Mobilkameror blir bättre för varje år, men för dig som verkligen vill ta fotograferingen till nästa nivå är en bra systemkamera fortfarande svårslagen. Större sensorer, utbytbara objektiv och betydligt större kontroll över fotograferingen gör att du kan få resultat som är svåra att åstadkomma med en telefon.

Samtidigt är det inte helt enkelt att välja rätt. Det finns systemkameror för allt från nybörjare som vill ta steget bort från mobilen till entusiaster och professionella fotografer som prioriterar hög upplösning, snabb autofokus eller avancerade videofunktioner. Prisskillnaderna kan dessutom vara enorma, så den dyraste kameran är långt ifrån alltid det bästa valet för just dig.

Det viktigaste är därför att fundera över vad du faktiskt vill fotografera och vilka funktioner du behöver. En kompakt och lätt kamera kan vara perfekt på resan, medan sport- och naturfotografer kan behöva snabb serietagning och avancerad autofokus. För video finns ytterligare saker att hålla koll på.

Vi har gått igenom de bästa alternativen för olika typer av fotografer och budgetar – läs hela guiden till bästa systemkamera här för att hitta rätt modell för dig.

• Vinnarna av Wildlife Photographer of The Year 2025 har tillkännagivits
• Vinnaren togs med en elva år gammal Nikon D810 DSLR
• Canon EOS R5 är den mest populära kameran bland tävlingens deltagare

Vinnarna av Wildlife Photographer of The Year 2025-tävlingen har avslöjats och återigen handlar det om ett gäng otroliga bilder. Den totala vinnaren togs av den sydafrikanske fotografen Wim van den Heever, som kammar hem Grand Prize.

Hans bild visar en overklig scen av en brun hyena som utforskar de förfallna resterna av den övergivna gruvstaden Kolmanskop i Namibia, en miljö som skapar en nästan dystopisk atmosfär. Van den Heever berättar att han arbetade i nästan tio år för att fånga sin komposition av en brun hyena på den perfekta platsen, och hans tålamod lönade sig genom att skapa en spöklik stämning som speglar naturens förmåga att återkolonisera områden som en gång dominerades av mänsklig aktivitet.

Wildlife Photographer of The Year-tävlingen är en av världens mest prestigefyllda fototävlingar. I år blev det ett rekord, med över 60 000 bidrag från hela världen. Tävlingen riktar sig till naturfotografer med olika specialområden och intressen, och innehåller flera kategorier som Djurporträtt, Fåglar, Ryggradslösa djur, Stadsnatur, Undervatten, Växter och svampar, Naturfotojournalistik och fler.

Uppmärksamma fotografer kommer att märka en ännu mer häpnadsväckande detalj; att den vinnande bilden, som slog tusentals andra bidrag, togs med en DSLR-kamera från det förra decenniet. Van den Heever tog sitt mästerverk med en Nikon D810, som lanserades sommaren 2014, vilket i digitala termer är nästan uråldrigt. I en tid av snabbt utvecklande spegellösa kameror är Van den Heevers prestation ett bevis på entusiast-DSLR-kamerors livslängd. Det visar att bara för att en kamera kanske saknar de senaste funktionerna – AI-autofokuslägen, motivigenkänning och spårning, samt globala elektroniska slutare för att nämna några – betyder det inte att den är föråldrad.

DSLR-kameror är långt ifrån döda

Den totala vinnaren är inte ensam om att ha tagits med en äldre DSLR-modell. Faktum är att de förekommer flitigt i många av årets kategorier.

Vinnaren av ungdomskategorin i tävlingen, Young Wildlife Photographer of The Year, hade också den bästa bilden tagen med en åldrande Nikon DSLR-kamera. Andrea Dominizi från Italien använde sin Nikon D7100 för att ta en närbild av en långhorning i området Lepini-bergen. Han kombinerade den med ett Tokina 10–17mm fisheye-objektiv för en supervidvinkel och en extern blixt för att ge extra fyllnadsljus.

Samtidigt använde Dennis Stogsdill från USA en gammal professionell favorit för att ta sin vinnande bild i kategorin Däggdjur. Canon EOS 1DX Mark II var hans val av verktyg – ett toppklassat kamerahus som klarar serietagningar på 14 bilder per sekund, eller upp till 16 bilder per sekund i Live View-läge. Det ger många moderna spegellösa kameror en rejäl utmaning.

På annat håll vann Ralph Pace undervattenskategorin med en Nikon D850 i ett Nauticam-hus. Denna DSLR anses ofta vara en av de bästa modellerna i sitt slag, med en kombination av hög upplösning och utmärkt prestanda i svagt ljus – perfekt för fotografering under vatten.

Även om DSLR-kameror visar att de fortfarande har gott om liv kvar, har Canon fortfarande anledning att fira sitt spegellösa RF-fästesystem. Av alla högpresterande bilder som skickades in till tävlingen är det Canon EOS R5 som förekommer oftast, vilket gör den till den mest populära kameran. Det är inte särskilt förvånande, eftersom den ursprungliga R5-modellen fick höga betyg när vi först recenserade den, medan dess efterträdare för närvarande rankas som den bästa Canon-kameran.

Detta ger en fascinerande inblick i vilken typ av utrustning naturfotografer väljer att arbeta med 2025, och visar att erfarna fotografer håller fast vid beprövad utrustning – oavsett om den släpptes de senaste fem åren eller så långt tillbaka som det förra decenniet.

Läs vidare

• Bästa kamera för naturfotografering 2025: våra toppval från Canon, Nikon, Sony och fler

Canon EOS R6 Mark II har gjort slut på spekulationerna om att skulle få samma sensor som Canons flaggskeppskamera, men den nya spegellösa besten i fullformat är fortfarande en fin allround-kamera.

EOS R6 Mark II är uppföljaren till 2020 års ursprungliga EOS R6 och huvuduppgraderingen är en ny 24,2 MP fullformat CMOS-sensor. Detta ger Canons nya modell en upplösning på 20 % jämfört med föregångaren på 20 MP, vilket kommer att glädja fotografer som letar efter lite mer detaljer eller beskärningspotential.

Tidigare rykten hade optimistiskt förutspått att EOS R6 Mark II kunde ha samma "staplade" 24,1 MP-sensor som i Canon EOS R3. Staplade sensorer har otroligt snabba avläsningshastigheter för snabb serietagning och professionell videokvalitet, men de kommer också med en premiumprislapp.

Ändå ger EOS R6 Mark II:s nya sensor inte bara en extra portion upplösning. Den är också tillräckligt snabbt för att fotografera 40 bilder i sekunden med autofokus i RAW eller JPEG, utan någon beskärning alls. Visserligen kan den inte bibehålla dessa hastigheter särskilt länge (knappt två sekunder när du fotograferar RAW), men det är fortfarande dubbelt så snabbt som EOS R6 och en potentiell bonus för action- eller sportfotografer.

En annan hjälpande hand på den avdelningen är EOS R6 Mark II:s uppgraderade Dual Pixel CMOS AF II-system. Tack vare en del förbättrad djupinlärning kan den nu känna igen och spåra flygplan, tåg och en större variation av djur än tidigare (inklusive hästar och zebror). Lite nisch kanske, men AF-systemet är mer självsäkert när man fotograferar människor också.

Kamerans nya sensor stöder även vissa förbättrade videofärdigheter. Du kan spela in obeskuren 4K/60p-video, som också är översamplad från kamerans 6K inbyggda upplösning. Det är ett recept för lite högkvalitativ video, även om det tyvärr fortfarande inte finns något 4K/120p-läge för slow-mo-fans.

EOS R6 Mark II är annars väldigt lik sin föregångare, vilket inte är något dåligt. Den har en nästan identisk fysisk design med bra hantering och en ny multifunktionssko på toppen för att para ihop den med tillbehör som Canons nya Speedlite EL-5. I Sverige har EOS R6 Mark II en prislapp på 33 990 kr (endast kamerahuset. Leverans i november.

Analys: Inte staplad, men definitivt en mogen sensor

Spekulationer om att Canon EOS R6 Mark II kan ha en staplad sensor har visat sig vara önsketänkande, och det är inte en stor överraskning. Endast en handfull fullformatskameror har den moderna sensordesignen och de är alla prissatta långt norr om Canons nya hybridshooter.

Men det betyder inte att EOS R6 Mark II är underväldigande eller underdriven. Dess nya 24,2 MP-sensor kanske inte är staplad eller ens belyst på baksidan, men den har helt klart några ganska snabba avläsningshastigheter, vilket visas av dessa 40 fps bursthastigheter och dess förmåga att fotografera översamplad 4K/60p utan en gröda.

Spegellösa kameror behöver med andra ord inte nödvändigtvis staplade sensorer för att betraktas som högkvalitativa eller proffsiga. EOS R6 Mark II kan vara en relativt blygsam uppgradering inom andra områden, men den fixar de flesta av föregångarens svagheter. Och som vår praktiska recension påpekar, "få kameror till det här priset kan matcha dess hybridfärdigheter" för att ta stillbilder och video.

Men det kommer säkert att bli en intressant kamp med Sony A7 IV och Nikon Z6 II, så håll utkik efter vår fullständiga recension av Canon EOS R6 Mark II mycket snart. Och om din budget förståeligt nog inte sträcker sig till dessa kameror, kolla in vår guide till Black Friday-kameraerbjudanden för några tips om hur du gör ett fynd den här månaden.

Letar du efter bästa systemkamera just nu? Vi har testat alla de senaste och bästa systemkamerorna och samlat ihop de som är bäst i test i topplistan här nedanför. Så oavsett om du vill ha ett briljant nybörjaralternativ eller ett avancerat professionellt kraftpaket, hjälper den här guiden dig att hitta den bästa systemkameran som passar dina behov, färdigheter och budget.

Vi uppdaterar topplistan med jämna mellanrum för att alltid inkludera de allra senaste modellerna som är bäst i test just nu. I våra tester kollar vi på saker som funktioner, byggkvalitet, tillbehör, portar, batteritid, fotolägen, bildkvalitet och mer. Vi jämför sedan detta med pris för att se hur prisvärd kameran är och ger den slutligen en ranking. För närvarande domineras topplistan av modeller från Canon och Nikon, som är de två jättarna på kameramarknaden just nu.

Bästa systemkamera 2026 - topplistan just nu

1. TESTVINNARE: Nikon D3500 - bäst i test
2. Canon EOS 2000D - bästa billiga systemkamera
3. Canon EOS 5D Mark IV - bästa premium systemkamera
4. Canon EOS 90D - bästa pixelantal
5. Nikon D780 - bästa allround fullformatskamera
6. Nikon D7500 - bästa allsidiga alternativ
7. Canon EOS 250D - bästa systemkamera för nybörjare
8. Canon EOS 6D Mark II - bästa funktionspaket
9. Canon EOS 850D - bästa snabba autofokus
10. Nikon D5600 - bästa hantering
11. Nikon D850 - bästa prestanda och hastighet

Bästa systemkamera 2026 - bäst i test just nu

Nikon D3500 är billig, den har en av de skarpaste APS-C-sensorerna som finns och ett stiligt ihopfällbart objektiv. Detta är beviset på att du inte måste betala en förmögenhet för att få en bra kamera och du får så mycket för pengarna att D3500 är lika imponerande som mer avancerade (och dyrare) alternativ. Den har en bra 24MP sensor och även om kontrollerna är utformade för nybörjare kan du ta bilder som ser ut som de kommer från en mycket dyrare kamera. För nybörjare är detta en perfekt kamera.

 Läs hela vårt test av Nikon D3500

Canon EOS 2000D är enkel att använda, gör det grundläggande rätt och är otroligt prisvärd. Det finns några kompromisser. Seriebildsfotografering är begränsad till blygsamma 3 bilder per sekund och autofokussystemet har bara nio punkter. Live View-fokuseringen är trög och du får ingen pekskärm. Det plastiga skalet känns inte heller särskilt premium. Men det finns många saker som är bra för nybörjare också. Kontrolllayouten är logisk och enkel att använda och batteritiden är stabil. Det finns också videoinspelning, om än begränsad till 1080p. Ännu viktigare är att 24.1MP-sensorn producerar bilder med en god detaljnivå och ett anständigt dynamiskt omfång, medan brushanteringsprestandan är solid.

Läs hela vårt test av Canon EOS 2000D

Canon EOS 5D Mark IV förbättrar det mesta jämfört med tidigare modeller, med en 30,4MP-sensor och avancerat 61-punkts AF-system tillsammans med 4K videoinspelning - även om dess 4K-videor är något begränsade. Det här är den absolut bästa och mest avancerade kameran du kan köpa idag, men var beredd på att du får lägga ut en hel del för den och vi rekommenderar den inte om du bara vill fotografera på hobbynivå eller precis kommit igång med fotografering.

Läs hela vårt test av Canon EOS 5D Mark IV

Canon EOS 90D är ett ganska stort kliv framåt för EOS-serien och den första modellen i sitt slag som kommer med en 32,5MP-sensor. Från den tidigare EOS 80D får vi 4K videoinspelning, medan en ny processor och fler antal bilder per sekund också har hittat hit. Batteriet med 1300 bilder ger mycket mer kraft än vad du kan få från den genomsnittliga spegellösa kameran, medan skydd mot damm och vatten också är välkomna nyheter. EOS 90D har fokuserat på att förbättra allt från upplösning och seriebildsfotografering till video och mer, vilket har gjort detta till en stark kamera för alla som vill ha en spegelreflexkamera.

Läs hela vårt test av Canon EOS 90D

Nikon D780 är en effektiv hybrid av en systemkamera i fullformat och en spegellös kamera som Nikon Z6. Detta gör det till ett fint (om än dyrt) alternativ för alla som vill kombinera fördelarna med båda. D780 bygger på den solida grunden av D750, som kommer att finnas kvar (se nedan). D780 har samma 273-punktsfassystem som Z6, men ger också en imponerande batteritid på 2 260 bilder. Bildkvaliteten är bland de bästa som finns, medan dess 4K-videokunskaper förstärks genom att inkludera moderna funktioner som ansikts- och ögondetektering. Den är lite dyr, men om det inte är ett problem för dig, är det en av de bästa fullformatskamerorna du kan köpa.

Läs hela vårt test av Nikon D780

Nikon D7500 är billigare än ovannämnda D500 och har inte samma professionella prestanda, men den har samma fantastiska sensor på 20,9MP i ett billigare och mer kompakt kamerahus. Därmed får du inte det otroliga 153-punkters autofokussystemet som D500 har, men det förbättrade 51-punkters systemet slår ändå många av rivalerna. Dessutom hittar du höjdpunkter som 4K-video, vridbar touchskärm och upptill 8 bilder i sekunden i serieläge. Därmed blir D7500 ett frestande alternativ för både nybörjare och mer erfarna fotografer.

 Läs hela vårt test av Nikon D7500

Canon EOS 250D kombinerar en stark funktionsuppsättning med bra användarvänlighet trots sin lilla storlek. Nikon D3500 (se ovan) är ännu mindre, men saknar kamerans vändbara LCD-skärm, vilket är särskilt praktiskt om du vill spela in video. EOS 250D har också till 4K-inspelning, även om denna är beskuren och rullande slutare ofta märks. Ändå får man behagliga bilder en utmärkt batteritid på 1 070 bilder och kompatibilitet med ett stort utbud av EF-objektiv och andra tillbehör som de flesta spegellösa kameror saknar. Om dessa funktioner är högst upp på din önskelista, förblir denna nybörjarvänliga systemkamera ett bra val.

Läs vårt test av Canon EOS 250D

EOS 6D Mark II är en imponerande kamera på instegsnivå och intuitivt konfigurerad för att vara användarvänlig. Även om kamerahuset kan kännas rätt plastigt, är 26MP-sensorn inuti fantastisk och erbjuder Canons pålitliga Dual Pixel CMOS AF-system när man använder live-visningsläge. Med 45 AF-punkter att välja mellan och en hastighet på 6,5 bilder per sekund finns det mycket du kan fånga - inklusive djurbilder. Den är inte tillräckligt snabb för snabba racingbanor, men den är förvånansvärt bra för det mesta andra motiv. Den bakre pekskärmen erbjuder också möjlighet att fokusera och ta bilder för alla som saknar en joystick, men trots det är 6D Mark II en pålitlig kamera som ger fantastiska resultat.

Läs vårt test av Canon EOS 6D Mark II

Canon EOS 850D är efterträdaren till en av våra favoritkameror för nybörjare och den erbjuder en nästan identisk fotoupplevelse som bygger vidare på Canons utmärkta AF-system för fasdetektering med dubbla pixlar. Den mångsidiga LCD-skärmen med olika vinklar och den bekvämt bekanta knapplayouten gör det enkelt att fotografera med, och du får också 800 bilder per laddning när du fotograferar med sökaren. Den enda nackdelen är att 4K-videoläget fortfarande involverar en beskärning och förlust av autofokus, vilket innebär att detta fortfarande är främst en kamera för 1080p-videor. Om du inte har något emot det och föredrar fördelarna med DSLR, inklusive batteritid och hantering, är detta ett bra alternativ.

Läs hela vårt test av Canon EOS 850D

Nikon D5600 lanserades 2018 och är fortfarande ett tilltalande mellanklasspaket för både nybörjare och mer erfarna användare. Det kanske saknar en utmärkande funktion, men kombinationen av en 24,2 MP-sensor, en vinkelbar pekskärm, ett hyfsat 39-punkts AF-system och snygga proportioner gör att den fortfarande är värd en titt. Dess polykarbonatskal passar fint i handen och är bekvämt att greppa, medan den strömlinjeformade knapplayouten visar sig vara snygg och enkel att använda. Pekskärmen är mindre effektiv för autofokusstyrning, men bläddra till sökaren så finner du att AF-systemet är solidt, snabbt och exakt.

Läs hela vårt test av Nikon D5600

Nikon D850 är en utmärkt kamera. Den är monstruöst dyr, men för pengarna får du en otrolig kamera som inte kommer göra dig besviken. Den enorma 45,4MP-sensorn levererar otroliga detaljer och extremt lågt brus även vid höga ISO-tal, och det sofistikerade 153-punkters autofokussystemet är lånat ifrån Nikons flaggskepp D5. Den ger dig även 7 bilder per sekund i serieläge och ett stort urval av avancerade funktioner. Allt paketerat i en robust aluminiumlegering. Resultatet av allt detta är en kamera som är ett naturligt första val, oavsett vilka sorts motiv du jobbar med.

 Läs hela vårt test av Nikon D850

Köpråd och vanliga frågor

• Kolla in vår topplista över bästa kompakta systemkamera
• Kolla in vår topplista över bästa fullformat spegelreflexkamera

För 35 år sedan så lanserades Canon EOS 650 och förändrade den fotografiska världen. Det var Canons första EOS-kamera och även om det är långt ifrån att se ut som en släkting till iPhone, så har den förvånansvärt mycket gemensamt med Apple-produkten som förändrade världen, inklusive det faktum att de innebar ett trendbrott och tog en hel industri in i en ny era.

För att verkligen förstå hur viktig EOS 650 var så måste vi färdas tillbaka i tiden till den andra mars 1987. Intressant nog samma dag som Apple förberedde sig för att visa Macintosh II och samma år som Nokia skulle komma att introducera företagets första bärbara telefon, Cityman 1320. En tid då kameravärlden var mitt i en teknikrevolution.

Likt telefoner och kapacitiva pekskärmar 2007 så experimenterade kameror i mitten av 1980-talet med en spännande ny teknik som kallades för autofokus. Leica startade redan i slutet av 1970-talet men det var Minolta som chockade hela fotografiska världen genom att lansera den första spegelreflexkameran med inbyggd autofokus (Minolta 7000AF) under 1985.

Den kameran är lite lik LG Prada i den här historien dock, i form av en mestadels bortglömd banbrytare. Precis som Apple gjorde 20 år senare så förstod Canon att det fanns stora möjligheter framöver och tog chansen att producera ett kamerasystem som till stor del är anledningen till att företaget fortfarande är ledande inom fotografin även idag.

Elektriska drömmar

Canon hade autofokus i kameror och objektiv redan under tidigt 1980-tal men tekniken hade nått sin gräns. Som utvecklaren Yasuo Suda hos Canon förklarar, "innan EOS-serien lanserade så hade våra kameror objektivfästet FD. Det krävdes dock ett helt elektriskt objektivfäste för att uppnå högre nivåer av autofokusteknik".

Detta innebar att de tvingades släppa taget om det objektivfäste som existerande spegelreflexkameraanvändare hade köpt in sig på och skapa ett helt nytt för att kunna ta ett språng framåt vad gäller autofokus. Det skulle innebära ett stort steg, allra helst eftersom autofokus inte ansåg vara den heliga graal av alla. Nikon, den tydliga ledaren inom professionella kameror vid tidpunkten, ansåg att tekniken var något av en gimmick för professionella och var övertygade om att de allra mest seriösa fotografer skulle vilja fokusera manuellt.

Canon beslutade sig för att ta språnget 1985 och två år senare föddes deras 'Eletro Optical System', EOS och då i formen av en avancerad amatörkamera som kallades Canon EOS 650.

Det var en stor grej framförallt av två skäl. Först och främst var EOS det första systemet som skapade en helt elektronisk anslutning mellan en spegelreflexkamera och dess objektiv, något som tog autofokus från den långsamma och klumpiga upplevelse som det var vid tiden. Det var även starten för EF-objektivfästet som fortfarande används i många av Canons digitala spegelreflexkameror med exakt samma fysiska design.

Precis som den ursprungliga iPhone så erbjöd Canon EOS 650 en futuristisk design, byggd på en proprietär plattform som ska komma att sätta nivån för årtionden framåt. Men den var även den långt ifrån en färdig produkt när den lanserades 1987.

