• Shanling Q2 har presenterats som en iPod nano-liknande musikspelare med stöd för högupplöst ljud
• Fiio lanserade nyligen Echo Nano, en spelare som påminner om den ursprungliga iPod shuffle, men med skärm
• iPod-nostalgin är så stark att återförsäljare fortfarande aktivt marknadsför dem

Kommer du ihåg iPod? Självklart gör du det. Nostalgin är så stark att teknikjournalister fortfarande plockar fram sina gamla iPod Classic ur gömmorna, de är så populära på andrahandsmarknaden att renoveringssajten BackMarket aktivt marknadsför dem som om de vore nya och populära ljudmärken släpper kopior med ännu fler funktioner än originalen.

Under de senaste veckorna har både Shanling och Fiio släppt produkter som ser ut lite som iPods som gått igenom en goth-fas, men det handlar inte bara om att tjäna pengar på nostalgin. Det här är enheter som mycket väl kan hamna på vår lista över bästa hi-res-musikspelare, med funktioner och verktyg som Apple aldrig gav oss.

De nya lanseringarna kommer egentligen inte som någon större överraskning och inte bara för att Fiio släppte ytterligare en iPod nano-liknande modell i slutet av 2025. Nej, återkomsten för enklare, icke-smarta teknikprylar är i full gång och bevisen finns överallt.

Vi ser portabla SACD-spelare, retrokassettspelare och glammiga skivspelare med retrodesign, tillsammans med andra liknande produkter som lanseras på löpande band. Köpare vill ha enheter fria från distraktioner, särskilt sådana som låter dem slippa strömma musik, och tillverkarna har lyssnat.

Låt oss lära känna Fiio och Shanling

Fiio Echo Nano presenterades i början av augusti 2026. Den kostar 749 kronor, vilket är en bra bit billigare än lanseringspriset för Apples motsvarighet: den smala första generationens iPod shuffle (som visserligen numera går att hitta för en bråkdel av priset på andrahandsmarknaden).

Den här mekaniskt inspirerade MP3-spelaren har ett fysiskt scrollhjul för navigering och en 0,91-tumsskärm där du kan se vad du väljer. I sann Fiio-anda är det dock insidan som är mest intressant – utöver en bra DAC finns det plats för ett microSD-kort på upp till 256 GB. Batteritiden ligger på upp till sju timmar och du kan till och med använda enheten som USB-DAC om du ansluter den till din PC eller telefon.

Echo Nano väger 33,5 gram och finns (som du kan se på bilden) i mängder av olika färger, även om färgalternativen på den svenska marknaden är rätt så begränsade i nuläget.

Om du har lite mer pengar att spendera finns Shanling Q2, som har mer än en liten likhet med tredje generationens iPod nano (om än tjockare, så det finns även lite iPod mini över den). Den presenterades i slutet av augusti och kostar 3 000 kronor.

Den charmiga lilla modellen stöder eftertraktade filformat som FLAC, WAV, ALAC och DSF och har fyra inbyggda DAC-chip för hög detaljrikedom och klarhet. Den kan hantera musik i upp till 768 kHz/32 bitar och DSD512. Enheten har dessutom stöd för Bluetooth-utgång via LDAC eller aptX HD.

Till skillnad från iPod finns det två hörlursuttag: ett balanserat 4,4 mm-uttag och ett vanligt 3,5 mm-uttag. Via microSD-kort kan du få plats med upp till 2 TB musik, men kortet måste köpas separat och det finns inget inbyggt lagringsutrymme i själva enheten.

Enligt Shanling räcker batteriet i 13,5 timmars lyssning och enheten väger 82 gram. Det finns till och med en mobilapp som låter dig styra musikspelaren från telefonen, även om det kanske går lite emot hela poängen med att ha en separat musikspelare …

Jag vet vad du undrar: ja, scrollhjulet är fysiskt och du kan svepa runt och runt med fingret, precis som förr. Skärmen är samtidigt en pekskärm, så om du hellre vill trycka direkt på alternativen går det också bra.

Det är en hel del specifikationer och funktioner, men vilken är bäst? Tja, den enorma prisskillnaden avslöjar förmodligen vilken som har den längre funktionslistan. Men om jag ska välja utifrån mina egna preferenser är formatet viktigast: om du vill ha en lätt och smidig pryl för teknikfria dagar eller träningspass tycker jag att mindre är bättre än funktionsspäckat.

De bästa Bluetooth-högtalarna blir bara bättre för varje år. Batteritiden fortsätter att förbättras, anslutningsmöjligheterna blir fler och utbudet av olika designer växer i rasande takt. Konkurrensen är numera så hård att det inte längre räcker att vara "tillräckligt bra" – vill man sticka ut måste man vara riktigt bra. Därför är många av Bluetooth-högtalarna som lanserats under 2026 exceptionellt imponerande.

De första sex månaderna av året har varit fantastiska för ljudälskare, med en rad riktigt bra portabla högtalare som täcker i princip alla behov. Här finns öronbedövande festhögtalare som garanterat retar upp grannarna, pyttesmå modeller perfekta för poddar, kompakta högtalare som passar utmärkt i duschen och tåliga följeslagare som fungerar nästan överallt. Vi har testat mängder av dem i våra djupgående recensioner.

Nu när vi har kommit halvvägs genom året har jag valt ut de fem bästa Bluetooth-högtalarna vi har testat hittills under 2026.

Det här är långt ifrån alla modeller som har lanserats i år. Ett exempel är IKEA:s Kallsup, som kostar 59 kronor och är så billig att man nästan kan köpa flera stycken och bygga en liten högtalarpyramid – den testade vi också. Jag har inte heller tagit med stationära trådlösa högtalare som visserligen har Bluetooth men främst är byggda för Wi-Fi. Här ligger fokus helt på portabla modeller.

Mitt urval bygger på våra djupgående tester, prisnivån och hur väl jag tycker att högtalarna passar de flesta användare.

5. Tribit Stormbox Micro 3

• Pris: 799 kronor
• Lanserades: april 2026
• Betyg: 4,5 av 5

Segmentet för prisvärda Bluetooth-högtalare är fullständigt översvämmat av alternativ, men det är svårt att hitta något som slår Tribit Stormbox Micro 3. Den är mycket billig redan till ordinarie pris och säljs dessutom ofta med rabatt jämfört med lanseringspriset på 799 kronor.

Med 24 timmars batteritid, en robust konstruktion och IP68-certifiering för damm- och vattentålighet är det här en högtalare som fungerar nästan överallt. Den enda 48 mm stora högtalarelementet må vara litet, men levererar ett förvånansvärt kraftfullt ljud med imponerande bas för sin kompakta storlek.

Jag gillar verkligen ljudet som Stormbox Micro 3 levererar. Den är en utmärkt allroundhögtalare som fungerar lika bra för musik som för poddar och ljudböcker.

Läs hela vårt test av Tribit Stormbox Micro 3.

4. Marshall Bromley 450

• Pris: 7 999 kronor
• Lanserades: 31 mars 2026
• Betyg: 4 av 5

Marshall Bromley 450 är den något mer sansade modellen i Bromley-serien av festhögtalare. Den är betydligt billigare än sitt betydligt dyrare syskon, men levererar ändå hela 400 W klass D-förstärkning och kan spela i över 40 timmar på en laddning – dock inte vid maximal volym. Med ett rekommenderat pris på 7 999 kronor är det en dyr högtalare, men du får också mycket prestanda för pengarna.

I vårt test av Marshall Bromley 450 lyfte vi särskilt fram dess 360-gradersljud, och möjligheten att parkoppla den med en andra Bromley via Auracast om 400 W mot förmodan inte räcker för att få byggnaden att skaka.

Som någon som har burit åtskilliga Marshall-förstärkare upp och ner för trappor till olika spelningar uppskattar jag dessutom att designen tydligt hämtar inspiration från företagets klassiska gitarrförstärkare och högtalarkabinetter. Precis som många av mina favoritrockband är den lite smått överdriven – och fantastiskt underhållande.

Läs hela vårt test av Marshall Bromley 450.

3. JBL Go 5

• Pris: 599 kronor
• Lanserades: april 2026
• Betyg: 5 av 5

JBL är ett av de mest välkända namnen inom Bluetooth-högtalare och fortsätter att leverera imponerande produkter till riktigt bra priser. Förra årets JBL Flip 7 och JBL Charge 6 hör fortfarande till våra favoriter, och i år har företaget uppdaterat sin minsta modell – JBL Go 5.

Den nya versionen fick högsta betyg i vårt test, där vi kallade den "den bästa lilla Bluetooth-högtalaren".

Med en uteffekt på 4,8 W är det förstås ingen festhögtalare, men den levererar ett förvånansvärt fylligt ljud från sitt lilla format. Lägg därtill snygg kantbelysning samt en tålig och vattentät konstruktion, så får du en av de mest välspelande kompakta högtalarna vi någonsin har testat.

Läs hela vårt test av JBL Go 5.

2. Sonos Play

• Pris: 3 899 kronor
• Lanserades: 31 mars 2026
• Betyg: 4,5 av 5

Hittills har jag fokuserat på högtalare som enbart använder Bluetooth, men nu är det dags för ett portabelt alternativ som också kan ingå i ett multiroom-system via Wi-Fi. Sonos är en av de största aktörerna på det området, och Sonos Play är ett fantastiskt tillskott till företagets sortiment – oavsett om du vill använda den som fristående högtalare, ta med den på resan eller integrera den i ett större Sonos-system.

Den är visserligen lite dyrare än många konkurrenter, men Sonos Play levererar ett kraftfullt och välbalanserat ljud, har utmärkt stöd för streamingtjänster och breda anslutningsmöjligheter, inklusive Hi-Res Audio via Wi-Fi. Dessutom fungerar USB-C-porten som ljudingång, vilket innebär att du med en adapter kan ansluta exempelvis en skivspelare eller någon annan ljudkälla med kabel.

Batteriet räcker i upp till 24 timmar, och när högtalaren inte används står den i ett stilrent laddningsställ. Det gör att den alltid är laddad och redo att följa med – det är bara att lyfta upp den och ge sig iväg.

Läs hela vårt test av Sonos Play.

1. JBL Xtreme 5

• Pris: 3 999 kronor
• Lanserades: april 2026
• Betyg: 5 av 5

Det här monstret får JBL Go 5 att se ut som om den vore byggd för en LEGO-figur. Den robusta, rejäla och öronbedövande högljudda JBL Xtreme 5 är en riktig bjässe som levererar en hypnotiserande bas från sitt förhållandevis stora kabinett. Den är visserligen bara marginellt större än sin föregångare, men ljudet har tagit ett betydligt större kliv framåt.

Som vi skrev i vårt test: "Så här gör man en uppgradering. Den här modellen erbjuder högre effekt, ett ännu mer imponerande ljud, belysning som ger den ett extra lyft rent estetiskt och en ännu tåligare konstruktion än sin föregångare."

Byggkvaliteten imponerar också. Den påminner mig om de gamla Nokia-telefonerna – om du tappade dem var det nästan större risk att marken gick sönder än telefonen.

Med IP68-certifiering för damm- och vattentålighet samt ett batteri som håller festen igång i upp till 28 timmar är JBL Xtreme 5 en fantastisk Bluetooth-högtalare. Om den däremot känns lite väl stor och tung är JBL Charge 6 från 2025 fortfarande ett utmärkt alternativ.

Läs hela vårt test av JBL Xtreme 5.

Apple har precis presenterat omfattande prishöjningar på en rad produkter och bland dem finns företagets båda HomePod-modeller. Priset på HomePod mini höjs från 1 295 kronor till 1 695 kronor, vilket motsvarar en ökning på omkring 30 procent.

Även den större HomePod 2 blir dyrare, men där handlar det om en lite mindre höjning på cirka 17 procent. Priset går från cirka 3 900 till 4 200 kronor.

Jag tycker att HomePod 2 klarar den prishöjningen, även om jag förstås hellre hade sett att produkter fortsatte att sjunka i pris med tiden. Den större HomePod-modellen är redan en premiumprodukt och erbjuder fortfarande mycket bra ljud i förhållande till priset.

Däremot tycker jag att den här förändringen är förödande för HomePod mini. Jag testade högtalaren när den lanserades och blev otroligt imponerad av hur stort dynamiskt omfång och hur mycket detaljrikedom den lyckades leverera – inte bara med tanke på priset, utan också med tanke på storleken. Under lång tid använde jag faktiskt ett stereopar som skrivbordshögtalare, trots att jag som ljudredaktör har möjlighet att testa i princip vilka högtalarsystem jag vill.

Därför har jag rekommenderat HomePod mini ända sedan lanseringen och lyft fram den som det bästa budgetalternativet i vår guide över de bästa trådlösa högtalarna. Visst är den, som alla HomePod-modeller, ganska begränsad när det gäller målgruppen – den passar egentligen bara hushåll som redan är djupt inne i Apples ekosystem – men enligt mig har den erbjudit ett värde som varit i en helt egen klass sedan lanseringen. Ja, till och med fem år senare.

Fram till nu.

Problemet är att avståndet till nästa riktigt prisvärda trådlösa högtalare plötsligt har krympt dramatiskt, och den högtalaren är den nyligen lanserade Sonos Era 100 SL.

Sonos-modellen erbjuder betydligt större ljud, fungerar med både Android och iOS, har stöd för alla stora streamingtjänster, Bluetooth, AirPlay och direktstyrning via app. Dessutom kan du ansluta analoga ljudkällor med hjälp av en adapter. Den är helt enkelt betydligt mer mångsidig, men det var lätt att acceptera HomePods begränsningar när den också var betydligt billigare.

I början av veckan skilde det 895 kronor mellan modellerna. Nu är prisskillnaden bara 495 kronor.

Visst är det en något orättvis jämförelse – jag jämför HomePod mini till ordinarie pris med ett rabatterat pris för Sonos-modellen – men samtidigt är den högst relevant, eftersom det är just det valet de flesta faktiskt kommer att ställas inför när de ska köpa en ny högtalare.

Sonos Era 100 SL brukar dessutom ofta säljas till rabatterat pris under årets större kampanjer. HomePod mini har däremot sällan fått några större prissänkningar och när det väl har hänt har det oftast bara rört sig om mindre rabatter.

När den nya prisnivån väl har etablerat sig kommer många därför att stå inför valet mellan en mycket begränsad HomePod mini för 1 695 kronor och en betydligt mer kompetent Sonos Era 100 SL för omkring 2 190 kronor.

Och trots att jag har varit en av HomePod minis största förespråkare sedan den lanserades kan jag helt enkelt inte rekommendera den längre.

• Dali presenterar nya Vega Wi-Fi-högtalaren, med säljstart i september
• Fungerar som streamer, högtalare och förstärkare i ett
• Kan användas trådlöst och monteras på olika ytor

Har Dali tröttnat på traditionella hi-fi-högtalare? Det kan nästan kännas så. Företaget har nu presenterat Dali Vega – ett nytt allt-i-ett-system som lämnar den klassiska hi-fi-världen bakom sig till förmån för något betydligt modernare och mer minimalistiskt.

Dali har visat upp Vega inför den officiella lanseringen under mässan High End Vienna i början av juni, men redan nu har vi fått en rätt tydlig bild av vad den nya modellen erbjuder.

Vega är i grund och botten ett komplett musiksystem som kombinerar streamer, högtalare, förstärkare och soundbar i en och samma enhet. Vid första anblicken ser den nästan lite ut som en AC-enhet, men tanken är inte att den nödvändigtvis ska sitta högt upp på väggen.

På produktbilderna visar Dali hur Vega kan placeras både horisontellt och vertikalt, antingen på väggar eller möbler. Systemet känner själv av hur det är placerat och anpassar ljudet därefter. Den är dessutom trådlös – bortsett från strömkabeln – vilket innebär att du slipper fylla hemmet med högtalarkablar.

Enheten väger 8,7 kilo och mäter 68,3 cm i längd, 33 cm i bredd och 20 cm i höjd. Väggfästen medföljer också direkt i förpackningen, så installationen ska vara relativt enkel.

Dali Vega börjar säljas i september på vissa marknader, medan andra får vänta till oktober eller november – även om Dali ännu inte specificerat exakt vilka regioner som gäller. Priset ligger på 4 500 dollar och modellen kommer i utförandena Dark Oak och Natural Oak. Det är med andra ord ingen billig lösning, men Vega verkar heller inte försöka vara det.

Det som händer i Vega...

Låt oss kika närmare på vad Vega faktiskt erbjuder. Inuti hittar vi totalt tio högtalarelement, samtliga utvecklade av Dali själva. Systemet består av fyra soft dome-diskanter på 25 mm, fyra 4,5-tums element för låg- och mellanregister samt två passiva radiatorer.

Diskanterna är designade för att minimera resonans, medan låg- och mellanregisterelementen är placerade rygg mot rygg för att reducera vibrationer och oönskade resonanser i själva chassit.

Allt detta arbetar tillsammans med Dalis Adaptive Stereo Enhancement-teknik, som enligt företaget ska skapa en bredare och mer omslutande ljudbild beroende på innehållet som spelas upp. Vega drivs dessutom av totalt 400 W förstärkareffekt, fördelat över åtta kanaler på 50 W vardera.

