• En åttonde generationens iPad mini har dykt upp i Apple-kod
• Enheten kan lanseras redan nästa månad
• Den kan få sällskap av en uppdaterad HomePod mini

Betyder den officiella lanseringen av iPhone Duo att iPad mini kommer att fasas ut i det tysta? Inte enligt nya Apple-läckor, som tyder på att den minsta iPad-modellen kommer att få en uppdatering inom kort.

Det blir i så fall iPad mini 8 och efterföljaren till iPad mini 7 som lanserades i oktober 2024. Referenser till den nya modellen har upptäckts i Apple-kod av MacRumors-skribenten Aaron Perris.

Koden avslöjar ett par bilder på kommande iPad mini, med en frontkamera placerad för användning i liggande läge, vilket gör att den hamnar i linje med Apples övriga iPad-modeller. Det finns också en liten utskärning högst upp i skärmglaset, som sannolikt är avsedd för en högtalare.

Enligt Bloombergs Mark Gurman kan enheten lanseras redan nästa månad, vilket skulle stämma överens med oktoberlanseringarna för flera tidigare iPad mini-modeller. En av uppgraderingarna vi väntar oss den här gången är förbättrad vattentålighet.

Ännu en HomePod mini är också på väg

Det här blir förstås den första iPad mini-modellen som lanseras i iPhone Duo-eran, vilket fick en Reddit-användare att beskriva den som ”iPhone Duo: versionen som inte går att vika”. Skärmen på sjunde generationens iPad mini mäter 8,3 tum, medan huvudskärmen på iPhone Duo är nästan lika stor med sina 7,6 tum.

Det verkar dock fortfarande finnas plats på marknaden för båda – inte minst eftersom iPhone Duo har ett startpris på 26 995 kronor med 256 GB lagring, medan nuvarande iPad mini kostar från 8 295 kronor med 128 GB lagring.

Andra Apple-rykten (också dold Apple-kod som hittats av MacRumors-skribenten Aaron Perris) har avslöjat några potentiella nya färger för HomePod mini 2: grön, rosa, blå, vit och svart.

Det är en ganska stor förändring jämfört med dagens utbud av gult, orange, blått, vitt och midnatt, och även här verkar en lansering i oktober sannolik. Den första HomePod mini presenterades så långt tillbaka som i oktober 2020.

• Nästa generation av Amazons enklaste Kindle-modell verkar ha läckt
• Den ser ut att få några mindre designförändringar jämfört med föregångaren
• Tyvärr finns det inga tecken på en ny, mindre modell

Det verkar som att Amazon förbereder lanseringen av en ny Kindle, eftersom bilder på en ny modell (som du kan se i den här artikeln) har läckt ut via WinFuture. Det handlar om Amazon Kindle 12th Gen, alltså företagets enklaste modell, snarare än en Kindle Paperwhite eller Kindle Colorsoft.

Av bilderna att döma kommer den nya enheten att få mer rundade hörn än Amazon Kindle (2024), samtidigt som strömknappen flyttas från undersidan till ovansidan. Sajten uppger också att vi kan förvänta oss att den nya Kindle-modellen släpps i svart, grönt, ljusblått och lila. Intressant nog kan det dessutom komma två versioner – en med en något nedsänkt skärm och en där skärmen ligger i nivå med ramen.

Utöver detta uppges Amazon planera en ny Kindle för barn. Här väntas dock inga större förändringar, eftersom den nya modellen i princip verkar vara identisk med den nuvarande, bortsett från att den levereras med ett annat fodral.

En mindre modell skulle kunna bli en stor succé

Det återstår att se om den nya tolfte generationens Kindle kommer att bjuda på några större uppgraderingar av specifikationerna, men oavsett vilket är det inte den enhet vi hoppats på att få se. På senare tid har många i TR-teamet nämligen blivit väldigt förtjusta i kompakta läsplattor som ViWoods AiPaper Reader och den ännu mindre Xteink X4 Pro. Som det ser ut nu, erbjuder Amazon tyvärr ingenting i de här storlekarna.

Det är alltså precis vad vi verkligen skulle vilja se, särskilt något riktigt litet i stil med Xteinks enheter. Ett av de största problemen med dessa är nämligen att det kan vara krångligt att föra över böcker till dem, vilket förmodligen inte skulle vara något problem med en Kindle i miniformat.

Det verkar dessutom finnas fler som hoppas på en mindre modell. I en Reddit-tråd om den nya Kindle-läckan finns kommentarer som ”Jag hade faktiskt hoppats på att de skulle presentera en Kindle Mini” och ”Jag trodde att jag ville ha en större modell … tills jag skaffade en mindre och i princip aldrig rörde min Paperwhite igen”.

Även om de här pyttesmå läsplattorna kan verka vara rena nischprodukter säljer de förmodligen ganska bra, med tanke på att allt fler tillverkare, däribland Onyx Boox och Honor, också har börjat ge sig in i segmentet.

Förhoppningsvis får vi så småningom se en riktigt liten Kindle, men tills vidare verkar vi få nöja oss med de vanliga storlekarna.

Samsung Galaxy Tab S10 FE: kort sammanfattning

Samsung Galaxy Tab S10 FE är en 10,9-tums surfplatta som placerar sig mellan premiumsegmentets flaggskeppsmodeller och de mer prisvärda mellanklassalternativen. Den lanserades i april 2025 och erbjuder en färgstark skärm, robust konstruktion och smarta produktivitetsfunktioner. Men är den fortfarande värd pengarna ett år senare?

Ja, faktiskt. Samsung Galaxy Tab S10 FE håller fortfarande måttet förvånansvärt bra. Den är bara 6 mm tunn, samtidigt som de raka kanterna och den matta finishen ger ett riktigt premiumintryck i handen. Konstruktionen känns dessutom mycket gedigen, och tack vare IP68-certifieringen klarar den både damm och ett dopp i över en meter vatten utan problem. Det enda jag inte riktigt fastnar för är färgalternativen – några mer färgstarka nyanser hade gjort den betydligt roligare än dagens blå och grå toner.

Lyckligtvis gäller inte samma sak skärmen. Även om den inte riktigt når upp till nivån hos de allra bästa surfplattorna levererar den en rik och levande färgåtergivning. Framför allt röda och blå nyanser ser fantastiskt intensiva ut sida vid sida. De vita tonerna är inte riktigt så varma som jag hade önskat och panelen är inte den ljusstarkaste jag testat, men svärtan är förvånansvärt djup för en LED-skärm och kontrasten är överlag mycket bra.

Galaxy Tab S10 FE imponerar inte bara på utsidan. Trots att Exynos 1580-processorn är mindre kraftfull än vissa konkurrenters mellanklasskretsar levererar den mycket bra prestanda. Under produktivitetstest märkte jag inte av någon fördröjning, även när jag hade många appar öppna samtidigt och streamade video i ena halvan av skärmen med multitasking. Vid spelande pressades dock hårdvaran lite hårdare och surfplattan blev ganska varm, särskilt med högre grafikinställningar.

Sedan lanseringen har surfplattan uppdaterats från One UI 7 till One UI 8.5, och operativsystemet känns både smidigt och mångsidigt. Mängden förinstallerade appar är relativt låg jämfört med många andra Android-surfplattor, även om jag störde mig lite på att vissa av dem kräver betalning för att kunna användas fullt ut. Bortsett från det är One UI ett av de mest lättanvända Android-gränssnitt jag testat, med smidiga gester och riktigt bra stöd för multitasking.

Tab S10 FE är dessutom fullpackad med produktivitetsfunktioner. Circle to Search gör det enkelt att söka efter text eller objekt direkt på skärmen genom att ringa in dem med S Pen. Funktionen Handwriting Help rättar automatiskt till lutningen och formen på handstilen, vilket var en stor hjälp för mig som inte direkt har den snyggaste handstilen. Solve Math löser matematikuppgifter med god precision, även om den ibland kan vara lite kinkig. Däremot känns funktionerna under Face Effects, som kan förändra käklinje och hudton på bilder, lite väl tveksamma enligt min smak.

Alla dessa funktioner går dessutom att använda länge mellan laddningarna tack vare den imponerande batteritiden. Trots ett batteri på 8 000 mAh visade mina tester att surfplattan klarar omkring 20 timmars användning, vilket sannolikt motsvarar flera dagars normal användning. Laddningen går också snabbt – med stöd för 45 W snabbladdning tog det bara 1 timme och 44 minuter att ladda batteriet fullt.

Sammantaget är Samsung Galaxy Tab S10 FE en mycket imponerande surfplatta i sin prisklass. Den har kanske inte marknadens kraftfullaste processor, men är ett utmärkt verktyg för anteckningar, skissande och andra produktivitetsuppgifter. Skärmen är färgstark och snygg, och batteriet räcker bekvämt ungefär dubbelt så länge som hos den jämförbart prissatta iPad Air. Så länge du inte främst är ute efter en surfplatta för spel lär du knappast bli besviken.

Samsung Galaxy Tab S10 FE: pris & tillgänglighet

• Lanserades den 10 april 2025
• Svenskt pris från 7 990 kronor
• Finns med 8 GB eller 12 GB RAM samt 128 GB eller 256 GB lagring

Samsung Galaxy Tab S10 FE lanserades den 10 april 2025 och finns att köpa nu. Den Wi-Fi-utrustade modellen kostar från 7 990 kronor för versionen med 8 GB RAM och 128 GB lagring, medan modellen med 12 GB RAM och 256 GB lagring har ett svenskt pris på 8 790 kronor.

Basmodellen är utrustad med 8 GB RAM och 128 GB lagring, men den finns även i en version med 12 GB RAM och 256 GB lagring. Surfplattan erbjuds i tre färger: Silver, Blå och Grå, där det sistnämnda är färgen på testexemplaret.

Oavsett vilken version du väljer följer Samsung S Pen med i förpackningen, vilket är ett stort plus med tanke på hur många funktioner den låser upp.

Samsung Galaxy Tab S10 FE: specifikationer

Samsung Galaxy Tab S10 FE: design

• Tunn och lätt
• Gedigen konstruktion med IP68-klassning
• Lite väl försiktiga färgval

Det första jag lade märke till var hur bra Galaxy Tab S10 FE:s platta, raka design känns i handen. De skarpa kanterna ger surfplattan ett robust och gediget intryck, medan den matta metallfinishen känns riktigt behaglig under fingrarna. Trots sitt pris i mellanklassen känns den utan tvekan som en premiumprodukt.

Samtidigt kan jag inte påstå att Samsung tar några designmässiga risker med färgvalen. Som jag nämnt tidigare finns den i grå, silver och blå, där den blå varianten utan tvekan är den mest iögonfallande. Den grå modell som jag testade känns däremot lite väl anonym. Jag tycker det är synd att Samsung inte valde några djärvare färger, särskilt när Apple iPad 11-tum (2025) finns i betydligt livligare nyanser som gult och rosa.

Tab S10 FE är inte den största surfplattan jag har använt, med måtten 165,8 × 254,3 mm. Som jämförelse mäter iPad 11-tum 248,6 × 179,5 mm. Däremot är Samsungs surfplatta både tunn och lätt – den väger 500 gram och är bara 6 mm tjock. Den är visserligen inte riktigt lika tunn som Apple iPad Pro 13-tum på 5,1 mm eller Samsung Galaxy Tab S10 Plus på 5,6 mm, men den är fortfarande slankare än många andra surfplattor på marknaden.

Trots sitt smidiga format är Tab S10 FE långt ifrån ömtålig. Den har en IP68-klassning, vilket innebär att den ska tåla både damm och smuts samt överleva ett oavsiktligt dopp i minst en meter vatten, något som fortfarande är ovanligt bland surfplattor.

Jag ville förstås testa det själv och sänkte därför ner surfplattan i 15 centimeter vatten i TechRadars testtank under flera minuter. Den var genomblöt efter testet, men fungerade precis lika bra som innan.

• Design - poäng: 4 / 5

Samsung Galaxy Tab S10 FE: skärm

• Livfulla färger
• Bra kontrast
• Hade gärna fått vara ljusstarkare

Samsung Galaxy Tab S10 FE bjuder kanske inte på en skärm i IMAX-format. Panelen mäter 10,9 tum, och de rundade hörnen gör att den användbara skärmytan blir marginellt mindre. Om du vill ha en större arbetsyta passar sannolikt Galaxy Tab S10 FE+ med sin 13,1-tumsskärm bättre. Trots det levererar skärmen en imponerande upplevelse, även om den har några mindre svagheter.

För att testa panelen streamade jag Blue Planet II i 4K. Jag blev direkt imponerad av detaljrikedomen. De svartvita mönstren på en skimrande bläckfisk var exempelvis knivskarpa och tydligt definierade. Med en pixeltäthet på 249,26 ppi når Tab S10 FE inte riktigt upp till Apple iPad 11-tum (2025) och dess 264 ppi, men i praktiken tror jag att de flesta användare kommer att ha svårt att se någon större skillnad.

Kontrasten imponerar också, särskilt med tanke på att det handlar om en LCD-panel. Havets mörka djup såg djupa och välavgränsade ut, även när de kontrasterades mot solstrålarna som silades genom vattenytan. De vita tonerna är också bra, men de drar en aning åt det kalla hållet. Fjäderdräkten hos en vandringsalbatross och dess unge såg exempelvis något blåare ut än jag hade önskat.

Lyckligtvis är färgåtergivningen mycket naturtrogen i övrigt. Mot det koboltblå havet såg de klarröda tentaklerna hos en brännmanet fantastiska ut, och bilden var faktiskt inte särskilt långt ifrån den som visas på Super Retina XDR OLED-skärmen i min iPhone 16 Pro. För en surfplatta i mellanklassen levererar Tab S10 FE verkligen imponerande färger.

Utöver de något kalla vita tonerna är ljusstyrkan den enda punkt där skärmen inte riktigt övertygar. Den når upp till 800 nits i High Brightness-läget utomhus, men den normala toppljusstyrkan ligger på 600 nits, vilket innebär att den inte är särskilt ljusstark. Det hade varit mindre problematiskt om skärmen inte också varit så pass blank, men jag märkte ibland att den hade svårt att hävda sig mot reflexerna från lysrören i TechRadars testlabb.

Trots detta är skärmen utan tvekan mycket bra för sin prisklass och erbjuder en riktigt trevlig bildupplevelse för en surfplatta i mellanklassen.

• Skärm - poäng: 4 / 5

Samsung Galaxy Tab S10 FE: mjukvara

• Rent och smidigt operativsystem
• Utmärkta funktioner som Circle to Search och Handwriting Help
• Vissa Face Effects känns tveksamma

Samsung Galaxy Tab S10 FE kör One UI 8.5 baserat på Android 16, och gränssnittet känns både lätt och smidigt att använda. Jämfört med flera andra surfplattor jag testat den senaste tiden är det dessutom förhållandevis fritt från onödiga förinstallerade appar – jag var till exempel glad över att slippa se Temu förinstallerat ännu en gång.

Därför känns det desto mer frustrerande att några av de få appar som faktiskt är förinstallerade, som LumaFusion och Clip Studio Paint, kräver en betalning innan de går att använda. Att fylla enheten med appar som i praktiken bara fungerar som reklam för tjänster man förväntas prenumerera på känns helt enkelt lite billigt.

Det är synd, eftersom Samsungs gränssnitt i övrigt känns lättanvänt och erbjuder riktigt bra produktivitetsfunktioner. Att öppna två appar sida vid sida i delad skärm är så enkelt som att dra in två fingrar från skärmens kant och välja den andra appen. Dessutom går det att skapa flera skrivbord för att hålla olika arbetsflöden åtskilda, vilket gör surfplattan till ett mycket bra verktyg för arbete på språng.

Flera av Samsungs egna appar är dessutom riktigt kraftfulla. Med ritappen Penup och den medföljande S Pen gjorde jag en skiss av min katt i ukiyo-e-stil. Appen gjorde det enkelt att ladda ner och anpassa olika akvarell- och tuschpenslar, samtidigt som jag snabbt kunde lägga till lager och använda ett referensfoto. Den har till och med inbyggt stöd för att exportera videor av själva ritprocessen, vilket är en riktigt trevlig funktion för digitala illustratörer.

One UI 8.5 innehåller också flera AI-baserade bildredigeringsverktyg. Att ta bort störande objekt ur bilder är numera ganska vanligt, och Samsungs Circle to Erase fungerar överlag riktigt bra. Den tog snabbt bort en vilsekommen mås och en luftballong från en selfie jag tog en solig kväll. Av någon anledning lyckades den däremot samtidigt förstöra ett hörn av vår filt, utan någon uppenbar anledning.

Jag är betydligt mer tveksam till vissa av Samsungs inbyggda Face Effects. Jag kan förstå poängen med att ta bort blemmor eller jämna ut hudtonen något, men funktioner som "förbättrar" käklinjen eller gör huden ljusare eller mörkare känns, enligt mig, ganska problematiska i en tid då både looksmaxxing och färgism blivit verkliga fenomen. Verktyget Reshape, som låter dig förändra ansikts- och kroppsdrag, känns ännu märkligare. Bortsett från de etiska frågorna lyckades jag mest förvandla mig själv till något som såg ut att höra hemma i en David Cronenberg-film, vilket knappast är det folk efterfrågar på sociala medier.

Som tur är erbjuder Samsung också betydligt mer användbara AI-funktioner. Circle to Search förbryllade mig först, eftersom jag inte lyckades aktivera funktionen med pennan eller via några menyer. Till slut insåg jag att man måste hålla in hemknappen för att starta den kontextbaserade AI-funktionen – och därefter imponerade den verkligen. Jag kunde exempelvis snabbt identifiera en sjödrake i en video och en humla som kröp omkring på en rhododendron.

Samsungs Handwriting Help är också imponerande. Funktionen lyckades snyggt räta upp min allt annat än raka handstil, även om löftet om att den skulle "förbättra bokstavsformerna" känns något överdrivet. Samtidigt ska det sägas att min handstil ser ut som om den skrivits av en fembent spindel efter alldeles för många espressoshots, så det är kanske ett ovanligt svårt test. Ännu mer imponerande var att Samsungs handskriftsigenkänning nästan alltid lyckades tolka mina kråkfötter korrekt – något som inte ens min egen familj brukar klara av.

En av de mer unika funktionerna är möjligheten att lösa matematiska beräkningar direkt i anteckningar. Skriv bara en uträkning, lägg till ett likhetstecken och svaret ska dyka upp automatiskt. Eller åtminstone ibland. I ungefär hälften av fallen vägrade funktionen att samarbeta, vilket gjorde att jag fick sudda och skriva om uttrycken flera gånger innan de kändes igen. Vissa typer av beräkningar fungerade dessutom sämre än andra – rotuttryck gav särskilt ofta felaktiga svar, även om det förstås finns en möjlighet att det är min katastrofala handstil eller mina 25 år gamla mattekunskaper som ställer till det.

På det stora hela känns mjukvaran i Galaxy Tab S10 FE både smidig och praktisk att använda. Jag hade bara gärna skippat apparna bakom betalväggar och några av de mer tveksamma bildredigeringsfunktionerna.

• Mjukvara - poäng: 4 / 5

Samsung Galaxy Tab S10 FE: prestanda

• Mycket bra prestanda för produktivitet
• Spel flyter på bra, för det mesta
• Blir varm under hög belastning

Under skalet drivs Samsung Galaxy Tab S10 FE av Exynos 1580 och finns med antingen 8 GB RAM (modellen jag testade) eller 12 GB RAM. Kretsen levererar prestanda i nivå med exempelvis Snapdragon 7 Gen 3, men kan inte mäta sig med Snapdragon 8-serien eller Apples senaste generation av Apple Silicon.

För vardagliga produktivitetsuppgifter räcker prestandan däremot mer än väl. När jag surfade med många webbläsarflikar öppna märkte jag aldrig någon nämnvärd seghet eller några konstiga beteenden. Inte heller när jag skrev den här delen av recensionen upplevde jag någon fördröjning eller några hack, trots att flera appar låg öppna i bakgrunden. Eftersom jag gärna pressar enheter lite extra provade jag dessutom att streama Louis Theroux's My Scientology Movie i delat skärmläge samtidigt som jag skrev i Google Docs – och både Google Docs och BBC iPlayer fortsatte att flyta på hur smidigt som helst.

Den stabila prestandan gäller även för spel. När jag startade Call of Duty: Mobile blev jag överlag imponerad över hur stabilt det flöt på, även med högupplösta grafikpaket installerade. Visst kunde jag ana ett litet hack då och då, men det påverkade aldrig spelupplevelsen nämnvärt – jag lyckades fortfarande samla på mig flera MVP-utmärkelser i rad.

Genshin Impact bjöd däremot på en betydligt ojämnare upplevelse. Spelet startade med den lägsta grafikinställningen, där grafiken såg ganska trist ut med kantiga modeller och låg detaljnivå. Men så fort jag höjde grafikinställningen till Low fick jag en varning om att surfplattans processor riskerade att överbelastas. Jag trodde därför att Medium skulle bli ospelbart, men till min förvåning flöt spelet faktiskt fortfarande på riktigt bra.

Det får mig att misstänka att den verkliga begränsningen snarare är kylningen än själva processorn. Även i Call of Duty: Mobile blev surfplattan märkbart varm efter ungefär tre matcher i följd, medan Genshin Impact fick enheten att börja kännas ganska het redan efter omkring tio minuter.

Det innebär att du sannolikt inte kommer att stöta på några större problem om du nöjer dig med lite lägre grafikinställningar. Men om du planerar att spela längre stunder skulle jag undvika att pressa surfplattan riktigt lika hårt som jag gjorde.

• Prestanda - poäng: 3,5 / 5

Samsung Galaxy Tab S10 FE: batteri

• Lång batteritid på 20 timmar
• Snabb 45W-laddning

Samsung uppger att Galaxy Tab S10 FE ska klara omkring 20 timmars batteritid, och det stämde i princip exakt med mina tester. Efter att ha streamat en 2K-video kontinuerligt i fem timmar hade batteriet sjunkit till 74 %. Även om batteriförbrukning sällan är helt linjär verkar Samsungs uppskattning ligga mycket nära verkligheten. Det innebär att du utan problem bör kunna använda surfplattan i flera dagar innan den behöver laddas.

