Det finns två nya Bluetooth-högtalare på marknaden och de kommer från Nothings budgetinriktade undermärke CMF. Trots att de precis har presenterats har de redan väckt en hel del uppmärksamhet, framför allt tack vare sin minst sagt annorlunda design.

Kort efter lanseringen av Nothing Headphone (1) Pro gör CMF nu debut på marknaden för bärbara högtalare med modellerna Speaker S och Speaker M.

Det mest iögonfallande är förstås deras design, som påminner om små mjölkkartonger och ger dem ett ganska unikt utseende jämfört med många av marknadens bästa Bluetooth-högtalare.

Den mindre Speaker S har ett svenskt pris på 690 kronor, medan den större Speaker M också lanseras som ett prisvärt alternativ. Båda modellerna finns i vitt, mörkgrått, orange och turkost.

Även om båda är relativt billiga instegsmodeller är de utvecklade för lite olika användningsområden. Speaker S är den mer kompakta modellen, utformad för att vara enkel att ta med sig och använda på språng. Den har ett specialanpassat högtalarelement på 45 mm och två passiva radiatorer.

Om du i stället vill fylla ett rum med musik under en fest eller annan tillställning är det Speaker M som är tänkt att passa bättre. Den större modellen har ett frekvensomfång på 60 Hz till 20 kHz.

Trots skillnaden i storlek har högtalarna mycket gemensamt när det gäller funktioner. Båda erbjuder upp till 18 timmars batteritid vid 50 procents volym med Ultra Bass aktiverat. Funktionen ska ge musiken extra tyngd när det behövs. En snabbladdning på tio minuter ska dessutom räcka till ytterligare en timmes uppspelning.

Båda modellerna har också Bluetooth 6.0, med en angiven räckvidd på över 100 meter mellan högtalaren och den anslutna enheten. Det finns även stöd för anslutning till två enheter samtidigt, vilket gör att du kan växla mellan exempelvis två telefoner utan att behöva parkoppla dem på nytt.

Vi kan verkligen tänka oss hur användbart det kan vara om två personer på samma fest är fast beslutna om att styra musiken. Då kan de åtminstone turas om.

På tal om att dela med sig erbjuder CMF nya högtalare flera olika uppspelningslägen. Med Stereo Mode kan två Speaker S eller två Speaker M kopplas ihop för att fungera som separata vänster- och högerkanaler i ett stereopar.

Party Mode är ännu mer flexibelt och gör det möjligt att koppla ihop de två olika modellerna för ett kraftigare ljud. Enligt CMF ska funktionen dessutom kunna användas tillsammans med kompatibla högtalare från andra tillverkare.

Men det är inte bara ljudfunktionerna som gör de nya högtalarna intressanta. CMF har också lagt till en ovanligt stor möjlighet att anpassa deras utseende. Frontpanelerna på både Speaker S och Speaker M går att ta loss och byta ut mot paneler i andra färger.

Företaget uppmuntrar dessutom användare med 3D-skrivare att skapa egna designer. CMF har publicerat en guide för hur du kan skriva ut egna frontpaneler och volymreglage.

Det innebär att du kan anpassa högtalaren efter din egen stil eller låta den matcha inredningen hemma. Vissa kanske tycker att det känns överdrivet, men vi gillar verkligen den kreativa friheten som CMF erbjuder här.

Utbudet är dessutom betydligt bredare än man kanske tror. Det finns små modeller med förvånansvärt bra ljud, tåliga och batteridrivna alternativ som kan följa med utomhus samt mer avancerade radioapparater som kombinerar DAB+ med Bluetooth, Wi-Fi och internetradio. Bland modellerna i jämförelsen finns bland annat Ruark R1 Mk4, Pure Woodland, Roberts Revival iStream 3 och Sony XDR-S61D – fyra ganska olika alternativ för olika typer av lyssnare.

Det gör samtidigt valet lite knepigare. Är ljudkvalitet viktigast, vill du kunna bära med dig radion eller behöver du egentligen en modell som även fungerar som en modern streaminghögtalare? Vi har gått igenom alternativen och deras styrkor och svagheter – läs hela guiden till bästa DAB-radio här för att hitta rätt modell för dig.

Den nya modellen är både lättare och enklare att bära än föregångaren, samtidigt som den fortfarande har en robust konstruktion och IP68-klassning. Den stora höjdpunkten är dock ljudet. Boombox 4 kan spela riktigt högt, med en djup och fysisk bas som gör sig särskilt bra utomhus. Batteritiden har också förbättrats rejält och kan vid normal användning ligga på omkring 28 timmar.

Men allt är inte nödvändigtvis bättre. JBL har förändrat ljudprofilen, som nu är mer aggressiv med en tydligare diskant, medan mellanregistret inte är lika öppet och detaljrikt som hos Boombox 3. Dessutom har stödet för äldre PartyBoost-högtalare försvunnit till förmån för Auracast, något som kan vara särskilt viktigt om du redan äger flera JBL-högtalare.

Så är JBL Boombox 4 värd att köpa, och är den faktiskt en bra uppgradering från Boombox 3? Vi har testat högtalaren både inomhus och utomhus – läs hela testet av JBL Boombox 4 här för att se vad vi tyckte.

Bose är kanske inte alltid först med att lansera en ny typ av produkt, men när företaget väl gör det kan vi nästan alltid räkna med att resultatet är genomarbetat. På pappret verkar det vara precis vad som har hänt med nya Lifestyle Ultra Speaker. Den är prissatt och utrustad för att utmana marknadsledarna på allvar, samtidigt som Bose har lagt till ett par unika egenskaper för att stärka sitt erbjudande ytterligare.

Designen skiljer sig exempelvis precis lagom mycket från den klassiska cylinderformade högtalaren för att sticka ut i butikshyllan. Specifikationerna är också intressanta. Högtalaren är utrustad med ett 38 mm stort mellanregister-/diskantelement som är vinklat uppåt och spelar genom ovansidan av kabinettet. Det ska ge en mer genuin rumslig ljudupplevelse, där många konkurrenter i stället förlitar sig på digital signalbehandling för att skapa samma effekt. Att Alexa+ finns med som röstassistent är dessutom första gången tekniken används i en produkt som inte kommer från Amazon.

Är det här en av marknadens bästa trådlösa högtalare? Kort sagt: ja. I praktiken finns det väldigt mycket att uppskatta med Lifestyle Ultra Speaker, och den etablerar sig direkt som en seriös utmanare i premiumsegmentet. Här finns stöd för både Wi-Fi och Bluetooth, samtidigt som Apple AirPlay och Google Cast är inbyggda. Ljudet är kraftfullt, detaljerat och tillräckligt dynamiskt för att engagera, samtidigt som högtalaren kan spela riktigt högt om vi vill. Den levererar dessutom en tydlig känsla av höjd i ljudbilden. Diskanten kan behöva justeras något via EQ-inställningarna för att bli lite mer balanserad, men i övrigt är det här en direkt, energisk och underhållande högtalare som aldrig känns överdriven. Den förtjänar utan tvekan en plats på listan över modeller att överväga på allvar.

Bose Lifestyle Ultra: pris & släppdatum

• Lanserades den 15 maj 2026
• 3 999 kronor i Sverige
• Finns i svart och vitt (sandfärgad version kostar mer på vissa marknader)

I Sverige har Bose Lifestyle Ultra Speaker ett rekommenderat pris på 3 999 kronor.

I den här prisklassen är den främsta konkurrenten bland Bluetooth-högtalare sannolikt JBL Xtreme 5, som vanligtvis kostar lite mer och dessutom har fått högsta betyg i vårt test. Konkurrensen är med andra ord hård.

Samtidigt erbjuder Bose-högtalaren något som JBL-modellen saknar – möjligheten att strömma musik via hemmets Wi-Fi-nätverk. Det gör att en mer naturlig jämförelse på den fronten är Sonos Play.

Bose Lifestyle Ultra: specifikationer

Bose Lifestyle Ultra: funktioner

• Wi-Fi- och Bluetooth-anslutning
• Högtalarsystem med tre element, inklusive ett uppåtriktat mellanregister-/diskantelement på 38 mm

På de flesta områden är Bose Lifestyle Ultra Speaker mycket välutrustad. Funktionerna vi känner till håller genomgående hög klass. Men eftersom det handlar om Bose får vi samtidigt acceptera att företaget inte avslöjar särskilt många detaljer om vissa delar av specifikationerna.

Jag utgår från att Lifestyle Ultra Speaker använder klass D-förstärkning och att den har tillräckligt med effekt för att driva högtalaren ordentligt – en slutsats jag återkommer till när jag går igenom ljudkvaliteten.

Det jag däremot vet är att högtalaren använder en konfiguration med tre element. På framsidan sitter ett 76 mm stort mellanregister-/baselement tillsammans med en 25 mm diskant, medan ett 38 mm mellanregister-/diskantelement är vinklat uppåt och spelar genom ovansidan av kabinettet.

Exakt vilka material elementen är tillverkade av eller vilket frekvensomfång de klarar av avslöjar Bose däremot inte. Oavsett specifikationerna kompletteras de av en bakåtriktad QuietPort-basreflexport, som hjälper till att förstärka basåtergivningen.

Basreflexporten sitter längst ned på baksidan av kabinettet, precis ovanför högtalarens enda fysiska anslutning – en analog 3,5 mm line-in-ingång.

Den trådlösa anslutningen sköts via Wi-Fi med dubbla frekvensband och Bluetooth 5.3. Tyvärr har Bose valt att endast stödja de grundläggande Bluetooth-codecsen SBC och AAC, vilket känns lite snålt med tanke på hur många konkurrenter som erbjuder codecs för ljudströmning i högre kvalitet.

Tack vare Wi-Fi finns däremot stöd för Apple AirPlay 2, Google Cast och Spotify Connect, och Bose har dessutom lovat att TIDAL Connect ska läggas till inom en snar framtid.

• Funktioner - poäng: 4,5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: design

• 184 × 121 × 167 mm (H × B × D)
• Finns i tre olika varianter
• Fast frontgaller

Hur högtalaren ser ut är förstås en smaksak, men jag tycker att Lifestyle Ultra Speaker är ett välkommet avsteg från de cylinderformade högtalare som dominerar den här kategorin. Den mjuka, rundade formen känns betydligt elegantare än de ganska kantiga modeller Bose har släppt tidigare.

Med måtten 184 × 121 × 167 mm (H × B × D) har högtalaren välbalanserade proportioner och är tillräckligt kompakt för att passa på en hylla – så länge det finns tillräckligt med utrymme ovanför så att det uppåtriktade högtalarelementet kan göra sitt jobb. Byggkvaliteten och finishen är i det närmaste oklanderlig, och Bose har dessutom lyckats ge plastmaterialet en oväntat exklusiv känsla. Oavsett om du väljer den svarta modellen som jag testade, den gråtonade White Smoke eller den dyrare Sand-versionen ser Lifestyle Ultra Speaker både elegant ut och känns gedigen.

Designen lyfts ytterligare av det omslutande frontgallret som täcker en stor del av högtalarens framsida. Eftersom det sticker ut en bit från själva kabinettet ser det nästan ut som att det går att ta loss – men det gör det inte, så försök inte ens.

• Design - poäng: 5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: ljudkvalitet

• Rymligt och kraftfullt ljud
• Tydlig känsla av höjd i ljudbilden
• Lite bredare ljudbild och en mjukare diskant hade varit önskvärt

Det första som märks är att Bose Lifestyle Ultra Speaker verkligen drar nytta av sitt uppåtriktade högtalarelement. Om du höjer nivån för höjdkanalen i appen, spelar upp en FLAC-version av Never Fight a Man with a Perm med Idles och låter TrueSpatial göra sitt jobb får du en ljudbild som känns betydligt högre än själva högtalaren.

Frekvensåtergivningen är dessutom jämn och välbalanserad. Bose går förvånansvärt djupt i basen, med ett kraftfullt och kontrollerat lågregister, samtidigt som övergången till mellanregistret och vidare upp till diskanten sker på ett mjukt och naturligt sätt. Ingen del av frekvensområdet tar över eller hamnar i skymundan, även om mellanregistret får en liten extra skjuts. Resultatet blir dock snarare en diskret förstärkning än en tydlig V-formad ljudprofil. Basen hålls under god kontroll, vilket gör att högtalaren återger rytmer med både precision och självförtroende. Detaljrikedomen är hög genom hela registret och Lifestyle Ultra Speaker visar sig vara en mycket avslöjande högtalare som fångar upp även de mindre detaljerna i en inspelning. Att ljudbilden dessutom är rymlig och väl avgränsad gör detta ännu tydligare.

Ljudbilden har en fin känsla av rymd och erbjuder gott om plats för varje instrument och röst att ta plats. Däremot är bredden mellan vänster och höger kanal betydligt mer begränsad än höjdkänslan. Resultatet blir en ljudbild som känns ovanligt hög men något smal, vilket först upplevs som lite ovant innan man vänjer sig.

Den tonala balansen är överlag mycket jämn och Lifestyle Ultra Speaker har en förhållandevis neutral ljudkaraktär. Diskanten saknar dock en aning fyllighet jämfört med resten av frekvensregistret och har en lätt skarp karaktär som bryter av mot det annars robusta ljudet. Lyckligtvis är det inget som inte går att justera med några snabba förändringar i EQ-inställningarna.

Lägg därtill en god dynamik – både när det gäller stora variationer i volym och intensitet och de mer subtila nyanserna i musikens harmonier – så bygger Lifestyle Ultra Speaker ett starkt argument för sig själv. Det gäller dock inte allt innehåll. Musik och ljud som inte passar särskilt bra för rumsligt ljud kan låta något diffust. Visserligen går det att minska effekten från höjdkanalen i appen, men TrueSpatial går inte att stänga av helt. Inspelningar som inte lämpar sig för den här typen av bearbetning kan därför upplevas som en aning mindre fokuserade, medan material som passar tekniken låter betydligt mer precist och väldefinierat.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: installation & användning

• Alexa+-röststyrning
• Styrs via både fysiska knappar och app
• Saknar automatisk rumskalibrering

När det gäller installationen är Bose antingen uppfriskande enkel eller lite väl avskalad – det beror på hur man ser på saken. För att komma igång behöver du bara placera högtalaren där du vill ha den (Bose säljer både ett väggfäste och ett dedikerat stativ, och det finns även en gängad infästning på undersidan för tredjepartstillbehör) och ansluta strömmen. Därefter är det bara att ansluta till Wi-Fi och logga in på ditt Amazon-konto för att aktivera röstassistenten. Någon automatisk rumskalibrering finns däremot inte – till skillnad från Lifestyle Ultra Soundbar som lanserades samtidigt – vilket innebär att alla ljudjusteringar får göras manuellt i Bose-appen.

Själva appen är ren, logisk och lätt att använda. Där kan du bland annat justera EQ-inställningarna och använda ett reglage för att öka eller minska känslan av höjd i ljudbilden. Det är också här du skapar ett stereopar med en andra Lifestyle Ultra Speaker eller integrerar högtalaren i ett hemmabiosystem. Om du i stället använder Google Home-appen går det dessutom mycket enkelt att bygga ett multirumssystem med valfria kompatibla högtalare.

Det finns även fysiska reglage på ovansidan av högtalaren.

De kapacitiva knapparna används för att spela upp och pausa musik, justera volymen, aktivera Bluetooth-parkoppling, växla ljudkälla och starta röstassistenten. Det finns också en separat knapp för att stänga av mikrofonen om du inte vill att Alexa+ ska lyssna efter röstkommandon.

Det här är den första produkten från en annan tillverkare än Amazon som använder Alexa+. Även om Amazon har valt att reservera vissa smarta funktioner för sina egna produkter fungerar den här versionen mycket bra. Den reagerar snabbt på röstkommandon och svarar lika snabbt på både frågor och instruktioner.

• Installation & användning - poäng: 4,5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: värde

Det råder förstås ingen brist på trådlösa högtalare i den här prisklassen, och många av dem är riktigt bra. Samtidigt finns det flera goda skäl att välja Bose framför etablerade konkurrenter som Apple, Denon, Sonos eller WiiM, för att bara nämna några.

Självklart handlar det om den höga byggkvaliteten, den tilltalande designen och de många styrkorna i Lifestyle Ultra Speakers ljudprestanda. Men det handlar också om det öppna och flexibla stödet för multirumsljud, som fungerar även tillsammans med produkter från andra tillverkare, samt den välimplementerade Alexa+-integrationen. Det här är långt ifrån det enda alternativet på marknaden, men sett till vad du får för pengarna är det en högtalare som definitivt förtjänar en plats på din kortlista.

• Värde - poäng: 4,5 / 5

Bör du köpa Bose Lifestyle Ultra?

Köp den om…

Köp den inte om…

Bose Lifestyle Ultra Speaker: andra alternativ

Så testade vi Bose Lifestyle Ultra

Jag testade Bose Lifestyle Ultra Speaker på en köksbänk, i en bokhylla och på ett dedikerat högtalarstativ. Jag använde en iPhone 15 Pro för att strömma musik via Bluetooth – med tanke på högtalarens begränsade stöd för Bluetooth-codecs såg jag ingen större anledning att använda en mer avancerad ljudkälla. Jag använde även samma iPhone för att lyssna på Apple Music via AirPlay 2.

• Först testad i juli 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Jag pratade med Sonos VD Tom Conrad om de nya lanseringarna – och framför allt den nya mjukvaran, eftersom alla större mjukvaruförändringar från Sonos lär mötas med en viss försiktighet från användarna, något Conrad och jag diskuterade förra gången vi pratades vid.

Först tar vi en snabb genomgång av vad Sonos lanserar, med Ace Ultra som startpunkt. De nya hörlurarna lanseras för 4 999 kronor och har nya 40 mm-element som utlovar förbättrat ljud. Mer intressant är dock att de drivs av ett nytt chip kallat Headphone Engine 2, som gör att de kan göra det många förväntade sig att ursprungliga Sonos Ace skulle kunna göra: fungera som en fullvärdig del av Sonos ekosystem.

Beam Ultra placerar sig samtidigt mellan Sonos Beam (Gen 2) och Sonos Arc Ultra. Det är en kompakt soundbar som trots storleken levererar Dolby Atmos-ljud i 7.1.2 kanaler med hjälp av nio högtalarelement. Bland dessa finns två uppåtriktade element, vilket är första gången vi ser detta i Beam-serien. Priset ligger på 8 499 kronor.

Båda de nya produkterna går att förbeställa från den 1 september 2026 och lanseras den 29 september 2026.

När det gäller mjukvaran har Sonos för första gången gett hela sin plattform ett eget namn: Sonos 27. En del av lanseringen är Sonos Fabric, vilket är namnet Sonos använder för ”systemfunktionen som gör det möjligt för Sonos-produkter att känna av varandra och anpassa sig efter situationen”.

Redan från start används Fabric för smart växling av musik på Ace Ultra samt möjligheten att använda portabla högtalare som surroundhögtalare i Sonos hemmabiosystem. Conrad kommer att förklara båda funktionerna närmare i vår intervju.

Sonos 27 innehåller dessutom två andra stora nyheter. Sonos 27Voice är en ny röstassistent baserad på AI-teknik, medan Sonos 27MCP är ett nytt sätt för AI-agenter att ansluta till och styra Sonos-system.

Under vårt samtal gick Conrad djupare in på varför företaget gör allt detta och vad Sonos har att erbjuda dem som är skeptiska till AI. Så låt oss sätta igång – med Conrads förklaring till varför Sonos till slut bestämde sig för att ge sin mjukvara ett eget namn.

Tom Conrad: När jag fick beskedet att jag skulle bli permanent VD för ungefär ett år sedan var en av mina reflektioner kring företagets senaste historia att vi visserligen började som ett företag med fokus på hela system, men att vi under nästan det senaste decenniet framför allt hade fokuserat på att bli riktigt bra på att lansera enskilda produkter och fylla ut sortimentet med alla de former och storlekar som våra kunder efterfrågade. Små, mellanstora och stora soundbars, ett par olika storlekar på subwoofers, stora förstärkare, små förstärkare, portabla högtalare … du fattar. Patrick [Spence, tidigare VD för Sonos] och teamet blev en otroligt väloljad maskin när det gällde att utveckla och lansera hårdvara.

Men jag tror att en oavsiktlig konsekvens av det var att vi ibland tappade fokus på vad det faktiskt innebär att få alla de här produkterna att fungera tillsammans som en sammanhängande helhet. Kort efter att jag började här sade någon att grejen med Sonos är att det är 100 procent hårdvara och 100 procent mjukvara. Jag älskar det sättet att beskriva det, eftersom det är så träffsäkert. Vi har två riktigt svåra problem att lösa och om inte båda får fullt fokus från exakt rätt personer kan vi inte leverera det våra kunder förväntar sig.

Så under det senaste året har vi gjort alla möjliga saker för att stärka mjukvarukompetensen inom företaget. Samtidigt har vi verkligen satsat på idén att det är mjukvaran som skapar själva systemet. Om man tittar på hur vi har lanserat våra produkter genom åren har hårdvaran alltid fått ett namn – Arc, Ace, Beam och Move – men mjukvaran har aldrig haft något namn.

Så en av veckans stora nyheter är att vi nu ger mjukvaran ett namn. Det vi skapar är egentligen ett operativsystem för ljudupplevelser i hemmet – och ”OS” har ju faktiskt alltid funnits i vårt namn! Därför kallar vi helt enkelt mjukvaran för Sonos 27, eftersom det i grund och botten är just den här förmågan att skapa ett sammanhängande system som mjukvaran tillför och som gör Sonos till Sonos. Vi kopplar dessutom namnet till året, eftersom Sonos blir bättre år efter år. Det kommer att komma ett Sonos 28, ett Sonos 29 och så vidare.

Matt Bolton: Så fort jag såg namnet var min första tanke om det här innebär att ni planerar en viss uppdateringstakt, vilket känns som ett ganska annorlunda tillvägagångssätt jämfört med hur Sonos har arbetat tidigare?

Tom Conrad: Ja, jag tror att en av sakerna som präglat företaget under många år är att eftersom vi bara pratade om hårdvaran behövde allt vi ville göra med mjukvaran på något sätt följa med en hårdvarulansering. Vi kunde lägga till Atmos, röstassistenter eller nya surroundupplevelser, men det var alltid kopplat till att vi exempelvis utvecklade en ny soundbar och därför kunde arbeta med nya hemmabioupplevelser. Eller så utvecklade vi en produkt med mikrofon och kunde därför arbeta med röstfunktioner. Genom att lyfta ut operativsystemet som en egen del ger vi det en egen identitet, en egen utvecklingsplan och en egen lanseringstakt. Vi tror att det är en riktigt spännande förändring för företaget.