Vega fungerar inte bara som högtalare, utan även som streamer och förstärkare. Den är utrustad med RCA- och optiska anslutningar samt Bluetooth för trådlös uppspelning. Stöd finns även för Spotify Connect, Tidal Connect och Apple AirPlay 2, samtidigt som du kan koppla in annan hi-fi-utrustning om du vill.

Systemet använder Bluesounds BluOS-plattform för streaming och multiroom-funktioner och på själva enheten finns knappar för snabbval av olika ingångar. Där hittar vi också ett stort reglage och en OLED-skärm för styrning och information.

Det finns dessutom en HDMI-ingång, vilket gör att Vega även kan fungera som soundbar till din TV – en funktion som blivit allt vanligare i större premiumhögtalare under de senaste åren.

Många recenserar teknik för att få testa lyxiga och dyra nya prylar, men jag älskar budgetalternativen; den prisvärda men konkurrenskraftiga teknik som vanliga konsumenter faktiskt köper och som erbjuder genuint imponerande värde för pengarna.

Just därför har jag alltid haft svårt för dyra ljudprodukter. Visst, de bästa hörlurarna kan låta fantastiskt, men om de kostar mer än en månads matinköp är jag inte övertygad.

Nej, ge mig ett par av bästa billiga hörlurarna så är jag nöjd (och min plånbok mår lika bra). Jag har inget emot att kompromissa lite med ljudkvalitet och brusreducering och jag gillar hur billigare teknik ofta har tåligare konstruktion och bättre batteritid.

Nya hörlurar som OneOdio Focus A1 Pro, Soundpeats Cove Pro och Soundcore Space Two har alla imponerat mer på mig än lyxiga audiofila headset för flera tusen kronor.

Tyvärr är extra matinköp inte det enda jag får äta upp den här veckan, för nu måste jag också äta upp mina egna ord. För ett år sedan testade jag AKG N9 och utan överdrift har jag använt dem (nästan) varje dag sedan dess.

AKGee-lyx

Som skarpsynta läsare säkert redan förstått från rubriken är AKG N9 två saker: a) hörlurar och b) dyra, med ett pris på 3 500 kronor vid lansering, även om de numera går att få tag på lite billigare.

Bilden ovan visar hur de ser ut; de har premiumfinish, bekväma öronkuddar och ganska rimlig vikt med tanke på vad som finns inuti. Jag vet att många audiofiler saknar AKG:s mer fria era före Harman/Samsung-uppköpet, men jag är fortfarande ganska förtjust i det företaget har skapat sedan dess.

En av deras bästa specifikationer är batteritiden, som når enorma 100 timmar om ANC är avstängt (55 timmar med ANC aktiverat, vilket fortfarande motsvarar två hela dagar av lyssning plus större delen av Sagan om ringen). Det är en fantastisk siffra som gör att glömska personer (två tummar pekar rakt mot mig) kan slippa ladda dem i veckor åt gången.

Trots min avsky för dyr teknik (och trots att det faktiskt finns hörlurar för mycket mer än dessa är de fortfarande dyra) gav jag AKG N9 fyra och en halv stjärna av fem i min recension, vilket krävde mycket av någon så cynisk som jag. Och det är helt tack vare den killerfunktion som gjort dessa till mina favorithörlurar.

Dongeln

Inuti ena kåpan på AKG N9 finns en liten USB-C-dongel. Om man kopplar in den i en enhet tar den över ljudutgången så att ljudet istället spelas upp genom AKG N9.

Det ger tre stora fördelar. För det första gör det att hörlurarna snabbt kan anslutas till vilken enhet man vill använda, utan det tröttsamma Bluetooth-parkopplingsspelet eller situationer där Bluetooth kanske inte är tillåtet på arbetsenheter. För det andra gör det att man enkelt kan växla från sina nuvarande högtalare eller earbuds till AKG-hörlurarna.

Slutligen är anslutningen också både mer högkvalitativ och har lägre latens än Bluetooth, vilket alltid är välkommet.

Det är en ovanlig funktion som N9 delar med sina syskon-earbuds AKG N5 och några få gaming-earbuds och jag hyllade den rejält i min recension för hur smart den var. Jag pratade om hur möjligheten att snabbt växla mellan olika prylar eller låna andras enheter kunde vara otroligt praktisk.

Ett år senare är jag tillbaka med faktisk erfarenhet av allt det där. AKG N9 har inte bara visat sig vara ännu mer användbara än jag trodde – jag har också använt dem i princip varje dag sedan dess.

Skona rumskompisen

Jag använder Creative Pebble Nova till min dator: jag gillar hur de låter, jag gillar hur de ser ut och jag kan eventuellt ha “glömt” att lämna tillbaka dem till TechRadar efter att recensionen publicerades. Men de används inte alls så mycket som de förtjänar och det är AKG:s fel.

Dongeln till N9 har nu fått en nästan permanent plats i USB-C-porten ovanpå min dator, så jag kan dra ut den om jag vill använda högtalarna eller trycka in den när jag vill använda hörlurarna. Och för det mesta vill jag använda hörlurarna.

Jag har en rumskompis och jag vill inte irritera honom genom att använda högljudda och bastunga högtalare. När jag hör honom komma hem kan jag bara stoppa in dongeln och fortsätta spela eller titta på film med hörlurarna istället. Och när han går hemifrån tar det bara några sekunder innan jag är tillbaka till att använda högtalarna igen.

Det hjälper förstås att AKG-hörlurarna låter fantastiskt och har stark brusreducering, vilket hjälper mig att glömma att huset ligger bredvid en järnväg och under en flygrutt. Jag tycker det blir enklare att höra videor och att leva mig in i spel när jag använder dem.

För olika arbetsuppgifter använder jag också min iPad, laptop och telefon, så om jag behöver kan jag börja använda N9 med dessa enheter utan något krångel med återanslutning. På samma sätt kan min partner låna dem till sin surfplatta utan problem. Jag har haft med dem på semestrar, till kaféer när jag jobbat och hem till vänner.

Ju mer jag använder dem, desto fler praktiska användningsområden hittar jag för AKG N9. Bara häromdagen använde jag dem (med adapter) tillsammans med en portabel ljudinspelare för att kontrollera att en mikrofon fungerade. Jag hade kunnat lägga evigheter på att leta fram mina trådade hörlurar – eller bara använda N9 på några sekunder.

Det enda jag egentligen inte kan använda dem till är träning, men som tur är testar jag gott om öppna earbuds för just det.

Om jag räknade ihop kostnaden för separata hörlurar eller earbuds till alla olika uppgifter jag använder AKG N9 för skulle det definitivt bli dyrare än själva hörlurarna kostar. Jag kanske fortfarande hatar dyra hörlurar och fortfarande tycker att de flesta är onödiga, men mångsidiga hörlurar som dessa kan faktiskt spara rätt köpare väldigt mycket pengar.

• Denon har presenterat nya AV-receivrarna X2900H och X3900H
• Båda använder ny ljudarkitektur för Dolby Atmos och DTS:X
• X2900H erbjuder 7.2-kanaler medan X3900H erbjuder 9.4-kanaler

Denon har presenterat två nya AV-receivrar, inklusive en uppdatering av en av marknadens mest prisvärda modeller sett till prestanda per krona och baserat på våra första intryck från en demonstrationssession verkar det vara en riktigt stark uppgradering.

De nya modellerna heter Denon AVR-X2900H och AVR-X3900H och de är lika varandra på många sätt, även om X3900H utlovar mer “skalbarhet” och “flexibilitet” än sitt mindre syskon.

De ersätter X2800H respektive X3800H och Denon säger att modellerna har uppdaterats internt för att förbättra ljudet. Bland annat delar de ett nytt 32-bitars DAC-system som enligt företaget ska leverera “förbättrad ljudbild, tydligare detaljer i diskanten och mer självsäker energi i basen över samtliga kanaler”.

Båda receivrarna har stöd för Dolby Atmos och DTS:X samt stöd för både Dirac Live och Audyssey för ljudkalibrering. De erbjuder sex HDMI-ingångar och flera HDMI-utgångar med stöd för 4K 120 Hz passthrough med Dolby Vision HDR samt 8K-video i 60 Hz. Nytt för i år är stöd för 1440p och AMD FreeSync passthrough, vilket är goda nyheter för PC-spelare.

De har också Denons trådlösa HEOS-plattform för musikstreaming med stöd för stora streamingtjänster och högupplöst ljud, samt Bluetooth-anslutning.

Skillnaderna mellan modellerna handlar främst om hur avancerat allt är implementerat. X2900H erbjuder 7.2-kanalsljud med upp till 95 W per kanal (vid 8 ohm), medan X3900H erbjuder 9.4-kanalsljud med upp till 105 W per kanal (vid 8 ohm).

Den dyrare X3900H-modellen inkluderar även stöd för Auro 3D och IMAX Enhanced utöver de två standardformaten och erbjuder fler Dirac-verktyg som valbara tillägg. X2900H har två HDMI-utgångar, varav en med eARC, medan X3900H erbjuder tre HDMI-utgångar, även där med en eARC-port.

De extra kanalerna i X3900H kräver förstås betydligt fler högtalaranslutningar på baksidan, men modellen inkluderar också fler RCA-ingångar, inklusive MM-phono-ingång och fler pre-out-utgångar.

Båda modellerna lanseras idag, den 14 maj. Denon AVR-X2900H kostar 1 349 dollar (cirka 16 800 kronor), medan Denon AVR-X3900H kostar 1 849 dollar (cirka 24 300 kronor).

Nu vet vi alltså vad de klarar av på pappret, men hur låter de egentligen? Som tur var fick vi möjlighet att lyssna på dem innan lanseringen.

Hur presterar Denon X2900H och X3900H i praktiken?

Denons lyssningsrum på företagets kontor i Kawasaki – som används av deras nuvarande Sound Master, Shinichi Yamauchi, för att finjustera och utvärdera prestandan i företagets produkter – stod som scen för en alldeles för kort demonstration av de nya AVR-modellerna.

De var kopplade till rummets uppsättning av Bowers & Wilkins 801-högtalare, vilka förmodligen är lite mer extrema (med ett pris på cirka 55 000 dollar per par) än vad de flesta faktiskt kommer att använda tillsammans med dessa förstärkare. Men det gjorde åtminstone att vi kunde vara säkra på att högtalarna inte satte några begränsningar för vad vi hörde.

Först fick vi en demonstration där den befintliga X2800H jämfördes med nya X2900H som ersätter den. Scenen som användes kom från Dune och utspelade sig i en ornithopter (ett ord vi numera kan stava rätt till direkt tack vare hur ofta scener med dem används i hemmabiodemos).

Detta var en Dolby Atmos-demo i 5.2.2-kanaler som maxade X2900H:s kapacitet med fem surroundkanaler, två höjdkanaler och två subwoofers.

Det tydliga temat här var att små förändringar tillsammans skapar en märkbar förbättring. Dialogen hade lite bättre tydlighet och stack ut något mer från ornithopterns dunkande vingar samtidigt som den fortfarande lät naturlig.

Den rumsliga effekten från surroundkanalerna kändes också lite starkare och gav ett intryck av större dynamiskt omfång och mer expansiv ljudbild som omslöt oss bättre.

Även bastransienterna och kraften i lågregistret kändes lite starkare. Det finns ett extra lager av livlighet och kontroll i basattackerna som gör att de känns mer taktila.

När flera små förbättringar staplas på varandra skapas dock en helhet som känns större, fylligare och mer komplett. Uppgraderingen från X2800H till X2900H är kanske inte revolutionerande, men den känns ändå betydande.

Efter det fick vi en jämförelse mellan den mer avancerade X3900H och X2900H. Demonstrationen bestod av Hans Zimmer & Friends: Diamond in the Desert, en konsertfilm med filmmusik.

X2900H spelade genom samma högtalaruppsättning som tidigare, men när vi bytte till X3900H lade man till ytterligare ett par surroundkanaler, vilket tog systemet till 7.2.2-kanaler i Dolby Atmos.

Intressant nog kunde vi dock inte höra lika stor skillnad mellan dessa två receivrar som mellan X2800H och X2900H, trots att två extra högtalare användes i detta fall.

Det kan delvis bero på att arrangemanget i låten helt enkelt inte drog särskilt stor nytta av de extra kanalerna, men överlag upplevde vi ingen enorm skillnad i instrumentens uttryck eller tydlighet.

Det är förstås fullt möjligt att längre tester med fler filmscener kommer att avslöja fler nyanser, så vi får avvakta med ett slutgiltigt omdöme om X3900H. Men även om prestandan i slutändan visar sig vara ganska lik X2900H erbjuder modellen fortfarande fler kanaler och högre effekt för högtalare som verkligen kan dra nytta av det, vilket kan göra uppgraderingen värd det ändå.

Edifier M90: kort sammanfattning

När man börjar intressera sig för ljud inser man snabbt att ett par bra stereohögtalare sällan räcker. Visst, de fungerar i vardagsrummet, men hur blir det vid skrivbordet? Eller till TV:n? Plötsligt känns det som att man behöver köpa ännu fler högtalare.

…eller så kan man köpa Edifier M90, vars hela idé bygger på att ett enda par högtalare ska kunna göra allt tack vare mängder av anslutningsmöjligheter. Förutom grundläggande alternativ som Bluetooth 6.0 och aux-ingång får man även stöd för optisk anslutning, USB-C och HDMI eARC.

Just HDMI eARC är ett stort säljargument här, eftersom man kan koppla Edifier M90 direkt till TV:n utan att förlora ljudkvalitet, något som fortfarande är ganska ovanligt bland liknande alternativ.

Men den verkliga styrkan är att man kan använda alla dessa anslutningar samtidigt. Jag kunde koppla Edifier M90 till min TV, skivspelare, MP3-spelare och telefon på samma gång och enkelt växla mellan dem med fjärrkontrollen. De ersatte bokstavligen hela min hi-fi-uppsättning direkt.

Och det är inte vilka högtalare som helst heller. Tack vare de stora mellanregister- och baselementen levererar de kraftfullt mellanregister och imponerande bas, trots det relativt kompakta formatet, och fyller utan problem mindre och medelstora rum.

I vissa situationer upplevde jag dock att diskanten kunde vara lite svagare än jag hade önskat, men equalizern i Connex-appen hjälper till viss del med det. Samtidigt är det kanske den enda gången man faktiskt använder appen, eftersom den inte erbjuder särskilt mycket mer.

Om något kommer få köpare att tveka inför Edifier M90 är det priset. Högtalarna är inte dyra sett till vad man får, men det är ett tydligt steg upp från Edifier M60 och vissa lär nog inte tycka att de förbättrade specifikationerna eller tillägget av eARC är värda mellanskillnaden.

Edifier M90: pris & släppdatum

• Presenterades i januari 2026
• Pris 3 280 kronor

Edifier M90 presenterades i början av 2026 under CES-mässan den 6 januari och har sedan dess sakta börjat dyka upp hos både fysiska och nätbaserade återförsäljare.

De kostar 3 280 kronor. Det är ett ganska stort steg upp från Edifier M60, som vid sin lansering kostade runt 2 500 kronor, men prisskillnaden känns rimlig med tanke på de förbättrade specifikationerna och den större storleken.

Beroende på var man bor är de antingen billigare eller dyrare än femstjärniga Dali Kupid, som kostar runt 4 000 kronor och ligger prismässigt nära Fluance RI71 – två modeller som finns med på vår lista över de bästa stereohögtalarna.

Edifier M90: specifikationer

Edifier M90: funktioner

• USB-C, Bluetooth, optisk, 3,5 mm och HDMI eARC
• App låter dig ändra förinställningar för fjärrkontrollen
• Inbyggd förstärkare och DAC

Den kanske mest lockande anledningen att köpa Edifier M90 är det stora utbudet av anslutningsmöjligheter. Du kan koppla in dem via Bluetooth (6.0-standard), 3,5 mm aux-ingång, USB-C, optisk anslutning eller HDMI eARC – dessutom samtidigt, så att du enkelt kan växla mellan källorna med fjärrkontrollen.

Den sistnämnda anslutningen är kanske den mest intressanta, eftersom den gör det möjligt att koppla högtalarna direkt till TV:n som ett alternativ till en soundbar. Det är fortfarande ganska ovanligt bland bokhyllehögtalare som dessa, även om det börjar bli vanligare.

Edifier har också en app som heter ConneX, som används för några extra funktioner. Precis som fjärrkontrollen låter ConneX dig växla mellan ingångskällor, styra uppspelningen och se vilken källa som används.

Men appen låter dig också anpassa vad EQ-knapparna på fjärrkontrollen gör, genom att justera inställningarna i en niobands-equalizer. Man kan dessutom skapa ett eget ljudläge, vilket jag gjorde för att få ett mer filmanpassat ljud.

Som man kanske märker av den korta funktionslistan är ConneX långt ifrån nödvändig – jag använde den inte alls under de första veckorna av testandet och öppnade den inte igen efter att jag hade ställt in mina EQ-profiler. Jag kan absolut se många användare ignorera appen helt.

Det innebär dock också att man inte får något stöd för streaming direkt i appen (eftersom högtalarna saknar Wi-Fi) eller stöd för multiroom. Det finns heller ingen automatisk rumskalibrering eller liknande funktioner.