När batteriet väl tar slut går det dessutom snabbt att ladda upp igen tack vare stödet för 45 W snabbladdning. I mina tester tog det 1 timme och 44 minuter att ladda från 0 till 100 procent, vilket är ett mycket bra resultat med tanke på batterikapaciteten på 8 000 mAh.

Sammantaget är batteritiden en av Galaxy Tab S10 FE:s stora styrkor. Även om 8 000 mAh inte är den största batterikapaciteten på marknaden gör den relativt kompakta skärmen och den energieffektiva processorn att surfplattan faktiskt håller längre än mer påkostade modeller som Samsung Galaxy Tab S10 Plus. Den når kanske inte riktigt upp till Honor MagicPad 4, som vi rekommenderar som den bästa surfplattan för batteritid, men den levererar ändå en imponerande uthållighet.

• Batteri - poäng: 4,5 / 5

Bör du köpa Samsung Galaxy Tab S10 FE?

Köp den om…

Köp den inte om…

Samsung Galaxy Tab S10 FE: andra alternativ

Så testade vi Samsung Galaxy Tab S10 FE

• Testade den under en vecka
• Provade allt från arbete till spel
• Genomförde specifika tester av skärm, prestanda och batteritid

Jag testade Samsung Galaxy Tab S10 FE under en veckas tid. Under den perioden använde jag den till en rad olika uppgifter – från produktivitetsarbete, som att skriva den här recensionen, till spel och streaming av filmer och TV-serier. Jag provade också flera av surfplattans förinstallerade appar, bland annat Samsung Notes för anteckningar och Penup för teckning.

För att utvärdera skärmen streamade jag Blue Planet II och bedömde dess ljusstyrka, färgåtergivning, kontrast och upplösning. Prestandan testades genom att spela flera olika spel och använda flera appar samtidigt i delat skärmläge. Batteritiden mätte jag genom att streama en 2K-video med medelhög ljusstyrka i fem timmar och därefter kontrollera hur mycket batteriet hade förbrukats.

Jag har testat mobiltelefoner och surfplattor för TechRadar i flera år och har arbetat med teknikjournalistik betydligt längre än så. Dessutom har jag recenserat ett stort antal ritplattor, vilket har gett mig gedigen erfarenhet av att bedöma färgåtergivning och prestanda hos styluspennor.

• Först testad i juli 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Galaxy Tab S11 Ultra: kort sammanfattning

Om du behöver en riktigt stor surfplatta är det svårt att gå fel med Samsung Galaxy Tab S11 Ultra. Den enorma skärmen på 14,6 tum använder ett bildförhållande på 16:10, vilket inte bara ger betydligt mer skärmyta än alternativ som iPads, utan också gör S11 Ultra perfekt för film och serier i bredbildsformat. Den stora skärmen fungerar dessutom väldigt bra för både produktivitet och gaming.

Precis som Samsungs andra Ultra-enheter försöker Tab S11 Ultra erbjuda allt för att rättfärdiga sitt höga pris. Precis som med Galaxy S26 Ultra följer en S Pen med i förpackningen och hela Galaxy AI-paketet drar nytta av den stora skärmen med funktioner som skärmdelning i Gemini Live och ritverktyg som Creative Studio och Sketch to Image. Surfplattan behåller dessutom IP68-klassningen för vatten- och dammtålighet från föregångaren, något som fortfarande är ovanligt bland moderna surfplattor. Samtidigt finns de här funktionerna även i den mindre och billigare 11-tumsmodellen Galaxy Tab S11, så det är knappast huvudskälet till att välja Ultra-modellen.

I övrigt känns det här som ännu en ganska försiktig uppdatering av Tab S10 Ultra, som i sig var lite av en besvikelse. I vår recension av Samsung Galaxy Tab S10 Ultra kritiserades den äldre modellen bland annat för svag batteritid och ett ganska mediokert MediaTek-chip.

Den goda nyheten är att Tab S11 Ultra erbjuder bättre processorprestanda och ungefär 1,5–2 timmar längre batteritid. Den dåliga nyheten är att MediaTek Dimensity 9400+ fortfarande inte kan mäta sig med Snapdragon 8 Elite-chippet i Galaxy S26 Ultra, som är betydligt snabbare. Och det får mig verkligen att ifrågasätta Samsungs beslut att gå från Snapdragon-processorer i Tab S9-serien till MediaTek i både tionde och elfte generationens surfplattor.

Visst erbjuder MediaTek-chippet bättre grafikprestanda och hanterar ray tracing bättre än Snapdragon, vilket stärker surfplattans fokus på gaming. Men jämfört med en ungefär lika dyr iPad Pro med Apple M5-chip – en processor i desktopklass som är kraftfullare än många Windows-laptops – känns Tab S11 Ultra helt enkelt för dyr även för att vara en premiumsurfplatta.

De ganska små uppgraderingarna kommer dessutom tillsammans med ett högre pris jämfört med S10 Ultra och äldre skal och tangentbord från både Tab S10 Ultra och Samsung Galaxy Tab S9 Ultra fungerar inte längre på grund av det tunnare chassit. Det innebär att du även behöver lägga extra pengar på nya tillbehör.

Om du vill ha den största och bästa skärmen för Android-appar, spel och film i bredbild är Galaxy Tab S11 Ultra fortfarande ett riktigt bra val. Men om du vill köra mer professionell mjukvara är en lika dyr iPad Pro fortfarande det bättre köpet.

Galaxy Tab S11 Ultra: pris & tillgänglighet

• Finns tillgänglig sedan september 2025
• Pris från 16 990 kronor för 256 GB lagring
• Finns även med 512 GB och 1 TB lagring
• 5G-modell finns också från 18 990 kronor

• Värde - poäng: 3/5

Galaxy Tab S11 Ultra: specifikationer

Galaxy Tab S11 Ultra: skärm

• Enorm 14,6-tumsskärm gör surfplattan stor och tung
• Samsung fortsätter använda Wacom-teknik för S Pen

Precis som sin föregångare är det svårt att hitta en större och bättre Android-skärm än den enorma OLED-panelen på 14,6 tum i Samsung Galaxy Tab S11 Ultra. Den är dessutom betydligt ljusstarkare än skärmen i föregångaren – från 930 nits upp till 1 600 nits – vilket placerar den på samma nivå som iPad Pro med M5-chip.

Ljusstyrkan är förstås utmärkt inomhus, vilket numera är standard för premiumsurfplattor, men skärmen fungerade också riktigt bra utomhus. Jag tittade på en hel film under en 3,5 timmar lång bussresa vid fönsterplats utan att ens behöva dra för gardinen.

Om du funderar på att använda en surfplatta som ersättare för en laptop erbjuder Tab S11 Ultra faktiskt mer skärmyta än en 14-tums MacBook Pro och den slår dessutom den ungefär lika dyra iPad Pro när det gäller storlek. Däremot har iPad Pro fortfarande en skarpare OLED-panel med en pixeltäthet på 264 ppi jämfört med Samsungs 239 ppi.

Eftersom det här är en Samsung-enhet finns stöd för HDR10+, medan iPad Pro istället satsar på Dolby Vision.

Samsung fortsätter dessutom använda Wacoms elektromagnetiska resonansteknik (EMR) för S Pen, vilket innebär att pennan är passiv och inte behöver något batteri för att skriva eller rita. Nackdelen är däremot att S Pen inte längre har Bluetooth-stöd – precis som pennan som följer med Samsung Galaxy S26 Ultra.

• Skärm - poäng: 5/5

Galaxy Tab S11 Ultra: design

• Vattentålig design
• Tunnare och lättare än Galaxy Tab S10 Ultra

En surfplatta i den här storleken prioriterar främst skärmupplevelsen framför själva designen och därför känns Samsung Galaxy Tab S11 Ultra kanske inte särskilt unik rent visuellt. Jag gillar den rena och stilrena designen, men i grunden är det fortfarande mest en väldigt stor platta – ungefär som de flesta andra Android-surfplattor jag testat.

Precis som Samsung Galaxy Tab S10 Ultra har S11 Ultra fyra högtalare placerade runt kanterna som levererar fullt stereoljud när surfplattan används i liggande läge för film och serier. Under mina tester lät ljudet klart och fylligt och volymen var tillräckligt hög för att fylla ett medelstort rum. Jag kände sällan något behov av att plocka fram hörlurar eller koppla surfplattan till externa högtalare.

Surfplattan har nu bara en frontkamera istället för två som på Tab S10 Ultra, vilket också gjort att skärmflärpen blivit mindre. Kameran sitter fortfarande centrerad längs den långa sidan för att passa videosamtal i liggande läge och ge en naturlig ögonkontakt. Apples iPads har däremot sina kameror längs den korta sidan, vilket är bättre anpassat för stående läge.

Tab S11 Ultra behåller dessutom samma knappplacering som föregångaren, med ström- och volymknappar längs ovansidan i liggande läge – eller höger sida om surfplattan används vertikalt.

S Pen fästs nu magnetiskt längs kanterna istället för på en dedikerad remsa på baksidan som på S10 Ultra, ungefär på samma sätt som Apple Pencil fästs på iPads. Jag skulle dock rekommendera att köpa Samsungs bakstycke eller fodral om du vill förvara pennan säkrare, eftersom det har en nedsänkt skåra för S Pen. Jag upplevde nämligen att magnetfästet inte var tillräckligt starkt och pennan lossnade flera gånger när surfplattan låg i väskan under resor.

Som tidigare nämnt går Galaxy Tab S11 Ultra absolut att använda som ersättare för en laptop tack vare den stora skärmen och Samsung säljer dessutom tangentbordsfodral separat för den som vill gå hela vägen. Under mina tester använde jag dock istället ett trådlöst tangentbord – Logitech MX Keys Mini – tillsammans med ett laptopställ och det fungerade faktiskt bra. Samtidigt blev det knappast en tillräckligt portabel lösning för att enkelt ta med till ett café eller liknande.

• Design -skärm: 4/5

Galaxy Tab S11 Ultra: mjukvara

• Marknadens bästa surfplatteprogramvara för multitasking
• Har nu fler gamingfokuserade funktioner

Samsungs One UI-mjukvara ovanpå Android 16 är fullpackad med funktioner som verkligen kommer till sin rätt på en stor surfplatta jämfört med en mindre telefonskärm. Jag upplevde multitasking som otroligt smidigt, med stöd för upp till tre appar i delad skärm samtidigt – en stor och två mindre – medan ytterligare fem flytande fönster kan läggas ovanpå dessa. Det innebär totalt åtta aktiva appar samtidigt. Att organisera och placera fönster är dessutom så enkelt som att dra dem dit man vill ha dem.

Precis som på andra Galaxy Tab-modeller går det att öppna appar och konversationer via flytande popup-bubblor och med S Pen går det snabbt att öppna anteckningar direkt på skärmen när man bara behöver skriva något snabbt. Jag använde surfplattan för research och anteckningar i Samsung Notes och hela arbetsflödet kändes väldigt enkelt och bekvämt.

För att testa multitasking ordentligt deltog jag i ett videosamtal på ena halvan av skärmen samtidigt som jag spelade ett spel på den andra och dessutom hade ett YouTube-klipp flytande ovanpå allt. Tab S11 Ultra hanterade allt utan problem, utan krascher eller märkbara tapp i bildfrekvens.

Även om Samsungs mjukvara är riktigt bra hade jag samtidigt svårt att komma på särskilt många Android-appar som faktiskt utnyttjar den enorma skärmen fullt ut. Jag laddade ner rit- och målarappen Krita och där fungerade den stora skärmen väldigt bra, med gott om plats för menyer och arbetsyta – nästan som desktopversionen av programmet. Jag testade även videoredigeringsappen LumaFusion och den längre tidslinjen såg riktigt bra ut på den stora skärmen. Samtidigt känns det kanske inte som det starkaste argumentet för att köpa en så dyr surfplatta, eftersom många nog hade klarat sig fint med en mindre modell även för sådana appar.

Det märks också tydligt att Samsung byggt surfplattan med DeX i åtanke. DeX kan användas direkt på surfplattan för att efterlikna en laptopmiljö eller tillsammans med en extern skärm. Gränssnittet känns som en blandning av Windows och macOS, med både en permanent aktivitetsfält och en flytande docka för appar. Min favoritfunktion var möjligheten att snäppa fönster till halva skärmen eller till hörn för att automatiskt skapa kvadranter.

DeX kör surfplattans appar i egna fönster, vilket ibland leder till konstiga proportioner och utdragna gränssnitt i appar som inte är fullt optimerade. Ett sätt jag kom runt detta var att hoppa över apparna helt och istället öppna deras webbversioner via Samsung Internet istället för Chrome, vilket ofta laddade desktopversionerna av sidorna. Det extra steget gör dock att Tab S11 Ultra tappar lite poäng som riktig laptopersättare och i vissa fall är det helt enkelt bättre att köpa en faktisk laptop istället.

One UI 8.5 introducerar dessutom ett riktigt dubbelskärmsläge i DeX när en extern skärm kopplas in, där muspekaren kan röra sig mellan båda skärmarna och fönster enkelt dras mellan dem. Vissa appar anpassar sig också automatiskt beroende på vilken skärm de visas på – desktopläge på den externa skärmen och touchoptimerat läge på surfplattan.

Som någon som inte längre klarar sig med bara en skärm för produktivitet gjorde det här läget faktiskt Tab S11 Ultra till en riktigt användbar arbetsmaskin under testperioden.

När Samsung säger att surfplattan riktar sig till gamingentusiaster menar företaget verkligen allvar. One UI 8.5 introducerar flera nya gamingfunktioner i Tab S11 Ultra, inklusive individuella CPU- och GPU-inställningar per spel, inbyggd kontrollmappning och ett särskilt högprestandaläge. Det finns också stöd för MediaTek HyperEngine, där ray tracing och variable rate shading kan justeras, samt AI-funktioner som kan hoppa över spelintros och automatiskt stänga av reklam i free-to-play-spel.

Galaxy AI-funktionerna drar också nytta av den stora skärmen, exempelvis Sketch to Image som omvandlar skisser till AI-genererade bilder, Note Assist som renskriver handstil och Math Solver som ger mer utrymme för avancerade ekvationer och grafer.

Precis som de flesta av Samsungs telefoner och surfplattor får Galaxy Tab S11 Ultra dessutom sju års support, inklusive sju generationer Android- och One UI-uppdateringar, säkerhetsuppdateringar, hårdvarusupport och stöd för självreparation. Eftersom surfplattor ofta används betydligt längre än telefoner känns den långsiktiga supporten extra välkommen här.

Galaxy Tab S11 Ultra: prestanda

• Helt okej för Android, men inte i närheten av iPad Pro
• Jag önskar verkligen att den hade haft Snapdragon 8 Elite istället

Det största problemet med Samsung Galaxy Tab S11 Ultra är att den hamnar i ett väldigt svårt läge jämfört med iPad Pro och dess Apple M5-chip i desktopklass – en processor som faktiskt är kraftfullare än många Windows-laptops. Visst är MediaTek Dimensity 9400+ ett kompetent mobilchip och en tydlig uppgradering jämfört med Dimensity 9300+ i Tab S10 Ultra – Samsung själva pratar om en CPU-förbättring på 15–20 % – men Tab S11 Ultra kommer fortfarande inte ens nära M5-prestandan.

MediaTek Dimensity 9400+ är tydligt byggt med gaming i fokus och marknadsförs mot spelare. Även om det vinner vissa grafiktester halkar det efter ordentligt när det gäller ren processorprestanda jämfört med Qualcomms senaste Snapdragon-chip som används i Samsungs egna telefoner. Och med tanke på surfplattans höga pris har jag svårt att motivera den som en ren gamingprodukt. Jag förstår faktiskt inte varför Samsung inte bara använde Snapdragon 8 Elite från Samsung Galaxy S25 Ultra istället.

I Geekbench presterar fjolårets S25 Ultra faktiskt bättre än Tab S11 Ultra i tre av fyra tester. Telefonen vinner i single-core (2 847 mot 2 633), multi-core (9 408 mot 8 633) och även Vulkan-testet som fokuserar på GPU-prestanda (23 871 mot 22 023). Det enda test där Tab S11 Ultra tar ledningen är OpenCL, också ett grafiktest, där surfplattan får 20 468 poäng jämfört med S25 Ultras 17 871.

Gaming fungerar samtidigt bäst tillsammans med en extern handkontroll, så det är positivt att Samsung förbättrat stödet för tredjepartskontroller i S11 Ultra. Nackdelen är förstås att man då behöver bära med sig ytterligare ett tillbehör om man vill spela på resande fot.

Eftersom en surfplatta kan hantera värme betydligt bättre än en telefon kan jag bara föreställa mig hur mycket bättre Snapdragon 8 Elite hade kunnat prestera här utan samma typ av värmestrypning som uppstår i ett kompakt telefonchassi. Samsung hade till och med kunnat överväga Snapdragon X-processorerna i Samsung Galaxy Book-serien om företaget verkligen ville konkurrera med iPad Pro på allvar. Istället känns Tab S11 Ultra fortfarande som en mellanklassurfplatta med enorm skärm – precis som Tab S10 Ultra gjorde.

Och även om man helt bortser från iPad Pro är det svårt att motivera Tab S11 Ultra framför en lika dyr laptop med betydligt bättre specifikationer, exempelvis Lenovo Legion Slim 5 med AMD Ryzen 7-processor och Nvidia RTX 5060-grafikkort. Den kostar ungefär lika mycket och inkluderar dessutom tangentbord från start, medan Tab S11 Ultra kräver Samsungs Pro Keyboard för ytterligare 349,99 dollar / 329 pund / 599 australiska dollar för att ens börja konkurrera som en seriös laptopersättare.

• Prestanda - poäng: 3/5

Galaxy Tab S11 Ultra: batteri

• Bättre batteritid än Tab S10 Ultra trots tunnare chassi

Batteritiden i Samsung Galaxy Tab S11 Ultra har förbättrats något jämfört med föregångaren, tack vare ett batteri som vuxit med ytterligare 400 mAh och det mer energieffektiva MediaTek Dimensity 9400+-chippet.

Jag testade batteriet genom att streama en video i 1080p med skärmen på maximal ljusstyrka och det tog 11 timmar innan batteriet tog slut. Som jämförelse klarade Samsung Galaxy Tab S10 Ultra ungefär 9 timmar i ett liknande test som genomfördes av våra Future Labs förra året.

Snabbladdningen på 45 W fyllde dessutom batteriet imponerande snabbt. Under mina tester nådde Tab S11 Ultra 20 % på 15 minuter, 35 % efter 30 minuter och full laddning på ungefär 1 timme och 45 minuter.

Tab S10 Ultra använder samma laddning på 45 W, medan iPad Pro med M5-chip officiellt är klassad för 40 W. Apple säger däremot att surfplattan kan stödja upp till 60 W snabbladdning med kraftigare nätadaptrar, exempelvis samma typ som används till en MacBook.

• Batteri - poäng: 4/5

Bör du köpa Samsung Galaxy Tab S11 Ultra?

Köp den om...

Köp den inte om...

Så testade vi Samsung Galaxy Tab S11 Ultra

Från den ursprungliga skribenten;

Jag använde Samsung Galaxy Tab S11 Ultra i två veckor både som arbetssurfplatta och som min huvudenhet för film, serier och gaming utanför arbetstid. Jag tog även med den på semester för att titta på film och spela under resor och väntetider.

Jag loggade in med mina arbetskonton och installerade appar som Slack och Google Meet. För att testa gamingfunktionerna laddade jag dessutom ner SimCity BuildIt, Age of Empires Mobile och Asphalt Legends, samt streamade spel via Steam Link. Jag parade dessutom ihop surfplattan med en 8BitDo controller via Bluetooth för att få en mer komplett spelupplevelse under testperioden.

För att testa hållbarheten sänkte jag ner surfplattan i köksvasken fylld med vatten och sköljde den flera gånger.

Jag fick däremot inte Samsungs tangentbordsfodral med styrplatta som testenhet, så istället använde jag mitt Logitech MX Keys Mini-tangentbord tillsammans med en Logitech MX Anywhere för att testa surfplattan som ersättare för en laptop. Tab S11 Ultra kopplades även till min portabla ZSUS portable USB-C monitor.

Jag genomförde dessutom egna prestandatester och benchmarks av Galaxy Tab S11 Ultra med hjälp av program som Geekbench samt batteritester för videouppspelning.

• Först testad i maj 2026
• Även testad av Amanda Westberg
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Boox Go 10.3 Gen II Lumi: kort sammanfattning

När det gäller e-papperssurfplattor för anteckningar erbjuder Boox några av de mest mångsidiga alternativen tack vare sitt Android-baserade operativsystem, och Boox Go 10.3 (Gen II) Lumi är utan tvekan den bästa av dem – trots sitt något omständliga namn. Från och med nu kommer vi helt enkelt att kalla den för Lumi.

Vi gillade redan originalmodellen och beskrev den reMarkable-liknande surfplattan som ett nöje att använda i vårt test av Boox Go 10.3. Genom att bara lägga till ett frontljus och göra batteriförbrukningen mer effektiv har den kinesiska tillverkaren gjort andra generationen ännu bättre.

Även om skärmen är något långsammare än vad vi har upplevt på andra enheter, som Kindle Scribe från 2024 och 2025, ger frontljuset betydligt bättre kontrast, vilket gör det enklare att läsa – oavsett om det handlar om en e-bok eller handskrivna anteckningar. Vi bör dock nämna att det även finns en Gen II-modell utan frontljus, men enligt oss gör den belysta skärmen e-papperssurfplattan betydligt mer användbar i alla situationer. Med frontljuset blir den dessutom ett verkligt alternativ till Kindle Scribe – återigen tack vare det Android-baserade operativsystemet som ger användaren tillgång till Google Play Store.

Den tidigare nämnda långsamma skärmen är däremot en besvikelse. Varje gång vi väckte Lumi för att läsa eller skriva behövde skärmen uppdateras ett par gånger (tydligt markerat med texten "Rendering" när enheten väcks direkt till det inbyggda biblioteket) innan den stabiliserade sig. Sidvändningarna fungerar visserligen bra, men även här är Amazons Kindle Scribe-modeller från 2025 ett snäpp snabbare. Kort sagt verkar skärmens prestanda inte ha förbättrats jämfört med första generationens Go 10.3.

Vi kan leva med den något långsammare skärmen, men vi har svårt att förstå varför Boox valde att pensionera styluspennan som följde med den ursprungliga Go 10.3, eftersom den var betydligt bättre än den medföljande InkSense Plus-pennan. Den nya stylusen glider inte lika mjukt över skärmen när vi skriver och är dessutom tyngre, vilket försämrar den viktigaste delen av användarupplevelsen.