Våra kunder kan alltså förvänta sig att mjukvaran inte bara blir bättre när vi lanserar ny hårdvara. Den kommer inte heller bara att förbättras en gång om året, utan kontinuerligt under hela året. Jag tycker att det passar bättre med det moderna sättet att se på mjukvaruplattformar.

Matt Bolton: På senare tid har vi sett er rulla ut förbättringar och nya funktioner ganska regelbundet. Min fråga som användare är: innebär det här att jag kommer behöva vänta på en stor Sonos 27-uppdatering en gång om året för att få nya funktioner?

Tom Conrad: Jag förstår den känslan. Men om man tittar på hur exempelvis Apple arbetar idag presenterar de ett nytt operativsystem en gång om året och sedan rullas funktionerna ut löpande under året. Vissa har de redan berättat om under den stora presentationen, medan andra dyker upp som trevliga överraskningar längs vägen. Vår modell kommer att fungera på precis samma sätt.

Matt Bolton: Jag antar att det innebär att ni redan har en utvecklingsplan för Sonos 28 och Sonos 29. Hur långt fram planerar ni?

Tom Conrad: Det har vi definitivt. Listan över saker jag vill åstadkomma med mjukvaran sträcker sig flera år framåt. Men en av de unika möjligheterna med mjukvara – till skillnad från hårdvara, där man måste fatta beslut om produkter som kanske inte lanseras förrän två eller tre år efter att utvecklingen inleddes – är att även ett stort mjukvaruprojekt kanske bara kräver sex månaders arbete.

Så även om jag gärna har en utvecklingsplan för mjukvaran som sträcker sig två eller tre år framåt vill jag hela tiden kunna omvärdera den, så att vi kan reagera på vad som händer i våra kunders liv. Om man tänker tillbaka tre år hade vi exempelvis ännu inte haft det stora ChatGPT-genombrottet. Att då ha en låst treårsplan och envist hålla fast vid den utan att ta hänsyn till hur världen förändrats under tiden vore dumt. Så vi har en plan, men också förstånd nog att hela tiden omvärdera och ändra våra prioriteringar i takt med att kundernas behov utvecklas.

Matt Bolton: Hur långt i förväg planerar ni att berätta för kunderna om vad som är på gång? Som du säger presenterar Apple saker på WWDC som de inte nödvändigtvis räknar med att lansera förrän betydligt senare under året.

Tom Conrad: Jag tror att vi sannolikt kommer att ha ett par evenemang eller tillfällen om året där vi berättar om vad som är på gång och vad som nyligen blivit tillgängligt. Så jag tror att man under många år framöver kan förvänta sig någon form av höstevenemang, som det här, där vi presenterar våra stora planer för året. Sedan blir det någon form av avstämning mitt på året där vi bygger vidare på det vi redan har berättat.

Matt Bolton: Då går vi över till AI-integrationen. Generellt har vi kommit till en punkt där många är ganska skeptiska till att AI-funktioner läggs till i precis allting, men det låter som att ni har en ganska praktisk inställning till det. Hur avgör ni vad ni faktiskt ska utveckla och integrera – och vad ni kan göra med de möjligheter som skapats under de tre år som gått sedan det stora ChatGPT-genombrottet?

Tom Conrad: Jag antar att vi kan börja med vad vi gör för skeptikerna. Allt vi gör med konversationsbaserad AI är helt frivilligt att använda. Det går så långt att alla våra högtalare har en fysisk knapp för mikrofonen. När du trycker på den bryts bokstavligen den elektriska anslutningen mellan mikrofonen och resten av enheten. Så för dem som inte är intresserade av den här utvecklingen erbjuder vi fortfarande en plattform som jag tycker har ett otroligt stort användningsvärde, även helt utan moderna AI-baserade funktioner.

Men på sätt och vis tycker jag att den mer spännande delen av det vi gör är att vi inte utgår från tanken: ”Här har vi den här fantastiska nya tekniken med stora språkmodeller och generativ, konversationsbaserad AI – vad kan vi bygga med den?” Istället börjar vi med att verkligen lägga tid på våra kunder och förstå vad de faktiskt skulle vilja kunna göra med röststyrning när de använder Sonos i sina hem. Vi har dessutom goda förutsättningar att göra det, eftersom vi har erbjudit röstassistenter på Sonos i nästan ett decennium, inklusive vår egen.

När jag pratar med kunder säger de saker som: ”Jag älskar tanken på att kunna använda Sonos-systemet hemma utan att behöva ta upp mobilen ur fickan. Det tar lång tid att komma in i appen och min partner tittar snett på mig och undrar varför jag sitter med mobilen när vi försöker prata med varandra.”

Jag tror överlag att det skulle vara svårt att hitta någon som säger: ”Jag önskar att människorna jag bor med använde sina mobiler mer.” Snarare letar människor efter sätt att lägga undan mobilerna i en låda och faktiskt njuta av tiden tillsammans.

Jag tror att röststyrning intuitivt är ett väldigt bra sätt att lösa det på och det är därför Sonos One, vår första produkt med en röstassistent, blev en sådan enorm succé för tio år sedan. Jag tror att människor förstod att det här var ett väldigt smidigt sätt att använda systemet. Problemet var tyvärr att själva [röst]assistenterna inte riktigt levde upp till kundernas förväntningar.

När jag pratar med människor är det första de tar upp inte några vansinnigt komplicerade scenarier för hur de vill styra sitt smarta hem på nio olika sätt – allt sådant som man hör andra aktörer i branschen prata om. Istället säger de: ”Jag vill bara kunna prata med assistenten om vad jag vill ha på samma sätt som jag skulle prata med en människa. Jag vill kunna säga: ’Spela det där albumet som jag älskade när jag gick på universitetet, det med sångaren från Cocteau Twins. Jag tror att bandet gjorde ledmotivet till den där serien på Fox. Vad heter den nu igen? Den handlar om en läkare som är riktigt grinig hela tiden. Just det, den heter House.’”

Med den första generationens röstassistenter var det däremot så att även om de kände till låtens namn behövde man komma ihåg att säga ”Spela den här låten av den här artisten” och inte nämna albumet och inte säga artistens namn först – man behövde helt enkelt försöka gissa hur assistenten tänkte. Så prioritet ett, två, tre, fyra, fem och sex är: du ska kunna prata naturligt med den här saken.

Det andra människor säger är att de egentligen inte bryr sig särskilt mycket om alla de här till synes påhittade exemplen på saker som teknikföretag verkar tro att vi vill göra. ”Jag tittade i din kalender och såg att du har gäster som kommer på brunch imorgon och kylskåpet säger att äggen är slut. Så jag skickar ett sms till din fru och berättar att du har gått till affären för att köpa …” Jag menar, jag tror inte att någon i verkligheten vill att systemet som finns inbyggt i hemmet ska hålla på med sådant.

Däremot vill människor snabbt kunna styra det jag skulle kalla ”stämningen” – vilket innebär musik, ett soundtrack och ofta även belysning. De vill kunna ställa timers och fråga om vädret. Allt annat hamnar väldigt långt ner på listan efter det.

Så vi byggde [Sonos 27Voice] för att göra exakt de sakerna. Det är riktigt snabbt, riktigt pålitligt och klarar i princip vilket sätt du än formulerar dig på. Jag tror att människor kommer att bli väldigt positivt överraskade över att det helt enkelt fungerar.

En fördel med att begränsa området till exakt det kunderna faktiskt efterfrågar är att vi dessutom kan leverera det här med modern infrastruktur som är kostnadseffektiv att driva. Det innebär att vi kan göra det till en standardfunktion i Sonos-systemet utan att lägga till ytterligare en prenumeration ovanpå – vilket jag tror är ytterligare en sak som människor verkligen uppskattar. De vill inte ha ännu en post på kreditkortsräkningen bara för att kunna styra stämningen hemma.

Matt Bolton: Vilken teknik ligger bakom allt det här? Använder ni någon särskild språkmodell? Kör ni den på era egna servrar eller kopplar ni upp er mot någon annans system?

Tom Conrad: Låt mig först ta den sista pusselbiten som vi hör från våra kunder, eftersom den hjälper mig att förklara hur arkitekturen fungerar. De säger också att de vill ha tillgång till bred kunskap om världen. Jag kanske står i köket och lagar fläskfilé och vill veta vilken innertemperatur den ska ha för att vara säker att äta. Min fru och jag kanske diskuterar vad skådespelaren från Ted Lasso heter. Människor vill helt enkelt kunna prata med röstassistenter om världen omkring dem.

Så du behöver något som klarar allt jag precis beskrev, men som samtidigt är smart nog att vända sig till en mer avancerad generell modell när frågan ligger utanför området för stämning, timers, väder och allt annat som står för ungefär 95 procent av det människor frågar om.

Därför har vi byggt vår egen kärnmodell, en specialutvecklad och finjusterad språkmodell i mellanstor skala, om man vill kalla den det. Den körs på vår egen infrastruktur och hanterar de där 95 procenten av frågorna. Sedan kan systemet på ett tillförlitligt sätt skicka vidare frågor till en extern, mer avancerad AI-modell när det handlar om allmän kunskap eller mer komplexa frågor.

Vi kommer till och med att kunna göra lite roligare saker. Om den externa, mer avancerade AI-modellen kan hjälpa till med att hitta rätt musik kommer den också att användas till det. Du skulle exempelvis kunna säga: ”Hitta musik som håller på att slå igenom på TikTok, kombinera det med den shoegaze-musik jag gillade när jag gick på universitetet på 90-talet och skapa en spellista åt mig.”

Då använder systemet den externa AI-modellen för att förstå vilken musik det pratas om på TikTok. Därefter använder det vår egen infrastruktur för att förstå min musiksmak, bygger en spellista och börjar spela den. Det är den typen av saker vi gör med Sonos 27Voice.

Matt Bolton: Jag antar att den externa AI-modellen kommer att förändras med tiden, men vilken använder ni vid lanseringen?

Tom Conrad: Vi går inte in på detaljer kring infrastrukturen vid lanseringen, men du har rätt i att en del av flexibiliteten med det här upplägget är att vi kan byta mellan olika avancerade AI-modeller för att exempelvis optimera kostnader och liknande.

Matt Bolton: Den andra sidan av AI-funktionerna ni presenterade som jag verkligen är intresserad av är MCP-integrationen. Sonos har en lång historia av att vara relativt utvecklarvänligt och öppet, vilket ni också betonade mycket när ni presenterade det här operativsystemet. MCP-integrationen känns därför lite som att ni återigen omfamnar idén om att ni faktiskt vill att människor ska skapa saker som fungerar tillsammans med ert system.

Tom Conrad: Jag tror att en av de mest spännande sakerna som hänt under den senaste tiden – egentligen inte ens under de senaste två åren, utan bara under de senaste sex månaderna – är att vi plötsligt ser vanliga människor kunna skapa mjukvara. Vi ser det överallt inom företaget och vi ser det bland våra kunder runt om i världen.

Redan idag är inofficiell och hackad API-åtkomst till Sonos ett väldigt vanligt användningsområde för vibe coding. Man hör många, inklusive en hel del väldigt välkända personer, prata om hur de bygger egna lösningar för att styra sina system. Jag träffar dessutom hela tiden kunder som experimenterar med den här typen av saker.

Därför lanserar vi Sonos 27MCP, som ger våra kunder officiell tillgång till en omfattande uppsättning funktioner i Sonos-systemet, så att de kan interagera med musik genom vilken AI-agent de själva väljer. Sonos kommer att dyka upp i connector-katalogen för Claude – och i connector-katalogerna för ChatGPT, Grok och Gemini – tillsammans med Slack, Kalender, Figma och alla andra tjänster som du kanske interagerar med via Claude under en vanlig dag.

Du kommer att kunna göra enkla saker som att sänka musiken direkt via Claude, eller vilken tjänst du nu använder på mobilen, i dess app, datorapp eller webbläsare. AI:n kommer att ha tillräckligt med kontext för att förstå att musiken spelas på ditt Sonos-system, hitta det som spelas och sänka volymen.

Den kommer också att kunna kedja ihop olika verktyg. Du skulle exempelvis kunna säga: ”Titta i min kalender och se festen som är på gång, kolla vilka som kommer och hjälp mig komma fram till vilken musik som skulle passa bra utifrån vad vi vet om de här personerna från min mejlhistorik med dem.” Det är ett ganska dåligt, påhittat exempel. Men systemet är väldigt bra på att kombinera flera olika verktyg med sin egen förmåga att dra slutsatser och lösa den typen av uppgifter.

Som du är inne på finns det dessutom en enorm möjlighet för hobbyutvecklare att skapa skräddarsydda sätt att styra Sonos, både genom mjukvara och hårdvara. Den här infrastrukturen gör det möjligt att integrera Sonos med de nya AI-agentplattformarna som OpenClaw och Hermes. Det kommer sannolikt att dyka upp dussintals sådana plattformar under det kommande året och vi kommer att kunna vara en del av den utvecklingen.

Jag tror att det kommer att bli riktigt roligt att se vad våra kunder gör med det här. Jag tycker dessutom att det är en ganska unik möjlighet, eftersom det krävs två saker för att göra det bra. Först behövs den tekniska infrastrukturen – alltså möjligheten att komma åt systemets olika funktioner och kommandon via internet – vilket väldigt få aktörer har.

Sedan krävs också ett slags filosofiskt synsätt där man anser att öppenhet är något positivt och att integration och åtkomst från tredjepartssystem inte gör oss mindre relevanta. Tvärtom stärker det oss. Alla företag – kanske inget annat företag – har det synsättet.

Matt Bolton: Det känns också som att det måste vara en del av att bygga ett framtidssäkert system, eftersom MCP verkar vara ett ganska plattformsoberoende tillvägagångssätt. Om exempelvis Apple lägger till bra stöd för MCP i Siri behöver ni egentligen inte göra något för att stödja det. Men blir det samtidigt svårare för er att utveckla systemet när ni vet att det kommer att finnas ett så öppet sätt för olika AI-agenter att ansluta till och interagera med det? Komplicerar det utvecklingen och planeringen av nya funktioner på något sätt?

Tom Conrad: Som en liten parentes bör jag först säga att det mycket väl kan visa sig att Apples lösning för den här typen av integrationer inte blir MCP, utan det som de kallar App Intents. Just nu lanserar vi även stöd för App Intents på Apples plattform, så den delen har vi också på plats. Funktionellt finns det i princip en direkt motsvarighet mellan dem – var själva anslutningen ligger skiljer sig åt, men vad man kan göra med den är väldigt likartat.

Hur ska jag uttrycka det … Det kanske värsta tänkbara scenariot är att all tredjepartsinteraktion med din produkt sker genom hackade lösningar och API:er som egentligen inte stöds. Jag har en vän som precis har fått barn och som går upp tidigt för att jobba. Han vill få en notis när hans fru vaknar så att han kan sätta på kaffet. Så han gav i princip [Claude] Fable uppgiften: ”Ta reda på när min fru vaknar.” Då hackade agenten hans smarta säng. Sedan sade han: ”Och starta kaffemaskinen [då].” Då hackade den API:et till hans kaffemaskin.

Jag vet inte om jag skulle vilja befinna mig på andra sidan av den utvecklingen. För om jag då ändrar någon liten detalj i hur mitt system fungerar kan de här lösningarna plötsligt sluta fungera. Jag tror dessutom att kunden då skyller på företaget som tillverkar kaffemaskinen eller den smarta sängen. De skyller inte på att de själva i praktiken har byggt en hackad lösning ovanpå en infrastruktur som aldrig var avsedd att användas på det sättet.

Så jag tror att den nya världen i viss mån kräver en vilja att delta i den här utvecklingen. Jag är väldigt entusiastisk över att MCP-infrastrukturen ger oss ett strukturerat och bra sätt att göra det på – inte bara genom att bygga integrationen en gång och sedan kunna använda den på flera plattformar, utan också genom att skapa ett kompatibilitetslager som kan finnas kvar medan vi fortsätter utveckla våra tjänster i bakgrunden.

Matt Bolton: En annan sak jag ville fråga om, med tanke på allt prat om att det här ska vara en öppen plattform, är exakt hur öppen vi pratar om. Skulle vi kunna få se Sonos 27 på andra enheter, alltså hårdvara som inte kommer från Sonos?

Tom Conrad: Jag tror att magin med Sonos, åtminstone just nu, verkligen ligger i kombinationen av det vi gör med hårdvaran och det vi gör med mjukvaran. Man ska aldrig säga aldrig, men åtminstone när det gäller vår huvudsakliga ljudverksamhet tror jag att vårt fokus ligger på att skapa våra egna exceptionella upplevelser för hemmet.

Jag ska dock sätta en liten asterisk vid det. Vi har ett väldigt bra samarbete med Peloton som började med att vi hjälpte till att finjustera ljudupplevelsen i deras senaste träningsutrustning. Med tiden utökas det samarbetet så att Sonos-systemet i kundernas hem kan bli den plats där ljudet från [Pelotons produkter] spelas upp. Det är inte riktigt samma sak som att lägga vårt operativsystem i andra företags ljudprodukter, men det är ett bra exempel på hur vi fortsätter arbetet med att integrera Sonos överallt där våra kunder vill kunna använda det.

Matt Bolton: När det gäller Sonos Ace Ultra är den stora nyheten för inbitna Sonos-fans förstås anslutningen till Sonos-systemet, vilket många hade hoppats att den första Ace-modellen skulle erbjuda. Varför krävs den nya hårdvaran Headphone Engine 2 för att göra det möjligt?

Tom Conrad: Det var två saker som behövde lösas för att kunna ansluta hörlurarna ordentligt till systemet. För det första behövde vi bättre Wi-Fi-prestanda och säker lagring och överföring av [säkerhets]uppgifter, vilket är djupt integrerat i själva chipet som sitter i hörlurarna.

Tyvärr har Ace inte den plattformen, så vi kunde inte på ett ansvarsfullt sätt lägga till funktionen i Ace utan att exempelvis riskera att ditt Wi-Fi-lösenord exponeras på ett öppet nätverk under konfigurationen. Utan hörlurarnas förbättrade Wi-Fi-kapacitet kunde vi dessutom inte få den nätverksprestanda vi ville ha när du rör dig runt i hemmet med hörlurarna.

Men som du är inne på är jag väldigt stolt över ursprungliga Ace. De är otroligt bekväma, har fantastisk batteritid och brusreducering i toppklass. Det är helt enkelt väldigt bra hörlurar.

Samtidigt är de kanske det tydligaste exemplet på hur företaget under den perioden hade glömt hur viktigt det är att se till att produkterna vi utvecklar verkligen blir en del av Sonos-systemet och inte bara ett par exceptionellt bra hörlurar. För om vi ska vara ärliga finns det många exceptionellt bra hörlurar på marknaden.

Så redan från första början med Ace Ultra visste vi att vi behövde göra det våra kunder efterfrågade allra mest: göra hörlurarna till en naturlig och intuitiv del av [Sonos]-systemet.

Det finns två sätt att använda den här funktionen. Det första känns nästan magiskt: du kan gå fram till vilken högtalare som helst som spelar musik hemma, trycka på en knapp på hörlurarna och musiken flyttas direkt från högtalaren till hörlurarna.

Sedan kan du gå till en annan del av huset, ställa dig framför [en annan högtalare] och trycka på knappen igen. Då flyttas musiken eller annat innehåll från hörlurarna till den högtalaren. Ingen app, ingen fördröjning och ingen Bluetooth – det är helt enkelt Sonos ”Fabric”-teknik som gör den här smidiga och sömlösa upplevelsen möjlig i hela hemmet.

Jag sade att det var två saker som gjorde den här funktionen möjlig. Den första är hårdvaran som finns i de nya hörlurarna. Den andra är något som sker i själva operativsystemet. När vi lanserade Amp Multi byggde vi nämligen en virtualiseringsteknik som gör det möjligt för en enda instans av Sonos OS att köra flera instanser av systemets mjukvara samtidigt. I Amp Multi behövs det eftersom du har en enda enhet som driver fyra olika rum.

Vi har nu tagit den tekniken och utökat den till hela den moderna högtalarfamiljen. Det innebär att den Sonos Play som står här på skrivbordet bredvid mig kan köra mer än en instans av mjukvaran samtidigt. Hörlurarna har inte tillräckligt mycket processorkraft för att själva köra hela Sonos-systemet – men det behöver de inte heller, eftersom de kan utse en högtalare i nätverket som fungerar som en slags proxy åt dem.

När musiken flyttas från högtalaren [till hörlurarna] startar vi alltså en virtuell instans av Sonos [mjukvara] i en av högtalarna. Det kan vara högtalaren du står framför, men det kan också vara en annan högtalare som för tillfället inte används lika mycket. Sedan skickas ljudet som en ström över nätverket till hörlurarna, istället för att hela Sonos-systemet behöver köras direkt i hörlurarna.

Det häftiga är att högtalaren som gör allt det här arbetet fortfarande har tillräckligt med prestanda över för att fungera som en vanlig högtalare och spela musik för någon annan i hemmet. Så det är en funktion som verkar väldigt enkel på ytan, men det händer väldigt mycket bakom kulisserna.

Sonos Fabric är namnet vi har gett den grundläggande Sonos-tekniken som knyter samman, grupperar och ansluter hörlurarna till resten av systemet. En annan spännande sak vi gör med Fabric i den här lanseringen är att introducera det vi kallar Portable Surrounds, som gör det möjligt att använda en Sonos Play eller Move som surroundhögtalare i en hemmabioanläggning.

Tanken är alltså att du kanske har en Sonos Play eller ett par Move-högtalare i köket, på uteplatsen eller någon annanstans. När det är dags för filmkväll kan du ta in dem, ställa dem [bakom dig] och använda dem som surroundhögtalare för en Atmos-upplevelse i vardagsrummet. När filmen är slut kan du sedan flytta tillbaka dem och fortsätta använda dem på sina vanliga platser i hemmet.

Det som är så häftigt rent tekniskt är att sättet en högtalare blir en del av hemmabiosystemet på skiljer sig fundamentalt från hur en högtalare ansluter till Sonos grupperingsarkitektur [för multiroom]. Det beror på att kraven på låg latens mellan soundbaren och surroundhögtalarna är mycket högre.

När en högtalare blir en del av en hemmabiokonfiguration ansluter den därför, ur ett nätverksperspektiv, direkt till soundbaren. Den går inte via ditt vanliga hemnätverk. Så när du tar en högtalare som stått i köket och varit en del av det vanliga multiroom-systemet och flyttar den till en position som [hemmabio]-satellit behöver en hel del saker ske automatiskt i bakgrunden.