En högteknologisk följeslagare

Vad sa då folk om Canon EOS 650 vid tidpunkten? I en recension från 1987 med rubriken "Kamera; en ny upplevelse av enkelhet" så skriver New York Times Andy Grunberg att även om "det tog några dagar att bli vän med min nya högteknologiska följeslagare" så levererade den "ett anmärkningsvärt antal bedrifter utan något ingripande från personen som höll i den".

Han hyllade autofokussystemet med en fokuspunkt och förundrades över att "allt jag behövde göra var att trycka på knappen för att bilden skulle tas" men var samtidigt mindre imponerad över den något överkänsliga slutarknappen. Sammanfattningen var ändå "att använda Canon EOS 650 har förbättrat min syn på autofokuserande spegelreflexkameror" och att "vissa aspekter av deras snurrande och blinkande faktiskt är rätt roligt".

Även om EOS 650 var en film-baserad kamera så var det starten för en mer modern, elektronisk fotoupplevelse, en som blev så vida spridd att det fortfarande känns intuitivt att använda en Canon EOS 650. Men, likt den ursprungliga iPhone (som inte hade en App Store vid lansering) så var det egentligen efterföljarna till EOS 650 som etablerade Canon som ett av de största varumärkena inom fotografi.

De första viktiga USM-objektiven (UltraSonic Motor) började dyka upp från och med november 1987 med EF 300mm f/2.8L USM först ut. Dessa placerade en liten, tyst autofokusmotor innuti objektivet istället för i kameran. Steve Jobs utbrast vid lanseringen av iPhone att Apple hade patenterat rubbet i den och Canon gjorde detsamma med sin nya teknik.

Detta ledde till professionella revolutionärer som Canon EOS 1 och EOS 1N som av många anses vara två av de viktigaste kamerorna från det senaste halvseklet. Så mycket så att vi ivrigt inväntar deras andliga spegellösa efterträdare i den beryktade Canon EOS R1.

Fokuspeaking

Något som fascinerar kring Canon EOS 650 och på många sätt är ytterligare en paralell till kameror i smarta mobiler, är hur den annonserades och marknadsfördes 1987.

Taglinen i en av de amerikanska TV-reklamerna var "nu behöver du inte vara professionell för att fotografera som en". En annan sa "en av dessa två är en professionell fotograf, den andra tandläkare. Med den autofokuserande Canon EOS så är de svåra att särskilja". Annonsen nedanför introducerade EOS 650 som den nya kungen av peka och tryck av.

Även om det kanske inte alltid var fallet så utgjorde Canon EOS 650 definitivt mallen för den nya, moderna spegelreflexkameran. Precis som den tidigare Canon T90 så togs knappar och reglage bort för att istället prioritera användbarhet. Vem kunde tro att Apple, som 1987 kämpade med Macintosh, skulle bli en av Canons efterträdare under 2010-talet?

Designen på EOS 650, så plågsamt 80-talsaktig att den måste delat gener med Knightriders KITT, kan förklara varför den ofta ignoreras av de som idag köper filmbaserade kameror.

Klassiska kamerahus i metall som den ursprungliga Olympus OM-1 tenderar att fånga blicken hos retrokameraköpare men sin design till trots, EOS 650 fortsätter vara väl värt ett övervägande, allra helst om du redan har EF-objektiv och inte är ute efter den gamla skolan av helmanuell fotografering.

Även om den lanserades för motsvarande 8000 kr (inräknat inflation) så kan du nu hitta en EOS 650 på eBay eller andra andrahandsmarknader för någon enstaka hundralapp. Inte så illa för en kamera som startade autofokusrevolutionen, förändrade historien och som påstås vara kameran bakom första fotot som laddades upp till internet cirka 1992.

Är du ute efter bästa systemkamera för nybörjare? Då har du kommit till precis rätt ställe, här hittar du nämligen vår uppdaterade topplista över bästa kameror för nybörjare, där vi samlar alla de senaste modellerna som är bäst i test just nu. Topplistan domineras för närvarande av de två kamerajättarna Nikon och Canon, men du hittar även ett fint alternativ från Pentax.

En systemkamera i instegsklassen är ett naturligt nästa steg när du inser att du inte längre får ut vad du vill av din kompaktmera eller inte längre blir nöjd med de bilder du får från din mobil. Systemkamerorna på nybörjarnivå tar ett stort steg uppåt i bildkvalitet och låter dig ta dina bilder till nästa nivå. Vi har testat ett stort antal kameror och kollat på saker som bildkvalitet, användarvänlighet, funktioner, batteritid, lagring och mer för att ta reda på vilka som är bäst i test och som är bäst lämpade för nybörjare. Här hittar du våra favoriter just nu.

Bästa systemkamera för nybörjare - topplistan

1. TESTVINNARE: Nikon D3500 - bäst i test
2. Canon EOS 2000D - bästa billiga systemkamera
3. Canon EOS 250D - bästa lilla systemkamera
4. Canon EOS 850D - bästa hantering
5. Nikon D5600 - bästa överkomliga Canon-konkurrent
6. Canon EOS 90D - bästa pixelantal
7. Canon EOS 4000D - bästa lättanvända alternativ
8. Pentax K-70 - bästa robusta alternativ

Bästa systemkamera för nybörjare - bäst i test

Nikon D3500 ersätter D3400 och medan delar många specifikationer på insidan, drar den nytta av en handgrepp och reviderad kontrolllayout på baksidan. Den nya 24,2 MP-sensorn ger utmärkt detaljnivå, samtidigt som D3500 är lätt att lära sig använda. Detta stöds av Nikons smarta guideläge, vilket ger förklaringar i realtid av nyckelfunktioner. Om du vill bli mer kreativ med din fotografering och letar efter din första systemkamera, är Nikon D3500 svår att slå.

Läs hela vårt test av Nikon D3500

Canon EOS 2000D är företagets billiga och enkla systemkamera för nybörjare. Även om du inte får samma imponerande specifikationer som dyrare Canon-modeller, får du fortfarande en ganska solid uppsättning funktioner för nybörjaren inklusive Wi-Fi och NFC. Det innebär att du kan överföra bilder till din mobil för snabb delning. Bilderna från 24,1 MP-sensorn är mer än tillräckliga, men inte riktigt en match för EOS Rebel 800D. Dess 9-punkts autofokussystem, såväl som Live View AF-systemet är en besvikelse och det finns ingen pekskärm.

Läs hela vårt test av Canon EOS 2000D

Canon EOS 250D beskrivs som den minsta och billigaste systemkameran med en rörlig LCD-skärm. Det råkar också vara den billigaste systemkameran med 4K och dessutom finns en mikrofoningång för att ansluta extern mikrofon. Andra finesser inkluderar Canons utmärkta Dual Pixel CMOS AF-system, en responsiv pekskärm och kompatibilitet med massor av bra objektiv. Det är synd att Canon har behållit samma 9-punkts AF-system från tidigare modell, eftersom det nu är rejält daterat, men som en allsidig kamera till ett rimligt pris finns det mycket med EOS 250D som är riktigt bra.

Läs hela vårt test av Canon EOS 250D

Canon EOS 800D är ingen enorm uppgradering jämfört med sin föregångare, där det största tillägget är ett 4K-videoläge som hindras något av fps-begränsningar. Ändå är EOS 850D en av våra favorit DSLR-kameror för nybörjare. Du får ett Dual Pixel-fasdetekterings-AF-system, som är snabbt, pålitligt och fungerar lika bra för video som det gör för stillbilder. Dess knapplayout är också väldigt genomtänkt, medan LCD-skärmen med olika vinklar är enkel att hantera. Så länge du bortser från dess halvdana 4K-videor, som involverar beskärningar och förlust av fasavkännande autofokus, är det ett fantastiskt alternativ och bjuder på DSLR-fördelar som bra batteritid och hantering. 

Läs hela vårt test av Canon EOS 850D

Nikon D5600 är en direkt konkurrent till Canons EOS EOS 800D i den övre delen av skitet vad gäller systemkameror för nybörjare. Medan Nikons D3000-serier är utformade som överkomliga instegsmodeller, är D5000-serien att föredra om du vill bli mer kreativ. D5600 har en stor 3,2-tums vinklingsbar pekskärm och medan fokuseringshastigheten för LiveView kunde vara snabbare, är 39-punkts AF-systemet det bästa du hittar i systemkamera av den här klassen. Det är inte heller så mycket fel med dess D5600:s 24,2 MP-sensor, vilken ger utmärkta resultat, medan den logiska layouten på D5600 gör kameran enkelt att använda.

Läs hela vårt test av Nikon D5600

Canon EOS 90D är ett ganska stort kliv framåt för EOS-serien och den första modellen i sitt slag som kommer med en 32,5MP-sensor. Från den tidigare EOS 80D får vi 4K videoinspelning, medan en ny processor och fler antal bilder per sekund också har hittat hit. Batteriet för 1300 bilder ger mycket mer kraft än vad du kan få från den genomsnittliga spegellösa kameran, medan skydd mot damm och vatten också är välkomna nyheter. Detta är en stark och mångsidig kamera för alla som föredrar en spegelreflexkamera.

Läs hela vårt test av Canon EOS 90D

Canon EOS 4000D kan verka daterad jämfört med de senaste modellerna på nybörjarnivå, bland annat på grund av sensorn, processorn, autofokussystemet och LCD-skärmen. Men allt är inte dåligt: knapplayouten är enkel att navigera för nya användare, batteritiden är stark vid 500 bilder och bildkvaliteten är solid och buller hanteras ganska bra. De som uppgraderar från en mobil eller kompaktkamera bör få hyfsade resultat, med en hel del detaljer och en bra mättnadsnivå. Om pris är viktigt för dig, kan du kanske se förbi de begränsade funktionerna och få ett lite mer plånboksvänligt alternativ.

Läs hela vårt test av EOS 4000D

Pentax K-70 är ett prisvärt alternativ för alla som inte behöver något av de två stora namnen (Canon eller Nikon). Den har en mycket användbar artikuleringsskärm, medan hybriden autofokussystem med livevy gör det till ett praktiskt alternativ att använda sökaren. Kanske är vår favoritgrej med K-70 att den klarar lite tuffa tag - något som instegsmodeller vanligtvis inte gör. Om du är intresserad av att ta massor av bilder utomhus, är det en stor bonus att kunna lita på att den inte förstörs av dåligt väder.

Läs hela vårt test av Pentax K-70

Köpråd och vanliga frågor

Om du är uppmärksam så kommer du att upptäcka att många tillverkare ofta erbjuder två typer av objektiv – ett med bildstabilisering och ett utan. Oftast är det inte stor skillnad i pris, så välj objektivet med stabilisering, eftersom det gör det lättare att ta skarpa bilder med längre slutartider.

Detta typ av objektiv är mer än tillräckligt för att komma igång, men den viktigaste fördelen med systemkameran framför kompaktkameran är att du kan utöka ditt system med extra objektiv, till exempel, vidvinkel- och telezoomobjektiv, en blixt och andra tillbehör, för att få ut det mesta av den typ av fotograf du vill bli.

Du kanske också ska överväga en kompakt systemkamera, en så kallad spegellös kamera? Titta på vår video nedan, eller läs vår guide över Spegellösa kameror och spegelreflexkameror: 10 viktiga skillnader för att lära dig mer om vad som skiljer typerna åt. Eller, om du inte alls är säker på vilken typ av kamera du behöver, läs vår  guide Vilken kamera ska jag köpa?

Så testar vi kameror

Att köpa en kamera är en stor investering, så varje kamera i den här topplistan har testats grundligt av oss på TechRadar. Tester är det bästa sättet att verkligen förstå en kamerans prestanda och karaktär, så vi lägger stort fokus på dem, tillsammans med standardtester för faktorer som ISO-prestanda.

Till att börja med tittar vi på kamerans design, hantering och kontroller för att få en känsla av vilken typ av fotograf den riktar sig till och vem som skulle ha mest glädje av att fota med den. När vi tar med den ut på en fotorunda testar vi den både i handhållet läge och på ett stativ för att få en känsla av dess styrkor.

När det kommer till prestanda använder vi ett formaterat SD-kort och fotograferar i både raw och JPEG (om tillgängligt). För bildserier väljer vi våra vanliga testinställningar (1/250 sek, ISO 200, kontinuerlig AF) och tar en serie bilder framför ett stoppur för att se om det lever upp till påstådda hastigheter. 

När det är möjligt testar vi även kamerans autofokuslägen i olika ljusförhållanden (inklusive Face and Eye AF) i enpunkts-, områdes- och serielägen. Vi tar också en rad bilder av olika stilar (porträtt, landskap, svagt ljus, makro/närbild) i raw och JPEG för att få en känsla av sensors förmåga att hantera brus och fånga upp fina detaljer.

Om kamerans raw-filer stöds av Adobe Camera Raw kommer vi också att bearbeta några testbilder för att se hur vi kan justera områden som skuggåterställning. Vi testar också dess ISO-prestanda över hela intervallet.

Vi håller även koll på batteritiden under våra tester, med skärmen inställd på standardinställningarna. När batteriet har nått noll, räknar vi sedan antalet bilder för att se hur det står sig i jämförelse med kamerans CIPA-betyg. Slutligen testar vi kamerans videofärdigheter genom att filma några testvideor med olika bildhastigheter och upplösningar, tillsammans med dess medföljande app.

Vi sammanfattar sedan allt vi har lärt oss om kameran och jämför det med dess pris för att få en känsla av hur prisvärd den här. Slutligen får den en ranking i vår topplista baserat på resultatet.

Vill du ha fler alternativ? Kolla gärna in någon av våra andra köpguider:

• Bästa digitalkameran
• Bästa kompaktkameran
• Bästa kompakta systemkameran
• Bästa systemkameran
• Bästa resekameran
• Bästa billiga kameran

Kort sammanfattning

Nikon Z9 är den spegellösa Nikon-kamera som professionella natur- och sportfotografer har väntat på. Ett landmärke och ett flaggskepp i fullformat som tar taktpinnen från Nikon D6 – och markerar slutet för Nikons spegelreflexkameror för proffs – för med Z9 tar Nikons spegellösa teknik ett stort kliv framåt och matchar de framsteg som gjorts av Canon och Sony.

Talande nog är Nikon Z9 den första professionella kameran som kommer utan en mekanisk slutare. Det stämmer, det finns ingen fysisk gardin som rör sig upp och ner framför sensorn när du tar en bild.

Detta betyder att Z9 helt förlitar sig på sin elektroniska slutare, en djärv avsiktsförklaring som visar Nikons förtroende för sin nya staplade 45,7 MP fullformat CMOS-sensor och Expeed 7-processor. Tillsammans är dessa två saker grunden för Z9 och levererar vad Nikon hävdar är "världens snabbaste sensorskanningshastighet" (tolv gånger snabbare än Z7 II) vilket får återverkningar för både video och stillbilder.

Resultatet är en otroligt kraftfull hybridkamera som placerar sig någonstans mellan Canon EOS R3 (som har en 24,1 MP BSI staplad CMOS-sensor) och Sony A1 (ett 50,1 MP fullformatskraftpaket). Z9:s spegelreflexdesign kommer att vara bekvämt bekant för dem som uppgraderar från sådana kameror som Nikon D5 eller Nikon D850, men gömt inuti finns några riktigt moderna funktioner, inklusive Nikons bästa autofokussystem någonsin.

Med möjligheten att spela in 8K/30p-video (och ett 8K/60p-läge längs vägen) ansluter sig Nikon Z9 också till en utvald grupp av spegellösa kameror som kan spela in med den höga upplösningen. Filmskapare får också översamplad 4K och funktioner som Eye AF-spårning när de filmar, vilket innebär att Z9 är ett överlägset videoverktyg jämfört med Nikon D6.

Med hög upplösning och blixtsnabb prestanda kan Z9 tillgodose behoven hos alla typer av bildskapare, även om dess skrymmande design och stora batteri är särskilt lämpade för tung användning och de som använder stora objektiv. Om du inte behöver allt finns det mindre och billigare kameror att tänka på – till exempel är Nikon Z7 II ett mer förnuftigt val för landskaps-, porträtt- och studiofotografer. Z9 kostar dock mindre än Nikon D6 och erbjuder mycket mer i praktiskt taget alla avseenden.

Nikon Z9 – Pris och säljstart

Nikon Z9 har försenats och den ursprungliga säljstarten i december 2021 är passerad med råge. Men den är närvarande tillgänglig för förbeställning för 64 990 kr.

Det här priset är lite lägre än väntat, särskilt som Nikon Z9 är mycket mer avancerad än Nikon D6 – en kamera som nu kostar 77 990 kr (endast för kamerahuset) och dessutom har två år på nacken.

Det är också ett ganska aggressivt pris jämfört med de närmaste konkurrenterna. Canon EOS R3 lanserades nyligen till ett pris på 65 490 kronor för kamerahuset, medan Sony A1 fortfarande ligger långt över med sin prislapp på 76 890 kr.

Nikon Z9 är naturligtvis ingen billig kamera, den kostar mer än vissa mellanformatskameror. Men prislappen kan locka vissa ägare av äldre spegelreflexkameror som Nikon D850 och Nikon D810 att uppgradera.

Design och handhavande

• Extremt robust
• Ny dubbelaxlig vinklingsbar skärm
• Endast elektronisk slutare
• Bra batteritid

Liksom Canon EOS R3 är Nikon Z9 en kamera med traditionellt utseende är designad för att tilltala dem som byter från en spegelreflexkamera.

I handen känns den som en Nikon flaggskeppskamera ska – stensäker och ergonomiskt förfinad. Det är en gammaldags design, särskilt på 1,34 kg, men Z9:s kropp är 20 % mindre än den biffiga Nikon D6, och det djupa, bekväma greppet är idealiskt för både horisontell och vertikal fotografering. I en anda av bulldozrar som Nikon F4 från 1980-talet är den också byggd som en tank, med ett kamerahus av magnesiumlegering som är helt väderförseglad. Endast Canon EOS R3 kan göra anspråk på att erbjuda denna typ av robusthet i den spegellösa världen.

Även från Nikons spegelreflexkameror kommer en AF-lägesknapp för att snabbt växla mellan manuell fokus och autofokus och, precis som på D6, kan Z9:s bakre knappar vara belysta för att hjälpa dig hitta dem i mörkret, en funktion som kan stängas av om du vill förbli lite mer diskret. Vi uppskattar också antalet funktionsknappar, inklusive de tre på framsidan som gör kameran mycket anpassningsbar, till exempel möjligheten att snabbt växla mellan FX- och DX-beskärningslägen snabbt.

På baksidan av Z9 finns en mycket praktisk funktion – en tvåaxlig skärm som lutar 90 grader i både horisontell och vertikal riktning.

Vi har tidigare sett något liknande på kameror som Fujifilm X-T3 och Panasonic S1H, och Nikon Z9:s bildskärm går inte att vinkla 180 grader mot framsidan som den senares skärm. Men med tanke på att Z9 främst är för fotografer, är detta förmodligen bra för de flesta köpare – och möjligheten att se vad du fotograferar från låga vinklar i porträtt- eller landskapsorientering är en riktig bonus. Särskilt för proffsen som i allt högre grad uppmanas att leverera stillbilder och video i porträttformat för att passa telefoner och surfplattor.

Nikon Z9:s informationsdisplay roterar också smidigt när du ställer in den i porträttläge, vilket hjälper dig att undvika att sträcka nacken. Och i-menyn som syns på Nikon Z6 II och Z7 II återvänder också här, vilket ger dig snabb åtkomst med en knapp till 12 anpassningsbara funktioner som ISO, vitbalans och växling mellan RAW och JPEG.

En av de viktigaste knäckfrågorna för spegelreflexanvändare som har funderat på att byta till spegellöst är den elektroniska sökaren. Som för att bekräfta att den dödar spegelreflexformatet helt, hävdar Nikon att Z9:s EVF inte har någon fördröjning eller blackout, vilket ger dig en kontinuerlig realtidsvy som liknar en optisk sökare.

För foton håller dessa påståenden oavsett fotograferingsläge, vilket är superimponerande – även om vi tyckte att sökaren var lite seg när vi spelade in video, särskilt i 8K. Denna EVF är också en superljus panel på 3 000 nit som verkligen såg skarp och tydlig ut, även om dess upplösning på 3,69 miljoner punkter ligger en bit efter konkurrenterna.

En av nackdelarna med att Nikon Z9 saknar en mekanisk slutare är att dess sensor inte längre har det inbyggda skyddet mot damm. Så Nikon har lagt till en ny sensorsköld, som faller ner när du tar bort objektivet.

En annan sak som ärvts från D6 är bakåtkompatibilitet med EN-EL18-batterienheten, även om Z9 kommer med en ny EN-EL18D-version av batteriet som kommer att prestera bättre när den används i Z9. Vid vår första användning av batteriet tog vi runt 6 000+ bilder – de flesta var kontinuerliga – plus en handfull 8K- och 4K-videor, och batteriet var bara halvt urladdat. Denna klassledande prestanda går långt över de angivna siffrorna. Enastående.

Autofokus och seriebildsfotografering

• Spårande AF med prioritet för människor, djur och fordon
• 20 fps RAW för 1 000+ bilder
• Dubbla CF Express typ B kortplatser

För att konkurrera med andra spegellösa flaggskeppskameror som Canon EOS R3 och Sony A1 behövde Nikon Z9 göra gigantiska framsteg i autofokus och seriefotograferingsprestanda – och det har till stor del uppnåtts.

Även om kameror som Nikon Z6 II erbjuder bra autofokus, har de alltid saknat rivalernas sofistikerade funktioner när det kommer till att spåra ansikten, ögon och djur. Nåväl, Nikon Z9 kommer ikapp här och lite till – 3D-spårning gör en spegellös debut (endast på foto) och inte bara spårar den människor (inklusive ansikten, ögon, huvuden och överkroppar), djur (kroppar, ögon och huvuden) och fordon (bilar, motorcyklar, flyg och tåg), den gör också simultan motivigenkänning.