Så hur gärna vi än skulle vilja säga att Lumi är en förbättring jämfört med sin föregångare – vilket den faktiskt är på ett par områden – känns det som att Boox har tagit två steg framåt (med frontljuset och batteritiden), men samtidigt ett steg tillbaka med styluspennan.

Boox Go 10.3 Gen II Lumi: pris & tillgänglighet

• Tillkännagavs i mars 2026
• Pris 4 599 kronor

Med tillägget av ett frontljus är Boox Go 10.3 (Gen II) Lumi betydligt dyrare än den ursprungliga Go 10.3 vid lanseringen. Den nya modellen kostar 4 599 kronor kronor, vilket är omkring 800 kronor mer än vad originalet kostade när det lanserades 2024.

Det är en rejäl prishöjning, men med tanke på hur mycket dyrare teknik blivit till följd av RAM-bristen är vi inte särskilt förvånade. Priset är fortfarande konkurrenskraftigt jämfört med konkurrenter som Amazon Kindle Scribe (3:e generationen, 2025) med 32 GB lagring, medan Lumi erbjuder dubbelt så mycket lagringsutrymme. Lägg därtill flexibiliteten hos Android, så kan Lumi utan tvekan ses som ett mer prisvärt alternativ (även jämfört med reMarkable-modellerna). Samtidigt gör den övergripande prestandan och användarupplevelsen att vi tvekar inför att rekommendera den framför konkurrenterna.

Om frontljuset inte är viktigt kan du välja Gen II-versionen utan denna funktion. Båda Gen II-modellerna från Boox levereras med InkSense Plus-stylusen och ett magnetiskt fodral med automatisk väckning och viloläge.

• Värde: 4/5

Boox Go 10. Gen II Lumi: specifikationer

Boox Go 10. Gen II Lumi: design & skärm

• Snygg och lätt e-papperssurfplatta, men en klumpig stylus
• 10,3-tums E Ink-skärm med bra kontrast
• Texturerad baksida ger bättre grepp

Med sitt äggskalsvita chassi och sina metalliska detaljer tyckte vi att första generationens Boox Go 10.3 var en riktigt snygg surfplatta, så vi är glada över att se att Gen II-versionen i stort sett är oförändrad. Den enda märkbara skillnaden är en något mer texturerad baksida som ger bättre grepp, vilket är viktigt på en så tunn enhet som modellerna i Go-serien. Det är också värt att nämna att de två Gen II-versionerna är identiska rent fysiskt, men modellen utan frontljus väger cirka 14 gram mindre eftersom den saknar LED-belysning.

Trots sitt tunna format väger Lumi bara 364 gram, vilket faktiskt är mindre än första generationens Go 10.3 som vägde 375 gram trots att den saknade frontljus. Den nya modellen är visserligen omkring 0,2 mm tjockare än föregångaren, men det är en så liten skillnad att den knappt märks.

Det är fortfarande en mycket tilltalande enhet och trots den tunna konstruktionen har den dubbla högtalare på var sin sida om USB-C-porten på undersidan, tillsammans med en mikrofon. Den enda fysiska knappen är ström-/viloknappen på ovansidan. Däremot finns ingen microSD-plats för att utöka lagringsutrymmet. Den bredare skärmramen på ena sidan ger gott om plats för handen, men att hålla en så tunn enhet under längre stunder är inte nödvändigtvis särskilt ergonomiskt. Lägger du dessutom till det medföljande fodralet blir surfplattan bara tyngre.

Vi behöver också säga några ord om fodralet. Det är klätt i konstmocka och har tyvärr den avtagbara flik som vi verkligen ogillar. Det bruna mockaliknande materialet börjar dessutom tappa sin lyster redan efter några dagars användning, så vi är tveksamma till hur väl det kommer att hålla över tid. Vi har också svårt att förstå varför Boox fortsätter att göra den magnetiska fliken avtagbar. Det här har varit fallet på de senaste Boox-enheterna vi testat och vi tycker att det är irriterande.

På tal om stylusen är den magnetiska infästningen helt okej, men precis som på de flesta liknande enheter är den inte tillräckligt stark för att hålla pennan säkert på plats under transport. Du behöver därför förlita dig på fodralet.

Boox har också bytt ut pennan och levererar nu InkSense Plus-stylusen, som har en tjockare spets och inte glider lika mjukt över skärmen som föregångaren. Den är dessutom något tyngre, vilket gör att den känns klumpigare i handen. Enligt oss försämrar det precisionen när vi skriver eller ritar på skärmen. Som vi har konstaterat tidigare kan stylusen vara avgörande för användarupplevelsen på en e-papperssurfplatta. Tyvärr håller Boox, precis som reMarkable, på att överge stöd för EMR-teknik i sina skärmar, vilket innebär att du inte längre kan använda en stylus från en tredjepartstillverkare med Lumi.

Boox har inte avslöjat vilken E Ink-teknik som används här, men den 10,3 tum stora skärmen med en upplösning på 300 ppi levererar ändå en bra upplevelse. Den har inte den varmare, gulaktiga ton som vi har sett på vissa andra Boox-enheter, och frontljusets stegvisa justeringar för både ljusstyrka och färgtemperatur fungerar utmärkt. Det ger text och handskrivna anteckningar betydligt bättre kontrast, vilket gör Lumi till en klart bättre läsplatta än sin föregångare.

• Design & skärm: 4/5

Boox Go 10. Gen II Lumi: mjukvara

• Kör ett anpassat operativsystem baserat på Android 15
• Relativt rent användargränssnitt, men det tar tid att vänja sig
• Många bra förinstallerade appar, samtidigt som Google Play Store gör den mycket mångsidig

Medan den ursprungliga Go 10.3 från 2024 körde Android 12 har Lumi (och dess billigare syskonmodell) uppgraderats till Android 15, om än i en kraftigt anpassad och avskalad version av Googles operativsystem. Du har fortfarande full tillgång till Google Play Store, vilket innebär att du i teorin kan installera vilken Android-app som helst. Samtidigt är e-papperssurfplattor knappast avsedda för att streama video eller spela spel.

Med det sagt levereras i princip alla Boox-enheter med flera inbyggda appar som är riktigt bra i sig själva och som dessutom har förbättrats över tid. De känns numera mer strömlinjeformade än tidigare. Det betyder dock inte att användarupplevelsen är särskilt enkel – om du aldrig har använt en Boox-enhet tidigare kommer det att ta ett tag innan du hittar rätt bland alla funktioner, eftersom många mindre inställningar fortfarande är gömda i undermenyer.

Det som skiljer Go-serien från andra Boox-surfplattor är navigeringen på startskärmen. Huvudmenyn är placerad vertikalt längs vänsterkanten, där biblioteket är standardvyn. Du kan dock anpassa huvudmenyn i inställningarna och själv välja vilka appar som ska visas eller döljas.

Möjligheterna att anpassa användarupplevelsen har aldrig varit något problem för Boox. Du kan välja mellan flera alternativ för systemvisning och gester, och även finjustera de enskilda inbyggda apparna efter eget tycke. Till och med NaviBall är helt valfri och kan konfigureras för att utföra en mängd olika funktioner.

Kontrollcentret har inte förändrats särskilt mycket de senaste åren, och vi är fortfarande inte övertygade om att en AI-assistent är särskilt nödvändig på en e-pappersenhet. Samtidigt kan vi tänka oss att vissa avancerade användare uppskattar möjligheten.

Precis som tidigare kan du logga in på flera molntjänster, däribland Google Drive och Dropbox. Det finns även fullt stöd för Evernote och OneNote, och du kan ladda ner andra produktivitetsappar vid behov. Tänk dock på att alla tredjepartsappar inte är optimerade för den här typen av enhet.

En av funktionerna vi verkligen uppskattar på Boox mer avancerade anteckningssurfplattor är stödet för OTG (On-The-Go). Det innebär att vi kan ansluta en extern hårddisk eller en portabel SSD direkt till USB-C-porten för att överföra filer. Faktum är att det är den metod vi använder mest, trots att BooxDrop är en smidig lösning för molnöverföring. Numera bryr vi oss knappt ens om att logga in på vårt Google Drive-konto på en Boox-enhet.

Det finns egentligen väldigt lite att klaga på när det gäller mjukvaran – det är istället skrivupplevelsen som drar ner helhetsintrycket.

• Mjukvara: 4,5/5

Boox Go 10. Gen II Lumi: användning

• Skärmens höga kontrast med frontbelysningen ger en mycket trevlig läsupplevelse
• Den medföljande pennan är däremot inte lika bra att skriva med som den tidigare modellen

En enhet kan se fantastisk ut och erbjuda riktigt bra mjukvara, men i slutändan är det användarupplevelsen som avgör hur bra den faktiskt är. Det är precis där Go 10.3 Gen II Lumi hamnar – den gör mycket rätt, inte minst när det gäller läsning, men dess viktigaste funktion, att skriva, är en besvikelse.

Läsning

Att läsa på Lumi är riktigt trevligt. Frontbelysningen gör att texten framträder betydligt bättre och ger en kontrast som den första generationen saknade. Sidvändningarna är också tillräckligt snabba och skärmen reagerar bra på både tryck och gester.

Samtidigt tycker vi att den känns lite långsam för en e-papperssurfplatta som lanserades 2026. Varje gång vi väckte Lumi under testperioden tog det exempelvis en stund innan en e-bok öppnades från den inbyggda biblioteksappen.

Det såg ut som att appen uppdaterade skärmen två gånger innan sidan slutligen renderades. Som jämförelse tar tredje generationens Kindle Scribe från 2025 visserligen en eller två sekunder på sig att öppnas, men den flimrar inte och uppdaterar inte sidan på samma sätt – upplevelsen känns betydligt mjukare när enheten väcks. Detsamma gäller Kobo Libra Colour och Kindle Paperwhite från 2024.

Boox avslöjar inte vilken E Ink-teknik som används här, men bortsett från att skärmen är något långsam när enheten väcks har vi egentligen inget att klaga på när det gäller läsupplevelsen. Böcker och bilder visas skarpt och tydligt, särskilt med frontbelysningen aktiverad.

Skrivande

Samma förbättrade kontrast med frontbelysningen gäller även i anteckningsappen, där handskriven text ser skarp och tydlig ut på skärmen. Däremot är själva skrivupplevelsen inte lika bra som på första generationens Go 10.3, eftersom Boox har bytt ut den medföljande pennan.

Den tidigare pennan hade en tunnare spets som gled betydligt smidigare över skärmen. Den nya InkSense Plus-pennan är tyngre och den något grövre spetsen känns som att den måste dras över skärmen med större kraft för att lämna ett streck. Den upplevs helt enkelt som klumpigare.

Boox har dessutom gått ifrån EMR-skärmar, vilket innebär att du inte längre kan byta ut pennan mot en annan modell. Vi testade en äldre Boox-penna (som tidigare följde med Note-serien), men den fungerade inte. Det är verkligen synd, eftersom skrivandet är Lumis främsta användningsområde och just den upplevelsen blir en besvikelse.

Den inbyggda anteckningsappen är däremot mycket funktionsrik. Faktum är att den sannolikt erbjuder fler funktioner än genomsnittsanvändaren behöver, men för studenter, lärare och forskare är den ett utmärkt verktyg.

• Användarupplevelse: 3,5/5

Boox Go 10. Gen II Lumi: prestanda

• Bra prestanda i de flesta lägen, förutom när enheten väcks
• Märkbar ghosting, särskilt i anteckningsappen
• Exceptionell batteritid för en Android-enhet

Lumis övergripande prestanda är något av en blandad upplevelse. Den använder visserligen ett kraftfullare chipset – Qualcomm Snapdragon 690 – jämfört med originalets Snapdragon 680, men det har egentligen inte gjort någon större skillnad för hur snabbt enheten utför sina uppgifter.

Det är inte en kritik, utan snarare en iakttagelse. Amazons senaste Kindle Scribe-modeller är helt enkelt snabbare. Sidvändningarna sker så fort att man knappt hinner uppfatta dem, och fördröjningen mellan pennans rörelse och strecket som visas på skärmen är i princip obefintlig. Lumi är bara en aning långsammare på båda dessa punkter, men skillnaden märks om man använder den sida vid sida med Kindle Scribe (3:e generationen) från 2025.

Den långsamma uppstarten när skärmen väcks är också något som har stört oss, och vi har redan nämnt den mindre lyckade skrivupplevelsen. Dessutom är vi förvånade över hur mycket ghosting som fortfarande förekommer på Boox-enheter, inklusive Lumi – något Amazon helt har lyckats eliminera på sina Kindle-modeller. Ghostingen syns faktiskt i nästan alla bilder i den här recensionen, även i bildgalleriet.

Där Lumi verkligen briljerar är batteritiden. Den använder fortfarande samma batteri på 3 700 mAh som första generationen, men oavsett vilka mjukvaruoptimeringar Boox har gjort räcker batteriet nu i veckor snarare än dagar. Det är den första Android-baserade digitala anteckningsboken vi har testat som erbjuder en batteritid i klass med Kindle Scribe, även om den naturligtvis varierar beroende på hur enheten används.

I vårt fall, med ungefär en timmes läsning och 30 minuters skrivande per dag, räckte batteriet i 17 dagar. Frontbelysningen var inställd på medelhög ljusstyrka och en liknande nivå av varmton, Wi-Fi var aktiverat hela tiden medan Bluetooth var avstängt.

Att använda molntjänster påverkade inte batteritiden nämnvärt, medan mer intensiv webbsurfning drog lite extra ström – men inte särskilt mycket.

Laddningstiden var genomsnittlig. Batteriet på 3 700 mAh gick från 19 till 100 procent på knappt två timmar med en väggladdare och en högkvalitativ USB-C-kabel.

• Prestanda: 3,5/5

Bör du köpa Onyx Boox Go 10.3 (Gen II) Lumi?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi Onyx Boox Go 10.3 (Gen II) Lumi

Jag har testat ett stort antal e-boksläsare och e-papperssurfplattor för anteckningar för TechRadar, vilket gör att jag har goda förutsättningar att jämföra Boox Go 10.3 (Gen II) Lumi med sina konkurrenter.

Precis som med alla liknande enheter jag tidigare har testat var det första jag gjorde att logga in på Google Play Store och ladda ner Kindle- och Kobo-apparna. Därefter använde jag OTG-stödet för att överföra e-böcker direkt från en portabel SSD via USB-C-porten, men jag testade även BooxDrop och filöverföring via Google Drive för att utvärdera de olika tjänsterna.

Lumi blev sedan min dagliga e-boksläsare och anteckningsenhet under fyra veckor. Jag använde den i genomsnitt två till tre timmar om dagen för både läsning och skrivande. Jag är ingen konstnär, så jag testade inte ritfunktionerna.

Av ren nyfikenhet laddade jag även ner Geekbench 6 från Google Play Store för att mäta processorns prestanda. Dessutom överförde jag några MP3-filer till enheten för att testa de inbyggda högtalarna.

• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar
• Först testad i juli 2026

Nya reMarkable Paper Pure är en imponerande skrivplatta, men den möter hård konkurrens på marknaden för e-ink-plattor. Om du funderar på att köpa en är det därför värt att ta en titt på alternativen för att se om det finns någon modell som passar dig bättre. Vi har testat flera utmärkta e-ink-plattor och har samlat våra favoriter här nedanför.

reMarkable Paper Pure har en skärm på 10,3 tum, vilket är den vanligaste storleken för den här typen av platta. Om du däremot vill ha mer utrymme att skriva på har reMarkable Paper Pro en betydligt rymligare skärm på 11,8 tum. Om du istället vill ha något riktigt kompakt är Kobo Libra Colour och reMarkable Paper Pro Move ungefär lika små som en mobil och kan till och med få plats i bakfickan.

Även om många av dagens bästa läsplattor är vattentåliga blir det betydligt ovanligare när man även lägger till stöd för handskrift. Ett tydligt undantag är tidigare nämnda Kobo Libra Colour, som har en IPX8-klassning. Om du ofta råkar spilla eller vill kunna anteckna i badet är det alltså modellen för dig.

En av få saker vi verkligen har att klaga på hos reMarkable Paper Pure är att den saknar frontbelysning. Det kan vara frustrerande om du behöver arbeta i sämre ljusförhållanden, särskilt om du även tänker använda den för läsning. Nästan alla plattor i listan här nedanför har frontbelysning – på de flesta går ljusstyrkan att justera och på vissa kan du dessutom ändra färgtemperaturen.

Scrolla vidare för vår sammanställning av de bästa e-ink-plattorna vi har testat, inklusive reMarkable Paper Pure. Klicka på knappen Visa detaljer för en sammanfattning av de viktigaste för- och nackdelarna med varje modell samt en länk till vårt fullständiga och djupgående test.

Bästa skriv- och läsplattorna

• PocketBook Q är en ny läsplatta med en skärm på 5,84 tum
• Den är tunnare och lättare än de flesta konkurrenter i mobilstorlek
• Den kör däremot inte Android, vilket begränsar vilka appar du kan använda

Det verkar finnas ett växande intresse för små läsplattor. Efter Boox Palma-serien, Viwoods AiPaper Reader och de ännu mindre Xteink-enheterna kommer nu PocketBook Q i ett format ungefär som en mobiltelefon.

Den nya läsplattan har en 5,84-tums E Ink Carta 1300-pekskärm med en upplösning på 788 x 1 576 pixlar. Den har även frontbelysning där både ljusstyrka och färgtemperatur kan justeras, 1 GB RAM, 32 GB lagring och ett batteri på 1 550 mAh som enligt tillverkaren ska räcka till mer än en månads läsning på en enda laddning.

Den mäter 154 x 75,8 x 6,5 mm och väger 130 gram, vilket gör den både mindre och lättare än Boox Palma 2 Pro och Viwoods AiPaper Reader. Skärmen är dock också mindre, eftersom båda dessa modeller har skärmar på 6,13 tum.

PocketBook Q placerar sig alltså någonstans mellan dessa enheter och modeller som Xteink X4 Pro, som har en betydligt mindre skärm på 4,3 tum.

Appar finns, men den kör inte Android

PocketBook Q har även fysiska knappar på sidan som kan användas för att bläddra mellan sidor och fungerar med Libby för att låna digitala biblioteksböcker. Den har dessutom stöd för ett stort antal filformat för både e-böcker och ljudfiler.

Den är IPX4-klassad för att tåla stänk och fukt och har dessutom en text-till-tal-funktion.

Ett antal appar finns förinstallerade, däribland en bokbutik, webbläsare och ordbok. Men PocketBook Q kör inte Android. I stället används PocketBook OS, ett Linux-baserat operativsystem, vilket innebär att du inte får tillgång till det stora apputbud som finns på Android.

Det hjälper visserligen till att hålla enheten fokuserad på just läsning och minimera distraktioner, men innebär också att du inte kan installera exempelvis Kindle- eller Kobo-apparna. Det är en viktig skillnad jämfört med modeller från Boox och Viwoods, medan upplägget ligger mer i linje med Xteink.

Om PocketBook Q låter intressant väntas den lanseras i Europa under fjärde kvartalet 2026, med ett rekommenderat pris på 199 euro (cirka 2 200 kronor). Något exakt svenskt lanseringsdatum eller pris har dock ännu inte bekräftats.

• reMarkable Paper Pro levereras inte med Android, men en YouTuber har löst det
• Portningen är inte perfekt, men åtgärdar flera av läsplattans brister
• YouTubern vill släppa en mer lättinstallerad version av Android 13-portningen

Vi älskade reMarkable Paper Pro när vi recenserade den första gången 2024. Den här eleganta skrivplattan kombinerar en stor E Ink-färgskärm med snabb respons när du skriver och ett avskalat operativsystem utan distraktioner. Resultatet är en riktigt bra helhet, även om vi tyckte att den ofta saknade fler funktioner än den erbjöd.

Det är en av nackdelarna med reMarkables egenutvecklade Linux-baserade operativsystem. Det håller distraktionerna till ett minimum så att du kan fokusera på att skriva, men innebär samtidigt att många viktiga appar helt enkelt inte finns tillgängliga för plattan. Lösningen, som YouTubern Chalid Raqami upptäckte, är helt enkelt att installera Android själv.

Att köra Android 13 på reMarkable Paper Pro innebär flera stora fördelar. Du kan använda Bluetooth-tangentbord från tredje part istället för det dyra officiella tangentbordsfodralet, köra appar som Kindle och Microsoft OneNote – inklusive stöd för pennan – och kanske bäst av allt växla mellan Android 13 och det ursprungliga operativsystemet med en knapptryckning.

Att få Android att fungera på plattan var dock inte helt enkelt till en början.

Det största problemet är plattans blygsamma 2 GB RAM och relativt svaga fyrkärniga processor. Raqami säger att han lade mycket tid på att optimera sin version för att den inte skulle kännas frustrerande långsam och lyckades till slut få den till en nivå där plattan bekvämt kan köra en Android-app åt gången.

Långt ifrån perfekt, men fantastiskt ändå

Som du kan se i videon, och som Raqami själv medger, är användarupplevelsen långt ifrån optimerad. Det finns fortfarande en del fördröjningar och små buggar, som att färger dyker upp och försvinner när man scrollar genom Kindle-biblioteket. Det är definitivt inte lika stabilt som man skulle förvänta sig av en officiell Android-version, men det är priset man får betala när man försöker få ett system att köra ett operativsystem som det aldrig var avsett för.

I gengäld får du en betydligt mer kapabel platta när det gäller vilka appar den kan köra, vilket kanske får dig att önska att du själv kunde installera Android 13 på din Paper Pro.

Om du är villig att återskapa Raqamis arbete kan du faktiskt sätta igång redan nu. För alla andra säger han att han arbetar på att släppa sin egen version av portningen i form av ett enklare installationspaket. Av flera olika anledningar kommer det dock att dröja ett tag innan paketet är tillräckligt finslipat för en bredare lansering.

Under tiden säger han att vissa tidiga testare eventuellt kommer att kunna hjälpa honom att finslipa Android-portningen genom att testa den före lanseringen. Även här får vi dock vänta och se om och när den möjligheten dyker upp.