Först måste soundbaren och högtalaren upptäcka varandra. Vi använder accelerometern i den portabla högtalaren för att känna av att den har lyfts upp och ställts ner. När den ställs ner skickar vi ut en ultraljudssignal. Om det finns en soundbar i rummet som kan höra signalen skickar den ett svar, varpå enheterna kommunicerar med varandra för att fastställa avstånd och placering från vänster till höger, automatiskt finjustera ljudet och upprätta hemmabions direkta nätverksanslutning – allt utan att du behöver göra någonting. Ingen app behövs överhuvudtaget.

Det här är ytterligare en sådan funktion som man nästan måste uppleva för att verkligen uppskatta, men jag är otroligt entusiastisk över att vi nu börjar lansera den här typen av mycket mer flexibla hemmabiokonfigurationer. Det liknar inget annat som resten av branschen erbjuder idag.

Matt Bolton: Kan du berätta om den nya elementdesignen i Ace Ultra? Vad ville ni förändra jämfört med föregångaren?

Tom Conrad: Vi har några av världens mest avancerade ljudingenjörer som arbetar med de här produkterna och de ville leverera djupare bas, tydligare detaljer och en mer väldefinierad ljudbild med mindre distorsion. Med Ace Ultra fick vi möjlighet att utveckla ett skräddarsytt element och finjustera det i studion tillsammans med några av världens främsta och prisbelönta ljudingenjörer.

Man behöver höra dem och jämföra dem sida vid sida med Ace för att verkligen märka skillnaden, men jag tror att du kommer att uppleva en djupare basåtergivning, tydligare detaljer och [bättre] balans över hela frekvensområdet.

Matt Bolton: Jag tyckte att det var väldigt intressant att Beam Ultra på sätt och vis kliver in och tar den plats i sortimentet där ursprungliga Arc hamnade efter lanseringen av Amp Ultra. Varför valde ni att pressa in fler kanaler i det mindre Beam-formatet istället för att hålla fast vid den större och mer flexibla Arc-designen för den här delen av sortimentet?

Tom Conrad: Vårt mål var helt enkelt att skapa världens bästa mellanstora soundbar. Det finns fortfarande gott om människor runt om i världen som vill ha ett mindre format. De vill ha något som enkelt får plats under TV:n när den står på en TV-bänk, eller något som passar till en mindre TV. Eller så vill de helt enkelt ha en produkt som inte drar lika mycket uppmärksamhet till sig som en större soundbar.

Samtidigt vill de ha äkta 7.1.2-kanaligt Dolby Atmos. De vill ha höjdkanaler som verkligen placerar dem mitt i händelsernas centrum. Därför har vi byggt Beam Ultra med totalt nio element, inklusive två uppåtriktade element som studsar ljudet mot taket och väggarna för att skapa den omslutande upplevelsen.

Om du tillbringar lite tid med vilken hemmabioanvändare som helst inser du snabbt att de verkligen vill ha en kristallklar dialog där rösterna alltid hörs tydligt, även i intensiva och stökiga scener. Därför har återgivningen av dialog från centerkanalen förbättrats dramatiskt i Beam Ultra.

De vill också ha bas med ordentlig tyngd utan att behöva ställa in en subwoofer i rummet. De vill ha musik som låter stort och har en tydlig ljudbild. Innehållsskaparna vill samtidigt ha produkter som kan återge deras ursprungliga intentioner i vardagsrummet med hög precision.

Det är väldigt svårt att prata om produkter som levererar den här typen av ljudupplevelser innan människor faktiskt har fått möjlighet att uppleva dem själva. Men alla vi har visat Beam Ultra för har haft svårt att tro hur stor och närvarande ljudupplevelse man får från en så liten soundbar.

Matt Bolton: Så när ni pratade med kunder kom ni alltså fram till att personer som köper en soundbar i den här prisklassen oftare föredrar ett mindre format framför ett större – även om det innebär att utvecklingen blir mer komplicerad för er?

Tom Conrad: Precis. Vi har redan världens bästa stora soundbar i Arc Ultra. Så frågan för resten av marknaden var egentligen: vad kan vi göra för att åstadkomma ett enormt generationskliv när det gäller kapacitet? Det är därifrån Beam Ultra kommer.

Matt Bolton: Det känns som att ni hade kunnat välja 5.1.2 kanaler för Beam Ultra och att många förmodligen hade varit nöjda med det om ljudkvaliteten samtidigt blev bättre. Vad var det under utvecklingen som gjorde att ni landade i att 7.1.2 var nödvändigt, eller helt enkelt rätt väg att gå?

Tom Conrad: En del av förklaringen är att vi redan levererar en exceptionellt bra 5.1.2-upplevelse med Beam. Vi ville verkligen hitta ett sätt att bredda produktportföljen istället för att bara uppdatera Beam.

Därför kommer Beam att finnas kvar i sortimentet som vårt alternativ för den mer prismedvetna kunden som vill ha en 5.1.2-upplevelse, medan Beam Ultra placerar sig ovanför den och erbjuder en mer omslutande Atmos-surroundupplevelse.

Jag fick se det här i tisdags när jag satt i ett mörklagt rum och såg företagets relativt nytillträdde VD Tom Conrad skynda mellan olika vardagsrumsliknande demomiljöer med ett par Sonos Play-högtalare i händerna. Han placerade dem på en skänk mittemot nya Sonos Beam Ultra och förvandlade sedan de tre ljudkällorna till ett gemensamt surroundsystem – utan att röra Sonos-appen eller ens behöva göra några inställningar på högtalarna.

När Conrad var klar med att integrera de mindre högtalarna i det större ljudsystemet plockade han helt enkelt upp Sonos Play-högtalarna och bar tillbaka dem till sin ursprungliga plats. Högtalarna återanslöt då till det vanliga Sonos-nätverket via Wi-Fi och återgick till sina ordinarie roller.

Det här är Sonos 27 och Fabric i praktiken. Sonos-produkterna känner av när de lyfts upp och flyttas och kan sedan kommunicera med Beam Ultra via ultraljud. Beam Ultra skapar därefter ett mindre mesh-nätverk för att bygga upp ett surroundsystem med extremt låg latens.

Det både såg ut och lät som magi och är precis den typ av drömscenario för hemmaljud som jag föreställer mig när jag köper olika högtalare. Sonos har länge gjort det möjligt för sina högtalare att kommunicera med varandra och skapa stereosystem och löftet om den här typen av automatisering har alltid funnits där. Men före Fabric var det aldrig riktigt möjligt.

Det är en kombination av hårdvara och mjukvara som både kan göra befintliga kunder entusiastiska och locka en helt ny skara användare.

Gör det som faktiskt är vettigt

Där Sonos mjukvaruutveckling tidigare kunde kännas ganska planlös och frånkopplad från vad kunderna faktiskt efterfrågade, verkar Sonos under Conrad vara helt fokuserat på att bara göra sådant som faktiskt är användbart för kunderna.

Ta Sonos 27Voice som exempel. Funktionen lyckas göra Sonos röststyrning smartare samtidigt som den håller sig tydligt fokuserad på ljud.

Läs vår exklusiva intervju med Sonos VD Tom Conrad

Istället för att försöka förvandla Sonos-högtalaren till en röststyrd central för hela ditt smarta hem har Sonos valt att låta 27Voice fokusera på Sonos egna funktioner, men med en liten tvist som jag tror att många kommer att uppskatta. Under Conrads demonstration ställde han en ganska svävande fråga om en musiker och 27Voice lyckades snabbt hitta musiken han var ute efter. Gång på gång resulterade Conrads vaga frågor i precis den musik han ville höra.

En annan smart del av Sonos strategi är öppenheten. Om du vill ställa svårare frågor till din Sonos-högtalare, exempelvis hur man tillagar oxfilé på rätt sätt, kan den skicka enbart själva frågan vidare till en annan AI-tjänst som du själv väljer.

Det öppna upplägget fungerar även åt andra hållet. AI-modeller som Claude och ChatGPT samt Siri kan, via något som Sonos kallar Sonos MCP, styra Sonos-högtalare genom den nya Sonos-plattformen.

Sonos rättar dessutom till tidigare misstag genom att bland annat se till att nya produkter som ansluter sig till ekosystemet blir fullvärdiga och helt integrerade medlemmar av Sonos-familjen.

Ljuv musik för mina öron

Nya Ace Ultra, som Conrad vid ett tillfälle hade hängande runt halsen medan han presenterade de nya produkterna, plattformarna och strategierna, är en betydligt mer komplett medlem av Sonos-familjen än de ursprungliga Sonos Ace-hörlurarna.

De påkostade hörlurarna kunde bara anslutas till soundbaren Sonos Arc. Nya Ace Ultra, som har Sonos Headphone Engine 2, använder istället Sonos Fabric och kan med ett enda knapptryck ta över ljudet från Beam Ultra eller någon annan kompatibel produkt i Sonos nuvarande ljudfamilj. Jag fick se det här i praktiken och det krävs verkligen bara ett enda knapptryck.

En sak som däremot varit konsekvent under Sonos 25 år på marknaden är ljudkvaliteten – jag har själv ett åldrande par Play:1-högtalare som jag älskar och fortfarande använder. Även under min korta tid med soundbaren Beam Ultra och hörlurarna Ace Ultra blev jag imponerad av deras ljudprestanda.

Ace Ultra utlovar 35 timmars batteritid och tre timmars lyssning efter bara tre minuters laddning. Hörlurarna har ett nytt högtalarelement och uppdaterad adaptiv EQ som justeras varje gång du tar på dig dem. Via den nya Sonos-appen för iPad valde jag mellan olika typer av ljud och fick höra djup bas, skarpa höga toner och varma mellanregister.

Jag har aldrig använt de ursprungliga Sonos Ace-hörlurarna, men jag kan konstatera att Ace Ultra inte bara är bekväma att bära. De uppdaterade öronkuddarna tillsammans med den större rörelsefriheten och flexibiliteten i bygeln ger dessutom en näst intill perfekt passform och tätning.

Knapparnas placering var ny för mig och tog lite tid att vänja sig vid, men jag började snabbt uppskatta volymreglaget som även fungerar som en knapp för att pausa uppspelningen. Det finns dessutom en knapp som snabbt synkroniserar hörlurarna med Beam Ultra. Den inbyggda aktiva brusreduceringen lyckades också effektivt stänga ute det konstanta brummandet från den väldigt högljudda demomiljön.

På samma sätt är Sonos Beam Ultra en relativt kompakt soundbar som kan leverera ett imponerande fylligt ljud. Den har nu nio högtalarelement, däribland två uppåtriktade element som är avsedda att studsa dialog mot väggar och tak. Sonos uppger att den kan leverera 7.1.2-surroundljud och enligt min upplevelse lät det både högt, klart och riktigt spännande.

Under demonstrationen spelades Godzilla vs Kong och jag ville omedelbart hämta popcorn och slå mig ner framför 4K-TV:n och den vita Beam Ultra-soundbaren. Sammantaget verkar soundbaren vara väl rustad för att ge TV-apparater med svagt inbyggt ljud ett rejält lyft.

Både Ace Ultra och Beam Ultra går att förbeställa nu och börjar levereras den 29 september.

Sonos verkar dessutom ta det försiktigt med utrullningen av de nya funktionerna. Vissa kommer redan nästa vecka, medan andra introduceras mer gradvis genom förhandsversioner och early access-versioner. Jag är säker på att Sonos gärna vill undvika ännu ett fiasko där allas Sonos-appar förändras samtidigt och användarna plötsligt förlorar funktioner eller får nya som bara skapar förvirring.

Jag skulle däremot hävda att de här förändringarna – Sonos 27, Fabric och 27Voice – är några av de mest genomtänkta uppdateringarna Sonos har lanserat på mycket länge. De skulle kunna förvandla din spretiga samling av Sonos-produkter till ett sammanhängande, användbart och välljudande system.

Om du vill ha en högtalare som är lika snygg som den låter bra kan Marshall Stanmore IV vara precis rätt val. Den bygger vidare på allt som gjorde föregångaren uppskattad, men förbättrar receptet med en bredare ljudbild, fylligare bas och bättre reglage.

Eftersom jag själv äger – och verkligen gillar – den tidigare modellen hade jag höga förväntningar på Stanmore IV. Lyckligtvis levde den upp till dem. Den levererar ett imponerande ljud, ett genomtänkt funktionsutbud och en design som verkligen drar blickarna till sig. Men är den värd sitt relativt höga pris? Efter många timmars tester tycker jag nog det.

Innan vi avgör om Marshall Stanmore IV hör hemma bland de bästa Bluetooth-högtalarna är det värt att titta på specifikationerna. Högtalaren bygger i grunden på samma konstruktion som sitt mindre syskon, Marshall Acton IV, men med en avgörande skillnad: en större baselement.

Här får du ett 5-tums baselement med 60 W förstärkning, tillsammans med två diskanter på 0,75 tum som drivs av 25 W vardera. Resultatet är ett stort, kraftfullt och engagerande ljud.

Jag började testet med Are You Gonna Go My Way av Lenny Kravitz, och Stanmore IV hanterade låten mästerligt. De skrikande elgitarrerna hade utmärkt klang och skar igenom ljudbilden med imponerande tydlighet, samtidigt som sången lät både kraftfull och känslosam.

När jag sedan bytte till den djupare Vision of Love av Lewis Taylor fortsatte högtalaren att imponera. Den djupa basen slog till med enorm kraft samtidigt som den förblev kontrollerad och välbalanserad. Det bästa är att den fylliga basen aldrig sker på bekostnad av resten av ljudbilden. Trummorna i de högre registren lät livfulla och uttrycksfulla, medan rösterna i mellanregistret fick gott om utrymme att ta plats. Basen sträcker sig dessutom ända ner till 38 Hz, vilket ger imponerande djup även i subbasen.

Marshall har nu även lagt till stöd för LDAC, vilket ger högupplöst ljud via Bluetooth. Det gjorde det betydligt lättare att uppfatta de små nyanserna i Allie X:s Black Eye, där andetag och subtila vokaldetaljer framträdde tydligare. Även om jag skulle beskriva Stanmore IV:s ljudprofil som energisk, med tydligt fokus på den kraftfulla basen, levererar den samtidigt ett detaljerat och nyanserat ljud.

En av begränsningarna hos lillebror Acton IV var stereobilden. Den lyckades skapa en hygglig känsla av stereo, men den mindre storleken gjorde att separationen mellan instrumenten aldrig blev särskilt övertygande. Stanmore IV:s större kabinett och bredare format gör däremot stor skillnad. I Foxey Lady av Jimi Hendrix fick jag en betydligt tydligare stereoeffekt, där den ledande gitarren placerades distinkt ute till höger.

Mer generellt skapar Stanmore IV en bred och omslutande ljudbild. Marshall har uppgraderat både diskanterna och högtalarens vågledare för att sprida ljudet jämnare och fylla rummet på ett mer effektivt sätt. Oavsett exakt hur företaget har lyckats med det fungerar det mycket bra i praktiken.

Marshalls teknik Dynamic Loudness såg dessutom till att ljudet behöll imponerande klarhet även när jag höjde volymen ordentligt. Visst märks viss komprimering om man spelar på maximal volym, men jag blev ändå imponerad över hur väl högtalaren behöll kontrollen även vid riktigt höga ljudnivåer. På den punkten presterar Stanmore IV faktiskt bättre än den mindre Acton IV, sannolikt tack vare det större baselementet och det rymligare kabinettet.

Sammantaget levererar Marshall Stanmore IV ett kraftfullt, engagerande och väldigt underhållande ljud med imponerande djup och uttryck. Den spelar med självförtroende och pondus, men har samtidigt tillräckligt med finess för att återge de små detaljerna i musiken. Den bredare ljudbilden och den mer förfinade basen gör dessutom att den lyckas överträffa sin redan mycket lyckade föregångare.

Nu är det dags att lämna ljudkvaliteten bakom oss och titta på vilka funktioner Stanmore IV erbjuder. Har du redan läst mitt test av Marshall Acton IV kommer mycket att kännas bekant.

Stanmore IV använder Marshalls nya app, där du kan spara upp till tre egna EQ-profiler med hjälp av en fembands-equalizer. Du kan sedan växla mellan dessa profiler direkt via högtalarens M-knapp, vilket är smidigt om du snabbt vill anpassa ljudet till olika typer av musik. I appen finns också Placement Compensation, en funktion som optimerar ljudet beroende på var högtalaren är placerad, och du kan dessutom justera ljusstyrkan på LED-indikatorerna.

Precis som Stanmore III har den även RCA- och 3,5 mm-ingångar, vilket gör det enkelt att ansluta exempelvis en skivspelare eller andra ljudkällor via AUX.

En funktion jag däremot verkligen saknar är Wi-Fi. Wi-Fi ger inte bara högre ljudkvalitet vid trådlös streaming, utan innebär också att irriterande telefonsamtal, notiser och andra ljud från telefonen inte plötsligt spelas upp via högtalaren. Dessutom är det här en högtalare som främst är avsedd för hemmet, där den utan problem hade kunnat vara ständigt ansluten till hemmets trådlösa nätverk.

Marshall har visserligen stöd för uppspelning i flera rum via Auracast, vilket gör att flera kompatibla Marshall-högtalare kan kopplas ihop. Men jag hade ändå gärna sett Wi-Fi som alternativ för den mest sömlösa och högkvalitativa lyssningsupplevelsen.

En annan funktion som saknas är stöd för röstassistenter. Till skillnad från modeller som Sonos Era 100 eller Bose Lifestyle Ultra finns ingen inbyggd smart röststyrning. Personligen är det inget jag använder särskilt ofta på högtalare, men jag vet att många uppskattar den typen av funktioner i en produkt som främst är tänkt att stå i hemmet.

Något som däremot lär tilltala de flesta är designen. Stanmore IV är en otroligt snygg högtalare. Visst påminner den mycket om sin föregångare, men jag tycker faktiskt inte att Marshall hade någon anledning att göra några större förändringar. Den nya modellen imponerar med ett elegant yttre i konstläder, ett vackert högtalargaller och lyxiga guldfärgade detaljer. Den känns som en riktig inredningsdetalj som lyfter vilket vardagsrum som helst, samtidigt som den levererar ett fantastiskt ljud.

Precis som på Acton IV är knapparna och reglagen ett nöje att använda. De reagerar direkt och känns gedigna, och om du snabbt vill justera ljudet finns även separata reglage för bas och diskant direkt på högtalaren.

Så återstår den stora frågan: är Marshall Stanmore IV värd sitt pris? Det här är ingen billig högtalare. Den kostar 4 399 kronor, vilket innebär att den är tusenlappen dyrare än Acton IV. Vid första anblick kan det kännas som en stor prisskillnad för en högtalare som på pappret mest skiljer sig genom ett större kabinett och ett något större baselement. Men enligt mig gör just de förändringarna större skillnad än man först kan tro.

Stanmore IV behåller kontrollen betydligt bättre vid höga volymer och levererar det där massiva, kraftfulla ljudet som Marshall blivit känt för. Det betyder inte att Acton IV är en sämre högtalare – tvärtom – men jag tycker att man faktiskt får valuta för pengarna när man väljer Stanmore.

Jag tycker också att Stanmore IV står sig mycket bra mot andra högtalare i samma prisklass. Den kostar mindre än exempelvis Denon Home 400, men levererar samtidigt ett kraftfullare ljud. Jag skulle dessutom säga att den bjuder på en mer karaktärsfull ljudbild än Sonos Roam 2, även om du då får klara dig utan Wi-Fi och vissa smarta funktioner.

Sammantaget är Marshall Stanmore IV en fantastisk högtalare som kombinerar ett energiskt och kraftfullt ljud med en otroligt snygg design och en genomarbetad app. Jag hade gärna sett att Marshall utrustat den med Wi-Fi, men tack vare stödet för LDAC och högupplöst Bluetooth-streaming rekommenderar jag ändå gärna den här musikaliska fullträffen från Marshall.

Marshall Stanmore IV: pris & släppdatum

• Pris 4 399 kronor
• Släpptes i juli 2026

Marshall Stanmore IV lanserades i juli 2026, ungefär fyra år efter att föregångaren kom ut på marknaden.

Den nya modellen presenterades samtidigt som Marshall Acton IV, som i praktiken är en mindre version av Stanmore IV.

Marshall Stanmore IV har ett rekommenderat pris på 4 399 kronor.

Marshall Stanmore IV: specifikationer

Bör du köpa Marshall Stanmore IV?

Köp den om…

Köp den inte om…

Marshall Stanmore IV: andra alternativ

Så testade vi Marshall Stanmore IV

• Testade högtalaren under flera dagar
• Användes i Future Labs dedikerade testrum för ljudprodukter
• Musiken streamades främst via Tidal

Jag testade Marshall Stanmore IV under flera dagar, då jag lyssnade på många timmars musik och gick igenom samtliga funktioner som högtalaren erbjuder.

Den största delen av testningen genomfördes i Future Labs särskilda testrum för ljudprodukter, där jag främst streamade musik via Tidal från min Xiaomi 17. Jag började med låtar från TechRadars referensspellista, som innehåller musik från en mängd olika genrer, men lyssnade även på ett stort antal spår från mitt eget musikbibliotek.

Mer generellt har jag testat ljudprodukter för TechRadar i flera år. Jag har recenserat allt från premiumhörlurar som Sony WH-1000XM6 till Dolby Atmos-soundbars som JBL Bar 1300MK2. Dessutom har jag testat över 50 Bluetooth-högtalare, däribland flera modeller från Marshall, exempelvis Marshall Middleton II och Marshall Acton IV.

• Först testad i juli 2026
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Marshall har uppdaterat sin mellanstora högtalare för hemmet och utlovar bland annat kraftigare bas, Dynamic Loudness-teknik och förbättrade diskanthögtalare. Efter att ha testat Acton IV själv kan jag konstatera att den i stort sett lever upp till de löftena.

Vi börjar med specifikationerna. Acton IV är utrustad med ett 60 W-baselement tillsammans med två diskanthögtalare på 25 W vardera, vilket ger ett kraftfullt och energifyllt ljud. Frekvensomfånget sträcker sig från 37 Hz till 38 kHz, vilket innebär att högtalaren når förvånansvärt djupt i basen med tanke på sitt kompakta format – och det märks verkligen. Men mer om det lite senare.

En av de största nyheterna jämfört med föregångaren är att Acton IV nu har en RCA-ingång. Det gör den till ett utmärkt val för dig som vill koppla in exempelvis en skivspelare, och det är enkelt att växla mellan Bluetooth och RCA via högtalarens inbyggda källväljare. Den klassiska 3,5 mm-ingången finns också kvar för dig som vill lyssna med förlustfritt ljud – något jag alltid uppskattar när jag testar de bästa Bluetooth-högtalarna.