Det betyder att Nikon Z9 kan känna igen upp till tio olika typer av motiv i en enda bildruta och spåra dem alla individuellt – ett användbart verktyg för proffs som fotograferar upptagna scener med blandade motiv. Dessutom väljer kameran automatiskt mellan typen av motiv för dig – det är något du måste göra manuellt med EOS R3 eller A1. Om du vill byta till att spåra ett annat motiv i scenen kan det göras via joysticken relativt enkelt.

När det gäller autofokuskraft tar Nikon Z9 också ett stort steg framåt från Nikon Z7 II, och erbjuder fem gånger så många autofokuspunkter som den kameran – det här är AF-punkterna som automatiskt kan upptäcka ett motiv i ramen och få fokus. Och Nikon säger att den erbjuder bättre motivspårning över hela bilden än det tidigare flaggskeppet Nikon D6. Detekteringsräckvidden är också nere på -6,5 EV och till och med 8,5 EV i ett "stjärnljusvy" -läge, det är en kapacitet för allvarligt svagt ljus.

Vi har använt Z9 för att täcka en fotbollsmatch med flera motiv, bokstavligen "kört" några tester för att spåra en löpare på väg mot och bort från kameran i svagt ljus, och tagit bilder av vilda djur och husdjur. Dess 3D-tracking AF är betryggande klibbig över hela linjen och det som imponerar mest är hur den fäster på avlägsna motiv som bara täcker en liten del av bildytan. Z9 håller sig också tillförlitligt med ett motiv, även när hinder tillfälligt kommer i vägen.

I våra sekvenser som fångar en löpare som snabbt är på väg mot kameran, håller Z9 konsekvent fokus. Autofokus sträcker sig även till ögon-AF, även om det snabbaste objektivet vi använde med Z9 var Z 28-75 mm f/2.8, så vi kan inte vara helt säkra på att ögon-AF är kritiskt skarp med de snabbaste objektiven. Naturligtvis finns det många fler scenarier att prova, men våra intryck så här långt är bra.

Men vad sägs om den där andra avgörande specen för sport- och vildaskyttar, seribildsfotografering? Här är Nikon Z9 imponerande, även om den inte riktigt når topphastigheterna för Canon EOS R3 och Sony A1. Den senare kan både nå imponerande 30 fps när du tar RAW, även om detta är under mycket specifika omständigheter (med ett CFexpress-kort med speciella objektiv under bra förhållanden).

Nikon Z9 kan under tiden ta fullupplöst RAW vid 20fps, och för våra tester kunde den göra detta för cirka 90 bildrutor i komprimerad RAW när man använder ett Lexar CF Express typ B-kort i toppklass. Det är inte riktigt lika bra som Canon EOS R3 eller Sony A1, men i JPEG-only eller högeffektiv RAW på Z9 är bilden helt annorlunda med tanke på att den i verkligheten har en obegränsad buffert. Bufferten töms i alla fall inom en sekund och är redo att gå igen för fullt.

Nikon Z9 kommer garanterat att tillfredsställa sport-, nyhetes- och naturfotografer. Vi körde samma tester med ett XQD-kort och prestandan i RAW var cirka 60 % av CF Express-kortet, medan bufferten i enbart JPEG fortfarande var obegränsad.

Om 20 fps inte är tillräckligt snabbt, erbjuder Z9 också ett beskuret burst-läge som kan nå 120 fps. Med tanke på att detta bara tar 11 MP JPEG-bilder, är det troligtvis ett lite nischat nödläge för proffsfotografer – även om det faktum att det kan göra detta med full AF/AE-spårning är imponerande. Nikon säger också att när man räknar in sin FTZ-adapter för montering av äldre F-fattningsobjektiv är detta läge tillgängligt för över 100 objektiv.

Nikons beslut att ta bort den mekaniska slutaren från Z9 är djärvt. I de flesta kameror är den mekaniska slutaren ett reservalternativ som erbjuder långsammare bildserier för dem som är oroliga över de traditionella nackdelarna med elektroniska slutare, nämligen rullande slutare. Detta orsakas av att en sensors avläsningshastigheter inte kan hålla jämna steg med en scens rörelse, vilket resulterar i effekter som skeva golfklubbor.

Nikon säger att Z9:s nya staplade sensor har världens snabbaste sensorskanningshastigheter. Och när vi pratade med Dirk Jasper, en produktspecialist på Nikon, utvecklade han att Z9 har en 12 gånger snabbare skanningshastighet än Z7 II. Innebörden är att den endast elektroniska slutaren håller även de motiv som rör sig snabbast fria från rullande slutarförvrängning, motsvarande den snabbaste slutartiden på 1/32 000 sek hos Z9, och vi har inte upplevt någon rullande slutarförvrängning under våra tester. "Bandning" (en distorsion under högfrekvent artificiellt ljus) verkar inte heller vara något problem, även om blixtsynkroniseringshastigheten bara är 1/200 sek. Förmodligen är det sensorn och processorhastigheten som är det mest revolutionerande med Z9, och det pekar verkligen på en framtid utan mekanisk slutare.

Specifikationer och funktioner

Nikon Z9:s staplade 45,7 MP fullformat CMOS-sensor gör den effektivt till en superkraftig version av Nikon Z7 II, som också erbjuder en 45,7 MP-upplösning men utan det staplade chippet för snabba läshastigheter.

Denna upplösning ger dig betydligt mer beskärningspotential än 24MP Canon EOS R3. Nackdelen är något långsammare maximala bildseriehastigheter än EOS R3 eller EOS R5, som kan nå 30 fps när du tar RAW.

Ändå ansluter Z9 sig till de få utvalda spegellösa kamerorna som kan spela in 8K-video. Enligt Nikon kan den spela in 8K/30p video kontinuerligt i upp till 125 minuter – även utan en intern fläkt – vilket lite skämmer ut den mindre Canon EOS R5:s överhettningsbegränsningar.

Vi gjorde en lång 8K-videoinspelning och efter cirka 45 minuter blinkade ett meddelande upp som sa "hot card", även om kameran fortsatte att spela in. Eftersom vi inte ville riskera befintliga bilder på kortet, slutade vi spela in, även om själva kameran inte kändes särskilt varm. Den lilla nackdelen är dock att några av Z9:s mer exotiska videolägen bara kommer att vara tillgängliga via en firmwareuppdatering någon gång under 2022.

Lägena som inte är tillgängliga vid lanseringen inkluderar möjligheten att fotografera i 10-bitars ProRes 422 HQ-format internt, tillsammans med 12-bitars ProRes Raw HQ-inspelning i kameran. Imponerande nog kommer den firmware-uppdateringen också att göra det möjligt för Nikon Z9 att spela in RAW 8K/60p-video internt.

Detta skulle vara första gången en spegellös kamera klarar det, även om det inte är klart exakt när firmwareuppdateringen kommer, eller hur länge du kommer att kunna spela in i det 8K/60p-läget. Ändå kan du för närvarande spela in 8K i 24/30p och få fullt stöd för ögonupptäckt AF i alla videolägen. Z9 filmar också 4K med hela bredden av sin sensor (för översamplad och skarpare 4K), och inkluderar ett 4K/120p-läge för slow-mo-scener.

Naturligtvis behöver du ett stort, snabbt kort för att hantera all denna data, så Nikon Z9 har två CFexpress typ B-platser. Typ B-versionen av CFexpress, som används av både Canon och Nikon, är större än de typ A-kort som används av vissa Sony-kameror som nya Sony A7 IV, men erbjuder snabbare 1700 MB/s topphastigheter. Detta stöder den stora buffertkapaciteten som gör Z9 till en så duktig actionskytt.

Professionella fotografer, särskilt för byråer eller tidningar, behöver också snabba överföringshastigheter, så Nikon Z9 har en Ethernet-port för FTP-överföringar och har även en Wi-Fi-till-FTP-överföring i kameran som du kan använda utan en separat sändare. Slutligen kan du också ansluta Z9 till en 5G-smarttelefon via dess USB-C-port.

Bild- och videokvalitet

• 45,7 MP staplad sensor
• ISO 64-25 600
• Högeffektiv RAW
• 8K 30fps och översamplad 4K

Sport- och djurlivsfotografer vet alltför väl att action normalt sker i föränderligt ljus – du har turen att fotografera på en dag med fint väder eller till och med på dagtid. Kombinera lågkontrastljus med de snabba slutartider som krävs för att frysa bilden, och Z9 är precis den sortens kamera som pressas till sina bildkvalitetsgränser.

Det finns verkligen massor av potential i Z9:s staplade 45,7 MP fullformatssensor, med ett inbyggt ISO-intervall på 64-25600 och alternativ för att utöka dessa ner till ISO32 och upp till ISO102,400. Nikon säger att Z9 har nya algoritmer för att hjälpa till att bearbeta brus i svagt upplysta situationer.

I praktiken undviker vi vanligtvis de två översta ISO-inställningarna för att få bästa möjliga bildkvalitet – en praxis som skulle göra Z9 till en skarp skytt upp till ISO 6400, där bilderna verkligen ser tillräckligt rena ut. Pixel peep och du kan se ett fint korn som börjar på ISO 1600, men bilderna är så stora att det inte är uppenbart.

Fotografering i svagt ljus är potentiellt där D6-användare kan känna att deras kamera har fördelen över Z9, med sina två extra stopp av inbyggd ISO. Men verkligheten är att när du tittar på en Z9-bild med 50 % (fortfarande större än D6-bilderna vid 100 %), blir eventuellt brus mindre uppenbart.

Vi är dock inte så förtjusta i Z9:s standard JPEG-bearbetning, där brusreducering resulterar i mjukare detaljer vid de flesta ISO-inställningar jämfört med den råa versionen av samma bild.

Nikon Z9:s nya Expeed 7-processor har också medfört förbättringar av vitbalansen, vilket gör det möjligt för den att mer exakt återge hudtoner eller produktfärger, vilket innebär mindre justeringar i efterproduktionen. Detta kommer att välkomnas av både sport- och kommersiella fotografer, särskilt eftersom dessa algoritmer också påverkar exponeringen när du använder blixt.

Direkt på kameran verkar detta påstående vara sant – till exempel har vi tagit några vackra porträtt. Automatisk vitbalans i molnigt väder kan ge ett lite svalt landskap, även om detta kan bero på personlig smak.

Kanske med att inse att även proffs inte har obegränsade pengar att sprida på flera CFexpress-kort eller extern lagring, har Nikon också introducerat ett nytt högeffektivt råformat på Nikon Z9.

Detta är inget nytt koncept, eftersom tidigare Nikon-kameror har erbjudit "små" och "medelstora" råformat som tar upp mindre lagringsutrymme. Men detta nya format ersätter båda dessa och låter dig leverera 45,7 MP-bilder men med en mycket mindre filstorlek. Medan en fullupplöst bild från Nikon Z9 kommer att vara cirka 50 MB, säger den att det här nya formatet kommer att banta ner det till 10-15 MB utan någon märkbar förlust i bildkvalitet.

När det gäller video är 8K-inspelning välkommen, inte minst för dess beskärningspotential och även på grund av den positiva inverkan den har på 4K-videor där data tas från sensorns fulla bredd (översamplad) för att producera något som ser väldigt skarpt ut. slutresultat.

Ska jag köpa Nikon Z9?

Köp den om ...

Köp den inte om …

• Det här är de bästa kamerorna för fotografering just nu

Sony har varit tyst på kamerafronten 2020, men det kan komma att förändras – nya rykten berättar om registreringen av en ny toppkamera med E-fattning, vilket kan betyda att Sony A7S III eller Sony A7 IV är på tapeten.

En ny tweet från det japanska sidan Nokishita avslöjar att Sony just har registrerat en ny kamera i Asien. Och även om vi inte känner till alla detaljer om kameran, är Sony Alpha Rumors säker på att det här är en ny toppkamera med E-fattning.

För det första har kameran (med kodnamn WW271448) 5,1 GHz Wi-Fi, vilket är en vanlig funktion på Alpha-kamerorna. Sony Alpha Rumors hävdar också att de har fått "pålitlig information" om en ny modell från sina källor.

Tidpunkten för rykten är spännande eftersom Sonys avsnitt "Imaging Pro" kommer att vara värd för ett evenemang den 30 april, med början kl 15:00 svensk tid (du kan följa händelsen på denna «Powering Creativity»-sida).

Evenemanget kommer huvudsakligen att fokusera på professionella axelkameror, HDR-arbetsflöde och AI-verktyg, så det verkar osannolikt att Sony kommer att säga mycket, om något alls, om de nya kamerorna som riktar sig mer till vanliga konsumenter. Det är snarare troligt att du får information om den nya Sony FX6.

Det finns fortfarande en viss möjlighet att du kommer att se något som liknar Canons senaste teaser när det gäller Canon EOS R5-specifikationer vid det pro-fokuserade evenemanget Imagine Unleashed. Sony kan överväga att inkludera en fotnot eller inblick i utvecklingen av ryktade kameror, till exempel Sony A7S III eller Sony A7 IV.

• Sony A7S III: Allt vi vet om den nya kameran
• Det här är de bästa kamerorna du kan köpa just nu
• Canon EOS R5: releasedatum, nyheter och specifikationer

Börjar Sony vakna till?

Den nästan mytiska Sony A7S III väntas under första halvan av 2020 enligt rykten, men den nämndes inte under CES 2020 eller efter den avbrutna CP+ mässan.

Det har gått fyra år sedan Sony A7S II såg dagens ljus, en kamera som har noterats som en framåtvänd kamera som också kan spela in video. Emellertid har verkligheten i kameravärlden förändrats sedan rykten först började dyka upp om Sony A7S III runt augusti förra året, efter att en Sony-chef bekräftade att företaget fortfarande arbetade med S-serien.

Den kanske mest intressanta utvecklingen är att Canon EOS R5 nyligen har mer än överskridit specifikationerna som Sony A7S III har. Vi känner fortfarande inte alla specifikationerna för Canons fullmatade modell, men EOS R5 bekräftar fortfarande att framtiden är hybridkameror som kan göra allt – och det är möjligt att A7S III också, potentiellt, med en 15,36 MP Quad Bayer-sensor nu kan visa vara sig lite väl nischad.

Detta öppnar upp möjligheten att Sony A7 IV kommer att tillkännages först, som ett nytt allround-flaggskepp för Sonys E-fattning, med en ny giv för videospecifikationerna. 

Senare idag vet vi om Sony äntligen är redo att vakna upp ur dvalan de har varit i och visa oss några detaljer om sina nya kameror.

• Det här är de bästa fullformatskamerorna du kan köpa 2020

• Källa: Sony Alpha Rumors

• Bästa digitalkameran
• Bästa systemkameran för nybörjaren
• Bästa systemkameran
• Bästa kompakta systemkameran
• Bästa 4K-kameror
• Bästa fullformatskameran
• Bästa kompaktkameror
• Bästa resekameror

Du är på väg att ta steget in i fotograferingens underbara värld och letar efter en anständig kamera som du kan bygga ett system runt. Skaffar du en spegellös systemkamera (ofta även kallad kompakt systemkamera) eller en traditionell systemkamera med spegelreflex?

Förr om åren var frågan lätt att besvara: Du var helt enkelt tvungen att köpa en systemkamera med spegelreflex om du på allvar ville börja syssla med fotografering. Men 2008 lanserade Panasonic världens första spegellösa kamera, Lumix G1 - och allt förändrades.

Liksom med de traditionella systemkamerorna kan du med spegellösa kameror byta objektiv, men som namnet antyder har de inte ett komplext internt spegelsystem.

Detta betyder att de oftast är mindre, lättare och mekaniskt enklare än en motsvarande traditionell systemkamera. Det betyder också att de kan vara lika användarvänliga som många kompaktkameror, medan de flesta traditionella systemkameror erbjuder ett hopp i inlärningen jämfört med en vanlig kompaktkamera.

Entusiaster och proffs har emellertid traditionellt sett inte varit lätta att övertyga om de spegellösa kamerornas förträfflighet. Frånvaron av en optisk sökare, tillsammans med strömlinjeformade kontroller och begränsat utbud av objektiv för de flesta system, brukade vara en vattendelare för många erfarna fotografer.

Det är dock på väg att kastas helt över ända. När tillverkarna utvidgar utbudet av objektiv och tillgängliga alternativ blir valet av objektiv ett mindre problem. En rad nya spegellösa kameror har nu också kommit för att locka fotografer bort från den mer traditionella systemkameran, med prestanda och bildkvalitet som i vissa fall är bättre än spegelreflexkameror i samma prisklass.

Men har spegellösa kameror gjort tillräckligt för att vara äkta konkurrenter till den traditionella systemkameran? Eller är de redan bättre? För att hjälpa dig att skapa en egen uppfattning, presenterar vi här de viktigaste skillnaderna och vad de betyder för vardaglig fotografering.

• Spegelreflexkameror: Kan vara stor och skrymmande, men detta kan faktiskt vara till fördel när du fotograferar med stora teleobjektiv (och stora händer)
• Spegellösa: Dessa är i allmänhet mindre och lättare, men objektiven kan i vissa fall vara lika stora som för traditionella systemkameror. Vissa spegellösa kameror är lika stora som spegelreflexkamerorna på motsvarande nivå

En av de stora försäljningsargumenten för spegellösa kameror har varit deras lilla storlek, men argumentet fungerar inte alltid. Anledningen? Du måste ta hänsyn till storleken på kamerahuset OCH objektivet.

Detta är ett problem för spegellösa kameror med sensorer i fullformat eller APS-C, eftersom du visserligen kan få ett litet kamerahus men de kompatibla objektiven kan vara stora och tunga. Vissa modeller kommer med utdragbara objektiv, eller power zoom-objektiv, väl avvägt och som säljs i kombination med kamerahuset, men det hjälper inte när du måste byta till en annan typ av objektiv.

• Vi förklarar sensorstorlekar: Allt du behöver veta

Panasonic- och Olympus-kameror har en fördel här; Four Thirds-sensorformatet i deras Micro Four Thirds-modeller är mindre än APS-C och fullformat. Många fotografer gillar inte det här, men det betyder att objektiven ofta är mindre och lättare, vilket hjälper till att leverera ett mycket mer kompakt system.

Intressant nog växer några av de vassare spegellösa kamerorna som Sony Alpha A7R IV, Olympus OM-D E-M1X och Canon EOS R nu när de tar sig an fler funktioner och när tillverkare svarar på feedback från fotografer som vill ha större kroppar att greppa om.

I andra änden av skalan krymper de traditionella systemkamerorna på isntegsnivå för att tävla med det mindre fotavtrycket hos liknande prissatta spegellösa kameror. Nikon D3500 och Canon EOS 2000D är smärtsamt små och lätta, vilket gör dem mindre besvärliga att bära med sig.

• Spegelreflexkameror: Både Canon och Nikon har ett massivt utbud objektiv för varje jobb. Pentax har också många områden täckta, och bidrag från många tredje parter ger bara fler alternativ till varje system
• Spegellösa: Objektivutbudet utvecklas fortfarande, men många alternativ är nu täckta. Där det fortfarande brister är utbudet från Canon, Nikon, Panasonic och Fujifilms mediumformatlinje, som fortfarande ligger i startgroparna

Om du vill ha det bredaste möjliga utbudet av objektiv är en systemkamera från Canon eller Nikon kanske ditt bästa alternativ. Var och en har ett omfattande utbud av objektiv som flera prisklasser samt utmärkt stöd från tredje part som Sigma och Tamron.

Medan Canon och Nikon båda har haft decennier på sig att bygga upp och förfina sina uppsättningar av objektiv - Nikons objektivfattning är till exempel oförändrad sedan 1959 - dök den första spegellösa kameran upp först för 11 år sedan. Spegellösa kameror vinner dock hela tiden mark.

Eftersom Olympus och Panasonic använder samma Micro Four Thirds-fäste och har etablerats längst, är utbudet av Micro Four Third-objektiv det mest omfattande, och erbjuder ett brett utbud av optik, från ultra vidvinkliga zoomar till snabba förstklassiga teleobjektiv.

Fujifilms system växer hela tiden, med några underbara fasta objektiv och utmärkta zoomobjektiv. Till och med 18-55 mm objektivet som levereras tillsammans med många av kamerorna som standard är mycket bra. Det finns fortfarande några luckor i sortimentet, men Fujifilm arbetar definitivt hårt för att leverera ett omfattande objektivsortiment av hög kvalitet.

Sony erbjuder några riktigt fina objektiv av hög klass som är designade för fullformatskamerorna som Alpha A7 III, medan de nyligen lanserade ett mäktig FE 600mm f/4 GM OSS fast teleobjektiv också. Man erbjuder nu ett relativt hälsosamt urval för både APS-C och fullformatskameror.

Både Canon och Nikon har nyligen lanserat spegellösa kameror med fullformat som saluförs jämsides med de traditionella systemkamerorna. För tillfället är den dedikerade optiken för var och en begränsad till en handfull objektiv, men många fler utlovas. Inte bara det – både Canon och Nikon erbjuder överkomliga adaptrar som gör att du kan använda objektiv designade för de traditionella systemkamerorna, dock i vissa fall med begränsningar.

Den senaste förändringen här är införandet av L-mount, ett projekt som förenar Panasonic, Sigma och Leica. De tre företagen har lovat att utveckla produkter som kan användas tillsammans med de från de andra tillverkarna, vilket hjälper utbudet att utvecklas snabbt.

• Spegelreflexkameror: Många fotografer föredrar fortfarande en "optisk" vy för dess tydlighet, naturliga utseende och fördröjningsfria visning. Detta är standard på traditionella systemkameror
• Spegellösa: Andra föredrar att se en digital återgivning av scenen så som kameran kommer att fånga den, och elektroniska sökare på många spegellösa kameror tillåter detta. Några av de senaste modellerna håller mycket hög kvalitet

Alla spegelreflexkameror, även de billigaste, har en optisk sökare eftersom det är en integrerad del av designen med speglar. Många spegellösa kameror på instegsnivå har å andra sidan ingen sökare alls, så du måste använda den bakre LCD-skärmen för att komponera foton, vilket inte alltid fungerar så bra i starkt ljus.