• Funktioner - poäng: 3.5 / 5

Edifier M90: ljudkvalitet

• 1-tums element + 4-tums mellanregister-/baselement
• 50W uteffekt per högtalare
• Stabil bas och mellanregister, men diskanten kan ibland hamna lite i bakgrunden

Varje Edifier M90-högtalare har en 1-tums diskant och ett 4-tums mellanregister-/baselement, med totalt 50W förstärkning per enhet, vilket naturligtvis fördubblas för paret. Det ger totalt 100W och det räckte utan problem för mitt medelstora vardagsrum, både som ersättning för en soundbar och som bokhyllehögtalare. För ett skrivbord är det mer än tillräckligt med kraft.

Det större elementet gör ett riktigt bra jobb med att få en separat subwoofer att kännas onödig, där basgångar fyller vardagsrummet samtidigt som mellanregistret får härligt mycket närvaro i musiken. Jag blev faktiskt förvånad över hur mycket bas jag fick ur vissa låtar, med tanke på att det bara handlar om ett 2.0-system, men basen kändes samtidigt kontrollerad och tydlig.

Högre toner som piano, ljusare sång och stråkinstrument behöll samma klarhet och detaljrikedom som basen, men kunde ibland försvinna lite i mixen på vissa låtar. Dope Lemons Marinade är min standardlåt för att testa stereobild och där var rytmgitarren svårare att placera exakt i rätt högtalare än jag hade önskat.

På samma sätt saknade saxofonen i Michigan Rattlers Desert Heat lite av det där extra skimret jag har hört från vissa andra högtalare jag testat.

När jag använde M90 tillsammans med en TV får man naturligtvis inte samma enorma ljudbild eller kraft som från en riktigt stor soundbar, men jag var ändå väldigt nöjd med prestandan som ett tydligt steg upp från TV:ns inbyggda högtalare. Jag testade dem med flera olika typer av innehåll och det var egentligen bara under stora, explosiva actionscener som det kändes som att högtalarna kämpade lite med att återge allt samtidigt.

• Ljudkvalitet - poäng: 4 / 5

Edifier M90: design

• Bekant boxig design i vitt eller svart
• 21,2 x 13,3 x 22,5 cm, 3 kg styck
• Vissa reglage sitter på baksidan av högtalaren

Edifier M90 kommer att kännas bekanta för den som har tittat på företagets andra modeller tidigare, eftersom de i princip är en kopia av M60. Här får man två rena och enkla högtalare, med ett stort baselement och en mindre diskant ovanför, tillgängliga i antingen vitt eller svart.

Högtalarna är 21,2 cm höga, 13,3 cm breda och 22,5 cm djupa, vilket gör att de fungerar både på skrivbordet bredvid skärmen och i en bokhylla (som man kan se på bilderna). De är också tillräckligt lätta för att inte kännas riskabla på ömtåliga hyllor och enkla att flytta runt i lägenheten.

Även om M90 ser stilrena ut framifrån är det desto rörigare på baksidan. Ena högtalaren har fem olika portar gömda runt hörnet – utöver ljudingången – samt strömknapp och volymratt. Jag går igenom anslutningarna mer i detalj i funktionsdelen, men det räckte med att koppla in allt för att baksidan snabbt skulle förvandlas till ett kabelkaos (vilket också syns på bilderna).

Det är lite irriterande att reglagen sitter gömda på baksidan av högtalaren, men fjärrkontrollen väger upp det ganska bra.

Fjärrkontrollen som följer med använder två AAA-batterier och är både liten och smidig. Här finns de vanliga knapparna – volym, hoppa mellan låtar och mute – samt snabbval för att byta ingångskälla, vilket jag tyckte var väldigt praktiskt när jag växlade mellan TV:n, Bluetooth från mobilen och kabelanslutna enheter som en skivspelare.

Man kan också använda fjärrkontrollen för att växla mellan tre förinställningar: Classic, Dynamic och Monitor, som dessutom går att anpassa själv.

• Design - poäng: 4 / 5

Edifier M90: värde

• Passar flera olika roller i hemmets ljudsystem
• Är inte riktigt lika bra som de specialiserade enheter den ersätter

Edifier M90:s högre pris jämfört med syskonmodellen kan få vissa köpare att tveka och det finns absolut argument för andra stereohögtalarsystem som kan ge mer för pengarna, särskilt när det gäller bättre stereobild och separation.

Men när man tar hänsyn till hur mångsidiga M90 faktiskt är blir värdet lättare att förstå. De är inte bara gjorda för bokhyllan, utan fungerar lika bra på skrivbordet eller tillsammans med TV:n. Därför kan de vara ett riktigt prisvärt alternativ jämfört med att köpa flera separata ljudprodukter till hemmets hi-fi-system. En riktig allroundlösning alltså.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Edifier M90?

Köp dem om...

Köp dem inte om...

Edifier M90: andra alternativ

Så testade vi Edifier M90

• Testad under flera månader
• Testad hemma tillsammans med telefoner, laptops, TV-apparater, skivspelare och mer

Jag använde Edifier M90 under flera månader innan jag skrev den här recensionen. Under den tiden testade jag högtalarna tillsammans med ett stort antal olika enheter. Jag kopplade dem trådlöst till flera telefoner, via USB-C eller aux till telefoner, MP3-spelare och laptops, samt även till min TV och skivspelare.

Det innebär att de användes för att streama musik, spela vinylskivor, MP3-filer, förlustfri musik, filmer, TV-serier och spel. Flera produkter jag har testat under de senaste månaderna, inklusive Samsung Galaxy S26 Ultra och Majority MP3 Player, fick extra mycket tid tillsammans med M90.

Jag har testat ljudprodukter för TechRadar i flera år, inklusive andra högtalare från Edifier, Bluetooth-högtalare och hörlurar.

• Först testade i maj 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Sony PS-LX5BT: kort sammanfattning

Idén om en skivspelare som ansluter trådlöst via Bluetooth är inte ny – Sony har själva haft stor framgång med produkter av den här typen.

Den senaste trådlösa skivspelaren, PS-LX5BT, är mycket välutrustad och aggressivt prissatt, vilket verkar vara ett minimikrav för att lyckas i den här delen av marknaden. Sony vet uppenbarligen vad som krävs. PS-LX5BT har Bluetooth-överföring via aptX Adaptive-codec, vilket innebär att om mottagaren också stödjer detta kan du få trådlös streaming i förlustkomprimerad 48 kHz.

Företaget har dessutom utrustat den med ett avstängningsbart phono-steg, vilket gör att skivspelaren kan kopplas direkt till i stort sett vilket ljudsystem som helst och om du använder det inbyggda phono-steget finns tre olika gain-nivåer att välja mellan. Den levereras med en förinstallerad och förjusterad MM-pickup (moving magnet). Sony har dessutom gjort hela uppspelningen helautomatisk.

I praktiken fungerar allt mycket bra. PS-LX5BT är en lättviktare (bara 3,6 kg med dammlocket på), vilket kanske inte inger stort förtroende vid första anblick, men utöver en stabil trådlös anslutning levererar Sony ett robust, energiskt och mycket underhållande ljud. Den lyckas göra detta utan att tappa bort detaljer eller platta till dynamiken och den har dessutom en riktigt bra känsla för rytmik.

Den är inte den mest stabila i den övre delen av frekvensregistret och lutar något – men märkbart – mot det lägre registret när det gäller frekvensbalansen. På det stora hela är den ändå ganska välbalanserad och imponerar särskilt när det gäller kontroll och variation i basområdet. Det innebär att PS-LX5BT fortsätter där PS-LX310BT slutade, som en av de allra bästa Bluetooth-skivspelarna i sin prisklass.

Sony PS-LX5BT: pris & släppdatum

• Presenterades 22 januari 2026
• Pris 5 990 kronor

Sony PS-LX5BT: funktioner

• Trådlös Bluetooth-anslutning med stöd för aptX Adaptive
• Integrerat phono-steg med tre nivåer för gain
• Förinstallerad och förjusterad MM-pickup

Det går helt enkelt inte att argumentera mot hur Sony har specificerat PS-LX5BT. Med dagens mått mätt för skivspelare är den ungefär så välutrustad som det blir.

Till exempel får du gott om anslutningsmöjligheter. På baksidan av chassit finns stereokontakter i RCA-format för att koppla spelaren till en förstärkare och bredvid sitter en brytare för att slå av eller på det integrerade phono-steget.

Det betyder att Sony-spelaren kan kopplas till en förstärkare både med och utan eget phono-steg, men också till aktiva högtalare eller egentligen vad som helst som har en analog linjeingång. Den trestegs gain-kontrollen gör att du alltid får en bra volymnivå när du använder skivspelarens eget phono-steg.

Alternativt kan du ansluta trådlöst via PS-LX5BT:s Bluetooth-sändare. Den är kompatibel med SBC, aptX och aptX Adaptive, vilket innebär att du (så länge mottagaren också stödjer detta) kan streama trådlöst i förlustkomprimerad 48 kHz-upplösning.

Det här är en remdriven konstruktion som kan spela både 33,3 och 45 varv per minut. Den raka tonarmen i aluminium levereras med en förinstallerad MM-pickup utan varumärke. Den är också förjusterad. Sony uppger att den ska vara kalibrerad för ett nåltryck på 2,0 g (+/- 0,5 g), men vårt testexemplar spårade vid ganska höga, men inte katastrofala, 3,13 g.

Sony menar bestämt att vårt exemplar är ett undantag och vill gärna få tillbaka det för att undersöka vad som hänt. Men eftersom det inte finns någon motvikt som användaren kan justera är det i praktiken det du får, utan möjlighet att själv ändra det.

• Funktioner - poäng: 5 / 5

Sony PS-LX5BT: ljudkvalitet

• Gott om energi och driv
• Mycket bra känsla för rytm och dynamik
• Något lutande tonal balans och frekvensrespons

Det är trevligt att kunna rapportera att Sony PS-LX5BT inte förändrar sina grundläggande ljudegenskaper oavsett om den ansluts trådlöst eller via sitt integrerade phono-steg. I båda fallen är detta en livlig, energisk och framåtlutad lyssningsupplevelse som sätter underhållning i centrum.

När vi streamar Fusa Riot av Bobby Hughes Experience via Bluetooth med aptX Adaptive blir den kraftfulla och attackerande karaktären i Sonys ljudbild snabbt tydlig. Basåtergivningen är i slutändan något överdriven, men den känns varken tung eller klumpig i det lägre frekvensområdet. Basen är välformad och kontrollerad, vilket ger ett bra rytmiskt driv, och innehåller gott om detaljer i både textur och klang. Det innebär att det finns mycket variation bakom den tydliga slagkraften.

Övergången till mellanregistret är smidig och även här finns gott om information. Man är aldrig osäker på vad som driver en röst eller på dess karaktär och teknik. Precis som i basområdet är tonbalansen ganska naturlig och neutral, vilket gör lyssningen övertygande.

I diskanten ändrar Sony dock karaktär något. Här finns en liten brist på substans, en viss tunnhet som kan få de högsta frekvenserna att låta aningen spröda. Det finns fortfarande gott om detaljer och variation, men de saknar lite av den robusthet som PS-LX5BT annars visar upp i resten av frekvensregistret.

Ljudbilden hanteras självsäkert, och Sony skapar en ganska stor och välorganiserad scen där det finns gott om utrymme även när inspelningen är komplex. Den har också ett mycket respektabelt dynamiskt omfång, vilket gör att intensitetsökningar i musiken framträder tydligt.

När vi istället använder Sonys integrerade phono-steg, med gain-kontrollen i mittenläget, ligger det kabelanslutna ljudet mycket nära det trådlösa. Om något blir bristen på substans i diskanten ännu lite tydligare, medan basen får en aning mer tyngd – som om den behövde det. På det mest grundläggande planet förändras dock Sonys ljudkaraktär inte alls och det kan egentligen bara ses som något positivt.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

Sony PS-LX5BT: design

• 117 × 430 × 366 mm (H × B × D)
• Pressgjuten aluminiumtallrik
• Levereras med genomskinligt dammskydd i Perspex

För en skivspelare med så omfattande specifikationer väger Sony PS-LX5BT förvånansvärt lite. Med det genomskinliga Perspex-dammskyddet monterat och den pressgjutna aluminiumtallriken på plats väger den bara 3,6 kg vilket, om du är den som lyfter upp den ur kartongen och placerar den på hyllan, kanske inte inger jättestort förtroende. Särskilt när det gäller att motverka resonans från den egna mekaniken.

Samtidigt går det inte att klaga på byggkvaliteten eller finishen. Trots att den är aggressivt prissatt har Sony inte tagit några genvägar när det gäller hur PS-LX5BT är konstruerad.

• Design - poäng: 4 / 5

Sony PS-LX5BT: användning & installation

• Helautomatisk drift
• Snabb och stabil trådlös parkoppling
• Kan spela 7- eller 12-tumsskivor i 33,3 eller 45 varv per minut

Det är egentligen väldigt enkelt. Om du vill ansluta trådlöst trycker du bara på “pairing”-knappen på chassit. Sony hittar och ansluter snabbt till din Bluetooth-mottagare.

Om du istället föredrar en kabelanslutning till din förstärkare, högtalare eller annan utrustning kopplar du in de medföljande RCA-kablarna och väljer utgångsnivå antingen på “line” eller “phono”. Om du väljer det senare kan du dessutom avgöra vilken av de tre gain-inställningarna som passar bäst när du väl hör skivspelaren spela.

Efter det handlar det bara om att använda reglagen på chassit för att tala om för PS-LX5BT om du vill spela en 7- eller 12-tumsskiva, och om den ska snurra i 33,3 eller 45 varv per minut. Vissa helautomatiska skivspelare är ganska rigida och antar att “33,3 rpm = 12 tum” och “45 rpm = 7 tum”, men Sony känner till att det finns 12-tums-singlar och spelar dem utan att du behöver göra något extra.

Tryck sedan på “start” och så är du igång. När skivan når slutet av sidan återgår PS-LX5BT automatiskt med tonarmen till viloläget och stoppar tallriken, men det finns också en “stop”-knapp om du vill avbryta själv. En knapp märkt “up/down” gör det möjligt att lyfta eller sänka tonarmen utan att tallriken slutar snurra.

• Användning & installation - poäng: 5 / 5

Sony PS-LX5BT: värde

• Den kanske inte känns särskilt tung rent fysiskt...
• ... men PS-LX5BT levererar ändå mycket värde för pengarna.

Nej, det känns kanske inte som den tyngsta eller mest robusta skivspelaren du kan köpa för den här typen av pengar, men i alla andra avseenden erbjuder Sony PS-LX5BT ett imponerande värde för pengarna.

Den har inte bara ett stort antal funktioner, utan varje enskild funktion är också välgjord och effektiv. Dessutom levererar den ett energiskt och framåtlutat ljud som fortfarande behåller både detaljer och nyanser samtidigt som den underhåller.

• Värde - poäng: 4,5 / 5

Bör du köpa Sony PS-LX5BT?

Köp den om...

Köp den inte om...

Sony PS-LX5BT: andra alternativ

TechRadar är ett stort fan av Audio-Technica AT-LP70XBT – den är lite av ett fynd när man ser till specifikationerna och de starka sidorna i dess ljudprestanda. PS-LX5BT gör dock dess svagheter ganska tydliga, även om den är en hel del dyrare.

Lägger du lite mer pengar kan du istället välja Pro-Ject Juke Box E1 – en modell som bara kräver att du kopplar in högtalare. Den skiljer sig lite från Sony i sitt upplägg och även i hur den prioriterar ljudkvalitet. Men den kan mycket väl vara precis vad du letar efter.

Så testade vi Sony PS-LX5BT

Från den ursprungliga skribenten;

Jag anslöt PS-LX5BT till en Eversolo DAC-Z10-förförstärkare via dess aptX Adaptive Bluetooth-funktion, samt via det integrerade phono-steget med RCA-kablarna som Sony skickar med. Detta gjorde det möjligt för mig att kontrollera hastigheten, stabiliteten och tillförlitligheten i den trådlösa anslutningen, samt kvaliteten på phono-steget och hur användbar dess trestegs gain-kontroll är.

Förförstärkaren var ansluten till ett Cambridge Edge W-slutsteg med QED XLR-kablar, och slutsteget var i sin tur kopplat till ett par Bowers & Wilkins 705 Signature-högtalare med QED-högtalarkabel.

• Först testad i mars 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Sonos Play: kort sammanfattning

Sonos Play är en av få produkter jag testat på sistone som verkligen växte för mig över tid. Det är en produkt som Sonos själva beskriver som en högtalare för hemmet som också är portabel – alltså en enda högtalare för alla tillfällen.

Till en början tyckte jag att Sonos Play kändes svår att motivera prismässigt, eftersom den är dyrare än Sonos Era 100 men inte låter riktigt lika bra. Samtidigt kostar den betydligt mer än många av de bästa Bluetooth-högtalarna, som exempelvis JBL Charge 6.