Även om de här anslutningarna är välkomna hade jag gärna sett stöd för Wi-Fi. Det här är trots allt en högtalare som de flesta sannolikt kommer att ha stående hemma. Musikströmning via hemmets Wi-Fi-nätverk ger både stabilare anslutning och högre ljudkvalitet än Bluetooth, samtidigt som aviseringar från telefonen inte spelas upp genom högtalaren.

Marshall har åtminstone lagt till stöd för LDAC, något företaget successivt har börjat implementera i sina konsumentprodukter, vilket vi även såg med Marshall Milton ANC. Det möjliggör trådlös ljudöverföring i högre kvalitet via Bluetooth – förutsatt att din telefon eller annan ljudkälla stöder det – och fungerar särskilt bra med tjänster som Tidal.

Trots avsaknaden av Wi-Fi finns stöd för Auracast, vilket gör det möjligt att skapa ett multiroom-system tillsammans med andra produkter från Marshall, exempelvis soundbaren Marshall Heston 120 och Marshall Stanmore IV. Även vissa äldre modeller, som Marshall Acton III, kan anslutas till samma Auracast-system med hjälp av Marshall Heddon Streaming Hub.

Jag blev också positivt överraskad över att Acton IV använder den nya Marshall-appen, som tidigare varit reserverad för företagets TV-ljudprodukter. Den känns betydligt mer genomarbetad och lättanvänd än den äldre appen och innehåller bland annat en fem-bands equalizer där du kan spara tre egna ljudprofiler. Du kan dessutom konfigurera högtalarens M-knapp för att snabbt växla mellan dessa.

Via appen går det även att byta ljudkälla, optimera ljudet beroende på högtalarens placering, ställa in en timer för standby-läge och justera ljusstyrkan på LED-indikatorerna. Det är riktigt trevliga funktioner.

En sak som däremot kan avskräcka vissa köpare är att Acton IV saknar inbyggt stöd för röstassistenter. Den fungerar därför inte som en smart högtalare på samma sätt som exempelvis modeller från Sonos.

Men den stora frågan är förstås: hur låter Marshall Acton IV? Lyckligtvis är svaret väldigt bra.

Det första som slog mig var hur livlig högtalaren låter. Ljudsignaturen är energisk, med en framträdande och uppmärksamhetskrävande bas samtidigt som diskanten känns pigg och engagerande.

Det gjorde den särskilt rolig att lyssna på med mer fartfyllda genrer som elektronisk musik. I Get It On av Jansons levererades de ljusare trummorna med imponerande precision och attack. Samtidigt slog basen hårt utan att ta över sång eller syntar i mellanregistret. Även med djupare house-låtar blev jag genuint imponerad av hur långt ner i frekvenserna Acton IV sträcker sig. Den återger även den allra djupaste subbasen med ett fylligt och nästan jordbävningsliknande tryck.

Som tur är fortsätter högtalaren att prestera även med lugnare musik. I Sing To Me av Ned Doheny återgavs den själfulla sången med fin tyngd och god klarhet. Rösten separerades inte fullt ut från resten av ljudbilden, men när jag höjde mellanregistret i equalizern fick den lite mer utrymme att ta plats. Basen förblev ganska kraftfull, vilket gav låten en härligt funkig karaktär, även om vissa säkert föredrar att justera EQ-inställningarna efter egen smak.

Det är också värt att nämna att Acton IV använder en stereokonfiguration i stället för det enklare monoljud som många Bluetooth-högtalare fortfarande använder. Stereobilden är inte den mest imponerande jag har hört, men det är samtidigt fullt förståeligt med tanke på högtalarens storlek. När jag spelade All Along the Watchtower med Jimi Hendrix placerades sången tydligt i vänster kanal samtidigt som slagverken bredde ut sig betydligt mer än jag hade väntat mig. Med LDAC aktiverat imponerades jag dessutom av detaljrikedomen – små nyanser i sången och diskreta slagverksdetaljer återgavs med stor precision.

Min främsta invändning gäller hur Acton IV hanterar riktigt höga volymer. Trots att högtalaren använder samma Dynamic Loudness-teknik som Marshall Kilburn III upplevde jag att ljudet blev något hårdare när volymen passerade omkring 90 procent. Kompressionen blev mer märkbar, diskanten började låta en aning skarp och basen tappade en del av den kontroll som imponerade så mycket vid mer normala ljudnivåer.

Det är visserligen ganska vanligt att högtalare komprimerar ljudet nära maxvolym, men om du vill spela riktigt högt med bibehållen kontroll kan det vara värt att titta på den större Marshall Stanmore IV i stället.

Nu kommer vi till ett område där Marshalls högtalare nästan alltid briljerar: designen. Acton IV ser väldigt lik sin föregångare ut, men det är knappast något negativt. Den har ett stilrent hölje i konstläder, ett elegant högtalargaller och en riktigt snygg kontrollpanel i guldfärg. Den förstärkarinspirerade designen gör att den känns lika mycket som en inredningsdetalj som en högtalare.

Knapparna och reglagen är dessutom mycket responsiva och ger en härlig känsla att använda. Det finns även inbyggda reglage för bas och diskant, så att du snabbt kan justera ljudet utan att behöva öppna appen.

Men den viktigaste frågan återstår förstås: är Marshall Acton IV värd sitt pris?

Låt oss börja med prislappen. Acton IV kostar 3 299 kronor, vilket definitivt inte är billigt. Det placerar den i samma prisklass som högtalare med Wi-Fi-stöd, exempelvis Sonos Play, och modeller som JBL Authentics 200.

Jag tycker att Acton IV levererar ett ljud som absolut motsvarar priset. Den erbjuder kraftfull men samtidigt välkontrollerad bas, ett rent och detaljrikt mellanregister samt en livfull diskant. Den har dessutom gott om kraft och passar utmärkt i mindre eller medelstora rum.

Samtidigt kan avsaknaden av Wi-Fi bli en avgörande nackdel för vissa. För en högtalare som främst är tänkt att användas i hemmet är Wi-Fi ofta den föredragna anslutningen, eftersom den både ger högre ljudkvalitet och en smidigare upplevelse än Bluetooth.

Trots det gör den snygga designen, den välutrustade funktionsuppsättningen och framför allt den imponerande ljudkvaliteten att Acton IV fortfarande är en riktigt bra högtalare för hemmet. Sammantaget rekommenderar jag den varmt till dig som vill ha en kraftfull och stilren högtalare, även om du har begränsat med utrymme.

Om du däremot vill ha något mer portabelt är Marshall Kilburn III ett utmärkt alternativ. Den kostar ungefär lika mycket, men erbjuder dessutom bärhandtag, upp till 50 timmars batteritid och vattentålig konstruktion.

Marshall Acton IV: pris & släppdatum

• Pris: 3 299 kronor
• Lanserad: juli 2026

Marshall Acton IV lanserades i juli 2026, knappt fyra år efter att föregångaren kom ut på marknaden. Den presenterades samtidigt som Marshall Stanmore IV, som i praktiken är en större version av Acton IV.

I Sverige har Marshall Acton IV ett rekommenderat pris på 3 299 kronor.

Marshall Acton IV: specifikationer

Bör du köpa Marshall Acton IV?

Köp den om…

Köp den inte om…

Marshall Acton IV: andra alternativ

Så testade vi Marshall Acton IV

• Testad under flera dagar
• Använd i vårt dedikerade musiktestrum på Future Labs
• Musik strömmades främst via Tidal

Jag testade Marshall Acton IV under flera dagar i vårt dedikerade musiktestrum på Future Labs. Merparten av lyssningen skedde via Tidal och jag använde TechRadars referensspellista, som innehåller musik från en rad olika genrer. Jag spelade också ett stort antal låtar från mitt eget musikbibliotek för att få en bredare bild av högtalarens ljudkvalitet.

Mer generellt har jag testat ljudprodukter för TechRadar i många år. Jag har recenserat allt från trådlösa premiumhörlurar, som Sony 1000X The Collexion, till Dolby Atmos-soundbars som JBL Bar 1300MK2. Jag har dessutom testat fler än 50 Bluetooth-högtalare, däribland flera modeller från Marshall, som Marshall Middleton II och Marshall Kilburn III.

• Läs om hur vi testar produkter på TechRadar
• Först testad i juli 2026

De första sex månaderna av året har varit fantastiska för ljudälskare, med en rad riktigt bra portabla högtalare som täcker i princip alla behov. Här finns öronbedövande festhögtalare som garanterat retar upp grannarna, pyttesmå modeller perfekta för poddar, kompakta högtalare som passar utmärkt i duschen och tåliga följeslagare som fungerar nästan överallt. Vi har testat mängder av dem i våra djupgående recensioner.

Nu när vi har kommit halvvägs genom året har jag valt ut de fem bästa Bluetooth-högtalarna vi har testat hittills under 2026.

Det här är långt ifrån alla modeller som har lanserats i år. Ett exempel är IKEA:s Kallsup, som kostar 59 kronor och är så billig att man nästan kan köpa flera stycken och bygga en liten högtalarpyramid – den testade vi också. Jag har inte heller tagit med stationära trådlösa högtalare som visserligen har Bluetooth men främst är byggda för Wi-Fi. Här ligger fokus helt på portabla modeller.

Mitt urval bygger på våra djupgående tester, prisnivån och hur väl jag tycker att högtalarna passar de flesta användare.

5. Tribit Stormbox Micro 3

• Pris: 799 kronor
• Lanserades: april 2026
• Betyg: 4,5 av 5

Segmentet för prisvärda Bluetooth-högtalare är fullständigt översvämmat av alternativ, men det är svårt att hitta något som slår Tribit Stormbox Micro 3. Den är mycket billig redan till ordinarie pris och säljs dessutom ofta med rabatt jämfört med lanseringspriset på 799 kronor.

Med 24 timmars batteritid, en robust konstruktion och IP68-certifiering för damm- och vattentålighet är det här en högtalare som fungerar nästan överallt. Den enda 48 mm stora högtalarelementet må vara litet, men levererar ett förvånansvärt kraftfullt ljud med imponerande bas för sin kompakta storlek.

Jag gillar verkligen ljudet som Stormbox Micro 3 levererar. Den är en utmärkt allroundhögtalare som fungerar lika bra för musik som för poddar och ljudböcker.

Läs hela vårt test av Tribit Stormbox Micro 3.

4. Marshall Bromley 450

• Pris: 7 999 kronor
• Lanserades: 31 mars 2026
• Betyg: 4 av 5

Marshall Bromley 450 är den något mer sansade modellen i Bromley-serien av festhögtalare. Den är betydligt billigare än sitt betydligt dyrare syskon, men levererar ändå hela 400 W klass D-förstärkning och kan spela i över 40 timmar på en laddning – dock inte vid maximal volym. Med ett rekommenderat pris på 7 999 kronor är det en dyr högtalare, men du får också mycket prestanda för pengarna.

I vårt test av Marshall Bromley 450 lyfte vi särskilt fram dess 360-gradersljud, och möjligheten att parkoppla den med en andra Bromley via Auracast om 400 W mot förmodan inte räcker för att få byggnaden att skaka.

Som någon som har burit åtskilliga Marshall-förstärkare upp och ner för trappor till olika spelningar uppskattar jag dessutom att designen tydligt hämtar inspiration från företagets klassiska gitarrförstärkare och högtalarkabinetter. Precis som många av mina favoritrockband är den lite smått överdriven – och fantastiskt underhållande.

Läs hela vårt test av Marshall Bromley 450.

3. JBL Go 5

• Pris: 599 kronor
• Lanserades: april 2026
• Betyg: 5 av 5

JBL är ett av de mest välkända namnen inom Bluetooth-högtalare och fortsätter att leverera imponerande produkter till riktigt bra priser. Förra årets JBL Flip 7 och JBL Charge 6 hör fortfarande till våra favoriter, och i år har företaget uppdaterat sin minsta modell – JBL Go 5.

Den nya versionen fick högsta betyg i vårt test, där vi kallade den "den bästa lilla Bluetooth-högtalaren".

Med en uteffekt på 4,8 W är det förstås ingen festhögtalare, men den levererar ett förvånansvärt fylligt ljud från sitt lilla format. Lägg därtill snygg kantbelysning samt en tålig och vattentät konstruktion, så får du en av de mest välspelande kompakta högtalarna vi någonsin har testat.

Läs hela vårt test av JBL Go 5.

2. Sonos Play

• Pris: 3 899 kronor
• Lanserades: 31 mars 2026
• Betyg: 4,5 av 5

Hittills har jag fokuserat på högtalare som enbart använder Bluetooth, men nu är det dags för ett portabelt alternativ som också kan ingå i ett multiroom-system via Wi-Fi. Sonos är en av de största aktörerna på det området, och Sonos Play är ett fantastiskt tillskott till företagets sortiment – oavsett om du vill använda den som fristående högtalare, ta med den på resan eller integrera den i ett större Sonos-system.

Den är visserligen lite dyrare än många konkurrenter, men Sonos Play levererar ett kraftfullt och välbalanserat ljud, har utmärkt stöd för streamingtjänster och breda anslutningsmöjligheter, inklusive Hi-Res Audio via Wi-Fi. Dessutom fungerar USB-C-porten som ljudingång, vilket innebär att du med en adapter kan ansluta exempelvis en skivspelare eller någon annan ljudkälla med kabel.

Batteriet räcker i upp till 24 timmar, och när högtalaren inte används står den i ett stilrent laddningsställ. Det gör att den alltid är laddad och redo att följa med – det är bara att lyfta upp den och ge sig iväg.

Läs hela vårt test av Sonos Play.

1. JBL Xtreme 5

• Pris: 3 999 kronor
• Lanserades: april 2026
• Betyg: 5 av 5

Det här monstret får JBL Go 5 att se ut som om den vore byggd för en LEGO-figur. Den robusta, rejäla och öronbedövande högljudda JBL Xtreme 5 är en riktig bjässe som levererar en hypnotiserande bas från sitt förhållandevis stora kabinett. Den är visserligen bara marginellt större än sin föregångare, men ljudet har tagit ett betydligt större kliv framåt.

Som vi skrev i vårt test: "Så här gör man en uppgradering. Den här modellen erbjuder högre effekt, ett ännu mer imponerande ljud, belysning som ger den ett extra lyft rent estetiskt och en ännu tåligare konstruktion än sin föregångare."

Byggkvaliteten imponerar också. Den påminner mig om de gamla Nokia-telefonerna – om du tappade dem var det nästan större risk att marken gick sönder än telefonen.

Med IP68-certifiering för damm- och vattentålighet samt ett batteri som håller festen igång i upp till 28 timmar är JBL Xtreme 5 en fantastisk Bluetooth-högtalare. Om den däremot känns lite väl stor och tung är JBL Charge 6 från 2025 fortfarande ett utmärkt alternativ.

Läs hela vårt test av JBL Xtreme 5.

Här har vi samlat några av våra absoluta favoriter. Samtliga modeller är testade och rekommenderade av TechRadar och representerar några av de bästa portabla Bluetooth-högtalarna du kan köpa just nu.

Vilken modell passar dig bäst? Det beror förstås på hur du tänker använda den.

För vår del är Ultimate Ears Wonderboom 4 fortfarande en av de bästa resekompisarna. Den är ungefär lika stor som en kaffemugg, två högtalare kan parkopplas för stereoljud och den levererar mer än tillräcklig volym för tältplatsen eller picknickbordet, samtidigt som ljudet är välbalanserat och detaljerat.

Om du vill ha något ännu mindre är både Tribit StormBox Micro 3 och den något äldre JBL Go 4 ännu kompaktare och passar perfekt för soloturen. Vill du däremot fylla en större uteplats med musik är Bose SoundLink Flex (2nd Gen) och JBL Flip 7 betydligt kraftfullare alternativ.

En annan modell som sticker ut är JBL Grip, en relativt ny högtalare i JBL:s sortiment. Den lila färgvarianten är dessutom riktigt snygg. Om vi däremot skulle utse den mest stilfulla modellen på listan blir det Bang & Olufsen Beosound Explore. Den ser nästan ut som en exklusiv liten metallburk med inbyggd högtalare och karbinhake – och den är minst lika elegant som den låter.

Behöver du ännu större ljud och gärna en högtalare med axelrem är Tribit StormBox Lava ett riktigt bra alternativ. När vi testade den till ordinarie pris var vi inte helt övertygade om ljudkvaliteten, men sett till dagens pris är den betydligt mer attraktiv.

Och mitt emellan de allra minsta modellerna och de största festhögtalarna hittar vi JBL Flip 7. Den har ungefär samma storlek som en vinflaska och levererar ett ljud som känns imponerande stort i förhållande till formatet. För oss är det fortfarande en av de mest välbalanserade portabla Bluetooth-högtalarna på marknaden.

Bästa billiga Bluetooth-högtalare vi rekommenderar

Även den större HomePod 2 blir dyrare, men där handlar det om en lite mindre höjning på cirka 17 procent. Priset går från cirka 3 900 till 4 200 kronor.

Jag tycker att HomePod 2 klarar den prishöjningen, även om jag förstås hellre hade sett att produkter fortsatte att sjunka i pris med tiden. Den större HomePod-modellen är redan en premiumprodukt och erbjuder fortfarande mycket bra ljud i förhållande till priset.

Däremot tycker jag att den här förändringen är förödande för HomePod mini. Jag testade högtalaren när den lanserades och blev otroligt imponerad av hur stort dynamiskt omfång och hur mycket detaljrikedom den lyckades leverera – inte bara med tanke på priset, utan också med tanke på storleken. Under lång tid använde jag faktiskt ett stereopar som skrivbordshögtalare, trots att jag som ljudredaktör har möjlighet att testa i princip vilka högtalarsystem jag vill.

Därför har jag rekommenderat HomePod mini ända sedan lanseringen och lyft fram den som det bästa budgetalternativet i vår guide över de bästa trådlösa högtalarna. Visst är den, som alla HomePod-modeller, ganska begränsad när det gäller målgruppen – den passar egentligen bara hushåll som redan är djupt inne i Apples ekosystem – men enligt mig har den erbjudit ett värde som varit i en helt egen klass sedan lanseringen. Ja, till och med fem år senare.

Fram till nu.

Problemet är att avståndet till nästa riktigt prisvärda trådlösa högtalare plötsligt har krympt dramatiskt, och den högtalaren är den nyligen lanserade Sonos Era 100 SL.

Sonos-modellen erbjuder betydligt större ljud, fungerar med både Android och iOS, har stöd för alla stora streamingtjänster, Bluetooth, AirPlay och direktstyrning via app. Dessutom kan du ansluta analoga ljudkällor med hjälp av en adapter. Den är helt enkelt betydligt mer mångsidig, men det var lätt att acceptera HomePods begränsningar när den också var betydligt billigare.

I början av veckan skilde det 895 kronor mellan modellerna. Nu är prisskillnaden bara 495 kronor.

Visst är det en något orättvis jämförelse – jag jämför HomePod mini till ordinarie pris med ett rabatterat pris för Sonos-modellen – men samtidigt är den högst relevant, eftersom det är just det valet de flesta faktiskt kommer att ställas inför när de ska köpa en ny högtalare.

Sonos Era 100 SL brukar dessutom ofta säljas till rabatterat pris under årets större kampanjer. HomePod mini har däremot sällan fått några större prissänkningar och när det väl har hänt har det oftast bara rört sig om mindre rabatter.

När den nya prisnivån väl har etablerat sig kommer många därför att stå inför valet mellan en mycket begränsad HomePod mini för 1 695 kronor och en betydligt mer kompetent Sonos Era 100 SL för omkring 2 190 kronor.

Och trots att jag har varit en av HomePod minis största förespråkare sedan den lanserades kan jag helt enkelt inte rekommendera den längre.

JBL har dessutom ett enormt utbud av modeller, så jag tänkte hjälpa till att göra valet lite enklare. Jag har därför valt ut tre JBL-högtalare som jag faktiskt skulle lägga mina egna pengar på – med alternativ för alla budgetar.

Jag har valt en liten och prisvärd modell, ett mellanklassalternativ och en premiumhögtalare som passar perfekt för fester. Det finns verkligen något för alla här. Bara för att en högtalare inte finns med på listan betyder det inte att jag inte tycker om den – det här är helt enkelt de tre modeller jag själv skulle välja just nu.

1. JBL Go 5

Vi börjar med den lilla men kraftfulla JBL Go 5, som jag nyligen testade och gav högsta betyg – fem stjärnor. Enligt mig är Go 5 den bästa lilla högtalaren på marknaden just nu, med klart, precist och välbalanserat ljud, en extremt tålig konstruktion och ett imponerande utbud av funktioner.

Som en så här liten högtalare kan Go 5 förstås inte leverera jordskakande bas, men den spelar smart efter sina styrkor. Basen är snabb och slagkraftig snarare än överdriven och okontrollerad. Mellanregistret är klart och välbalanserat, medan diskanten är detaljrik och tydlig, vilket tillsammans ger ett imponerande ljud för en högtalare i det här formatet.

Här finns dessutom USB-C-ljud för förlustfri uppspelning och EQ-inställningar så att du kan anpassa ljudet efter din egen smak. Go 5 levererar ett fylligare och mer nyanserat ljud än sin föregångare, JBL Go 4, så även om du redan äger den modellen skulle jag faktiskt rekommendera en uppgradering.

Ytterligare en anledning att välja Go 5 framför Go 4 är designen. Den nya modellen har integrerad kantbelysning som gör musikupplevelsen ännu lite trevligare, särskilt i mörkare miljöer där du vill skapa lite extra stämning. Tåligheten har också förbättrats till IP68, vilket innebär att Go 5 är helt dammtät och klarar att ligga på upp till 1,5 meters djup i vatten i upp till 30 minuter – perfekt för stranddagar och poolfester.

Lägg därtill bra batteritid, stöd för Auracast och ett stöttåligt yttre, så är JBL Go 5 verkligen ett komplett paket – om än i ett väldigt litet format. Den kostar dessutom vanligtvis omkring 500 kronor, vilket gör den till ett riktigt fynd.

2. JBL Flip 7

JBL Flip 7 är utan tvekan den mest prisvärda Bluetooth-högtalare jag någonsin har testat. Det är ett djärvt påstående, jag vet.