Alternativt kan du välja Onyx Boox Go 7. Den har ingen fullfärgsskärm, men är en imponerande Android-baserad läsplatta som vi verkligen gillade när vi recenserade den tidigare i år. Bäst av allt är att den levereras med fullt Android-stöd redan från början, så inget hemmabygge krävs.

Under en lång period i början av 2000-talet var Apple teknikbranschens stora förebild. Företaget radade upp framgångsrika produkter och verkade näst intill oförmöget att göra fel. När iPad lanserades möttes den visserligen av en hel del kritik – inte minst från den tidigare vd:n för konkurrenten Microsoft.

Höll tillbaka förväntningarna

Bill Gates var länge en stark förespråkare för surfplattor och hade under många år försökt etablera formatet på bred front.

I en intervju med den numera nedlagda webbtidningen BNET tonade Microsofts medgrundare ned vilken påverkan han trodde att den första iPad-modellen skulle få. Bara en månad efter lanseringen menade han att surfplattan sannolikt inte skulle slå igenom eftersom många användare fortfarande skulle sakna fysiska inmatningsalternativ.

Facit blev förstås ett helt annat. iPad blev en enorm framgång under de kommande åren, så pass stor att Microsoft följde efter 2012 med den första modellen i den numera populära Surface-serien – Surface med Windows RT.

En man före sin tid

Även om Microsofts försök att konkurrera med Apple på surfplattemarknaden då uppfattades som en reaktion på iPad, spelade företaget under Bill Gates ledning en viktig roll i att introducera den här produktkategorin långt tidigare.

Surfplattans ursprung är omtvistat. Steve Jobs skissade exempelvis på en liknande enhet redan 1983, och ännu äldre idéer finns dokumenterade i olika forskningsartiklar, förslag och ritningar. Den första surfplattan med penninmatning och handskriftsigenkänning var dock Linus Technologies Write-Top från 1987. Den typen av enheter fick däremot aldrig något större genomslag.

Mer än tio år senare försökte Microsoft väcka intresset för surfplattor på nytt med Microsoft Tablet PC, vars första modeller lanserades 2003. Även dessa blev ett kommersiellt misslyckande.

Apple var visserligen först med att göra surfplattan till en verklig succé, men dagens Microsoft Surface Pro-modeller står starka på egna meriter och har etablerat sig som ett självklart alternativ på en mycket konkurrensutsatt marknad.

• AI-verktyget återskapar Tom Riddles dagbok från Harry Potter
• Det använder en bildbaserad LLM-modell som läser dina handskrivna meddelanden som PNG-bilder
• Gränssnittet är medvetet enkelt, men installationen är desto mer komplicerad

Harry Potter-fans, se hit – någon har lyckats utveckla en funktion som låter dig prata med självaste Lord Voldemort via en av de bästa e-boksläsarna på marknaden. Nästan i alla fall.

Den kanadensiske utvecklaren Maxime Rivest använde Claude Fable 5 för att återskapa Tom Riddles berömda dagbok från Harry Potter och Hemligheternas kammare som en interaktiv AI-modifikation för reMarkable Paper Pro och resultatet är minst sagt imponerande.

Precis som dagboken fungerar i boken och filmatiseringen från 2002 låter "Riddle" dig skriva ett meddelande på din e-boksläsare med hjälp av pennan. Efter en kort stund tonas texten bort från skärmen, och strax därefter skrivs ett svar fram i en animerad kursiv handstil som påminner om Tom Riddles egen. Effekten ger känslan av att någon svarar dig från en annan värld.

Visst ser det smart ut? Allt detta är förstås möjligt tack vare AI.

Rivest, som använde reMarkable Paper Pros lokala mjukvaruutvecklingspaket (SDK) för att skapa verktyget, säger att målet var att utveckla en interaktiv AI-upplevelse som känns som att skriva i ett vanligt anteckningsblock. Här finns inga pekskärmsknappar, tangentbord eller animerade chattbubblor – i stället är allt avskalat och enkelt.

Funktionen bygger på en bildkompatibel LLM-modell. När du skriver en anteckning eller en fråga för hand sparas den som en PNG-bild, som sedan skickas vidare till AI-modellen. Därefter genereras ett svar som skickas tillbaka till E Ink-skärmen. Enligt projektets GitHub-sida fungerar "Riddle" med API från OpenAI, OpenRouter och Groq samt med lokala servrar som stöder bildinmatning.

Det är däremot inte helt enkelt att installera verktyget. Till att börja med fungerar det endast på reMarkable Paper Pro i utvecklarläge och kräver dessutom att en särskild launcher är installerad. På projektets GitHub-sida finns även följande varning:

"Det här modifierar din enhet. Programmet körs med root-behörighet, stoppar tillverkarens användargränssnitt (i takeover-läge) och styr E Ink-motorn direkt. Det har endast testats på en reMarkable Paper Pro (ferrari, aarch64, OS 3.26–3.27). Det kanske inte fungerar på andra modeller eller operativsystemsversioner, och du använder det helt på egen risk. Projektet har ingen koppling till reMarkable AS. Se till att SSH-åtkomst fortfarande fungerar innan du installerar något – det är din säkerhetslina."

Sedan Rivest publicerade sin videodemonstration har den fått en rad reaktioner som pendlar mellan fascination och obehag. En användare på Reddit menar att reMarkable borde överväga att göra detta till en av huvudfunktionerna i nästa generations e-boksläsare.

Rivest har själv varit aktiv i kommentarsfälten och förklarat att detta bara är "det första kapitlet" i projektet. Förutom verktyget "Riddle" har han även visat upp en interaktiv version av Marodörkartan – ännu en ikonisk artefakt från Harry Potter-världen.

XPPen Magic Note Pad: kort sammanfattning

XPPen Magic Note Pad vill erbjuda det bästa av två världar – ett digitalt anteckningsblock som är skonsamt för ögonen samtidigt som det fungerar som en fullfjädrad produktivitetssurfplatta med Android 14. XPPen beskriver den som den första i sitt slag, tack vare sin X-Paper-skärm med tre olika lägen: Ink Paper, Color Paper och Regular.

Även om andra tillverkare tidigare erbjudit liknande funktioner (exempelvis TCL:s Nxtpaper-serie) känns XPPens första försök inom skrivsurfplattor som en fullträff. Från första gången vi packade upp den och startade den blev vi fast vid den pappersliknande färgskärmen. Även om den främst marknadsförs som ett digitalt anteckningsblock var den första appen vi laddade ner Kindle och våra favoritserier blev dess första riktiga test.

Vi har lång erfarenhet av att läsa på surfplattor, från billiga Android-modeller till iPad Pro och även om upplevelsen ofta fungerar bra kan den snabbt bli tröttande för ögonen. Här – med en surfplatta som använder TCL:s Nxtpaper-teknik – får du istället en betydligt behagligare upplevelse. Regular-läget är mindre hårt mot ögonen än vanliga LCD-skärmar och det går dessutom snabbt att växla över till färgbläcksläget när man vill. Visst blir färgerna mindre livfulla när filtren aktiveras, men resultatet är fortfarande betydligt bättre än på färgade läsplattor som Kobo Libra Colour eller Kindle Colorsoft.

Surfplattan har en skärm på 10,95 tum, vilket vi tycker är en perfekt balans mellan skärmstorlek och portabilitet för en digital anteckningsenhet. Däremot gör själva chassits extra dimensioner att den känns lite klumpig att hålla i en hand under längre stunder.

Trots det är det ett ganska litet pris att betala för den fantastiska och mångsidiga läsupplevelsen, särskilt om man använder båda händerna eller låter surfplattan vila i knät. XPPen är dock noga med att poängtera att läsning egentligen bara är ett sekundärt användningsområde – den är framför allt tänkt som en skrivsurfplatta.

Och det är just där den verkligen fångat oss. Vi glömmer numera aldrig att ta med ett anteckningsblock när vi behöver skriva ner något och vi tappar heller aldrig bort pennan vi behöver för att göra det.

X3 Pro Pencil 2, som följer med i förpackningen, fästs magnetiskt på surfplattan med en starkare magnet än vi sett på någon annan skrivsurfplatta med e-ink.

De marknadsledande 16 384 trycknivåerna kan kanske kännas lite överdrivna på en produkt som främst är byggd för anteckningar – 8 000 nivåer anses redan vara tillräckligt även för konstnärer – men det går inte att förneka hur fantastisk skrivupplevelsen är tillsammans med de mjuka pennspetsarna. Det finns dessutom en smart genvägsknapp på pennan som kan öppna anteckningsappen direkt när surfplattan är låst eller ta en skärmdump när du läser något och sedan direkt öppna anteckningsappen för att låta dig skriva på bilden.

Att skriva och rita känns enkelt och naturligt, även med lätt handtryck. Det återskapar kanske inte känslan av penna mot papper perfekt, men det kommer väldigt nära och erbjuder samtidigt en egen typ av tillfredsställande upplevelse.

Vi är kanske inte professionella illustratörer, men med tanke på hur enkelt det är att skriva även från kraftigt vinklade positioner och hur exakt pennan är, är det här definitivt en surfplatta som både kan och bör övervägas av kreatörer.

Det här är heller inte bara en maskin för anteckningar, ritande och läsning. Tack vare surfplattans 3-i-1-flexibilitet fungerar den även bra för att titta på innehåll från de bästa streamingtjänsterna. Visst är det kanske inte den ultimata filmupplevelsen, med tanke på skärmens laminering och upplösningen på 1 920 x 1 200 pixlar, men vi tyckte ändå att den fungerade bra även i ljusa miljöer. Det är kanske inte huvudskälet till att köpa den, men som extra bonus är det svårt att klaga.

Dessutom vill XPPen Magic Note Pad förbättra både produktivitet och kreativitet. Därför är surfplattan utrustad med en frontkamera på 13 MP och dubbla mikrofoner som gör det enkelt att hoppa in i videomöten eller onlinelektioner. Med stöd för delad skärm går det dessutom att både anteckna och videochatta samtidigt.

Med en tjocklek på bara 7 mm och en vikt på 495 gram är XPPen Magic Note Pad väldigt enkel att få ner i väskan, även tillsammans med det medföljande magnetiska fodralet som gör enheten något större. Och jämfört med andra skrivsurfplattor känns den dessutom riktigt prisvärd.

XPPen Magic Note Pad: pris & tillgänglighet

• Släpptes globalt den 19 mars 2025
• Pris 3 799 kronor
• Finns via XPPen och auktoriserade återförsäljare

XPPen Magic Note Pad lanserades den 19 mars 2025 med ett lanseringspris på 3 799 kronor och surfplattan är konkurrenskraftigt prissatt sett till vad den erbjuder.

För att sätta priset i perspektiv kostar skrivsurfplattor med e-ink, som Amazon Kindle Scribe (2024) och Onyx Boox Go 10.3, ungefär lika mycket – 4 200 kronor respektive 4 600 kronor – men ingen av dem erbjuder samma mångsidiga skärmupplevelse som XPPen gör här.

Visst kan man spara pengar genom att köpa en billig Android-surfplatta istället, men då går man samtidigt miste om de avancerade funktionerna för anteckningar och skissande som Magic Note Pad erbjuder direkt från start.

• Värde - poäng: 4/5

XPPen Magic Note Pad: specifikationer

XPPen Magic Note Pad: skärm

• 10,95-tums X-Paper-skärm
• Upplösning på 1 920 x 1 200 och 90 Hz uppdateringsfrekvens
• Låg nivå av blått ljus

Det är ovanligt att stöta på en produkt som faktiskt känns unik på dagens överfulla teknikmarknad, men Magic Note Pads färgskärm lyckas verkligen med det. Visserligen är det inte första gången vi sett den här typen av teknik – den dök tidigare upp i vår recension av TCL Nxtpaper 10s – men det här är den första enheten av sitt slag som erbjuder tre olika skärmlägen: Ink Paper, Color Paper och ett vanligt surfplatteläge.

Surfplattan har TÜV SÜD-certifieringar för låg nivå av blått ljus och pappersliknande skärmstandarder, samtidigt som den erbjuder en fullt godkänd upplösning på 1 920 x 1 200 pixlar tillsammans med en uppdateringsfrekvens på 90 Hz.

Även om Magic Note Pad vill vara en mångsidig surfplatta är dess största styrka skrivupplevelsen och där har XPPen gjort ett fantastiskt jobb med att optimera skärmen. Vi älskade verkligen att skriva på den här surfplattan, oavsett om det handlade om att göra att-göra-listor, anteckna under dokumentärer eller brainstorma artikelidéer. Den medföljande X3 Pro Pencil 2 känns otroligt responsiv och mjuk att använda och lyckas till och med efterlikna ljudet av penna mot papper.

Uppdateringsfrekvensen på 90 Hz säkerställer dessutom väldigt låg fördröjning, vilket gör att handskriften nästan visas direkt på skärmen. Med 16 384 trycknivåer – långt över de cirka 8 000 nivåer som brukar anses tillräckliga även för professionella illustratörer – går det att skapa allt från lätta skisser till kraftiga och tydliga linjer.

Skrivupplevelsen förblir mjuk och responsiv i alla tre skärmlägen, även om själva visningsupplevelsen förändras ganska mycket beroende på vilket läge som används. XPPen Magic Note Pad har dessutom ett särskilt läsläge som ska minska belastningen på ögonen ytterligare, men vi märkte faktiskt ganska liten skillnad eftersom skärmens laminering och filter redan gör den betydligt mer behaglig att använda än vanliga LCD-skärmar.

Papperslägena passar bäst för läsning, även om de inte riktigt når upp till de bästa läsplattorna med e-ink. Vår Onyx Boox Page känns exempelvis betydligt närmare riktigt papper, medan XPPen Magic Note Pad fortfarande känns som en surfplatta som försöker imitera en läsplatta – vilket förstås beror på att det här är en modifierad LCD-skärm och inte en riktig E Ink-panel. Men det svartvita Ink Paper-läget kommer ändå imponerande nära känslan av e-ink.

Color Paper- och standardlägena fungerar däremot riktigt bra för serier och annat bildtungt innehåll. Color Paper-läget är mindre mättat och därmed skonsammare för ögonen under längre sessioner, medan standardläget levererar de färgstarka och detaljerade bilder man förväntar sig från en traditionell surfplatta.

Skärmen fungerar dessutom bra för videouppspelning. Den ögonvänliga lamineringen påverkar visningsvinklarna något, men det märks väldigt lite i praktiken. Vi tittade på allt från Avengers: Endgame till Daredevil: Born Again, Moana 2 och Dune och tyckte att bilden såg riktigt bra ut. Svärtan är kanske inte den djupaste, men det är också väntat med tanke på vilken typ av skärmteknik som används här.

De pappersliknande lägena stöder dessutom videouppspelning, även om det kanske inte är något de flesta kommer använda särskilt ofta. Vi tyckte faktiskt att Color Paper-läget gav en ganska unik och oväntat trevlig upplevelse när vi tittade på Invincible, även om det tog lite tid att vänja sig.

Tack vare den utmärkta skrivresponsen, det bra skyddet mot oavsiktliga touch-inputs och den behagliga läs- och tittarupplevelsen känns nackdelarna med skärmen mest som naturliga kompromisser för den här typen av teknik. XPPen Magic Note Pad sticker verkligen ut som ett väldigt intressant alternativ för skribenter, kreatörer och vanliga läsare, med en fantastisk skrivskärm och imponerande mångsidighet.

• Skärm - poäng: 5/5

XPPen Magic Note Pad: design

• Levereras med X3 Pro Pencil 2
• Ingen kameramodul på baksidan
• Enkel att ta med sig

XPPen Magic Note Pad är en stilren och praktisk surfplatta, även om designen kanske inte känns direkt banbrytande vid första anblick.

XPPen lyfter gärna fram att surfplattan bara är 7 mm tunn, men det finns faktiskt flera modeller på marknaden som är ännu tunnare, däribland den 13-tums stora iPad Pro som är strax över 5 mm tunn. Det som däremot gör att Magic Note Pad känns extra slimmad är att den helt saknar kameramodul på baksidan – eller någon bakre kamera över huvud taget. Resultatet blir en ovanligt platt yta som lämpar sig perfekt för skrivande.

Framsidan och sidorna har dessutom snygga silverfärgade metallramar som ger ett ganska premiumliknande intryck, men baksidan känns tyvärr lite billigare. Det matta vita materialet når inte riktigt samma kvalitetskänsla som resten av konstruktionen.

På undersidan sitter en USB-C-port för laddning tillsammans med stereohögtalare, medan alla knappar är placerade uppe till höger. Volymknapparna sitter på sidan och ovanpå hittar vi både strömknappen och knappen för Nxt Paper-lägena som används för att växla mellan olika skärmprofiler.

Den verkliga stjärnan här är dock X3 Pro Pencil 2 och den är en ren fröjd att använda. Tack vare det inbyggda X3 Pro-chippet kräver pennan varken laddning eller Bluetooth-parkoppling, utan fungerar direkt ur kartongen. Den magnetiska fästfunktionen är dessutom imponerande stark. Vi råkade stöta till surfplattan flera gånger och var säkra på att pennan skulle flyga av, men den satt kvar utan problem varje gång.

Vi går djupare in på pennans prestanda senare i recensionen, men rent fysiskt är den fantastisk. Den är lätt, bekväm att hålla i och de mjuka spetsarna inspirerade av gelpennor ger en riktigt härlig skrivkänsla. Pennan har dessutom egna fysiska genvägar.

I appen XPPen Notes fungerar pennans sidoknapp – som annars används för genvägar utanför appen – som suddgummi. Eftersom knappen sitter precis där tummen naturligt vilar råkade vi trycka på den ganska ofta av misstag. Som tur är suddas bara det som pennan faktiskt rör på skärmen bort, så vi förlorade aldrig något viktigt arbete. Men när vi satt fokuserade på att anteckna blev det ändå ett ganska irriterande moment, även om det blev lättare att undvika när vi väl vant oss vid det.

Sammantaget kanske Magic Note Pad inte riktigt träffade helt rätt för oss rent designmässigt, men den ser fortfarande betydligt bättre ut än vissa premiumalternativ med e-ink – vi tittar på dig, Kobo Elipsa 2E. Och när det gäller själva pennan är det utan tvekan en av de bästa styluspennor vi någonsin använt på en digital skärm.

• Design - poäng: 4/5

XPPen Magic Note Pad: mjukvara

• Kör Android 14
• Minimalt med bloatware
• Smarta genvägar som sparar tid

Eftersom XPPen Magic Note Pad kör Android 14 kommer gränssnittet kännas direkt bekant för alla som tidigare använt Android-enheter. Det som stack ut mest när vi startade surfplattan första gången var dock hur få förinstallerade appar som faktiskt fanns här – något vi verkligen uppskattade efter att nyligen ha testat Poco F6 Pro.

De enda apparna vi egentligen skulle kalla för bloatware är Facebook, Booking.com och Adobe Acrobat. I övrigt får du mestadels Googles egna appar, YouTube (inklusive Music och Kids), WPS Office, Google Play Store samt de vanliga systemapparna som Inställningar och Kamera.

Inne i inställningarna går det att ändra bakgrundsbild och justera färger för ikoner, text och bakgrunder. Det går även att anpassa genvägarna på låsskärmen.

Den verkliga anpassningen handlar dock mindre om utseende och mer om hur du faktiskt vill använda surfplattan. Utöver de tre skärmlägena – Regular, Color Paper och Ink Paper – går det även att förbättra standardläget med olika profiler för bilder, video och spel, samt särskilda lägen för läsning, ögonkomfort och användning i starkt solljus.

En funktion vi verkligen gillade var möjligheten att hålla inne pennans sidoknapp och snabbt trycka på den låsta skärmen för att direkt öppna XPPen Notes-appen. Det är en liten detalj, men det går märkbart snabbare än att låsa upp surfplattan och navigera manuellt.

Genom att hålla inne samma knapp och trycka på skärmen går det dessutom att ta en skärmdump av det man läser och direkt öppna bilden i anteckningsappen för att markera eller skriva på den. Funktionen för knappen går också att ändra till exempelvis bakåtknapp, hemskärm, senaste appar eller genvägspanelen. Vi uppskattade även möjligheten att ta skärmdumpar genom att dra tre fingrar nedåt över skärmen istället för att hålla inne ström- och volymknappar samtidigt.

Det är också värt att nämna genvägspanelen som kan döljas eller lämnas flytande på skärmen. Därifrån går det snabbt att öppna anteckningar, spela in skärmen, skriva e-signaturer, skapa handskrivna GIF-filer och mycket mer.

XPPen Notes-appen förtjänar dessutom ett eget omnämnande. Den specialdesignade appen innehåller mer än tillräckligt med verktyg för i princip alla typer av anteckningar, från snabba tankar till organiserade föreläsningsanteckningar med mängder av olika mallar och format uppdelade i sju kategorier. Det går dessutom att lägga till egna bilder från galleriet eller direkt från PDF-filer.

Med tre olika penntyper – reservoarpenna, kulspetspenna och blyertspenna – tillsammans med suddgummi och markeringspenna går det att göra väldigt mycket direkt i den inbyggda anteckningsappen. Och eftersom surfplattan kör Android 14 kan du förstås även ladda ner appar som Microsoft OneNote om du föredrar det. Personligen kände vi dock aldrig något behov av att använda något annat.

Det finns dessutom en inbyggd AI-assistent som kan svara på frågor och läsa igenom dokument, samtidigt som den direkt kan omvandla handskrivna anteckningar till text för en mer organiserad anteckningsupplevelse. Vi upplevde att handstilsigenkänningen ibland var lite ojämn, men den lyckades oftast förstå kärnan i det vi skrev – och vår handstil är definitivt stökigare än genomsnittet.

Med ett rent och lättnavigerat gränssnitt samt anpassningsmöjligheter som sträcker sig från små roliga funktioner till riktigt produktiva verktyg är XPPen Magic Note Pad en genuint trevlig surfplatta att använda. Vi rekommenderar dock att faktiskt läsa användarmanualen, eftersom det tog ett tag att förstå alla möjligheter som surfplattan och pennan erbjuder.

• Mjukvara - poäng: 4,5 /5

XPPen Magic Note Pad: kameror & ljud

• Frontkamera på 13 MP, men ingen bakre kamera
• Dubbla högtalare och mikrofoner

Visserligen är Magic Note Pad inte byggd för fotografering, men den har ändå en frontkamera på 13 MP för videosamtal – och kanske någon enstaka selfie. Med tanke på att målgruppen främst består av studenter och yrkespersoner som vill ha ett mångsidigt digitalt anteckningsblock känns det mer än tillräckligt för de flesta behov.