Spegellösa kameror med sökare kostar mer, och dessa är elektroniska snarare än optiska sökare. Det betyder att de visar bilden direkt från sensorns avläsning och inte via en optiskt spegel.

De elektroniska sökarna utvecklas i snabb takt, och de senaste visar sällan någon kornighet vilket var ett problem hos tidigare generationer, även om det ofta kan uppstå en liten men synlig fördröjning om du flyttar kameran riktigt snabbt.

Fördelen med elektroniska sökare är att de kan visa mycket mer information än en optisk sökare, inklusive histogram, till exempel. De kan också simulera den digitala bilden som kameran kommer att fånga, så att du inte får några hemska överraskningar när du granskar din bild eftersom det ser exakt vad du får.

Denna simulering är dock inte alltid perfekt, och många fotografer föredrar att se världen med sina egna ögon när de komponerar bilden och kontrollera den digitala versionen på LCD-skärmen i efterhand. De är också lättare att använda i svagt ljus.

Valet handlar om personliga preferenser; skaffar du en av de senare avancerade spegellösa kamerorna med en elektronisk sökare med stor förstoring och stor upplösning, kommer du ha mycket svårt att hitta några fel med den.

• Spegelreflexkameror: Tidigare hade de en klar fördel, men den är inte riktigt så tydlig nu. På det hela taget är de bättre för att följa snabba motiv, men kan vara svaga i LiveView
• Spegellösa: Även om modeller på instegsnivå kämpar, har många spegellösa kameror nu hybridkontrast- och fasdetekterande AF-system, vilket är mycket bättre. Vissa system är lika pålitliga som traditionella systemkameror, om inte mer

Spegelreflexkameror använder snabba och effektiva "fasdetekterande" autofokusmoduler monterade under spegeln i kroppen. Det här systemet kan vara otroligt snabbt när det gäller att fokusera och spåra motiv, med kameror som Nikon Nikon D850 och Canon EOS-1D X Mark II som erbjuder ett otroligt sofistikerat system.

Problemet är att dessa system bara fungerar medan spegeln är nere. Om du använder en systemkamera i live-visningsläge och komponerar en bild eller video på LCD-skärmen måste spegeln vippas upp och den vanliga AF-modulen är inte längre i ljusbanan. I stället måste kameran växla till ett långsammare kontrastdetekterande AF-system med bilden som tas av sensorn.

Många av de senaste modellerna från Canon (t.ex. EOS 250D och EOS 6D Mark II) inkluderar emellertid företagets lysande Dual Pixel CMOS AF som använder fasdetekteringspixlar inbyggda i sensorn. Denna är utformat för att ge snabbare autofokus i live view-läge för att minska avståndet till de spegellösa kamerorna - och det fungerar väldigt bra.

Spegellösa kameror måste använda sensorbaserad autofokus hela tiden. De flesta är kontrastdetekterade AF-baserade, men dessa tenderar att vara mycket snabbare än motsvarande AF-lägen för kontrast på traditionella systemkameror.

Mer avancerade spegellösa kameror har avancerade hybrid-AF-system som kombinerar kontrastdetektering med fasdetekterande AF från sensorn. Modeller som Fujifilm X-T30, Panasonic Lumix G9, Sony Alpha A7 III och Olympus OM-D E-M1X imponerar inte bara med sin hastighet, utan också med den noggrannhet som de kan låsa på och följa ett rörligt motiv. Detta är ett område där spegelreflexkamerorna hittills har haft en tydlig fördel, men det är alltså på väg att ändras nu.

• Spegelreflexkameror: De bästa traditionella systemkamerorna kan inte längre matcha hastigheterna hos de bästa spegellösa kamerorna
• Spegellösa: Den spegellösa designen gör det lättare att lägga till höghastighetsfotografering och även billigare modeller har relativt snabba seriebildshastigheter

Du behöver ett snabbt kontinuerligt fotograferingsläge för att ta actionbilder och spegellösa kameror visar vägen här, delvis eftersom det spegellösa systemet innebär att det finns färre rörliga delar och delvis för att många modeller nu har 4K-video - vilket kräver seriös processorkraft, precis det som behövs för kontinuerlig fotografering också.

För att sätta detta i perspektiv kan Canons bästa professionella systemkamera med speglar, EOS-1D X Mark II, ta 14 bilder per sekund, men de spegellösa Panasonic Panasonic Lumix G9 och Sony Alpha A9 kan båda ta häpnadsväckande 20 bilder per sekund.

Du måste dock vara lite försiktig när du tittar på specifikationen. Vissa spegellösa kameror kan skryta med ännu högre bildhastigheter än detta (i vissa fall upp till 60 bilder per sekund), men måste då använda en elektronisk slutare för att uppnå detta och fokus kommer att fixas från första bilden. Inte bra om du planerar att spåra ett rörligt motiv, eller under vissa typer av konstgjort ljus där bandning kan uppstå om du inte använder en mekanisk slutare.

Du måste också vara realistisk gällande vilken typ av bildhastigheter du kommer att behöva; fotografering med 60 bilda per sekund innebär att du fyller ett minneskort ganska snabbt, och du måste spendera mycket tid på att tränga igenom en mängd bilder för att hitta det "rätta" fotot. Som sagt, då även spegellösa kameror på instegsnivå erbjuder snabbare bildhastigheter än de flesta systemkameror, ligger spegellösa kameror verkligen i framkant här om detta är viktigt för dig.

• Spegelreflexkameror: En gång massivt populär bland proffs men ser sig nu omsprungna av spegellösa rivaler
• Spegellösa: 4K-video är nu standard på alla utom de billigaste spegellösa kamerorna

Traditionella systemkameror var de första att erbjuda professionell HD- och Full HD-video, som tillsammans med ett stort utbud av objektiv och andra tillbehör omedelbart var en hit hos proffs och videoproducenter.

Men förändringen har verkligen varit till de spegellösa kamerornas fördel de senaste åren, vilka nu erbjuder en mängd videofunktioner som de flesta systemkameror inte kan matcha.

4K-video är till att börja med en vanligare funktion hos spegellösa kameror, medan traditionella systemkameror har varit långsamma med att erbjuda denna funktion. 4K-videoinspelning finns nästan inte alls hos systemkameror i instegsklassen, och bara en handfull modeller längre upp i kedjan erbjuder detta.

Vi har också den effektiva autofokusen för Live View och processorkraft som erbjuds av spegellösa kameror, medan det växande utbudet av adaptrar och tillbehör där ute erbjuder användare ett mer komplett system.

Panasonic har tagit fram en nisch för sig själv med Lumix GH5 och Lumix GH5S, och erbjuder en hybrid för stillbilder och video som är älskad av entusiastfotografer och professionella filmfotografer, medan Sony har valt en liknande metod med Alpha A7S II.

• Spegelreflexkameror: Även modeller på startnivå har full manuell kontroll, och detta är kraftfulla kameror
• Spegellösa: De matchar systemkamerans funktioner, ofta går ett steg eller två längre

När det gäller fotografiska funktioner och kontroller är det svårt att utse en klar vinnare.

De erbjuder alla manuell kontroll över exponering och fokusering och kan fotografera både RAW- och JPEG-filer, så att du får bästa möjliga bildkvalitet. Inom vilken sektor som helst, till exempel kameror på startnivå, entusiast eller pro-modeller, är kontrolllayouterna och funktionerna ganska lika. Systemkameror på ingångsnivå tenderar att dölja de manuella kontrollerna under ett automatiseringslager, men det är samma sak med de spegellösa kamerorna.

Tänk på det här med sökare - alla traditionella systemkameror har sökare, men billigare spegellösa kameror har det inte.

• Spegelreflexkameror: Traditionella systemkameror använder APS-C- eller fullformatssensorer.
• Spegellösa: De använder vanligtvis samma sensorer, men det finns också mindre format för ännu mindre kameror.

Det finns inget tydligt val att göra här heller. För närvarande hittar vi den högsta upplösningen i en spegellös kamera, det medelstora formatet Fujifilm GFX 100, som har en sensor på 102MP. Det är visserligen inte en kamera som många har råd med, även om den billigare spegellösa Sony A7R IV klarar 61MP - fortfarande 11MP mer än ed närmaste traditionella systemkamerorna, Canon EOS 5DS och 5DS R.

Det handlar dock inte bara om megapixlar eftersom den viktigaste faktorn i bildkvalitet är sensorns storlek. Med undantag för sensorer i mediumformat är sensorer med fullformat de största och erbjuder bästa kvalitet, medan kameror med APS-C-sensorer är nästan lika bra och mycket billigare - och du kan få någon av dessa sensorer i både spegelreflex- och spegellösa kameror.

Men marknaden för kompakta systemkameror erbjuder också mindre format. Micro Four Thirds-formatet som används av Panasonic och Olympus är mindre än APS-C, men det är också kamerorna och objektiven, så du måste väga vad som är viktigast för dig - storlek eller bästa bildkvalitet.

Sammantaget finns det ingen inneboende bildkvalitetsfördel i en systemkameraa, med tanke på att samma sensorstorlekar också hittas i spegellösa kameror.

• Spegelreflexkameror: 600-800 bilder är i genomsnitt, bättre modeller kan ta över 1 000 bilder på en laddning. De riktigt vassa klarar över 2 000
• Spegellösa: Mycket sämre, vanligtvis cirka 300-400 bilder per laddning. En del klarar av cirka 600 eller 700, även om de med högre batteritid ofta har antingen mycket stora batterier eller behöver två

Jämförelse av batteritid är kanske inte spännande, men är viktigt när skillnaderna är lika stora som i detta fall.

Den mycket prisvärda Canon EOS 250D, till exempel, kan ta 1 070 bilder på en enda laddning, medan spegellösa Fujifilm X-T3, en mycket mer avancerad modell, på pappret, bara kan ta 390 foton innan batteriet tar slut. Detta mönster upprepas om och om igen, när man jämför spegelreflexkameror med spegellösa.

Varför är det så här? Batterieran för de traditionella systemkamerorna är ibland större, men inte alltid, och du kanske trodde att spegelns rörelser upp och ner för varje bild förbrukar mer kraft och att LCD-skärmen skulle användas lika mycket. Men spegellösa kameror måste i de flesta fall också också driva en EVF.

Så detta är ett område där systemkamerorna ofta har en väsentlig praktisk fördel. Du behöver säkert ett extra batteri eller två med de flesta spegellösa kameror.

• Spegelreflexkameror: De billigaste modellerna kan sakna vissa funktioner som pekskärmar och 4K-video
• Spegellösa: Billiga spegellösa kameror har ofta dessa funktioner men har inga sökare; de som har kostar mer.

Du kanske hoppas att en enklare design av en kompakt systemkamera skulle göra dem billigare att köpa, men så är inte nödvändigtvis fallet. Om du vill ha en fullt utrustad, "riktig" kamera för minsta möjliga pengar, är en traditionell systemkamera fortfarande det billigaste alternativet - men det är ett gap som minskar hela tiden.

Till exempel har 24MP Nikon D3500 nästan den bästa APS-C-sensorn som för närvarande finns på marknaden, en optisk sökare (naturligtvis), anständiga manuella kontroller och en häpnadsväckande batteritid på 1 500 bilder.

De närmaste konkurrenterna för detta pris på den spegellösa kameramarknaden kan inte matcha upplösningen eller batteritiden och har inga sökare, men för bara lite mer pengar hittar du Sony Alpha A6000 med en nästan identisk 24MP APS-C-sensor och funktioner som en inbyggd elektronisk sökare. Du måste fortfarande ha ett extra batteri. Med det sagt, är kameran så billig eftersom den har ersatts av nyare modeller.

När du väl kommit in på entusiast- och proffsmarknaden försvinner emellertid skillnaderna till stor del - för varje given summa pengar får du i stort sett samma funktioner, prestanda och kraft.

• Spegelreflexkameror: Robusta kameror med bra värde som erbjuder gamla tradition och högsta bildkvalitet
• Spegellösa: Mindre, tekniskt mer avancerade och utan tvekan vägen framåt

De tekniska skillnaderna mellan en traditionell systemkamera med speglar och en kompakt spegellös systemkamera är inte det enda du behöver tänka på och kanske inte ens det viktigaste för dig.

Det enda sättet att bestämma en gång för alla är att plocka upp dem och prova dem för att se vilken du föredrar. Du kanske föredrar den feta, tjocka känslan och den optiska sökaren på en traditionell systemkamera, eller kanske du föredrar de mindre husen och en mer exakt känsla hos en spegellös dito. Det handlar i slutändan om vad du gillar att fotografera och vad kameran kan leverera - och uppmärksamma också de objektiv som erbjuds och tillbehör som finns tillgängliga.

För nybörjare och de med begränsade resurser ger en systemkamera i instegsklassen mer än en billig spegellös kamera. Längre upp i prisintervallet är det jämnare, men man måste säga att även om vissa kanske föredrar hanteringen och den optiska sökaren, så blir det allt färre och färre tekniska skäl till att en traditionell systemkamera fortsättningsvis bör betraktas som det bästa alternativet för fotografer.

Canon har äntligen satt stopp för alla rykten om en ny EOS  250D genom att helt enkelt bekräfta att modellen är på väg.

EOS 250D är Canons minsta och lättaste spegelreflexkamera hittills på blygsamma 449 g.

Kameran har en liknande sin 24,1 MP APS-C-sensor som sin föregångare, även om man nu har fått företagets senaste DIGIC 8-processor – samma som vi bland annat hittar i EOS M50 och EOS R.

Kombinationen lovar ett ljusomfång på ISO100-25600, som också kan utökas till en inställning som motsvarar ISO 51200 där så krävs. Kameran tillåter nu också 4K videoinspelning vid 24p – vilket är första gången vi ser på en spegelreflex-EOS på denna nivå. Mikrofonporten från föregångaren har fått stanna kvar, även om det inte finns plats för ett hörlursuttag.

Seriebildsfotografering kan utföras med en hastighet på 5 bilder per sekund, medan inbyggd Wi-Fi och Bluetooth tillåter trådlös bildöverföring och fjärrstyrning från smartphones och surfplattor.

Spot AF och Smooth Skin gör entré

Kamerans 9-punkts AF-system har också ett nytt Spot AF-läge, vilket sägs hjälpa användarna att fokusera på ett exakt område inom ett motiv, medan Dual Pixel CMOS AF kan användas i Live View och för Full HD-videoinspelning. När du fotograferar i Live View är det nu också möjligt att använda Eye Detection AF för att hålla motivets ögon skarpa och i fokus.

Den nya kameran har en 3-tums vinklad LCD-skärm, som har en upplösning på 1,04 miljoner punkter och är beröringskänslig, samt en optisk sökare som täcker cirka 95 % av motivet.

Andra funktioner inkluderar ett 4K tidsförskjutningsläge, tillsammans med ett nytt Smooth Skin-alternativ och Digital Lens Optimizer. Batteritiden har CIPA-klassats till 1 070 skott per laddning – inte klassledande, men ändå mycket imponerande.

Canon Eos 250D kommer börjar säljas den 25 april till ett rekommenderat pris på kamerahuset för 6 099 kronor.

• Bästa systemkameran för nybörjaren 2018-2019: 10 billiga systemkameror

Är du en fotofantast som är på jakt efter en ny kamera? Då har du kommit till rätt ställe.

Det är sällan vi hittar suveräna erbjudanden med enorma rabatter på digitalkameror och de allra flesta erbjudanden på kameror från märken som bland annat Canon, Nikon och Fujifilm brukar som mest ge dig en rabatt på cirka tio procent. Nu har vi hittat två alternativ på en kompakt systemkamera och en vanlig systemkamera från Canon med 15 respektive 13 procents rabatt. Det är relativt bra priser som kan vara värda att slå till på, om du letat efter en ny kamera under en längre tid. 

Diverse tillbehör följer med de båda kamerorna vid köp (se mer information på Dustins hemsida) och en av kamerorna, Canon EOS M50, har utsetts till Bästa kameraköp 2018-2019 av EISA.

Observera: I skrivande stund finns det enbart ett fåtal produkter kvar i lagret, så passa på innan de tar slut!

Kolla in erbjudandena på Canon EOS M50 och Canon EOS 80D nedan.

• Läs hela vårt test av Canon EOS M50
• Läs hela vårt test av Canon EOS 80D
• 14 tips suveräna för porträttfotografering

• Glöm inte att prenumerera på vårt nyhetsbrev

EOS M50 är Canons senaste spegellösa kamera, som utökar antalet i M-serien från tre till fyra. Medan den har en liknande silhuett som flaggskeppet EOS M5 befinner sig M50 längre ned och och hamnar någonstans mellan mellan instegsmodellerna EOS M100 och den mer mellanliggande EOS M6 och är utformad för att vädja till dem som vill uppgradera från en smartphone eller kompaktkamera.

EOS M50 lånar vissa funktioner och idéer från befintliga modeller, men bjuder även på några innovationer – så är detta Canons bästa spegellösa kamera hittills?

Funktioner

• Den första Canon-kameran med DIGIC 8-processorn
• 4K videoinspelning
• Förbättrat Dual Pixel CMOS AF-system

EOS M50 har en 24,1 MP APS-C CMOS-sensor, med ett känslighetsområde som sträcker sig från ISO100-25 600, vilket kan utökas till 51 200. Canon säger att det här är samma sensor som i EOS M5, M6 och M100, och att den lilla skillnaden i antalet effektiva pixlar beror på närvaron av en ny bildprocessor: M50 är den första Canon-kameran – spegelreflex-, spegellös eller kompakt – som får företagets senaste DIGIC 8-bildprocessor.

Ankomsten av den nya processorn innebär att kameran kan spela in 4K-filmuppspelning (upp till 24fps) – något som saknats i många av de senare Canon-kamerorna. Det gör det också möjligt för M50 att spela in med tidsförskjutning i 4K och tillåter användare att dra extrahera stillbilder från 4K-filer, med bilder som då motsvarar 8 MP.

Det är de goda nyheterna. Den dåliga nyheten är att uppspelningen när den fångas i 4K inte använder hela sensorns bredd – det finns beskärningsfaktor på 1,6x. Det är kanske lite väl restriktivt för att tilltala den marknad som Canon riktar sig till med EOS M50 på: videobloggarna.

Det vanliga 15-45mm-objektivet motsvarar 24-72mm tack vare APS-C-sensorns 1,6x faktor, men att sedan applicera ytterligare beskärning med 1,6x för 4K-videoinspelning gör att det motsvarar 38,4-115,2mm - perfekt för porträtt, men inte bra för filmning på armlängds avstånd eller i ett begränsat utrymme. Det finns möjlighet att använda Canons EF-M 11-22mm f/4-5,6 IS STM-objektiv, men även vid den bredaste inställningen, får du när du spelar in med 4K bara en synvinkel motsvarande 28mm.

Om det är lite av en besvikelse, bör Canon Dual Pixel CMOS AF-system inte vara det. Det är ett system som alltid har imponerat när vi testat det på andra modeller, och DIGIC 8-processorns ankomst har gjort det möjligt för Canon att förbättra AF-prestandan ytterligare.

Dessa förbättringar inkluderar större täckning av bildramen, där det nu finns 143 AF-punkter till ditt förfogande (EOS M5 har 49 punkter). Det finns också Eye AF, vilket som namnet antyder kan låsa på ögonen hos ett motiv – användbart för porträtt, och användbart för selfies eller videobloggande (förutsatt att du inte filmar i 4K).

På baksidan av EOS M50 finns en vinklingsbar pekskärm som är ledad vid sidan av kamerahuset och kan vinklas utåt 180 grader, medan det också kan vinklas i en rad olika positioner för att passa så gott som alla vinklar. Det finns också en inbyggd elektronisk sökare med en upplösning på 2,36 miljoner punkter som verkar vara likadan som den på den dyrare EOS M5.

M50 har en mängd anslutningsmöjligheter, med Wi-Fi, NFC och Bluetooth Low Energy. Det senare gör det möjligt att upprätthålla en låg och konstant anslutning mellan kameran och en smart enhet för sömlös överföring av bilder.

En annan nyhet hos en Canon-kamera är flytten till CR3 14-bitars RAW-filsformat, medan det också finns ett nytt C-RAW-alternativ, vilket skapar fullständigt upplösta RAW-filer till mellan 30 och 40 % mindre av storleken hos standard-RAW.

• Bästa kompakta systemkameran 2018: 10 toppmodeller för varje plånbok

Byggkvalitet och användarvänlighet

• Begränsade fysiska kontroller
• Utmärkt pekskärm
• Raffinerat användargränssnitt

EOS M50 lånar mycket av designspråket från EOS M5, främst den centrala placeringen av den elektroniska sökaren (EVF). Det finns också en liten inbyggd blixt gömd i den upphöjda puckeln där EVF:en sitter.

Med kamerahuset konstruerat av starkt polykarbonat väger M50 endast lite mindre än EOS M5, och som med några av Canons avancerade spegelreflexkameror har den yttre finishen en ganska plastig känsla. Byggkvaliteten är dock mycket bra, och det läderliknande texturerade handgreppet är snyggt och proportionellt mot kameran.

Då M5 är fokuserad mer mot entusiastfotografen, med en mängd fysiska kontroller, är den nybörjarevänliga EOS M50 lite mer gles i detta avseende.

I stället för tre rattar på toppen av kameran har M50 bara en enkellägesväljare (även den dedikerade exponeringskompensationsratten som kan ses på EOS M6 har försvunnit), vilket gör att den känns väldigt tillgänglig för den nya användaren.

Kontrollerna har också blivit strömlinjeformade på baksidan av kameran. Det finns inget bakre rullhjul; I stället finns det en fyrvägs styrplatta och ett par andra dedikerade kontroller, inklusive AF, men de flesta av M50: s inställningar nås via antingen "Q" (för snabbmeny) eller pekskärmen.