Men med tiden insåg jag att Sonos Play briljerar på mer subtila sätt. Trots Sonos egen beskrivning ser jag den inte främst som en hemmalösning som råkar vara portabel. Jag ser den som en portabel högtalare som är tillräckligt bra för att alltid få stå framme. Den hamnar aldrig i en låda när jag inte använder den.

Resultatet blev att jag började använda den både som högtalare i rummet där den står och som något jag enkelt tar med mig till andra rum – just för att jag kan och för att den låter bra.

Laddningsbasen är en viktig del av upplevelsen. Utan sladdar att krångla med kan jag bara ta den och gå, utan att avbryta det jag gör. Batteriet räcker länge när den väl lämnat laddaren (upp till 24 timmar och den stänger av sig själv när den inte används), så jag behöver inte vara särskilt noga med att sätta tillbaka den direkt. Den är dessutom ordentligt vattentålig, vilket gör att jag kan använda den nästan var som helst – den är till exempel perfekt för karaokestunder i duschen.

Och ja, Sonos Play låter bra, bättre än de flesta portabla högtalare i samma storlek. Ljudet är välbalanserat med tydligt mellanregister, klara diskanttoner och bra bas. Den saknar lite dynamik (även om det blir bättre på högre volymer), men är ändå väldigt trevlig att lyssna på.

Den har blivit min “go-to”-högtalare – den jag använder mest, just för att den är så flexibel. Den är alltid redo, oavsett om jag vill spela musik hemma via Wi-Fi eller ta med den ut och köra Bluetooth.

Det går att få samma funktioner från andra högtalare, ibland till ett bättre pris, men inte med samma smidighet.

Sonos ville skapa en högtalare som kan vara den enda du behöver – kraftfull nog för att fylla nästan vilket rum som helst och enkel nog att ta med överallt – och jag tycker faktiskt att de lyckades.

Sonos Play: pris & tillgänglighet

• Släppdatum den 31 mars 2026
• Pris 3 899 kronor

Sonos Play har ett pris på 3 899 kronor, vilket placerar den i ett ganska välavvägt segment. Bland Sonos portabla högtalare hamnar den snyggt mellan Sonos Roam 2 2 199 kronor och Sonos Move 2 på 5 499 kronor.

Tittar vi istället på Sonos hemmamodeller placerar den sig mellan Sonos Era 100 på 2 799 kronor och Sonos Era 300 på 5 999 kronor.

Skillnaden är förstås att Play prestandamässigt ligger där den ska mellan de portabla alternativen, medan den inte riktigt överträffar Era 100 när det gäller ljud. Istället får du en mer kompakt design och ett batteri.

Det finns gott om konkurrenter i den här storleken, men få som erbjuder kombinationen av Bluetooth, Wi-Fi och portabilitet med batteri. Bland portabla alternativ finns till exempel Marshall Middleton II, som ligger nära i lanseringspris på 3 490 kronor, eller JBL Charge 5, som kostar 1 990 kronor.

På den icke-portabla sidan hittar vi JBL Authentics 200 för 3 790 kronor (och ofta billigare idag) samt BlueSound Pulse Flex för runt 3 200 kronor.

Sonos Play: specifikationer

Sonos Play: funktioner

• Wi-Fi, Bluetooth och USB-C line-in, 24 timmars batteritid
• Laddningsbas ingår, men ingen strömadapter
• Stereoparning eller delning via Bluetooth med andra Sonos-högtalare även utan Wi-Fi

Sonos Play är företagets mest mångsidiga högtalare hittills. Den fungerar som en vanlig Sonos-högtalare för hemmet, med Wi-Fi-anslutning och stöd för Sonos nätverk och app, som i sin tur stöder Hi-Res Audio från kompatibla tjänster. Du kan även spela direkt via Apple AirPlay 2 eller Sonos Connect.

Det finns också stöd för Bluetooth för uppspelning från andra enheter och USB-C-porten på baksidan kan kopplas till en adapter för att ge en line-in-ingång för exempelvis en skivspelare eller annan ljudkälla, som sedan blir tillgänglig för alla dina andra Sonos-högtalare i nätverket.

Sonos har dessutom introducerat en funktion som låter dig gruppera portabla Sonos-högtalare när du inte är hemma. Du ansluter till en via Bluetooth och ljudet delas sedan med de andra högtalarna. Däremot finns inget stöd för Auracast.

Högtalaruppsättningen består av två vinklade diskanter som är riktade något åt vänster och höger, en midwoofer framåt samt två basradiatorer på sidorna.

Du kan använda Sonos Play ensam eller para ihop två enheter i stereo. Det går också att använda ett par som bakhögtalare i ett Sonos-hemmabiosystem.

Den har även ett inbyggt batteri som räcker upp till 24 timmar, och högtalaren fungerar både via Wi-Fi och Bluetooth även när den drivs på batteri. Sonos Play levereras med en laddningsbas som du bara placerar den på – du kan sedan ta den direkt utan att behöva koppla ur några kablar.

Det kan låta som en liten detalj, men jag tycker att det gör stor skillnad för hur flexibel den känns jämfört med att behöva ha den inkopplad med kabel – jag återkommer till det i designdelen.

Det är dock värt att notera att kabeln endast har en USB-C-kontakt och ingen strömadapter. Alla USB-C-portar med minst 20 W fungerar, så du kan ladda via exempelvis en dator eller en separat adapter.

Sonos Play kan också laddas direkt via USB-C-porten, så du behöver inte ta med laddningsbasen om du åker iväg. Dessutom kan du ladda andra enheter via samma port, vilket gör att den kan fungera som en powerbank för din telefon.

Den faktiska batteritiden beror på hur du använder den (Wi-Fi drar mer än Bluetooth), men jag tycker att Sonos uppskattning stämmer bra. Jag tog den från laddningsbasen i tre dagar och använde den via Wi-Fi vid skrivbordet under arbetsdagarna utan att ladda den och efter det hade den fortfarande 21 % kvar.

Du får bättre batteritid från Marshall Middleton II (30 timmar), men då endast via Bluetooth, inte Wi-Fi. Jag tycker att Sonos har hittat en bra balans mellan storlek och batteritid här.

Det enda som störde mig lite i portabel användning var att den stänger av sig själv lite snabbare än jag hade velat, trots att jag stängt av energisparinställningen. För att starta den igen måste du använda knappen på baksidan, vilket tar en liten stund – jag hade hellre sett en knapp på ovansidan.

Det finns också tillfällen då flexibiliteten motverkar sig själv. Jag satte till exempel ihop två enheter i stereo för att testa ljudet och tänkte använda dem så några dagar. Men när de väl är parade vill Sonos-appen (och AirPlay) bara behandla dem som ett par, vilket gör att det inte längre är lika enkelt att ta med en av dem till ett annat rum spontant. Antingen tar du båda – eller ingen.

Jag gjorde därför ett mer intensivt stereotest och gick sedan tillbaka till att använda dem separat, eftersom jag uppskattade flexibiliteten mer då.

Avslutningsvis några ord om Sonos-appen. Den är fortfarande en av de bästa när det gäller stöd för streamingtjänster och jag har inte haft några problem med stabiliteten, varken med dessa högtalare eller med mina andra Sonos-enheter.

Installationen gick helt smidigt och det var enkelt att aktivera Automatic TruePlay, där högtalaren analyserar sitt eget ljud och anpassar det efter rummet.

Appen kan dock vara lite långsam att ladda nytt innehåll och vissa designval känns onödigt förvirrande. Sonos VD Tom Conrad nämnde i en intervju att vissa av dessa problem ska åtgärdas, men jag stör mig bland annat på att kugghjulsikonen för inställningar alltid ligger kvar i hörnet – vilket gör att du kan trycka på den utan att något händer, eftersom du redan är i inställningsmenyn.

Jag ogillar också designen på deras av/på-reglage. De växlar mellan svart med en vit prick och vit med en svart prick – men det är inte självklart vad som är på eller av. Du måste testa dig fram (svart med vit prick är på).

Samtidigt har många andra appar liknande problem – vissa har snyggare gränssnitt men sämre stöd för streamingtjänster. För mig är det inget avgörande minus, men jag ser fram emot förbättringar. Jag använder dessutom nästan alltid AirPlay för musik, så efter installationen interagerar jag inte så mycket med appen.

För den som inte vill använda en app alls finns stöd för Amazon Alexa och Sonos Voice Control. Mikrofonen kan också stängas av med en fysisk knapp på baksidan (vilket även stänger av Automatic TruePlay, eftersom mikrofonen kopplas bort helt).

• Funktioner - poäng: 4,5 / 5

Sonos Play: ljudkvalitet

• Kraftfull bas, men lite tung i anslaget
• Välbalanserat ljud, men bäst över 40 % volym
• Ungefär så bra som högtalare i den här storleken kan låta

Sonos Play befinner sig i en lite speciell position när det gäller ljudkvalitet, eftersom den är en hybrid mellan en hemmalösning och en portabel högtalare. Jag kommer främst att bedöma den mot andra portabla alternativ, eftersom designen sätter vissa begränsningar – men jag jämför även med Sonos Era 100.

Som vi är vana vid från Sonos är ljudet mycket välbalanserat, med bra tyngd över hela frekvensregistret. Det första som sticker ut är hur djup basen är för en så pass kompakt högtalare, tack vare dubbla passiva radiatorer.

Precis som med Era 100 är basen dock lite lösare kontrollerad än jag hade önskat. Den kan kännas något överdriven och ibland lite “boomy” beroende på underlaget, men det är ett rimligt kompromiss för den kraft och punch den levererar.

Det andra som märks direkt är den totala kraften. Den här högtalaren fyller utan problem vilket rum som helst i mitt hem, utan att kännas ansträngd och som jag kommer till senare låter den faktiskt bättre när volymen höjs.

De två vinklade diskanterna levererar tydliga höga frekvenser som lyfts fint ur mixen, troligen tack vare att de är riktade åt vänster och höger.

Sonos hävdar också att detta ska ge en slags stereoeffekt från en enda högtalare, men i praktiken är den väldigt begränsad. När jag spelade Crooked av Smilk (en låt som verkligen testar stereoseparation) var effekten minimal.

Mellanregistret är däremot starkt, med bra detalj och tydlighet även i mer komplexa låtar, där alla element fortfarande känns separerade istället för att flyta ihop.

Mellanregister och diskant är något nedtonade och lite mjukare i attack jämfört med större eller dyrare högtalare. Det är en kompromiss jämfört med Sonos Era 100, som har lite mer skärpa, dynamik och detaljrikedom.

Men jämfört med JBL Charge 6 är Sonos Play ett tydligt steg upp i hur den återger musik som helhet, där mellanregistret är den största skillnaden. På JBL Charge 6 är det helt enkelt alldeles för tunt, med brist på uttryck, närvaro i ljudbilden och ett ganska begränsat register, särskilt märks det att Charge 6 har svårt att bygga en naturlig övergång från mellanregister ner till bas, jämfört med Sonos Play.

Young Blood av The Naked & Famous bygger till stor del på ett fundament av syntar i det lägre mellanregistret i verserna, och utan det känns låten obalanserad. JBL Charge 6 lyckas inte riktigt få till den balansen, men Sonos Play ger den tyngd som krävs.

Charge 6 når heller inte lika djupt i basen som Sonos Play. Den hanterar basen bra, men det finns helt enkelt inte samma kraft i de lägsta frekvenserna.

Jag vill dock understryka att vi har gett JBL Charge 6 höga betyg för ljudet jämfört med andra portabla högtalare. Det här är snarare vad du får när du betalar lite mer för Sonos Play.

Med det sagt har JBL Charge 6 en något mer dynamisk diskant än Play, med lite bättre transientrespons (alltså hur snabbt den återger början av ett ljud), vilket ger en något mer detaljrik känsla. Trots det föredrar jag ändå Sonos Play totalt sett.

Som jag nämnde tidigare händer något när man passerar en viss volymnivå på Sonos Play. När man går över cirka 40 % fortsätter basen att bete sig ungefär likadant, men plötsligt får mellanregister och diskant ett tydligt lyft, en subtil men märkbar förändring i ljudprofilen.

Det gör att ljudbilden känns mer öppen och expansiv, och låtar som kan kännas lite tama vid lägre volym vaknar verkligen till liv över 40 %. Sonos Era 300 hade samma egenskap när jag testade den.

Den enda frågan är om man vill spela så högt hela tiden – i mitt sovrum låg jag oftast runt 25 % volym. Men även vid lägre nivåer låter den fortfarande väldigt bra för en portabel högtalare. Det är bara det att när man verkligen släpper loss den, så blir den ännu bättre.

På tal om att verkligen släppa loss den testade jag också ljudet i ett stereopar. Som så ofta ger det högtalarna mer utrymme att prestera när de delar på jobbet, och jag märkte särskilt att basen kändes mer kontrollerad vid samma effekt, samtidigt som mellanregistret fick mer tyngd, särskilt i det lägre mellanregistret.

Jag upplevde inte att det öppnade upp mer detalj i diskanten eller något sådant, men två enheter är riktigt bra på att fylla även ett stort rum med ett välbalanserat och jämnt spritt ljud, utan att behöva pressas på ett sätt som påverkar ljudkvaliteten negativt. Du behöver sällan ens gå upp till 40 % volym – ett stereopar av Sonos Play är ett förvånansvärt kraftfullt system med tanke på storleken.

Som sista ljudjämförelse plockade jag fram Sonos Roam 2. Den jämförelsen fick faktiskt Roam 2 att framstå som imponerande, eftersom det är anmärkningsvärt hur nära dess ljudsignatur ligger Play. Men Play levererar ett betydligt större, djupare och mer raffinerat ljud över hela registret.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

Sonos Play: design

• Gjord främst för hemmet, men fortfarande IP67-klassad och tålig mot stötar
• Bra storlek, vikt och laddningslösning som gör den enkel att plocka med sig
• Knapparna kunde vara tydligare

Designen på Sonos Play ligger helt i linje med andra Sonos-högtalare. Den har ett hårt perforerat galler, tillsammans med en gummerad topp och botten, likt Sonos Roam 2. Den gummerade delen har en tydlig kant upptill där den möter gallret, vilket ger mig mer vibbar av äldre Sonos-modeller (som Sonos One) än Era 100 – på ett bra sätt.

Jag gillar storleken väldigt mycket. Jag kan enkelt greppa den med en hand från sidan, delvis tack vare en smart konkav fördjupning på baksidan som också är gummerad och ger bättre grepp.

Den har lite tyngd, men är inte för tung för att bära runt. Den är ungefär en tredjedel tyngre än JBL Charge 6, men nästan en tredjedel lättare än Marshall Middleton II, vilket gör att den hamnar i en bra balans.

På baksidan finns en flexibel ögla som du kan använda för att bära den eller hänga upp den, till exempel på en badrumsdörr. Den känns stabil och genomtänkt.

Den är IP67-klassad, vilket innebär att den klarar det mesta när det gäller vatten. Den bör klara att sänkas ner i vatten en kort stund, så du behöver inte oroa dig för badrum, badkar eller poolhäng.

Laddningsbasen är en enkel plastplatta med en liten kant, men den ligger stabilt på ytor när du lyfter av eller sätter tillbaka högtalaren, och kontakterna träffar alltid rätt.

Jag tycker verkligen att Sonos har lyckats med den fysiska designen här – och inte bara rent praktiskt. Ja, den är tålig, har en smart ögla och ser bra ut – du vill faktiskt ha den framme, till skillnad från många som kanske hellre gömmer en JBL Charge 6 i en låda.

Men designen påverkar också hur jag använder den. Storleken, vikten och laddningsbasen gör att den känns som en högtalare jag inte bara kan ta med mig – utan faktiskt vill ta med mig, eftersom det är så enkelt. Det finns liksom ingen nackdel.

Sonos Move 2 har i princip samma upplägg – tålig, kraftfull, portabel och med en smidig laddningsbas – men den är helt enkelt för stor och tung. Du måste greppa den bakifrån via handtaget, och om jag tar med den någonstans är det för att jag planerar att stanna där en längre stund. Det kräver lite framförhållning.

Jag har dessutom redan små portabla högtalare hemma (shoutout till min älskade Bang & Olufsen Beosound A1) som jag enkelt kan ta med mig överallt, men de ligger i en låda på övervåningen, eftersom jag inte har dem framme till vardags.

Men Sonos Play har blivit min nya kökshögtalare, så den står alltid framme och är redo att tas med. Och den är så lätt att plocka upp eftersom den är ungefär lika tjock som en burk, och jag slipper krångla med sladdar tack vare laddningsbasen – jag kan bara svepa upp den med en hand när jag går förbi. Den är dessutom redan igång och redo att spela, eftersom det är huvudhögtalaren i det rummet.

Det här är små, subtila designval som tillsammans gör att jag känner helt annorlunda inför Sonos Play jämfört med nästan alla andra högtalare jag haft, oavsett om det gäller Wi-Fi-modeller eller portabla Bluetooth-högtalare.

Nu när vädret blir bättre har Sonos Play snabbt blivit min följeslagare – jag tar med den från köket ut på uteplatsen när jag sitter där, och plockar med den från sovrummet till badrummet för att spela musik medan jag gör mig i ordning.