Visst hade en bakre kamera varit trevlig ibland, men den hade också gjort surfplattan betydligt sämre att skriva på. Därför känns valet att enbart använda en frontkamera på 13 MP helt rimligt för allt från onlineföreläsningar till veckans videomöten på jobbet. Bildkvaliteten är tydlig och de dubbla högtalarna tillsammans med de precisa mikrofonerna gjorde att vi både hörde och hördes tydligt under de få tillfällen då vi inte använde hörlurar.

Även om vi i de flesta situationer föredrog att använda hörlurar levererade de dubbla högtalarna ändå fullt godkänd prestanda när vi tittade på film och serier.

Den kommer kanske inte vinna några priser för kamera- eller ljudkvalitet, men det är heller aldrig det den försöker göra.

• Kameror - poäng: 3/5

XPPen Magic Note Pad: prestanda

• MediaTek MT8781
• Har svårt med tyngre arbetsbelastning
• Flyter på bra vid vanlig vardagsanvändning

XPPen Magic Note Pad kommer kanske inte ersätta din laptop eller hantera riktigt tunga arbetsflöden, men den är mer än tillräckligt kraftfull för det den faktiskt är byggd för.

Surfplattan drivs av det åttakärniga MediaTek MT8781-chippet och under våra tester upplevdes den snabb och följsam vid lättare gaming, YouTube-tittande, anteckningar, läsning och även när flera av dessa saker användes samtidigt under videosamtal. Den kunde däremot börja kämpa lite vid tyngre multitasking, men det här är heller ingen iPad eller surfplatta i Samsung Galaxy Tab S series-klassen som är byggd för riktigt tung belastning.

I grafiktestet 3DMark Wildlife, som mäter grafikprestanda, fick XPPen Magic Note Pad ett resultat på 1244 poäng vid 7,45 fps. Som jämförelse lyckades billigare surfplattor som Lenovo Yoga Tab 11 och Alldocube iPlay 50 Pro, samt Huawei MatePad Paper, prestera bättre.

Vi använde även Geekbench 6.2.2 för att testa processorprestandan vid vardagsanvändning och där fick surfplattan 728 poäng i single-core och 1949 poäng i multi-core. Det placerar den tydligt bakom modeller som Samsung Galaxy Tab S7, som når ungefär 1198 respektive 3200 poäng.

Trots det märkte vi egentligen aldrig några större prestandaproblem under normal användning. För skrivande, läsning, videovisning och videosamtal räcker prestandan gott och väl. Surfplattan hanterar flera appar samtidigt utan problem och gör det enkelt att exempelvis anteckna medan man sitter i ett videosamtal eller tittar på video. Den lyckas helt enkelt väldigt bra med det en produktivitetsfokuserad skrivsurfplatta i den här prisklassen ska göra, även om det absolut finns kraftfullare alternativ på marknaden.

• Prestanda - poäng: 4/5

XPPen Magic Note Pad: batteri

• 20 W laddning
• 21 % batteri på 30 minuter
• Över 9 timmars videouppspelning vid hög ljusstyrka

Med ett batteri på 8 000 mAh erbjuder XPPen Magic Note Pad högre kapacitet än vissa andra surfplattor, exempelvis iPad från 2021 och reMarkable 2, som bara har ett batteri på cirka 3 000 mAh. Samtidigt är det inte ett enormt batteri för en surfplatta, särskilt jämfört med större modeller som Samsung Galaxy Tab S9 som passerar 10 000 mAh.

Efter att ha tittat på Avengers: Endgame och Deadpool & Wolverine direkt efter varandra – totalt nästan 5,5 timmar vid 83 % ljusstyrka – hade surfplattan fortfarande cirka 40 % batteri kvar. Det innebär att du kan räkna med åtminstone nio timmars skärmtid innan batteriet tar slut och ännu mer om du främst läser eller skriver vid lägre ljusstyrka.

XPPen själva säger att Magic Note Pad kan hålla upp till en vecka vid tre timmars användning per dag och 50 % ljusstyrka. I våra tester – med läsning på väg till jobbet, anteckningar under dagen, kortare videosamtal och lite YouTube-tittande – känns den uppskattningen faktiskt ganska rimlig.

Vi märkte också att batteriförbrukningen varierade beroende på vilket skärmläge som användes och vilken aktivitet som utfördes. Vi antog att papperslägena skulle dra mindre batteri och det verkade också stämma, även om skillnaden var ganska liten vid vanlig användning.

Intressant nog drog en timmes videouppspelning i Ink Paper-läget cirka 13 % batteri, jämfört med ungefär 8 % i standardläget – även om testerna gjordes vid olika tidpunkter och batterinivåer.

Det viktigaste här är dock inte om surfplattan klarar en hel vecka utan laddning. Som en surfplatta för arbete och studier måste den framför allt klara långa dagar på sex till tio timmar och där hade vi inga problem alls under testperioden. Hur länge batteriet håller beror förstås på användningen, men för den typen av vardagsarbete känns uthålligheten fullt tillräcklig.

Om du däremot planerar att använda surfplattan väldigt intensivt varje dag och behöver ladda den regelbundet är nattladdning att rekommendera. Från helt urladdat batteri når den bara 3 % på fem minuter och cirka 21 % efter 30 minuter, vilket innebär att en full laddning tar ungefär två och en halv timme.

• Batteri - poäng: 3,5/5

Bör du köpa XPPen Magic Note Pad?

Köp den om...

Köp den inte om...

XPPen Magic Note Pad: andra alternativ

Så testade vi XPPen Magic Note Pad

• Testperiod: två veckor
• Testerna inkluderade vardagsanvändning, skrivande, läsning, videovisning och videosamtal
• Verktyg som användes: 3DMark, Geekbench 6.2.2 och inbyggda Android-verktyg

Från den ursprungliga skribenten;

XPPen Magic Note Pad blev snabbt min nya bästa vän under de två veckor jag testade den och den följde med mig nästan överallt. Från att skriva anteckningar på morgonen och läsa på väg till jobbet till att titta på YouTube medan jag arbetade och delta i videomöten – den blev snabbt en naturlig del av min vardag.

För att testa surfplattan ordentligt körde jag medvetet flera appar samtidigt under arbetsmöten, multitaskade och skrev både rena anteckningar och totalt nonsens under samtalen. Jag lät dessutom filmer rulla i flera timmar och spelade mobilspel som Clash Royale, Marvel Snap och Hearthstone.

Jag använde även benchmarkverktygen 3DMark Wildlife och Geekbench för att få konkreta siffror på surfplattans prestanda och hur den står sig mot andra surfplattor på marknaden. Samtidigt hade jag hela tiden i åtanke att det här är en relativt prisvärd surfplatta som främst är byggd för att hjälpa studenter och yrkespersoner med produktivitet.

• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar
• Först testad i mars 2025
• Även testad i maj 2026

TechRadar-teamet är stora fans av Kindle och många av våra skribenter använder Amazons läsplattor nästan varje dag.

Samtidigt finns det flera olika modeller att välja mellan, och det kan vara svårt att veta vilken som passar bäst för just dina behov. Här nedanför går vi igenom hela Kindle-sortimentet och längre ner på sidan hittar du också en tabell som jämför de viktigaste specifikationerna.

Vi rekommenderar att du börjar med att fundera på om du behöver en färgskärm. Om svaret är ja ska du titta på modellerna med Colorsoft i namnet. Den vanliga Kindle och Paperwhite-modellerna använder i stället svartvit E Ink-skärm.

En färgskärm är nästan ett måste om du vill läsa serier eller grafiska romaner, men den kan också vara praktisk för studenter eftersom du kan markera text i olika färger.

Vissa Kindle-modeller erbjuder dessutom mer än bara läsning. Modellerna med Scribe i namnet har stöd för handskrivna anteckningar och är utrustade med större skärmar än övriga modeller i serien. Att skriva och anteckna drar mer batteri än vanlig läsning, men du kan fortfarande räkna med upp till två veckors användning innan det är dags att ladda.

För många räcker den klassiska Kindle-modellen gott och väl. Den passar utmärkt för romaner, erbjuder mer än tillräckligt med lagringsutrymme för de flesta och är dessutom liten och lätt, vilket gör den enkel att ta med på resan.

Här nedanför går vi igenom samtliga Kindle-modeller och vad som skiljer dem åt.

Kindle-modeller

Jämförelse av specifikationer

Det är nästan dags för WWDC 2026, där Apple väntas presentera iOS 27 och en rad andra mjukvaruuppdateringar. Men kommer vi även att få se ny hårdvara? Och mer specifikt nya iPads? Det kan vi inte säga med säkerhet, men vi har en ganska god uppfattning om vad vi kan förvänta oss och inte förvänta oss.

Tyvärr är svaret på den frågan förmodligen nej, av två skäl. Det första är ganska uppenbart: WWDC är Apples Worldwide Developers Conference, där nyckelordet är "utvecklare". Fokus ligger därför på mjukvara snarare än hårdvara.

Det utesluter dock inte helt nya produkter. Apple har exempelvis presenterat flera Mac- och MacBook-modeller på WWDC genom åren. HomePod presenterades också på WWDC, och om vi går ännu längre tillbaka lanserades vissa tidiga iPhone-modeller under utvecklarkonferensen.

Faktum är att även iPad Pro (2017) presenterades på WWDC det året, så en ny iPad under 2026 är inte helt omöjlig.

Det är dock mycket osannolikt. Även om hårdvara ibland dyker upp på WWDC är det oftast väldigt sparsamt med produktlanseringar, och vi har inte hört några indikationer på att en ny iPad kommer att visas upp under årets event.

Dessutom har Apple de senaste åren föredragit att lansera nya surfplattor antingen tidigt på året, i mars eller ibland april, eller senare under året i september eller oktober. Lanseringar mitt under året är ovanliga.

I år fick vi också en sådan tidig lansering när iPad Air (2026) presenterades i mars. Det var bara några månader sedan, så det skulle kännas märkligt om Apple redan nu lanserade ytterligare en modell.

Baserat på allt detta skulle vi säga att det är mycket osannolikt att vi får se en ny iPad på WWDC 2026. Om du är iPad-fantast kan det ändå vara värt att följa keynote-presentationen, som startar klockan 19.00 svensk tid idag, måndagen den 8 juni.

Därför kan det ändå vara värt att titta

Även om vi sannolikt inte får se några nya iPads på WWDC 2026 kommer Apple nästan säkert att presentera ny mjukvara i form av iPadOS 27, som kan innehålla flera stora förändringar och förbättringar.

Ingenting har bekräftats ännu, men läckor och rykten pekar mot den länge omtalade omarbetningen av Siri. Apples röstassistent kan förvandlas till en mer avancerad AI-chattbot, driven av en specialanpassad version av Google Gemini.

Den uppgraderingen väntas inte bara göra Siri smartare. Den sägs även introducera nya funktioner som förbättrad AI-baserad bildredigering och skärmmedvetenhet, vilket innebär att Siri kan förstå och reagera på innehållet som visas på skärmen. Assistenten väntas också kunna utföra flerstegsåtgärder över flera appar.

Utöver detta lär iPadOS 27 också innehålla förbättringar för flera appar, exempelvis möjligheten att skapa genvägar med naturligt språk i appen Genvägar, fler anpassningsmöjligheter i Kamera-appen, omdesignade versioner av Safari och Väder samt ett tangentbord med Grammarly-liknande funktioner.

Mycket av detta väntas även dyka upp i iOS 27, men på den iPad-specifika sidan talar rapporter om nya gränssnitt för Apple Music, Apple TV och Podcaster som bättre utnyttjar den större skärmen. Dessutom lär vi få se olika förbättringar för prestanda och stabilitet.

Även om iPadOS 27 sannolikt presenteras under WWDC 2026 är det osannolikt att den färdiga versionen lanseras före september. Innan dess väntas flera betaversioner släppas, vilket ger användare möjlighet att testa många av funktionerna i förväg – förutsatt att man är beredd att leva med en del buggar.

Om du vill se exakt vad Apple har på gång på mjukvarusidan kan det därför vara värt att följa WWDC 2026 live. Vi kommer förstås också att rapportera om alla nyheter här på TechRadar.

När kan vi då få se nya iPads?

Om vi sannolikt inte får se några nya iPads under WWDC, när kan de då dyka upp? Nästa tidpunkt på året då Apple vanligtvis presenterar nya surfplattor är september eller oktober – antingen tillsammans med iPhone 18-serien under den förstnämnda månaden eller vid ett separat event månaden därpå. Det senare har dock varit vanligare, särskilt under de senaste åren.

Av dessa två månader skulle vi gissa att oktober är det mest sannolika alternativet. Då får de nya surfplattorna möjlighet att stå i rampljuset istället för att hamna i skuggan av en iPhone-lansering. Det finns förstås också en möjlighet att vi inte får se några fler nya iPads alls under 2026 och att Apple istället väntar till mars 2027. Apple lanserar trots allt inte alltid nya iPads sent på året, även om det har skett de senaste två åren.

När nya iPads väl dyker upp är de mest sannolika modellerna iPad (2026) och iPad mini (2026), som båda har ryktats lanseras under året. Samtidigt följer Apple inte någon årlig uppdateringscykel för sina surfplattor, vilket gör det svårt att förutspå exakt vad som kommer.

Det kan även komma en ny iPad Pro i år, men eftersom det saknas trovärdiga rapporter om en sådan modell och den nuvarande generationen lanserades så sent som i oktober förra året skulle vi inte räkna med det.

Eftersom den senaste iPad Air-modellen dessutom lanserades tidigare i år är det också osannolikt att nästa generation av den serien blir en av Apples kommande surfplattor – särskilt om vi faktiskt får se nya iPad-modeller innan året är slut.

Apple väntas presentera iOS 27 under WWDC 2026 senare den här månaden, men alla iPhone-modeller kommer inte att få den nya uppdateringen.

Trots att Apple erbjuder några av de längsta mjukvarustöden i branschen lämnas alltid ett antal äldre modeller utanför när en ny version av iOS lanseras. Exempelvis kan iPhone XR, iPhone XS och iPhone XS Max inte köra iOS 26. Det ser ut som att företaget fortsätter på samma spår även 2026.

Enligt 9to5Mac kommer iPhone SE (2020), iPhone 11, iPhone 11 Pro och iPhone 11 Pro Max inte att stödja iOS 27. Det innebär att du behöver en iPhone 12 eller nyare för att kunna använda Apples kommande mjukvarufunktioner.

Rykten om kompatibilitet för iOS 27

Här är den fullständiga ryktade kompatibilitetslistan för iOS 27:

• iPhone 12
• iPhone 12 Pro
• iPhone 12 Pro Max
• iPhone 12 mini
• iPhone 13
• iPhone 13 Pro
• iPhone 13 Pro Max
• iPhone 13 mini
• iPhone SE (2022)
• iPhone 14
• iPhone 14 Plus
• iPhone 14 Pro
• iPhone 14 Pro Max
• iPhone 15
• iPhone 15 Plus
• iPhone 15 Pro
• iPhone 15 Pro Max
• iPhone 16
• iPhone 16 Plus
• iPhone 16 Pro
• iPhone 16 Pro Max
• iPhone 16e
• iPhone 17
• iPhone 17 Pro
• iPhone 17 Pro Max
• iPhone Air

Om uppgifterna stämmer innebär det att iOS 27 kommer att stödjas av omkring 30 iPhone-modeller när även den kommande iPhone 18-serien räknas in. Det är ett imponerande exempel på Apples långsiktiga mjukvarustöd.

Det är också osannolikt att någon av de kompatibla modellerna behöver vänta på uppdateringen, eftersom Apple vanligtvis släpper nya versioner av iOS till alla stödda enheter samtidigt.

Det är dock värt att komma ihåg att även om äldre modeller som iPhone 12, iPhone 13 och iPhone 14 får stöd för iOS 27 kommer Apple Intelligence-funktionerna fortsatt att vara begränsade till iPhone 15 Pro och nyare modeller.

Den största nyheten i iOS 27 väntas bli Apples omdesignade Siri, som nästan säkert kommer att vara en del av Apple Intelligence. Därför lär äldre iPhone-modeller inte få tillgång till funktionen. Samtidigt bör alla iPhone-modeller som stöder iOS 27 få ta del av betydande förbättringar i Apples kärnappar, inklusive Wallet, Väder och Hälsa.

Rykten om kompatibilitet för iPadOS 27

När det gäller iPads rapporterar 9to5Mac att iPad 10,2 tum (2020), iPad Air 10,5 tum (2019) och iPad mini 7,9 tum (2019) inte kommer att stödja iPadOS 27.

Här är den fullständiga ryktade kompatibilitetslistan för iPadOS 27:

• iPad-modeller från 2021 och senare (9:e generationen och framåt)
• iPad Air-modeller från 2020 och senare (4:e generationen och framåt)
• iPad Pro-modeller från 2018 och senare (3:e generationen och framåt)
• iPad mini-modeller från 2021 och senare (6:e generationen och framåt)

En liten notering: nästan alla iPad-modeller finns i flera olika storlekar samt i versioner med endast Wi-Fi eller Wi-Fi + Cellular. För att göra listan mer lättläst har modellerna därför grupperats efter generation och lanseringsår.

Båda dessa kompatibilitetslistor kan förstås fortfarande ändras, men rykten som dyker upp så här nära WWDC brukar ofta visa sig stämma. Vi får veta säkert klockan 19.00 svensk tid måndagen den 8 juni, då WWDC 2026 drar igång.

• E Ink och MediaTek samarbetar för att förbättra färgskärmar för e-boksläsare
• Företagen vill också lägga till AI-drivna verktyg som översättningar och dokumentsammanfattningar
• Förbättringar av färgskärmar är goda nyheter, men AI-funktioner går emot enkelheten som gör e-boksläsare attraktiva

E Ink och MediaTek har meddelat att de utökar sitt samarbete för att göra läsplattor ännu smartare.

Under Computex 2026 berättade E Ink och MediaTek att de kommer att fortsätta sitt samarbete för att kombinera färgskärmsteknikerna E Ink Gallery och E Ink Kaleido med MediaTeks senaste chipp, för att förbättra prestandan och göra AI-funktioner till en central del av nästa generation av de bästa läsplattorna.

Kärnan i samarbetet kretsar kring utvecklingen av MediaTeks systemkretsar MT8115 och MT8126, som kommer att innehålla AI-drivna funktioner för att utföra uppgifter direkt på enheten. Det inkluderar översättning av språk när du läser texter som inte är skrivna på ditt modersmål, röstigenkänning för flera talare vid transkribering av möten samt omvandling av röstanteckningar till text. Dessutom ska processorerna kunna skapa kortfattade sammanfattningar av långa dokument.

Även om AI-integrationen är ett av samarbetets huvudmål är det också utformat för att förbättra färgskärmar för läsplattor, ett område som trots stora framsteg fortfarande kan halka efter när det gäller prestanda.

Förutom stöd för läsplattor med skärmstorlekar upp till 13,3 tum och en upplösning på 300 PPI utlovar samarbetet förbättrad färgåtergivning, vilket ska göra det enklare att läsa illustrerat innehåll som magasin, läroböcker, serier och utbildningsmaterial.

Färgskärmarna ska inte bara bli ljusstarkare och mer visuellt tilltalande, utan E Ink Kaleido-tekniken i kombination med MediaTeks chipp ska också ge mjukare och snabbare sidväxlingar samt uppdateringar av skärmen.

– Genom att bygga vidare på vårt långvariga partnerskap med MediaTek fortsätter vi att optimera upplevelsen med e-pappersskärmar, sade E Inks vice vd för Business Center, JM Hung, i samband med tillkännagivandet.

MediaTeks vice vd Adam King tillade:

– När generativ AI omformar branschen kombinerar vi MediaTeks AI-beräkningskapacitet på enheten med E Inks färgskärmar för e-papper för att utveckla den digitala läsaren till en verkligt smart enhet.

Så hur användbara förbättringar av färgskärmar än låter kan de föreslagna AI-funktionerna skapa starka reaktioner bland AI-kritiker som också använder läsplattor.

Läsplattor är inte lika avancerade som surfplattor, men det är just poängen. De erbjuder ett enkelt gränssnitt med fokus på läsning och är perfekta för den som vill komma bort från AI-funktioner som numera dyker upp i nästan alla vardagliga prylar.

Läsning som fritidsintresse bygger i hög grad på minimala distraktioner och en möjlighet att fly verkligheten för en stund, så att fylla upplevelsen med AI-verktyg känns motsägelsefullt och ärligt talat det sista många bokälskare vill ha från sin läsupplevelse.

Hur lång tid dröjer det innan Amazon hoppar på samma trend med framtida generationer av Kindle?

reMarkable Paper Pure: kort sammanfattning

reMarkables nya Paper Pure är företagets billigaste och mest lättillgängliga svartvita skrivplatta hittills. Jämförelser med den numera utgångna reMarkable 2 är oundvikliga. Paper Pure är reMarkable 3 – eller kanske reMarkable 2.5 – i allt utom namnet.

Vi älskar fortfarande vår fem år gamla reMarkable 2. Den används nästan dagligen för både arbete och nöje. Därför var vi till en början lite skeptiska när denna nya utmanare gjorde entré. En budgetmodell från reMarkable utan frontbelysning, samma gamla upplösning på 226 ppi och ett plasthölje? År 2026? Det kändes som en produkt som ingen egentligen hade efterfrågat. När vi packade upp plattan förberedde vi oss därför på att bli besvikna.

Som tur var hade vi fel.

Paper Pure är en förvånansvärt bra produkt som levererar en felfri skriv- och skissupplevelse, så nära penna och papper man kan komma i den här prisklassen.

Alla reMarkable-enheter bygger på samma grundidé: att eliminera så många distraktioner som möjligt. Precis som sina föregångare saknar därför Paper Pure notiser, appar och reklam. Till och med AI-funktionerna är begränsade till att omvandla handskrift till text. I en tid där nästan alla andra enheter desperat försöker fånga vår uppmärksamhet känns det som ren och vacker minimalism.

Det här är inte den bästa digitala anteckningsboken på marknaden. Däremot lever den upp till företagets filosofi om distraktionsfri produktivitet på ett närmast självklart sätt. Den monokroma skärmen är behaglig för ögonen och vi upplevde plattan som både lätt och bekväm att hålla under längre arbetspass.

