer att finnas ett så öppet sätt för olika AI-agenter att ansluta till och interagera med det? Komplicerar det utvecklingen och planeringen av nya funktioner på något sätt?

Tom Conrad: Som en liten parentes bör jag först säga att det mycket väl kan visa sig att Apples lösning för den här typen av integrationer inte blir MCP, utan det som de kallar App Intents. Just nu lanserar vi även stöd för App Intents på Apples plattform, så den delen har vi också på plats. Funktionellt finns det i princip en direkt motsvarighet mellan dem – var själva anslutningen ligger skiljer sig åt, men vad man kan göra med den är väldigt likartat.

Hur ska jag uttrycka det … Det kanske värsta tänkbara scenariot är att all tredjepartsinteraktion med din produkt sker genom hackade lösningar och API:er som egentligen inte stöds. Jag har en vän som precis har fått barn och som går upp tidigt för att jobba. Han vill få en notis när hans fru vaknar så att han kan sätta på kaffet. Så han gav i princip [Claude] Fable uppgiften: ”Ta reda på när min fru vaknar.” Då hackade agenten hans smarta säng. Sedan sade han: ”Och starta kaffemaskinen [då].” Då hackade den API:et till hans kaffemaskin.

Jag vet inte om jag skulle vilja befinna mig på andra sidan av den utvecklingen. För om jag då ändrar någon liten detalj i hur mitt system fungerar kan de här lösningarna plötsligt sluta fungera. Jag tror dessutom att kunden då skyller på företaget som tillverkar kaffemaskinen eller den smarta sängen. De skyller inte på att de själva i praktiken har byggt en hackad lösning ovanpå en infrastruktur som aldrig var avsedd att användas på det sättet.

Så jag tror att den nya världen i viss mån kräver en vilja att delta i den här utvecklingen. Jag är väldigt entusiastisk över att MCP-infrastrukturen ger oss ett strukturerat och bra sätt att göra det på – inte bara genom att bygga integrationen en gång och sedan kunna använda den på flera plattformar, utan också genom att skapa ett kompatibilitetslager som kan finnas kvar medan vi fortsätter utveckla våra tjänster i bakgrunden.

Matt Bolton: En annan sak jag ville fråga om, med tanke på allt prat om att det här ska vara en öppen plattform, är exakt hur öppen vi pratar om. Skulle vi kunna få se Sonos 27 på andra enheter, alltså hårdvara som inte kommer från Sonos?

Tom Conrad: Jag tror att magin med Sonos, åtminstone just nu, verkligen ligger i kombinationen av det vi gör med hårdvaran och det vi gör med mjukvaran. Man ska aldrig säga aldrig, men åtminstone när det gäller vår huvudsakliga ljudverksamhet tror jag att vårt fokus ligger på att skapa våra egna exceptionella upplevelser för hemmet.

Jag ska dock sätta en liten asterisk vid det. Vi har ett väldigt bra samarbete med Peloton som började med att vi hjälpte till att finjustera ljudupplevelsen i deras senaste träningsutrustning. Med tiden utökas det samarbetet så att Sonos-systemet i kundernas hem kan bli den plats där ljudet från [Pelotons produkter] spelas upp. Det är inte riktigt samma sak som att lägga vårt operativsystem i andra företags ljudprodukter, men det är ett bra exempel på hur vi fortsätter arbetet med att integrera Sonos överallt där våra kunder vill kunna använda det.

Matt Bolton: När det gäller Sonos Ace Ultra är den stora nyheten för inbitna Sonos-fans förstås anslutningen till Sonos-systemet, vilket många hade hoppats att den första Ace-modellen skulle erbjuda. Varför krävs den nya hårdvaran Headphone Engine 2 för att göra det möjligt?

Tom Conrad: Det var två saker som behövde lösas för att kunna ansluta hörlurarna ordentligt till systemet. För det första behövde vi bättre Wi-Fi-prestanda och säker lagring och överföring av [säkerhets]uppgifter, vilket är djupt integrerat i själva chipet som sitter i hörlurarna.

Tyvärr har Ace inte den plattformen, så vi kunde inte på ett ansvarsfullt sätt lägga till funktionen i Ace utan att exempelvis riskera att ditt Wi-Fi-lösenord exponeras på ett öppet nätverk under konfigurationen. Utan hörlurarnas förbättrade Wi-Fi-kapacitet kunde vi dessutom inte få den nätverksprestanda vi ville ha när du rör dig runt i hemmet med hörlurarna.

Men som du är inne på är jag väldigt stolt över ursprungliga Ace. De är otroligt bekväma, har fantastisk batteritid och brusreducering i toppklass. Det är helt enkelt väldigt bra hörlurar.

Samtidigt är de kanske det tydligaste exemplet på hur företaget under den perioden hade glömt hur viktigt det är att se till att produkterna vi utvecklar verkligen blir en del av Sonos-systemet och inte bara ett par exceptionellt bra hörlurar. För om vi ska vara ärliga finns det många exceptionellt bra hörlurar på marknaden.

Så redan från första början med Ace Ultra visste vi att vi behövde göra det våra kunder efterfrågade allra mest: göra hörlurarna till en naturlig och intuitiv del av [Sonos]-systemet.

Det finns två sätt att använda den här funktionen. Det första känns nästan magiskt: du kan gå fram till vilken högtalare som helst som spelar musik hemma, trycka på en knapp på hörlurarna och musiken flyttas direkt från högtalaren till hörlurarna.

Sedan kan du gå till en annan del av huset, ställa dig framför [en annan högtalare] och trycka på knappen igen. Då flyttas musiken eller annat innehåll från hörlurarna till den högtalaren. Ingen app, ingen fördröjning och ingen Bluetooth – det är helt enkelt Sonos ”Fabric”-teknik som gör den här smidiga och sömlösa upplevelsen möjlig i hela hemmet.

Jag sade att det var två saker som gjorde den här funktionen möjlig. Den första är hårdvaran som finns i de nya hörlurarna. Den andra är något som sker i själva operativsystemet. När vi lanserade Amp Multi byggde vi nämligen en virtualiseringsteknik som gör det möjligt för en enda instans av Sonos OS att köra flera instanser av systemets mjukvara samtidigt. I Amp Multi behövs det eftersom du har en enda enhet som driver fyra olika rum.

Vi har nu tagit den tekniken och utökat den till hela den moderna högtalarfamiljen. Det innebär att den Sonos Play som står här på skrivbordet bredvid mig kan köra mer än en instans av mjukvaran samtidigt. Hörlurarna har inte tillräckligt mycket processorkraft för att själva köra hela Sonos-systemet – men det behöver de inte heller, eftersom de kan utse en högtalare i nätverket som fungerar som en slags proxy åt dem.

När musiken flyttas från högtalaren [till hörlurarna] startar vi alltså en virtuell instans av Sonos [mjukvara] i en av högtalarna. Det kan vara högtalaren du står framför, men det kan också vara en annan högtalare som för tillfället inte används lika mycket. Sedan skickas ljudet som en ström över nätverket till hörlurarna, istället för att hela Sonos-systemet behöver köras direkt i hörlurarna.

Det häftiga är att högtalaren som gör allt det här arbetet fortfarande har tillräckligt med prestanda över för att fungera som en vanlig högtalare och spela musik för någon annan i hemmet. Så det är en funktion som verkar väldigt enkel på ytan, men det händer väldigt mycket bakom kulisserna.

Sonos Fabric är namnet vi har gett den grundläggande Sonos-tekniken som knyter samman, grupperar och ansluter hörlurarna till resten av systemet. En annan spännande sak vi gör med Fabric i den här lanseringen är att introducera det vi kallar Portable Surrounds, som gör det möjligt att använda en Sonos Play eller Move som surroundhögtalare i en hemmabioanläggning.

Tanken är alltså att du kanske har en Sonos Play eller ett par Move-högtalare i köket, på uteplatsen eller någon annanstans. När det är dags för filmkväll kan du ta in dem, ställa dem [bakom dig] och använda dem som surroundhögtalare för en Atmos-upplevelse i vardagsrummet. När filmen är slut kan du sedan flytta tillbaka dem och fortsätta använda dem på sina vanliga platser i hemmet.

Det som är så häftigt rent tekniskt är att sättet en högtalare blir en del av hemmabiosystemet på skiljer sig fundamentalt från hur en högtalare ansluter till Sonos grupperingsarkitektur [för multiroom]. Det beror på att kraven på låg latens mellan soundbaren och surroundhögtalarna är mycket högre.

När en högtalare blir en del av en hemmabiokonfiguration ansluter den därför, ur ett nätverksperspektiv, direkt till soundbaren. Den går inte via ditt vanliga hemnätverk. Så när du tar en högtalare som stått i köket och varit en del av det vanliga multiroom-systemet och flyttar den till en position som [hemmabio]-satellit behöver en hel del saker ske automatiskt i bakgrunden.

Först måste soundbaren och högtalaren upptäcka varandra. Vi använder accelerometern i den portabla högtalaren för att känna av att den har lyfts upp och ställts ner. När den ställs ner skickar vi ut en ultraljudssignal. Om det finns en soundbar i rummet som kan höra signalen skickar den ett svar, varpå enheterna kommunicerar med varandra för att fastställa avstånd och placering från vänster till höger, automatiskt finjustera ljudet och upprätta hemmabions direkta nätverksanslutning – allt utan att du behöver göra någonting. Ingen app behövs överhuvudtaget.

Det här är ytterligare en sådan funktion som man nästan måste uppleva för att verkligen uppskatta, men jag är otroligt entusiastisk över att vi nu börjar lansera den här typen av mycket mer flexibla hemmabiokonfigurationer. Det liknar inget annat som resten av branschen erbjuder idag.

Matt Bolton: Kan du berätta om den nya elementdesignen i Ace Ultra? Vad ville ni förändra jämfört med föregångaren?