EOS M50 får också Canons uppdaterade grafiska användargränssnitt, som vi först såg på EOS 800D. Utformad för att hjälpa nya användare, förklarar gränssnittet inställningar och vilken effekt olika anpassningar kommer att ha på slutbilden. Det är möjligt att inaktivera den här funktionen i menyn om du vill, och hålla fast vid Canons mer traditionella menysystem.

Autofokus

• Rapp AF-prestanda
• Förbättrad fokusering
• Tryck-och-dra-AF fungerar bra

Canon fick lite på moppe för autofokusen på den ursprungliga EOS M spegellösa kameran, men har utvecklats avsevärt sedan dess.

Det uppbyggda Dual Pixel CMOS AF-systemet i EOS M50 fungerar mycket bra. Fokuseringen är snabb, medan det också finns möjlighet att röra och dra AF-punkten med tummen på baksidan medan du har kameran upphöjd för ögat. Detta gör fokuseringen både snabb och enkel, och du behöver inte heller använda hela skärmytan – om du vill kan du ställa in den här funktionen att fylla halva eller eller en fjärdedel av displayen.

M50 har en ganska bra prestanda när det gäller AF-spårning också. Så länge du inte försöker spåra någonting som rör sig väldigt snabbt eller oföruttsägbartt, kommer Dual Pixel CMOS AF-systemet att göra ett gediget jobb att följa ditt motiv, förutsatt att det är framträdande i ramen.

• 10 nödvändiga tillbehör till din nya kamera

Prestanda

• Anständiga seriefotografering
• Stor och ljus EVF
• Batteritiden kunde vara bättre

Tack vare den nya DIGIC 8-bildprocessorn kan EOS M50 fotografera upp till 10 bilder per sekund i Single AF-läget, och om du vill spåra ditt motiv med kontinuerlig AF sjunker detta till fortfarande mycket respektabla 7,4 bps. Den nya kameran fungerar faktiskt bättre än EOS M5 i detta avseende.

Den elektroniska sökaren på M50 är också mycket bra: Uppdateringshastigheten ger en jämn bildskärm, medan den anständiga förstoringen innebär att den inte känns för liten. Som vi har funnit på andra Canon-kameror, från kompakt- till systemkameror, fungerar pekskärmsgränssnittet på den bakre bildskärmen bra. Det är mycket lyhört, och att svepa för att skrolla igenom bilder fungerar smidigt, och att trycka på skärmen för att justera AF-punkten fungerar klanderfritt.

Det inbyggda bildstabiliseringssystemet (IS) på det medföljande 15-45mm-objektivet fungerar bra (Canon använder inte IS-system inbyggda i kamerahuset), även om vi rekommenderar att du ställer in kameran till automatisk ISO eller ökar ISO manuellt i svag belysning för att minska risken för kameraskakningar – f/6,3 maximal bländare vid den långa änden av zoomen är ett steg långsammare än många konkurrenter vilket innebär att det finns en ökad risk för kameraskakning, eftersom längre slutartider krävs för att få en bra exponering.

Batteritiden för EOS M50 är en besvikelse. Den är bara 235 bilder, så du kommer förmodligen att behöva ettt andra batteri om du planerar att fotografera i längre perioder.

Bildkvaliet

• Bilderna visar mycket fina detaljer
• Bruset är snyggt kontrollerat
• Bra dynamiskt omfång möjliggör återställning av detaljer

24,2 MP APS-C-sensorn i hjärtat av EOS M50 ger rena och skarpa bilder. Du borde inte ha några problem med att producera bilder i A3 format eller större i anständigt kvalitet från de bilder du fotograferar, medan du borde kunna komma undan med några ganska allvarliga beskärningar om det behövs tack vare pixeltätheten.

Sensorn levererar också mycket bra lågljusprestanda, med brus som är väl kontrollerat även vid högre ISO-inställningar. RAW-filer håller sig mycket bra även vid ISO 6400, med minimal luminans (kornliknande) brus och knappast ett tecken på något chroma (färg) brus.

EOS M50 sätter också en solid prestanda när det gäller dynamiskt omfång. Medan du inte riktigt erbjuds samma omfång som avancerade kameror när du bearbetar RAW-filer, får du med tanke på det pris du betalar en imponerande prestation, så att du kan återställa en bra mängd detaljer, som annars går förlorade.

• Spegellösa kameror och spegelreflexkameror: 10 viktiga skillnader

Omdöme

Canon EOS M50 är på många sätt en bättre kamera än EOS M5, med snabbare seriebildsfotografering, ett förbättrat AF-system och 4K-videoinspelning (mer om det om ett ögonblick). Pekskärmen erbjuder också mer i form av flexibilitet jämfört med EOS M5:s vinkelmekanism.

Den relativa bristen på fysiska kontroller kan vara en besvikelse för mer erfarna användare, men för M50:s målgrupp av nybörjare gör det att kameran känns väldigt tillgänglig, och pekskärmsgränssnittet är ett av de bästa.

Vi har fått vänta ett tag för att se hur 4K-videoinspelning gör sig på EOS-kameror jämfört med Canons mer avancerade modeller, och medan det är kul att äntligen se det på EOS M50, känns glädjen kortvarig, då beskärningsfaktorn om 1,6x betyder att dess effektivitet med 15-45mm-objektivet är kraftigt begränsad. Alternativet är att använda ett annat objektiv, men då Canons EF-M-objektiv fortfarande är ganska begränsade, och konkurrenterna erbjuder överlägsen inspelning i 4K, finns det bättre lösningar på marknaden.

Finishen kunde också vara lite snyggare, med den plastiga exteriören som inte är någon match dör konkurrenterna, medan batteritiden kommer att vara en rejäl begränsning om du inte skaffar ett extrabatteri.

Om du letar efter en spegellös kamera som ger bra bildkvalitet, är lätt att använda och har ett bra autofokussystem, är EOS M50 ett utmärkt val. Om du letar efter en mer allsidig kamera med en större mängd funktioner och systemstöd finns det bättre alternativ.

Konkurrensen

D3400 är den senaste i en serie av instegsmodeller till Nikons systemkameror, där bolaget har prioriterat en kompakt storlek, låg vikt och enkel design, samtidigt som de bibehållit hög kvalitet och bevarts fördelarna med systemkameran.

[Uppdatering: Nikon har nu lanserat D3500, som kommer att ersätta D3400. Den har ett antal ändringar och förbättringar jämfört med D3400. Vi återkommer med en recension av D3500 inom kort.]

D3400 är efterföljaren till den utmärkta D3300 och Nikon har sedan dess lyckats minska vikten något, samtidigt som de förbättrat batteritiden och förbättrat funktionaliteten så att D3400 är ett ännu bättre alternativ för nybörjare.

Kameran släpps tillsammans med ett medföljande objektiv, som också är kompakt, eftersom man kan komprimera det när man inte använder zoomfunktionalitet och med en mer strömlinjeformad design utan inställningarna för fokus och stabilisering som ofta finns på Nikons objektiv.

Men med så många bra föregångare, och en armada av bra konkurrenter med eller utan ett spegelsystem, kommer D3400 verkligen vara värd att uppmärksamma för nya fotografer?

Funktioner

• Mycket användarvänlig guidefunktion
• Bluetooth
• Ingen pekskärm eller 4K-video

Som nästan alla spegelreflexkameror i instegsnivån, kommer Nikon D3400 med ett APS-C-sensor, som har en respektabel upplösning på 24,2 MP. Vi förväntar oss inte någon högre upplösning i den här klassen. Kameran har inte heller något optiskt lågpassfilter, vilket gör den ännu bättre med att fånga fler detaljer.

Kameran fungerar över ett ganska stort känslighetsomfång, från ISO 100 till 25 600, vilket innebär att går ett steg längre än föregångaren D3300, som stannade vid ISO 12 800. Nikon har återigen stoppat in EXPEED 4-processorn, vilken för det möjligt att ta stillbilder med upp till 5 bilder per sekund och filma Full HD-videor med 60 bilder per sekund. Nikons vanliga Picture Controls för att anpassa bildstilarna finns på plats, men om du letar efter något mer distinkt, hittar du effekter som Super Vivid, Illustration och Toy Camera via lägesväljaren.

Kamerans 11-punkts autofokussystem har en single-autofokuspunkt i mitten av bilden, som fungerar under ljusförhållanden ned till -1EV. Du kan ställa in fokus att följa motivet kontinuerligt, och Nikons 3D-spårningsteknik fungerar också. Kameran kan också fokusera kontinuerligt när du använder "Live View" för fotografering eller filmning. Du kan också fokusera manuellt. Då måste du välja detta från menyn, och fokusera med hjälp av fokusringen på framsidan av objektivet.

DE är inte bäst i klassen, men specifikationerna för både LCD-skärmen och sökaren är helt i linje med vad vi förväntar oss på den här nivån. Sökaren, som är baserad på ett pentaprisma systeme, visar ungefär 95 % av bilden, och LCD-skärmen på 3 tum har en mycket respektabel upplösning på 921 000 punkter.

D3400 har inte inbyggd Wi-Fi, men trådlös bildöverföring är fortfarande möjlig via SnapBridge-funktionen. Detta dök först upp hos D500, och är en funktion där kameran använder Bluetooth Low Energy för att alltid vara ansluten till din smartphone eller surfplatta, så att den kan överföra bilderna, antingen kontinuerligt eller efter fotograferingen. Det går inte att ändra inställningarna på kameran via appen, men för en modell i den här klassen finns det inte mycket att säga om det.

För att hjälpa nybörjare att förstå kameran bättre har Nikon återigen stoppat in en guidefunktion. Detta ger dig ett enklare alternativ till de vanliga menyerna, och hjälper användaren att ta vissa typer av bilder. Vi hittar också den vanliga "?"-knappen som du kan klicka på när du behöver en förklaring av hur de olika funktionerna fungerar.

Nikon har också plockat bort en del saker jämfört med D3300. Mikrofoningången som vi hittade på föregångaren är borta, vilket innebär att du är begränsad till de inbyggda mikrofonerna. Detta är förmodligen inte en stor förlust med tanke på att kameran riktar sig till nybörjare. Blixten har blivit lite svagare, och har gått från GN 12m vid ISO 100 till bara 7m. Men vad som kanske är viktigast är att den automatiska sensorrengöringen har försvunnit, så att de alternativ som nu står tillbuds är att du antingen går igenom en mer omfattande process som kräver att du tar en referensbild som du måste bearbeta med den medföljande programvaran, eller lyfta spegeln och rengöra den fysiskt, till exempel med en borste.

Kärnspecifikationerna, framför allt vad gäller bildsensorn, autofokus och videofunktioner, står sig väl mot kamerans huvudkonkurrent, Canon EOS 1300D, trots att dessa är i stort sett oförändrade jämfört med D3300. Men vissa användare kan sakna inbyggd Wi-Fi och pekskärm.

• De 10 bästa Nikon-objektiven för spegelreflexkameror med DK-fattning

Byggkvalitet och användarvänlighet

• Konstruerad av polykarbonat
• Få designändringar från D3300
• Logisk placering av knappar

D3400 är konstruerad för att vara liten och lätt, men Nikon har sett till att handgreppet är tillräckligt stort för att man ska kunna få ett ordentligt tag om kameran och det finns utrymme för att sätta tummen på baksidan utan att skymma några knappar. Med en vikt på endast 650 gram med både batteri, minneskort och det medföljande objektivet på plats, är detta en av de lättaste spegelreflexkamerorna som du kan hitta. Den är runt 40 gram lättare än Canon EOS 1300D med motsvarande objektiv och runt 200 gram lättare än en Pentax K-50 med optik.

Naturligtvis finns det nackdelar med ett sådant litet och lätt kamerahus. Monterar du något annat än Nikons minsta och lättaste objektiv får du en ganska obalanserad kombination och näsa kommer lätt i vägen för fyrvägsknappen på baksidan, vilket kan göra det besvärligt att flytta fokuspunkten. Kameran har inte samma byggkvalitet som dess syskon i D5xxx-klassen, såsom D5600, men det är också väntat med tanke på det lägre priset.

Det finns dock mycket positivt att säga om den här kameran. Mjukt gummi runt kameragreppet gör att den känns bra i handen, vilket kompletteras med ett liknande tumgrepp. Lägesväljaren är lätt att ändra och rotera, och även om knapparna är lite platta och gärna kunde haft bättre motstånd, är storleken anständig och de är tydligt märkta. Vi gillar den programmerbara Fn-knappen på sidan av objektivfattningen, särskilt eftersom kameran inte har någon dedikerad ISO-kontroll. Denna knapp kan ställas in med tre alternativa funktioner. Kameran har också en särskild knapp för att välja seriebildsfotografering och andra alternativ för att ta bilden, t.ex. en självutlösarfunktion.

Autofokus

• 11-punkts autofokus, 1 korstyp
• Autofokusassistent
• Fokuserar långsamt med Live View

Precis som många andra APS-C-baserade konkurrenter täcker kamerans 11-punkts Multi CAM 1000 AF-system en stor del av bilden, med punkterna i diamantform. Detta är i princip oförändrat från tidigare modeller, men det nya objektivet AF-P 18-55 mm f/3,5-5,6G VR är utformat för att ge snabb och tyst autofokus.

Och det är verkligen väldigt tyst, med bara ett svagt burr som enkelt maskeras av andra omgivande ljud. Autofokusen är överlag snabb, och systemet får motiven i fokus så snabbt som vi förväntar oss vid fotografering i bra ljus. Vid dåliga ljusförhållanden tar det naturligtvis lite längre tid, men hjälpljuset är ganska kraftfullt och dyker upp per auktomatik vid behov.

Även om det den centrala fokuspunkten är av korstyp för ökad känslighet, visar det sig att punkterna ovanför och under denna är också känsligare än de andra. Vår erfarenhet är att dessa tre kan fokusera på motiv med mycket svaga kontraster, där de övriga åtta inte kan det.

När vi ställer in fokus att följa motivet, är det möjligt att hålla motivet i fokus när du flyttar runt på bilderna, men eftersom punkterna inte så tätt packade som i några andra kameror, har den en tendens att förlora sitt motiv under spårningen om motivet inte fyller ut tillräckligt av bildramen.

Fokus blir långsammare när du använder skärmen, men i jämförelse med en Nikkor-lins av liknande storlek med SWM-motor visar det sig att den nya AF-P-utgåvan är både snabbare och tystare. I bra ljus finner kameran fortfarande sitt mål utan för mycket tvekan, men under testet upplevde vi situationer i svagt ljus där kameran inte fokuserar alls. Men systemet fungerar bra för arbete i studion eller andra situationer där du fotograferar med ett stativ.

• Bästa systemkameran 2018: här är spegelreflexkamerorna du borde köpa i år

Prestanda

• Måttlig seriebildsfotografering på 5 bilder per sekund
• Gör ett bra jobb med exponering och vitbalans
• Utmärkt batteritid på 1200 bilder

Vi gillar att D3400 inte tenderar att överexponera när man tar bilder av mörkare motiv, men som många andra spegelreflexkameror vill den gärna underexponera när den mäter ljusare områden. Men med en dedikerad knapp för att justera exponeringskompensationen överst på kameran, som arbetar tillsammans med kontrollhjulet på baksidan av kameran, är det både snabbt och enkelt att kompensera för det.

Kamerans automatiska vitbalans är också mycket bra, och gör bara en handfull fel under hela testtiden. Det fungerar bättre än väntat i artificiellt ljus, och ger bara några motiv ett något kallare ljus, men under de traditionellt svåra förhållandena där konstgjorda och naturliga ljus blandar sig, gör det ändå ätt väldigt bra jobb.

D3400 kommer knappast att vara någons förstahandsval för actionfotografering, eftersom fotograferingshastigheten är begränsad till ganska blygsamma 5 bilder per sekund. Det fungerar bra i de flesta situationer, men de som vill ta längre serier av bilder kan få svårt med det när man fotograferar RAW-bilder.

Kamerans sökare ger en tydlig, tillräckligt ljus och korrekt färgåtergiven reproduktion av vad som står framför kameran, men LCD-skärmen går inte att vinkla och har ingen pekskärmsfunktion.

Detta är inte funktioner vi förväntar som standard på denna typ av instegsmodeller (även om en handfull konkurrenter bjuder på en av eller båda funktionerna), och det viktigaste är att den kan ge en korrekt representation av scenen framför kameran med detaljrikedom och skärpa, och med 921 000 punkter gör den ett bra jobb med det under vanliga förhållanden.

Via kamerans Bluetooth-baserade SnapBridge-system kan du överföra bilder trådlöst från kameran, vilket kräver Nikons dedikerade app med samma namn. Denna funktion har inte blivit väl mottagen sedan den lanserades tidigare i år och det har inte varit möjligt att ansluta kameran med en iPhone 6 under denna testperiod, trots att båda enheterna hittar varandra.

Det är ingen stor överraskning att kameran inte kan spela in video i 4K. I stället är det Full HD som gäller, men det går att få bra resultat ändå. Du kan aktivera manuell exponeringskontroll, och även om du ser en viss rullande slutare i vissa situationer är det bara ett problem när du rör kameran alltför hastigt.

En funktion som förtjänar beröm är batteritiden på 1 200 bilder. Efter att ha laddat batteriet fullt, indikerade kameran att batteriet fortfarande hade hög laddninge efter två testdagar. Batteritiden är ett problem för många kompakta systemkameror, som ofta har små batterier som båda måste köra en LCD-skärm och en elektronisk sökare, även om batteriet på D3400 är mycket större än de flesta batterier för spegelreflexkameror (åtminstone i denna klass). Detta ger D3400 en stor fördel jämfört med andra modeller.

En sak som irriterar lite är att Nikon har behållit felmeddelandet om att "detta alternativ är inte tillgängligt vid nuvarande inställningar eller i kamerans nuvarande tillstånd." Meddelandet är till väldigt lite hjälp eftersom det inte exakt säger vilka inställningar som blockerar varandra, vilket kan innebära att nybörjare behöver slå i handboken mer än vad de egentligen behöver.

Bildkvalitet

• ISO 100-25 600
• Har inte lågpassfilter
• Auto bildstilar via "Picture Control"

Eftersom kameran inte har något lågpassfilter framför bildsensorn, är det möjligt att uppnå en hög grad av noggrannhet i bilderna, speciellt om du använder fast högkvalitativ optik, makroobjektiv eller någon av Nikons pro-orienterade zoomobjektiv. En sak som dock påverkar bildkvaliteten negativt, är det medföljande 18-55mm VR objektiv, särskilt i vif vidvinkel och telefoto. Men om du använder D3400 med bra optik får du bilder med utmärkt detaljnivå – som i bilden nedan.

Med större bländaröppningar blir bilderna lite mjuka, särskilt i hörnen och ute i kanterna, men om du undviker de största och minsta bländaröppningarna går det att ta bilder som är väldigt skarpa mot mitten av bilden. Som med många medföljande objektiv kan du se både kromatisk aberration och snedvridning i RAW-filerna, men kameran gör ett bra jobb att hantera JPEG-filer.

De som lägger tid på att bearbeta sina foton kommer att uppskatta kamerans solida dynamiska omfång. Min erfarenhet är att det är möjligt att korrigera bilder som underexponerats med så mycket som 3-3,5EV (beroende på ISO-nivå), utan att brus blir ett problem – åtminstone inte ett problem som du inte kan lösa med lite försiktig brusreducering. Ta en titt på bilderna ovan.

Kameran har en tendens att underexponera bilder med ljusare områden vilket också innebär att den bevarar mer information i högdagrarna än som annars hade varit fallet, även om du kan justera detta i efterbehandlingen. I områden med starka kontraster är det lätt att se lila missfärgning, vilka också ger sig tillkänna i JPEG-filerna, så det är något att vara medveten om i efterbehandlingen.

Under omständigheter där det behövs högre ISO, blir bilder är tagna med upp till ISO 800 fortfarande fina i färgerna och bildbrus är sällan ett problem, men det blir sämre när man går högre upp ISO-inställningarna. Det är synd att kameran inte tillåter oss att justera automatisk brusreducering i en annan utsträckning än på eller av, eftersom vissa kanske föredrar att justera det i flera steg. Lyckligtvis har det medföljande objektivet inbyggd bildstabilisering, vilket minskar behovet av att höja ISO när ljuset blir svagare.

Nikons "Picture Control" ger en överblick över färgprofiler, och det är trevligt att se att vi får "Flat" -profilen som följde med den mycket mer avancerade kameran D810. Detta är bra för videoinspelning, eftersom det ger en bättre utgångspunkt för graderingen. Bortsett från det är "Standard"-profilen bäst lämpad för daglig användning, det gör inte färgerna så kraftfulla att de ser onaturliga ut utan att bli alltför tama. "Fresh Colors"-profilen (Vivid) är ett utmärkt val för blommor och lövverk, och framhäver färgerna tillräckligt mycket – även om alla profiler kan justeras så noggrant med parametrar för kontrast, färgmättnad, ljusstyrka och så vidare.

• Bästa digitalkameror 2018: 10 modeller som slår alla andra

Omdöme

Nikon D3400 fungerar bra och är en mer än tillräckligt bra kamera för de flesta som ska köpa sin första spegelreflexkamera. Det är en liten och lätt kamera, och trots att den i hög utsträckning påminner om sin föregångare, är den en klart anständig kamera i sin prisklass. Bild och bildkvalitet är mer än tillräckligt bra, och med fördelen av den interna bearbetningen av RAW-bilder, kan du också förbättra dina bilder snabbt och enkelt, så att de är redo för omedelbar användning, om du vill.

Eftersom det är en Nikon-kamera kan den kombineras med flera decennier av Nikkor-optik med högsta kvalitet, vilket är en annan fördel. Dessutom drar den nytta av det faktum att den inte har lågpassfilter, vilket innebär att optiken gör sitt yttersta.