Anledningen är faktiskt ganska enkel: ljudet den levererar är nästan svårt att tro på – inte bara med tanke på det låga priset, utan också med tanke på hur kompakt högtalaren är. Den femstjärniga Flip 7 är visserligen liten, men levererar ett stort och kraftfullt ljud, med en imponerande bas som verkligen gör avtryck. Samtidigt sker det inte på bekostnad av resten av frekvensregistret. Mellanregistret är nyanserat och detaljrikt, med röster som återges ovanligt tydligt, medan diskanten har en uttrycksfullhet som överträffar förväntningarna.

I övrigt ärver Flip 7 många av Go 5:s bästa egenskaper, som IP68-klassning, USB-C-ljud, Auracast och PlayTime Boost om du behöver lite extra batteritid – även om de ordinarie 14 timmarna räcker långt. Visst saknas den integrerade kantbelysningen här, men ljudkvaliteten och kraften är ett tydligt steg upp. Den maximala uteffekten ligger på 35 W jämfört med Go 5:s mer blygsamma 4,8 W.

Med ett pris på cirka 1 500 kronor levererar Flip 7 redan mer än vad prislappen antyder, men jag har sett den dyka upp på rea många gånger, så håll gärna utkik efter ett riktigt bra erbjudande.

3. JBL Xtreme 5

Sist, men definitivt inte minst, har vi JBL Xtreme 5. Om du har en större budget, vill ha riktigt kraftfullt ljud eller letar efter en högtalare för fester är det här modellen för dig. Den lanserades samtidigt som Go 5, så jag testade även den nyligen. Precis som sin mindre syskonmodell belönades den med högsta betyg – fem stjärnor.

Men vad är det egentligen som gör Xtreme 5 så speciell? Den har förstås alla funktioner jag redan nämnt, som IP68-klassad damm- och vattentålighet, förlustfri uppspelning via kabel och anpassningsbar EQ. Den stora skillnaden märks dock när det kommer till ljudet.

Xtreme 5 har en maximal uteffekt på hela 130 W, vilket innebär att den kan leverera ett närmast enormt ljud, med tung bas, ett drivande och direkt mellanregister samt livfull diskant. Även om den presterar utmärkt över hela frekvensregistret är det framför allt basen som imponerar mest. I mitt test beskrev jag den som "hypnotisk" och under testperioden blev jag gång på gång imponerad av den rena kraften i de lägsta frekvenserna – ett rejält kliv framåt jämfört med JBL Xtreme 4.

Dessutom klarar Xtreme 5 upp till 28 timmars batteritid, har stöd för JBL EasySing Mic för karaoke och, precis som Go 5, anpassningsbar LED-belysning. Om du vill ha den ultimata portabla festhögtalaren behöver du inte leta längre. JBL Xtreme 5 kostar vanligtvis 3 500 kronor, vilket är ett konkurrenskraftigt pris i premiumsegmentet för Bluetooth-högtalare – även om det utan tvekan är en ganska stor investering.

Erbjudandena är exklusiva för Amazon Prime-medlemmar. Om du inte redan är medlem kan du enkelt registrera dig för Amazon Prime via Amazon och få tillgång till rean, samtidigt som du får fördelar som snabbare leveranser, Prime Video och andra medlemsförmåner.

Här nedanför samlar TechRadar-teamet de allra bästa erbjudandena vi hittar under rean och uppdaterar listan löpande med nya fynd. Eftersom Amazon har tusentals produkter på kampanj rekommenderar vi även att du tar en titt på hela utbudet själv för att se om just dina favoritprodukter har fått rabatt.

Oavsett om du letar efter en ny telefon, ett par hörlurar inför semestern eller vill uppgradera hemmet med ny teknik är Prime Day-rean ett bra tillfälle att göra ett fynd.

Bästa Prime Day-deals

Dag 3

Dag 2

Dag 1

• Kolla in alla erbjudanden hos Amazon under Prime Days

Första gången jag verkligen kände bas vibrera genom hela kroppen satt jag i baksätet på en kompis Opel Nova, vars bagageutrymme var fullt av subwoofrar. Sedan kom tjugoårsåldern, då jag spenderade en ansenlig mängd tid alldeles för nära högtalare under vad vi kan kalla min "dubstep-era".

Lyckligtvis var upplevelsen framför JBL Summit Everest en klar uppgradering jämfört med båda dessa minnen, men minst lika påtaglig.

För många är JBL kanske ett varumärke man främst förknippar med de bästa Bluetooth-högtalarna snarare än hi-fi, men företagets historia är djupt rotad i exklusivt hemljud. I år firar JBL dessutom sitt 80-årsjubileum, och lanseringen av dessa högtalare samt den något mindre Summit K2 är en del av firandet.

Det här är faktiskt den femte generationen av Project Everest-högtalare, en serie som sträcker sig över mer än 40 år. Den nya modellen placerar sig högst upp i företagets nu fem modeller starka Summit-serie.

JBL säger att serien representerar de mest "tekniskt avancerade" högtalare företaget någonsin byggt för hemmabruk, och Summit Everest är kronjuvelen. Jag fick veta att utvecklingen tog sex år och att ingenjörerna i princip fick fria händer – ingen budget att förhålla sig till och inga specifika försäljningsargument att fokusera på. Målet var helt enkelt att bygga de bästa högtalarna de kunde.

De hem som dessa högtalare är tänkta för måste dock vara betydligt större än mitt eget. Som namnet antyder är Summit Everest enorma. Med sina 144 centimeter når de nästan upp till en och en halv meters höjd och tar upp golvyta motsvarande minst två traditionella golvhögtalare, kanske ännu mer.

Man bör dessutom tänka noga på placeringen, eftersom de inte direkt är enkla att flytta runt. Varje högtalare väger nämligen hela 237 kilo.

För den som känner till tidigare Everest-modeller ser designen bekant ut. JBL har tydligt valt att behålla familjens visuella DNA. De är inte byggda för den som vill att högtalarna ska smälta in i rummet, trots de mjukt böjda kabinetten och de högblanka ytbehandlingarna.

Det här är högtalare som vill synas. De är utrustade med dubbla 10-tums mellanregister/baselement och dubbla 15-tums baselement som sitter under ett specialutvecklat stort Sonoglass-horn.

Inuti hornet finns ett helt nyutvecklat mellan- och diskantsystem bestående av tre tvåtumskompressionsdrivare med dubbla membran och dubbla motorer, vilket enligt JBL ska leverera nästa nivå av klarhet, detaljrikedom och dynamisk precision.

Med tanke på vad högtalarna är kapabla till finns flera alternativ för förstärkning. De kan användas med enkel kabeldragning, men är snarare tänkta för bi-amping, bi-wiring eller till och med tri-amping och tri-wiring.

Med en lägsta impedans på 2,7 ohm krävs det också rejält med kraft från förstärkarna. Demonstrationen jag deltog i använde elektronik från Mark Levinsons 600-serie, bestående av ett försteg och dubbla monoblock, till ett sammanlagt värde på omkring 1,1 miljoner kronor.

Jag fick höra sex olika låtar under demonstrationen. Först ut var en favorit på hi-fi-mässor när man vill visa upp basprestanda: Geoff Castelluccis version av The Sound of Silence. Trots att jag hört låten otaliga gånger under de två dagarna på High End Vienna hade jag aldrig hört den låta som den gjorde genom Summit Everest.

Kraften, djupet och definitionen i Castelluccis röst var nästan fysiskt påtaglig. Basen sträckte sig hela vägen ner i subbasregistret med en ljudnivå som utan ansträngning fyllde JBL:s stora lyssningsrum utan minsta spår av distorsion. Det känns nästan som att jag fortfarande kan känna de djupa undertonerna vibrera i bröstkorgen.

JBL fortsatte med en annan mässfavorit, Pink Panther av markusphilippe, för att demonstrera den imponerande separationen mellan olika ljudkällor. Samtidigt visade högtalarna upp en mycket naturlig återgivning av både saxofon och kontrabas – två instrument som ofta är svåra att få övertygande ur högtalare.

Mer intima kvinnliga vokaler stod Dominique Fils-Aimés With Birds och Diana Kralls The Girl in the Other Room för. Dessa spår hjälpte Summit Everest att visa upp både djupet och precisionen i ljudbilden.

Den verkligt roliga delen kom dock med The Future is Unknown av Adriatique – ett melodiskt och energiskt technospår som demonstrerade Everest-högtalarnas imponerande kontroll över dynamiken.

Den pulserande basgången levererades med så mycket kraft att det stundtals kändes som om jag bokstavligen skulle skakas ur stolen. Samtidigt var syntharna så fulla av textur att de nästan lät tredimensionella.

Sedan finns förstås den lilla detaljen med priset. Och som väntat är detta inte billigt.

Summit Everest kostar cirka 1,6 miljoner kronor per par. Det innebär att den här nivån av hi-fi är något som de flesta av oss sannolikt bara kommer att få uppleva i demonstrationsrum.

Men det är helt okej.

Det finns gott om fantastiska ljudprodukter för betydligt mer realistiska budgetar. Samtidigt är det alltid inspirerande att bli påmind om vad som faktiskt är möjligt när budgetbegränsningarna lämnas kvar längst ner vid bergets fot.

Det här var verkligen en upplevelse utöver det vanliga.

Efter att ha lyssnat på Canvas L på High End Vienna 2026, en av världens största hi-fi-mässor, är min skepticism dock borta. Andra tillverkare har visserligen byggt fantastiskt välljudande högtalare i soundbar-format tidigare, men Canvas L är imponerande även i det sammanhanget.

Den försöker inte vara som soundbars som använder 50 element för att skapa ett enormt ljudfält med Dolby Atmos-effekter i alla riktningar. Det blir tydligt så fort man tittar på högtalarkonfigurationen att detta i grunden är en traditionell stereohögtalare – bara ompaketerad i ett format som liknar en soundbar och som placeras under en TV.

På varje sida av soundbaren sitter en 29 mm ringradiatordiskant från SB Acoustics, ett specialutvecklat 4-tums mellanregister från Scan-Speak och en 8-tums bas från Scan-Speak. Basen kompletteras dessutom av en matchande 8-tums passiv radiator.

Det handlar alltså om ett ganska klassiskt trevägssystem (plus radiator), förklätt på ett smart sätt. Konstruktionen kräver en robust intern förstärkning och kabinettet ser betydligt mer ut som något från hi-fi-världen än en traditionell soundbar. Storleken gör också att den är avsedd att monteras bakom TV:n snarare än att stå på en möbel.

Även om detta i praktiken är ett par golvhögtalare i horisontellt format har all förstärkning byggts in i enheten, och den erbjuder hela 1 500 W toppeffekt. Mer specifikt handlar det om 300 W per baselement, 200 W per mellanregister och 50 W per diskant, allt drivet av klass D-förstärkning.

Canvas Hifi anger frekvensomfånget till imponerande 25 Hz–40 kHz. Och det leder mig till den mest intressanta delen: hur den faktiskt låter.

Låt oss börja med att jag utan problem kan tro på de där frekvenssiffrorna. Basen är nämligen otroligt djup och känns fysiskt i magen på ett sätt som få soundbars kan matcha.

Det låga registret är härligt fylligt och ger musiken en tyngd som gör den lätt att dras med i. Samtidigt kan den leverera riktigt brutala slag när materialet kräver det.

Jag upplevde en lätt tendens till svullnad allra längst ner i basregistret, vilket inte vore särskilt förvånande med tanke på de stora passiva radiatorerna. Samtidigt kan det lika gärna ha berott på de provisoriska lyssningsrummen som ofta används på mässor.

Även om det skulle vara en del av högtalarens ljudkaraktär hade jag ändå haft svårt att klaga om målet är ett kraftfullt system utan separat subwoofer. Den behöver helt enkelt ingen subwoofer och hade inga problem att sprida basen genom hela rummet.

Kraften märks inte bara i basen. Canvas L fyller utan ansträngning hela rummet framför mig med ett ljud som är rikt på detaljer och textur samtidigt som den återger sångröster med imponerande realism.

Den är dynamisk, engagerande och rytmiskt träffsäker på ett sätt som ger musiken en enorm energi. Jag hade utan problem kunnat sitta kvar resten av mässdagen och bara lyssnat.

Jag har pratat mycket om kraften eftersom det är det som sticker ut mest. Men samtidigt kan den vara förvånansvärt återhållsam när det behövs. Det gör att den verkligen känns som en premiumlösning i hi-fi-klassen snarare än bara en ovanligt kraftfull soundbar.

Det som framför allt fastnade hos mig var hur stabila och tredimensionella instrumenten känns, även utan den fullständiga separation man normalt får från ett traditionellt stereosystem.

Det finns dock något som är viktigt att nämna: jag fick bara höra den med musik. I slutändan är detta fortfarande en soundbar och hur väl den fungerar med film är minst lika viktigt. Jag tvivlar inte på att den klarar de dynamiska svängningarna i ett filmspår utan problem, men jag skulle vilja höra den med dialog innan jag drar några definitiva slutsatser.

Sedan har vi priset. Canvas L väntas börja på 5 999 dollar för grundmodellen, inklusive fästen för att montera den direkt på TV:n. Den fungerar även som TV-stativ och levereras naturligtvis med en frontpanel för högtalaren.

Det motsvarar ungefär 60 000 kronor och gäller den minsta modellen. Högtalarkomponenterna är desamma i de större storlekarna, men frontpanelen och monteringslösningarna anpassas efter TV:n.

Men här är det som gör prisdiskussionen intressant: att nå ner till 25 Hz utan en dedikerad subwoofer är extremt ovanligt.

Jag tittade på traditionella stereohögtalare som kan matcha det och då hamnar man på modeller som Monitor Audio Gold 500 6G, som kostar ungefär lika mycket utan inbyggd förstärkning, eller Bowers & Wilkins 803 D4 som kostar omkring 290 000 kronor.

Så sett ur det perspektivet är Canvas L nästan ett fynd.

Majority Move M4 är en enorm Bluetooth-högtalare med en kraftfull uteffekt på 70 W, en robust design och generös batteritid, vilket gör att den påminner starkt om JBL Xtreme-serie.

Ja, det är tydligt att det Cambridge-baserade ljudmärket siktar in sig på JBL med sina Move-högtalare – och modellen jag testade är den mest kraftfulla i serien. Men kan Majority verkligen konkurrera med JBL med den här lanseringen? Här är vad jag tycker efter många timmars lyssnande med Majority Move M4.

På pappret har Majority Move M4 mycket av det man förväntar sig av de bästa Bluetooth-högtalarna. Den har Bluetooth 6.0 för anslutning med lång räckvidd, IP67-klassning som skyddar mot damm och vatten så att den klarar ett ordentligt dopp under ytan, samt hög uteffekt för att pumpa ut musik på fester och sammankomster.

Men den här modellen har svårt att hänga med konkurrenterna på flera områden. Och framför allt märks det i ljudkvaliteten.

Jag började utvärdera M4 ljud genom att spela What a Day av KOLTER. Den här houselåten lät inte alls som jag hade hoppats – jag slogs direkt av hur komprimerat ljudet var, med burkiga slagverk som lät påfrestande även vid måttliga volymnivåer. Basen saknade dessutom den pondus och slagkraft jag var ute efter, och det lägre registret började låta förvrängt vid högre volymer.

Det var en liknande historia med I'll Be Your av RUZE. Basen saknade dynamik, vilket gjorde att låtens dropp kändes antiklimaktiska. Mellanregistret lät inte heller särskilt väl separerat eller fylligt, och spåret saknade helt enkelt den kropp och energi som krävs för att återge dess spänning och livfullhet.

Inte ens med ett mer avskalat spår som 78 Rotações av Jards Macalé blev jag särskilt förtjust i M4. Den hanterade visserligen den mindre krävande karaktären hos låten bättre, med relativt tydliga röster och tillräckligt god balans genom frekvensregistret. Men de akustiska gitarrernas klang var varken särskilt korrekt eller uttrycksfull, och de finare detaljerna lyckades inte fånga min uppmärksamhet.

Även om M4 kan spela relativt högt, delvis tack vare uteffekten på 70 W, låter den ofta mer skrikig än kontrollerad och slagkraftig. Basen saknar den dynamik och drivkraft man kan förvänta sig, och med en komprimerad diskant som ibland drar åt det hårda hållet har den här högtalaren svårt att konkurrera rent ljudmässigt.

Jag upplevde ett mediokert ljud både vid Bluetooth-streaming och när jag använde en trådbunden anslutning via en 3,5 mm-kabel. Du kan även använda högtalaren tillsammans med ett USB-minne eller ett microSD-kort om du föredrar det. Båda dessa lyssningsalternativ är visserligen ganska nischade, men de finns där.

Det finns några mer intressanta funktioner ombord, däribland anpassningsbar RGB-belysning. Du kan trycka på ljusknappen på högtalaren och anpassa färger och mönster efter eget tycke. Även om jag föredrar den mer stilrena belysningen hos JBL Xtreme 5 ser det helt okej ut här. Du kan dessutom stänga av belysningen om du vill spara batteri.

På tal om batteritid får du imponerande 30 timmars användning, vilket är bättre än hos budgetalternativ som Tribit Stormbox Lava. Bland övriga funktioner finns inbyggd mikrofon för handsfree-samtal samt möjlighet att para ihop flera högtalare samtidigt – även om jag personligen inte är säker på varför någon skulle vilja ha två av dessa.

Den största svagheten på funktionssidan är dock att M4 saknar en tillhörande app. Det innebär att det inte finns några EQ-inställningar (ett stort minus) och inget sätt att justera belysning eller andra användbara inställningar på distans. Det här är numera en självklar funktion hos många Bluetooth-högtalare, så det var en besvikelse att se.

Innan vi avrundar vill jag prata lite om designen. Den här högtalaren är definitivt inspirerad av JBL Xtreme 4, med sin nästan cylindriska form, tygklädda utsida och gummerade knappar. Men den känns som ett betydligt mindre tilltalande alternativ. Jag var inget fan av det något rangliga handtaget, den blågrå färgsättningen eller de billigt utseende passiva radiatorerna på sidorna. Den typen av saker är förstås subjektiva, men M4 design föll mig inte alls i smaken.

Med det sagt känns högtalaren förhållandevis tålig, och IP67-klassningen innebär att den är väl skyddad mot damm och dessutom kan sänkas ned i upp till en meter djupt vatten i så länge som 30 minuter, vilket är en mycket bra nivå av skydd.

Okej, Majority Move M4 är knappast den dyraste modellen på marknaden. Den har ett pris cirka 1 400 kronor. Men konkurrenter som Tribit Stormbox Lava går att köpa billigare och även om den modellen kan vara lite väl tung på basen låter den utan tvekan bättre än den här högtalaren från Majority. JBL Xtreme 4 går dessutom regelbundet att hitta på rea för omkring 2 000-2 500 kronor, och även om det är en märkbar prisskillnad är kvalitetslyftet enormt.

Skulle jag rekommendera Majority Move M4? Tyvärr är svaret nej. Trots sin relativt robusta konstruktion och imponerande batteritid levererar den ett svagt och oförfinat ljud som saknar energi i basen och kontroll i diskanten. Det finns en genomgående komprimerad ljudkaraktär här, vilket gör att dina favoritlåtar helt enkelt inte låter så bra som de skulle kunna göra. Istället skulle jag rekommendera att du slår till på en JBL Xtreme 4 när den är på rea, om det är den här typen av högtalarstorlek du är ute efter – och om den passar den budget du har avsatt.

Majority Move M4: pris & släppdatum

• Svenskt pris på cirka 1 400 kronor
• Lanserades i januari 2026
• Budgetvänligt alternativ till JBL Xtreme-serien

Majority Move M4 lanserades i januari 2026 och kostar cirka 1 400 kronor, vilket gör den betydligt billigare än konkurrenter som JBL Xtreme-serie. Trots att den är den största modellen i Move-familjen är den fortfarande ett förhållandevis budgetvänligt alternativ.

Majority Move M4: specifikationer

Bör du köpa Majority Move M4?

Köp den om...

Köp den inte om...

Majority Move M4: andra alternativ

Så testade vi Majority Move M4

• Testade högtalaren under en veckas tid
• Streamade främst musik via Tidal
• Jämförde med konkurrenter i samma storleksklass

Jag tillbringade många timmar med att testa Majority Move M4 under loppet av en vecka och utvärderade den i vårt dedikerade musiktestrum på Future Labs.

För det mesta streamade jag musik via Tidal, men jag använde även Spotify då och då. Till att börja med gick jag igenom låtar från TechRadars referensspellista, som innehåller musik från en mängd olika genrer, men jag såg också till att lyssna på ett stort antal spår från mitt eget musikbibliotek.

Mer generellt har jag tillbringat flera år med att testa ljudprodukter här på TechRadar, däribland ett stort antal portabla högtalare – jag har till och med sammanställt vår guide över de allra bästa Bluetooth-högtalarna. Jag jämförde Move M4 med konkurrenter som JBL Xtreme 4 och Tribit Stormbox Lava, vilka jag själv har testat, så jag visste exakt hur Majoritys högtalare stod sig mot konkurrensen.

• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar
• Först testad i juni 2026

Fabriken ligger i staden Shirakawa, ungefär en timmes resa med Shinkansen från Tokyo, där körsbärsblommorna fortfarande dröjde sig kvar trots att vårprakten i Tokyos parker till stor del redan hade försvunnit.

Att se produktionslinjerna och testprocesserna för de olika hi-fi-modellerna var intressant, men jag har besökt många AV-fabriker genom åren och när man väl har sett fyra stycken har man i stort sett sett dem alla.

Men rundturen inkluderade också ett längre besök i fabrikens hemmabiobaserade lyssningsrum – och det är utan tvekan en av de mest imponerande installationer jag någonsin har upplevt. Rummet byggdes redan 1983 för att utveckla och testa den första Marantz AV-receivern inför dess lansering 1985.

Det finns subtila tecken på rummets ålder – den massiva dörren har en tydlig känsla av 70-talets infrastruktur – men Marantz-receivern som stod i centrum för demonstrationen var tveklöst modern.

AVC A1H är företagets första modell som kan hantera 9.4.6-kanaler, med stöd för i princip alla spatiala ljudformat man kan tänka sig.

Och just 9.4.6-kanaler är exakt vad rummets högtalarsystem erbjuder – i form av åtta Bowers & Wilkins 801 D4-högtalare tillsammans med en HTM81 D4-centerhögtalare, fyra ASW-subwoofrar diskret placerade längs rummets kanter och sex högtalare monterade i taket. Bara högtalarna uppgår till ett värde på omkring 250 000 dollar.

Dessa kompletterades av en Sony VPL-VW535 4K-projektor för bildåtergivningen och en Oppo UDP-205 4K Blu-ray-spelare som källa. Och ja – det är ännu en påminnelse om att den modellen utan tvekan aldrig riktigt har överträffats, trots att den slutade tillverkas för snart ett decennium sedan.