Tom Conrad: Vi har några av världens mest avancerade ljudingenjörer som arbetar med de här produkterna och de ville leverera djupare bas, tydligare detaljer och en mer väldefinierad ljudbild med mindre distorsion. Med Ace Ultra fick vi möjlighet att utveckla ett skräddarsytt element och finjustera det i studion tillsammans med några av världens främsta och prisbelönta ljudingenjörer.

Man behöver höra dem och jämföra dem sida vid sida med Ace för att verkligen märka skillnaden, men jag tror att du kommer att uppleva en djupare basåtergivning, tydligare detaljer och [bättre] balans över hela frekvensområdet.

Matt Bolton: Jag tyckte att det var väldigt intressant att Beam Ultra på sätt och vis kliver in och tar den plats i sortimentet där ursprungliga Arc hamnade efter lanseringen av Amp Ultra. Varför valde ni att pressa in fler kanaler i det mindre Beam-formatet istället för att hålla fast vid den större och mer flexibla Arc-designen för den här delen av sortimentet?

Tom Conrad: Vårt mål var helt enkelt att skapa världens bästa mellanstora soundbar. Det finns fortfarande gott om människor runt om i världen som vill ha ett mindre format. De vill ha något som enkelt får plats under TV:n när den står på en TV-bänk, eller något som passar till en mindre TV. Eller så vill de helt enkelt ha en produkt som inte drar lika mycket uppmärksamhet till sig som en större soundbar.

Samtidigt vill de ha äkta 7.1.2-kanaligt Dolby Atmos. De vill ha höjdkanaler som verkligen placerar dem mitt i händelsernas centrum. Därför har vi byggt Beam Ultra med totalt nio element, inklusive två uppåtriktade element som studsar ljudet mot taket och väggarna för att skapa den omslutande upplevelsen.

Om du tillbringar lite tid med vilken hemmabioanvändare som helst inser du snabbt att de verkligen vill ha en kristallklar dialog där rösterna alltid hörs tydligt, även i intensiva och stökiga scener. Därför har återgivningen av dialog från centerkanalen förbättrats dramatiskt i Beam Ultra.

De vill också ha bas med ordentlig tyngd utan att behöva ställa in en subwoofer i rummet. De vill ha musik som låter stort och har en tydlig ljudbild. Innehållsskaparna vill samtidigt ha produkter som kan återge deras ursprungliga intentioner i vardagsrummet med hög precision.

Det är väldigt svårt att prata om produkter som levererar den här typen av ljudupplevelser innan människor faktiskt har fått möjlighet att uppleva dem själva. Men alla vi har visat Beam Ultra för har haft svårt att tro hur stor och närvarande ljudupplevelse man får från en så liten soundbar.

Matt Bolton: Så när ni pratade med kunder kom ni alltså fram till att personer som köper en soundbar i den här prisklassen oftare föredrar ett mindre format framför ett större – även om det innebär att utvecklingen blir mer komplicerad för er?

Tom Conrad: Precis. Vi har redan världens bästa stora soundbar i Arc Ultra. Så frågan för resten av marknaden var egentligen: vad kan vi göra för att åstadkomma ett enormt generationskliv när det gäller kapacitet? Det är därifrån Beam Ultra kommer.

Matt Bolton: Det känns som att ni hade kunnat välja 5.1.2 kanaler för Beam Ultra och att många förmodligen hade varit nöjda med det om ljudkvaliteten samtidigt blev bättre. Vad var det under utvecklingen som gjorde att ni landade i att 7.1.2 var nödvändigt, eller helt enkelt rätt väg att gå?

Tom Conrad: En del av förklaringen är att vi redan levererar en exceptionellt bra 5.1.2-upplevelse med Beam. Vi ville verkligen hitta ett sätt att bredda produktportföljen istället för att bara uppdatera Beam.

Därför kommer Beam att finnas kvar i sortimentet som vårt alternativ för den mer prismedvetna kunden som vill ha en 5.1.2-upplevelse, medan Beam Ultra placerar sig ovanför den och erbjuder en mer omslutande Atmos-surroundupplevelse.

Samsungs OLED-flaggskepp S99H är en fenomenal TV med en design som lär dela åsikterna. Som vi skrev i vårt test av Samsung S99H: ”En ny silverfärgad ram runt TV:n, kallad FloatLayer Design, har lagts till och vi upplevde ramen som distraherande. Även om TV:n är tänkt att monteras på väggen kan den extra bredden skapa utrymmesproblem för vissa och föregångarens stilrena centrala stativ har ersatts av två plastfötter.”

Den goda nyheten är att Samsung nu har gjort sitt OLED-flaggskepp betydligt snyggare genom ett samarbete med det danska HiFi-företaget Canvas. Resultatet är Samsung HiFi S99H, som kombinerar en mer stilren design med ett enormt kraftfullt ljudsystem.

Den dåliga nyheten? Priserna börjar på 7 999 dollar. Något svenskt pris har ännu inte bekräftats.

Rejält med tryck: HiFi S99H har ett riktigt kraftfullt ljudsystem

Samsung HiFi S99H kommer att visas upp på IFA 2026 i Berlin den här veckan och lanseras i storlekarna 55, 65, 77 och 83 tum. Ett fast golvstativ eller väggfäste ingår som standard och det finns även ett roterbart golvstativ i aluminium eller svart som tillval.

Som du kan se är det en riktigt snygg TV, men bakom den skandinaviska designen finns också rejält med ljudkraft. Du kan välja mellan två versioner av Canvas soundbar: vanliga Canvas eller den större och ännu kraftfullare Canvas L. Med 1 000 respektive 1 500 W Class D-förstärkning lär båda versionerna göra dig väldigt populär bland grannarna.

Canvas beskriver sin soundbar som världens första soundbar i audiofilklass. Andra tillverkare kanske skulle ifrågasätta det påståendet, men det råder ingen tvekan om att båda Canvas-modellerna är seriösa ljudsystem. Vi blev väldigt imponerade när vi fick höra Canvas i action. Det är dock värt att notera att även om Canvas nyligen presenterade ett komplett Dolby Atmos-system, är de två modellerna som används tillsammans med HiFi S99H stereosystem snarare än surroundsystem. De har däremot Baachs 3D-ljudbehandling för att skapa en mer omslutande upplevelse än vanlig stereo.

Enligt Samsung är målet ”mer än att bara kombinera en TV och ett ljudsystem. Ambitionen är att skapa en ny kategori där äkta HiFi, bildkvalitet och möbeldesign utvecklas som en enda integrerad lösning – för konsumenter som inte vill behöva välja mellan prestanda och inredningsdesign.”

HiFi S99H presenteras den 4 september 2026 under IFA i Berlin och ska enligt Samsung bli tillgänglig i utvalda Canvas-showrooms från oktober 2026. Canvas L-versionen följer senare under året. Exakt lanseringsdatum och tillgänglighet för den svenska marknaden har dock ännu inte bekräftats.

HDMI-passthrough gör det möjligt att ansluta en källenhet, exempelvis en spelkonsol eller streamingsticka, direkt till din soundbar via HDMI. Bildsignalen skickas sedan vidare från soundbaren till TV:n.

Det är en användbar funktion eftersom du förstås inte kan ansluta något annat till den HDMI-port som soundbaren redan använder på TV:n. Dessutom är det numera ganska vanligt att ha fler HDMI-enheter än vad TV:n har lediga portar.

HDMI-passthrough ger dig därför större flexibilitet när du kopplar ihop all din underhållningsteknik. Du ”förlorar” inte HDMI-porten som soundbaren använder och vissa soundbars har till och med flera HDMI-ingångar, vilket innebär att du faktiskt kan få fler tillgängliga portar.

HDMI-passthrough finns dock inte på alla soundbars. Det behöver inte heller vara något problem, eftersom långt ifrån alla behöver funktionen. Men om den verkar användbar för just din TV-setup kan den vara värd att väga in när du väljer vilken soundbar du ska köpa.

Den här guiden hjälper dig att förstå vad HDMI-passthrough är, hur det fungerar och om du verkligen behöver det.

Vad är HDMI-passthrough på soundbars?

För tydlighetens skull handlar det här om hur HDMI-passthrough fungerar på en soundbar. Du kan stöta på termen passthrough även i andra sammanhang. Vissa tillverkare kallar dessutom funktionen helt enkelt för soundbar-passthrough eller video-passthrough.

Det är inte heller säkert att ordet ”passthrough” används överhuvudtaget. I specifikationerna kan det istället bara stå att soundbaren har en HDMI-ingång utöver en HDMI ARC-anslutning. I så fall är HDMI ARC-anslutningen den som går till TV:n (läs gärna vår förklaring av HDMI ARC och HDMI eARC också) medan HDMI-ingången är porten du använder för den extra enheten.

I en vanlig TV-setup ansluter du vanligtvis en källenhet, som en spelkonsol eller Blu-ray-spelare, direkt till TV:n. TV:n tar då emot både bild och ljud och skickar sedan ljudet vidare till soundbaren.

Om din soundbar har HDMI-passthrough kan du istället ansluta källenheten direkt till soundbaren och därefter ansluta soundbaren till TV:n.

Soundbaren tar hand om ljudet och spelar upp det genom sina högtalare, samtidigt som bildsignalen skickas vidare till TV:n utan att videoupplösningen försämras. Det här kan ge några särskilda fördelar utöver att du helt enkelt får tillgång till en extra HDMI-port, vilket vi kommer till strax.

Vad är skillnaden mellan HDMI-passthrough och ARC/eARC?

När vi pratar om soundbars beskriver HDMI-passthrough den väg som bildsignalen tar. Källenheten ansluts till soundbaren och soundbaren skickar sedan bilden vidare till TV:n.

HDMI ARC och eARC fungerar på ett annat sätt. De gör det möjligt för TV:n att skicka ljud till soundbaren. Skillnaden mellan ARC och eARC är i huvudsak att eARC klarar ljudformat med högre kvalitet.

De här två funktionerna fungerar alltså tillsammans. Du kan exempelvis ansluta en spelkonsol till soundbaren och sedan ansluta soundbaren till TV:n. Soundbaren kan då hantera ljudet från konsolen och skicka bildsignalen vidare till TV:n. Samtidigt gör eARC det möjligt för TV:n att skicka ljud från andra källor, som dess inbyggda streamingappar, till soundbaren.