Den låga fördröjningen gör att texten visas på skärmen nästan omedelbart, som om bläck faktiskt flödade ur spetsen på den utmärkta Marker Plus-pennan. Det gäller särskilt med de enklare pennverktygen som fineliner och kulspetspenna, men även kalligrafiverktyget har bara en mycket liten fördröjning. Precis som sin svartvita föregångare klarar sig batteriet dessutom i flera veckor på en enda laddning.

När det gäller hårdvaran finns dock två tydliga brister – två funktioner som många användare verkligen hade hoppats få se i den här modellen: frontbelysning och en pixeltäthet på 300 ppi för en bättre läsupplevelse. Förvånande nog saknas båda.

Det kommer sannolikt inte att avskräcka de flesta nya användare från att köpa Paper Pure – och det borde det egentligen inte heller göra, eftersom skrivupplevelsen är så pass bra. Men om reMarkable hade inkluderat åtminstone en av dessa funktioner hade erbjudandet känts ännu mer attraktivt.

Precis som tidigare är det dock mjukvaran som håller tillbaka en annars mycket stark produkt. Handskriftskonverteringen till text är fortfarande inte helt pålitlig och kräver att man anpassar sin handstil för att fungera optimalt. Dessutom känns det frustrerande att viktiga funktioner och till och med vissa mallar är låsta bakom en prenumerationstjänst, särskilt med tanke på produktens pris.

Om du redan äger en reMarkable 2 kan vi ännu inte rekommendera en uppgradering. Visst är Paper Pure snabbare, med en bättre processor och dubbelt så mycket minne – här får du hela 2 GB RAM – men i övrigt är upplevelsen till stor del densamma.

För vår del föredrar vi dessutom fortfarande den något mjukare skrivkänslan i den äldre modellen framför den fastare men samtidigt slätare känslan i Paper Pro- och Paper Pure-serien.

Om Paper Pure däremot blir ditt första steg in i världen av distraktionsfria anteckningar är priset ensamt tillräckligt för att göra detta till det bästa stället att börja på.

reMarkable Paper Pure: pris & tillgänglighet

• Pris från 4 799 kronor
• Den billigaste reMarkable-plattan hittills – men fortfarande ingen budgetprodukt
• Connect-prenumerationen är i princip nödvändig för företagsanvändare, men mer av en trevlig extrafunktion för de flesta andra användare

• Värde - poäng: 4 / 5

reMarkable Paper Pure: specifikationer

Paper Pure använder samma dubbelkärniga processor som finns i Paper Pro Move, tillsammans med 2 GB LPDDR4 RAM, vilket gör att den övergripande prestandan känns snabb och responsiv.

Med en tjocklek på 6 mm är Paper Pure tjockare än både Paper Pro (5,1 mm) och den ultratunna reMarkable 2 (4,7 mm). Samtidigt väger den bara 360 gram, vilket gör den betydligt lättare – och märkbart så – än reMarkable 2 (403,5 gram) och den betydligt tyngre Paper Pro (525 gram).

reMarkable Paper Pure: skärm

• Perfekt papperskänsla för skrivande och skissande
• Svartvit skärm utan frontbelysning

Paper Pure använder en E Ink-skärm, en smart teknik som används i många skrivplattor och läsplattor. Under glasytan finns miljontals mikrokapslar som kan bli svarta eller vita beroende på om de får en positiv eller negativ laddning.

När du för pennan – i mitt fall reMarkables Marker Plus – över skärmen registrerar enheten dess position och skickar en positiv laddning till exakt den punkten, vilket drar de svarta partiklarna till ytan.

Det är samma princip som används när du bläddrar sida på en Kindle. Systemet instruerar varje mikroskopisk kapsel om den ska visas som svart eller vit. Eftersom kapslarna behåller sitt tillstånd tills de får en ny instruktion kan batteriet räcka så länge på den här typen av enheter.

Men nu spårar vi ur lite.

Resultatet är en sömlös skrivupplevelse. reMarkable uppger att fördröjningen mellan pennans rörelse och att strecket visas på skärmen ligger på omkring 21 millisekunder. Vi är kanske inte Superman och kan mäta sådana tidsintervall med ögonen, men det känns rimligt.

För oss upplevs skrivandet i princip som omedelbart när vi använder vanliga verktyg som kulspetspenna eller fineliner. Det är så nära penna och papper man kan komma i digital form. När vi bytte till mer avancerade verktyg, som kalligrafipennan eller blyertspennan, märkte vi endast en mycket liten fördröjning.

När det gäller själva skrivkänslan finns det en tydlig skillnad mellan Paper Pure och dess 10-tumsföregångare.

Att skriva på reMarkable 2 kändes väldigt mjukt, ungefär som att använda en tjock blyertspenna eller tuschpenna på första sidan i en ny Moleskine-anteckningsbok. Paper Pro Move känns fastare men samtidigt slätare, ungefär som att skriva med en kulspetspenna på de sista sidorna i ett välanvänt anteckningsblock. Eftersom Paper Pure använder samma aktiva penna och samma texturerade glasyta som Paper Pro och Paper Pro Move hamnar även reMarkables senaste platta i den senare kategorin.

Personligen älskade vi den taktila känslan i reMarkable 2 – det är fortfarande den bästa digitala skrivupplevelse vi någonsin haft – men efter bara tio minuter med Paper Pure märkte vi att vi verkligen uppskattade den nya känslan också.

Med det sagt finns det tre saker som är värda att nämna. Vi skulle inte kalla dem avgörande nackdelar, men de förtjänar att lyftas fram.

Det hörs ett tydligt klickande ljud varje gång pennan lyfts från skärmen och sedan sätts ned igen för nästa streck. Det är inte särskilt högt – det kommer inte att störa kollegor, vänner eller andra gäster på ett kafé – men det finns där.

Dessutom fanns det två funktioner som användarna framför allt efterfrågade i uppföljaren till reMarkable 2: en upplösning på 300 ppi för bättre läsning av e-böcker och PDF-filer samt en frontbelysning. reMarkable Paper Pure erbjuder varken det ena eller det andra.

För skrivande upplevde vi inte att 226 ppi var något problem. Handstilen ser fortfarande skarp ut, skärmen är behaglig för ögonen och skrivverktygen återskapar känslan av bläck på papper på ett övertygande sätt. Men vid läsning av dokument går det att se en lätt oskärpa runt bokstävernas kanter, särskilt om man kommer från en enhet som Kindle Scribe.

För oss är dock avsaknaden av frontbelysning den största missen. Vi kan leva med en lägre pixeltäthet och vi kan acceptera att EMR-pennan har försvunnit, men en frontbelysning känns i dag som ett måste. Vi förstår att beslutet handlar om att hålla nere kostnaderna, men möjligheten att använda plattan lika bekvämt dag som kväll hade gjort Paper Pure till ett betydligt mer attraktivt alternativ.

• Skärm - poäng: 4 / 5

reMarkable Paper Pure: design & byggkvalitet

• Plastchassit känns förvånansvärt tåligt
• Lätt konstruktion som ligger bekvämt i handen

Den kanske största förändringen jämfört med föregångaren och Paper Pro-serien är att Paper Pure går från metall till plast. Efter att ha vant oss vid den robusta aluminiumramen i reMarkable 2 var vi inledningsvis mycket skeptiska till förändringen. Men det fungerar faktiskt riktigt bra.

Baksidan av Paper Pure har en mycket diskret textur som ger bättre grepp och hela plattan känns lättare och mer portabel med en vikt på endast 360 gram. Sammantaget är den mycket bekväm att hålla med en hand eller vila mot knät när vi skriver eller skissar.

Tack vare plastkonstruktionen känns Paper Pure faktiskt mer tålig än sin föregångare. Med reMarkable 2 behandlade vi ofta enheten med stor försiktighet när vi var ute på språng.

Vi skulle naturligtvis inte kasta den från tionde våningen och förvänta oss att den överlever. Det här är ingen stryktålig platta och den är inte heller vattentät. Men Paper Pure känns definitivt som en enhet som klarar några stötar i ryggsäcken eller en lite tuffare pendling, särskilt om den ligger i det förstärkta skyddsfodralet.

Designmässigt handlar det om en 10,3-tumsplatta som har samma bredd som reMarkable 2, men som är något kortare på höjden. Den breda vita ramen på vänster sida för tankarna tillbaka till den ursprungliga reMarkable 1.

När vi vände på Paper Pure upptäckte vi något intressant: tio skruvar som ger åtkomst till insidan av enheten. Om detta enbart är ett sätt att uppfylla EU:s regler kring rätten att reparera produkter eller om reMarkable faktiskt planerar att erbjuda utbytbara batterier i framtiden vet vi inte. Oavsett vilket kan det göra Paper Pure till en mer attraktiv investering för IT-avdelningar som hanterar större flottor av enheter.

Längst upp på plattan sitter strömknappen och längst ned finns en USB-C-port för laddning. Det är allt. Mer distraktionsfritt än så här blir det knappast. Paper Pure har allt den behöver och inget den inte behöver.

Marker-pennan fästs magnetiskt på plattans högra sida, där den också laddas. Den ligger bra i handen och är inte för tung för längre skrivpass.

De utbytbara spetsarna beräknas hålla i ungefär en till två månader om man inte trycker alltför hårt mot skärmen, vilket känns rimligt. Spetsen på vår reMarkable Paper Pro Move håller ungefär lika länge och slits dessutom märkbart långsammare än spetsarna till reMarkable 2.

Som vi nämnt tidigare använder Marker och Marker Plus samma aktiva pennteknik som Paper Pro-serien. Det handlar om proprietär teknik, så tappa inte bort pennan – den är betydligt dyrare att ersätta än de billigare EMR-pennor från tredjepart som fungerade med reMarkable 2.

På tal om tillbehör uppskattade vi även det nya Polymerweave-fodralet till Paper Pure. Det finns i färgerna Mist Green, Desert Pink och Ocean Blue. Fodralet öppnas från sidan och är betydligt bättre än det ursprungliga bokfodralet till reMarkable eftersom det faktiskt skyddar både plattan och pennan. När enheten placeras i fodralet går den automatiskt in i viloläge, vilket är en trevlig detalj som hjälper till att spara batteri.

• Design - poäng: 5 / 5

reMarkable Paper Pure: mjukvara

• Distraktionsfri, men inte funktionsfattig
• AI-baserad handskriftsigenkänning fungerar ibland bättre än andra gånger

Man märker att reMarkable har lagt mycket kärlek på hårdvaran i Paper Pure. Vi är inte lika säkra på att samma sak kan sägas om mjukvaran. Visst, den är funktionell och gör mer än man kanske först tror, men det är inget som får oss att tappa hakan.

reMarkable har alltid varit lite ojämna när det gäller mjukvaran. Uppdateringarna tenderar att vara små och försiktiga, med mindre justeringar, någon ny integration här och där, men sällan något som känns revolutionerande. Och kanske är det helt okej. Kanske förväntar vi oss för mycket.

Samtidigt blir plattformen bättre för varje generation. Bland nyheterna finns en mycket användbar sökfunktion för handskrivna anteckningar, möjligheten att rita fria former och stöd för textblock som skrivs in via skärmtangentbordet. Tyvärr finns fortfarande inget stöd för externa tangentbord. Vi uppskattade särskilt funktionen för skärmdelning, som fungerar mycket bra och gör det möjligt att presentera eller skriva på dokument nästan i realtid.

För grundläggande anteckningar finns ett brett urval av mallar, inklusive linjerat papper, rutnät och till och med notblad. Fler mallar finns tillgängliga för Connect-prenumeranter via reMarkable Methods. Vi är fortfarande inte övertygade om att mallar som dagliga planeringsverktyg och kalendrar borde ligga bakom en prenumerationsvägg, särskilt med tanke på enhetens pris, men så ser situationen ut.

Plattan kan också integreras med Slack, Microsoft OneDrive och Outlook, Google Kalender och Google Drive samt Dropbox. Även om samtliga molntjänster kan kopplas till enheten går det endast att ansluta en kalenderintegration åt gången.

Eftersom vi använder ett begränsat arbetskonto i Slack kunde vi inte testa just den integrationen. Däremot fungerade både OneDrive och Google Drive utan problem och synkroniserade filer snabbt i båda riktningarna som PDF-dokument.

Trots att Paper Pure har en monokrom skärm använde vi flera olika färger på överstrykningspennorna när vi kommenterade PDF-filer. Det var glädjande att se att samtliga färger återgavs korrekt när filerna senare öppnades via Google Drive.

En detalj som däremot inte imponerade på oss är att reMarkable kräver åtkomst för att visa, redigera, skapa och radera samtliga filer på ditt Google Drive-konto, istället för att begränsa åtkomsten till en specifik mapp. Det ogillar vi starkt och rekommenderar samma lösning som vi själva använder: skapa ett separat Google-konto enbart för reMarkable istället för att koppla ditt primära konto. Det är säkert inga problem i praktiken, men varför ta risken?

Handskriftskonverteringen är förmodligen mjukvarans största höjdpunkt. Funktionen omvandlar handskrivna anteckningar till redigerbar text som sedan kan klistras in i exempelvis en ordbehandlare. I praktiken handlar det om optisk teckenigenkänning som körs i molnet, och det var faktiskt en av de främsta anledningarna till att vi en gång köpte en reMarkable.

Resultaten är dock... okej. Med vissa förbehåll.

För det första kan du inte skriva hur slarvigt som helst och hoppas att AI:n ska förstå vad du menar. Det fick vi själva erfara med vår ibland närmast oläsliga handstil. Om du är som vi och skriver snabbare än handen egentligen hinner med när idéerna flödar kommer du sannolikt att stöta på problem.

För det andra fick vi klart bäst resultat när vi använde fineliner eller kulspetspenna. I dessa lägen fungerade konverteringen felfritt, även om formateringen ibland blev lite märklig. När vi istället använde kalligrafiverktyget hade OCR-funktionen betydligt svårare att tolka texten, även när vi skrev extremt tydligt med versaler.

Slutligen upptäckte vi att punktlistor kräver lite extra arbete. Om man inte lägger till ett bindestreck framför varje punkt klumpar verktyget gärna ihop allt till en enda rad.

Det är en funktion som fungerar om man lär sig dess begränsningar och anpassar sig efter dem, men känslan är ändå att den skulle kunna vara betydligt bättre än den är idag.

• Mjukvara - poäng: 3 / 5

reMarkable Paper Pure: prestanda

• En felfri skrivupplevelse
• Snabbare och smidigare än reMarkable 2

Responsiv är det ord vi skulle använda för att beskriva reMarkable Paper Pure. Att väcka enheten från viloläge, öppna anteckningsböcker, bläddra i menyer, zooma med nypgester och svepa genom dokument – allt känns snabbt och följsamt. Här finns inget av den tröghet som ibland präglade den äldre reMarkable 2.

Det finns heller ingen märkbar fördröjning när man skriver på skärmen, vilket är produktens verkliga höjdpunkt. Paper Pure erbjuder en genuin känsla av flyt som vi verkligen uppskattade och skrivupplevelsen är i princip felfri på den punkten.

Det finns en välkommen snabbhet i hela användarupplevelsen. Hastighet är kanske inte den viktigaste egenskapen hos en produkt som denna – fokus ligger trots allt på hur väl den digitaliserar handskrivna anteckningar – men för oss är prestandan i Paper Pure den enskilt starkaste anledningen att överväga en uppgradering från reMarkable 2.

För att illustrera skillnaden mellan de två modellerna jämförde vi skrollningshastigheten hos reMarkable Paper Pure (till höger) och reMarkable 2 (till vänster) i videon nedan.

• Prestanda - poäng: 5 / 5

reMarkable Paper Pure: batteri

• Batteriet på 3 820 mAh är en uppgradering jämfört med reMarkable 2
• Räcker i flera veckor på en enda laddning

reMarkable Paper Pure har ett inbyggt batteri på 3 820 mAh. Företaget uppger att det ska räcka i upp till tre veckor beroende på användning, och utifrån våra tester verkar det stämma väl.

Vi har använt Paper Pure dagligen i flera timmar åt gången under de senaste veckorna utan att behöva ladda den. Den enda anledningen till att vi kopplade in laddaren under testperioden var för säkerhets skull, inte för att batteriet faktiskt behövde det.

Som jämförelse hade reMarkable 2 ett batteri på 3 000 mAh och vi brukar redan få ut omkring tre veckors användning från den enheten. Paper Pro har ett större batteri på 5 030 mAh, men använder samtidigt färg-E Ink och frontbelysning, vilket drar mer ström än de svartvita modellerna. Resultatet är att den vanligtvis klarar omkring två veckors användning.

Även batteriet i Marker Plus-pennan håller imponerande länge. Laddningen sker genom att pennan fästs magnetiskt på sidan av plattan och processen går snabbt. Under hela testperioden kan vi faktiskt inte minnas att batterinivån någonsin sjönk under 50 procent. Varje gång pennan fästs på sidan visas dessutom en batteriindikator kort på skärmen, vilket gör det enkelt att hålla koll på laddningsnivån.

• Batteri - poäng: 5 / 5

Bör du köpa reMarkable Paper Pure?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi reMarkable Paper Pure

Från den ursprungliga skribenten;

Jag testade reMarkable Paper Pure under två hela veckor och använde den dagligen för att skriva anteckningar till jobbet. På kvällarna använde jag den för att skissa och skriva på den där romanen som jag alltid lovar mig själv att jag faktiskt ska färdigställa.

Under testperioden ersatte jag i princip både min älskade reMarkable 2 och Paper Pro Move helt och hållet med Paper Pure.

När jag hade kopplat enheten till mitt befintliga reMarkable-konto kunde jag kontrollera hur snabbt dokument synkroniserades mellan de olika plattorna samt hur molnintegrationerna fungerade. Jag lade tid på att överföra olika PDF-filer till Paper Pure, kommentera och markera dem innan jag importerade och exporterade filerna via de tjänster som stöds.

Därefter testade jag skrivupplevelsen med samtliga tillgängliga pennverktyg – officiellt kallade Writing Tools – för att undersöka skillnaderna i fördröjning mellan dem. Efter det började jag utforska övriga mjukvarufunktioner, inklusive de olika mallarna.

Mer tid än jag egentligen vill erkänna spenderades med AI-funktionen för handskriftskonvertering, där jag försökte lista ut hur man får de bästa resultaten.

Slutligen jämförde jag hastigheten hos reMarkables tre olika plattor för att bedöma den övergripande prestandan, från menynavigering till skrivande på skärmen, med en penna i varje hand.

Under hela testperioden förvarades Paper Pure i det dimgröna Sleeve-fodralet när den inte användes för att ge extra skydd.

• Först testad i maj 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

I XPPens sortiment av ritskärmar är deras Artist Pro 22 (2nd Gen) en premiuminriktad ritskärm som riktar sig till både seriösa hobbykonstnärer och mer professionella kreatörer som vill ha en stor arbetsyta utan att behöva betala de allra högsta priserna på marknaden. Den placerar sig i ett segment där konkurrensen är tuff, med flera avancerade alternativ från både Wacom och Huions. Med sin nya ritskärm försöker XPPen locka användare genom att erbjuda många premiumfunktioner till ett mer överkomligt pris.

Är det en ritskärm i högsta premiumklass? Nej, för sådana ritskärmar får du räkna med priser på runt det dubbla. Den här modellen placerar sig i en övre mellanklass, men med tydliga premiuminslag och ett överkomligt pris som tillsammans skapar ett högt värde. Det här är med andra ord inte en enkel instegsmodell för snabba skisser då och då, utan en ritskärm byggd för längre kreativa arbetspass, detaljerat illustrationsarbete och digitalt skapande där precision och känsla spelar stor roll. Här får man bland annat en stor och färgkorrekt skärm, förbättrad pennteknik och en design som är tänkt att efterlikna känslan av att rita på papper så mycket som möjligt.

Efter att ha testat XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen) under ungefär en månads tid har jag blivit förvånansvärt förtjust i den. Som någon som målat hela livet och nästan alltid föredragit traditionellt papper och penna framför digitala ritverktyg blev jag förvånad över hur väl XPPen faktiskt lyckats med att få till den där naturliga känslan i skissandet. Under min testperiod har den varit ett otroligt roligt och användbart verktyg, och den får höga poäng.

Läs vidare för hela mitt djupgående test av XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen).

XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen): pris & tillgänglighet

• Släpptes under 2025
• Pris från 5 699 kronor

XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen) är en nyhet för 2025 och placerar sig i det övre mellansegmentet för större ritskärmar. Priset varierar en del beroende på återförsäljare och den kan ligga på allt från 5 699 kronor upp till 9 000 kronor, så det är värt att kolla runt lite innan du beställer. Den finns att beställa hos återförsäljare som bland annat Amazon och Coolshop.

Den konkurrerar främst med modeller som Wacom Cintiq 22 och olika alternativ i Huions Kamvas-serie, exempelvis Huion Kamvas 24 Plus eller nyare Kamvas Pro-modeller. Wacom har länge varit det mest etablerade märket för ritskärmar, speciellt i premiumklass för professionella illustratörer och studios, men under de senaste åren har både XPPen och Huion börjat erbjuda allt mer avancerade ritskärmar till betydligt lägre priser.

Med Artist Pro 22 (2nd Gen) har XPPen lyckats hitta en riktigt bra balans mellan pris och premiumkänsla, med starka specifikationer och en ritkänsla om imponerar, samtidigt som man slipper man kliva upp till de riktigt extrema prisklasserna där större 4K-modeller från Wacom kan kosta långt över 20 000 kronor.

För hobbykonstnärer och entusiaster känns den som ett betydligt mer realistiskt köp än många rena proffsmodeller, medan mer erfarna kreatörer sannolikt kommer uppskatta hur nära premiumsegmentet XPPen faktiskt lyckats komma utan att priset skenar iväg helt.

• Värde - poäng: 5/5

XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen): specifikationer

XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen): skärm

• Stor arbetsyta på 21,5 tum
• QHD med 2,5K-upplösning
• Exakta och naturtrogna färger
• Naturlig ritkänsla med Etched Glass-panelen

Som en ritskärm är givetvis skärmen ett av de största fokusområdena i XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen), så låt oss börja här. XPPen tar flera steg närmare premiumsegmentet med den här modellen och har lyckats få fram en imponerande skärm för prisklassen, med exakta färger och naturligt ritkänsla.