Det stora batteriet klarar av 1 200 bilder, vilket verkligen inte bör förbises (särskilt när man jämför med spegellösa konkurrenter). Det gör att det är mycket troligare att kameran får följa med på festivalen, semester eller andra ställen där du inte alltid har så lätt att ladda den.

Och kanske viktigast av allt för en spegelreflexkamera i denna prisklass, är D3400 mycket lätt att använda tack vare den inbyggda guidefunktionen, liksom kontroller som är rakt på sak.

Även om den ursprungligen var lite dyr när det släpptes förra året, har priserna sjunkit stadigt, så D3400 har blivit ett mycket mer attraktivt alternativ. Om du letar efter en lättanvänd spegelreflexkamera, med ett brett utbud av kompatibel optik och tillbehör, är detta ett mycket bra ställe att börja.

Konkurrensen

EOS R är Canons första spegellösa fullformatskamera, utformad för att locka dig bort från Nikons nya Z6 och Sonys briljanta Alpha A7 III.

Även om Canon redan toppat tån i det spegellösa vattnet med sitt blygsamma sortiment av APS-C-sensorbaserade EOS M-kameror, inklusive EOS M6 och EOS M5, är EOS R debutmodellen i en ny linje med spegellösa fullformatskameror, baserat på ett nytt objektivfattning som kallas RF-fäste.

En hel del Canon-användare har väntat länge på EOS R, så frågan är om den kan leverera på sitt löfte och motivera sin prislapp, i den tuffa konkurrensen.

(OBS! Länkar i denna artikel kan vara skrivna på engelska.)

Funktioner

• 30,3 MP (effektiv) fullformatssensor
• Ny RF-objektivfattning
• Videoinspelning i 4K

EOS R använder en 30,3 MP sensor i fullformat utan optiskt lågpassfilter. Om det låter bekant är det för att Canons EOS 5D Mark IV delar samma pixeltal, även om Canon betonar att det inte är samma sensor. Vi misstänker att chippet är mycket nära relaterat till det chip som används i EOS 5D Mark IV, vilket inte är dåligt alls eftersom det är en av Canons bästa sensorer.

Kameran har också en ny DIGIC 8-bearbetningsmotor och ett inhemskt ISO-omfång om 100-40 000, vilket kan utökas till inställningar som motsvarar ISO5 0 och 102 400 – vilket matchar EOS 5D Mark IV på pricken.

Precis som Nikon med sin nya Z-serie av spegellösa fullformatskameror, har Canon valt en ny objektivfattning för sitt R-sortiment (vi antar att det kommer att bli fler). Det nya RF-fästet har samma diameter på 54 mm som Canons EF-objektivfattning, men har en betydligt kortare flänsvidd (avståndet från objektivets baksida till sensorn). Denna har sjunkit från 44 mm till 20 mm, men det är lite längre än flänsvidden på Nikons Z som ligger på 16 mm.

Fyra nya RF-objektiv lanseras samtidigt som EOS R: RF 24-105 mm f/4L IS USM, RF 28-70 mm f/2L USM, RF 50mm f/1,2L USM och RF 35mm f/1,8 IS STM Macro.

Precis som du förväntar dig så kan du använda dina Canon EF-objektiv på EOS R via en adapter, men istället för att släppa en variant lanserar Canon fyra olika adaptrar. Det finns den enkla (och billigare) EF-EOS R-adaptern, EF-EOS R-adaptern med kontrollring (mer om det snart), EF-EOS R-adaptern med inbyggt cirkulärt polariseringsfilter och EF-EOS R-monteringsadapter med inbyggt variabelt GND-filter.

Intressant nog har Canon också valt att strunta i bildstabilisering i kamerahuset, något som direkt skiljer sig från Sony och Nikon och deras spegellösa fullformatskameror. Canons argument är att det är bättre att skräddarsy IS till ett specifikt objektiv snarare än en lösning som ska passa alla objektiv, vilket också innebär att det lämnar ett större avtryck på fotografiet. Med det sagt är det så att två av de nya RF-objektiven inte har någon form av bildstabilisering alls.

EOS R är överraskande nog bara den tredje EOS-kameran som har 4K (efter EOS 5D Mark IV och EOS M50). Medan konkurrenterna erbjuder full inspelning över hela sensorns bredd, har man tummat lite på kvaliteten på EOS R med en beskärningsfaktor om 1,7x, vilket gör det svårt att få till vidvinkelbilder. Du kan välja mellan 30p eller 24p, medan Full HD-video kan spelas in i upp till 60p.

Den elektroniska sökaren (EVF) på EOS R har en imponerande upplösning på 3,69 miljoner pixlar och en förstoring på 0,76x, så även om den matchar EVF i Nikon Z7 och Z6 vad gäller upplösning, kan den inte matcha den förstoring på 0,80x som erbjuds av dessa Nikon-konkurrenter. 

EVF:en i EOS kompletteras med en stor 3,15-tums vinklingsbar pekskärm på baksidan av kameran med en anständig upplösning om 2,1 miljoner punkter.

Medan Nikon fått en del kritik för att ha implementerat ett enda XQD-kort på Z7 och Z6, har Canon valt att hålla sig till SD-kort på EOS R, med en enda UHS-II-kompatibel kortplats tillgänglig.

Om du är en Canon-användare som planerar att använda EOS R tillsammans med dina befintliga grejor, blir du glad över att få veta att EOS R är kompatibel med Canons LP-E6-batteri, som används av många EOS spegelreflexkameror. EOS R-enheten levereras med LP-E6N-batteriet, vilket möjliggör laddning i kameran.

• De bästa spegellösa kamerorna: 10 toppmodeller för alla plånböcker

Byggkvalitet och användarvänlighet

• Kamerahus av magnesiumlegering
• Väderbeständig
• Nytt kontrollfält

Designen av EOS R hamnar någonstans mellan en EOS spegelreflexkamera och Samsungs underskattade spegellösa kamera NX1.

EOS R har en behaglig matt finish, med ett kamerahus i magnesiumlegering och ett magnesiumskal. Kombinationen av denna slitstarka konstruktion med ett handgrepp av samma storlek som på spegelreflexkameror känns verkligen bra. En jämförelse sida vid sida med EOS 5D Mark IV, som liknar EOS, visar dock att EOS R, även om den är tunnare, inte är mycket mindre. Den känns i handen väldigt likt något som en EOS 6D Mark II.

Det kan vara bra nyheter för många Canon-användare, som utan tvekan välkomnar att EOS R känns så bekant, eftersom det innebär att de får samma typ av hantering som de redan gillar om, och också bättre stöd för längre och/eller tyngre objektiv. Med det sagt, om du är ute efter en spegellös kamera på grund av att den ska vara av mindre storlek, kanske du inte upplever samma skillnad i storlek som du kanske skulle tänka dig.

Canon har försökt att behålla en liknande knapplayout och användargränssnitt som på sitt befintliga sortiment av spegelreflexkameror, så det borde vara bekant för dem som redan känner sig hemma i EOS-ekosystemet. Det finns några små skillnader – några bra och några dåliga.

En funktion som vi särskilt gillar är den nya LCD-skärmen på ovansidan, inte bara för att den ger all nyckelinformation bara genom att man kastar ett öga på den, utan för att den visar mycket mer information än väntat och är så väl genomtänkt.

Om du trycker på lampknappen tänds t.ex. skärmen, men du måste hålla den nere lite längre tid än vanligt. Varför det? undrar du. Genom att snabbtrycka på knappen plockar du fram den skärm du kan se på bilden nedan, vilket ger andra fotograferingsalternativ (de som visas som standard är bländare, slutartid och så vidare). Det är en smart användning av befintliga och välbekanta kontroller, även om lampknappen är lite väl liten och inte tillräckligt stor för att hanteras riktigt bekvämt.

Om den här skärmen är en välkommen funktion är den nya (och käckt namngivna) M-Fn-kontrollpanelen inte det. Den är placerad strax under toppskärmen på baksidan av kameran. Hur fungerar det? Styrfältet kan anpassas för att få tillgång till olika inställningar på EOS R, och den svarar på svepningar och knackningar – så genom att dra tummen över den kan du bläddra genom ISO- och vitbalansinställningarna eller något annat.

Visst, vi kan applådera Canon för att de provat någonting nytt, men vi belv inte vänner med kontrollen. Vi önskar att Canon använt utrymmet för en AF-joystick i stället.

Autofokus

• 5 655 AF-punkter med fasdetektering
• Arbetsområde från -6 till 18EV
• Dual Pixel CMOS AF

Canons Dual Pixel CMOS AF-system har imponerat när vi har använt det på de senaste EOS-spegelreflexerna (liksom på Canons sortiment av spegellösa EOS M) för Live View-fokusering. Denna förbättrade version av systemet som finns på EOS R är en av de kamerans främsta höjdpunkter.

Vi hittar ett fasavkännande AF-system med en svindlande 5 655 punkter (det är inte ett skrivfel, det finns verkligen 5 655 valbara lägen), med 88 % vertikal och 100 % horisontell täckning och ett arbetsområde som går så lågt som -6EV (med ett f/1,2-objektiv).

Tillsammans med det nya RF 24-105 mm f/4L IS USM-objektivet, rör sig EOS R genom sitt fokuseringsområde snabbt, och fokuserar mellan olika avstånd enkelt och snabbt.

Autofokus-systemet gjorde också ett utmärkt jobb med att identifiera ögon när det var inställt på att spåra ansikten, även när motivet inte tittade direkt mot kameran, utan tittade ner eller åt sidan. Detta fungerade lite mindre imponerande under dåliga ljusförhållanden, men vi tror ändå att de flesta kommer att vara nöjd med hur väl systemet klarar av att hitta och fokusera på ögonen när man fotograferar vardagliga porträtt.

Fokusspårningen var också mycket effektiv och gjorde ett bra jobb med att hålla fast vid snabba bilar när vi testade kameran på en motorsportbana. Vår stora besvikelse är dock att AF-spaken som finns på Canons avancerade enheter saknas här. I stället måste du använda EOS R:s bakre pekskärm för att välja den AF-punkt du vill ha.

• De bästa kamerorna: 10 av de bästa kamerorna du kan köpa just nu

Prestanda

• 8 bps seriebildsfotografering
• Responsiv vinklingsbar pekskärm
• Detaljerad och stabil EVF

EOS R kan ta 8 bilder per sekund - det är snabbare än Canons egna EOS 5D Mark IV (7 bps), men sämre än både Sony Alpha A7 III (10 bps) och Nikons Z6 (11 bps). Med fokusspårning sjunker hastigheten till 5 bps, eller långsamma 3 bps om du vill använda spårningsprioritetsläget på EOS R.

Bufferten på EOS R är ganska anständig, du kan ta 47 RAW-filer eller 100 JPEG-filer innan kameran behöver pausa för att bearbeta data.

Canon har fått fason på funktionerna på pekskärmen. Till skillnad från Sonys begränsade touchscreen-implementering på sina spegellösa kameror kan EOS R-systemet styra mängder av funktioner. Detta omfattar inte bara fotografering (inklusive användning av bakskärmen för att röra och dra AF-punkten) och granska bilder, utan även att navigera i menysystemet på EOS R och i snabbmenyn. Pekskärmen i sig är fin och svarar snabbt på beröring.

Sökaren i EOS R gör inte heller någon besviken, och även om sökaren i Nikon Z6 och Z7 erbjuder en större förstoring, kommer du antagligen inte att märka mycket skillnad mellan dem om du inte jämför dem sida vid sida. Den är stor och detaljerad och fungerar mycket bra i svagt ljus.

Pekskärmens känslighet överförs till mycket av kamerans funktioner. Menyer och tagna bilder kan svepas fram utan dröjsmål, och att zooma in och runt i bilder är lika snabbt och flytande. Det verkar också finnas väldigt ont om förseningar i kamerans registreringsändringar i takt med att du gör dem.

I stället för det bakre rullhjulet som finns på avancerade EOS spegelreflexkameror, har EOS R en mindre kontrollratt som vrider runt läget på den övre plattan på kameran. Den ratten är en lustig sak – det känns som något som skulle vara mer hemma på en PowerShot-kompaktkamera, och du kan bara se vad det aktuella fotograferingsläget är på en av bildskärmarna, inte på någon fysisk kontroll.

Den stora på/av-knappen till vänster om sökaren känns bortslösat utrymme; En bättre användning av detta utrymme skulle vara att ha en lägesväljare med en på/av-knapp. I rättvisans namn har Nikons avancerade spegelreflexkameror dock haft samma lösning i flera år utan att det varit något problem.

En fin touch är tillägget av en kontrollring på de nya RF-objektiven, som liknar vad du hittar på många avancerade kompaktkameror med fast objektiv (till exempel Canons egen PowerShot G1 X Mark III till exempel). Funktionen kan justeras efter behov, med alternativ som ISO och exponeringskompensation, och det faktum att det här är en klickbar ring (vilket kan ändras så att den blir jämn i menyn) kommer utan tvekan att tilltala många, eftersom du får omedelbar feedback.

Batteriet tar mellan 330 och 560 bilder beroende på hur du planerar att använda kameran. Om du övervägande använder den elektroniska sökaren kan du förvänta dig att antalet är i den övre kanten. Detta är inte i närheten av uthålligheten hos batteriet i Sony Alpha A7 III (710 bilder), men precis som vi sett med Nikon Z7 (en annan ny spegellös kamera med en blygsamt annonserad batteritid), kan du förvänta dig att få fler bilder än så under verkliga fotograferingsförhållanden.

Bildkvalitet

• Resultat som liknar EOS 5D Mark IV
• Brus hanteras väl
• Bra dynamiskt omfång

Då Canon EOS R har en liknande sensor som EOS 5D Mark IV är det ingen överraskning att se EOS R leverera jämförbar bildkvalitet. Det är väldigt bra nyheter, då den kanske inte kommer upp i de höjder när det gäller upplösning och dynamiskt omfång som de vassare 42 MP- och 45 MP-sensorkonkurrenterna från Sony och Nikon, är det förvisso den bästa ur Canons sensorarsenal för tillfället.

Hur Ser det ut på riktigt då? Tja, du borde inte ha några problem med att producera mycket detaljerade A3-utskrifter, medan A2-utskrift inte bör negligeras det heller, med lämpliga efterproduktionstekniker.

När det gäller till känslighetsprestanda så kontrollerar EOS R bildbruset väl. Bilder upp till ISO 800 visar inga tecken på brus, med endast en antydan om luminans (kornliknande) brus som uppträder vid ISO 2000. Växla upp till ISO 10 000 och chroma (färg) brus blir märkbart, tillsammans med mer uttalad luminansstörning.

EOS R:s mätsystem fungerar också bra, vilket ger välbalanserade exponeringar, medan det inte finns några obehagliga överraskningar när det gäller kamerans automatiska vitbalanssystem. Det finns ett val av antingen Ambience eller White Priority autoinställningar, där den senare levererar neutrala bilder även under glödlampor, medan Ambience Priority har en tendens att behålla lite värme i bilden.

Det dynamiska omfånget är väldigt bra, även om EOS R inte har samma ledande flexibilitet som Sonys och Nikons fullformats megapixelmonster. Men det är fortfarande möjligt att återställa en anständig mängd detaljer i skuggorna och bevara högdagrarna i efterbehandlingen.

Vi har kommit att förvänta oss mycket god färgreproduktion från Canon-kameror, och EOS R levererar snygga, naturliga toner, med hudtoner som återges trovärdigt. Det finns också en mängd bildstilar att välja mellan om du planerar att fotografera i JPEG.

• Bästa fullformatskameran: 10 avancerade spegelreflex- och spegellösa kameror

Omdöme

För det första: Canon EOS R är inte en spegellös EOS 5D Mark IV. Det är bäst att tänka på den nya kameran mer som den mot entusiaster riktade OS 6D Mark II.

Man ska heller inte underskatta den balansgång Canon har varit tvungen att utföra för att leverera en kamera som inte bara vädjar till de EOS-trogna utan också till de som frestas av Sonys Alpha spegellösa fullformatskameror (och nu även av Nikons Z-serie).

Har de lyckats? På många sätt, ja. Canon har gjort ett bra jobb att överföra det som användarbasen känner till och gillar med spegelreflexkamerorna, samtidigt som man lagt på några extra lager för att göra EOS R till en mer duglig och roligare kamera att använda.

Byggkvaliteten är underbar (även om den är ganska benägen att repas som vissa andra matta modeller), och autofokussystemet är snabbt och sofistikerat, men bildkvaliteten är också bra.

Användarvänligheten är övergripande mycket bra, men det finns utrymme för förbättring här. Bristen på en AF-joystick, frånvaron av en lägesväljare, och den tvivelaktiga M-Fn-kontrollen är frustrerande. Vissa kommer utan tvekan också att vara sura över att det bara finns en kortplats (även om andra inte kommer att tänka på detta alls), men vi har också den snäppet undermåliga 4K-videon och frånvaron av bildstabilisering i kroppen.

Detta är också en ganska stor kamera. Medan vi har sett spegellösa kameror bli mindre och mindre de senaste åren, känns EOS R inte mycket mer kompakt än en av sina spegelreflexkompisar, medan objektiven också är ganska stora.

EOS R är en mycket kapabel kamera, och borde uppfylla vad många Canon ägare letar efter när det gäller spegellösa alternativ. Om vi inte var bundna av ett system skulle vi dock finna det svårt att rekommendera EOS R framför konkurrenterna, speciellt när du överväger prisnivån i jämförelse med den utmärkta Sony Alpha A7 III. När de största missarna i denna första generationsmodell har blivit utjämnade, kan det dock vara en helt annan historia med EOS R II.

Konkurrensen

Canon EOS 800D är den senaste i en lång rad av spegelreflexkameror på instegsnivå från Canon som alla bygger på den ursprungliga EOS EOS 300D som såg dagens ljus redan 2003.

Sedan dess har de olika versionerna och uppdateringarna som kommit och gått varit fasta favoriter hos både nybörjare och mer erfarna användare.

Canons nuvarande EOS 750D har etablerat sig som en av våra systemfavoriter på instegsnivå. Den är fylld med en rad funktioner som är perfekta för nybörjaren, medan den förfinade hanteringen gör den till ett nöje att använda. 

Men den kameran är nu två år gammal och börjar kännas gammal. Och när Nikon uppdaterat sin produktportfölj med D3400 och D5600, och vi dessutom sett en massa nya spegellösa kameror dyka upp från konkurrenterna, är en uppdatering från Canon på tiden.

EOS 800D erbjuder ett antal förbättringar jämfört med föregångaren, men inte alla är uppenbara när vi kastar en blick på specifikationerna, så låt oss nu ta en närmare titt på Rebel 800D ...

(OBS! Länkade artiklar i denna recension kan vara skrivna på engelska.)

Funktioner

• Använder den senaste 24,2 MP APS-C CMOS-sensorn
• Mångsidig vinkelbar pekskärm på 3,0 tum
• Endast 1080p videoinspelning

Medan EOS 800D har samma 24,2 MP-upplösning som hos den modell som den ersätter, EOS 750D, har sensorn fått en översyn och använder samma teknik som vi har sett i EOS 80D, enligt uppgift.

Canon har inte gått närmare in på exakt vad som har förändrats, men vi kan anta att sensorns använder samma digital-analoga konverteringsteknik på chippet som vi har sett i EOS 5D Mark IV för att hantera ljud bättre.

Den nya sensorn samarbetar med en ny DIGIC 7-bildprocessor. Vi har sett ett DIGIC 7-chip redan i Canon's PowerShot G7 X II-kompaktkamera, men det här är en lite annorlunda. Canon hävdar att den kan hantera 14 gånger mer information än DIGIC 6-processorn som sitter i 750D, vilket också bidrar till att ge bättre ISO-brusprestanda, liksom en förbättrad autofokusprestanda.

Vi kommer att titta närmare på autofokus lite senare, men 800D har ett omfång om ISO 100-25 600 – vilket är bättre än 750D:s utvidgade omfång och tak på ISO 12 800. Det finns också en Hi-inställning som motsvarar ISO 51 200 tillgänglig. Du måste bara välja den i de anpassade inställningarna.

Canon har valt att behålla samma 3,0-tums vinklingsbara pekskärm med en upplösning på 1 040 000 punkter. En liten förbättring av upplösningen eller en ökning i storlek till 3,2 tum (matchande Nikon D5600) skulle ha varit välkommet, men kanske har Canon känt att förbättringar var onödiga på detta område, eftersom det redan varit ett av de mest välfungerande pekskärmsgränssnitten på marknaden.

När 4K-videoinspelning mer och mer blir en standardfunktion på nya kameror, särskilt de spegellösa konkurrenter som 800D måste tävla emot, är det lite tråkigt att se att endast Full HD-inspelning erbjuds.

Video kan tas i upp till 60p, en förbättring av 750D:s 30p, samtidigt som Canon har utrustat 800D med ett 5-axels bildstabiliseringssystem för att underlätta handhållen hantering. Utformat för att fungera med video men inte med stillbilder, är systemet tänkta att motverka oönskade kamerarörelser, medan IS-utrustade objektiv också kommer att fungera tillsammans med systemet.

Här finns också en 3,5 mm ingång för stereomikrofon, men inget hörlursuttag – vilket är ganska vanligt på kameror i denna prisklass.

750D stödjer Wi-Fi och NFC-anslutning, och 800D bygger vidare på detta. Det finns nu också möjlighet att konfigurera en Bluetooth-anslutning med låg energi så att du alltid kan ansluta till kameran. Vi har sett något liknande med Nikons SnapBridge-anslutning, vilket gör att du kan överföra bilder trådlöst från din kamera till en kompatibel smart enhet.

Med Canons Camera Connect-app kan du också väcka kameran från viloläge (förutsatt att du inte har stängt av kameran helt), samt bläddra igenom bilder och använda kameran på avstånd. Camera Connect-appen har också uppdaterats för att bli mer användarvänlig och att hjälper dig igenom kontrollerna.