Behöver du HDMI-passthrough på din soundbar?

Om du ska köpa en ny soundbar och jämför specifikationer är det lätt att tänka att fler funktioner alltid är bättre. Men HDMI-passthrough är egentligen bara användbart i vissa situationer.

Det finns tre huvudsakliga anledningar till att du kan vilja se till att din soundbar har HDMI-passthrough:

1. Du har slut på HDMI-portar på TV:n
Om TV:n inte har tillräckligt många HDMI-ingångar för alla dina enheter kan du istället ansluta en av dem till soundbaren. På så sätt ger soundbaren dig i praktiken ytterligare en HDMI-ingång.

2. Du har slut på rätt typ av HDMI-port på TV:n
Det här blir lite mer komplicerat, men häng med. HDMI eARC-porten på din TV är nästan alltid en HDMI 2.1-port. Den här HDMI-versionen gör det också möjligt att ansluta enheter som stöder 4K i 120 Hz och VRR, exempelvis en spelkonsol eller Apple TV 4K.

Många TV-apparater som finns i hemmen idag levererades dock bara med två HDMI 2.1-portar, även om de har totalt fyra HDMI-portar. Om du ansluter en soundbar till en av dessa återstår alltså bara en HDMI 2.1-port för andra enheter – och det är inte ovanligt att ha fler än en sådan enhet.

Om din soundbar har HDMI-passthrough med stöd för HDMI 2.1-funktioner kan det därför vara precis vad du behöver när TV:ns HDMI 2.1-portar inte räcker till. Du måste dock kontrollera att soundbaren faktiskt stöder dessa funktioner, eftersom långt ifrån alla modeller gör det.

3. Din TV begränsar ljudet som kan skickas till soundbaren
Moderna ljudformat kräver rätt typ av avkodning för att du ska kunna få ut full kvalitet, vilket innebär att någon del av ditt system måste ha stöd för formatet. I de flesta fall är det inget problem. Det är exempelvis väldigt ovanligt att köpa en någorlunda bra modern TV som inte klarar Dolby Atmos.

I vissa fall blir det däremot mer komplicerat. DTS är exempelvis en konkurrent till Dolbys ljudteknik och stöds inte av TV-apparater från vissa stora tillverkare, däribland LG och Samsung. Däremot finns stöd för DTS i många soundbars.

En lösning är därför att ansluta källenheten som spelar upp DTS-ljud direkt till soundbaren. Då kan ljudet avkodas och spelas upp i full kvalitet utan att TV:n behöver hantera det. Det här är ett ganska ovanligt behov, men det finns situationer där det kan vara användbart – exempelvis om du använder en PS5 som Blu-ray-spelare tillsammans med en TV från LG eller Samsung.

Om inget av detta gäller dig behöver du förmodligen inte HDMI-passthrough just nu. Man kan förstås argumentera för att det är en bra funktion att ha för framtidssäkring, men det är definitivt inget måste.

För många TV-setups är det enklaste alternativet att ansluta spelkonsoler och andra källenheter direkt till TV:n och sedan ansluta TV:ns eARC-port till soundbaren med en enda HDMI-kabel. Genom att hålla sig till den lösningen minskar man också antalet saker som kan krångla i systemet – ju fler komponenter och anslutningar, desto fler potentiella felkällor.

Det här behöver du veta innan du köper en soundbar med HDMI-passthrough

Även om flera av toppvalen i vår guide till bästa soundbars har HDMI-passthrough gäller det inte alla modeller.

Om du vill ha den här funktionen ska du leta efter en soundbar med en HDMI-ingång märkt ”HDMI In” eller ”HDMI Input”. Det är här du ansluter din källenhet.

Vanligtvis finns också en HDMI-utgång märkt ”HDMI Out”, ofta med ARC eller eARC. Det är den anslutning som går från soundbaren till TV:n. En soundbar som bara har en HDMI ARC/eARC-port och ingen HDMI-ingång kan inte erbjuda HDMI-passthrough. Om specifikationerna bara anger en enda HDMI-port är det alltså alltid en ARC/eARC-port.

Att en soundbar har en HDMI-ingång betyder dock inte automatiskt att den stöder alla bild- och ljudformat. Om du exempelvis vill ansluta en PS5 bör du kontrollera att HDMI-ingången stöder funktionerna du vill använda, som 4K i 120 Hz, variabel uppdateringsfrekvens och Dolby Vision HDR.

Du behöver därför kontrollera soundbarens specifikationer för upplösning och uppdateringsfrekvens, HDR, gamingfunktioner och ljudformat. Utgå inte från att märkningar som ”HDMI 2.1” eller ”4K passthrough” berättar allt du behöver veta, eftersom det finns många nyanser när det gäller HDMI-anslutningar.

Vilka soundbars med HDMI-passthrough rekommenderar vi?

1. Samsung HW-Q990H
Samsungs flaggskeppssystem för surroundljud har två HDMI-ingångar utöver HDMI eARC-porten och stöder passthrough av 4K i 120 Hz med Dolby Vision HDR och variabel uppdateringsfrekvens. Det här är passthrough-teknik på toppnivå! Läs vårt femstjärniga test av Samsung HW-Q990H.

2. Samsung HW-Q800F
Samsungs soundbar i mellanklassen är ett utmärkt alternativ om du inte vill ha bakre högtalare. Den stöder samma HDMI-passthrough-format som modellen ovan, men har en HDMI-ingång istället för två. Läs vårt femstjärniga test av Samsung HW-Q800F.

3. Klipsch Flexus Core 300
Det här är vår favorit bland allt-i-ett-soundbars med HDMI-passthrough. Med allt-i-ett menar vi här att den varken kräver en separat subwoofer eller bakre högtalare, eftersom många helt enkelt föredrar ett smidigare och enklare system. Läs vårt femstjärniga test av Klipsch Flexus Core 300.

Det ordinarie priset ligger på 18 990 kronor och under året har vi sett TV:n dyka upp i flera kampanjer för 9 990 kronor. Det har varit ett riktigt bra pris i sig, men den senaste prissänkningen kapar ytterligare 1 500 kronor från det tidigare kampanjpriset. Det innebär att du nu sparar hela 10 500 kronor, motsvarande cirka 55% rabatt.

För pengarna får du en stor 65-tums 4K-TV med Samsungs Neo QLED- och Quantum Mini LED-teknik. Den har dessutom en uppdateringsfrekvens på upp till 144 Hz med VRR, vilket gör den till ett extra intressant alternativ för gaming, men den höga uppdateringsfrekvensen kommer även väl till pass för exempelvis sport.

TV:n använder Samsungs Tizen OS för streaming och appar och har även stöd för bland annat AI-uppskalning till 4K, Color Booster och en inbyggd SmartThings-hubb för anslutna smarta hem-prylar. Om du är ute efter en stor Samsung-TV och vill få så mycket som möjligt för pengarna är det här alltså ett riktigt bra tillfälle att slå till.

Superdeal på Samsung QN70F 65"

Hittills har jag testat Hisense UR8 RGB mini-LED sida vid sida med Samsung QN80H, som använder traditionell mini-LED-teknik. UR8 imponerade inte särskilt mycket på mig när det gällde färgerna, men desto mer med sin kontrast och bakgrundsbelysningskontroll.

Jag har också testat Sony Bravia 7 II RGB mini-LED sida vid sida med en av årets bästa TV-apparater, LG C6 OLED. C6 gick vinnande ur den jämförelsen, men Bravia 7 II visade samtidigt att det finns stor potential i RGB-tekniken.

Men hur står sig två RGB-TV-apparater mot varandra? Jag har bytt ut 55-tumsversionen av Bravia 7 II mot modellen på 65 tum och tack vare perfekt tajming har Samsungs flaggskepp R95H Micro RGB samtidigt landat i vårt testlabb.

Som jämförelse kostar Sony Bravia 7 II på 65 tum omkring 32 000 kronor, medan Samsung R95H på 65 tum kostar 39 990 kronor. Priserna ligger alltså relativt nära varandra, åtminstone när vi pratar om TV-apparater i den här prisklassen.

En sak är värd att nämna: Samsung R95H har en matt skärm, vilket kan ge bilder av TV:n en rödaktig ton som inte syns när man tittar på den i verkligheten.

Färger

När jag tittade på The Super Mario Galaxy Movie med båda TV-apparaterna i sina respektive filmlägen – Movie på R95H och Cinema på Bravia 7 II – märkte jag att R95H med standardinställningarna hade en alltför uppskruvad ljusstyrka, vilket gjorde att vissa ljusa detaljer frätte ut. Jag fick bättre bild genom att sänka R95H:s ljusstyrka från standardvärdet 50, som är max, till 45 eller 40.

Färgernas ljusstyrka var dock utan tvekan imponerande på R95H, där Lumas färger såg extremt ljusstarka och livfulla ut på skärmen. Färgerna på Bravia 7 II hade däremot större djup och fyllighet, med en intensitet som påminde mig mer om OLED.

Båda TV-apparaterna återgav färgerna mycket korrekt, exempelvis det röda och gröna i Mario respektive Luigis kläder och den intensivt rosa färgen på Peachs klänning. Det går dock inte att förneka att R95H har betydligt mer tryck i bilden. Samtidigt kunde färgerna på R95H ibland se något urtvättade ut bredvid Bravia 7 II, vars färgprofil har betydligt större fyllighet. R95H levererade animationens ljusstyrka med besked, men det var svårt att bortse från hur djupa och fylliga färgerna på Bravia 7 II var.

När jag gick vidare till Speed Racer, en spelfilm med minst lika tecknat intensiva färger, visade Bravia 7 II återigen upp djupare och fylligare färger. Det gav mer detalj åt filmens pråliga kläder och inredning med 1960-talsinspirerad estetik. R95H levererade återigen imponerande ljusstyrka, vilket verkligen fick färgerna att explodera på skärmen.