Själva panelen är en 21,5-tums IPS-skärm med en upplösning på 2560 x 1440 pixlar, alltså 2.5K QHD. Det är ett tydligt steg upp från äldre och billigare ritskärmar som fortfarande använder Full HD-paneler. Det är alltså en stor ritskärm som ger dig gott om arbetsyta, men som också slukar rejält med yta på skrivbordet. Det bästa är om du har en dedikerad arbetshörna för skärmen där den kan stå framme permanent. Den stora skärmytan är riktigt trevlig att arbeta med och den känns aldrig trång som mindre 13- eller 16-tumsmodeller ofta kan göra. För dem som arbetar mycket med större illustrationer eller detaljerade projekt är detta alltså ett riktigt bra alternativ.

Färgåtergivningen är också en av skärmens starkaste punkter. Den har stöd för 99 % sRGB, 99 % Adobe RGB och 94 % Display P3, vilket är väldigt starka siffror för en ritskärm i den här prisklassen. Den är dessutom Calman-verifierad och fabriks kalibrerad med Delta E < 1 – det är mycket tekniskt snack, men i grund och botten innebär det att färgerna är livfulla, exakta och naturliga.

En av de bästa sakerna på ritskärmen är dess laminerade AG Nano Etched Glass-panel. Denna typ av panel har en textur som skapar ett lätt motstånd som får den att kännas mer som papper än blankt glas, samtidigt som den laminerade skärmen ger bättre precision i varje drag med pennan och håller parallaxen väldigt låg. Det här är det absolut bästa med skärmen i min mening. Jag har testat en del dedikerade ritskärmar och surfplattor genom åren och har alltid tyckt att det varit svårt och känts onaturligt, trots specifikationer i toppklass och höga betyg från andra användare. Men med XPPen Artist Pro 22 får jag inte alls den känslan. Visst, den känns inte exakt som papper och penna – det kommer nog ingen ritskärm någonsin göra helt – men det är nog den ritskärm som jag testat som kommit närmast hittills. Efter några minuters skissande slappnade jag snabbt av i handen och började dra pennan precis som jag gör på papper, och upplevelsen kändes bekväm och naturlig.

Ett problem jag haft med många tidigare ritskärmar jag testat är att de registrerar min hand som input, när jag låter handen vila på skärmen. Det hände aldrig under mitt test med XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen), vilket är ett stort plus.

Den matta skärmytan har också ett behagligt glid när man ritar och om du föredrar en extra mjuk känsla kan du använda den medföljande rithandsken som minskar friktionen ytterligare.

Samtidigt finns det några svagheter med skärmen. Det är bara en 2,5K QHD-skärm med en IPS LCD-panel, istället för 4K och OLED eller mini-LED. Vissa användare kan sakna en 4K-upplösning, speciellt om man använt det tidigare. Eftersom skärmytan är så pass stor kan vissa uppleva att 2,5K-upplösningen inte riktigt är tillräcklig. För mig personligen var det inget jag tänkte på under användningen och för de allra flesta hobbykonstnärer som mig själv kommer 2,5K-upplösningen att fungera alldeles utmärkt, speciellt med att färgåtergivningen är så pass korrekt, vilket jag kan tycka är viktigare än det där extra lilla krispet i pixlarna. För proffs som kräver det absolut bästa kan det dock bli ett problem och i sådana fall vara värt att kolla på andra alternativ.

Som nämnt är det också en IPS LCD-panel, vilket innebär att svärta och kontrast inte når samma nivåer som på de allra dyraste professionella bildskärmarna. Men precis som med upplösningen är kontrasten fortfarande fullt tillräcklig för illustration, fotoarbete och vardagligt kreativt arbete.

Ljusstyrkan ligger på 250 nits, vilket ligger lite lägre än premiumskärmar och även en del skärmar i mellansegmentet. Det är inget större problem, men i väldigt ljusa rum kan det påverka skärmkvaliteten lite. Skärmen förlorade lite av sitt tryck och färgerna kändes lite mer urvattnade på soliga dagar, jämfört med när man målade på kvällarna. Under soliga dagar får skärmen också lite reflektioner, vilket kan vara rätt störande under ritsessioner.

• Skärm - poäng: 4/5

XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen): penna & tillbehör

• 16 384 trycknivåer och 60 graders lutningsstöd
• Två programmerbara knappar
• Extra pennspetsar medföljer

Med i förpackningen av XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen) medföljer XPPens nya X3 Pro Smart Chip Stylus, extra pennspetsar, en trådlös snabbkontroll med programmerbara knappar, rithandske och alla nödvändiga kablar.

Pennan använder batterifri EMR-teknik och stödjer hela 16 384 trycknivåer samt lutningskänslighet upp till 60 grader. Under hela mitt test kändes den väldigt responsiv och naturlig att rita med, speciellt i kombination med den matta skärmytan som ger ett lätt motstånd mot pennspetsen. Det var riktigt trevligt för skisser och lineart.

Eftersom själva ritskärmen saknar inbyggda snabbknappar skickar XPPen istället med en separat trådlös snabbkontroll med programmerbara knappar och kontrollhjul. Den fungerar som en ersättning för de vanliga snabbknapparna man ofta hittar på sidan av ritskärmar och kan anpassas för funktioner som zoom, penselstorlek och ångra-kommandon. Det är användbart för dem som behöver snabb tillgång till ett gäng olika funktioner, men personligen behövde jag inte använda mig av den jättemycket under testet. Själva pennan har nämligen två programmerbara snabbknappar, vilket gör det enkelt att snabbt växla mellan exempelvis sudd, färgplockare eller andra verktyg och i mitt ritande var det mer än tillräckligt. Knapparna sitter i en höjd som känns naturlig att trycka på och efter en kort inlärningsperiod gick det på automatik att skifta mellan pensel, sudd och ångra.

Jag upplevde inget input lag i pennan under min testperiod. Den svarade omedelbart och exakt på mina rörelser, oavsett om jag drog långa och snabba eller långsamma linjer för mer precision. Jag hade inte heller några problem med jitter i linjerna, förutom det som orsakades av mina egna skakiga händer. Om du, precis som jag, är mindre van med digitalt ritande och behöver lite extra hjälp för att få till riktigt raka och mjuka linjer, kan du justera line smoothing och stabilisering som finns inbyggt i de flesta ritprogram. Det är guldvärt om du ritar mycket lineart.

• Penna & tillbehör - poäng: 5/5

XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen): design

• Robust och välbyggd
• Ergonomiskt bygg med vinkelbart stativ
• Inga snabbknappar på skärmen

XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen) har en robust konstruktion med en proffsig look som består främst av mörkgrå plast och metall. Dess ganska rejäla tyngd får den att stå stadigt på skrivbordet och får den att kännas betydligt mer premium än många billigare modeller i samma kategori. Här är det ingenting som knakar eller känns svajigt under användning.

På baksidan av skärmen sitter ett justerbart stativ som låter dig ställa in skärmens vinkel. Den är stadig, enkel att justera och låter skärmen vinklas från nästan helt stående till väldigt nära skrivbordet beroende på arbetsstil. Jag hade däremot gärna sett att den gick att lägga helt platt mot bordet, eftersom den lilla kvarvarande vinkeln faktiskt kan börja kännas i handleden under längre ritpass. Det kan dock vara något av en vanesak, eftersom jag lägger så pass många timmar på att måla på papper, som alltid ligger helt platt mot bordet.

Som du kanske förstått med tanke på skärmstorleken är det här ingen liten eller portabel ritskärm. Med sin 21,5-tumsskärm tar Artist Pro 22 (2nd Gen) upp en rejäl mängd skrivbordsplats och känns mer som en permanent del av setupen än något man plockar fram och undan mellan användningarna. Det går absolut att flytta runt den vid behov, men den blir snabbt ganska otymplig och det är absolut inget man använder i knät. Det här är en ritskärm som gör sig bäst på ett ordentligt skrivbord där den får en dedikerad plats.

En annan lite ovanlig detalj är att själva ritskärmen saknar inbyggda snabbknappar längs sidorna. Designen blir visserligen renare och mer minimalistisk på det sättet, men det innebär också att man är beroende av den medföljande trådlösa snabbkontrollen för genvägar och snabbkommandon. Portarna sitter placerade på baksidan av skärmen, vilket hjälper till att hålla kabeldragningen relativt diskret när allt väl är inkopplat på skrivbordet.

• Design - poäng: 4,5/5

XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen): installation & stöd

• Stöd för Windows, iOS och vissa Linux-enheter
• Simpel och tydlig mjukvara
• Fungerar med i princip alla rit- och designprogram

Att komma igång med XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen) är förhållandevis enkelt, även för någon som aldrig tidigare använt en ritskärm. I lådan följer alla kablar som behövs för anslutning och installationen består i princip av att koppla skärmen till datorn och installera XPPens drivrutiner för att få fram bilden. Sedan väljer du vilken monitor det är i din setup, kalibrerar pennan som du vill ha den och öppnar ditt ritprogram. Hela installationen tar ungefär 30-40 minuter, sedan är du igång och ritar.

XPPens mjukvara ger möjlighet att anpassa snabbknappar, pennans tryckkurva, skärmområde och flera andra inställningar. Allt är simpelt och enkelt att hitta i mjukvaran, och allt som krävs är några minuter för att få allt som du vill ha det.

När det gäller programstöd fungerar Artist Pro 22 (2nd Gen) med i princip alla stora rit- och designprogram på marknaden. Jag hade nyligen sagt upp min Photoshop-prenumeration innan testet (typiskt), så under testet använde jag istället ritskärmen med Krita (som jag för övrigt kan rekommendera varmt om du vill ha ett bra gratisalternativ till Photoshop), men den har även stöd för exempelvis Clip Studio Paint, Illustrator, Blender och många andra kreativa program.

• Installation & stöd - poäng: 5/5

Bör du köpa XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen)?

Köp den om ...

Köp den inte om ...

XPPen Artist Pro 22 (2nd Gen): andra alternativ

• Först testad i april 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Onyx Boox Palma 2 Pro: kort sammanfattning

Onyx Boox Palma 2 Pro är precis den typen av spännande innovation inom e-boksläsare som jag vill se mer av, även om den största styrkan fortfarande är hur ovanlig den faktiskt känns. Min kollega som specialiserar sig på e-boksläsare har tidigare testat originalet Palma och senare Palma 2, medan jag har själv fått möjlighet att använda båda dessa modeller som mina huvudsakliga e-boksläsare under längre perioder för att kunna göra en ordentlig jämförelse.

Palma 2 Pro tar samma fickvänliga och telefonliknande design som Palma 2 och lägger till en färgskärm med E Ink, mer minne, Android 15, stöd för SIM-kort och kompatibilitet med stylus. Palma-serien har redan tidigare varit en ganska nischad typ av e-boksläsare – en nisch jag verkligen gillar – så de här nya funktionerna känns ganska ambitiösa.

Den 6,13 tum stora skärmen i 2:1-format är fortfarande den största anledningen att överväga Palma. Den ser och känns betydligt mer som en telefon än en traditionell e-boksläsare och kommer dessutom med högtalare, dubbla mikrofoner, sidoknappar, kamera på baksidan och nu även en hybridplats för SIM-kort. Men istället för LCD eller OLED används förstås en E Ink-skärm, vilket gör den mycket behagligare att läsa på under längre stunder.

Med andra ord: om du redan läser böcker, artiklar eller nyhetsbrev på telefonen och vill ha något som är snällare mot ögonen har Palma 2 Pro väldigt mycket att erbjuda.

En annan ny fördel är stödet för stylus. Precis som vissa större modeller fungerar Palma 2 Pro med kompatibla pennor och låter dig skriva anteckningar direkt på enheten. En annan smart liten bonus är den kombinerade SIM- och microSD-platsen, vilket innebär att du antingen kan expandera lagringen eller sätta i ett datakort för att komma åt böcker och internet när du är ute.

Rent fysiskt är Pro-modellen väldigt lik Palma 2, men det finns några användbara förändringar som visar att utvecklingen handlar om mer än bara en färgskärm. Strömknappen – som också fungerar som fingeravtrycksläsare – sitter fortfarande på höger sida, men volym- och bläddringsknapparna har nu flyttats till vänster sida tillsammans med den smarta funktionsknappen, vilket känns betydligt mer intuitivt.

SIM-/microSD-facket sitter på undersidan och själva enheten är lite tjockare. På min våg vägde den 172 gram utan fodral (Boox anger cirka 175 gram), men den är fortfarande väldigt lätt att bära runt på. Även med det mjuka fodralet från mitt testpaket på plats fungerade den utmärkt i fickan till vardags, och det magnetiska flipfodralet är dessutom riktigt bra.

Den största förändringen är förstås skärmen. Palma 2 Pro använder en Kaleido 3-panel med färg-E Ink, medan Palma 2 har en svartvit Carta 1200-skärm. Övergången till färg gör direkt gränssnittet, bokomslag, serier, webbsidor och vissa appar betydligt mer engagerande och användbara än på den svartvita Palma 2. Det är dock viktigt att förstå att det inte handlar om starka, lysande färger som på en telefon eller surfplatta – färgerna påminner mer om mjuka pastelltoner på papper.

Även om den svartvita delen av skärmen har samma upplösning och pixeltäthet som Palma 2 gör Kaleido 3-lagret att skärmen ser något grynigare ut, med gråare vittoner jämfört med den skarpa Carta-skärmen på Palma 2.

Läsupplevelsen på Palma 2 Pro är fortfarande riktigt bra, men det betyder också att Pro-modellen inte automatiskt är rätt val för alla. För vanlig svartvit text har Palma 2 fortfarande en renare och mer pappersliknande skärm, med bättre kontrast och vitare bakgrund.

Det gör att Palma 2 fortfarande är ett väldigt bra alternativ, medan Palma 2 Pro passar bäst för personer som faktiskt kommer dra nytta av färgskärmen.

Pro-modellen har också fått ett litet prestandalyft som gör användarupplevelsen något smidigare. Android 15 – istället för Android 13 i Palma 2 – ger ett modernare gränssnitt, medan 8 GB RAM istället för 6 GB och uppdaterad mjukvaruoptimering gör att appar öppnas lite snabbare och menyer känns något mjukare att navigera i.

Det är fortfarande en E Ink-enhet, så ingen kommer missta den för en snabb telefon, men tredjepartsappar som Kindle, Kobo Books och Google Play Books fungerar bra, och stödet för Google Play Store gör den betydligt mer flexibel än de flesta andra e-boksläsare.

Jag upplevde också fingeravtrycksläsaren som både snabb och pålitlig på Pro-modellen. Den är enkel att konfigurera och fungerade nästan alltid direkt vid upplåsning. Jämfört med Palma 2 känns den här lösningen betydligt mer stabil.

Stylus-stödet fungerade också riktigt bra, och Boox-pennan är enkel att börja använda eftersom ingen parkoppling krävs. Handskrivna anteckningar fungerar i kompatibla appar som Boox egna Notes-app eller direkt i e-böcker via NeoReader. Den lilla skärmen kräver dock lite tillvänjning och är inte lika kapabel som större anteckningsenheter, men det är ändå ett väldigt trevligt tillskott för den som gillar att skriva ner tankar för hand.

Det som drar ner upplevelsen något är att stylusen kostar extra och höjer priset med ungefär tio procent, samtidigt som det saknas ett riktigt bra sätt att bära med sig pennan tillsammans med flipfodralet.

Palma 2 Pro dras också med några av de små irritationsmoment som redan kändes lite felplacerade med tanke på priset på Palma 2. Konstruktionen känns fortfarande ganska plastig snarare än premium, kameran fungerar mest för snabba dokumentskanningar snarare än riktiga foton, högtalaren är ganska enkel och prestandan ligger långt under vad man är van vid från en vanlig telefon. Palma 2 Pro är dessutom betydligt dyrare än både vanliga Palma 2 och många andra klassiska e-boksläsare kring 6 tum.

Trots det gillar jag Palma 2 Pro av exakt samma anledning som jag gillar Palma 2: den är kompakt, mångsidig och känns genuint annorlunda. Färgskärmen kommer inte passa alla, men om du vill ha en Android-baserad e-boksläsare i fickformat som klarar böcker, appar, lättare webbsurfning, färgrika dokument och lite anteckningar är det här en riktigt stark uppgradering av en redan väldigt intressant produkt.

Onyx Boox Palma 2 Pro: pris & tillgänglighet

• Lanserad i oktober 2025
• Pris cirka 4 300 kronor
• Finns att köpa nu hos återförsäljare som Proshop

Onyx Boox Palma 2 Pro är betydligt dyrare än vanliga Onyx Boox Palma 2, med ett pris som i Sverige vanligtvis ligger runt 4 200–4 600 kronor beroende på butik och importavgifter. Det gör den dyr även jämfört med andra premiumläsplattor och innebär ett tydligt kliv upp från Palma 2, som idag kostar ungefär 2 800–3 200 kronor.

På plussidan innebär det högre priset också ett ganska imponerande paket av nya funktioner och uppgraderingar. Palma 2 Pro får en Kaleido 3-färgskärm med E Ink, 8 GB RAM, Android 15, hybridplats för SIM-kort med stöd för mobildata och kompatibilitet med Boox InkSense Plus.

Alla dessa tillägg är dock inte lika viktiga för alla användare, vilket gör att värdet för pengarna främst gäller en ganska specifik målgrupp. Om du framför allt vill ha en liten och smidig e-boksläsare för vanliga e-böcker är vanliga Palma 2 fortfarande det bättre valet.

Pro-modellen börjar däremot kännas mer rimlig om du faktiskt tänker använda färgskärmen för bokomslag, serier, webbsidor, dokument eller appar, eller om stödet för mobildata är viktigt för dig.

På Boox hemsida finns också flera kompatibla tillbehör. Stylus-stödet gör Palma 2 Pro mer användbar även utanför ren läsning, men det är värt att nämna att Boox-pennan säljs separat och kostar runt 500–600 kronor, vilket höjer totalpriset med ungefär tio procent.

I standardförpackningen ingår Palma 2 Pro, USB-C-kabel, verktyg för SIM-/microSD-facket, snabbstartsguide och garantikort. Mitt testexemplar inkluderade även det magnetiska 2-i-1-flipfodralet, som annars kostar ytterligare cirka 250–350 kronor beroende på återförsäljare.

Jämfört med vanliga e-boksläsare kring 6 tum är Palma 2 Pro dyr och prismässigt ligger den snarare i nivå med en mellanklass-telefon. Faktum är att du nästan skulle kunna köpa tre Amazon Kindle- eller Kobo Clara BW-modeller för samma pris som Palma 2 Pro, men de erbjuder samtidigt inte samma Android-flexibilitet, färgskärm med E Ink, stora lagringsmöjligheter eller telefonliknande design.

Samtidigt hade jag haft lättare att acceptera priset om stylusen och fodralet följt med i lådan från början. Som det ser ut idag känns Palma 2 Pro egentligen bara prisvärd om du verkligen behöver den unika designen och faktiskt kommer använda alla funktionerna.

Värde - poäng: 3 / 5

Onyx Boox Palma 2 Pro: specifikationer

Onyx Boox Palma 2 Pro: design & skärm

• Finns i färgerna Charcoal Black och Ivory White
• Färg-E Ink gör Palma-formatet mer mångsidigt
• Telefonliknande och enkel att bära med sig

Onyx Boox Palma 2 Pro håller sig till stora delar nära designen från Onyx Boox Palma 2, men de små förändringarna gör faktiskt att den känns lite mer genomarbetad i vardagen. Den är fortfarande omisskännligt en Palma, med samma höga och telefonliknande form, kamera på baksidan, högtalare, dubbla mikrofoner, USB-C-port och kompakta format, men den är något tjockare på 8,8 mm istället för 8 mm och väger lite mer, med 172 gram på min våg jämfört med Palma 2:s 166 gram.

Knapp-layouten har också ändrats. Strömknappen med fingeravtrycksläsare sitter nu på höger sida, medan volym- och bläddringsknapparna flyttats till vänster tillsammans med den smarta funktionsknappen. Hybridfacket för SIM-kort sitter på undersidan bredvid USB-C-porten, medan mikrofonerna flyttats närmare högtalaren.

Ingen av dessa förändringar förändrar direkt hur Palma 2 Pro känns att använda, men jag tycker faktiskt att layouten är lite mer intuitiv än på Palma 2, eftersom knapparna på vänster sida hamnar naturligt under pekfingret istället för under tummen på höger sida.

Om du däremot inte använder volymknapparna för sidbläddring – eller om du är vänsterhänt – kan den mer telefonliknande layouten på Palma 2 fortfarande vara att föredra.

Byggkvaliteten är väldigt lik Palma 2. Den känns fortfarande lite plastig, och baksidan har samma sträva och greppvänliga struktur. Pro-modellen är vit istället för cremefärgad och plastytan har en halvblank finish istället för att vara helt matt, men den känns aldrig hal.

Till skillnad från de silverfärgade knapparna på Palma 2 använder Pro-modellen samma vita nyans över hela enheten, vilket ger ett mer nedtonat och elegant utseende. Precis som många andra e-boksläsare använder den mycket plast, och konstruktionen känns inte riktigt så premium som priset antyder.

Jag råkade aldrig ut för några missfärgningar på ytan, vilket min kollega gjorde i sitt test av Palma 2, men det är fortfarande plast vi har att göra med. Även med flipfodralet skulle jag därför inte slänga ner den löst i en väska tillsammans med nycklar eller andra vassa föremål. Precis som med en telefon fungerar den bäst i ett skyddat fack i ryggsäcken, och även om glasskärmen känns ganska tålig är det fortfarande något man vill vara försiktig med.

Mitt testexemplar inkluderade det magnetiska flipfodralet, och det är ett stort steg framåt jämfört med fodralet som följde med Palma 2. Det använder ett halvtransparent och mjukt skal som klickas runt enheten, tillsammans med ett avtagbart fliplock som fästs magnetiskt. Det är skalet som innehåller magneterna, inte själva Palma 2 Pro, och det ger även stöd för MagSafe-liknande tillbehör så att den kan fästas på kompatibla stativ.

Det gör det väldigt enkelt att hålla enheten skyddad när man är ute, samtidigt som den snabbt kan tas loss från flipfodralet när man vill använda den mer avslappnat hemma.