Jag slog mig ner på sweet spot-platserna mitt i rummet. Enligt Denons och Marantz ingenjörer befann de sig ungefär 3,7 meter från centerhögtalaren och cirka 3 meter från de bakre högtalarna. Det följer inte riktigt de liksidiga avståndsrekommendationer Dolby förespråkar för Atmos, men jag tänker inte argumentera med människorna som faktiskt har designat installationen.

Jag fick bland annat höra Jacksons konsert för första gången. Det första som slog mig var hur totalt ljudet verkade frikopplat från själva utrustningen – på bästa möjliga sätt.

Ljudbilden är så expansiv och uttrycksfull att det känns som om det inte finns något kanalsystem över huvud taget – det platonska idealet av Dolby Atmos spatiala ljud.

Ljudet är fantastiskt sammanhängande från topp till botten och verkar alltid ha ytterligare en växel att lägga i när det behövs för att förstärka den resonanta basen i ett akustiskt instrument, när Lady Gagas röst lyfts fram ur mixen eller när varje gitarrsträng plötsligt får extra tydlighet. Och varje gång systemet växlar upp sker det med en helt sömlös övergång.

Systemet känns som om det har obegränsat med kraft, men samtidigt som om det knappt anstränger sig. Det finns inget av den påträngande och aggressiva karaktär man ofta får från soundbars eller mer kompakta lösningar. Det är bara naturligt explosivt.

Näst på tur stod öppningsscenen i Unbroken, där man kastas rakt in i ett luftslag under andra världskriget – och specifikt in i upplevelsen ombord på ett bombplan.

Här finns en imponerande precision i både placering och skala på ljudeffekterna. Propellrarna får luften att vibrera, skyttarnas säten surrar och små beslag och detaljer skramlar. Men de känns aldrig artificiellt framhävda – de bara existerar naturligt i ljudmixen.

Luftvärnseld och explosioner är nervkittlande dynamiska och kastar sig genom ljudlandskapet från fram- till bakkant medan cockpitens metall peppras av splitter. Det är inte en enda sprakande effekt, utan en tydlig våg av extremt snabba rörelser i tre dimensioner.

Kulsprutorna avfyras hörbart strax ovanför duken och patronhylsorna rasslar nedåt genom vår "sittplats". När ljuddesignen återges med sådan precision förstår man plötsligt mer av själva fordonets konstruktion.

Därefter stod Gravity på schemat – filmen som Denons och Marantz team beskrev som sitt självklara val för ett "AVR-stresstest". Scenen där Ryan Stone återinträder i atmosfären pressar samtliga kanaler, inklusive basen, oavbrutet under flera minuter. Enligt teamet är det i princip den mest krävande filmscenen som finns.

Med det i åtanke var det som imponerade mest på mig hur systemet, trots allt dån och skakande kaos runt omkring mig, samtidigt hanterade körsången i filmmusiken med sådan finess.

Det är mjukt och raffinerat, samtidigt som det är brutalt och skoningslöst – allt i exakt samma ögonblick.

Positionseffekterna virvlar runt kroppen, alarmen skär genom ljudbilden med sina egna individuella uttryck av panik och exploderande vrakdelar lyckas vara både kaotiska och samtidigt exakt placerade i ljudfältet.

Det är ett fullständigt ljudmässigt kaos, men systemet klipper aldrig, komprimerar aldrig och låter aldrig de olika delarna slå ut varandra. Man blir helt fångad i filmens mest nervpirrande ögonblick. Det här är immersion på högsta nivå.

För att ge oss en lite mjukare återhämtning avslutade vi med A Complete Unknown.

När Dylan och Joan Baez framför sitt privat laddade framträdande på folkmusikfestivalen återskapas den omgivande ljudmiljön på ett fantastiskt sätt – ironiskt nog genom att perfekt efterlikna ljudsignaturen från ett mindre exakt högtalarsystem.

Låten bjuder på underbart tydliga gitarranslag och total rytmisk kontroll i det lågmälda arrangemanget. Systemet kan blåsa upp publikens sorl i bakgrunden samtidigt som de mjuka, lätt distade sångerna i förgrunden behåller sin intimitet och balans, utan att de mer intensiva ljuden tar över.

Min demonstrationsrunda i det här lyssningsrummet var den sortens upplevelse som förstör en för enklare hemmabiolösningar.

Som tur är räddas jag från mig själv av det faktum att jag inte har den disponibla inkomsten som krävs för att lägga motsvarande en kvarts miljon dollar på högtalare – innan man ens börjar räkna in övrig utrustning, för att inte tala om kostnaden för att bygga ett rum värdigt att hysa alltihop.

Men om du någon gång skulle råka få ett rejält arv och älskar film, kan jag komma på betydligt sämre sätt att spendera pengarna på.

Ett av dessa företag på mässan 2026 var GSS, som visade upp ett nytt baselement kallat Model S1. Det är en mycket tunn transducer, endast 62,5 mm hög och 299 mm bred, och den kan arbeta i en låda med en volym på bara 1,75 liter.

Det innebär att man kan placera två av dem i en kraftutjämnande konfiguration i en sluten låda som mäter ungefär 65 mm i höjd, 310 mm i bredd och 200 mm i djup – och det var precis en sådan lösning jag fick lyssna på under mässan.

Jag återkommer till själva lyssningsupplevelsen om en stund, men den korta versionen är att den här lilla lådan låter som en betydligt större subwoofer. GSS Audio säger specifikt att systemet kan leverera bas motsvarande något som är sex gånger större.

Det finns inget exakt sätt att säga vad den motsvarar, eftersom olika elementkonstruktioner varierar, men det enklaste sättet att tänka på det är så här: det är en 8- eller 10-tumssubwoofer inklämd i en låda stor som en tjock inbunden bok.

Tricket ligger i slaglängden – alltså hur långt membranet kan röra sig framåt och bakåt. I den här transducern kan det röra sig 17 mm åt varje håll, vilket ger en total rörelse på 34 mm. Det är så den kan flytta tillräckligt mycket luft för att matcha betydligt större element.

Membranet är dessutom avancerat utformat för att möjliggöra detta – det är fullt av åsar och spiralformade mönster. Vi har sett liknande lösningar i flera smarta baselement tidigare. Det handlar i grunden om att hantera elementets yta på ett sätt som gör att det kan röra sig så långt samtidigt som prestandan förblir jämn genom hela rörelseomfånget.

GSS Audio säger också att företaget har tillfört lite extra magi i både magnetkonfigurationen och spindeln – upphängningssystemet som håller magneten på plats samtidigt som den rör sig.

Nog med försnack – låt oss prata om hur det faktiskt lät. GSS hade ställt upp två av sina små lådor, där varje låda innehöll dubbla element. Var och en var kopplad till en tvåvägs studiomonitor från Neumann, vilket gav en stereouppsättning med dubbla doser bas.

Lådorna levererade en fullständigt dånande bas som kunde slå till i överkroppen på precis det sätt som riktigt bra djupbas ska kunna göra – om man vill det. Men den var också otroligt kontrollerad: kraftfull men stram som en trumma.

Det som verkligen stack ut för mig var den djupa subbasen. Den försökte inte artificiellt pressa ner frekvenserna så långt att det blev obehagligt. Jag satte på Sugar Kingdom av Nikki Nair, en låt som dåliga baselement verkligen kan förstöra, men här hade jag kunnat leva kvar i subbasen och bara gunga med.

Det är också värt att notera att det här nästan var en närfältsmiljö. Jag satt inte riktigt vid skrivbordsavstånd från Neumann-högtalarna, men jag var betydligt närmare än i ett traditionellt lyssningsrum eller hemmabio. Baslådorna presterade fantastiskt bra i den typen av uppställning – vilket inte alls är hur jag normalt skulle tänka mig att använda en större subwoofer.

Även om GSS demonstrerade tekniken tillsammans med musik och stereohögtalare verkar företaget framför allt se den största potentialen i produkter där man vill ha kraftfull bas men har ont om utrymme.

I montern visades prototyper av en soundbar med två Model S1-element samt en väggmonterad högtalare med hela fyra (!) sådana element. Den senare är en fascinerande idé för hemmabio, där surroundhögtalarna samtidigt fungerar som ett distribuerat subwoofersystem och därmed sparar både plats och kabeldragning.

Jag fick aldrig höra dessa lösningar i praktiken och vet inte när vi kan få se faktiska produkter på marknaden. GSS berättade dock att företaget redan har samarbetspartners som planerar att använda tekniken – även om man förstås inte ville avslöja vilka de är.

Jag kan knappt vänta på att få testa en riktig produkt med den här tekniken inbyggd, för jag tror att den kan bli en total gamechanger för kraftfull bas i små utrymmen.

GSS Model S1 är dessutom bara det senaste exemplet på den imponerande utveckling vi har sett inom kompakta subwooferlösningar de senaste åren – ett område där innovationstakten verkligen är hög.

För inte så länge sedan blev vi exempelvis hänförda av basen i den trådlösa högtalaren Brane X, vars kompakta "äkta" subwoofer använder ett smart magnetsystem för att lösa luftkompressionsproblemen som små subwoofers ofta lider av.

Sedan finns Sonos Sound Motion-teknik, som används i Sonos Arc Ultra. Sound Motion gjorde det möjligt för Sonos att ersätta en uppsättning dedikerade baselement med ett enda element som arbetar i två riktningar samtidigt och därmed fungerar som sitt eget kraftutjämnande system. Du kan läsa min intervju med Sonos om utvecklingen av Sound Motion här.

Allt som har en uppkopplad komponent kommer förr eller senare att förlora den. Nedstängningar av servrar har tidigare drabbat allt från multiplayer-spel till den kortlivade musikplattformen PlaysForSure och nu är det Sonys produkters tur.

Precis som Bose tidigare i år stänger Sony ner servrarna för vissa av sina ljud- och bildprodukter. Men till skillnad från Bose, som gjorde stora ansträngningar för att låta användarna behålla så mycket funktionalitet som möjligt, kommer Sonys enheter att förlora flera centrala funktioner till följd av beslutet.

Förändringarna sker inte omedelbart – de börjar gälla först den 17 november 2026 – men de omfattar ett stort antal modeller, däribland AV-receivrar, Blu-ray-spelare, högtalare och soundbars. Den fullständiga listan över berörda produkter finns på Sonys hemsida, men vi har också inkluderat den längst ner i den här artikeln.

Vad Bose gjorde – och vad Sony inte gör

Tidigare i år avslutade Bose det uppkopplade stödet för sina SoundTouch-högtalare, som först introducerades 2013. Högtalarna fortsatte dock att fungera fullt ut, och även om Boses egen SoundTouch-streaming stängdes ner fortsatte både AirPlay och Spotify Connect att fungera.

Sonys förändringar är betydligt mer omfattande. Från och med november kommer följande tjänster inte längre att vara tillgängliga på de berörda enheterna:

• Amazon Prime Video
• Google Cast
• Netflix
• Pandora
• Slacker Radio
• Spotify
• Vudu

Sony förklarar att: "Åtkomst till nätverkstjänster som stöds kommer inte längre att vara tillgänglig på berörda modeller och eventuella nedladdade nätverkstjänster kanske inte längre går att använda på de berörda modellerna ... vi ber om ursäkt för eventuella besvär och uppskattar er förståelse."

Även om de flesta av de berörda modellerna har några år på nacken handlar det om ett stort antal produkter: nio soundbars, 16 AV-receivrar, 17 Blu-ray-spelare, flera Blu-ray-hemmabiosystem och fem uppsättningar trådlösa högtalare. Det innebär att nedstängningen sannolikt kommer att påverka ganska många användare.

Vilka Sony-produkter påverkas av nedstängningen 2026?

Ljudsystem och mikrosystem

• CMT-MX700NI
• HAP-S1
• HAP-Z1ES
• MAP-S1
• NAC-SV10

AV-receivrar

• STR-DA1800
• STR-DA2800ES
• STR-DA3700ES
• STR-DA5700ES
• STR-DA5800ES
• STR-DN1020
• STR-DN1030
• STR-DN1040
• STR-DN1050
• STR-DN1060
• STR-DN1070
• STR-DN1080
• STR-DN840
• STR-DN850
• STR-DN860
• STR-ZA810ES

Blu-ray-spelare

• BDP-BX18
• BDP-BX37
• BDP-BX38
• BDP-BX57
• BDP-N460
• BDP-S185
• BDP-S270
• BDP-S280
• BDP-S370
• BDP-S380
• BDP-S390
• BDP-S470
• BDP-S480
• BDP-S570
• BDP-S580
• BDP-S770
• BDP-S780

Blu-ray-hemmabiosystem

• BDV-E280
• BDV-E370
• BDV-E470
• BDV-E570
• BDV-E580
• BDV-E770W
• BDV-E780W
• BDV-E870
• BDV-E880
• BDV-F7
• BDV-HZ970
• BDV-IZ1000W
• BDV-L600
• BDV-T28
• BDV-T57
• BDV-T58

Mediaspelare

• FMP-X10
• SMP-N100
• SMP-N200

Soundbars

• HT-CT790
• HT-CT800
• HT-NT3
• HT-NT5
• HT-RT5
• HT-ST5000
• HT-ST9
• HT-XT2
• HT-XT3

Trådlösa högtalare

• SA-NS310
• SA-NS410
• SA-NS500
• SA-NS510
• SRS-X7

JBL Xtreme 5 är här och den är större, tyngre och helt enkelt bättre än modellen den ersätter. Den här Bluetooth-högtalaren för festbruk tillhör den större delen av JBL:s portabla sortiment och erbjuder hela 130 W uteffekt, en vikt på 2,9 kg och ett pris som speglar dess ambitioner. Samtidigt känns det verkligen som att den är värd varenda krona.

Varför? Först och främst måste vi prata om ljudet. Xtreme 5 är ett monster, med mullrande, nästan markskakande bas som sträcker sig otroligt djupt samtidigt som den behåller kontroll och klarhet. Jag blev imponerad av hur fyllig och kraftfull basen är, utan att det sker på bekostnad av det detaljerade mellanregistret eller de uttrycksfulla diskanttonerna.

Det känns verkligen som att Xtreme 5 är ett betydande ljudmässigt lyft jämfört med föregångaren. Precis som de bästa Bluetooth-högtalarna hanterar den i princip alla musikgenrer jag kastar på den utan problem. Den kan dessutom spela högre än JBL Xtreme 4 tack vare den ökade uteffekten, även om den behöver vara ansluten till vägguttaget för att nå sin absoluta maxnivå.

Mer kraft innebär också större format. Den här modellen är både tyngre och bredare än Xtreme 4. För vissa kan den kännas lite klumpig, men den medföljande axelremmen gör den fortfarande relativt enkel att bära med sig.

En av sakerna jag verkligen uppskattar med Xtreme 5 är hur imponerande tålig den är. Konstruktionen håller mycket hög kvalitet, den är stöttålig och har dessutom IP68-klassning mot damm och vatten, vilket innebär att den utan problem klarar ett dopp i poolen.

Men den är inte bara praktisk, den är också snygg. Framför allt tack vare den nya kantbelysningen som kan anpassas helt via JBL Portable-appen. Om du vill kan du stänga av belysningen för att spara batteri. Batteritiden ligger på samma nivå som hos Xtreme 4 med upp till 24 timmar, men kan förlängas till 28 timmar med PlayTime Boost aktiverat.

Även när det gäller funktioner levererar Xtreme 5. Du får ljudöverföring via USB-C för förlustfri uppspelning, Auracast för parkoppling med flera högtalare, anpassningsbar EQ och en följeslagarapp som är mycket enkel att använda.

I slutändan känns det här som ett komplett paket. Visst är den dyr, men kostnaden för Xtreme 5 känns fullt motiverad i förhållande till vad den erbjuder och hur den står sig mot konkurrenterna. Om du vill ha en högtalare som verkligen kan få igång festen med kompromisslöst och kraftfullt ljud är detta utan tvekan min främsta rekommendation.

JBL Xtreme 5: pris & tillgänglighet

• Pris 3 690 kronor
• Lanserades i april 2026

JBL Xtreme 5 lanserades i april 2026, ungefär två år efter sin föregångare JBL Xtreme 4. Den kostar runt 3 690 kronor och finns tillgänglig i flera färger, däribland svart, blå och kamouflage.

JBL Xtreme 5: specifikationer

JBL Xtreme 5: funktioner

• Anpassningsbar EQ och belysning
• Upp till 24 timmars batteritid (28 timmar med PlayTime Boost)
• USB-C-ljudöverföring för högupplöst ljud

Xtreme 5 är en mycket flexibel Bluetooth-högtalare som kan anpassas efter dina egna preferenser.

Du får många av de funktioner vi förväntar oss från en modern premiumhögtalare: multipoint-anslutning, snabb parkoppling och Auracast för anslutning till flera högtalare samtidigt. Men det finns ännu mer att upptäcka i JBL Portable-appen.

Via den enkla men effektiva följeslagarappen kan du välja mellan flera färdiga EQ-profiler eller skapa en egen med den sjubands-EQ som finns tillgänglig. Du kan även aktivera PlayTime Boost för längre batteritid och anpassa högtalarens kantbelysning.

Belysningen är ny på Xtreme 5 och ser enligt mig riktigt bra ut. Dessutom är den mycket anpassningsbar. Du kan välja mellan flera olika effekter, exempelvis Bounce, Loop och Trim, som är roliga att experimentera med. Till skillnad från mindre modeller som JBL Go 5 kan du dessutom ändra färgen på belysningen, vilket gör Xtreme 5 ännu mer personlig.

Precis som många av JBL:s nyare högtalare har Xtreme 5 stöd för ljudöverföring via USB-C, vilket innebär att du kan lyssna på högupplöst ljud även när du är på språng. Det är bara att hålla inne uppspelningsknappen, ansluta din enhet via USB-C och börja lyssna.

USB-C-porten har dessutom flera användningsområden. Förutom att användas för att ladda högtalaren kan den även fungera som powerbank för externa enheter. Det är perfekt om du behöver ladda telefonen när du är ute. JBL skickar dessutom med en USB-C-väggladdare i kartongen, något som inte alla konkurrenter gör.

På tal om laddning lär många undra över batteritiden. Xtreme 5 har god uthållighet och klarar normalt omkring 24 timmars användning. Med PlayTime Boost aktiverat – ett läge som prioriterar batteritid framför ljudkvalitet – kan den nå upp till 28 timmar. Det är samma batteritid som hos Xtreme 4, vilket är förståeligt med tanke på den högre uteffekten. Samtidigt finns det konkurrenter, exempelvis Marshall Kilburn III, som kan erbjuda upp till 50 timmars batteritid.

En annan rolig funktion är stöd för JBL EasySing Mic, vilket gör det möjligt att använda högtalaren för karaoke var du än befinner dig. Mikrofonerna säljs dock separat.

Den enda funktion jag egentligen saknar på Xtreme 5 är en inbyggd mikrofon för handsfree-samtal. Det är visserligen vanligt att dagens Bluetooth-högtalare saknar detta, och det är knappast någon avgörande nackdel enligt oss på TechRadar, men det är ändå värt att känna till om du hade tänkt använda högtalaren som högtalartelefon – för det går inte med Xtreme 5.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

JBL Xtreme 5: ljudkvalitet

• Hypnotiserande och fyllig bas
• Detaljerat mellanregister och energisk diskant
• Otroligt kraftfull, även jämfört med föregångaren

När jag lyssnade på Max Chapmans remix av I’ll Be Your av Ruze var det en sak som fångade min uppmärksamhet direkt ur kartongen: basen. När jag testade Xtreme 4 för ett par år sedan kände jag aldrig riktigt att basen grep tag i mig på det sätt jag hade hoppats, men det problemet existerar inte hos uppföljaren.

Dynamiken och djupet i de lägre frekvenserna var omedelbart slående. Basen är kraftfull, kontrollerad och målmedveten, vilket skapar en mycket energisk och uppslukande lyssningsupplevelse. Samma sak gällde med house-låtar som Feel Da Vibe av Soul Mass Transit System, där basutsträckningen var imponerande. Om du vill ha ren, fyllig och kraftfull bas blir det svårt att hitta något som överträffar Xtreme 5.

Lyckligtvis sker detta aldrig på bekostnad av resten av frekvensregistret. Mellanregistret är fylligt och välbalanserat. När jag lyssnade på Black Eye av Allie X blev jag förvånad över hur naturliga och detaljrika rösterna lät, trots att den kraftfulla basen ständigt fanns närvarande i bakgrunden. Det här gällde dessutom via en vanlig AAC-anslutning. Trots att varken aptX eller LDAC stöds lyckas JBL:s partyhögtalare ändå leverera imponerande detaljrikedom.

I mer avskalade låtar, som Desafinado av Stan Getz och João Gilberto, lät sången varm och texturrik med utmärkt tonalitet och artikulation – faktiskt ännu bättre än på den redan mycket bra Xtreme 4. Visst var basen något framträdande för en sådan låt, men det löste jag snabbt genom att växla till min sparade EQ-profil och hitta en bättre balans.

Xtreme 5 hanterar även diskanten mycket väl. När jag lyssnade på Lewis Taylors Paradise via USB-C lät slagverksdetaljerna livliga och energiska utan att bli överdrivna eller okontrollerade. När jag närmade mig 100 procents volym kunde ljudet bli något komprimerat, men det är mycket vanligt bland Bluetooth-högtalare i den här klassen.

På tal om volym kan den här högtalaren spela extremt högt. Det är heller ingen överraskning när man tittar på specifikationerna. Xtreme 5 är utrustad med en woofer på 90 W och två diskanthögtalare på 20 W vardera när den är ansluten till vägguttaget. Som jämförelse innebär det 30 W mer effekt i basen än hos Xtreme 4, som istället använde dubbla baselement på 30 W vardera.

Det är också värt att nämna att Xtreme 5 använder en stereokonfiguration, men du ska inte förvänta dig perfekt kanalåtskillnad eller helt exakt stereobild från en ensam högtalare. Äkta stereo går däremot att få genom att para ihop Xtreme 5 med en andra identisk högtalare.

• Ljudkvalitet - poäng: 5/5

JBL Xtreme 5: design

• Större och tyngre än Xtreme 4
• Kantbelysning är ett välkommet tillskott
• IP68-klassad och stöttålig

JBL verkar köra på filosofin att större är bättre, för Xtreme 5 har ett betydligt större format än sin föregångare.

Den är både bredare och tyngre och väger 2,9 kg jämfört med Xtreme 4-modellens 2,1 kg. Den större storleken kan avskräcka vissa, men Xtreme 5 känns ändå förvånansvärt portabel. Det beror mycket på den medföljande bärremmen, som är justerbar och bekväm att bära över axeln.