Vid första anblick verkade R95H offra en del färgnoggrannhet till förmån för mer färgtryck, vilket i vissa fall fungerade riktigt bra. De orange väggarna och golven i familjen Racers hem samt Pops Racers tröja såg betydligt mer intensiva ut på R95H, medan Bravia 7 II återgav dem med större nyansrikedom. Gula toner, exempelvis Mom Racers förkläde, var däremot betydligt kraftfullare på Bravia 7 II.

När jag växlade mellan bildlägen var Bravia 7 II:s Cinema och Professional – där det senare motsvarar Filmmaker Mode – konsekventa när det gällde färgdjup och färgvolym, även om Cinema passade de mer färgstarka filmerna bättre.

På R95H hade Filmmaker Mode en fin färgnoggrannhet, men färgerna kändes något livlösa jämfört med Movie-läget. Movie offrade ibland en del noggrannhet, men dess enorma ljusstyrka passade Speed Racer bättre.

Kontrast och bakgrundsbelysning

När jag startade de inledande scenerna i The Batman, en film som ofta är utmanande för bakgrundsbelysta TV-apparater, med båda modellerna inställda på sina mer korrekta Filmmaker-lägen (Professional på Bravia 7 II), gjorde båda ett utmärkt jobb. Kontrasten var stark på båda TV-apparaterna, med en fin balans mellan ljusa och mörka toner, exempelvis vägglamporna mot de mörka träväggarna i borgmästare Mitchells hus eller taklamporna mot de svarta väggarna i Batcave. Med standardinställningarna visar R95H återigen upp sin högre ljusstyrka, vilket ger en högre upplevd kontrast jämfört med Bravia 7 II.

De mörka tonerna var också tillfredsställande djupa på båda TV-apparaterna och framifrån syntes väldigt lite blooming. Från sidan visade dock båda modellerna vissa tecken på blooming i mörka scener, där fenomenet var tydligare på R95H än på Bravia 7 II. Bravia 7 II uppvisade ibland viss black crush, vilket gjorde att detaljer i mörka objekt gick förlorade. R95H lyckades bättre med att bevara dessa detaljer, exempelvis strukturen i Batmans rustning och slaget på Gordons rock.

Båda TV-apparaterna gjorde ett riktigt bra jobb med skuggor, men i The Batman återgav Bravia 7 II djupare och mer kolsvarta skuggor över personernas ansikten. När jag bytte till Dark City, som innehåller gott om den här typen av kontrastrika skuggscener, var situationen faktiskt den omvända. Där återgav R95H mörkare skuggor som skapade en högre upplevd kontrast än Bravia 7 II.

Svärtan såg riktigt bra ut på båda modellerna i Dark City. Intressant nog märkte jag i en scen där Murdoch pratar med hotellreceptionisten att det den här gången var R95H som drabbades av black crush, medan Bravia 7 II faktiskt återgav fler detaljer i skuggorna. Vissa mörka scener avslöjade också mer blooming, framför allt på R95H när den betraktades från sidan.

När jag testade svartvitt material skapade R95H:s högre ljusstyrka ett större dynamiskt omfång och högre kontrast. I Dead Man hade dagsljusscenerna betydligt mer tryck på R95H tack vare de ljusare vita tonerna. Båda TV-apparaterna återgav dock djupa mörka toner och ett bra spektrum av gråskalor däremellan. 4K-utgåvan är i SDR och när jag bytte från Filmmaker till Movie fick Bravia 7 II ett betydligt större lyft i ljusstyrka än R95H, även om R95H:s ljusstyrka är betydligt lägre som standard i det här läget.

Ljusstyrka

Om vi börjar med mätvärdena är R95H betydligt ljusstarkare när båda TV-apparaterna är inställda på HDR Movie-läge. R95H uppmätte en maximal HDR-ljusstyrka på 1 960 nits, medan Bravia 7 II nådde 1 163 nits. Det ser liknande ut i Filmmaker/Professional-läget, där R95H når 1 977 nits i maximal HDR-ljusstyrka och Bravia 7 II når 1 114 nits.

När det gäller HDR-ljusstyrka över hela skärmen blir det däremot mer intressant. I Movie/Cinema-läget uppmätte R95H 607 nits, medan Bravia 7 II nådde 830 nits. Det innebär att Sony-modellen bör kunna återge större ljusa områden på skärmen med mer tryck och intensitet.

När jag tittade på verkligt material visade R95H dock upp en betydligt högre upplevd ljusstyrka än Bravia 7 II, särskilt i Movie-läget och med HDR-material. När jag tittade på Lawrence of Arabia, närmare bestämt ökenscenen där Lawrence och hans guide hämtar vatten ur en brunn, hade R95H en klart högre upplevd ljusstyrka. Den vita sanden och den blå himlen såg betydligt mer intensiva ut på R95H. Bravia 7 II återgav visserligen fler detaljer i de ljusare områdena, exempelvis mönstren i marken, men R95H vinner tydligt kampen om ljusstyrkan här. Det är intressant med tanke på att Bravia 7 II hade högre uppmätt HDR-ljusstyrka över hela skärmen.

Samma sak gäller mer färgstarka filmer. När jag återvände till Speed Racer visade R95H betydligt mer intensiva högdagrar, exempelvis ljusen på Mach 5, samtidigt som de vita partierna på bilen och Speeds hjälm såg blankare och mer lysande ut. När jag bytte till respektive TV:s Filmmaker-läge hamnade ljusstyrkan betydligt närmare varandra, även om R95H fortfarande var något ljusstarkare i de allra ljusaste partierna.

När det gäller TV-tittande i ljusa rum visar R95H verkligen hur effektiv dess matta antireflexskärm är. Till och med med mörkare filmer som The Batman syns i princip inga spegelliknande reflektioner.

För Bravia 7 II är ljusa rum en större utmaning. Med ljusare scener, som ökenscenen i Lawrence of Arabia, fungerar Bravia 7 II fortfarande bra i ett ljust rum. Så fort bilden blir mörkare eller innehåller hög kontrast blir däremot spegelliknande reflektioner betydligt tydligare.

Det bästa köpet

Vilken av de här två TV-apparaterna du bör köpa beror till stor del på vilken budget du har. När det gäller själva prestandan gjorde båda TV-apparaterna bra ifrån sig. De återgav utmanande mörka scener på ett imponerande sätt, med vissa tecken på blooming hos båda modellerna – även om det ibland var tydligare på R95H. Båda levererade dessutom utmärkt färgåtergivning, där R95H hade högre färgluminans medan Bravia 7 II bjöd på större färgvolym.

Det är svårt att utse en tydlig vinnare mellan de två. Jag föredrog Bravia 7 II i vissa av mina referensscener, framför allt när det gällde färger, medan R95H presterade bättre i mörkare scener med hög kontrast. Det här är visserligen en kamp mellan en RGB-modell i mellanklassen, Bravia 7 II, och en RGB-flaggskeppsmodell, R95H, men Bravia 7 II bjuder på imponerande hårt motstånd och är det mer prisvärda alternativet för dig som vill hålla nere kostnaden. Om pengar däremot inte är något problem är R95H modellen jag skulle välja.

Men lyckas någon av dem slå OLED? För min del är svaret: inte riktigt än. Bravia 7 II levererar dock några riktigt imponerande färger och R95H visar återigen vad RGB-tekniken kan åstadkomma när det gäller kontroll över bakgrundsbelysningen. OLED har definitivt fått anledning att börja hålla ett öga på konkurrenterna.

En av de senaste modellerna har nu anlänt till vårt testlabb: Sony Bravia 7 II. Det är Sonys mer prisvärda RGB-TV, placerad under flaggskeppet Sony Bravia 9 II, och prismässigt ligger den nära flera OLED-modeller i mellanklassen.

Därför ville jag ta reda på hur Bravia 7 II står sig mot den femstjärniga LG C6, en av de bästa TV-apparater jag har testat under 2026.

Inför jämförelsen ställde jag båda TV-apparaterna i sina respektive bildlägen direkt ur kartongen. På Bravia 7 II använde jag Professional för SDR- och HDR-material samt Dolby Vision Dark för Dolby Vision-innehåll. På LG C6 använde jag helt enkelt Filmmaker Mode.

Färger

Jag började med The Super Mario Galaxy Movie, där både Bravia 7 II och C6 visade upp en utmärkt färgåtergivning.

I filmens inledande scener såg Lumas-figurerna rikare och djupare ut på C6, medan de återgavs med högre ljusstyrka på Bravia 7 II. Det fungerade särskilt bra i ljusa detaljer, exempelvis när Rosalina använder sin trollstav.

Även om de flesta färger upplevdes som mer kraftfulla på C6 tyckte jag faktiskt att gula och gyllene toner såg mer livfulla ut på Bravia 7 II. Det märktes bland annat i eldens reflexer mot Rosalinas hår och ansikte.

I senare scener visade C6 betydligt fylligare röda toner, något som syntes tydligt på Marios keps och hängselbyxor. Jag upplevde också att C6 generellt återgav färgerna mer korrekt.

Samtidigt fanns det tillfällen då Bravia 7 II imponerade mer. Under den tidiga scenen där Mario och Luigi färdas genom öknen drogs jag till Sonys varmare färgtemperatur. Sanden såg mer naturlig ut på Bravia 7 II, medan den fick en något för röd ton på C6.

Det gick däremot inte att komma ifrån att C6 hanterade färger med större djup, bättre mättnad och tydligare texturer, vilket passade den här typen av animerad film mycket bra.

Jag gick sedan vidare till Speed Racer, som blandar verkliga miljöer med ett kraftigt stiliserat färgspråk.

Båda TV-apparaterna gjorde ett utmärkt jobb med filmens överdrivna, nästan tecknade färgpalett. De 60-talsinspirerade, ofta skrikiga färgerna på kläderna och inredningen i familjen Racers hus stack verkligen ut på båda skärmarna.

Precis som i The Super Mario Galaxy Movie visade C6 djupare och fylligare färger, medan Bravia 7 II levererade högre ljusstyrka.