Det finns dock ett “men”, och det gäller kontrollerna. Jag har redan nämnt att på/av-knappen sitter på baksidan, och även om den är stor och lätt att hitta hade jag föredragit att man kunde starta den igen genom att trycka på något på ovansidan.

Knapparna på toppen är dessutom frustrerande dolda. De skiljer sig bara åt genom symboler, inte genom några upphöjda knappar. Och “skiljer sig” är egentligen att ta i, eftersom de har samma färg och matta yta som resten av toppen, vilket gör dem svåra att se i vissa ljusförhållanden.

De känns inte heller särskilt tydliga under fingrarna. Man vänjer sig eftersom det bara finns fyra kontroller (sänk volymen, spela/pausa (som även hoppar låtar vid flera tryck), höj volymen och aktivera röstassistenten) men de känns ändå onödigt diskreta.

• Design - poäng: 4,5 / 5

Sonos Play: värde

• Dyr för en portabel högtalare…
• Men få alternativ är lika mångsidiga för samma pris
• Prissatt i linje med konkurrenter på samma ljudnivå

Sonos Play är inte billig. För bara lite mer än vad den kostar kan du få både en Sonos Era 100 SL och JBL Charge 6, vilket ger dig samma grundläggande flexibilitet – en kraftfull hemmalösning och en robust portabel högtalare. Men det är två enheter, och en stor del av poängen här är att få allt i en och samma produkt – enklare och mer effektivt.

Samtidigt ligger priset helt i linje med andra kraftfulla högtalare i samma klass, som Marshall Middleton II, och Sonos gör saker som Marshall inte klarar av. JBL Charge 6 är en femstjärnig portabel högtalare till nästan halva priset, så om portabilitet är din högsta prioritet är det ett logiskt val… men Sonos låter bättre, är mer mångsidig och ser betydligt trevligare ut som en permanent högtalare i hemmet.

När jag tittar på andra alternativ i samma prisklass är det svårt att hitta något som bockar av lika många rutor som Play. Den är dyr, ja – men också fullt motiverad. Däremot är jag inte helt säker på att jag skulle välja ett stereopar framför andra trådlösa alternativ, som Kanto Ren, eftersom man då tappar en del av flexibiliteten.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Sonos Play?

Köp den om...

Köp den inte om...

Sonos Play: andra alternativ

Så testade vi Sonos Play

• Testad under tre veckor hemma
• Jämförd med andra Sonos-högtalare och alternativ från andra varumärken

Från den ursprungliga skribenten;

Jag hade två Sonos Play-enheter hemma för test under tre veckor. De var uppdaterade med samma mjukvara som produkterna lanseras med, inklusive alla funktioner.

Jag testade både via Wi-Fi och Bluetooth, samt med Sonos-appen och Apple AirPlay 2. Jag lyssnade främst på musik via Apple Music.

Jag har testat högtalare i 15 år och recenserar ljudprodukter av alla slag, från Bluetooth-högtalare till golvhögtalare.

• Först testad i mars 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

• AirPods Max 2 går att förbeställa från 25 mars för 6 495 kronor
• Nytt H2-chip ger en rad smarta funktioner och “1,5 gånger” bättre brusreducering
• Ny förstärkare ska ge förbättrad ljudkvalitet

Apple har nu till slut presenterat AirPods Max 2, drygt fem år efter att originalet AirPods Max lanserades i december 2020. Den nya modellen går att beställa från 25 mars för 6 495 kronor och släpps i början av april.

AirPods Max 2 får Apples H2-chip för hörlurar, samma som i AirPods Pro 3, tillsammans med en ny “high dynamic range amplifier” för förbättrat ljud.

H2-chippet innebär att ett gäng nya funktioner hittar hit, inklusive Adaptive Audio, där transparensläget kan anpassa sig och blockera vissa onödiga ljud; Conversation Awareness, där hörlurarna släpper in ljud om du börjar prata med någon; samt Loud Sound Reduction och Personalized Volume för att skydda din hörsel och anpassa ljudprofilen efter dina preferenser.

Det finns nu även Live Translation som ett alternativ, där AirPods kan spela upp en översatt version av vad någon säger direkt i dina öron om språket stöds. Du får också Voice Isolation för bättre samtalskvalitet i bullriga miljöer och “studio-quality audio recording” direkt via hörlurarnas mikrofoner.

Du kan nu svara på vissa saker som Siri säger genom att nicka eller skaka på huvudet och det går även att styra kameran på din iPhone med Digital Crown – något Nothing nyligen lade till i sina mellanklasshörlurar Nothing Headphone (a).

Apple säger också att den aktiva brusreduceringen nu är “upp till 1,5 gånger mer effektiv än tidigare generation”. När vi nyligen testade om originalet AirPods Max mot andra av de bästa brusreducerande hörlurarna stod de sig fortfarande väldigt bra, så de kan mycket väl hamna i toppskiktet direkt här.

Apple har inte sagt om det skett några förändringar i själva högtalarelementen i AirPods Max 2, men nämner en “ny high dynamic range amplifier” med målet att leverera samma ljudprofil som tidigare, men “renare”.

Originalet AirPods Max hade alltid en av de mer neutrala ljudprofilerna bland stora hörlurstillverkare, även om Sony rört sig i den riktningen på senare tid med Sony WH-1000XM6. Det blir därför intressant att se hur väl Apple lyckats behålla detta.

AirPods Max har alltid varit väldigt bra på att leverera ett naturligt och brett ljud och om Apple verkligen har förbättrat “renheten” kan de bli ännu mer avslöjande beroende på hur de hanterar olika ljudkällor.

När det gäller ljudformat finns det – tyvärr men inte oväntat – fortfarande inget stöd för trådlöst ljud i högre upplösning. Däremot finns stöd för Hi-Res Audio i 24-bit/48kHz via USB-C, något TechRadars ljudredaktör testade i en uppdatering av den tidigare modellen och verkligen gillade. Precis som tidigare saknas ett 3,5 mm hörlursuttag, så du behöver en USB-C-adapter.

Apple säger också att trådlös latens ska vara lägre i Game Mode på kompatibla Apple-enheter.

Batteritiden uppges vara 20 timmar med rumsligt ljud och aktiv brusreducering aktiverat, vilket känns något svagt. Vi förväntar oss snarare minst 30 timmar i dag (även om vi räknar med bättre batteritid om du stänger av rumsligt ljud).

Designen verkar i stort sett oförändrad, men Apple har en historik av att göra små interna förbättringar utan att det syns på utsidan, så det kan finnas subtila förändringar som märks först vid test.

Det är också värt att notera – och återigen lite tråkigt – att de inte blivit lättare. Faktum är att de väger 386,2 gram, vilket är 1,4 gram mer än originalet.

Och ja, de levereras fortfarande med det lilla Smart Case (som vissa i teamet kallar “AirPods-bh:n”) för transport.

De finns i färgerna midnatt, stjärnglans, blå, lila och orange och vi är åtminstone glada att Apple behållit ett brett färgutbud – även om den gröna varianten, verkar ha försvunnit.

Nothing Headphone (a) - recension

Nothing Headphone (a) är nästan den perfekta version 2.0-lanseringen. Som uppföljare till Nothing Headphone (1), som lanserades 2025, åtgärdar de ljudproblemen vi upplevde med de hörlurarna, behåller det som fungerade riktigt bra och lyckas dessutom i princip halvera priset i processen.

Vad mer kan man egentligen begära av en produkt som vill gå från att vara en anonym spelare till att rankas bland de bästa hörlurarna på marknaden? Med ett officiellt pris på 1 999 kronor tycker vi att Nothing Headphone (a) mycket väl kan vara de bästa hörlurarna i sin klass – även om det finns några skäl till varför vissa ändå kan välja något annat.

Vi börjar med det viktigaste: ljudet. Så fort vi startade dem kände vi en tydlig lättnad. Nothings första hörlurar förbryllade oss i vår recension av Nothing Headphone (1) med sin märkligt smala ljudbild som fick det att kännas som att en hel låts trafik pressades in på en enfilig väg.

Nothing Headphone (a) känns i jämförelse mer som en bred motorväg – ljudbilden är öppen, bred och flytande, vilket ger låtar mer utrymme att breda ut sig och gör dem mer energiska, känslosamma och tillfredsställande att lyssna på. Och när vi säger “i jämförelse” menar vi det bokstavligt – vi plockade fram originalmodellen med ett lanseringspris på 3 499 kronor och lyssnade igen. Den har sina styrkor, exempelvis en fin frekvensbalans, men den nya modellen är betydligt roligare att lyssna på.

Den här förbättringen har dessutom kommit utan några större nackdelar, även om det finns en detalj värd att nämna. Vårt testexemplar levererades med inställningen “More Bass” aktiverad direkt ur kartongen och det gav betydligt mer bas än Headphone (1), till den grad att det nästan hamnade i kategorin basbetonat.

För elektronisk musik eller pop var det inget problem alls – den kraftfulla basen skapar en fantastisk grund för djupa trummaskiner och synthar. Samtidigt är den väl integrerad i helheten, trots sin tyngd, och hörlurarna har inga problem att leverera nedre mellanregister som kan stå emot eller smälta samman med de mer basrika delarna.

Men för vissa låtar med riktiga instrument blev det för mycket. I Regulars av Allie X lät kontrabasen i början av låten nästan som om instrumentet höll på att kollapsa under sina egna vibrationer. Vi öppnade EQ:n i Nothing-appen, såg att den stod på “More Bass”, bytte till “Balanced” och direkt lät kontrabasen som en kontrabas igen – istället för en fyrdubbel kontrabas.

Det tog bort lite av trycket i elektroniska låtar när vi bytte tillbaka till dem, men basen hade fortfarande bra djup och integrerade fortfarande fint med resten av ljudbilden. Men Nothings utmärkta app erbjuder en smidig lösning här: vi ställde in en av kontrollerna så att den växlar EQ direkt, vilket gör att vi snabbt kan få extra bas när vi vill.

Headphone (a) ger också gott om utrymme för mellanregistret att komma fram, med en härlig tyngd i gitarrer, förmågan att hantera många instrument samtidigt och tydliga sångröster ovanpå allt.

Diskanten är också mycket väl integrerad i ljudbilden. Den gör sig hörd utan att bli vass eller överdriven, även när låtarna blir riktigt energiska.

Det finns dock en liten mjukhet i detaljåtergivningen. Hörlurarna är absolut inte dåliga här, men när vi bytte till ungefär lika dyra Sennheiser Accentum Plus märktes en något tydligare skärpa i gitarrsträngarna och tamburinen i Fleetwood Macs Go Your Own Way, och mer textur i trumslagen i Sonny Rollins St. Thomas. Instrumentseparationen i mixen är också bättre där.

Sennheiser Accentum Plus har dessutom ett mer neutralt ljud överlag, men det kommer samtidigt med mindre basdjup och mindre dynamisk attack. Vi föredrar nog ändå Nothing Headphone (a) rent ljudmässigt, särskilt med tanke på vår egen förkärlek för elektronisk musik. Men om du främst lyssnar på akustisk musik kan Sennheiser vara ett bättre val.

Det här förändras inte när vi växlar till Hi-Res-ljud och lyssnar via USB-C, eller använder trådlöst ljud i högre kvalitet via LDAC – båda stöds här, tillsammans med ett 3,5 mm-uttag. USB-C-läget gav möjligen en liten extra precision i instrumentseparation och detaljer, men skillnaden var i praktiken ganska liten.

Sennheisers hörlurar är också betydligt lättare än Headphone (a), med sina 227 gram jämfört med 310 gram för Nothings modell. Det är en förbättring jämfört med Headphone (1), som väger 329 gram, men de är fortfarande tyngre än många konkurrenter. Det innebär också att de behöver ett starkare tryck mot huvudet för att sitta stadigt jämfört med lättare alternativ.

Det här är i sig varken något positivt eller negativt, men du kommer att känna dem mer än många andra hörlurar. De syntetiska öronkuddarna är dessutom inte särskilt ventilerande, vilket gjorde att sidorna av huvudet kändes ganska varma efter en tids användning.

Det är också värt att prata lite om designen. Den är mycket lik originalet, men har “mjukats upp” på ett sätt som gör att de känns mindre som något som får dig att se ut som en cyborg (vilket är positivt), även om öronkåporna samtidigt ser mindre ut som kassettband (vilket vi faktiskt gillade tidigare). Aluminium har nu ersatts av plast, och mjukare kurvor på den upphöjda delen mitt på kåporna gör stor skillnad.

Vi är däremot inte särskilt förtjusta i de nya färgerna i gult och rosa. Det känns som att det inte finns tillräckligt mycket färg för att det verkligen ska fungera – särskilt den gula modellen ser nästan ut som ett stekt ägg, eftersom den rundade gula mitten är omgiven av vitt. Det hade behövts mer färg över hela designen. Däremot gillar vi förändringarna i de vita och svarta modellerna. De känns tydligt som Nothing, men mer mainstream än den mer polariserande designen hos Nothing Headphone (1).

Nothing har också behållit en designlösning vi inte är så förtjusta i: storleken justeras ovanpå huvudbygeln i stället för vid öronkåporna. Vi tycker att det gör det svårare att göra små justeringar, men det är ingen stor nackdel i praktiken.

Däremot är det verkligen positivt att Nothing har behållit de fantastiska kontrollerna från Headphone (1). Framför allt volymrullen är vårt favoritkontrollsystem på ett par hörlurar – punkt. Den känns väldigt premium, rör sig stabilt under tummen och ger tydliga klick som bekräftar när volymen ändras. Allt annat känns nästan primitivt i jämförelse.

Den kompletteras av en “rocker”-kontroll under den, som också är mycket intuitiv. Tryck den åt ena hållet för att hoppa framåt i en låt och åt andra hållet för att hoppa tillbaka. På toppen av den högra öronkåpan sitter också en rund multifunktionsknapp som som standard aktiverar röstassistenten. Vi ändrade den till EQ-kontroll, som vi nämnde tidigare, men den kan också användas som fjärrutlösare för kameran (en ny funktion i den här modellen), som mikrofonavstängning eller för flera andra alternativ.

Det är definitivt värt att experimentera med detta, eftersom Nothings app är riktigt bra. Hörlurarna går inte bara att anpassa på många sätt – olika brusreduceringslägen, olika typer av spatialt ljud och flera EQ-inställningar – appen gör det också väldigt enkelt att hitta de viktigaste funktionerna du vill slå av eller på, till exempel lågfördröjningsläge för spel eller anslutning till två enheter samtidigt (vilket egentligen borde vara aktiverat som standard, men eftersom de flesta enheter har det avstängt tänker vi inte kritisera Nothing alltför hårt här).

Vi kritiserade nyligen Sony WF-1000XM6-earbuds för att göra det svårt att hitta viktiga funktioner i appen, så det är trevligt att se Nothing visa hur det faktiskt borde göras.

Vi nämnde spatialt ljud tidigare, och även om du inte får huvudspårning eller Dolby Atmos här finns det två alternativ med Nothings egen signalbehandling: Concert och Cinema. Concert gör ett bra jobb med att flytta ljudet bort från öronkåporna och får det att kännas mer som ett högtalarsystem framför dig.

Cinema lägger till mer vänster- och högerseparation samtidigt som EQ:n dras lite mer mot diskanten – troligen för att skapa en mer “surround”-liknande upplevelse och lyfta fram röster. Vi tyckte att det fungerade bra för att få fram dialog i filmljudspår, så vi använde det gärna när vi tittade på film under resor.

På tal om resor: brusreduceringen här är stark, även om den inte är klassledande – och det är helt okej i den här prisklassen. När vi gick längs en trafikerad väg och lyssnade på musik stördes vi inte alls av ljuden utifrån. Vi kunde också höra poddar tydligt i kollektivtrafiken. Transparensläget fungerar också som utlovat och gör aldrig ljudet robotaktigt eller metalliskt.

Vi vill också lyfta hur Nothing använder ljudsignaler för att visa vilket brusläge som är aktivt. När man växlar till transparensläge hörs ett utandningsljud, som om ljud släpps ut. Brusreducering markeras i stället med ett ljud som låter som något som sugs ned och sedan stängs igen. Det finns ingen tvekan om vilket läge du är i, och du slipper irriterande röstmeddelanden.

Nothing lovar en imponerande batteritid på 75 timmar med aktiv brusreducering aktiverad och 135 timmar utan den. Det är omöjligt att fullt ut testa båda påståendena under den tid vi haft dem, även om vi hade använt dem varje vaken timme. Men vi kan säga att de verkar leva upp till löftet: batterimätaren sjönk bara med cirka 20 procent efter ungefär 13 timmars användning.

Det gör dem i praktiken klassledande och ger ett mycket starkt värde för pengarna. Generellt sett tycker vi att det här är ungefär så bra värde man kan få i segmentet mellan budget- och premiumhörlurar. Det finns egentligen bara två invändningar mot värdet som är värda att nämna.

Den första är att det är synd att de saknar automatisk paus (så kallad bärardetektering) när du tar av dig dem. Det är en ganska standardfunktion även i mer prisvärda modeller i dag och även om vi inte stör oss särskilt mycket på det eftersom hörlurarna erbjuder så mycket annat, är det ändå lite förvånande.