Trots att högtalaren har vuxit i storlek föredrar jag faktiskt dess design framför föregångarens. JBL har gjort några mindre förändringar, bland annat genom att lägga till en panel på ovansidan för knapparna och en mer framträdande basplatta. Samtidigt finns många välbekanta designelement kvar, såsom återvunnen plast och tyg, den stora JBL-logotypen på framsidan och de stora passiva radiatorerna på högtalarens kortsidor.

Den största nyheten är förstås kantbelysningen. Personligen är jag väldigt förtjust i den. Den gör musiklyssningen lite mer uppslukande och bidrar med en stämningsfull känsla vid kvällslyssning. Belysningen kan anpassas efter smak, men går också att stänga av om du inte är sugen på en ljusshow eller vill spara batteri.

Utöver utseendet imponerar Xtreme 5 rejält när det gäller konstruktion och tålighet. Under testperioden kändes det nästan som att marken skulle gå sönder före högtalaren om jag råkade tappa den. Konstruktionen känns extremt robust och JBL har dessutom certifierat modellen som stöttålig.

Utöver det har den IP68-klassning mot damm och vatten, vilket innebär att den klarar att ligga upp till 30 minuter på 1,5 meters djup utan problem. Det är minst sagt imponerande.

• Design - poäng: 4,5/5

JBL Xtreme 5: värde

• Dyr, men känns faktiskt mer prisvärd än föregångaren
• Fantastisk helhetsprestanda som motiverar det höga priset

Hur mycket jag än gillade JBL Xtreme 4 var det alltid något som saknades för mig. Basen hade inte riktigt det tryck jag letade efter, designen föll mig aldrig helt i smaken och därför kändes den inte riktigt värd pengarna. Men JBL Xtreme 5 har lyckats övertyga mig fullständigt.

Det här är nämligen så man gör en uppgradering. Den här modellen erbjuder mer kraft, mer imponerande ljud, belysning som ger extra stilpoäng och en ännu tåligare konstruktion än tidigare. Samtidigt ligger priset kvar på samma nivå som tidigare.

Trots det rätt så höga priset känns den här Bluetooth-högtalaren värd varenda krona enligt mig. Tack vare den större konstruktionen, den integrerade belysningen och den högre uteffekten känns den nästan som en slags "Xtreme Pro" snarare än en vanlig uppdatering av den tidigare modellen.

När jag tittar på konkurrensen tycker jag dessutom att Xtreme 5 står sig mycket starkt. Exempelvis har Bose SoundLink Max ett rekommenderat pris på 4 790 kronor, vilket gör den betydligt dyrare än Xtreme 5.

Visst säljs Bose-modellen ofta till rabatterat pris numera, ibland med så mycket som 1 500 kronor i rabatt, men även då tycker jag att Xtreme 5 erbjuder mycket för pengarna. Den levererar kraftigare bas, en mer robust konstruktion och en mer imponerande helhetsupplevelse.

• Värde - poäng: 5/5

Bör du köpa JBL Xtreme 5?

Köp den om...

Köp den inte om...

JBL Xtreme 5: andra alternativ

Så testade vi JBL Xtreme 5

• Testad under flera timmar sida vid sida med JBL Xtreme 4
• Testad i Future Labs ljudtestlabb
• Användes främst tillsammans med Tidal

Jag tillbringade flera timmar med att testa JBL Xtreme 5, där jag gick igenom samtliga funktioner, utvärderade ljudkvaliteten och jämförde den med föregångaren JBL Xtreme 4. Testerna genomfördes i vårt dedikerade ljudtestutrymme på Future Labs.

Merparten av musiken streamades via Tidal för att bedöma Xtreme 5:s ljudprestanda, men jag använde även Spotify emellanåt. Till att börja med gick jag igenom TechRadars referensspellista, som innehåller musik från en mängd olika genrer, innan jag fortsatte med låtar från mitt eget musikbibliotek.

Jag har tillbringat flera år med att testa ljudprodukter här på TechRadar, från prisvärda trådbundna hörlurar som Sennheiser CX 80U till premiumhörlurar som Sony 1000X The Collexion. Jag har naturligtvis även testat ett stort antal Bluetooth-högtalare och recenserat JBL-modeller som JBL Go 5 och JBL Grip. Dessutom ansvarar jag för vår topplista över de bästa Bluetooth-högtalarna, där jag har testat över 30 modeller för att hitta marknadens allra bästa alternativ.

• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar
• Först testad i juni 2026

I flera år har Sonos mest hängivna fans bett företaget att utöka dessa möjligheter genom att låta deras trådlösa högtalare fungera som riktiga vänster- och högerkanaler i ett hemmabiosystem.

Frustrationen handlar om bredd. Premium-soundbars som Arc Ultra använder vinklade element för att få ljudet att upplevas som mycket bredare än själva soundbaren, men det finns en gräns för hur långt virtuell bredd kan ta dig jämfört med att faktiskt placera högtalare på vardera sida om TV:n, precis som i ett traditionellt femkanaligt surroundsystem med separata högtalare. Vi fick nyligen dessutom en påminnelse från en Dolby-chef om hur viktig bredden är för att återge Dolby Atmos-mixar korrekt.

Många älskar enkelheten i ett trådlöst Sonos-system jämfört med att bygga ett system med separata högtalare och kablar, och många uppskattar också Sonos ljudprofil. Men ju längre tiden går, desto mer börjar bristen på innovation kring olika systemkonfigurationer framstå som envis snarare än genomtänkt.

Föreställ dig att du har en Sonos Beam (Gen 2) ansluten till TV:n via HDMI. Den tar emot Dolby Atmos-ljudet och skickar sedan vidare signalen till en Sonos Era 300 till vänster om TV:n och en till höger.

Dessa skulle ge verklig bredd, särskilt eftersom Era 300 har både vänster- och högerplacerade element samt framåtriktade högtalare. Beam fungerar som centerkanal för tydliga dialoger, medan Era 300-högtalarna levererar kraftfulla sidokanaler och höjdkanaler. Självklart skulle det dessutom kunna kombineras med trådlösa bakhögtalare, precis som Sonos redan erbjuder idag.

Folk väljer att köpa allt större TV-apparater, vilket kräver allt bredare ljudbild för att matcha skärmens storlek. Vi kan inte fortsätta göra soundbars större och större för att kompensera (eller visst, det kan vi, men jag är inte säker på att det egentligen gör någon glad).

Sonos har varit perfekt positionerat för att dra nytta av detta, men ändå hann Sony före genom att presentera Sony Bravia Theatre Trio, ett trådlöst LCR-system (vänster, center, höger) som i princip är exakt det upplägg jag just beskrev, fast med högtalare från Sony.

Det som verkligen frustrerar Sonos-fansen är att tekniken redan finns där, om än inofficiellt, och många har redan testat den. Det finns ett helt Reddit-forum dedikerat till en tredjepartsapp som heter Sonosequencr, och utvecklaren är tydlig med att appen inte hackar högtalarna för att möjliggöra detta. Istället använder den teknik som redan ligger dold i Sonos system, men som Sonos aldrig fullt ut har aktiverat.

Att använda Sonosequencr innebär vissa kompromisser. Den största är att du inte kan använda Trueplay för att korrigera ljudet efter rummets akustik. I vissa fall kan det därför vara bättre att hålla sig till en traditionell Sonos-konfiguration som kompenserar för rummets reflektioner, särskilt i mindre utrymmen. I större rum kan däremot riktiga vänster- och högerhögtalare vara det bättre alternativet. Sonos skulle dessutom kunna blockera tredjepartsappen när som helst eftersom allt är helt inofficiellt.

Det förekom tidigare läckor om att Sonos planerade att möjliggöra den här typen av system med hjälp av företagets numera nedlagda streamingbox som hubb, men det blev aldrig verklighet. Tekniken som Sonosequencr använder kan dock mycket väl vara kvarlevor från det projektet eller en tidigare version av det.

Jag skrev då att jag hoppades att Sonos skulle behålla exakt den funktion jag pratar om idag, men sedan dess har vi inte sett några tecken på det. Det beror sannolikt delvis på att Sonos har spenderat det senaste året med att försöka lösa problemen med sin app och samtidigt förbereda flera produktlanseringar under året, vilket inleddes med Sonos Play.

Kanske förbereder Sonos en helt ny nivå av flexibilitet för hemmabio. När jag intervjuade vd:n Tom Conrad frågade jag honom om Dolby Atmos FlexConnect och dess möjlighet att fungera med mycket flexibla högtalarplaceringar. Han svarade:

"Vi är intresserade av hela det området, hela domänen kring hur man får ljudet från källan till högtalarna, hur högtalarna placeras i ett tredimensionellt rum och hur ljudet sedan renderas. Vi kommer att fortsätta arbeta vidare med vår produktplan."

Som svar på en fråga om TV-tillverkare som lanserar egna trådlösa högtalarsystem och därmed riskerar att konkurrera ut Sonos svarade Conrad:

"Vi var pionjärer inom trådlös ljuddistribution i vardagsrummet och vi kommer att ha våra egna saker att säga om hur det området utvecklas under de kommande kvartalen."

Det låter definitivt som att Sonos har något på gång inom hemmabio i år, och jag hoppas verkligen att företaget tar chansen att äntligen öppna upp för fler högtalarpositioner. Att Sony hann först överraskade mig verkligen, men Sonos har en viktig fördel: priset.

Sonys system kostar runt 23 000 kronor för de tre främre högtalarna.

Det Sonos-system som ligger närmast i Dolby Atmos-prestanda skulle vara en Beam (Gen 2) tillsammans med två Era 300-högtalare, precis som jag nämnde tidigare. I skrivande stund kostar den kombinationen strax över 14 000 kronor. Om du istället byter ut Era 300 mot ett par Era 100 SL sjunker priset till 8 800 kronor.

När jag tänker på vilken prestanda man potentiellt skulle kunna få från den typen av system till det priset ... ja, som jag sa, hela upplägget känns bara så självklart.

Har Dali tröttnat på traditionella hi-fi-högtalare? Det kan nästan kännas så. Företaget har nu presenterat Dali Vega – ett nytt allt-i-ett-system som lämnar den klassiska hi-fi-världen bakom sig till förmån för något betydligt modernare och mer minimalistiskt.

Dali har visat upp Vega inför den officiella lanseringen under mässan High End Vienna i början av juni, men redan nu har vi fått en rätt tydlig bild av vad den nya modellen erbjuder.

Vega är i grund och botten ett komplett musiksystem som kombinerar streamer, högtalare, förstärkare och soundbar i en och samma enhet. Vid första anblicken ser den nästan lite ut som en AC-enhet, men tanken är inte att den nödvändigtvis ska sitta högt upp på väggen.

På produktbilderna visar Dali hur Vega kan placeras både horisontellt och vertikalt, antingen på väggar eller möbler. Systemet känner själv av hur det är placerat och anpassar ljudet därefter. Den är dessutom trådlös – bortsett från strömkabeln – vilket innebär att du slipper fylla hemmet med högtalarkablar.

Enheten väger 8,7 kilo och mäter 68,3 cm i längd, 33 cm i bredd och 20 cm i höjd. Väggfästen medföljer också direkt i förpackningen, så installationen ska vara relativt enkel.

Dali Vega börjar säljas i september på vissa marknader, medan andra får vänta till oktober eller november – även om Dali ännu inte specificerat exakt vilka regioner som gäller. Priset ligger på 4 500 dollar och modellen kommer i utförandena Dark Oak och Natural Oak. Det är med andra ord ingen billig lösning, men Vega verkar heller inte försöka vara det.

Det som händer i Vega...

Låt oss kika närmare på vad Vega faktiskt erbjuder. Inuti hittar vi totalt tio högtalarelement, samtliga utvecklade av Dali själva. Systemet består av fyra soft dome-diskanter på 25 mm, fyra 4,5-tums element för låg- och mellanregister samt två passiva radiatorer.

Diskanterna är designade för att minimera resonans, medan låg- och mellanregisterelementen är placerade rygg mot rygg för att reducera vibrationer och oönskade resonanser i själva chassit.

Allt detta arbetar tillsammans med Dalis Adaptive Stereo Enhancement-teknik, som enligt företaget ska skapa en bredare och mer omslutande ljudbild beroende på innehållet som spelas upp. Vega drivs dessutom av totalt 400 W förstärkareffekt, fördelat över åtta kanaler på 50 W vardera.

Vega fungerar inte bara som högtalare, utan även som streamer och förstärkare. Den är utrustad med RCA- och optiska anslutningar samt Bluetooth för trådlös uppspelning. Stöd finns även för Spotify Connect, Tidal Connect och Apple AirPlay 2, samtidigt som du kan koppla in annan hi-fi-utrustning om du vill.

Systemet använder Bluesounds BluOS-plattform för streaming och multiroom-funktioner och på själva enheten finns knappar för snabbval av olika ingångar. Där hittar vi också ett stort reglage och en OLED-skärm för styrning och information.

Det finns dessutom en HDMI-ingång, vilket gör att Vega även kan fungera som soundbar till din TV – en funktion som blivit allt vanligare i större premiumhögtalare under de senaste åren.

JBL Go 5 lyckades faktiskt imponera på mig, trots att jag har testat över 50 Bluetooth-högtalare här på TechRadar.

Jag var redan ett fan av föregångaren JBL Go 4 och jag förväntade mig faktiskt inte särskilt mycket av en ny generation – särskilt eftersom Go 4 bara släpptes för två år sedan. Men i slutändan blev Go 5 en betydligt större uppgradering än jag hade hoppats på.

Det finns några tydliga förändringar direkt ur lådan: stämningsfull LED-belysning, en mer förfinad design och en något större konstruktion. Men det är först när man startar Go 5 som de största förändringarna visar sig – och det är också då den cementerar sin plats som en av bästa Bluetooth-högtalare i den mindre storleksklassen.

För det första erbjuder modellen kraftfullare och mer förfinat ljud än JBL Go 4 någonsin kunde leverera. Uteffekten har höjts till 4,8 W, vilket innebär att det enda fullregisterelementet kan leverera högre volym – perfekt för mindre sammankomster.

Men ljudkvaliteten har också förbättrats ordentligt. Med mer uttrycksfull diskant, tydligare mellanregister och renare bas erbjuder Go 5 en tydlig ljudmässig uppgradering jämfört med föregångaren.

Dessutom får man nu upp till 10 timmars batteritid med PlayTime Boost aktiverat, vilket är en förbättring jämfört med tidigare generation. Missförstå mig inte – det här är inget revolutionerande – men det är fortfarande en välkommen förändring.

På samma sätt har Go 5 fått något bättre vattentålighet och använder nu IP68-klassning. Den stötsäkra konstruktionen gör den dessutom till en utmärkt modell att ta med på språng eller använda i duschen.

Men det finns mer än så. USB-C-ljudanslutning finns nu med på funktionslistan tillsammans med den nya AirTouch-funktionen för omedelbar stereoparkoppling. Lägg därtill allt det vanliga bra, som Auracast-stöd, bra EQ-alternativ och multipoint-anslutning.

Det viktigaste att ta med sig här är alltså att JBL Go 5 är en fantastiskt välljudande, välbyggd och väldigt prisvärd mini-Bluetooth-högtalare som förbättrar mycket jämfört med sin föregångare. Jag har några mindre invändningar, som att LED-belysningen saknar färgalternativ och att batteritiden kan slås av vissa konkurrenter.

Men JBL Go 5 är utan tvekan en av de bäst ljudande små högtalarna jag någonsin använt och det är den modell jag skulle välja som klassledande just nu.

JBL Go 5: pris & släppdatum

• Pris 600 kronor
• Släpptes i april 2026

JBL Go 5 släpptes i april 2026, ungefär två år efter föregångaren JBL Go 4.

Den har ett rekommenderat pris på 600 kronor, vilket innebär en prishöjning på 50 kronor jämfört med Go 4. Högtalaren placerar sig fortfarande bekvämt i budgetklassen och Go-serien är fortfarande det mest prisvärda alternativet i JBL:s sortiment av Bluetooth-högtalare.

JBL Go 5: specifikationer

JBL Go 5: funktioner

• Batteritiden ökar till 10 timmar
• Belysningen höjer festkänslan
• Enkel app med smarta EQ-alternativ

JBL Go 5 har en stark uppsättning funktioner, inklusive det vanliga som multipoint-anslutning, snabb parkoppling och Auracast för parkoppling med flera högtalare. Men genom den användarvänliga JBL Portable-appen får man tillgång till ännu fler alternativ.

Först och främst går det att justera högtalarens EQ. Det finns flera förinställningar, som JBL Signature, Chill, Energetic och fler därtill. Men det finns också en anpassad equalizer som gör det möjligt att skräddarsy ljudet efter egen smak.

Jag skapade en egen EQ med lite extra bas för att ge djupare låtar mer tryck och jag tyckte att det fungerade briljant, även om standardinställningen redan är väldigt bra.

JBL Go 5 kommer nu också med inbyggd belysning för en mer festlig lyssningsupplevelse och även detta går att anpassa i JBL:s app. Det finns flera effekter att välja mellan, inklusive Bounce, Loop, Switch och Freeze. Det går också att stänga av belysningen helt om man vill spara lite batteri.

Jag hade gärna sett möjligheten att välja mellan olika färger på belysningen i JBL Portable-appen, men bortsett från det är jag ett stort fan av den här förändringen.

Om vi återgår till batteritiden så har JBL gett Go 5 ett lyft. Högtalaren erbjuder nu åtta timmars batteritid eller upp till 10 timmar med det batterisparande läget PlayTime Boost aktiverat.

10 timmar är fortfarande inget exceptionellt, särskilt när den liknande Tribit PocketGo klarar det dubbla, men den högtalaren är också betydligt enklare och låter inte i närheten lika bra som Go 5 – mer om det senare.

Auracast är tillbaka för snabb parkoppling mellan flera högtalare, men det finns också en ny funktion för stereoparkoppling mellan två Go 5-modeller. Den kallas AirTouch och gör det möjligt att länka två Go 5-högtalare genom att helt enkelt nudda dem mot varandra.

Jag testade detta själv och upplevde det som både väldigt responsivt och praktiskt.

En sista funktion som är värd att nämna är USB-C-ljud. Det är bara att ansluta sin enhet till högtalaren med kabel så går det att lyssna på tekniskt sett förlustfritt ljud även på språng.

JBL har börjat lägga till detta på de flesta av sina Bluetooth-högtalare den senaste tiden och det är kul att se funktionen även på Go 5, även om den på grund av sin lilla storlek knappast kommer erbjuda ljud i audiofilklass.

• Funktioner: 4,5 / 5

JBL Go 5: ljudkvalitet

• Tydligt och uttrycksfullt ljud i ett litet format
• Betydligt fylligare ljud än föregångaren
• Förbättrad uteffekt för högre volym

JBL Go 4 var redan en stark liten presterare, särskilt med tanke på sitt kompakta format. Men enligt mig erbjuder JBL Go 5 en tydlig ljudmässig uppgradering jämfört med den modellen.

När jag jämförde Go 5 med föregångaren upplevde jag att den lät betydligt fylligare och mer välbalanserad, samtidigt som den kunde leverera kraftfullare ljud. Trots att Go 5 fortfarande använder ett enda fullregisterelement på 45 mm – precis som Go 4 – erbjuder den nu högre uteffekt på 4,8 W.

Jag testade en rad olika låtar, men började med den atmosfäriska house-låten Here to Catch You av Chris Stussy & S.A.M. Låtens rytmiska och uttrycksfulla trummor i diskanten återgavs imponerande väl av Go 5, samtidigt som syntharna i mellanregistret levererades med berömvärd tydlighet.

När basen klev in i mixen fångade högtalaren kanske inte droppet med enorm tyngd eller dynamik i toppklass, men basen förblev ren och kvick.

I Editto Dal Sottoscoglio av Marco Castello levererade Go 5 en mer utvecklad ljudbild än föregångaren, med tydligare sång och mindre komprimerad diskant.

Mot något större modeller, som Tribit Stormbox Micro 3, erbjuder Go 5 förstås inte enormt mycket lågregisterkraft och man får inte någon mullrande subbas här heller. Men jag upplevde basen som rytmisk och responsiv och med en liten basboost i EQ-inställningarna lyckades jag få fram mer tryck för mörkare låtar.

Återigen innebär Go 5:s lilla format att man inte alltid får det mest nyanserade eller separerade ljudet, men jag var väldigt nöjd med hur tydligt den återgav ljud över flera olika genrer.

Vid maximal volym märks viss komprimering, men högtalaren lät sällan tunn eller vass och levererade betydligt mer kontrollerat och artikulerat ljud än majoriteten av sina budgetvänliga konkurrenter.

USB-C-ljudstödet innebär dessutom att man kan spela förlustfri musik på språng, något få konkurrenter erbjuder i sina minsta modeller.

Vid Bluetooth-lyssning är man begränsad till SBC och AAC, men det är ganska standard. Och även med dessa enklare codecs är JBL Go 5 utan tvekan en av de bäst ljudande små högtalarna jag någonsin testat.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

JBL Go 5: design

• Belysningen är ett välkommet tillskott
• Brett utbud av snygga färgalternativ
• IP68-klassad och stötsäker

Överlag ser JBL Go 5 ganska lik ut sin föregångare, men det finns några förändringar som är värda att lyfta fram.

Först och främst finns nu LED-belysning längs kanterna, något JBL även lagt till i nästa generation av sin Xtreme-högtalare. Det ger lite extra stämning när man lyssnar sent på kvällen eller under en fest och får inte högtalaren att kännas för plottrig eller överdriven.

Jag nämnde tidigare att det inte går att ändra färgen på LED-lamporna, vilket är lite synd, men själva ljuseffekterna går åtminstone att anpassa i JBL Portable-appen.

Högtalaren är också något större än föregångaren, men bara marginellt. Den är fortfarande extremt lätt och får utan problem plats i exempelvis en ficka eller liten väska.

En annan detalj jag lade märke till är att Go 5-logotypen ser lite skarpare ut och att det nu finns små utskjutande gummifötter på baksidan som gör högtalaren stabilare när den ligger plant.

Rent designmässigt har dock inte särskilt mycket förändrats – det finns fortfarande gott om färgalternativ att välja mellan och jag var ett stort fan av den turkosa modellen jag testade.

På ett praktiskt plan får man fortfarande en stötsäker och lätt modell, men det finns en liten förbättring värd att nämna: damm- och vattentåligheten har nu uppgraderats till IP68.