Nytt 18-55 mm objektiv

Samtidigt med EOS 800D kommer också en nytt 18-55 mm objektiv som erbjuds i startpaket med kameran. Canon EF-S 18-55mm f 4-5,6 IS STM är 20 % mindre än sin föregångare, och lite långsammare (det äldre objektivet hade en variabel maximal bländare på f/3,5-5,6) tack vare sin hopfällbara design, men erbjuder upp till fyra stopp för bildstabilisering. Eftersom vi testar en av de allra första exemplaren av 800D, använder vi det äldre objektivet för denna test, men vi uppdaterar när den nya optiken blir tillgänglig.

• De 10 bästa objektiven för Canon APS-C systemkameror

Byggkvalitet och användarvänlighet

• Aluminiumlegering- och polykarbonatkonstruktion
• Designen minimalt förändrad från tidigare modeller
• Känns ganska billig, särskilt i jämförelse med spegellösa konkurrenter

Liksom 750D, har 800D- en aluminiumlegering- och polykarbonatkonstruktion, men har lyckats bli av med ytterligare ca 20 g i vikt, vilket innebär totalt 532 g med ett batteri och minneskort.

Även om vi inte tvivlar på att byggkvaliteten av den här kameran är väldigt bra, känns den matta plastiga yttre ytan inte så trevlig vid beröring. Om vi ska vara hårda känns kameran ganska billig, särskilt i jämförelse med spegellösa konkurrenter som Panasonic Lumix G80 och Fujifilm X-T20.

Kameran kan inte tävla med sina spegellösa konkurrenter när det gäller storlek, men 800D är fortfarande ganska kompakt, och handgreppet är behagligt djupt vilket gör att du kan ta ett fast grepp om kameran.

Designmässigt är det lite som har förändrats från föregångaren, med mindre förbättringar på baksidan av kameran. Skåran för att fälla ut bakre vinkeldisplayen ligger nu bredvid sökaren, istället för till höger, medan vänster sida av sökaren har en något mildare lutning. Annars är designen nästan identisk med samma kontrollayout som på 750D. Det är absolut inte dåligt, eftersom 750D är en bra kamera att använda.

Det finns en anständig (men inte överväldigande) mängd kontroller på kameran. På den övre plattan finns en enda kommandotangent och dedikerade kontroller för ISO, autofokus och display, medan det finns en mängd inställningar på baksidan av kameran.

Det finns också en snabbmeny som nås genom att trycka på Q-knappen. Detta ger dig snabb tillgång till vissa nyckelfunktioner som antingen kan justeras med hjälp av kamerans fysiska knappar och ratt eller genom att peka på skärmen för att växla mellan inställningarna. Vi tror att även om du inte brukar använda en pekskärm på en kamera, kommer det snart att bli en andra natur – pekskärmsgränssnittet på EOS 800D är mycket intuitivt och sömlöst integrerat med kamerans menysystem.

EOS 800D använder en billigare spegeldesign (till skillnad från de prismor som används i mer avancerade spegelreflexkameror) som visar cirka 95 % av bilden precis som på D5600. Skärmen är fin och ljus (om än lite trång), men du måste se upp när du tar bilder för att undvika oönskade element som dyker upp i bildens ytterområden - vi fann vid ett par tillfällen när vi granskade bilder att irriterande element hade kommit med, vilka inte synters i sökaren.

Om du kommer att vara beroende av den bakre pekskärmen mer när du tar bilder, är den goda nyheten att du får 100 % täckning här. Klarhet och skärpa är bra, medan den vinklingsbara skärmen hjälper till i en rad fotograferingssituationer.

Autofokus

• 45-punkts AF, alla av korstyp
• Fokusering fungerar ner till -3EV
• Dubbelpixel-AF för Live View fungerar briljant

EOS 750D använde Canons beprövade 19-punktsfasdetekterings AF-system, som var daterat redan när det lanserades för ett par år sedan. Canon har sett över detta i 800D, och dragit upp täckningen till 45 punkter – och det är inte allt, Canon har gjort alla 45 punkterna av korstyp för mer exakt AF.

(Korstypssensorer känner av både i horisontella och vertikala plan, så det är mer sannolikt att kamerans fokusering låser på sitt mål än en sensor som bara känner av ett plan, vilket kan innebära att du måste rotera kameran för att uppnå fokus.)

Förutom detta är fokuseringen känslig ner till -3EV, så du borde inte ha problem med fokus ens i dåligt ljus. Vi testade AF under dåligt artificiellt ljus och det fungerade bra, kameran fick kämpa med fokus endast under väldigt mörka, nästan svarta, förhållanden. Slutligen är 27 av AF-punkterna känsliga även vid större bländaröppningar ner till f/8 – perfekt om du planerar att använda ett måttligt långsamt objektiv och en telekonverter tillsammans.

Fasdetekteringssystemet på 800D fungerar väldigt bra – fokuseringshastigheten var helt okej även med det 18-55 mm-objektiv som vi använde, medan spårning av motivet är märkbart bättre än 750D, tack vare en mätningssensor om 7560-pixlar RGB + IR som hjälper AF-systemet att följa motiven.

Eftersom det inte finns någon dedikerad joystick för AF-punktval görs detta via fyrvägsknappen på baksidan av kameran, vilket fungerar ganska snabbt. Det finns fyra AF-lägen att välja mellan: valbar enpunkt, Zone AF (använder 9 AF-punkter i ett valbart block), Large Zone AF (kan välja de centrala 15 AF-punkterna eller 15 punkter på sidorna) eller Auto Selection AF (använder hela täckningen, och låter kameran välja AF-punkter).

800D får även Canons Dual Pixel AF för Live View-fotografering och videoinspelning. Det är verkligen en välkommen förbättring över Canons ganska klumpiga Hybrid CMOS AF III-system, som används i den äldre modellen och inte går att jämföra med de spegellösa konkurrenterna vad gäller snabbhet och funktionsförmåga.

Med 49 AF-punkter i ett 7 x 7-nät, är det nya systemet förbättrat och ger en jämn och snabb fokusering, speciellt när det används tillsammans med pekskärmen när du väljer önskad fokuspunkt. Det är så mycket bättre än det äldre systemet, och bättre än det system som används av Nikon D5600 – och tillräckligt bra för att en del spegellösa system borde känna sig oroade.

• 10 tillbehör du måste ha som ägare av en Canon systemkamera

Prestanda

• Seriefotografering i 6bps är inte lika snabbt som spegellösa konkurrenter
• Användarguiden på kameran är bra för nybörjare
• Batteritid på 600 bilder

Delvis tack vare DIGIC 7-bildprocessorn har Canon lyckats öka den kontinuerliga fotograferingshastigheten till 6bps i 800D, från den tidigare modellens 5bps. Det är dock en blygsam förbättring och med spegellösa konkurrenter som erbjuder snabbare seriebildsfotografering är detta ett annat område vi önskar att Canon hade försökt klämma ut ännu mer prestanda från den nya kameran.

Batteritiden har dock förbättrats, och många spegellösa konkurrenter kommer att få kämpa för att matcha kapaciteten på 800D – nu med möjlighet att ta 600 bilder (jämför med 440 på 750D). Var dock på din vakt, om du bara använder den bakre bildskärmen, kommer batteritiden sjunka till 270. Vad gäller batteritiden hamnar 800D på efterkälken bakom sin närmaste rival, Nikon D5600, som kan ta 220 bilder extra (totalt 820) innan batteriet behöver laddas.

Att börja fotografera kreativt kan vara skrämmande för nybörjare, och här har Nikons grafiska guidningsläge på D3300 gjort riktigt bra ifrån sig tidigare, så det är välkommen att se Canon presentera något 800D.

Canon har infört ett snyggt grafiskt gränssnitt som hjälper användarna med inställningar och ger råd om vilka effekter varje inställning kommer att få på bilden. Om du till exempel är i bländarprioritetsläge kommer displayen att illustrera vilka inställningar som behövs för en suddig eller skarp bakgrund, med ytterligare information som visas för att hjälpa dig att förstå vad som händer. För nybörjare kommer det säkert att vara till nytta, medan mer erfarna användare kan inaktivera den här funktionen i menyn om de vill, och hålla fast vid Canons mer traditionella menysystem.

800D använder samma 7560-pixlar RGB + IR-mätningssensor som 750D, med 63-zoners utvärderande, partiell, centrerad och punktmätning. Utvärderingssystemet gör det mesta bra, men det är värt att komma ihåg att viktningen som tillämpas på den aktiva AF-punkten kan innebära att du måste använda exponeringskompensation i situationer med hög kontrast. Vi upplevde ett par tillfällen där samma bild fick två olika exponeringar helt enkelt för att vi skiftade AF-punkten något.

Vitbalanssystemet fungerar mycket bra, medan alternativet Ambient Auto White Balance-läget har sina användningsområden, vilket ger lite varmare resultat som kan vara välkommet, medan White Priority kan leverera rena, neutrala resultat även i konstgjord belysning.

Bildkvalitet

• ISO 100-51 200
• Mycket förbättrad brushantering
• Bra färgåtergivning

EOS 800D:s nya 24MP APS-C CMOS-sensor fungerar mycket bra. Det finns förmodligen inte mycket att välja på mellan den här nya sensorn och den i 750D när det gäller upplösningen, vilka båda är mycket bra, det är andra förbättringar som gör hela skillnaden.

Kanske är den största förbättringen sättet som kameran hanterar brus. Bilderna visade sig mycket rena vid låga känsligheter och visade god mättnad, men det är längre upp i känslighetsområdet där de stora förbättringarna är uppenbara.

RAW-filer som redigerats i Adobe Camera Raw såg väldigt bra ut, med rena bilder även vid ISO 6400. Medan det finns lite luminans (kornliknande) brus, är de väldigt bra i strukturen, och det finns knappast någon märkbar chroma (färgbrus). Mättnad klingar av något, även om den fortfarande är mycket bra.

Som du kan förvänta dig är bruset mycket mer uttalat vid ISO 25600, med mättnad och detaljer som tar stryk och märkbart mer brus. Trots detta är resultatet fortfarande ganska bra. Vi skulle undvika att använda denna inställning när det är möjligt, men det dig lite flexibilitet om du verkligen behöver ta en bild i dåligt ljus.

Färgerna är fina när det gäller JPEG-utdata, även om färgerna inte riktigt poppar ur bilden och är så tydliga som hos vissa av konkurrenterna, så vi skulle föreslå att du anpassar en av bildstilarna eller tar bilder i RAW.

Det dynamiska omfånget är också så bra, men fortfarande inte riktigt in nivå med konkurrenterna – det är helt enkelt inte möjligt att återställa högdagrar och skuggdetaljer i samma utsträckning som hos D5600 eller X-T20.

Det här är inte unikt för EOS 800D, men för att få ut det mesta av den här kameran, behöver du lägga bort 18-55 mm-objektivet så fort du kan – det har en ganska rejält utbredd förvrängning, och skärpan kunde vara bättre. Lyckligtvis finns det en mängd objektiv på marknaden som kan göra kameran rättvisa.

• De bästa spegelreflexkamerorna du kan köpa 2018

Omdöme

Canon kommer knappast att skaka om marknaden för spegelreflexkameror med den nya EOS 800D – men med då 750D gjort bra ifrån sig vore det dumt att börja om helt från början med den nya.

800D kommer nämligen med ett antal välkomna förbättringar. Den nya sensorn imponerar, med stor prestanda vid höga ISO-värden, och ger detaljrika bilder (men för att få det bästa från kameran behöver du ett anständigt objektiv).

Autofokusen är också förbättrad jämfört med 750D, med ett solid 45-punkts AF-system som dessutom funkar utmärkt med Live View AF.

Det nyutvecklade grafiska gränssnittet kommer säkerligen att göra kameran ännu mer tilltalande för nybörjare - kombinerat med den logiska utformningen av reglage och kontroller och den trevliga pekskärmen ger det en problemlös fotograferingsupplevelse.

Det är en besvikelse att inte hitta 4K-videoinspelning på kameran, särskilt eftersom spegellösa konkurrenter nu erbjuder det, men kanske den största besvikelsen är kamerans finish. Även om den påminner om tidigare modeller, är kontrasten mot spegellösa kameror som är mycket trevligare i handen, stor. I kombination med det relativt höga priset vid lanseringen, känns bristen ännu värre.

Om du kan komma över dessa problem, och om du letar efter en välavvägd och lättanvänd kamera med vilken du tar dina första steg som användare av systemkamera, är EOS 800D verkligen värd att ta en titt på.

Konkurrensen

Nikon D850 är äntligen här. Efter månader av spekulationer, och med Nikon själv som retade oss i juli om att kameran faktiskt fanns i verkligheten och var under utveckling, har D850 nu blivit officiellt annonserad - och gosse, det verkar som väntan varit värt den.

D850 har förvisso stora skor att fylla, och ersätter den fantastiska 36,3 MP D810 som är älskad av både proffs och entusiaster. Och även om specifikationerna för D810 hade alla rätt för många fotografer, gjorde den blygsamma sereibildsfotograferigen på 5 bilder i sekunden att den inte var den bästa allroundkameran.

Nikon har inte hållit inne med prestandand vad gäller D850, och förstärker många av kamerans specifikationer för att få det att se ut som (i alla fall på papperatt detta är den mest allsidiga kamera vi sett. Är D850 den optimala systemkameran?

(OBS! Länkade artiklar i denna recension kan vara skrivna på engelska.)

Titta på vår video av våra första intryck av kameran nedan

Features

• Fullformats CMOS-sensor, 45,7 MP
• Stor och ljus optisk sökare
• 4K videoinspelning

Då D810 behöll samma 36,3 MP-upplösning som den banbrytande Nikon D800/D800e, har den kommit i skymmundan av både 50,6 MP-sensorn på Canon EOS 5DS och 42,2 MP-sensorn på Sony Alpha A7R II. D850 får dock en helt ny 45,7 MP fullformats bakbelyst sensor (BSI), vilket är en kraftig ökning i pixlar över D810, och endast marginellt bakom 5DS.

Tack vare att ljusuppsamlingselementen ligger närmare sensorns yta, bör BSI-designen leverera bättre resultat i mörka förhållanden än tidigare sensorer. Precis som vi har sett med D810 (och D800e), undviker D850 ett anti-aliasing filter, vilket innebär att ännu mer detaljer kan nå sensorn, även om det finns risk för moiré-mönster.

Vid de tillfällen där du inte vill (eller behöver) ta bilder med D850:s fulla upplösning finns det två alternativ för reducerad storlek, 25,6 MP och 11,4 MP, i antingen RAW- eller JPEG-filer. Vi kan tänkta oss att den här funktionen tilltalar nyhets- och sportfotografer som vill överföra bilder så snabbt som möjligt till bildbyråerna och kanske annars struntat i D850 till förmån för 20,8 MP hos Nikon D5.

En annan finess hos D850 är kamerans DX-läge, där sökarens omkrets maskeras för att ge en vy som motsvarar den för en APS-C-formasensor. Upplösningen sjunker, eftersom du bara använder en del av sensorn, men tack vare D850:s enorma upplösning kan du fortfarande fånga 19,4 MP-filer – det är imponerande, och inte långt från 20,9 MP-upplösningen hos både D500 eller D7500. Det finns också ett nytt 1:1-bildförhållande vid 30,2 MP.

Jämfört med D500 (och för den delen D5), har Nikon D850 ett ganska blygsamt ISO-tak på 25 600, med en inbyggd baskänslighet på ISO 64. Det här är ingen överraskning när du tänker på hur tätt pixlad sensorn är, men det finns ett utökat känslighetsområde upp till en ISO-ekvivalent på 108 400 (Hi2), medan landskapsfotografer kommer att glädjas åt att D850 också har en Lo1-inställningsekvivalent på ISO 32.

D850 har en ny 0,75x optisk sökare – det är den största förstoringsfaktorn någonsin på en FX Nikon spegelreflexkamera, och också snäppet större än 0.71x-sökaren på 5DS. Till skillnad från D810, har D850 också en vridningsbar 3,2 tums 2 359 000 punkts pekskärm. Den liknar den på D500, men erbjuder bättre pekfunktioner, så att du kan navigera i menyerna, samt trycka på skärmen för att fokusera, utlösa slutaren och granska bilderna.

D850 kan spela in 4K UHD-video i FX-format utan sensorbeskärning på upp till 30p, så att du kan dra full nytta av hela synfältet. Videolägen med lägre upplösning är också tillgängliga, inklusive Full HD-inspelning i 60p, medan 4K UHD- tidsfördröjningsvideor kan skapas i kameran.

Om detta inte är tillräckligt för dig, kan D850 även skapa en fullupplösning av tidsfördröjningsvideor i tredjepartsprogram tack vare kamerans inbyggda intervallmätare – du kan nu skapa en ny mapp och nollställa filnumreringen för varje sekvens själv och undvik besväret med att själv leta upp de önskade filerna.

Det finns också ett elektroniskt vibrationsreduceringssystem för att minska påverkan av kameraskakning vid handhållen fotografering, och det finns ingång för en extern mikrofon och uttag för hörlurar.

D850 gör sig av med CompactFlash-kortplatsen som fanns på D810 till förmån för en XQD-kortplatsoch de prestandafördelar som detta medför (trots att Nikon för närvarande är den enda tillverkaren av detta lagringsformat) medan SD-kortplatsen stöder kort upp till UHS-II.

D850 får Nikons SnapBridge-anslutning för trådlös överföring av bilder, vilket skapar en Bluetooth-anslutning med lågenergi mellan kameran och din smarta enhet. Bilder kan sedan överföras från kamera till enhet samtidigt som du fotograferar på antingen 2 MP eller full upplösning (även om vi skulle undvika detta med 45,4 MP-filer) eller individuellt om du väljer bilder på kameran. För snabbare Wi-Fi-överföringar kan du använda appen för att bläddra och välja de bilder du vill ha.

• De bästa systemkamerorna du kan köpa
• Recension av Nikon Z7

Byggkvalitet och användarvänlighet

• Kamerahus i magnesiumlegering
• Omfattande vädertätning
• Väger 1005 g

Nikon D850 må ha samma storlek som D810, men ganska mycket har förändrats.

När du plockar upp kameran är det första som slår dig, om du tidigare haft en D810 eller D800, det nya handgreppet. Det är nu lite djupare och mycket bekvämare att hålla än föregångaren, speciellt under längre perioder.

Precis som på D500 har Nikon utelämnat popup-blixten i ett försök att göra kameran ännu mer hållbar. Vissa kan bli ledsna för att se den här funktionen försvinner – vi har tidigare funnit den användbar för att utlösa fjärrkontrollen – men den har alltid känts som den svaga länken på de professionella systemkamerorna.

Och utan pop-up-blixt, med ett robust kamerahus i magensiumlegering och väderförseglingar för att skydda den från väder och vind känns D850 som den proffskamera du förväntar dig att den ska vara. Den är otroligt bra gjord, och det är ingen tvekan om att den här kameran klarar av tuffa förhållanden hos yrkesfotografer.

Jämfört med D810 har kontrollerna också blivit justerade på D850 – om du har fotograferat med D500 eller D5 borde du känna dig ganska hemtam, och om du planerar att använda olika kameror sida vid sida borde det göra bytet mellan dem ännu enklare.

Om du kommer från en D810 kommer du märka att ovansidan av kameran har ändrats något, och det är lika bra det. ISO-knappen sitter nu strax bakom slutarknappen, vilket gör den enklare att justera med en hand. Det är en förbättring av den lite obekväma positioneringen på D810, där den satt i ett kluster av fyra knappar ovanför lägesväljaren.

På baksidan, och tillsammans med den vnklingsbara skärmen är det andra anmärkningsvärda tillägget en liten AF-joystick, som den vi sett på både D500 och D5. Detta gör att du snabbt kan välja önskad fokuspunkt, även om du fortfarande kan använda åtta-vägs-kontrollenheten på baksidan av kameran om du föredrar det. Dess placering innebär att den är lätt att komma åt med tummen. 

Precis som på D500 kan du ställa in flertalet kontroller på Nikon D850 (tillsammans med LCD-skärmen med ovansidan) genom att vrida på/av-brytaren bortom "på"-läget. Det är en väldigt användbar funktion som gör att det är mycket lättare att snabbt ändra inställningar i dåligt ljus.

Sammantaget erbjuder D850 en mycket raffinerad skytteupplevelse. Du kommer kunna ta bilder och justera de grundläggande inställningarna utan att behöva ta bort ögat från sökaren.

Autofokus

• 153-punkts AF, 99 korstypsensorer
• 55 punkteter tillgängliga
• Imponerande täckning över bilden

51-punkts AF-systemet i D810 är fortfarande en av de bästa, men Nikon har utrustat D850 med samma Multi-CAM 20K AF-modul som dess flaggskepp D5.

För oss är detta ett av, om inte det bästa autofokussystemet vi har sett på någon kamera hittills. Det har en imponerande 153 AF-punkter, varav 55 är är tillgängliga för att väljas, med 99 korstypsensorer för ännu större precision. Det är inte allt  – AF-känsligheten går hela vägen ner till -4EV för den centrala AF-punkten (med återstoden fokuserad på -3EV), vilket gör det möjligt för D850 att fokusera i nästan fullständigt mörker.

Som vi har upplevt med D5 är systemet utmärkt, och sport- och actionfotografer kommer knappast att bli besvikna över D850:s autofokusprestanda.

Om du kommer från 51-punkts AF-systemet i D810 märker du skillnaden, särskilt i dåligt ljus – även under dessa knepiga förhållanden ställde D850:s ultrakänsliga AF snabbt in fokus.

Vi testade D850 i en rad olika förhållanden, där den svåraste utmaningen var när vi tog bilder av Tour of Britain's Time Trial. Med cyklisterna hastigt in och ut ur bild, gjorde D850 oss inte besviken; fokuseringshastigheten var oerhört snabb, den fick till och med tag i cyklister som dök upp i bilden utan förvarning, och kunde med enkelhet låsa fast snabba motiv när de rörde sig mot och över bilden.