Den andra är att de – i stället för ett hårt fodral (troligen borttaget för att hålla nere kostnaden, vilket vi kan förstå) – levereras med något som bäst kan beskrivas som en gympapåse. Ja, den är gjord i ett mjukt plastliknande tyg. Ja, den stängs med en dragsko. Ja, den gav oss en viss nostalgikänsla. Men nej, den känns inte särskilt premium.

Det som är intressant med Nothing Headphone (a) är att alla våra invändningar antingen är ganska små, som de ovan, eller mer subjektiva, som vikten och det ganska hårda trycket mot huvudet.

Det finns tillräckligt många små egenheter och nackdelar för att vi inte riktigt ska kunna ge dem högsta betyg, men missförstå oss inte – vi tycker att det här är utmärkta hörlurar. De kommer att passa många användare väldigt bra och erbjuder ett fantastiskt värde för pengarna.

Nothing Headphone (a): pris & släppdatum

• Lanserades den 13 mars 2026
• 1 999 kronor

Nothing Headphone (a) lanseras till ett imponerande pris på 1 999 kronor, vilket innebär att de kostar ungefär hälften så mycket som Nothing Headphone (1) gjorde vid lanseringen.

I stället för att konkurrera direkt med premiumalternativ från exempelvis Bose och Sony placerar Headphone (a) sig prismässigt i mellanklassen, där de möter modeller som Sennheiser Accentum Plus eller Soundcore Space One Pro.

Nothing Headphone (a): specifikationer

Bör du köpa Nothing Headphone (a)?

Köp dem om...

Köp dem inte om...

Nothing Headphones (a): andra alternativ

Så testade vi Nothing Headphone (a)

• Använda i en vecka i min vardag
• Testade främst via vanlig Bluetooth och högupplöst ljud via USB-C
• Testade med en förhandsversion av Nothing X-appen

Från den ursprungliga skribenten;

För att testa Nothing Headphone (a) började jag ta med mig dem överallt och gjorde dem till en del av min vardag. Jag använde dem under promenader och i kollektivtrafiken, hemma och på kontoret.

Jag jämförde dem direkt med Nothing Headphone (1), Sennheiser Accentum Plus och Sony WH-1000XM4, och växlade fram och tillbaka mellan dem eftersom det är de modeller jag ser som de absolut bästa alternativen just nu. Jag hade också tillgång till en tidig version av Nothing X-appen med stöd för hörlurarnas funktioner, så vissa detaljer där kan förändras innan lanseringen.

Jag leder TechRadars AV-team och har recenserat ljudutrustning i över ett decennium – från budgetprodukter till avancerad audiofilteknik. Jag recenserade även den tidigare modellen Nothing Headphone (1), utöver den här nya modellen.

• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar
• Först testade i mars 2026

Sony WF-1000XM6: kort sammanfattning

De helt nya Sony WF-1000XM6 är ett imponerande par earbuds med ett rejält funktionspaket – särskilt rejält för teknikjournalister som mig, som måste hålla oss inom någon slags längdgräns i recensioner – men när Sony försöker återta sin klassledande position med 1000X-serien kan jag inte låta bli att undra om vi närmar oss en nivå där det är svårt att erbjuda förbättringar som faktiskt betyder något.

Här får jag till exempel återigen en mindre snäcka. Den är 11 % tunnare men rymmer ändå en 1,5 gånger större antenn för bättre anslutningsstabilitet, en extra mikrofon per snäcka så att det totalt blir åtta, samt två processorer. Den ena kallas QN3E (för att hantera mikrofonerna och möjliggöra ett nytt automatiskt ambient-läge) och den andra är V2, som aktiverar 32-bitarsljud (med Sonys LDAC-codec) via det nya 8,4 mm-elementet och introducerar en ny 10-bands-EQ med ”Find your EQ” samt ett nytt ”gaming”-förval.

Men hur många mikrofoner per snäcka behövs egentligen för fantastisk ANC? Och hur mycket mindre behöver earbuds bli innan lyssnaren tycker att det räcker – eftersom förbättringen kanske inte gör produkten så mycket bättre?

Men innan jag besvarar det kan jag säga att enbart sett till ljudkvalitet är Sony WF-1000XM6 riktigt bra.

Bland de bästa earbuds på marknaden då? Sony har verkligen försökt pressa in varje möjlig uppgradering (och funktion man kan tänka sig) med sin egen teknik.

Men här finns problemet: företaget som gav oss 360 Reality Audio med huvudspårning vill verkligen att jag använder det, men formatet stöds inte längre av lika många stora streamingtjänster – Deezer släppte det 2022 och Tidal övergav stödet 2024.

När det gäller högupplöst Bluetooth är LDAC dessutom till liten nytta för iPhone-ägare, även om Sonys DSEE Extreme-uppskalning återvänder och faktiskt får Spotify-strömmar att låta mycket bättre.

Så vad är utmärkt med WF-1000XM6, vad är mindre bra och är de värda sitt förvånansvärt rimliga pris? Designen är nu pillerformad, och även om snäckorna är tunnare är de också högre med en liten kant på mitten som ska förbättra passformen.

Eftersom de sticker upp lite mer ur laddningsfodralet och är helt täckta av matt plast för bättre grepp får de det Sony kallar ”easier pick up”. Jag kan bekräfta att även om jag inte var helt övertygad om passformen i örat tappade jag dem inte alls lika ofta när jag tog upp dem ur fodralet jämfört med de äldre XM5.

Tyvärr levde den aktiva brusreduceringen inte upp till mina förväntningar i praktisk användning. Batteritiden – åtta timmar från snäckorna och upp till 24 timmar med fodralet, och ja, det är med brusreducering aktiv – är däremot fullt godkänd.

Älskar jag dem? Efter mer än två veckor med dem gillar jag dem starkt, och den nya antennen ger en bergsäker anslutning som aldrig sviktar. Jag gillade också den nya funktionen Background Music Effect mer än jag trodde – den hjälper fokus genom att trycka tillbaka musiken lite så jag kan tänka bättre.

Sonys Quick Attention-funktion, där jag täcker vänster snäcka för att snabbt sänka musiken och släppa in omgivningsljud, är också lysande, även om den inte är ny – jag har uppskattat den på Sony WH-1000XM6 och tidigare modeller också.

I slutändan är brusreduceringen dock inte den klassledande triumf den utlovas vara, och konkurrenter som Bose QuietComfort Ultra Earbuds (2nd Gen) – och Apple AirPods Pro 3 om jag använder en Apple-enhet – erbjuder bättre spatialt ljud och en mer effektiv tyst bubbla.

Lägg till Technics EAH-AZ100 som alternativ – med multipoint för tre enheter, tydligare samtal och bekvämare passform – och slutsatsen blir att även om WF-1000XM6 är kapabla och talangfulla earbuds finns det andra jag fortfarande skulle rekommendera i den här prisklassen.

Sony WF-1000XM6: pris & släppdatum

• Släpptes den 12 februari 2026
• Pris 3 499 kronor
• Finns i svart eller Platinum Silver

Som tur är har Sony hållit tillbaka prishöjningar här, då föregångaren Sony WF-1000XM5 lanserades i juli 2023 för samma pris.

Samtidigt har Sony delvis varit tvungna att hålla priset i schack, eftersom Apple AirPods Pro 3 fick en prislapp på 2 995 kronor när de lanserades den 19 september 2025 – alltså snäppet billigare än AirPods Pro 2 vid deras lansering.

Direkta konkurrenter i den här klassen? De närmaste rivalerna är främst just AirPods Pro 3, följt av premiumalternativ som Technics EAH-AZ100 för 2 990 kronor eller Bose QuietComfort Ultra Earbuds (2nd Gen) för 3 599 kronor. Jag skulle även kunna nämna Bowers & Wilkins Pi8, även om de är betydligt dyrare med ett pris på 4 290 kronor.

Som du ser har Sony alltså satt ett ganska aggressivt pris den här gången.

Sony WF-1000XM6: specifikationer

Sony WF-1000XM6: funktioner

• 10-bands-EQ med ”Find My EQ” och nytt Gaming-förval
• DSEE Extreme-uppskalning, LDAC, LE Audio och 360 Reality Audio
• Background Music Effect är förvånansvärt användbar
• …men brusreduceringen är inte den fullträff som utlovas

Sony har återigen packat dessa earbuds med alla funktioner och extragrejer företaget kan, men mycket av det kommer att kännas som ”ja, det där känner vi redan till – vad är nytt?” för fans av WF-1000XM-serien.

Så vad är nytt? 10-bands-EQ:n (tidigare fem) är en uppgradering, liksom ett speciellt Gaming-EQ-förval. Sonys nyare Sound Connect-app används nu också med flaggskeppsmodellen (den ersatte Sony Headphones-appen i oktober 2024), men Sound Connect fanns redan till budgetmodellen Sony WF-C710N från april 2025 – så den som äger dem känner redan till fliken ”Find My EQ”.

Om du inte gör det kan jag säga att den fortfarande är bra här: man trycker på olika ljudprofiler och mjukvaran fortsätter föreslå fler baserat på vad man föredrar tills den presenterar en personlig profil som kan sparas som förval.

Men återigen är det något som även finns i mycket billigare Sony-hörlurar. Det är inte heller ett hörseltest (inga avtagande toner eller analys av din hörsel och skapande av en verkligt unik profil). Och även om du kanske inte vill ha ett fullständigt hörseltest är det värt att påpeka att konkurrerande alternativ jag nämnt erbjuder det för liknande pengar. Och om du hoppas på en stor omarbetning av den gamla Headphones-appen får du tyvärr inte det.

För mig är den här följeslagarappen inte särskilt intuitiv. Startsidan är i princip en lista med flikar – man kan välja vilka som ska ligga överst, hämtade från djupet av enhetsinställningarna, men för mig gör det ibland bara allt mer rörigt. Längst ned finns fyra mindre flikar: ”My Device” (den man landar i vid start), ”Scene” som försöker lista ut vad man gör fysiskt och föreslår profiler som ”Gym” eller ”Pendla hem”, ”Discover” för lyssningshistorik samt ett mer skonsamt Safe Listening-läge, och slutligen ”Menu”.

Man kan tro att ”Menu” innehåller allt viktigt, men där finns i princip bara supportbot, hjälpsektion, säkerhetskopior och appinformation.

Det innebär att man för att nå justerbara funktioner måste scrolla ned till en liten flik längst ned i ”My Device” som heter ”Device Settings” och därifrån vidare in i detaljerade inställningar.

Det känns som väldigt många tryck. Det ger också gott om möjligheter för nybörjare att hamna fel, nå en återvändsgränd och sedan undra hur man hittar tillbaka till ”den där långa listan jag hade nyss”. En omstrukturering av appen hade varit rimlig för att snabbare leda användaren till funktionerna man faktiskt vill hitta.

Längst upp i Device Settings finns ”Noise Canceling/Ambient Sound”, men även om Ambient Sound har en manuell 20-stegs-slider, ett känslighetsläge (Standard, High eller Low), automatisk funktion och röstgenomsläpp, är själva brusreduceringen fortfarande bara ”på” eller ”av”. Det känns lite snålt, särskilt med tanke på den extra mikrofonen i varje snäcka.

Sony anger inget dB-värde för brusreduceringen men säger gärna att WF-1000XM6 är de ”bästa brusreducerande” hörlurarna företaget gjort.

Tyvärr måste jag dämpa förväntningarna. Vissa ljud dämpas absolut med ANC, men när jag byter till AirPods Pro 3 är det en annan nivå. Den där tysta bubblan där omgivningen nästan smälter bort? Den där känslan av chock över hur högljudd omgivningen egentligen är när man tar av dem? Sony är ganska bra – men inte så bra. Bose och Apple gör det bättre.

Samtalskvaliteten är också en besvikelse – inte minst eftersom Sony hypat den. Trots nya mikrofoner, vindskyddsstruktur, AI-algoritm med beamforming och benledningssensorer sa personer jag ringde att jag lät ”dämpad”, särskilt jämfört med mina Technics EAH-AZ100.

Sonys motsvarighet till Technics Sidetone-funktion heter ”Capture Voice” i appen, men jag märkte knappt någon skillnad. Eftersom jag behövde trycka in snäckorna ganska långt i öronen för att få en stabil passform hade jag gärna haft mer hjälp här.

Trots detta finns mycket jag verkligen gillar – och Background Music Effect ligger högst upp. För att hitta den måste man gå via My Device > Device Settings > Sound Quality/Volume > Listening Mode > Background Music – vilket säger en del om hur gömda bra funktioner är.

Där kan man välja ”My room”, ”Living room” eller ”Cafe”, som placerar musiken lite längre bort från öronen varje gång. Jag trodde det skulle vara en gimmick, men hade fel. Om du ibland sätter på TV:n bara som bakgrundsljud för att kunna fokusera, eller har svårt att koncentrera dig när sången är för framträdande, är detta för dig.

Jag gillar också att touchkontrollerna nu är helt anpassningsbara via Device Settings > Controls > Change the touch sensor function > Custom. Nackdelen är att om jag sätter långt tryck på vänster snäcka till volym ned försvinner Quick Attention – en av mina favoritfunktioner från Sony. Håll bara för vänster snäcka så sänks musiken och omgivningsljud släpps in direkt.

Andra plus är att appen kan visa uppspelning från Apple Music, testet ”Optimal Earbud Tips” (förvånansvärt strikt) och valet att prioritera stabil anslutning eller ljudkvalitet. Tack vare den större antennen upplevde jag dessutom aldrig några problem med anslutning, vilket jag faktiskt gjorde med WF-1000XM5 när jag testade dem.

Jag har också länge gillat Sonys DSEE Extreme-uppskalning som förbättrar komprimerade musikströmmar. Här fungerar den mycket bra – jag fick flera gånger kontrollera att jag inte bytt från Spotify till en mer audiofil streamingtjänst.

Det finns multipoint för två enheter och Auto Switch som kan flytta ljudet till Sony LinkBuds Speaker när man kommer hem – men eftersom bara den högtalaren stöds är funktionen ganska nischad.

Spatialt ljud då? Ja… tekniskt sett finns det, eftersom 360 Reality Audio stöds – om man lyckas hitta innehåll i Sonys format, nu när både Tidal och Deezer slutat med stödet.

• Funktioner - poäng: 4 / 5

Sony WF-1000XM6: ljudkvalitet

• Klar bas som som aldrig känns överdriven
• Mycket textur i övre mellanregistret
• Vissa svagheter i dynamik och detalj över frekvenserna

Jag ställer alla ljudprofiler på ”standard”, använder en neutral EQ och ser till att anslutningsläget prioriterar ljudkvalitet (snarare än stabil Bluetooth-anslutning) i Sony WF-1000XM6, och startar Sevdalizas Mad Woman. Klockslagen i låtens inledning sjuder vackert, med knivskarpa attackkanter från snäckorna. Tonen sträcker sig dessutom hela vägen ner i djupet utan problem – något man inte kan säga om instegsmodeller (eller ens de flesta i mellanklassen).

Det jag saknar är bara lite mer kropp och avsiktlig distorsion i tonens mitt, som jag vet finns där – vilket bekräftas när jag byter till Technics EAH-AZ100, som utan problem plockar fram det.

Har du hört Harry Styles nya låt Aperture är det samma sak: tempot flyter på fint och Sony-snäckorna duckar aldrig för en basdrop, men jag märker när de slätar över små variationer eller knäppar i en härligt ofullkomlig syntton – sådant man vill minnas, men som inte riktigt återges perfekt här.

Jag är förstås petig. Ljudet är mycket bra – faktiskt finns i instrumentala stycken som Nicholas Gunns Campfire en expansiv och känslosam ljudbild där varje musikaliskt lager hålls samman i en sammanhängande och belönande mix.

Mänsklig andning känns tredimensionell och, i brist på bättre ord, verklig. Men när flöjten kommer in saknar jag ett uns av spänning när ljudbilden växer och shakern ansluter.

Samtidigt måste jag lägga till en möjlig förklaring: jag hade svårt att få Sony WF-1000XM6 att sitta helt perfekt, även efter en vecka… men det hör till nästa avsnitt. Får du en riktigt tät och stabil passform tror jag skillnaden mot lurarna med bäst ljud i klassen blir mycket liten.

• Ljudkvalitet - poäng: 4 / 5

Sony WF-1000XM6: design

• Touchkontrollerna fungerar pålitligt och ytan är greppvänlig
• Åsikter kring passformen är delade och örontopparnas material likaså – även om många alternativ medföljer
• Magneterna i fodralet känns lite svaga

Sony har återigen arbetat om formen på sina earbuds och jag måste säga att företagets vilja att hela tiden justera passformen i jakten på perfektion är beundransvärd. De här snäckorna är 11 % tunnare än föregångaren och tydligt pillerformade uppifrån, men samtidigt högre.

Det betyder – och det finns inget snyggt sätt att säga det – att de sticker ut lite mer ur öronen (och även ur det högre fodralet), och det finns en liten kant halvvägs upp på huset som ska vila mot ytterörat.

Det såg först ganska klumpigt ut, men den här typen av passform kan fungera riktigt bra (tänk ”concha fit”-stilen hos Technics EAH-AZ100). I den tunnare formen märkte jag dock att en stabil passform krävde en ganska bestämd tryck- och vridrörelse för att de verkligen skulle låsa fast.