I scenen där Speed för första gången träffar Trixie som barn såg hennes röda klänning mer intensiv ut på C6, medan gräset omkring dem var mer levande på Bravia 7 II.

Vid vissa tillfällen upplevde jag dock att Bravia 7 II färger blev lite väl bleka, något som förstärktes när TV-apparaterna stod bredvid varandra. Röda toner drog ibland åt orange på Bravia 7 II jämfört med C6 – samma fenomen som jag tidigare såg när jag jämförde Samsung S95/S99H med LG G6.

Färgåtergivning är ett av RGB-TV-apparaternas stora försäljningsargument och även om jag tyckte att Hisense UR8 – företagets billigare RGB mini-LED-modell – hade svårt att matcha Samsung QN80H när jag jämförde dem sida vid sida, står sig Bravia 7 II betydligt bättre mot LG C6 OLED, som dessutom är en bättre TV än QN80H.

Kontrast och mörka rum

The Batman är närmast ett tortyrtest för TV-apparater tack vare filmens extremt mörka bildspråk. Mörka partier kan lätt se felaktiga ut.

OLED-TV-apparater brukar generellt prestera bäst här, även om vissa nyare modeller, som LG G6, ibland har gjort de mörka partierna lite för ljusa. LG C6 har däremot alltid hanterat filmen mycket väl, vilket gjorde den till ett perfekt test mot Bravia 7 II.

I de tidiga scenerna från Batmans grotta visade båda TV-apparaterna stark kontrast och en utmärkt balans mellan ljusa och mörka partier.

C6 upplevdes dock ha högre kontrast tack vare betydligt djupare svärta. OLED-teknikens individuella pixeldimning gjorde att de mörka miljöerna kontrasterade ännu tydligare mot takbelysningen och ljuset från Batmans utrustning.

Samtidigt imponerade Bravia 7 II med en bakgrundsbelysning som kontrollerades bättre än hos nästan alla traditionella mini-LED-TV-apparater jag har testat med samma film.

I tunnelbanescenen bevisade C6 återigen att den har bättre svärta och fångade filmens dystra ton på ett mycket träffsäkert sätt. På Bravia 7 II gick det däremot att urskilja fler detaljer, som Batmans rustning och strukturen i väggen bakom honom, tack vare att TV:n återgav dessa partier med något högre ljusstyrka (mer om det lite senare) jämfört med C6.

C6 visade också ibland tecken på black crush jämfört med Bravia 7 II. När det gäller ren kontrast föredrog jag dock fortfarande C6:s bild, även om Bravia 7 II gjorde ett imponerande jobb.

Vid visning i ett mörkt rum har C6 fördelen av att sakna bakgrundsbelysning, vilket innebär att den slipper den så kallade molneffekten, där bakgrundsbelysningen blir synlig i mörka scener. Även om Bravia 7 II visade enstaka tendenser till detta hade den återigen en utmärkt kontroll över bakgrundsbelysningen jämfört med konkurrenterna.

Jag såg också väldigt lite blooming i de scener jag testade. Det blev egentligen bara tydligt när en ljus meny visades längst ned på skärmen. Till och med betraktningsvinklarna på Bravia 7 II imponerade, med betydligt mindre blooming från sidan än vad man normalt ser hos en traditionell mini-LED-TV.

Jag bestämde mig för att göra ett sista test av svärtan med hjälp av rymdscenerna i Alien: Romulus. Precis som väntat levererade C6 djup, kolsvart svärta som skapade stark kontrast mot stjärnhimlen.

Även här var Bravia 7 II:s svärta mycket bra för en TV med bakgrundsbelysning, även om jag vid vissa tillfällen kunde se en viss gråton i de mörkaste partierna.

Jag lade dock märke till mer blooming på Bravia 7 II i den här filmen, framför allt när ljus vit text visades mot svart bakgrund. Trots det presterade Bravia 7 II bättre med den här filmen än jag hade väntat mig.

Ljusstyrka

Nu är det dags att gå in på ljusstyrkemätningarna, men först behöver jag nämna en viktig detalj. Vid mina tester profilerar jag en Klein K-10A-kolorimeter tillsammans med en Jeti Spectral 15VA-spektroradiometer för att få så hög mätnoggrannhet som möjligt. Av någon anledning lyckades jag dock inte få de två instrumentens Delta-E-resultat att stämma överens fullt ut när jag skulle mäta Bravia 7 II.

Samma utrustning fungerade utan problem med andra TV-apparater när jag kontrollerade den, vilket tyder på att det antingen finns något ovanligt med det 55-tums exemplar av Bravia 7 II som jag testade, eller med hur mätutrustningen samverkar med just den modellen.

Inför mitt fullständiga test kommer vi att få in ett nytt 65-tumsexemplar som jag kommer att mäta igen. Jag väljer ändå att redovisa de mätvärden jag fått hittills som referens, eftersom Delta-E-avvikelsen inte var särskilt stor och resultaten fortfarande är användbara. (Mätningarna för LG C6 har däremot inga sådana problem.)

Ljusstyrkeresultaten för de här två TV-apparaterna är faktiskt ganska överraskande. I Filmmaker Mode uppmätte C6 en maximal HDR-ljusstyrka på 1 427 nits i ett 10-procentigt fönster, medan Bravia 7 II nådde 1 218 nits i motsvarande Professional-läge. Jag blev förvånad över att C6 hade högre maximal ljusstyrka, eftersom jag hade väntat mig att en RGB mini-LED-TV skulle nå betydligt högre toppnivåer än en OLED-TV.

Tittar vi i stället på HDR-ljusstyrkan över hela skärmen (ett 100-procentigt fönster) blir skillnaden desto större. C6 nådde 247 nits i Filmmaker Mode, medan Bravia 7 II uppmätte hela 957 nits i Professional-läget. Det är en enorm skillnad och precis det område där mini-LED-tekniken generellt brukar överträffa OLED. Samtidigt är 957 nits ett mycket högt resultat även för en mini-LED-TV.

När man omsätter detta till verkligt filmtittande märks skillnaden främst i ljusa scener eller scener med stora vita bildytor. I snöscenerna från Spears & Munsils demomaterial, där några hästar rör sig genom kraftigt snöfall, är bilden märkbart ljusare på Bravia 7 II än på C6, vilket ger ett mer naturtroget intryck.

Även en dagsljusscen med en klippvägg ser betydligt ljusare ut på Bravia 7 II än på C6. Eftersom klippväggen upptar en stor del av bilden, och Bravia 7 II uppmäter högre ljusstyrka i större bildytor som 50, 75 och 100 procent, upplevs hela bilden som ljusare på Bravia 7 II.

I scener från Speed Racer gör C6:s högre toppljusstyrka att vita högdagrar ser mer glansiga ut, exempelvis på karossen till Mach 5. Färgerna får också mer tryck i de ljusaste partierna, som det röda M:et på Speeds hjälm. Men eftersom Bravia 7 II har högre ljusstyrka över hela bildytan upplevs den totala bilden ändå som ljusare på Bravia 7 II.

Som ett sista test använde jag en scen i den vitglänsande öknen från Lawrence of Arabia. Det här är faktiskt en film där C6 och Bravia 7 II ligger betydligt närmare varandra när det gäller upplevd ljusstyrka.

När Lawrence sitter på en klippa upplevde jag att sanden bakom honom hade lite mer tryck på C6. Hans metallklocka hade också en aning mer lyster, även om skillnaden var liten.

När sanden sedan fyller en större del av bilden, i scenen där en främling närmar sig Lawrence och hans guide, upplevde jag återigen att C6 såg ljusare ut.

I just det här fallet tror jag att det främst handlar om TV-apparaternas olika färgprofiler. Bravia 7 II:s varmare färgtemperatur, med den brunorange ton man förväntar sig från den här typen av bildläge, smälter samman mer med ökenlandskapet. C6:s rödare ton ger däremot sanden lite mer visuell kraft.

När det gäller tittande i ljusa rum, där reflexer spelar stor roll, är Bravia 7 II den bättre TV:n totalt sett, även om C6 hanterar ljusa filmscener mycket bra, exempelvis dem från Lawrence of Arabia.

För mörkare filmer är Bravia 7 II det bättre valet i ljusa rum, men den drabbas fortfarande av spegelliknande reflexer. (Bravia 7 II har inte samma antireflexbehandling som den dyrare Bravia 9 II.) Samtidigt var reflexerna ändå inte lika påtagliga som de spegelliknande reflexerna på C6:s ännu blankare skärm.

Ett stort steg framåt – men RGB är inte riktigt där än

Varje gång jag tidigare har jämfört traditionella mini-LED-TV-apparater med OLED har OLED oftast gått segrande ur duellen, tack vare djupare svärta, bättre kontrast, en mer förfinad bild och rikare, mer kraftfulla färger. RGB har lyfts fram som OLED-teknikens senaste stora utmanare, och Bravia 7 II ger faktiskt LG C6 OLED en riktigt tuff match.

När de första mindre RGB-TV-apparaterna började dyka upp i år – efter att tekniken först introducerades under 2025 – trodde jag att priserna skulle bli betydligt högre. Just nu är LG C6 det mer prisvärda alternativet, där 55-tumsmodellen kostar 25 990 kronor, medan en 55-tums Sony Bravia 7 II kostar 29 990 kronor (men går dock att få tag på till lägre pris vid reaperioder). (LG:s TV-apparater brukar dessutom få betydligt större prissänkningar än Sonys modeller, så LG kan mycket väl behålla sitt övertag även på sikt.)

Som läget ser ut just nu är det fortfarande LG C6 jag rekommenderar av de här två modellerna. Den levererar den skarpare bild, de fylligare färgerna och den mer dynamiska kontrast som jag letar efter, samtidigt som den kostar mindre.

Samtidigt finns det mycket att uppskatta med Sony Bravia 7 II. Om den här TV:n är en fingervisning om vart RGB-tekniken är på väg i takt med att den mognar, då gör OLED klokt i att se upp.