Precis som med D5 (och D500) har Nikon inkluderat sin smarta automatiserade procedur för finjusterande objektiv på D850. Det är ett otroligt användbart verktyg för att finjustera prestandan hos fasta objektiv för kritisk fokusering, och systemet på D850 har förbättrats för att göra det ännu enklare att ställa in och kalibrera dina objektiv.

Något som D850 inte kan matcha med Canons senaste spegelreflexkameror är Live View-prestandan. Medan den Dual Pixel CMOS-tekniken som används i Canon EOS 5D Mark IV kan konkurrera med spegellösa kameror, är Live View-fokusering med D850 fortfarande lite hackigt; den är bättre än tidigare modeller, men ändå inte så snabb som den borde vara.

• De bästa Nikon-objektiven: 10 proffsglas för din fullformatskamera

Prestanda

• 7 bps seriefotografering (9 bps med batterigrepp)
• 51 bilder i buffert (RAW)
• 1 840 bilders batteritid

Trots den anständiga ökningen i pixlar över D810, har Nikon D850 en ökad seriefotograferingshastighet, upp från 5 bps till 7 bps, vilket gör den till en ännu mer mångsidig kamera.

Fäster du batterigreppet MB-D18 (tillval) på D850 med ett stort EN-EL18B batteri (som används i D5), så ökar hastigheten till 9fps. Detta ska jämföras med 5 bps i fotograferingshastighet för både Canon EOS 5DS och Sony Alpha A7R II, och med tanke på storleken på de filer som D850 måste hantera är bufferten om 51 bilder (vid 14 bitars RAW) också väldigt imponerande.

D850s standardbatteri är EN-EL15 – det är samma batteri som används av D810, men Nikon har lyckats klämma ännu mer ut ur batteriet här för att leverera en svindlande batteritid om 1 840 bilder. För att jämföra så behöver du sju NP-FW50-batterier med Alpha A7R II för att komma i närheten med D850:s batterikapacitet eller två LP-E6N-batterier med en Canon EOS 5D Mark IV.

Någonting som måste tilltala bröllops- och sociala fotografer är D850.s förmåga att använda en elektronisk slutare för att ta bilder tyst på 6 bps i Live View-läget. Behöver du mer fart? Välj DX-beskärningsläge och du kan ta 8,6 MP-bilder med imponerande 30 bps.

D850 använder en RGB-sensor med 180K-pixel (samma som D5) och erbjuder mätning ner till -3EV. Det här kanske inte låter som en stor sak, men om du skjuter långa exponeringar med GND-filter kan du nu förlita dig helt på D850:s AE och AF utan att behöva ta bort filtret. I våra test har D850:s mutlizons-matrismätningssystem fungerat mycket bra under en mängd ljusförhållanden, medan omfånget av kamerans dynamiska område (mer om det strax) betyder att du har rätt mycket att ta av om kameran inte får det rätt.

D850 har tre typer av automatisk vitbalans som klarar de flesta scenarier. Auto 0 borde återge vitt ljus naturtroget vid de flesta ljusförhållanden, Auto 1 bibehåller en balans mellan den ursprungliga färgen hos motivet och den omgivande belysningen, medan Auto 2 ger färgerna en naturlig känsla av värme och behåller ljuset av glödlampor.

Den optiska sökaren är fantastisk; den är oerhört stor och ljus, medan klarheten på den bakre pekskärmskärmen inte heller gör någon besviken.

Bildkvalitet

• ISO 64-25 600 (expanderbar till ISO 32-108 400)
• Ytterligare RAW-format i 25,6,MP (medium) och 11,4 MP (små)
• Inbyggd fokus stacking

Som du kan förvänta dig av en sensor på 45,4 miljoner pixlar, är nivån på detaljer som Nikon D850 kan fånga imponerande. Du kommer att kunna producera stora detaljrika utskrifter, men det säger sig självt att för att få ut mesta möjliga av sensorn behöver du det bästa glaset.

När det gäller hög ISO-brusprestanda, gör D850 inte någon besviken. Bilder upp till ISO 3200 visar utmärkta detaljer, med minimalt brus, medan det vid ISO 3200 knappast finns något luminans (kornliknande brus) i bilderna, och ingen antydan om chroma (färgbrus).

Stega upp till ISO6400, och även om luminansbruset är något mer uttalat, är det fortfarande mycket bra – vi har inga problem att fotografera med denna känslighet. Även vid ISO 12800 och ISO 25600 är resultaten mer än acceptabla, även om bruset är mer märkbart är det fortfarande välkontrollerat. Vi skulle försöka undvika de två utökade inställningarna, som ger resultat där mättnaden försvinner något; men med lite justering i Lightroom eller liknande kan det vara möjligt att få ett tillfredsställande resultat vid ISO 51200.

D810 har alltid imponerat med sitt dynamiska omfång, och den goda nyheten är att trots de extra pixlarna som fyller D850-sensorn verkar D850 imponera precis lika mycket. Det är möjligt att allvarligt underexponera en bild och kunna lyckas återställa skuggdetaljer utan att oönskat brus ger sig till känna.

Att manuellt fotografera fokus-stackade bilder kan vara utmanande, men D850 introducerar en fokus shift-fotofunktion som gör det möjligt att ta en sekvens på upp till 300 bilder samtidigt som fokuseringspositionen gradvis och automatiskt flyttas från startpunkten till oändligheten. Utlösningsintervallet kan ställas in från 0-30 sekunder, medan fokusstegbredden kan väljas från 10 nivåer.

Du behöver ett bildredigeringsprogram som Photoshop för att sedan kombinera bilderna i efterproduktionen, men det här ser ut som ett bra sätt att snabbt skjuta mycket detaljerade makrobilder.

• Bästa digitalkameror 2018: 10 modeller som slår alla andra

Omdöme

Den har låtit vänta på sig, men med Nikon D850 har det varit värt att vänta. Att säga att specifikationen är omfattande är en underdrift; D850 är fullproppad med önskvärda fotografiska egenskaper, samtidigt som den bakcar upp dem med imponerande prestanda och fantastisk bildkvalitet.

Live View fokushastighetenb kunde fortfarande vara bättre, medan den ganska rudimentära SnapBridge-anslutningen som erbjuds är en besvikelse. Men bortsett från det, oavsett om du fotograferar bröllop, landskap, porträtt, action eller djurliv, kommer D850 inte att göra dig besviken.

D850 är en mycket mer mångsidig kamera än D810 (och dess närmaste konkurrenter också för den delen) – en lysande spegelreflexkamera, och kanske den mest allsidiga kamera vi någonsin testat.

Konkurrensen

Canons senaste EOS R är äntligen här. Förväntningarna var redan höga, och de steg dessutom efter Nikons lansering av det nya Z-systemet med Z6 och Z7 häromveckan. Som debutmodell i en ny serie kameror är EOS R Canons bild av framtiden.

Vi testade den nya kameran i samband med den officiella lanseringen i London, och kunde känna på vad den nya modellen har att erbjuda alla som tålmodigt väntat på den. I denna artikel hittar du våra första intryck och några exempelbilder från ett färdigt produktionsexemplar.

(OBS! Länkar i denna artikel kan vara skrivna på engelska.)

Canon EOS R: funktioner

• 30,3 MP (effektiv) fullformatssensor
• Nytt RF-objektivfäste
• Videoinspelning i 4K

Sensorn på 30,3 MP liknar, när det gäller antal pixlar, den vi hittar i EOS 5D Mark IV, men det är inte samma sensor. Denna nyare version  har ett nytt 12-stifts RF-objektivfäste och Canon har redan bekräftat fyra objektiv för den nya modellen: RF 24-105mm f/4L IS USM, RF 28-70mm f/2L USM, RF 50mm f/1,2L USM och RF 35mm f/1,8 IS STM Macro.

Det går att spela in video i 4K, även om man då måste ta hänsyn till en beskärningsfaktor på 1,7x, vilket gör det svårt att filma i vidvinkel. Lyckligtvis finns det tre separata adaptrar att välja mellan för EF-objektiv – en vanlig, en med kontrollring och en med utrymme för drop-in-filter – så om du sitter på några EF-vidvinkelobjektiv kanske detta inte är ett stort problem, men det är ändå lite synd.

Vi hittar också en ny DIGIC 8-processor och ett inbyggt ljuskänslighetsomfång på ISO 100–40 000, vilket kan utökas till inställningar som motsvarar ISO 50 och 10 ,400. En 3,15-tums LCD-skärm och en elektronisk sökare med 3,6 miljoner pixlar har också hittat hit.

En funktion som vi särskilt gillar är den nya LCD-skärmen på ovansidan, inte bara för att den ger all nyckelinformation bara genom att man kastar ett öga på den, utan för att den visar mycket mer information än väntat och är så väl genomtänkt.

Om du trycker på lampknappen tänds t.ex. skärmen, men du måste hålla den nere lite längre tid än vanligt. Varför det? undrar du. Genom att snabbtrycka på knappen plockar du fram den skärm du kan se på bilden nedan, vilket ger andra fotograferingsalternativ (de som visas som standard är bländare, slutartid och så vidare). Det är en smart användning av befintliga och välbekanta kontroller, även om lampknappen är lite väl liten och inte tillräckligt stor för att hanteras riktigt bekvämt.

Canon EOS R: byggkvalitet och handhavande

• Kamerahus i magnesiumlegering
• Vädertålig
• En SDHC/SDXC-kortplats

Kamerahuset har en trevlig matt yta, liksom de objektiv vi testade. Handgreppet påminner mycket om det vi är vana vid från EOS-spegelreflexkameror; att hålla i kameran påminner överhuvudtaget mycket om att hålla i en EOS 6D Mark II, och när vi jämför med EOS 5D Mark IV, sida vid sida, märker via att EOS R, även om den är tunnare, inte är sådär värst mycket mindre.

Vissa Canon-användare kommer utan tvekan att välkomna detta, eftersom det innebär att man känner igen hanteringen från de kameror man redan har, vilket också ger bättre stöd för längre och/eller tyngre objektiv. Med det sagt, om du är ute efter en kamera av den här sorten på grund av den förväntade mindre storleken jämfört med en spegelreflexkamera, kommer du inte att få riktigt den storleksskillnad som du hoppats på.

Om du redan är en Canon-användare, kommer du alltså känna dig hemma med den nya modellen, men du kommer också att vara tvungen att lägga lite tid på att lära dig nyheterna. M-Fn-kontrollen är till exempel helt ny, och tar lite att vänja sig vid. Och om vi ska vara ärliga, så är vi efter vår tid med kameran fortfarande inte riktigt vana användare av funktionen.

Hur fungerar den? Den kan anpassas för olika inställningar, och styrs genom att svepa och knacka. Genom att dra tummen över den kan du bläddra genom ISO- och vitbalansinställningarna eller något annat. Det är en intressant kontroll men många kommer utan tvekan önska att Canon använt utrymmet för en AF-joystick i stället.

Canon EOS R: autofokus

• 5 655 AF-punkter med fasdetektering
• -6 till 18EV
• Dual Pixel CMOS AF

AF-systemet är en av kamerans höjdpunkter: ett 5 655-punkters fasdetekterande AF-system med 88 % vertikal och 100 % horisontell täckning och möjlighet att fokusera under förhållanden så låga som -6EV.

Även i svag belysning lyckades RF 24-105mm f/4L IS USM-objektivet fokusera på olika avstånd enkelt och snabbt. RF 50mm f/1,2L USM-objektivet löste också uppgiften bra, men förståeligt också lite mindre korrekt. 

Autofokus-systemet gjorde också ett utmärkt jobb med att identifiera ögon när det var inställt på att spåra ansikten, även när motivet inte tittade direkt mot kameran, utan tittade ner eller åt sidan. Detta fungerade lite mindre imponerande under dåliga ljusförhållanden, men vi tror ändå att de flesta kommer att vara nöjd med hur väl systemet klarar av att hitta och fokusera på ögonen när man fotograferar vardagliga porträtt.

Canon EOS R: prestanda

• Seriefotografering med 8 bilder i sekunden
• Rapp vinkelbar pekskärm
• Detaljerad och stabil EVF

Det finns ett par saker som fungerar bättre än förväntat på den nya kameran. Pekskärmen är en anmärkningsvärd lyckträff, som är mycket rapp och skarp, medan EVF:en ger en naturtrogen återgivning av scenen. Även om sökaren i Nikon Z6 och Z7 ger en större förstoring, kommer du förmodligen inte märka stor skillnad mellan dem om du inte jämför dem direkt sida vid sida. EVF:en på EOS R är stor och detaljerad och fungerar mycket bra i svagt ljus.

De snabba svarstiderna gäller också kamerans övriga funktioner, i de allra flesta fall. Menyer och visning av bilder flyter utan fördröjning, och att zooma in och runt i bilderna likaså. Det känns som om det överlag är väldigt lite väntetid när kamerans svarar på de ändringar du gör.

Hjulet runt lägesväljaren är taktil och rör sig väldigt lätt, men om du  brukar använda en spegelreflexkamera kan det kännas irriterande att du bara kan se vilket det aktuella fotograferingsläget är på en av bildskärmarna, snarare än på en fysisk kontroll.

Detta kan vara ett problem i mörkare ljusförhållanden, eftersom det betyder att du måste tända LCD-skärmen, vilket är knixigt, särskilt eftersom detta ska göras på ett mycket litet utrymme på kamerahuset. Du kan använda den bakre LCD-skärmen, men det är lite störande i praktiken. Det hade varit en mycket bättre lösning om man flyttat strömkontrollen från avtryckaren och istället placerat en lägesväljare där.

Vi har provat både RF 50mm f/1.2L USM- och RF 24-105mm f/4L IS USM-objektiven, och båda var mycket trevliga att använda. 50mm f/1,2 består av mycket glas (och pengar) men vi älskar de skarpa bilderna och den bokeh man får med bländaren vidöppen. Titta själv på bilden nedan (klicka i det övre högra hörnet för att förstora den).

Båda de testade objektiven har en kontrollring, och funktionen hos dessa kan justeras efter önskemål. På samma sätt som på en kompaktkamera med liknande kontroll kan du använda detta för att justera saker som ISO eller exponeringskompensation. Den klickbara ringen kommer utan tvekan att tilltala många med sin omedelbara feedback. Vi märkte dock en liten fördröjning mellan det att vi vred ringen tills att kameran registrerade förändringarna, vilket inte var fallet med kontrollerna på kamerahuset.

Canon EOS R: första omdömet

Med EOS R har Canon lyckats väl med att ge användarna det de känner till och älskar med sina spegelreflexkameror, men även med att lägga till lite extra godsaker för att göra det till en mer kompetent och roligare kamera att använda.

Grunderna är rätt. Användarvänligheten är bra och finishen vacker (men verkar vara lika benägen att repas som andra matta modeller), autofokussystemet verkar vasst och bildkvaliteten, av vad vi hittills har sett, är också betryggande. LCD-skärmen på toppen är också en vinnare, och kameran reagerar mycket bra vid normalt användande.

Finns det utrymme för förbättringar? Självklart. Bristen på en AF-joystick; frånvaron av en lägesväljare; och den tvivelaktiga M-Fn-kontrollen är frustrerande. Vissa kommer utan tvekan att sura över att det bara finns en enda kort kortplats, medan andra inte kommer att bry sig alls.

Som en första generationens kamera är EOS R hursomhelst ett kraftpaket. Det är inte den minsta spegellösa kameran, och den har några nackdelar bredvid konkurrerande modeller – särskilt vad gäller videoinspelning och bildstabilisering som inte ligger på sensorn – men vi är glada över att Canon äntligen tagit språnget in till de spegellösa fullformatskamerornas värld med en modell som EOS R.

Canon EOS R: bildprov

• Bästa digitalkamerorna 2018: 10 modeller som slår alla andra
• De bästa systemkamerorna som du kan köpa just nu

Med lanseringen av en ny fullformatskamera – den spegellösa EOS – har Canon äntligen bekräftat den modell som varit omgärdad av rykten en längre tid.

 EOS R är den första modellen i det nya sortimentet, och en som tycks utmana de som gillar Sony A7 III och Nikons nylanserade Z6 och Z7.

Den nya kameran har tillverkats runt en 30,3 MP fullformatssensor utrustad med ett optiskt lågpassfilter. Denna sensor har konstruerats med den välkända Dual Pixel CMOS AF-tekniken, som ger autofokus med fasdetektering. Till skillnad från konkurrerande system som vanligtvis erbjuder några hundra punkter, erbjuder Canon här 5 655 punkter – betydligt högre.

Canon lovar också att detta är världens snabbaste autofokussystem, med hastigheter så låga som 0,05 sekunder, vilket utan tvekan delvis varit möjligt genom införandet av en DIGIC 8-processor.

(OBS! Länkar i denna artikel kan vara skrivna på engelska.)

Ny RF-fattning och nya objektiv

Damm- och droppsäkra EOS R har också ett nytt 12-stifts RF-objektivfäste, med en diameter på 54 mm. Fästet fungerar med en ny serie optik, av vilka fyra redan har blivit tillkännagivna. 

Det första objektivet är RF 24-105mm f/4L IS USM, som har fördelen med en konstant maximal f/4 bländare och bildstabilisering. Objektivet får sällskap av en annan zoom, RF 28-70mm f/2L USM, vars huvuddrag är en jämnare konstant maximal bländare på f/2. Dessa två objektiv åtföljs av två fasta objektiv, RF 50mm f/1.2L USM (nedan) och RF 35mm f/1.8 IS STM Macro.

Även om ett nytt objektivfäste kanske inte är vad befintliga Canon-användare mest längtat efter, försäkrar Canon sina användare om att de kommer att kunna fortsätta använda EF- och EF-S-objektiv via en ny EF-EOS R-adapter, med fullständig kompatibilitet, även om denna inte kommer att stödja EF-M-objektiv.

30,3 MP-sensorn arbetar över ett ljuskänslighetsområde på ISO 100 till 40 000, och detta kan utvidgas till inställningar som motsvarar ISO 50 och ISO 102 400. Canons C-RAW-filalternativ, som vi först såg på EOS M50, har också inkluderats, vilket ger användarna ett effektivare alternativ till standard RAW-filer. Canon konstaterar att filer som sparats med C-RAW blir runt 17,3 MB stora i genomsnitt, att jämföra med 31,3 MB hos vanliga RAW-filer.

Företaget har också utrustat EOS R med en 3,15-tums Clear View II LCD-skärm, som har 2,1 miljoner prickar och samma typ av vrid- och vinklingsbar design som skärmarna man hittar hos EOS 6D Mark II och EOS M50. Tack vara detta är fotografen inte bara fri att luta skärmen åt valfritt håll när man fotograferar konventionellt, utan kan också vrida den helt upp för användning vid selfies, gruppbilder och för vlogging.

Precis ovanför skärmen sitter en elektronisk sökare, som har en OLED-panel med 3,69 miljoner punkter och på ena sidan av topplattan finns en liten skärm som visar nyckelinformation, precis som på Fujifilms X-H1 och Nikons Z-modeller.

På baksidan finns en kontroll som vi inte har sett tidigare, vilken Canon kallar M-Fn-plattan. Denna reagerar på beröringar och svepningar, och kan användas för att justera vissa inställningar, t.ex. ISO och vitbalans.

4K video och Dual Pixel RAW

EOS R är också Canons senaste modell för att kunna spela in video i 4K UHD, vid bildhastigheter på 30 bps, 25 bps och 24 bps. Full HD-video kan spelas in med högst 120 bps för slow-motion-utdata.

Andra funktioner inkluderar 8-bitars seriefotografering, som sjunker till 5 bilder per sekund med kontinuerlig fokus aktiverad, liksom samma dubbla pixel RAW-alternativ som vi först såg på EOS 5D Mark IV. Detta gör det möjligt för användaren att justera punkten för bästa skärpa i en bild efter den redan är tagen med hjälp av företagets DPP-programvara. Canons Digital Lens Optimizer-funktion har också kommit med.

EOS R accepterar SDHC- och SDXC-kort, med stöd för UHS-I-standarden, men endast via en enda kortplats. Wi-Fi och Bluetooth finns, vilket gör det möjligt för EOR R att styras på distans från en smart enhet, liksom trådlös bildöverföring.

LP-E6N-batteriet kan laddas direkt  i kameran genom USB-porten på sidan. Batteritiden varierar från cirka 350 bilder när du använder EVF till 370 bilder med LCD-skärmen, även om dessa siffror kan förbättras med kamerans energisparläge och Eco-läge.

Canons befintliga EOS M-system har hunnit med åtta modeller sedan lanseringen 2012, men de har alla APS-C-sensorer. Ropen efeter fullformatsmodeller har intensifierats de senaste åren, särskilt med Sonys växande dominans bland både entusiaster och professionella användare.

EOS R kommer mindre än två veckor efter att Nikon lanserade sitt nya spegellösa Z-system med Z6 och Z7. Panasonic ryktas också att lansera en konkurrerande modell med fullformatssensor inom den närmsta framtiden.

Läs pressmeddelandet från Canon Svenska här.

Pris och tillgänglighet

EOS R är i Storbritannien tillgänglig för förbeställning från och med den 12 september och kommer att säljas från 9 oktober. Vilka som är de svenska datumen har ännu inte bekräftats av Canon i Sverige.

I Sverige kommer EOS R-kamerahus inklusive objektivadaptern M-ADAP EF-EOS R kosta 26 990 kronor.

RF 50mm f/1.2L USM-objektivet är ännu inte prissatt medan RF 24-105mm f/4L IS USM kommer att få en prislapp på 12 990 kr. RF 28-70mm f/2L USM och RF 35mm f/1.8 MACRO IS STM-objektiv kommer att kosta 34 990 kr respektive 5 990 kr, även om dessa inte kommer att vara tillgängliga förrän senare i år.

Här kan du läsa den svenska pressreleasen.

• Kommer nya Canon EOS R komma in på vår topplista över de bästa fullformatskamerorna?