Det känns nästan som en blandning mellan ett större foliofodral och ett tunt mobilskal. Fliplocket klickar fast enkelt men sitter säkert, konstlädret känns välgjort och det finns inga vassa eller billiga kanter någonstans. Det ger också bättre grepp utan att Palma 2 Pro känns för stor, och ärligt talat önskar jag att jag kunde köpa exakt den här typen av fodral till min telefon.

Tyvärr finns det nya flipfodralet bara till Palma 2 Pro, vilket känns som ett märkligt beslut från Boox. Det finns redan ett Palma/Palma 2-fodral med magnetisk lösning, men i den äldre designen. Det innebär att själva yttre flipdelen egentligen hade fungerat med båda modellerna, men det går inte att köpa själva magnetskalet separat – något som behövs eftersom knapparnas placering ändrats.

Fickvänligheten är fortfarande en av de största anledningarna att köpa Palma 2 Pro, eftersom den känns betydligt mer som att bära runt på en telefon än en traditionell e-boksläsare. Även med flipfodralet är den enkel att stoppa ner i jack- eller byxfickan, och storleken passar dessutom perfekt i väskfack avsedda för telefoner eller tillbehör som vattentäta mobilpåsar.

Skärmen är samtidigt den del som sannolikt kommer locka flest nya användare jämfört med Palma 2. Den använder en 6,13 tum stor Kaleido 3-panel med färg-E Ink, med samma svartvita upplösning på 300 ppi som Palma 2, medan färginnehåll visas i 150 ppi. Det är normalt för den här typen av färg-E Ink-paneler och innebär att Palma 2 Pro kan visa bokomslag, serier, webbsidor, appikoner och annat i färg samtidigt som vanlig svartvit text fortfarande ser skarp ut.

Det finns dock en kompromiss här, och den totala skärpan blir något sämre. Färglagret ligger ovanpå det svartvita lagret och ger en lätt rutnätsliknande struktur, vilket gör att vanlig text inte ser riktigt lika skarp och kontrastrik ut som på Palma 2. Ljusa ytor får också ett lätt grynigt “screen-door”-utseende.

Det är fortfarande väldigt lätt att läsa på skärmen och jag hade inga problem att använda den under längre läspass, men den svartvita Palma 2 har tydligare vittoner och bättre kontrast om det enda du bryr dig om är text.

Färgerna på Palma 2 Pro ska heller inte jämföras med en telefon eller surfplatta – eller ens ett glansigt magasin. De är dämpade och pastellika snarare än starka och glansiga, men det fungerar faktiskt väldigt bra för en e-boksläsare.

De små färginslagen genom operativsystemet gör också att enheten känns trevligare att använda, och när jag gick tillbaka till en svartvit e-boksläsare kändes den plötsligt betydligt mer begränsad, trots att text faktiskt såg bättre ut där.

Touchresponsen är ungefär densamma som på Palma 2. Sidbläddringar går tillräckligt snabbt, menyer reagerar bra nog och touchpanelen är träffsäker, men det finns fortfarande tydlig fördröjning jämfört med en vanlig telefon om du exempelvis drar runt objekt på skärmen.

Skärmuppdateringar kan också se lite suddigare ut på Pro-modellen eftersom färgpanelen ger något mer ghosting, men om du justerar inställningarna efter egen smak går det ändå att få fram en ganska ren bild totalt sett.

Precis som på Palma 2 kommer inte 2:1-formatet passa alla, men det är fortfarande den mest utstickande delen av designen. Det gör Palma 2 Pro till ett väldigt bra alternativ för personer som redan läser mycket på telefonen men vill ha något mer behagligt för ögonen, samtidigt som den behåller samma smidiga och portabla känsla.

Boox beskriver Palma 2 Pro som vattenavvisande, med skydd mot vardagliga situationer som spill, stänk och lätt regn, men den är inte vattentät och har ingen officiell IP-klassning. Det fungerar bra för normal användning, men jag hade definitivt inte behandlat den som en vattentät e-boksläsare och tagit med den i badkaret.

Design & skärm - poäng: 4 / 5

Onyx Boox Palma 2 Pro: användning

• Android 15 med stöd för Google Play Store
• Betydligt mer anpassningsbar än en Kindle eller Kobo
• Enkelt att föra över filer

Onyx Boox Palma 2 Pro är fortfarande ingen telefon, även om den ser mer ut som en sådan än de flesta andra e-boksläsare. Installationen fungerar ungefär som på en liten Android-enhet: jag anslöt till Wi-Fi, loggade in, aktiverade Google Play Store och började installera appar. Det känns tillräckligt bekant om man använt Android tidigare, men det finns fortfarande gott om Boox-specifika inställningar att vänja sig vid.

Det är samtidigt just den extra kontrollen som är en stor del av charmen. Jag kunde justera uppdateringsfrekvens, navigering, energisparfunktioner, appoptimering och läslägen i betydligt större detalj än på en Amazon Kindle eller Kobo Clara BW. Det känns lite överväldigande i början, men i vardagen uppskattade jag verkligen möjligheten att själv välja om jag ville prioritera hastighet, skärpa eller batteritid.

Det är också väldigt enkelt att få över dokument och e-böcker till enheten. BooxDrop är en bra startpunkt eftersom tjänsten låter dig överföra filer från telefon eller dator via Wi-Fi. Om du redan använder Googles ekosystem fungerar appar som Google Drive utmärkt, och på Windows räcker det att ansluta enheten via USB-kabel för att överföra filer.

På Mac är Android-upplevelsen däremot inte lika smidig, eftersom Apple kräver tredjepartsappar som MacDroid för att ansluta till Android-enheter på ett enkelt sätt.

USB-C OTG-stödet fungerade också utan problem, och precis som Palma 2 kunde Pro-modellen läsa filer direkt från ett USB-minne. För de flesta användare lär dock BooxDrop eller molnlagring fortfarande vara den enklaste lösningen.

Även om de två Palma-modellerna är väldigt lika upplevde jag faktiskt touchskärmen som något bättre på Pro jämfört med Palma 2, men den känns fortfarande inte i närheten av lika responsiv som en vanlig telefon. Lätta tryck registreras ibland inte och svepningar ger inte alltid tillräckligt tydlig feedback direkt.

När jag väl vant mig och började använda lite långsammare och mer medvetna rörelser fungerade det dock bra, men det krävs ändå en liten omställning jämfört med den direkta och haptiska känslan i en telefon.

Jag hade däremot väldigt lite tålamod med NaviBall, Boox flytande snabbmeny som dyker upp när man trycker på den. Idén är smart i teorin, men i praktiken hamnade den ofta ovanpå text eller blockerade popup-knappar som “bekräfta” och “avbryt”, vilket gjorde att jag behövde flytta runt den innan jag kunde fortsätta. Det går visserligen enkelt att flytta den, men till slut slutade jag använda funktionen helt eftersom den skapade mer irritation än nytta.

Boox InkSense Plus är samtidigt en väldigt kompetent stylus, med 4 096 trycknivåer, stöd för lutning, programmerbar sidoknapp och utbytbara spetsar på 0,6 mm. Det är dessutom en aktiv stylus som laddas via USB-C, till skillnad från passiva pennor som används till vissa anteckningsplattor.

Jag tyckte den fungerade väldigt bra för snabba anteckningar, markeringar och enklare skisser, men den lilla skärmen gör längre handskrivna sessioner ganska opraktiska. Notes-appen kan dessutom omvandla handskrift till text, men jag hade personligen inte särskilt stor nytta av det eftersom jag inte skrev tillräckligt mycket för att funktionen skulle kännas relevant.

Om anteckningar är viktigt för dig skulle jag istället rekommendera att kika på mina kollegors tester av Boox Go Color 7 Gen II, Boox Go 7 eller Boox Note Air5 C.

Även om Boox inte nämnt några hårdvaruförändringar känns fingeravtrycksläsaren något förbättrad på Pro-modellen. Den är enkel att konfigurera och under daglig användning misslyckades den väldigt sällan med att låsa upp enheten direkt på första försöket. Det gör att den känns betydligt mer användbar än på Palma 2, där sensorn krävde mer exakt placering av fingret.

Ljudet bör fortfarande bedömas utifrån att det här är en e-boksläsare och inte en telefon. Den inbyggda högtalaren fungerar bra för ljudböcker och poddar, men Bluetooth-hörlurar eller en extern högtalare är fortfarande det bättre valet om ljudkvalitet spelar någon större roll för dig.

Jag hade inga problem att para ihop Bluetooth-enheter, men vissa musikappar kräver lite justeringar för att fungera korrekt. Med YouTube Music behövde jag exempelvis ta bort appen från energisparläget och ändra inställningar så att Wi-Fi och Bluetooth inte stängdes av när enheten gick i vila.

Nackdelen är att detta påverkar batteritiden ganska tydligt, och om du använder Palma 2 Pro som musikspelare får du räkna med att ladda den varannan eller var tredje dag. Om du verkligen vill använda den för musik är nedladdade filer och lokal uppspelning via den inbyggda musikappen det bästa alternativet.

Videouppspelning fungerar också, men bara i ordets allra lösaste betydelse, och resultatet är inte särskilt trevligt att titta på. Samtidigt finns det något märkligt charmigt med musikvideor i den lågupplösta, långsamma och pastellfärgade E Ink-stilen.

Samma sak gäller spel. Allt där hög upplösning eller snabba bildfrekvenser är viktigt fungerar ganska dåligt, men vissa enklare titlar är faktiskt fullt spelbara.

Den extra flexibiliteten i att kunna installera vanliga Android-appar är överlag väldigt uppskattad, men trots färgskärmen tycker jag fortfarande att Palma 2 Pro främst ska ses som en läsplatta i första hand – en som råkar hantera ljuduppspelning och enklare Android-uppgifter betydligt bättre än de flesta andra e-boksläsare.

Användning - poäng: 4 / 5

Onyx Boox Palma 2 Pro: prestanda

• Snabbare än Palma 2, men fortfarande begränsad av E Ink
• Hanterar Android-appar bra för att vara en E Ink-enhet
• Väldigt bra batteritid

Tack vare mer RAM, Android 15 och förbättrad mjukvaruoptimering känns Onyx Boox Palma 2 Pro något snabbare än Onyx Boox Palma 2 i vardagen, även om det inte handlar om någon enorm prestandauppgradering som förändrar vad enheten faktiskt är bra på.

Det här är fortfarande först och främst en E Ink-läsplatta, så förbättringarna handlar mer om en smidigare användarupplevelse än att den plötsligt skulle fungera som en riktig telefon.

Boox specificerar inte exakt vilket chipset som används, men appen CPU X identifierar processorn som QTI SM6350, med två kärnor på 2,07 GHz och sex kärnor på 1,71 GHz, tillsammans med grafikdelen Adreno 619.

Det är samma typ av hårdvara som i Palma 2, men Pro-modellen kombinerar den med 8 GB RAM istället för 6 GB. Android 15 och Boox optimeringar hjälper också till att få systemet att kännas något mjukare i daglig användning.

I benchmarktester nådde Palma 2 Pro resultat på 633 i single-core, 1 591 i multi-core och 835 i GPU-test, jämfört med Palma 2:s 519, 1 211 och 723.

Det innebär ungefär 22 procent bättre single-core-prestanda, 31 procent bättre multi-core och cirka 15 procent bättre grafikprestanda. Pro-modellen har alltså en tydlig teknisk fördel, även om skillnaden i verklig användning inte känns lika dramatisk som siffrorna antyder.

I praktiken känns sidbläddringar något snabbare och mjukare än på Palma 2, men skillnaden är ganska liten. Appstarter och multitasking fungerar också lite bättre. Appar öppnas snabbare, menyer känns mer responsiva och gestnavigering är betydligt trevligare att använda än tidigare.

Det krävs fortfarande tålamod för den klassiska E Ink-fördröjningen, men Pro-modellen känns lite mindre tveksam när jag hoppade mellan appar eller grävde runt i inställningar.

Precis som med Palma 2 fungerar spel också förvånansvärt okej, så länge man håller förväntningarna på rätt nivå. Enklare spel som Alphabear 2 och Two Dots fungerade utan problem, medan mer visuellt avancerade spel som Monument Valley 2 och Sky: Children of the Light faktiskt gick att spela på ett sätt som kändes märkligt – men ändå ganska charmigt – på E Ink-skärmen.

Färgskärmen hjälper till här, även om de dämpade färgerna och den låga uppdateringsfrekvensen fortfarande gör detta mer till en kul bonus än något man faktiskt skulle köpa enheten för.

Batteritiden är något sämre än på Palma 2, vilket inte är särskilt förvånande med tanke på den högre prestandan. Pro-modellen använder samma batteri på 3 950 mAh som Palma 2 och uthålligheten är fortfarande väldigt bra totalt sett.

Själva färgskärmen drar inte extra ström så länge bilden inte uppdateras, och även uppdateringar använder bara lite mer energi. Den större skillnaden handlar istället om användningen. När mycket färg visas blir skärmen mindre reflekterande, vilket gör att jag ofta behövde höja frontbelysningen lite mer än när jag bara läste vanlig svartvit text.

Med försiktiga inställningar och ungefär en timmes läsning per dag skulle jag uppskatta batteritiden till cirka fem till sex veckor på en laddning, medan Palma 2 klarar ungefär en eller två veckor längre.

Om du däremot använder fler appar, streamar ljud, surfar på webben och har trådlösa anslutningar aktiva är två till tre veckor en mer realistisk uppskattning.

Laddningshastigheten beror fortfarande på vad du ansluter den till, men Pro-modellen laddar märkbart snabbare än Palma 2 i samma test. Med en vanlig väggladdare gick Palma 2 Pro från 20 procent till fullt batteri på ungefär två timmar, medan laddning via en laptopdocka tog den från 25 till 71 procent på en timme.

Totalt sett känns Palma 2 Pro som ett ganska modest men ändå användbart prestandalyft. Responsiviteten begränsas fortfarande av den enklare hårdvaran och E Ink-skärmen, men enheten känns smidigare, hanterar Android bättre och erbjuder mer än tillräckligt bra batteritid för att fungera utmärkt som daglig e-boksläsare.

Prestanda - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Onyx Boox Palma 2 Pro?

Köp den inte om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Det finns egentligen inte särskilt många direkta konkurrenter till Onyx Boox Palma 2 Pro, vilket gör det lite svårt att rekommendera alternativ. Den telefonliknande designen, färgskärmen med E Ink, Android-flexibiliteten, stödet för mobildata och kompatibiliteten med stylus placerar den i en väldigt liten och ganska unik kategori.

Enheter som Bigme HiBreak Plus och Bigme HiBreak Pro erbjuder väldigt liknande funktioner, men jag har inte haft möjlighet att testa dem ännu, och de är dessutom både svårare att köpa och känns mindre etablerade än ett välkänt namn som Boox.

I praktiken kommer de flesta istället välja mellan Palma 2 Pro och en mer traditionell e-boksläsare – eller fundera på om vanliga Palma 2 faktiskt räcker. Nedan har jag samlat de mest relevanta alternativen, inklusive standardversionen av Palma 2 och två klassiska e-boksläsare kring 6 tum.

För ännu fler alternativ kan du kika i vår guide över de bästa e-boksläsarna.

Så testade vi Onyx Boox Palma 2 Pro

• Använd som min dagliga läsenhet i åtta veckor
• Förde över e-böcker, musik och andra filer via BooxDrop, molnlagring, mejl och USB
• Laddade ner Android-appar för benchmarking, läsning, streaming, surfning och enklare spelande

Från den ursprungliga skribenten;

Jag började med att följa installationsprocessen på skärmen, ansluta Palma 2 Pro till Wi-Fi, aktivera Google Play Store och justera de viktigaste Boox-inställningarna för uppdateringsfrekvens, energisparläge och systemnavigering. Precis som på andra Boox-enheter finns det betydligt fler anpassningsmöjligheter här än på en Amazon Kindle eller Kobo Clara BW, så jag lade en del tid på att finjustera upplevelsen innan jag började använda den som min dagliga e-boksläsare.

Jag använde BooxDrop för att överföra e-böcker och musikfiler och testade sedan andra överföringsmetoder som Google Drive, mejl, OTG och filöverföring via kabel.

Jag laddade ner Android-appar från Play Store, inklusive Geekbench 6, CPU X, Google Play Books, Kindle, Kobo Books, Google Chrome, YouTube Music och ett mindre urval spel.

Läsapparna användes för att testa sidbläddringar, skärmuppdateringar och optimering av visningen, medan musik- och webbläsarapparna användes för att se hur väl Palma 2 Pro hanterar mer generella Android-uppgifter.

Under större delen av testperioden på åtta veckor använde jag Palma 2 Pro dagligen som e-boksläsare. Jag använde den också för webbsurfning, lokal musikuppspelning, streaming via YouTube Music, ljudböcker, enklare spel och sporadisk videouppspelning för att testa var E Ink-begränsningarna började bli tydliga.

För att jämföra den direkt med Onyx Boox Palma 2 använde jag båda enheterna sida vid sida för läsning, appanvändning, navigering, skanning, testbilder och benchmarktester. Den jämförelsen var särskilt användbar för att avgöra om färgskärmen, det extra arbetsminnet och Android 15 faktiskt gjorde någon praktisk skillnad i vardagen.

• Först testad i maj 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

• Uppdateringen iPadOS 26.4 lägger till en ny Mac-liknande funktion som hjälper användare att hitta dolda appfönster
• Det är ännu ett steg mot att göra iPad mer lik Mac
• Men utvecklingen riskerar att skapa onödig förvirring för den som vill ha en billig laptop

Under de senaste åren har Apple envist vägrat säga att de slår ihop iPad och Mac, samtidigt som överlappningen mellan operativsystemen iPadOS och macOS hela tiden ökar. När iPadOS 26.4 lanserades i mars förstärktes det ännu mer. Men jag är orolig att gränserna suddas ut lite för mycket och att det riskerar att förvirra Apple-fans.

I det här fallet handlar det om en ny funktion i iPadOS 26.4 som gör det enklare att hitta dina öppna fönster. Den ursprungliga versionen av iPadOS 26 lade till stöd för att köra flera appfönster på din iPad, men problemet var att det kunde bli svårt att hålla reda på dem om du hade många öppna samtidigt. I iPadOS 26.4 har det dock förändrats.

Nu visas en liten popup ovanför en apps ikon om den har flera fönster öppna. Popupen visar texten “X Hidden Windows” (där X är antalet fönster) och “Show All Windows” under. Klickar du på popupen visas alla appens befintliga fönster på skärmen. Det är ett snabbt och smidigt sätt att hålla koll på dina appfönster utan att tappa bort dem under dagen.

Det här är definitivt mer en funktion för avancerade iPad-användare än något de flesta behöver dagligen, eftersom majoriteten av iPad-användare sannolikt aldrig har mer än ett appfönster öppet åt gången, än mindre tappar bort dem. Trots att funktionen är användbar är jag ändå orolig att den kan göra gränserna mellan Apples enheter ännu mer otydliga.

MacBook Neo-dilemmat

Stöd för flera fönster är utan tvekan en mer datorlik funktion och gör att iPad känns mer lik en av Apples bästa Mac-datorer än en surfplatta. Lägg till en kompatibel mus och ett tangentbord så kan surfplattan i praktiken fungera som en laptop, med vissa begränsningar.

För några år sedan var det helt rimligt – iPad kunde fungera som ett prisvärt alternativ till en laptop för personer som inte ville lägga 13 000 kronor eller mer på en MacBook. Men med lanseringen av MacBook Neo har det förändrats.

Nu behöver du bara betala 7 995 kronor och får en riktig laptop som levererar betydligt mer än vad prislappen antyder. I en sådan värld kan man fråga sig varför du skulle behöva en iPad som försöker fungera som en MacBook. Den enda anledningen jag kan komma på är att du helt enkelt gillar surfplatteformatet.

Det förändrar dock inte faktumet att Apple gör sina iPads mer Mac-lika samtidigt som det finns ett fullt fungerande och prisvärt alternativ i form av MacBook Neo. Om du vill ha en instegsmodell måste du nu välja mellan MacBook Neo och iPad, och det känns som en onödigt förvirrande situation. Ska du köpa en iPad eller en MacBook Neo? Det är en fråga som användare allt oftare kommer att behöva ställa sig.

Det verkar dock vara ett läge Apple är helt bekväma med. Som den senaste uppdateringen iPadOS 26.4 visar fortsätter företaget att föra in Mac-liknande funktioner i sina iPads, även efter att MacBook Neo presenterats och samtidigt som Apple förnekar att systemen håller på att slås ihop. Det får det att se ut som att den här förvirrande överlappningen är här för att stanna under överskådlig framtid.

• Kindle-modeller från 2012 och tidigare fasas ut den 20 maj
• Amazon har börjat mejla användare om det kommande stödstoppet
• Kindle och Kindle Fire från första till femte generationen påverkas

Farväl, Kindle med fysiskt tangentbord – det var kul så länge det varade.

Ett decennium efter att användare av äldre Kindle-enheter tvingades uppdatera mjukvaran för att behålla tillgång till Kindle Store har Amazon nu beslutat att helt avsluta stödet för dem den 20 maj i år.

En Reddit-användare vid namn Amorisaiya skrev att de redan fått ett mejl från Amazon där företaget informerar om att Kindle- och Kindle Fire-enheter “från 2012 och tidigare” inte längre kommer att stödjas. Andra användare som fortfarande använder dessa äldre modeller verkar dock ännu inte ha fått något meddelande.

Ägare till dessa äldre Kindle-modeller kommer fortfarande att kunna använda dem för att läsa innehåll som redan är nedladdat och logga in på sina konton, men de kommer inte längre att kunna “köpa, låna eller ladda ner ytterligare böcker på dem efter det datumet”.

Om någon av dessa enheter avregistreras eller återställs till fabriksinställningar kommer det inte heller att gå att registrera dem igen efter deadline i maj, vilket gör dem helt obrukbara.

Den fullständiga listan över Kindle-modeller som påverkas är:

• Kindle 1st generation från 2007
• Kindle 2nd generation från 2009
• Kindle DX från 2010
• Kindle DX Graphite från 2010
• Kindle Keyboard från 2010
• Kindle 4 från 2011
• Kindle Touch från 2011
• Kindle Fire 1st generation från 2011
• Kindle 5 från 2012
• Kindle Paperwhite 1st generation från 2012
• Kindle Fire 2nd generation från 2012
• Kindle Fire HD 7 från 2012
• Kindle Fire HD 8.9 från 2012