Samsung S99H placerar sig högst upp i Samsungs TV-sortiment för 2026 och är ett flaggskepp bland OLED-TV-apparater. Den levererar en enastående bild och ett komplett utbud av funktioner för både smart-TV och gaming. För mig är det här utan tvekan en av de bästa TV-apparaterna jag har testat under 2026.

Funktionsmässigt saknas det egentligen ingenting. Den drivs av NQ4 AI Gen 3 Processor, som innehåller en rad AI-funktioner under samlingsnamnet Samsung Vision AI. Här ingår bland annat AI Motion Enhancer Pro, AI 4K Upscaling Pro, Adaptive Sound Pro samt AI-baserade rekommendationer för innehåll.

Bildkvaliteten är kort sagt fantastisk. Samsung S99H levererar den högsta ljusstyrkan jag hittills har uppmätt hos en OLED-TV i premiumklassen, samtidigt som färgerna är levande och naturtrogna, detaljrikedomen hög och kontrasten imponerande djup. TV:ns antireflexbehandling fungerar dessutom mycket effektivt och minimerar störande reflektioner.

Jag märkte att Filmmaker Mode blir något för mörkt i riktigt ljusa miljöer, men lyckligtvis är Movie-läget ett utmärkt alternativ med högre ljusstyrka utan att bildkvaliteten försämras nämnvärt.

Rörelsehanteringen är överlag både mjuk och naturlig, oavsett om jag tittade på film eller sport. Jag kunde se vissa tendenser till black crush i några av de filmer jag testade, där detaljer i mörka partier försvann något, men det räcker inte för att dra ner helhetsintrycket. Bilden tillhör fortfarande det allra bästa jag har sett från en OLED-TV.

Det inbyggda ljudet håller också en hög nivå. Samsung S99H återger ljudet med god precision och en imponerande koppling mellan det som händer på skärmen och det jag hör. Basen har bra tryck, ljudbilden är förhållandevis bred och dialoger återges tydligt. Samtidigt tycker jag att en TV med så här bra bild förtjänar ett fylligare ljud, så jag rekommenderar fortfarande att komplettera med någon av de bästa soundbars eller ett separat högtalarsystem.

Designen är däremot årets stora samtalsämne. Samsung har introducerat den nya FloatLayer Design, där TV:n omges av en bred silverfärgad ram. Personligen upplevde jag att ramen drog onödig uppmärksamhet till sig och blev ett störande inslag.

TV:n är dessutom tydligt framtagen med väggmontering i åtanke. Den extra bredden kan skapa problem i vissa TV-bänkar, och Samsung har dessutom ersatt den eleganta centrala foten från föregångaren med två enklare plastfötter.

En annan förändring är att One Connect Box inte längre medföljer. Anslutningarna sitter återigen direkt på TV:n, även om det går att köpa till Samsung Wireless One Connect Box om du vill få fler HDMI-portar och en renare kabeldragning.

För gaming är Samsung S99H en ren dröm. Den erbjuder fyra HDMI 2.1-portar med stöd för 4K i 165 Hz, VRR, HDR10+ Gaming och ALLM, samtidigt som jag uppmätte en mycket låg input lag på endast 9,5 ms vid 60 Hz. Oavsett vad jag spelade var spelupplevelsen följsam, responsiv och visuellt imponerande. Det här är utan tvekan en av årets allra bästa gaming-TV-apparater.

Precis som övriga Samsungs TV-modeller använder S99H One UI Tizen som smart-TV-plattform. Den innehåller alla stora streamingtjänster, känns snabb i användningen och är lätt att navigera. Jag störde mig visserligen på vissa egenheter, framför allt att Samsung TV Plus startar automatiskt, men i det stora hela fungerar systemet mycket bra. För den som uppskattar AI-funktioner kan Vision AI vara ett trevligt tillskott. Plattformen når fortfarande inte riktigt upp till LG:s webOS, men den är ändå en av de bättre på marknaden.

Den 65 tum stora modellen jag testade kostar 37 990 kronor, vilket placerar den tydligt i premiumsegmentet. Samtidigt tycker jag att prestandan och funktionsutbudet motiverar priset. Konkurrenten LG G6 är för tillfället billigare, men jag räknar med att priset på Samsung S99H kommer att sjunka under de kommande månaderna. För den som vill spara pengar är fjolårets Samsung S95F fortfarande ett mycket prisvärt alternativ så länge den finns kvar i lager.

Samsung S99H: pris & släppdatum

• Släppdatum juni 2026
• 55 tum: 25 990 kronor
• 65 tum: 37 990 kronor
• 77 tum: 47 990 kronor
• 83 tum: 69 990 kronor

Samsung S99H presenterades i juni 2026 och finns redan nu att köpa via Samsungs egen hemsida. Hos svenska återförsäljare, däribland HiFi Klubben, börjar den säljas den 26 juli.

TV:n finns i fyra storlekar: 55 tum för 25 990 kronor, 65 tum för 37 990 kronor, 77 tum för 47 990 kronor och 83 tum för 69 990 kronor. Det placerar S99H tydligt i premiumsegmentet, där den konkurrerar med andra flaggskeppsmodeller från exempelvis LG och Sony.

Samsung S99H: specifikationer

Samsung S99H: benchmarktester

Previous

1 / 4

Next

Brightness measurements

Taken using a colorimeter and test pattern generator. Click the test name for measurements and select the chosen test from the dropdown menu.

HDR Filmmaker ModeHDR Standard ModeSDR Filmmaker ModeSDR Standard Mode

Samsung S99H

HDR Filmmaker Mode (10% window)

2739

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

449

LG G6

HDR Filmmaker Mode (10% window)

3004

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

451

Samsung S95F

HDR Filmmaker Mode (10% window)

2132

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

390

01,0002,0003,0004,000

10% window

HDR Filmmaker Mode Data

Product	HDR Filmmaker Mode (10% window) (10% window)	HDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (10% window)
Samsung S99H	2739	449
LG G6	3004	451
Samsung S95F	2132	390

Samsung S99H

HDR Standard Mode (10% window)

2831

HDR Standard Mode (Fullscreen)

463

LG G6

HDR Standard Mode (10% window)

2469

HDR Standard Mode (Fullscreen)

385

Samsung S95F

HDR Standard Mode (10% window)

2135

HDR Standard Mode (Fullscreen)

380

07501,5002,2503,000

10% window

HDR Standard Mode Data

Product	HDR Standard Mode (10% window) (10% window)	HDR Standard Mode (Fullscreen) (10% window)
Samsung S99H	2831	463
LG G6	2469	385
Samsung S95F	2135	380

Samsung S99H

SDR Filmmaker Mode (10% window)

220

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

219

LG G6

SDR Filmmaker Mode (10% window)

559

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

390

Samsung S95F

SDR Filmmaker Mode (10% window)

256

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

137

0150300450600

10% window

SDR Filmmaker Mode Data

Product	SDR Filmmaker Mode (10% window) (10% window)	SDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (10% window)
Samsung S99H	220	219
LG G6	559	390
Samsung S95F	256	137

Samsung S99H

SDR Standard Mode (10% window)

229

SDR Standard Mode (Fullscreen)

229

LG G6

SDR Standard Mode (10% window)

648

SDR Standard Mode (Fullscreen)

559

Samsung S95F

SDR Standard Mode (10% window)

372

SDR Standard Mode (Fullscreen)

199

0200400600800

10% window

SDR Standard Mode Data

Product	SDR Standard Mode (10% window) (10% window)	SDR Standard Mode (Fullscreen) (10% window)
Samsung S99H	229	229
LG G6	648	559
Samsung S95F	372	199

HDR color gamut

Closer to 100% is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

Samsung S99H

UHDA-P3

99.97

BT.2020

89.2

LG G6

UHDA-P3

99.3

BT.2020

83

Samsung S95F

UHDA-P3

100

BT.2020

89.3

0255075100

HDR Filmmaker Mode Data

Product	UHDA-P3 ()	BT.2020 ()
Samsung S99H	99.97	89.2
LG G6	99.3	83
Samsung S95F	100	89.3

Picture accuracy

A lower score is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

SDR Delta-E

Samsung S99H

1.6

LG G6

1.4

Samsung S95F

2.61

0123

SDR Delta-E Data

Product	Value
Samsung S99H	1.6
LG G6	1.4
Samsung S95F	2.61

Input lag

Lower is better. Taken using a Leo Bodnar 4K HDMI Video Signal Lag Tester.

Samsung S99H

4K 60Hz

9.5

1080p 120Hz

5

LG G6

4K 60Hz

8.9

1080p 120Hz

4.6

Samsung S95F

4K 60Hz

9.5

1080p 120Hz

0

012345678910

ms

HDR Filmmaker Mode Data

Product	4K 60Hz (ms)	1080p 120Hz (ms)
Samsung S99H	9.5	5
LG G6	8.9	4.6
Samsung S95F	9.5	N/A

The Samsung S95F does not have a 1080p 120Hz results as its results were registered before we started taking the 1080p 120Hz measurement

Samsung S99H: funktioner

• NQ4 AI Gen 3-processor
• OLED Glare Free-skärm
• AI-funktioner, inklusive AI Football Pro-läge

Samsung har tidigare använt QD-OLED-paneler i flaggskeppsmodellerna i storlekarna 55–77 tum. Baserat på mina mätningar är jag övertygad om att den 65-tumsmodell jag testade använder en QD-OLED-panel, även om Samsung själva inte bekräftar detta. 83-tumsmodellen använder däremot en W-OLED-panel från LG, eftersom QD-OLED-paneler inte tillverkas i den storleken.

S99H är utrustad med Samsungs matta, antireflexbehandlade skärm OLED Glare Free, som är utvecklad för att minimera spegelliknande reflektioner och dämpa störande ljuskällor i rummet.

TV:n drivs av NQ4 AI Gen 3-processorn, som erbjuder flera AI-baserade bildförbättringar, däribland AI Motion Enhancer Pro, AI 4K Upscaling Pro och Auto HDR Remastering Pro. Nytt för i år är även AI Football Pro, ett läge som automatiskt optimerar både bild och ljud för fotbollssändningar. På ljudsidan finns AI-funktionerna AI Sound och AI Sound Controller Pro.