Jag är lite orolig att jakten på målet ”de är mindre!” inte riktigt resulterat i bättre passform – även om passform förstås är väldigt personligt.

Jag fick till slut bäst resultat med storlek S (inte XS, vilket är ovanligt för mig), tillsammans med Sonys passformstest i appen, men efter flera timmars lyssning började nedre delen av antihelix och området mot antitragus ömma lite.

Jag misstänker också att formen kan påverka brusreduceringens effektivitet – deras tunnhet kanske gjorde att de inte fyllde ytterörat riktigt som de borde. Det är svårt att säga säkert, men som någon som testar fler earbuds än jag kan räkna kändes det lite fel.

En tydlig fördel med de högre snäckorna, och att ingen blank plast används, är att jag inte tappade dem en enda gång när jag tog upp dem ur fodralet – något jag ofta gjorde med XM5.

Örontopparna är återigen av minnesskumstyp. Jag gillar dem och de är enkla att byta, särskilt tack vare de små färgmarkeringarna undertill så man inte blandar ihop dem. Till skillnad från silikon måste man dock låta dem återfå formen en stund om man råkar trycka ihop dem när man sätter i dem.

Fodralet är mer kantigt och något högre, men har kvar USB-C-laddning och återställningsknapp på baksidan samt en ensam grön LED-lampa på framsidan. Det stöder även trådlös laddning.

Min enda invändning gäller magneterna som håller locket stängt; med den extra höjden och vikten ovanpå känns det som de borde vara starkare. I ett första falltest höll det stängt, men jag kände mig inte lika trygg med det som hos vissa konkurrenter.

Batteritiden anges till åtta timmar från snäckorna med ANC och 24 timmar totalt med fodralet, vilket matchar AirPods Pro 3. Det är bra – men standard snarare än imponerande. I mina tester fick jag något mindre, runt sju timmar innan laddning krävdes, men jag spelar ofta över 50 % volym och växlar flitigt mellan funktioner och profiler.

• Design - poäng: 4 / 5

Sony WF-1000XM6: värde

• Fullpackade med funktioner och långt ifrån de dyraste earbuds man kan köpa
• …men ANC är inte klassledande och spatialt ljud kan vara svårt att utnyttja

Vill du ha de bästa brusreducerande earbuds på marknaden när det gäller ren ljuddämpning? I så fall är WF-1000XM6 inte mitt förstahandsval – men det står inte högst på allas prioriteringslista, och det betyder inte att du ska räkna bort dem.

När det gäller ljud finns mycket att uppskatta. De levererar en stor och behaglig ljudbild med neutral klang och gott om möjligheter att finjustera ljudet efter egen smak. Om jag ska vara riktigt petig hade jag gärna haft lite mer energi och kraft för ännu bättre dynamisk nyans, men det är mitt jobb att vara noggrann – och jag står fast vid att de träffar helt rätt ljudmässigt. Köper du dem kommer du inte bli besviken på WF-1000XM6 rent soniskt.

Men vill du ha spatialt ljud som fungerar oavsett enhet och streamingtjänst, med dynamisk huvudspårning? Där blir det svårare, eftersom 360 Reality Audio inte längre är vad det en gång var (varken Deezer eller Tidal stöder formatet längre), och du kan känna att du missar något – särskilt när alternativ som Bose QuietComfort Ultra Earbuds (2nd Gen) erbjuder det i olika former tillsammans med justerbar ANC.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Sony WF-1000XM6?

Köp dem om...

Köp dem inte om...

Sony WF-1000XM6: andra alternativ

Så testade vi Sony WF-1000XM6

• Testade i två veckor
• Testade hemma, på flyg, på långa tågresor och under löpning (ibland i regn)

Testprocessen innebar att jag lyssnade på ny musik via Tidal, Qobuz och Apple Music, samt podcasts och streamade TV-serier från min Apple iPhone 15 Pro under långa tågresor till och från London. Jag kopplade dem också samtidigt till min MacBook Pro och båda anslutningarna var enkla och stabila.

Jag lyssnade hemma, på ett tyst tåg, under halvhjärtade löprundor i regnet och lärde mig till och med att göra naturliga sojavaxljus via YouTube med WF-1000XM6.

Jag har testat ljudprodukter på heltid sedan 2019, först på TechRadars systersajt What Hi-Fi? som skribent, sedan som senior skribent och nu som ljudredaktör här på TechRadar.

Min bakgrund som professionell dansare gör att jag aldrig tröttnar på att lyssna på musik, och min fortfarande omättliga lust att röra mig till det jag hör driver mig att leta efter korrekt timing, neutralitet, precision, tydlighet, energi och gammaldags musikalisk glädje i inspelat ljud.

• Först testade i februari 2026

• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar
• Läs mer om hur vi testar just hörlurar på TechRadar

• Sony WF-1000XM6 har släppts för 3 499 kronor
• De utlovar förbättrad brusreducering och ljudkvalitet
• Den nya designen är 11 % tunnare, med större antenn för bättre anslutning

Sony har presenterat sina nya WF-1000XM6-earbuds – företagets senaste avancerade true wireless-modell med brusreducering. Sony WF-1000XM6 kostar 3 499 kronor och finns nu tillgängliga hos större återförsäljare.

Vi på TechRadar har redan tillbringat flera veckor med att testa de nya earbudsen och du kan läsa vårt djupgående test av Sony WF-1000XM6 om du vill gå direkt till vårt omdöme, eller titta på vår videorecension precis nedanför.

Vill du istället få en snabb överblick över de viktigaste områdena Sony har förändrat i den nya modellen för att konkurrera med de bästa earbuds på marknaden, läs vidare nedan!

1. Förbättrad brusreducering

Sony säger att de nya earbudsen ger 25 % bättre brusreducering jämfört med Sony WF-1000XM5, med särskilda förbättringar i mellan- och högfrekventa ljud. Det finns nu åtta mikrofoner i earbudsen som upptäcker ljud, tillsammans med en ny processor kallad HD Noise Canceling Processor QN3e – en variant av chippet i de imponerande over-ear-hörlurarna Sony WH-1000XM6.

Den aktiva brusreduceringen optimeras också bättre i realtid och Sony säger att de nya örontopparna dessutom ska skapa en bättre tätning som blockerar mer ljud.

2. Bättre ljudkvalitet

Sony har utvecklat ett nytt högtalarelement för dessa earbuds med en design i två material. Ytterkanten är mjukare för att ge djup och kontrollerad bas, medan mitten är styvare för tydliga mellanregister och diskant. Precis som i WH-1000XM6 har Sony också en ny metod för ljudjustering i samarbete med ljudtekniker från studiomiljö för en mer neutral ljudprofil.

Sony påpekar också att ljudprocesseringen har uppgraderats från 24-bit till 32-bit, även om stöd för Hi-Res Audio fortfarande är begränsat till LDAC.

3. Uppgraderad samtalskvalitet

Sony säger att de nya earbudsen använder två mikrofoner i varje snäcka för AI-förstärkt beamforming som ska plocka upp rösten tydligare, samt en benledningssensor som ger extra klarhet med målet att göra tal tydligare i samtal.

Det finns också ett AI-drivet system för att reducera bakgrundsljud, återigen liknande det som finns i over-ear-hörlurarna Sony WH-1000XM6.

4. En ny design

Sony påpekar att de nya earbudsen är 11 % ”slankare” än föregångaren, även om den nya formen också gör dem större på andra sätt – men Sony säger att helheten ska vara mer ergonomisk.

En fördel med den nya designen är att antennen nu är betydligt större, vilket enligt Sony ska förbättra anslutningens stabilitet och tillförlitlighet.

Det märks särskilt när man tar ut dem ur fodralet – Sony har lagt till en liten kant så att de blir lättare att greppa när de plockas upp. Fodralet är större än för XM5-earbudsen, men det är högt och smalt och fortfarande väldigt portabelt.

5. Fler funktioner och en ny app

Vad vore en Sony-lansering utan nya smarta funktioner? XM6-earbudsen har några ess i rockärmen – vissa praktiska, andra mer intressanta.

Vi behöver använda appen Sony Sound Connect istället för den gamla Sony Headphones-appen, och här finns en ny 10-bands-EQ för att anpassa ljudet om vi vill, samt en smidig funktion kallad ”Find My EQ” som hjälper oss justera ljudet efter preferenser utan att vi behöver kunna vad varje inställning gör.

Det finns också en funktion kallad Background Music Effect som gör att musik låter mer ambient (som om den spelas över högtalarna på ett kafé till exempel), vilket kan vara bra när vi arbetar.

Sony stöder även Bluetooth LE Audio och LC3-codec här, och erbjuder möjligheten att låta earbudsen prioritera ljudkvalitet framför Bluetooth-stabilitet eller tvärtom.

Mycket är sig likt

Batteritiden från snäckorna anges fortfarande till 8 timmar (24 timmar med fodralet). De har Sonys DSEE Extreme-uppskalning för att förbättra lågkvalitativa strömmar och flera av Sonys funktioner finns kvar, inklusive anpassningsbart Ambient Mode, Quick Access och mer därtill.

Den senaste Spotify-funktionen har påbörjat sin testfas och rullas nu ut till ett begränsat antal användare. I teorin borde det hjälpa lyssnare att avsevärt utvidga sina musikaliska horisonter på ett liknande sätt som ett antal andra funktioner som musiktjänsten har rullat ut under de senaste månaderna.

WhatHifi rapporterar att det nya Featured Curators-systemet rekommenderar användarspellistor utvalda av populära Spotify-influencers, handplockade av företaget från användare som antingen har skapat populära offentliga spellistor, redan har ett stort antal följare eller som har unika, intressanta historier att berätta genom musiken som fyller spellistorna.

Det är ytterligare ett välkommet tillägg bland Spotifys redan utmärkta lista över funktioner och även om det återstår att se om det kommer att hjälpa en majoritet av användare att hitta ny musik eller inte, är det åtminstone ett intressant sätt att kasta strålkastarljuset på nya låtar och album som rekommenderas av kända musikälskare.

HiFi ska fortfarande vara på väg

Spotify har varit beundransvärt konsekventa när det gäller att hitta kreativa sätt att presentera sitt bibliotek med musik och podcasts för sina prenumeranter. Spotify Blend fick nyligen en enorm uppgradering, till exempel, så att lyssnare kan skapa spellistor tillsammans med upp till 10 vänner – eller deras favoritartister – istället för bara en annan person.

På annat håll döpte Spotify om sin Greenroom-funktion till Spotify Live och integrerade den i huvudappen, så att lyssnare kunde delta i livekonversationer med populära innehållsskapare och artister, som är lite likt Twitter Spaces-funktionen.

Spotify har också satsat mer på poddar i år och utökat sin repertoar avsevärt genom att köpa ut Chartable och Podsights - två enorma podcastmarknadsförings- och analysföretag. Det kan faktiskt ha varit bidragande orsak till att YouTube satte sikte på att förbättra sitt eget utbud av poddar.

Men med allt detta sagt, kommer prenumeranter utan tvekan att undra var det efterfrågade Spotify HiFi är mitt i expansionen av alla dessa redan etablerade funktioner. Företaget insisterar på att funktionen fortfarande är på väg, men att svårigheter med licensiering har försenat den på obestämd tid.

Samtidigt har konkurrerande plattformar som Apple Music och Amazon Music HD redan introducerat det högupplösta ljudet och erbjuder båda enorma samlingar av musik som stöder premiumfunktionen. Apple Music erbjuder dessutom Spatial Audio utan extra kostnad, vilket sannolikt är en stor anledning till varför antalet prenumeranter på tjänsten snabbt klättrar närmare Spotify.

Även om vi är säkra på att Spotify HiFi kommer att lanseras så småningom (förhoppningsvis innan årets slut), kan vi förstå den frustration som lyssnare kan känna i dess fortsatta frånvaro. Visst, tillägg som Featured Curators är trevligt, men förmodligen inte högst upp på listan när det kommer till de mest efterfrågade Spotify-funktionerna som högupplöst ljud.

• Här är de bästa tjänsterna för musikstreaming just nu

Kort sammanfattning

I decennier har Røde varit kända världen över för sina kvalitetsmikrofoner, och med lanseringen av sitt första par hörlurar någonsin har det australiensiska företaget tagit sin kvalitetsmedventehet till en annan kategori.

Røde NTH-100 är varumärkets första par hörlurar någonsin och är tillgängliga nu för 2 195 kr. De vänder sig till audioproffs, men tilltalar alla som söker en lyssningsupplevelse av högsta kvalitet.

Detta är slutna hörlurar med sladd, som inte har någon av de moderna bekvämligheterna som är förknippade med Bluetooth-hörlurar, men deras fokus på ljud, komfort och byggkvalitet kompenserar lätt för detta.

NTH-100 har ett elegant och professionellt utseende, med en byggkvalitet som matchar. Alla element, från pannbandet till hörselkåpans vridningar, ger en imponerande intryck som borgar för lång livslängd och vardaglig hållbarhet.

Lyxiga funktioner som Alcantara-beläggning på öronkåporna och pannbandet, samt kylande gel i kombination med memoryskum i kåporna, ger en bekväm upplevelse, även under längre perioder. Trots sin stora storlek hjälper dessa funktioner till att hörlurarna praktiskt taget försvinner när de bärs.

Och nu till det bästa av allt: Ljudkvaliteten är exceptionell och lever upp till Rødes höga standarder. Trots att de är stängda genom gör designen med 40 mm-drivrutinerna en liknande känsla av utrymme och klarhet som vanligtvis är reserverad för mycket dyrare hörlurar med öppen baksida.

Ljudprofilen är ganska neutral, idealisk för studioarbete och närlyssning, men NTH-100 är dessutom roligare än andra studiohölrurar vi har hört. Med det sagt kommer du inte nödvändigtvis att få samma komprimering och spänning som du skulle få med Beats Solo 3 eller Sony WH-1000XM4, men du kommer inte heller att få den lyssnartrötthet och low-end skevhet som vanligtvis kommer med det.

För sitt pris är Røde NTH-100 ett exceptionellt par hörlurar som fokuserar på ljudet, och som inte avstår från komfort eller hållbarhet i processen. För vardagliga pendlare och tillfälliga lyssnare kan vissa Bluetooth-alternativ vara ett bättre alternativ, men för proffs eller de som vill ha en djupare lyssningsupplevelse är dessa lurar utmärkta.

• Recension av Røde Wireless Go II

Røde NTH-100 – pris och säljstart

• Tillgängliga nu
• 2 195 kr

Røde NTH-100 lanserades den 29 mars 2022 för 2 195 kr och finns i en enda färg – svart (även om fyra olika färger på pannband, öronkåpor och kablar kommer att säljas separat).

Som en jämförelse kostade Sony’s MDR-1AM2 (audiophile-hörlurar på instegsnivå) till det dubbla priset för några år sedan), och medan deras lätta design och exceptionella klarhet är imponerande, erbjuder Røde NTH-100 ljud med en bättre känsla av rymd, och är innesluten i en betydligt robustare design – allt för halva priset.

Ett annat populärt par lurar värda att jämföra med är Audio-Technica ATH-M50x, som har funnits i nästan fem år. Som sådana är betydligt billigare, men Røde-lurarna sopar banan med dem vad gäller övergripande klarhet och utrymme i ljudet liksom komfort.

Design

• Extra ansträngningar för komfort
• Stilren och professionell look
• Premiummaterial för priset

NTH-100 är kabelanslutna over-ear-hörlurar, och från början kommer du att märka att de saknar funktioner som finns på många trådlösa motsvarigheter. Det finns ingen mikrofon, spel- eller volymkontroller, röstassistent, brusreducering eller (uppenbarligen) någon form av trådlös anslutning. Detta är dock igen miss utan ett medvetet val.

Dessa Røde-hörlurar är inriktade på studioanvändning och fokuserat lyssnande, vilket innebär att de inte försöker fylla rollen som vardagslurar för pendling eller promenad (även om de fortfarande klarar detta ganska bra). Med hänsyn till detta är NTH-100:s design fenomenal.

Rent estetiskt ser hörlurarna definitivt ut som ett professionellt kit – de är inte lika eleganta och minimala som vissa av Bluetooth-lurarna på marknaden med sina synliga kablar och med ett något tekniskt utseende, men deras rena svarta palett är mer mjuk än de flesta gaming headset och andra pråliga lurar. Med det sagt, det finns en möjlighet att byta ut öronkåpor, pannband och kabel mot fyra olika färger (som alla säljs separat) om du föredrar lite anpassning.

Rodes ikoniska "Ø" är framträdande på utsidan på var och en av de ganska stora öronkåporna, liksom märkets lilla gyllene cirkelmotiv, så det går inte att ta miste på vem som tillverkade hörlurarna. Sammantaget skulle vi säga att designen håller klass utan att försöka dölja sin professionella avsikt.

NTH-100 har en solid konstruktion, med robusta material som pannbandet i rostfritt fjäderstål och solid plast i de mindre komponenterna som alla ger intrycket av robust design. Även vridningarna för öronkåporna – en vanlig svag punkt i hörlurar – känns mer hållbar än vad som är normalt. Det hela är ganska betryggande för produktens livslängd.