Det innebär att högtalaren är helt dammtät och klarar att ligga i upp till 1,5 meter vatten i 30 minuter.

Go 5:s handflatsstora format och praktiska ögla gör den dessutom perfekt att ta med sig överallt – kombinerar man det med den tåliga konstruktionen och den snygga designen blir detta en högtalare som verkligen får höga betyg när det gäller design.

• Design - poäng: 4,5 / 5

JBL Go 5: värde

• Verkligen inte brist på förbättringar jämfört med föregångaren...
• ...vilket gör den lilla prishöjningen fullt rimlig
• Presterar betydligt bättre än de flesta konkurrenter i samma prisklass

JBL Go 5 är ett fantastiskt prisvärt köp och även om den fått en liten prishöjning jämfört med föregångaren känns den värd varenda krona.

För 600 kronor är detta en väldigt budgetvänlig modell och betydligt billigare än andra små högtalare, som exempelvis Bose SoundLink Micro Gen 2.

Man får dessutom väldigt mycket för pengarna. Imponerande ljudkvalitet i ett ultrakompakt format, hög byggkvalitet och gott om anpassningsmöjligheter i JBL Portable-appen.

Jag skulle till och med hävda att den förbättrade ljudkvaliteten gör det värt att uppgradera till Go 5 även om man redan äger Go 4 – den högre effekten och det mindre komprimerade ljudet är en total gamechanger och stämningsbelysningen är inte dum den heller.

• Värde - poäng: 5 / 5

Bör du köpa JBL Go 5?

Köp den om...

Köp den inte om...

JBL Go 5: andra alternativ

Så testade vi JBL Go 5

• Testad under flera veckor
• Använde främst Tidal för musikstreaming
• Recenserad av någon som testat över 50 Bluetooth-högtalare

Jag spenderade flera veckor med att testa JBL Go 5 och använde den både i vårt testrum för ljud, hemma och i duschen. Jag gick igenom samtliga funktioner och såg till att testa alla alternativ i JBL Portable-appen.

För det mesta använde jag Tidal för att streama musik, men jag hoppade även in på Spotify då och då. Under testperioden spelade jag låtar från TechRadars testspellista, men också en mängd musik från mitt eget bibliotek.

Mer generellt har jag spenderat flera år med att testa ljudprodukter här på TechRadar och recenserat allt från små modeller som Bose SoundLink Micro Gen 2 till festhögtalare som Marshall Bromley 750. Jag har dessutom använt föregångaren JBL Go 4 ganska flitigt, vilket gjorde att jag visste exakt vad jag skulle hålla utkik efter i en ny generation.

• Först testad i maj 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Den senaste versionen av Beosound A1 från Bang & Olufsen är den bästa hittills och med tanke på hur uppskattade de två tidigare generationerna varit säger det en hel del om hur bra 3rd Gen faktiskt är.

Precis som vi förväntar oss av märket (och som man sannolikt kräver i den här prisklassen) känns och ser A1 3rd Gen ut som en premiumprodukt. Det pågår en het debatt mellan TechRadars olika team om högtalaren mest liknar en muffin, en tekaka eller en fylld munk, men vilken bakelse man än tycker att den påminner om fungerar det för oss också. Ja, den ser faktiskt ut så, men på absolut mest premiumaktiga sätt.

Materialvalen är lyxiga och byggkvaliteten går inte att klaga på. Den modulära designen innebär dessutom att högtalaren går att reparera och att batteriet kan bytas ut – båda väldigt positiva saker som hjälper den att ta plats bland de bästa Bluetooth-högtalarna i sin storleks- och viktklass.

Mellan multipoint-anslutning, stöd för aptX Adaptive, 60 watts effekt, IP67-klassning (vilket också placerar den bland de bästa vattentåliga högtalarna) samt en USB-C-port som kan användas både för dataöverföring och laddning är A1 3rd Gen dessutom välutrustad. Det enda som egentligen saknas är stöd för Auracast.

Men det bästa här är trots allt ljudet. Beosound A1 levererar ett kraftfullt men samtidigt smidigt ljud, med gott om detaljer och dynamik samtidigt som den presenterar musiken med en öppen och luftig karaktär utan att tappa sammanhållningen i ljudbilden. Den saknar naturligtvis den allra största skalan – det är nästan oundvikligt för en högtalare i den här storleken – men på i princip alla andra punkter är detta en engagerande, avslöjande och väldigt underhållande högtalare att lyssna på.

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: pris & släppdatum

• Släpptes i maj 2025
• Pris 4 090 kronor

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Gen började säljas den 7 maj 2025 och kostade vid sin lansering 4 090 kronor, men nu går den att hitta för ungefär en tusenlapp mindre.

Oavsett så är det tydligt att detta är en premiumprodukt prismässigt, vilket i sin tur betyder att det är business as usual för Bang & Olufsen.

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: specifikationer

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: funktioner

• Bluetooth 5.1 med stöd för aptX Adaptive
• 60 watt klass D-effekt
• USB-C kan användas för dataöverföring

Beosound A1 3rd Gen använder Bluetooth 5.1 för trådlös anslutning och har stöd för kodekarna SBC, AAC och aptX Adaptive. Den Bluetooth-standarden innebär dock att högtalaren inte stöder Auracast, även om multipoint-stöd gör att den kan vara ansluten till två enheter samtidigt. När ljudsignalen väl är på plats hanteras den av en digital-till-analog-omvandlare av ospecificerad typ och upplösning innan den skickas vidare till ett system med två element. En diskant på 15 mm och ett mellanregister-/baselement på 83 mm får vardera 30 watt klass D-effekt, i en konfiguration som enligt Bang & Olufsen ger ett frekvensomfång på 54 Hz–20 kHz.

Stödet för aptX Adaptive är ett steg framåt för A1-serien, men 3rd Gen-modellen skippar Amazon Alexa-röststyrning och bredare smartfunktioner som fanns i Beosound A1 Gen 2 från 2020. Huruvida det känns som ett steg bakåt eller inte beror nog mest på hur mycket man uppskattar ljudet av sin egen röst.

Batteritiden är mycket imponerande med upp till 24 timmar på en laddning, förutsatt att man inte spelar på alltför hög volym. Att ladda från tomt till fullt tar dock ganska långsamma tre timmar. Laddningen sker via USB-C-porten på sidan av högtalaren och i den här tredje generationen kan porten även användas för dataöverföring, vilket innebär att Beosound kan kopplas direkt till en ljudkälla med kabel. Högtalaren kan dessutom paras ihop i stereo med ytterligare en A1 3rd Gen eller, glädjande nog, även med en A1 2nd Gen om man redan äger en sådan.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: ljudkvalitet

• Imponerande djupbas och fyllighet
• Konsekvent och balanserat ljud även vid hög volym
• Fantastisk detaljåtergivning och upplösning i mellanregistret

Med ett eller två ganska små undantag finns det väldigt mycket att gilla med hur Beosound A1 3rd Gen presterar. Faktum är att dessa små invändningar är så pass marginella att vi lika gärna kan få dem ur vägen direkt innan vi går in på allt Bang & Olufsen gör riktigt bra.

Det är förmodligen oundvikligt med tanke på högtalarens storlek, men A1 3rd Gen levererar inte den allra största ljudbilden. Scenen den skapar är välorganiserad och ganska öppen, men när det gäller ren skala går det inte att komma ifrån att detta inte är en särskilt maffigt låtande högtalare.

Tonaliteten är inte heller helt neutral. Det finns en viss värme och fyllighet i presentationen, en sorts ljudmässig lyxkänsla som inte alls är obehaglig men som definitivt ger högtalaren en egen karaktär. Det går att justera detta något i appen, men eftersom den mest balanserade ljudprofilen faktiskt uppnås med EQ-inställningen ”optimal” är det nog bäst att bara acceptera att Bang & Olufsens högtalare låter lika exklusiv som den ser ut och känns.

Härifrån och framåt är det nästan bara positiva saker att säga. A1 3rd Gen lyckas leverera ett förvånansvärt kraftfullt och fylligt basregister – den slår betydligt hårdare än vad man väntar sig av en högtalare i den här storleken och påståendet om frekvensåtergivning ner till 54 Hz känns fullt rimligt. Basen är dessutom väldigt välkontrollerad, vilket gör att rytmer i exempelvis Thin Air av Floating Points återges med självförtroende och energi – Bang & Olufsen-högtalaren känns engagerad och framåtlutad i sitt ljud.

I andra änden av frekvensregistret finns en kontrollerad men bestämd attack, där diskanten får lagom mycket skärpa och glans utan att någonsin bli vass eller jobbig. Det finns dessutom tillräckligt med kropp i ljudet för att balansera briljansen på ett väldigt övertygande sätt.

Mellanregistret är också en stor styrka hos A1 3rd Gen. Röster så olika som Joni Mitchells och Alex Turners återges med all sin personlighet intakt och mellanregistret är lätt framlyft för att förbättra tydligheten. Övergången mellan mellanregister-/baselementet och diskanten är så smidig att den i princip är omöjlig att upptäcka och även om tonaliteten här har en tydlig egen smak är den åtminstone konsekvent genom hela frekvensområdet. Bang & Olufsen-högtalaren låter sammanhållen och komplett oavsett vilken typ av innehåll vi spelar.

Vad mer? Detaljnivån är hög över hela registret och även små harmoniska nyanser eller snabba transienter i inspelningar identifieras och placeras ut på ett imponerande sätt. Och trots att högtalaren inte har den största ljudbilden lyckas den skapa tydliga skillnader mellan de tystaste och mest explosiva partierna i musiken.

Så länge man inte förväntar sig att fylla ett medelstort rum med ljud är A1 3rd Gen ett fantastiskt alternativ och om man ändå vrider upp volymen till max förändras inte högtalarens ljudkaraktär nämnvärt. Den blir bara högre.

• Ljudkvalitet - poäng: 5/5

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: design

• 46 x 133 x 133 mm, H x B x D
• 576 g
• Byggd med premium material och väldigt hög kvalitetskänsla

Precis som både prislappen och Bang & Olufsens rykte antyder är Beosound A1 3rd Gen i princip en mästarklass när det gäller materialval och konstruktion. Det är svårt för en produkt med så kompakta mått – högtalaren mäter bara 46 x 133 x 133 mm – att verkligen kännas premium, men Bang & Olufsen lyckas utan problem.

Den nedre halvan av den sfäriska designen är tillverkad i slitstark polymer och övergår sömlöst till en övre del i pärlblästrad anodiserad aluminium med behaglig textur. Ett bärband i vattentåligt läder är fäst genom polymerdelen och det är också här vi hittar den enda synliga logotypen.

Designen är diskret och elegant oavsett vilken av de tre färgerna man väljer – ”natural aluminium” (silver), ”honey tone” (guld) eller ”eucalyptus green” (grön). Vikten på 576 gram känns dessutom väldigt genomtänkt och balanserar portabilitet mot en trygg och gedigen känsla i handen.

Den övergripande byggkvaliteten och finishen är i princip felfri och IP67-klassningen innebär att högtalaren klarar i stort sett alla realistiska miljöer utan problem.

Enligt Bang & Olufsen är detta dessutom världens första Bluetooth-högtalare med Cradle-to-Cradle-certifiering på bronsnivå. Det innebär att den är framtagen med hållbarhet i åtanke och har en modulär design med utbytbart batteri och möjlighet till reparation istället för att behöva skrotas. Det är något Bang & Olufsen länge varit kända för – det räcker att titta på företagets modulära Beosound Theater-soundbar eller deras återlanserade vertikala CD-spelare.

• Design - poäng: 5/5

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: installering och användning

• Fysiska knappar
• Fantastisk B&O-app
• Swift Pair och Fast Pair

Beosound A1 3rd Gen är väldigt enkel att använda och Bang & Olufsen har lyckats göra funktionerna både stilrena och lättillgängliga.

Utöver USB-C-porten finns flera fysiska knappar längs polymerkanten och samtliga ger tydlig och tillfredsställande respons. Här kan vi hantera ström på/av, Bluetooth-parning, volym upp/ned samt spela upp och pausa musik. Det finns även en knapp för att stänga av mikrofonerna som används vid telefonsamtal.

Microsoft Swift Pair och Google Fast Pair stöds också och en LED-lampa på ovansidan visar högtalarens status medan ytterligare en indikator vid USB-C-porten visar laddningsstatus.

Sedan finns B&O:s kontrollapp för iOS och Android, och den fortsätter vara en av de bästa apparna i sin kategori. Här kan vi söka efter mjukvaruuppdateringar, skapa stereopar med ytterligare en A1 3rd Gen eller en A1 2nd Gen, integrera favoritmusiktjänster (så länge det handlar om Deezer, Spotify eller TIDAL) samt komma åt musik från en HomeMedia-server.

Appen ger även tillgång till internetradio via riktigt imponerande B&O Radio. Det är också här vi hittar EQ-inställningar och möjligheten att skapa egna ljudprofiler via ett grafiskt ”target”-gränssnitt som är ett av de mest tillfredsställande sätten vi har använt för EQ-justeringar.

• Installering och användning - poäng: 5/5

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: värde

Det här är långt ifrån den billigaste Bluetooth-högtalaren på marknaden, men sett till den standard Bang & Olufsen själva har etablerat genom åren ligger den faktiskt ganska nära många trovärdiga alternativ prismässigt.

De klassiska B&O-styrkorna med premium materialval, lyxig design och oklanderlig byggkvalitet finns dessutom på plats här också och Beosound A1 3rd Gen matchar vilken konkurrent som helst i samma prisklass när det gäller ren ljudkvalitet.

För en gångs skull handlar det alltså om en Bang & Olufsen-produkt där vi slipper lägga till ett ”ja, men…” när vi pratar om prisvärdhet.

• Värde - poäng: 5/5

Bör du köpa Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation?

Köp den om...

Köp den inte om...

Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation: andra alternativ

Så testade vi Bang & Olufsen Beosound A1 3rd Generation

Från den ursprungliga skribenten;

Jag kopplade A1 3rd Gen trådlöst till min Apple iPhone 14 Pro och min digitala musikspelare FiiO M15S, samt via USB-C till min Apple MacBook Pro. På så sätt kunde jag lyssna på mängder av olika typer av innehåll från flera olika plattformar och filer i olika format och storlekar.

Och efter att ha gjort det i långt över en vecka insåg jag att A1 3rd Gen är den bästa versionen hittills – vilket säger en hel del…

• Först testad i maj 2025
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

När man börjar intressera sig för ljud inser man snabbt att ett par bra stereohögtalare sällan räcker. Visst, de fungerar i vardagsrummet, men hur blir det vid skrivbordet? Eller till TV:n? Plötsligt känns det som att man behöver köpa ännu fler högtalare.

…eller så kan man köpa Edifier M90, vars hela idé bygger på att ett enda par högtalare ska kunna göra allt tack vare mängder av anslutningsmöjligheter. Förutom grundläggande alternativ som Bluetooth 6.0 och aux-ingång får man även stöd för optisk anslutning, USB-C och HDMI eARC.

Just HDMI eARC är ett stort säljargument här, eftersom man kan koppla Edifier M90 direkt till TV:n utan att förlora ljudkvalitet, något som fortfarande är ganska ovanligt bland liknande alternativ.

Men den verkliga styrkan är att man kan använda alla dessa anslutningar samtidigt. Jag kunde koppla Edifier M90 till min TV, skivspelare, MP3-spelare och telefon på samma gång och enkelt växla mellan dem med fjärrkontrollen. De ersatte bokstavligen hela min hi-fi-uppsättning direkt.

Och det är inte vilka högtalare som helst heller. Tack vare de stora mellanregister- och baselementen levererar de kraftfullt mellanregister och imponerande bas, trots det relativt kompakta formatet, och fyller utan problem mindre och medelstora rum.

I vissa situationer upplevde jag dock att diskanten kunde vara lite svagare än jag hade önskat, men equalizern i Connex-appen hjälper till viss del med det. Samtidigt är det kanske den enda gången man faktiskt använder appen, eftersom den inte erbjuder särskilt mycket mer.

Om något kommer få köpare att tveka inför Edifier M90 är det priset. Högtalarna är inte dyra sett till vad man får, men det är ett tydligt steg upp från Edifier M60 och vissa lär nog inte tycka att de förbättrade specifikationerna eller tillägget av eARC är värda mellanskillnaden.

Edifier M90: pris & släppdatum

• Presenterades i januari 2026
• Pris 3 280 kronor

Edifier M90 presenterades i början av 2026 under CES-mässan den 6 januari och har sedan dess sakta börjat dyka upp hos både fysiska och nätbaserade återförsäljare.

De kostar 3 280 kronor. Det är ett ganska stort steg upp från Edifier M60, som vid sin lansering kostade runt 2 500 kronor, men prisskillnaden känns rimlig med tanke på de förbättrade specifikationerna och den större storleken.

Beroende på var man bor är de antingen billigare eller dyrare än femstjärniga Dali Kupid, som kostar runt 4 000 kronor och ligger prismässigt nära Fluance RI71 – två modeller som finns med på vår lista över de bästa stereohögtalarna.

Edifier M90: specifikationer

Edifier M90: funktioner

• USB-C, Bluetooth, optisk, 3,5 mm och HDMI eARC
• App låter dig ändra förinställningar för fjärrkontrollen
• Inbyggd förstärkare och DAC

Den kanske mest lockande anledningen att köpa Edifier M90 är det stora utbudet av anslutningsmöjligheter. Du kan koppla in dem via Bluetooth (6.0-standard), 3,5 mm aux-ingång, USB-C, optisk anslutning eller HDMI eARC – dessutom samtidigt, så att du enkelt kan växla mellan källorna med fjärrkontrollen.

Den sistnämnda anslutningen är kanske den mest intressanta, eftersom den gör det möjligt att koppla högtalarna direkt till TV:n som ett alternativ till en soundbar. Det är fortfarande ganska ovanligt bland bokhyllehögtalare som dessa, även om det börjar bli vanligare.

Edifier har också en app som heter ConneX, som används för några extra funktioner. Precis som fjärrkontrollen låter ConneX dig växla mellan ingångskällor, styra uppspelningen och se vilken källa som används.

Men appen låter dig också anpassa vad EQ-knapparna på fjärrkontrollen gör, genom att justera inställningarna i en niobands-equalizer. Man kan dessutom skapa ett eget ljudläge, vilket jag gjorde för att få ett mer filmanpassat ljud.

Som man kanske märker av den korta funktionslistan är ConneX långt ifrån nödvändig – jag använde den inte alls under de första veckorna av testandet och öppnade den inte igen efter att jag hade ställt in mina EQ-profiler. Jag kan absolut se många användare ignorera appen helt.

Det innebär dock också att man inte får något stöd för streaming direkt i appen (eftersom högtalarna saknar Wi-Fi) eller stöd för multiroom. Det finns heller ingen automatisk rumskalibrering eller liknande funktioner.

• Funktioner - poäng: 3.5 / 5

Edifier M90: ljudkvalitet

• 1-tums element + 4-tums mellanregister-/baselement
• 50W uteffekt per högtalare
• Stabil bas och mellanregister, men diskanten kan ibland hamna lite i bakgrunden

Varje Edifier M90-högtalare har en 1-tums diskant och ett 4-tums mellanregister-/baselement, med totalt 50W förstärkning per enhet, vilket naturligtvis fördubblas för paret. Det ger totalt 100W och det räckte utan problem för mitt medelstora vardagsrum, både som ersättning för en soundbar och som bokhyllehögtalare. För ett skrivbord är det mer än tillräckligt med kraft.

Det större elementet gör ett riktigt bra jobb med att få en separat subwoofer att kännas onödig, där basgångar fyller vardagsrummet samtidigt som mellanregistret får härligt mycket närvaro i musiken. Jag blev faktiskt förvånad över hur mycket bas jag fick ur vissa låtar, med tanke på att det bara handlar om ett 2.0-system, men basen kändes samtidigt kontrollerad och tydlig.

Högre toner som piano, ljusare sång och stråkinstrument behöll samma klarhet och detaljrikedom som basen, men kunde ibland försvinna lite i mixen på vissa låtar. Dope Lemons Marinade är min standardlåt för att testa stereobild och där var rytmgitarren svårare att placera exakt i rätt högtalare än jag hade önskat.

På samma sätt saknade saxofonen i Michigan Rattlers Desert Heat lite av det där extra skimret jag har hört från vissa andra högtalare jag testat.

När jag använde M90 tillsammans med en TV får man naturligtvis inte samma enorma ljudbild eller kraft som från en riktigt stor soundbar, men jag var ändå väldigt nöjd med prestandan som ett tydligt steg upp från TV:ns inbyggda högtalare. Jag testade dem med flera olika typer av innehåll och det var egentligen bara under stora, explosiva actionscener som det kändes som att högtalarna kämpade lite med att återge allt samtidigt.

• Ljudkvalitet - poäng: 4 / 5

Edifier M90: design

• Bekant boxig design i vitt eller svart
• 21,2 x 13,3 x 22,5 cm, 3 kg styck
• Vissa reglage sitter på baksidan av högtalaren

Edifier M90 kommer att kännas bekanta för den som har tittat på företagets andra modeller tidigare, eftersom de i princip är en kopia av M60. Här får man två rena och enkla högtalare, med ett stort baselement och en mindre diskant ovanför, tillgängliga i antingen vitt eller svart.

Högtalarna är 21,2 cm höga, 13,3 cm breda och 22,5 cm djupa, vilket gör att de fungerar både på skrivbordet bredvid skärmen och i en bokhylla (som man kan se på bilderna). De är också tillräckligt lätta för att inte kännas riskabla på ömtåliga hyllor och enkla att flytta runt i lägenheten.

Även om M90 ser stilrena ut framifrån är det desto rörigare på baksidan. Ena högtalaren har fem olika portar gömda runt hörnet – utöver ljudingången – samt strömknapp och volymratt. Jag går igenom anslutningarna mer i detalj i funktionsdelen, men det räckte med att koppla in allt för att baksidan snabbt skulle förvandlas till ett kabelkaos (vilket också syns på bilderna).

Det är lite irriterande att reglagen sitter gömda på baksidan av högtalaren, men fjärrkontrollen väger upp det ganska bra.

Fjärrkontrollen som följer med använder två AAA-batterier och är både liten och smidig. Här finns de vanliga knapparna – volym, hoppa mellan låtar och mute – samt snabbval för att byta ingångskälla, vilket jag tyckte var väldigt praktiskt när jag växlade mellan TV:n, Bluetooth från mobilen och kabelanslutna enheter som en skivspelare.

Man kan också använda fjärrkontrollen för att växla mellan tre förinställningar: Classic, Dynamic och Monitor, som dessutom går att anpassa själv.