När det gäller HDR-format har Samsung återigen stöd för HDR10+, HDR10 och HLG, men Dolby Vision saknas fortfarande. På ljudsidan stöds Dolby Atmos, medan DTS fortfarande inte finns med.

Den största designförändringen jämfört med fjolårets Samsung S95F är den nya bredare silverramen, som Samsung kallar FloatLayer Design. Ramen gör TV:n några centimeter större runt om och innebär samtidigt att den externa One Connect Box har tagits bort. Samtliga anslutningar sitter nu direkt på TV:ns baksida.

Samsung erbjuder dock fortfarande sin Wireless One Connect Box som ett tillval. Eftersom den fungerar parallellt med TV:ns inbyggda anslutningar kan du totalt få tillgång till åtta HDMI 2.1-portar – fyra på TV:n och ytterligare fyra via den trådlösa One Connect Box.

Ljudsystemet består av ett 4.2.2-kanaligt högtalarsystem på 70 watt med stöd för Dolby Atmos, vilket är samma specifikation som hos föregångaren S95F. Bland ljudfunktionerna finns Object Tracking Sound+ (OTS+), Adaptive Sound Pro och Active Voice Amplifier Pro.

För gaming är S99H mycket välutrustad. Den har fyra HDMI 2.1-portar med stöd för 4K i upp till 165 Hz, fullständigt stöd för VRR, inklusive AMD FreeSync Premium Pro och Nvidia G-Sync, samt HGiG, HDR10+ Gaming och ALLM (Auto Low Latency Mode). Dessutom finns Game Hub, där molnbaserade speltjänster som Xbox Cloud Gaming och Amazon Luna kan användas.

Precis som tidigare använder Samsung sin egen smart-TV-plattform Tizen. Här finns de tidigare nämnda AI-funktionerna för bild och ljud, men även Generative Wallpaper och Art Mode – samma konstläge som används i Samsungs populära The Frame-TV-apparater.

Tizen erbjuder ett omfattande apputbud med tjänster som Netflix, Prime Video, BBC iPlayer och ITVX. För marksänd och satellitbaserad TV använder Samsung däremot sin egen tjänst Samsung TV Plus, istället för brittiska Freely eller Freeview.

• Funktioner - poäng: 5 / 5

Samsung S99H: bildkvalitet

• Fantastiskt färgåtergivning
• Effektiv matt antireflexskärm
• Imponerande kontrast och djupa svärtor

Samsung S99H levererar mycket imponerande ljusstyrka. I mina mätningar nådde den 2 739 nits i Filmmaker Mode och 2 831 nits i Standard-läget vid HDR-visning. Jag använde även Movie-läget under en stor del av testet, där TV:n uppmätte 2 751 nits. Det är ett tydligt lyft jämfört med föregångaren Samsung S95F, som nådde 2 132 nits respektive 2 135 nits i Filmmaker Mode och Standard.

Även HDR-ljusstyrkan över hela skärmen har förbättrats. Här uppmätte jag 449 nits i Filmmaker Mode, 460 nits i Standard och 450 nits i Movie-läget. Det är en märkbar ökning jämfört med S95F, som nådde 380 nits respektive 390 nits.

S99H använder Samsungs matta OLED Glare Free-panel, och om du ofta tittar på TV i ett ljust rum är det här en av de första modellerna jag skulle rekommendera. Jag föredrar fortfarande LG G6 när det gäller den övergripande bildupplevelsen i ljusa miljöer, men Samsung är fortfarande bäst när det gäller att eliminera reflektioner.

TV:n gör också ett mycket bra jobb med uppskalning av SDR-material. När jag tittade på en blandning av realityprogram och Wimbledon-sändningar via Samsung TV Plus förbättrade S99H både detaljskärpan och färgåtergivningen. HD-material fick ett betydligt skarpare utseende och närmade sig faktiskt äkta 4K-kvalitet.

Jag testade även funktionen Auto HDR Remastering Pro. Den ökade visserligen både ljusstyrkan och detaljskärpan, men enligt min smak blev resultatet alltför artificiellt.

När jag gick över till HDR-material började jag med att utvärdera färgåtergivningen. I Speed Racer, som numera är en återkommande referensfilm i mina 4K Blu-ray-tester, levererade S99H starka och livfulla färger som återgav filmens tecknade estetik på ett mycket övertygande sätt. Närbilder på Speed Racer visade intensiva röda toner i cockpiten och på hans "M"-logotyp, medan senare scener bjöd på klara blå himlar och nästan neonliknande gröna gräsytor.

Vid en direkt jämförelse med LG G6 noterade jag att S99H ibland återgav röda nyanser något blekare och mer åt det orangea hållet. Sett för sig själv ser dock färgerna fortfarande fantastiska ut. I La La Land återgavs Mias gula klänning med både kraft och precision, medan solnedgångarnas rosa och lila färgövergångar såg både naturliga och levande ut.

Att färgerna imponerar är egentligen ingen överraskning. Jag uppmätte en HDR-färgtäckning på 89,2 % av BT.2020 och 99,97 % av DCI-P3, vilket är utmärkta resultat.

När jag testade mörkare filmer blev valet av bildläge desto viktigare. The Batman var exempelvis för mörk i standardinställningen Filmmaker Mode när lamporna var tända i vårt testlabb, medan Movie-läget fungerade betydligt bättre. I ett mörkt rum var däremot Filmmaker Mode det naturliga valet.

Under hela The Batman imponerade S99H med sin starka kontrast, där den höga ljusstyrkan gav intensiva högdagrar samtidigt som svärtan förblev djup och fyllig. Oavsett om Batman stod i en mörk tunnelbanestation eller kameran växlade till svepande vyer över Batgrottan fanns en mycket fin balans mellan ljusa och mörka partier.

Jag märkte dock att Filmmaker Mode ibland drabbades av black crush, vilket gjorde att detaljer i de mörkaste partierna försvann. Batmans rustning i tunnelbanescenen blev exempelvis delvis dold eftersom TV:n prioriterade djupare svärta. Problemet var mindre tydligt i en något ljusare mörk film som Alien: Romulus, där fler detaljer bevarades, men även där förekom vissa tendenser till black crush.

S99H levererar skarpa, nästan tredimensionella detaljer oavsett vilket innehåll jag tittade på. Hudtoner, kläder och föremål ser mycket naturtrogna ut, särskilt i HDR. Faktum är att jag föredrog hur S99H återgav hudtoner framför LG G6 när jag jämförde de två modellerna sida vid sida.

Slutligen till rörelsehanteringen. S99H presterade bra genom hela testperioden, men jag tyckte att den bästa balansen uppnåddes med både Blur Reduction och Judder Reduction inställda på 3. Högre inställningar gjorde att rörelserna såg alltför artificiella och onaturliga ut. När jag återigen använde Speed Racer som referens hanterade S99H de snabba racingscenerna mycket bra när bilarna kastade sig fram och tillbaka över skärmen. Jag noterade visserligen en viss juddereffekt när kameran panorerade över kommentatorerna, men samma fenomen har jag sett på samtliga TV-apparater jag hittills har testat med just den här skivan.

Jag testade även AI Football Pro-läget, som visade sig vara förhållandevis effektivt. Kommentatorernas röster blev tydligare och högre, bilden fick mer detaljrikedom och rörelserna upplevdes som mjukare. Om du däremot föredrar att inte använda AI-funktionerna fungerar Standard-läget tillsammans med Blur Reduction 3 och Judder Reduction 3 mycket bra.

• Bildkvalitet - poäng: 5 / 5

Samsung S99H: ljudkvalitet

• 4.2.2-kanaligt ljudsystem med Dolby Atmos
• Mycket hög precision och tydlighet
• Saknar stöd för DTS

S99H är utrustad med ett 4.2.2-kanaligt högtalarsystem på 70 watt med stöd för Dolby Atmos. Däremot saknas fortfarande stöd för DTS. Utöver ljudlägena Standard och Amplify finns flera AI-baserade ljudfunktioner, däribland Adaptive Sound Pro och Active Voice Amplifier, som automatiskt kan anpassa ljudet efter innehållet.

När jag tittade på Speed Racer med ljudläget Amplify aktiverat levererade S99H en imponerande kombination av kraft och bas. Motorernas vrål och mullrande återgavs övertygande, och kollisionerna under tävlingarna hade ordentlig tyngd. Samtidigt förblev dialogen tydlig och lätt att uppfatta, även under filmens mest intensiva racingscener.

TV:ns Object Tracking Sound+ (OTS+) imponerade också med sin precisa ljudplacering. När Speed Racer glider längs ett räcke i filmens inledande lopp följde ljudet rörelsen på ett mycket övertygande sätt, och effekten förblev tydlig trots att många andra ljudeffekter pågick samtidigt.

Jag testade även AI Sound-läget, som gav ljudbilden större bredd och lyfte fram mer subtila ljudeffekter. Personligen upplevde jag dock att ljudet samtidigt blev något mer komprimerat och tappade en del av sin kraft, vilket gjorde att jag föredrog standardinställningen Amplify.

Sammantaget gör S99H:s inbyggda högtalare ett bra jobb, men jag upplevde ändå att ljudbilden i huvudsak stannade inom TV:ns fysiska bredd. Dolby Atmos-effekterna märktes av, men de försvann ibland bland övriga ljud. Med tanke på hur bra bildkvaliteten är skulle jag fortfarande rekommendera att komplettera med åtminstone en soundbar för att få en mer komplett bioupplevelse.

• Ljudkvalitet - poäng: 4 / 5

Samsung S99H: design

• Den breda silverramen lär dela åsikterna
• Stativet har ersatts av två fötter
• One Connect Box medföljer inte längre

Den största samtalspunkten med Samsung S99H i år är utan tvekan designförändringarna jämfört med fjolårets Samsung S95F. Den mest iögonfallande nyheten är FloatLayer Design – en bred silverram som omger TV:n och ger den ett svävande, nästan tredimensionellt utseende. Det här är ett designelement som sannolikt kommer att dela åsikterna, och för vissa kan det även innebära att TV:n kräver mer plats, eftersom ramen gör den både bredare och högre.