Røde hävdar att pannbandet har klassificerats för motsvarande 25 års användning, kablarna som länkar ihop öronkåporna tål 25 kg kraft, och kabel- och öronkåpsuttagen tål vardera 12 kg. Bajonettmonteringen av den löstagbara kabeln är också utformad för att medvetet ge vika före hörlurskontakten, vilket innebär att i en särskilt snårig situation kommer du bara att behöva byta ut kabeln istället för själva lurarna.

I kartongen finns en tygpåse för att ytterligare skydda hörlurarna, en ¼-tums adapter och en snygg lång (2,4 m) kabel, med möjlighet att köpa kortare (1,2 m) kablar separat. Den långa kabeln är mest en välsignelse, men också en mindre förbannelse. För det avsedda syftet betyder det att du kan stå och röra på dig medan du fortfarande är stationerad vid din dator eller arbetsstation, men om du bara behöver den för att ta dig en kort sträcka, kan den extra längden lägga till lite tyngd på ditt huvud (om än mindre) och lite extra kabelbrus, när den stöter mot något.

Öronkåporna svänger både från vänster till höger och upp och ner, men bara så mycket att de ger en bekväm position med dem i linje med ditt huvud. Deras form är något triangulär snarare än de klassiska cirkulära eller ovala formerna som finns i de flesta hörlursdesigner.

Den här formen passade våra öron perfekt, inkapslade dem bekvämt, vilket fick oss att undra varför det inte är en industristandard. En extra bekvämlighet på framsidan av öronkåpan är att var och en har ett uttag för kabel, vilket innebär att du välja om du vill ansluta kabeln till vänster eller höger kupa efter behov.

En annan funktion som vi skulle älska att se på fler hörlurar är en mekanism som Røde kallar FitLok. Detta motsvarar två enkla mekanismer som låser det justerbara huvudbandet på plats när du har hittat rätt storlek. Den är otroligt enkel att använda och besparar dig från besväret med att justera hörlurarna varje gång du stöter till dem eller stoppar ned dem i en väska.

Både öronkåporna och huvudbandet är belagda med Alcantara – ett otroligt mjukt, mjukt och andningsbart material som vanligtvis är reserverat för designprodukter och interiörer i dyrare bilar. Hörlurarna är oerhört bekväma att bära och trots sin stora storlek försvinner de praktiskt taget när de bärs. Det finns ingen känsla av tryck, även med den här recensentens massiva huvud, och de tvåvägs vridbara öronkåporna säkerställer att alla lämpliga kontaktpunkter på lurarna är på sina rätta ställen.

Dessutom är öronkåporna tillverkade av en kombination av memory foam och CoolTech gel, som (tillsammans med Alcantara-beklädnaden) hjälper till att minska värmeuppbyggnaden under längre lyssningssessioner och ändå lyckas skapa en anständig tätning för ljudisolering.

Även om vi nämnde att dessa studiohörlurar inte försöker konkurrera med vardagliga trådlösa lurar, skulle vi ha älskat att se inkluderingen av en mikrofon i NTH-100, särskilt med tanke på Rødes enorma talanger i denna avdelning. Detta skulle göra dem lite mer lämpade att vara permanent inkopplade som ett kombinerat personligt/professionellt par hörlurar på din primära arbetsstation.

Med tanke på det faktum att hörlurarna har TRRS-anslutningar och att kablarna är löstagbara och säljs separat i olika längder, är det tänkbart att Rode kan släppa en kabel som har en in-line-mikrofon med sig, men för tillfället har du alltså inte den möjligheten.

• De bästa over-ear-lurarna på marknaden just nu

Ljudprestanda

• Otrolig känsla av rymd
• Ljudet av en öppen konstruktion i stängda lurar
• Utmärkt tydlighet och neutral respons

Då Røde NTH-100 har så tydligt fokus på ljudprestanda var vi mycket nöjda med att våra förväntningar uppfylldes och till och med överträffades. Även om de är inriktade på professionell användning låter dessa lurar så bra att vi rekommenderar dem till alla som vill ha en detaljerad lyssningsupplevelse.

Trots att de har en design med stängd baksida erbjuder dessa hörlurar många av fördelarna hos lurar med öppen baksida utan deras inneboende nackdelar (nämligen höga priser och ljudläckage). Den känsla av rymd som NTH-100 erbjuder är bland det bästa vi har stött på, och erbjuder utmärkt separation och minskar tröttheten som du kan få när du lyssnar på "nära" ljud under längre perioder.

Det betyder att du kommer att höra olika element och instrument distinkt, även i täta mixar. Den övergripande klarheten är superb, utan märkbar distorsion vid höga volymer – närvaron och vikten av ett spår förmedlas fortfarande beundransvärt med gott om utrymme över, och det finns inga tecken på komprimeringen som finns i många hörlurar som erbjuder en mer exalterad ljudsignatur.

Skrillex låt Supersonic (My Existence), med Noisia, Josh Pan och Dylan Brady, erbjuder sin explosiva suckerpunch med rika detaljer och klarhet samtidigt som den behåller sin enorma effekt. Versens spökande huvudsång glider över de spänningsbyggande, skeva samplingar och svällande subbas, medan basens krispiga brus intar centrum, utan att dominera och klämma ut de andra omgivande elementen.

Detsamma gäller för Yung Gud-remixen av Foreign Fields av Kacy Hill, med sina skyhöga och reverb-dränkta tvillingklimax som behåller sin kraft trots allt extra utrymme de får att andas. Fringeelement, som fågelrop, havsljud och hi-hattar, ges tydligt utrymme i den övergripande mixen, framträder distinkta över mer dominerande element men försämrar inte intrycket.

Den vackra balladen Me (Heavy) av Fred Again framträder i all sin texturella och artefaktladdade skönhet när man lyssnar på Røde NTH-100. Den hårt filtrerade och stammande trumslingan konkurrerar inte om utrymmet med den knasiga, oupphängda lead-linjen, och inte heller den ursnygga lead-sången när de landar, trots hur medvetet lo-fi produktionen är. Intimiteten i Freds sånglinje görs desto mer närvarande, med låtens frodiga harmonier, pads och pianolinjer som stödjer hans andliga leverans utan att komma i vägen.

Som du kanske förstår av dessa exempel är den rumsliga klarheten, utrymmet och separationen som produceras av NTH-100 exceptionell, så pass att den blåser nytt liv i spår som vi har lyssnat på flera gånger i flera år.

När det gäller frekvensresponsen tyckte vi att den var otroligt neutral (vilket kan förväntas från professionella studiolurar), med mindre subbas och lågfrekvent dominans än du hittar i många uppsättningar av Bluetooth-hörlurar.

Även om detta kan framstå som "ospännande" om du är van vid sådana lurar som Sony och Beats, fann vi att Rødes leverans var betydligt roligare för avslappnad musiklyssning än många andra monitorhörlurar vi har testat (som från Sennheiser och Audio-Technica). NTH-100 lyckas på något sätt injicera lite kul i den kliniska rollen som referensljud, och vi misstänker att dess känsla av rymd har mycket att göra med detta.

Ska jag köpa Røde NTH-100?

Köp dem om ...

Köp dem inte om ...

• De bästa hörlurarna

Det har varit ett fantastiskt år för audiofiler. Oavsett om du är en avslappnad musiklyssnare eller en hängiven AV-entusiast, har 2021 erbjudit fantastiska produktlanseringar, innovationer inom området trådlös musikströmning, oväntade trender och den fortsatta tillväxten av rumslig ljudteknik.

2021 var ett svårt år för många branscher, med den pågående Covid-19-pandemin och global chipbrist som gjorde det nästan omöjligt för företag över hela världen av teknik att bedriva verksamheten som vanligt.

Trots alla prövningar och vedermödor det senaste året har ljudindustrin blomstrat, och den globala försäljningen av hörlurar och högtalare växte stadigt under 2021.

Bortsett från torra försäljningssiffror har det skett en klar förändring i hur vi lyssnar på musik i år. Musikstreamingtjänster som Apple Music och Amazon Music HD gav högupplöst ljud till massorna och erbjuder strömmar av audiofilstandard utan extra kostnad till sina befintliga abonnenter – och framsteg inom Bluetooth-teknik innebär att stöd för förlustfritt ljud snart kommer att bli standarden för trådlösa hörlurar och äkta trådlösa hörlurar. Vilket är bra, såvida du inte är bland den växande gruppen av människor som tycker att trådlösa hörlurar är på väg ut ...

Teknologiska framsteg innebär att hem- och personliga ljudenheter blir bättre för varje år - men den blomstrande vinyl- och skivspelarmarknaden bevisar att många av oss fortfarande värdesätter de gamla sätten när det gäller att få fram varenda droppe av detaljer och värme från vår musik.

När 2021 går mot sitt slut och vi börjar se fram emot all ny ljudutrustning vi kommer att se på CES 2022, har vi tagit en tillbakablick på tillkännagivanden, lanseringar, trender och innovationer som gjort de senaste 12 månaderna till en ljudligt år att minnas.

Apple lanserar AirPods 3 

AirPods 3 var den mest efterlängtade produkten under 2021 - och efter månader av rykten och besvikelse levererade Apple äntligen de nya äkta trådlösa hörlurarna i oktober.

De är inte de revolutionerande, geststyrda, träningsspårningshörlurar som det ryktats om, men AirPods 3 är ett betydande steg upp från sina föregångare och ett bra alternativ till AirPods Pro för dem som inte bryr sig om aktiv brusreducering.

Vi blev positivt överraskade över hur bra de låter, särskilt med Spatial Audio aktiverat, vilket gör att det känns som om ljudet från din musik, filmer och spel kommer mot dig från alla vinklar.

Nu är allas uppmärksamhet på de så kallade AirPods Pro 2, som förväntas lanseras i slutet av 2022. Det tar bara aldrig slut, eller hur?

Äkta trådlösa öronproppar dominerade fortfarande ...

AirPods 3 var bara en av de briljanta äkta trådlösa hörlursmodellerna som släpptes 2021, vilket bevisar att formfaktorn fortfarande har mycket liv i sig.

De främsta bland dessa var NuraTrue, ett par trådlösa hörlurar som överträffade våra förväntningar på hur personliga ett par hörlurar kan vara. Tack vare en smart medföljande app kan NuraTrue-öronsnäckorna justeras efter dina öron och mäter hur du hör och hur väl propparna passar in i dina öron för bästa möjliga ljud.

Det skulle vara försumligt av oss att inte nämna Sony WF-1000XM4. Varumärkets äkta trådlösa öronproppar är vårt val för de bästa trådlösa öronpropparna du kan köpa idag, och fortsätter där deras föregångare, WF-1000XM3, slutade.

De är inte de bästa brusreducerande öronsnäckorna eller ens de bästa öronpropparna för audiofiler. Men de är utan tvekan den bästa allroundmodellen, som erbjuder oklanderlig ergonomi, ett snabbt, fylligt ljud och verkligt användbara funktioner som adaptiv brusreducering, Speak-to-Chat, en IPX4 vattentäthetsklassificering och en omfattande kontroll app.

... men coola tjejer bar hörlurar med sladd

Äkta trådlösa öronsnäckor och trådlösa hörlurar kan bli bättre hela tiden, men 2021 var året då coola tjejer omfamnade gamla kablar.

I oktober dök ett Instagram-konto kallat Wired It Girls upp, som kurerade ett ambitiöst galleri av kvinnor som bär trådbundna hörlurar och öronsnäckor. Lily-Rose Depp, Zoë Kravitz och Bella Hadid är bland de unga kvinnorna som har lagt ner trådlösa hörlurar 2021, i ett drag som modehistorikern Rachel Weingarten likställer med det förnyade intresset för Y2K-stilar.

Trådbundna hörsnäckor har nu samma retrostil som låga jeans och Juicy Couture-träningsoveraller - och under ett år som många av oss skulle beskriva som "utmanande" i bästa fall, vem kan skylla på ungdomen för att leta efter inspiration från svunna tider?

Rumsligt ljud var ordet på allas läppar

Uppslukande ljudteknik som Dolby Atmos har snabbt blivit en del av den genomsnittliga hemmabioanläggningen, med fler streamingplattformar och soundbars som stöder formatet - men 2021 var året då rumsligt ljud verkligen tog fart i hörlurarnas värld.

Globala Google-sökningar efter "spatial audio" nådde sin topp i juni 2021, bara några veckor efter att Apple meddelade att deras musikströmningsplattform skulle erbjuda musik remastrad i Dolby Atmos.

I ett oväntat drag från ett företag som inte är känt för att vara särskilt budgetvänligt gjorde Apple Music sin egen Spatial Audio-teknik tillgänglig för sina prenumeranter utan extra kostnad, medan Amazon Music HD gjorde samma sak för musik mixad i Dolby Atmos och Sonys 360 Reality Audio.

Alla fick högupplöst ljud – utom Spotify-användarna

Som vi nämnde var 2021 året då Apple Music och Amazon Music HD introducerade förlustfri, högupplöst ljudströmning till sina prenumeranter - men de inkluderade inte en prishöjning, vilket gjorde premiumljudfiler mer tillgängliga än någonsin.

Nyheten kom inte långt efter att Spotify meddelade att de skulle lansera sin egen hifi-streamingnivå; Spotify HiFi skulle inte erbjuda riktigt högupplöst ljud, men det skulle erbjuda strömmar av bättre kvalitet än vad som för närvarande är tillgängligt för dess användare.

Tjänsten var planerad att släppas 2021... men det blev aldrig så. Dessutom ryktas det att Spotify HiFi kommer med en prishöjning jämfört med företagets vanliga Premium-prenumerationsnivå.

Det kan vara så att Spotify har skjutit tillbaka lanseringen av HiFi för att hitta ett sätt att erbjuda det utan extra kostnad för sina användare - om man inte gör det finns det inte mycket som hindrar människor från att byta till Apple Music eller Amazon Music HD.

Sonos höjde sina priser ... utan någon egentlig anledning

En av årets mest överraskande händelser var nyheten att Sonos skulle höja sina priser. Befintliga högtalare, soundbars, subwoofers och förstärkare - av vilka några har funnits på marknaden i åratal - ökade med så mycket som 1 000 kronor under 2021. Och orsakerna till detta är inte särskilt tydliga ...

I ett uttalande sa Sonos att de har och kommer att fortsätta att utvärdera prissättningen "marknad för marknad", och att prishöjningarna är en del av dess löfte att på ett hållbart sätt växa verksamheten och behålla "den enkla, uppkopplade upplevelsen" dess kunder förväntar sig.

Företaget nämnde också utbud och efterfrågan som faktorer i sitt beslut att höja priserna - något som kan syfta på den pågående chipbristen som påverkar allt från biltillverkare till datorföretag.

Det är en liten tröst för alla som har sparat ihop till en Sonos-högtalare och nu har betydligt ont om pengarna de nu behöver betala.

På den tiden kämpade vi för att komma runt tillkännagivandet. När allt kommer omkring är det väldigt sällsynt att ett företag höjer sina priser kraftigt - oftare ser vi att äldre enheter rabatteras när nya modeller kommer att ta deras plats.

Även om det finns legitima skäl för dessa prishöjningar, kan det vara svårt att inte känna sig lurad av företaget. Sonos-högtalare kan vara bland de bästa på planeten för dem som vill bygga ett hifi-system utan irriterande kablar, men det är svårt att känna att du får valuta för pengarna om dessa produkter är dyrare än de brukade vara.

Vinyl fortsatte att blomstra i en värld av musikströmning

2021 var ett år av innovation inom ljudvärlden - men ett gammaldags format fortsatte att frodas, då vinylen gick om CD-försäljningen för första gången sedan 1986.

Bokslutsrapporten för 2020 från RIAA (Recording Industry Association of America) fann att vinylförsäljningen 2020 ökade med 28,7 % till 626 miljoner USD, medan intäkterna från CD-skivor minskade med 23 % till 483 miljoner USD, vilket fortsatte en långsiktig nedgång som började när musiknedladdningar och streaming kom på modet.

Medan rapporten noterade att vinyl fortfarande bara stod för 5,2 % av den totala musikförsäljningen – som domineras kraftigt av streaming – talar det faktum att det äldre fysiska formatet frodas när CD-skivor fortsätter att försvinna, om vår varaktiga fascination för skivspelare och vinylskivor.

En anledning till dess överlevnad kan förklaras med en känsla av nostalgi för fysiska handlingars påtaglighet; stoltheten över att äga en egen musiksamling raderades till stor del ut när branschen blev digital.

Skivspelarna i dag blir också bättre hela tiden, med funktioner som trådlös anslutning som gör dem mer tillgängliga för yngre entusiaster som inte vill ha krångel med massor av kablar.

Men hur mycket vi än älskar vinylens varma sprakande, så går det inte att förneka att musikströmning är det bekvämaste sättet att lyssna på nuförtiden. Men hur du än lyssnar på din musik är en sak klar - 2021 gav oss fler valmöjligheter än någonsin tidigare. Och det är värt att höja ett glas till när vi går in i det nya året och alla ljudmöjligheter det ger.

• Möt AI:n som dissikerar klassiska verk för att skapa nya låtar