Personligen är jag inte särskilt förtjust i lösningen. Jag tycker att silverramen drar till sig onödigt mycket uppmärksamhet, och när TV:n betraktas från sidan ser den extra ramen dessutom lite märklig ut.

Det svarta metallstativet från S95F har ersatts av två grå plastfötter. De är visserligen stabila och enkla att montera, men jag ser det ändå som ett steg tillbaka för en TV i den här prisklassen. Själva skärmramen är däremot fortfarande mycket tunn och elegant, vilket ger TV:n en exklusiv känsla – även om den bredare silverramen bakom den tar bort en del av det intrycket.

Den andra stora förändringen är att One Connect Box har försvunnit. Den externa boxen, som tidigare innehöll TV:ns anslutningar och en del av elektroniken, har ersatts av traditionella anslutningar direkt på TV:ns baksida.

För vissa lär detta vara en välkommen förändring. Samtidigt är S99H kompatibel med Wireless One Connect Box, så den som föredrar en extern anslutningsbox kan fortfarande köpa till en sådan. Dessutom fungerar den parallellt med TV:ns egna anslutningar, vilket innebär att du totalt kan få tillgång till åtta HDMI 2.1-portar. Frågan är om någon ens behöver en AV-receiver då.

Även SolarCell-fjärrkontrollen gör comeback. Den har inte förändrats nämnvärt jämfört med tidigare generationer, men den är fortfarande en lätt och stilren fjärrkontroll som kan laddas både via USB-C och solceller. Jag tycker fortfarande att det är en av de bästa TV-fjärrkontrollerna på marknaden.

• Design - poäng: 4 / 5

Samsung S99H: Smart TV & menyer

• One UI Tizen-plattform
• Vision AI-funktioner
• Home-, Gaming- och Art Hub

S99H använder Samsungs egen smart-TV-plattform One UI Tizen. Den största nyheten i år är Samsung Vision AI Companion, som kan hitta relaterat innehåll baserat på det du tittar på och besvara allmänna frågor med hjälp av AI. TV:n har även stöd för Microsoft Copilot.

Tizen är uppbyggt kring flera olika Hubbar som organiserar appar och innehåll. Home Hub samlar streamingtjänster och personliga innehållsrekommendationer baserade på dina tittarvanor. Gaming Hub innehåller allt som rör spel, inklusive molnbaserade speltjänster som Xbox Cloud Gaming. Daily Hub samlar appar för produktivitet och hälsa, medan Art Hub ger tillgång till Art Store, där du kan ladda ner konstverk att visa på skärmen när TV:n inte används.

En nyhet är även Art Mode, som gör att S99H kan fungera som en digital konsttavla på samma sätt som Samsung The Frame. Det kan också förklara TV:ns nya ramliknande design. För att få tillgång till hela konstbiblioteket i Art Store krävs dock en månadsprenumeration.

Jag tycker att Tizen är ett intuitivt och lättanvänt operativsystem. Precis som på många andra smart-TV-plattformar finns det ett annonsfält högst upp på startskärmen. Det jag däremot störde mig på var att Samsung TV Plus automatiskt började spela upp innehåll så fort jag stannade kvar på hemskärmen en stund, vilket avbröt det jag höll på med. Jag hittade inget sätt att stänga av detta, annat än att helt avinstallera appen.

Det finns också ett generöst utbud av bildinställningar, tillsammans med flera AI-baserade verktyg för att optimera både bild- och ljudkvaliteten.

• Smart TV & menyer - poäng: 4,5 / 5

Samsung S99H: gaming

• Fyra HDMI 2.1-portar
• Stöd för FreeSync och G-Sync
• Endast 9,5 ms input lag

S99H är en utmärkt TV för gaming. De fyra HDMI 2.1-portarna har stöd för 4K i upp till 165 Hz, fullständigt VRR-stöd, inklusive AMD FreeSync Premium Pro och Nvidia G-Sync, samt HDR10+ Gaming och ALLM (Auto Low Latency Mode). Här finns också Gaming Hub, där du hittar spelrelaterat innehåll och molnbaserade speltjänster som Xbox Cloud Gaming och Amazon Luna.

Gamingupplevelsen är både följsam och responsiv, mycket tack vare den låga uppmätta input lag-tiden på endast 9,5 ms. När jag rusade genom ett ökenlandskap i Battlefield V i 4K och 120 Hz, snabbt växlade mellan mål och kastade mig i skydd, märkte jag aldrig av någon störande juddereffekt. S99H hanterade de intensiva striderna utan problem.

Med sina starka färger, höga ljusstyrka och imponerande kontrast ser S99H dessutom fantastisk ut för spel. Under samma ökenuppdrag i Battlefield V återgav TV:n den obarmhärtiga afrikanska solen på ett mycket övertygande sätt. Vapnen och miljöerna var genomgående skarpa och detaljrika, vilket bidrog till en mycket engagerande spelupplevelse.

• Gaming - poäng: 5 / 5

Samsung S99H: värde

• Premiumpris för en OLED-TV
• Konkurrenterna är för närvarande betydligt billigare
• Funktioner och prestanda som motiverar priset

Som en flaggskeppsmodell bland OLED-TV-apparater har Samsung S99H ett högt pris. Den 65-tumsmodell jag testade kostar 37 990 kronor, vilket faktiskt är något lägre än lanseringspriset för fjolårets Samsung S95F. Det är ett välkommet steg i rätt riktning. Samtidigt kostar den främsta konkurrenten, LG G6, mindre och har dessutom redan hunnit sjunka ytterligare i pris sedan lanseringen. Just nu erbjuder därför LG G6 ett bättre värde för pengarna, även om den också lanserades några månader tidigare. Jag är övertygad om att S99H kommer att följa samma prisutveckling med tiden.

Även om S99H är en dyr TV levererar den också den prestanda och de funktioner man kan förvänta sig i den här prisklassen. Det är också värt att känna till att Samsung säljer en något billigare modell, Samsung S95H, som till det yttre påminner mer om fjolårets S95F. Förväxla dock inte den europeiska S95H med modellen som säljs i USA och Australien – där är S95H i praktiken samma TV som den europeiska S99H.

Enligt Samsung är de största skillnaderna mellan den europeiska S95H och S99H att S95H saknar den nya ramen, har en panel med lägre ljusstyrka och använder Wi-Fi 5, medan S99H har Wi-Fi 6. Jag är dock övertygad om att det finns fler skillnader än så, eftersom S95H dessutom använder One Connect Box, vilket S99H inte gör. Jag frågade även Samsung om modellerna använder olika typer av OLED-paneler, men företaget ville inte kommentera det. Oavsett vilket tycker jag att den högre ljusstyrkan och stödet för Wi-Fi 6 motiverar den relativt lilla prisskillnaden, även om den nya ramen sannolikt kommer att dela åsikterna.

Vid tidpunkten för testet gick det fortfarande att köpa en 65-tums Samsung S95F till ett betydligt lägre pris än S99H. Även om S99H utan tvekan är en bättre TV är S95F fortfarande det mest prisvärda köpet så länge den finns kvar i lager. När den modellen väl försvinner från marknaden och S99H sjunker något i pris kommer den däremot att bli en mycket värdig efterträdare.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Samsung S99H?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi Samsung S99H

• Testad i vårt TV-testlabb under varierande ljusförhållanden
• Testad med både SDR- och HDR-material
• Mätningar utförda med Portrait Displays Calman-kalibreringsprogram

Det första steget i testet var att identifiera de bästa bildlägena för olika användningsområden. Jag landade i tre lägen: Filmmaker Mode för filmtittande i mörka rum, Movie för filmvisning i ljusare miljöer och Standard för sport och vanlig TV-tittning under dagtid.

Därefter började jag utvärdera bildkvaliteten med både SDR-material (marksänd TV) och HDR-material (4K Blu-ray och streaming). Jag fokuserade särskilt på färgåtergivning, kontrast, detaljrikedom, uppskalning och rörelsehantering.

Jag testade även ljudkvaliteten med hjälp av referensscener från Speed Racer och flera andra filmer, medan gamingprestandan utvärderades med Battlefield V på Xbox Series X.

När den subjektiva testningen var klar gick jag vidare till de objektiva mätningarna. För dessa använde jag en Klein K-10A-kolorimeter (profilerad med en Jeti Spectraval 1511A-spektoradiometer), en Murideo Six-G 8K Metal testmönstergenerator samt Portrait Displays Calman för att registrera samtliga mätvärden.

Jag började med att mäta ljusstyrkan med hjälp av vita testfönster i storlekar från 1 till 100 procent, både i SDR och HDR. De viktigaste resultaten jag fokuserar på är maximal HDR-ljusstyrka (10 % fönster) och HDR-ljusstyrka över hela skärmen (100 % fönster).

Därefter mätte jag TV:ns färg- och gråskaleprecision i SDR innan jag gick vidare till att mäta HDR-färgrymdstäckningen enligt DCI-P3 och BT.2020. Målet är alltid att en TV ska nå minst 95 % av DCI-P3-färgrymden.

Vi har nyligen lagt till två nya tester i vår testmetodik. Det första är HDR EOTF, som visar hur exakt TV:n återger HDR-ljusstyrka i både ljusa och mörka partier med referensnivåer på 1 000, 4 000 och 10 000 nits. Det andra är Spectral Power Distribution (SPD), som analyserar hur TV:n återger färger över olika våglängder och ger en djupare förståelse för dess färgprecision.

Som avslutning mätte jag TV:ns input lag med en Leo Bodnar 4K HDMI Input Lag Tester. Mätningarna genomfördes i både 4K/60 Hz och 1080p/120 Hz, där resultatet redovisas i millisekunder (ms).

• Först testad i juli 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar