Google Pixel 11 Pro innebär inga särskilt stora förändringar när det gäller design, hårdvara eller funktioner. Den ser nästan identisk ut med Google Pixel 10 Pro, bortsett från en ny kameramodul helt i glas. Temperatursensorn har ersatts av en LED-lampa som lyser när du pratar med Gemini eller får ett telefonsamtal, men den är ungefär lika användbar som temperatursensorn var från början.

Inuti telefonen sitter den nya Tensor G6-processorn tillsammans med antingen 12 eller 16 GB RAM. Prestandan är inget problem vid vardaglig användning eller spelande, oavsett vad Pixel-kritikerna gärna påstår. Den mindre mängden RAM är reserverad för instegsmodellen med 256 GB lagring, medan modellerna med 512 GB och 1 TB får mer arbetsminne. I Sverige börjar den nya modellen på 14 490 kronor.

Kamerorna är till största delen desamma som i Pixel 10 Pro, men har fått några nya mjukvarufunktioner som överlag är riktigt bra. Med nya Camera Looks kan du anpassa kamerans bildbehandling efter dina egna önskemål och enkelt växla mellan olika inställningar medan du fotograferar. Magic Capture gör det samtidigt otroligt enkelt att fånga speciella ögonblick i både bild och video. Den nya funktionen 120x Pro Zoom är häftig, men bara i vissa begränsade situationer. Vi försöker fortfarande lista ut exakt vilka dessa är.

Batteritiden är tillräckligt bra för att räcka hela dagen och om du har bråttom kan du aktivera den nya funktionen Extreme Charge Mode för att ladda Pixel 11 Pro snabbare än med det vanliga laddningsläget.

På mjukvarusidan är Pixel 11 Pro fullpackad med AI- och Gemini-funktioner. Det nya röstdikteringsverktyget Rambler är riktigt häftigt. Det låter dig prata lika osammanhängande som du kanske gjorde i högstadiet, men tar bort allt onödigt och får det du säger att låta begripligt och välformulerat.

Sammantaget är Pixel 11 Pro en riktigt bra telefon som inte tar Pixel-serien särskilt långt framåt. De flesta nyheterna finns i mjukvaran och skulle mycket väl kunna komma till äldre Pixel-enheter så småningom. Om eller när det sker vet bara Google.

Med det sagt är det en utmärkt telefon som garanterat kommer att göra ägare av äldre Pixel-modeller nöjda. Om du har funderat på att byta till Samsungs eller Apples ekosystem tycker jag att du ska ge Pixel en chans istället. Pixel 11 Pro har mycket att erbjuda.

Google Pixel 11 Pro: pris & tillgänglighet

• Startpris 14 490 kronor för 256 GB lagring och 12 GB RAM

Google presenterade Pixel 11 Pro den 12 augusti tillsammans med uppdateringar av nästan hela Pixel-serien, med undantag för Pixel 10a. Den officiella säljstarten ägde rum den 20 augusti 2026.

Pixel 11 Pro finns i fyra färger: Canyon, Olive, Fog och Obsidian. Google har slopat instegsmodellen med 128 GB lagring och erbjuder istället 256 GB med 12 GB RAM, samt 512 GB och 1 TB med 16 GB RAM. Det innebär att basmodellen faktiskt har mindre arbetsminne än Pixel 10 Pro, som hade 16 GB RAM redan i instegsutförandet.

I Sverige börjar Pixel 11 Pro på 14 490 kronor för 256 GB lagring och 12 GB RAM. Modellen med 512 GB lagring och 16 GB RAM kostar 15 990 kronor, medan toppversionen med 1 TB lagring och 16 GB RAM kostar 18 990 kronor.

Fjolårets Pixel 10 Pro hade ett svenskt lanseringspris från 12 790 kronor för modellen med 128 GB lagring. Det innebär att instegspriset har höjts med 1 700 kronor, även om du nu får dubbelt så mycket lagringsutrymme. Samtidigt får du mindre RAM i den billigaste modellen och behöver betala mer för att komma in i Pro-serien.

Prishöjningar är något vi ser hos allt fler mobiltillverkare. Även om det har blivit en del av verkligheten gör det inte utvecklingen lättare att acceptera.

Med det sagt ligger Pixel 11 Pro prismässigt i samma klass som jämförbara premiumtelefoner, exempelvis Samsung Galaxy S26 Plus och Apple iPhone 17 Pro.

• Värde - poäng: 3/5

Google Pixel 11 Pro: specifikationer

Här är en genomgång av de viktigaste specifikationerna för Google Pixel 11 Pro:

Google Pixel 11 Pro: design

• Liknande design som Pixel 10 Pro
• Kameramodulen är nu helt i glas

Det finns inte särskilt mycket att säga om designförändringarna mellan Pixel 11 Pro och Pixel 10 Pro. Det är svårt att skilja de två telefonerna åt om man inte tittar riktigt noga. Jag är inte helt säker på om det är något negativt – jag gillade faktiskt designen på den större Pixel 10 Pro XL.

Den största skillnaden är kameramodulen, som nu är helt i glas istället för att kombinera glas och metall. Temperatursensorn har ersatts av en aviseringslampa som Google kallar HiLight. Jag går igenom HiLight mer i detalj i avsnittet om mjukvara, men efter knappt en veckas användning skulle jag säga att den är ungefär lika användbar som temperatursensorn. Med andra ord finns det egentligen ingen större poäng med den just nu.

Utöver den uppdaterade kameramodulen hävdar Google att skärmen har fått en ny ytbehandling som gör den dubbelt så reptålig. Det är dock inget jag har testat.

Pixel 11 Pro mäter 152,7 × 71,9 × 8,4 mm och väger 204 gram. Volymknapparna och strömknappen sitter på höger sida, medan USB-C-porten finns på telefonens undersida. Den är IP68-klassad, vilket innebär att den bör klara ett oavsiktligt dopp i poolen utan problem.

Telefonen finns i fyra färger, som jag faktiskt gillar allihop. Google skickade mig Pixel 11 Pro i färgen Olive och Pixel 11 Pro XL i färgen Obsidian. Jag har börjat tröttna ganska rejält på svarta och vita telefoner, så jag gillar verkligen Olive-varianten och tror att jag skulle vara lika nöjd med Fog eller Canyon. Det är trevliga färger.

• Design - poäng: 4 / 5

Google Pixel 11 Pro: skärm

• Direkt solljus är inget problem
• Skarp, tydlig och detaljrik skärm

Pixel 11 Pro har nästan exakt samma skärmspecifikationer som Pixel 10 Pro. Det handlar om en 6,3-tums Super AMOLED-skärm med upplösningen 1 280 × 2 856 pixlar och en uppdateringsfrekvens på 1–120 Hz.

Där Pixel 11 Pro skiljer sig från föregångaren är ljusstyrkan, med en maximal HDR-ljusstyrka på 2 400 nits och upp till 3 600 nits utomhus. Det är en ökning från 2 200 respektive 3 300 nits hos Pixel 10 Pro.

Jag hade inget att klaga på när det gällde skärmen på Pixel 10 Pro XL och detsamma gäller Pixel 11 Pro. Jag kan använda den utomhus i direkt solljus utan problem och den lilla ökningen av ljusstyrkan bidrar till att innehållet alltid är lätt att se.

Det finns egentligen inget banbrytande med den här skärmen, men nivån var redan hög. Färgerna är ljusstarka och livfulla när jag sträcktittar på videor på YouTube, medan text och grafik ser tydliga och skarpa ut när jag scrollar på Reddit. Du kommer knappast att ha några problem med skärmen på Pixel 11 Pro.

• Skärm - poäng: 5 / 5

Google Pixel 11 Pro: mjukvara

• HiLight känns ganska meningslös
• Gemini finns överallt
• Rambler känns som ett stort steg framåt för röstdiktering

Pixel 11 Pro levereras med Android 17 och är fullpackad med Gemini-funktioner, inklusive Proactive Assistance. Enligt Google ska den här funktionen kunna ge rekommendationer och visa relevant information proaktivt i operativsystemet, utan att du uttryckligen behöver be om det.

Om någon exempelvis frågar dig om en kommande flygresa ska funktionen automatiskt kunna hitta och visa din avgångstid utan att du behöver lämna konversationen. Den ska också kunna visa förslag på maträtter från restaurangen du befinner dig på, direkt i widgeten I korthet.

Efter drygt en veckas användning kan jag inte säga om något jag har upplevt på Pixel 11 Pro faktiskt har kommit från Proactive Assistance. Jag har definitivt inte fått några matrekommendationer när jag har varit på restaurang och ingen har frågat mig om någon kommande flygresa. Jag är säker på att jag förr eller senare, kanske, eventuellt, kommer att få en rekommendation och förstå den utlovade magin. Men just nu? Nja.

Detsamma gäller den nya funktionen HiLight. Google har tagit bort temperatursensorn i kameramodulen och ersatt den med en flerfärgad LED-lampa. Indikatorlampan påminner mig om tiden då jag använde BlackBerry och kunde ställa in särskilda färger för viktiga kontakter och olika appar.

Just nu aktiveras HiLight bara i två väldigt specifika situationer: när du använder Google Gemini med röststyrning utan att hålla i telefonen och när en av dina favoritmarkerade kontakter ringer. Dessutom fungerar funktionen bara när telefonen ligger med skärmen nedåt.

Jag har aktiverat Gemini några gånger medan Pixel 11 Pro har legat på skrivbordet, enbart för att få HiLight att lysa. Animationerna och de olika färgerna är roliga att titta på, men jag pratar sällan med Gemini utan att hålla i telefonen. När jag väl gör det brukar jag hålla telefonen i handen, hålla inne sidoknappen och ställa en fråga om något som visas på skärmen (otroligt smidigt). Då kommer lampan inte till användning alls.

Men där HiLight verkligen kommer till korta är att funktionen just nu är begränsad till telefonsamtal. Jag kan inte säga exakt hur ofta min telefon ringer, men jag kan säga att det inte är särskilt ofta.

Samtidigt har en av mina mest använda och uppskattade Pixel-funktioner länge varit möjligheten att lägga telefonen med skärmen nedåt på skrivbordet under möten och automatiskt aktivera Stör ej. Det stänger effektivt ute omvärlden. Så när jag först läste ryktena om HiLight blev jag inte särskilt glad.

”Google förstör min favoritfunktion på Pixel!”, utbrast jag för mig själv på kontoret.

Så en del av mig är faktiskt glad över att LED-lampan är så begränsad. Jag skulle garanterat lockas att aktivera den för fler saker än telefonsamtal och därmed bli betydligt mer distraherad under möten än jag skulle vilja.

Google har inte sagt om företaget planerar att lägga till stöd för fler appar i HiLight, inklusive appar från tredje part, men en utvecklare har redan lyckats få det att fungera. Du behöver vara bekväm med att installera appar utanför Play Butik och återaktivera funktionen varje gång telefonen startas om, men det är möjligt med HiLight Studio.

Om du ofta använder röstdiktering istället för att skriva på skärmtangentbordet kommer du att älska Googles nya verktyg för röstinmatning, Rambler. Själv använder jag sällan röstdiktering, helt enkelt eftersom den historiskt sett har fungerat så dåligt att jag ofta har behövt lägga extra tid på att rätta fel i efterhand.

Rambler känns däremot som ett stort steg i rätt riktning. Du aktiverar funktionen på samma sätt som vanligt och börjar prata. När du är klar får du en snyggt sammanställd text utan konstiga pauser och utfyllnadsord. Om du säger ”eh” ofta eller upprepar ord medan du försöker formulera en tanke rensar Rambler automatiskt bort allt sådant.

När du har gått igenom texten kan du dessutom tala om för Rambler vilka ord som behöver rättas eller be verktyget skriva om hela texten med en annan ton.

Jag vet inte om det kommer att få mig att börja använda röstdiktering oftare, men jag kan definitivt säga att det är en riktigt häftig funktion.

• Mjukvara - poäng: 4 / 5

Google Pixel 11 Pro: kameror

• Huvudkamera på 50 MP
• Ultravidvinkelkamera på 48 MP
• Telefotokamera på 48 MP med 5× optisk zoom
• Magic Capture är ett välkommet tillskott

Pixel 11 Pro har tre bakre kameror: en huvudkamera på 50 MP, en telefotokamera på 48 MP med 5× optisk zoom och en ultravidvinkelkamera på 48 MP.

Google har gjort mindre förändringar av sensorerna och bildprocessorn i Tensor G6, men de mest märkbara kameraförbättringarna i årets Pixel 11 Pro-serie kommer i form av nya funktioner.

Det finns en ny 120× Pro Zoom för fotografering på långa avstånd, en ny funktion som heter Camera Looks där du kan finjustera bilder efter dina egna preferenser och Magic Capture, som gör att du slipper välja mellan att fotografera och filma.

Jag har testat 120× Pro Zoom på en mängd olika motiv, från människor och djur till byggnader, och resultaten varierar kraftigt. Ju mer du zoomar, desto tydligare försämras bildkvaliteten och desto mer AI-bearbetade ser bilderna ut. Jag skulle säga att det mest handlar om avtagande bildkvalitet när du passerar 30× zoom.

När jag tog en bild av min son med 120× zoom från andra sidan fem tennisbanor såg han mer ut som en akvarellmålning än ett vanligt fotografi. Däremot blev en bild av spiran på vårt stadshus med 120× zoom faktiskt inte så hemsk. Inte fantastisk, men inte heller hemsk.

Den nya funktionen Camera Looks är trevlig och påminner om något som iPhone har erbjudit i ett par år. Du kan förinställa dina önskade värden för exempelvis kontrast och ljusstyrka, spara dem som en egen bildstil och sedan fortsätta använda den. Google inkluderar några färdiga bildstilar som du kan börja med. Jag är inte säker på hur många som faktiskt kommer att lägga tid på att finjustera inställningarna och skapa sina egna bildstilar, men möjligheten är både bra och välkommen.

Magic Capture är utan tvekan den mest intressanta nya funktionen i Pixel 11 Pro. Det är ett särskilt fotograferingsläge i Kamera-appen. När du har valt det trycker du på avtryckaren och håller sedan telefonen riktad mot motivet, precis som om du spelade in en video. När du är klar trycker du på avtryckaren igen.

När du sedan öppnar Google Foto hittar du en serie bilder och videoklipp från inspelningen. Det påminner väldigt mycket om Google Clips, den fristående kameran som Google lanserade 2017 och övergav kort därefter.

Jag använde Magic Capture för att ta bilder och filma min systerdotter när hon spelade volleyboll och jag var väldigt skeptisk till en början. Men efter att ha låtit Magic Capture göra sitt jobb, vilket också kräver en del efterbearbetning, blev jag positivt överraskad. Jag fick korta videoklipp där hon faktiskt var mitt uppe i spelet, istället för att bara stå och vänta på bollen. Det fanns också flera lyckade bilder där hon kastade sig efter eller passade en boll. Det var precis sådana ögonblick jag själv hade försökt fånga, ibland med lyckat resultat och ibland inte.

Här är ett exempel på hur Magic Capture används för att fotografera ett tåg i rörelse:

Överlag håller bildkvaliteten från Pixel 11 Pro samma beprövade nivå som vi har kommit att förvänta oss av Google. Med det sagt måste jag erkänna att bilderna från Pixel 11 Pro känns lite platta för min smak. Färgerna är inte riktigt lika ljusstarka och livfulla som jag vanligtvis är van vid, men med några mindre justeringar och en egen bildstil i Camera Looks är jag säker på att jag skulle kunna öka färgmättnaden och få de resultat jag vill ha.

Samtidigt är det egentligen inget fel på standardinställningarna heller.

• Kameror - poäng: 4 / 5

Google Pixel 11 Pro: fotoexempel

Google Pixel 11 Pro: prestanda

• Google Tensor G6-processor
• 12 eller 16 GB RAM
• Lagringsutrymmet börjar på 256 GB

Jag kan lika gärna börja med det som kanske kommer att väcka lite debatt: jag har inga som helst problem med prestandan hos Pixel 11 Pro. Den har hanterat allt jag har utsatt den för utan minsta problem.

Det inkluderar att titta på livesändningar på YouTube samtidigt som jag scrollar på Reddit, gå igenom och sortera mejl, spela Asphalt Legends då och då och fumla mig igenom en match i Fortnite med enbart pekskärmskontroller. Jag är verkligen usel.

Men innan jag går vidare behöver vi gå igenom grunderna. Inuti Pixel 11 Pro sitter Googles Tensor G6-processor, som erbjuder bättre och snabbare bildbehandling samt förbättrade möjligheter att köra Gemini-funktioner direkt på enheten. Hur mycket RAM du får beror på vilken lagringskapacitet du väljer. Köper du basmodellen med 256 GB får du 12 GB RAM. Väljer du någon av modellerna med mer lagringsutrymme får du istället 16 GB.

Google hävdar att företaget har förbättrat minneshanteringen och att Pixel-ägare med 12 GB RAM inte ska uppleva några prestandaproblem.

Jag fick modellen med 512 GB lagring och 16 GB RAM för testet. Därför kan jag bara uttala mig om mina erfarenheter av just den versionen. Jag vet inte om Google verkligen har lyckats optimera Gemini och de övriga AI-funktionerna så att de kan fungera lika bra med mindre arbetsminne.

Hela anledningen till att vi har en global minnesbrist, tillsammans med stigande priser, är att AI är väldigt beroende av stora mängder minne. Att minska mängden RAM i en telefon som marknadsförs med mängder av AI-funktioner känns därför ganska motsägelsefullt.

Men nog om det.

På pappret har Pixel-telefoner aldrig varit de allra snabbaste. Detsamma gäller Pixel 11 Pro jämfört med andra aktuella flaggskepp, som Samsung Galaxy S26.

Samsung-telefonen slår Pixel 11 Pro på samtliga punkter i prestandatesterna Geekbench 6 och 3DMark. Googles telefon presterar visserligen bättre än exempelvis Motorola Razr Plus 2026 i samma tester, men Razr använder en processor som lanserades för tre år sedan. Googles Tensor G6 är däremot helt ny.

Vid vanlig användning levererade Pixel 11 Pro konsekvent och pålitlig prestanda, oavsett vad jag gjorde. Inte en enda gång har jag upplevt att den saknat kraft eller inte levt upp till vad jag förväntar mig av en flaggskeppstelefon under 2026. Resultat från prestandatester kan vara användbara, men de berättar sällan hela historien.

• Prestanda - poäng: 3 / 5

Google Pixel 11 Pro: batteri

• Batteri på 4 850 mAh
• 30 W trådbunden laddning
• 25 W trådlös laddning

Pixel 11 Pro har ett batteri på 4 850 mAh och stöd för laddning på upp till 30 W. Batteriet är bara marginellt mindre än det på 4 870 mAh i Pixel 10 Pro, men Google uppskattar batteritiden till över 30 timmar (jämfört med 24 timmar förra året). Jag skulle säga att det stämmer ganska bra.

Även under dagar då jag streamade alldeles för många YouTube-videor eller spelade Asphalt Legends räckte batteriet hela dagen, men jag behövde ladda telefonen under natten.

För att testa laddningshastigheten hos Pixel 11 Pro laddade jag först ur batteriet helt, anslöt telefonen till en 45 W-laddare, väntade tills den startade och aktiverade sedan Extreme Charging Mode – en ny funktion som gör debut med Pixel 11-serien.

När funktionen är aktiverad och batterinivån ligger under 50 procent begränsas bakgrundsaktiviteter för att öka laddningshastigheten.

Efter 15 minuter hade Pixel 11 Pro nått 25 procent. Efter en timme låg batterinivån på 86 procent och telefonen nådde 100 procent på mindre än 90 minuter.

Resultatet? Extreme Charging Mode gör faktiskt skillnad för laddningshastigheten.

Jag genomförde även ett laddningstest utan funktionen aktiverad. Då nådde Pixel 11 Pro 24 procent efter 15 minuter, 71 procent efter en timme och blev fulladdad efter 1 timme och 45 minuter.

Även om resultaten efter 15 minuter var nästan identiska gick resten av laddningen snabbare med funktionen aktiverad. Det är alltså värt att slå på den om du har bråttom.

Utöver det nya snabbladdningsläget har Pixel 11 Pro nu stöd för trådlös laddning på 25 W och Qi2.2-standarden. Telefonen har dessutom inbyggda magneter (till skillnad från Samsungs telefoner), vilket gör att du kan fästa kompatibla tillbehör som korthållare och mobilhållare direkt på baksidan eller hålla telefonen på plats på magnetiska trådlösa laddningsplattor.

Jag är en flitig användare av allt som har med MagSafe, PixelSnap eller vilket marknadsföringsnamn man nu vill sätta på en ring av magneter på baksidan av en telefon att göra.

• Batteri - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Google Pixel 11 Pro?

Köp den om...

Köp den inte om...

Google Pixel 11 Pro: andra alternativ

Så testade vi Google Pixel 11 Pro

Från den ursprungliga skribenten;

Jag var ute på en biltur för att skjutsa min dotter till universitetet när Pixel 11 Pro levererades hem till mig. Den väntade på mig när jag kom tillbaka och jag satte genast igång med att konfigurera och testa den. Jag har använt den i drygt en vecka, både för arbete och nöje, precis som om den vore min privata telefon.

Det innebär att jag har ägnat mycket tid åt att prata med Gemini, fotografera och filma då och då, skicka meddelanden till vänner och familj samt spela en del spel. Jag har också lagt alldeles för mycket tid på att doomscrolla på sociala medier som jag borde ha övergett för länge sedan.

Jag har till och med en BlueBubbles-server hemma som gör att jag kan fortsätta mina iMessage-konversationer (den meddelandetjänst som hela min familj föredrar) samtidigt som jag testar Android-telefoner.

• Först testad i augusti 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Med den nya modellen har Samsung behållit grundkonceptet från Samsung Galaxy Z Flip 7, men gjort telefonen tunnare, förbättrat gångjärnet, ökat prestandan och gjort den yttre skärmen enklare att använda.

Skärmarna, kamerahårdvaran, batteriet och laddningen har däremot knappt förändrats alls, vilket innebär att fjolårets Galaxy Z Flip 7 fortfarande känns långt ifrån föråldrad. Den är dessutom betydligt billigare än sin nyare syskonmodell.

För att hjälpa dig att förstå vad som har förändrats och vilken modell som är bäst har vi jämfört pris, design, skärmar, kameror, prestanda, mjukvara och batteritid hos de två vikbara telefonerna för att se vilken som är mest värd pengarna.

Vi vill också förtydliga att vi har testat Galaxy Z Flip 7 grundligt, men ännu inte genomfört ett fullständigt test av Galaxy Z Flip 8. Vi har däremot tillbringat tid med den nya modellen, så våra bedömningar bygger på både praktiska erfarenheter och specifikationer.

Samsung Galaxy Z Flip 8 vs Samsung Galaxy Z Flip 7: specifikationer

Innan vi går in på detaljerna, här är en översikt över båda telefonernas viktigaste specifikationer:

Samsung Galaxy Z Flip 8 vs Samsung Galaxy Z Flip 7: pris och tillgänglighet

Samsung presenterade Galaxy Z Flip 8 i juli 2026 och telefonen började säljas den 7 augusti. I Sverige kostar modellen med 256 GB lagring från 15 490 kronor, medan versionen med 512 GB kostar från 17 990 kronor.

Galaxy Z Flip 7 lanserades 2025 med ett rekommenderat startpris på 13 990 kronor för 256 GB och 15 490 kronor för 512 GB.

Samsung tar alltså 1 500 kronor mer för instegsmodellen av Z Flip 8, trots att lagringskapaciteten är densamma. Skillnaden växer till 2 500 kronor för modellerna med 512 GB lagring. Den äldre Flip 7 blir dessutom ännu mer lockande när återförsäljarna börjar tömma sina lager och rabatterna dyker upp, särskilt under stora reaevenemang som Black Friday.

Med tanke på den globala minnesbristen och den stigande inflationen är Samsungs beslut att höja priset på Galaxy Z Flip 8 till viss del förståeligt. Men det innebär också att Z Flip 7, som fortfarande är en riktigt bra telefon, erbjuder ännu bättre värde för pengarna under 2026.

Samsung Galaxy Z Flip 8 vs Samsung Galaxy Z Flip 7: design

Samsung har fokuserat på att göra Galaxy Z Flip 8 lite enklare att bära med sig och använda, snarare än att ge den en helt ny design. Med en vikt på 180 gram är den 8 gram lättare än Flip 7, medan den uppvikta telefonen är 0,4 mm tunnare med sina 6,1 mm.

När telefonerna är hopvikta blir skillnaden något större, eftersom Flip 8 mäter 13,1 mm på tjockleken jämfört med föregångarens 13,7 mm.

Det uppdaterade Armor FlexHinge-gångjärnet är den mer användbara förändringen. Samsung har minskat friktionen inuti mekanismen och gjort de inre kanterna bredare, så att fingrarna får mer utrymme när du öppnar telefonen.

Under vårt första praktiska test av Galaxy Z Flip 8 märkte vi att telefonen var tydligt enklare att öppna och stänga än föregångaren. Det är en liten förbättring som lär bli allt mer uppskattad när du upprepar rörelsen dussintals gånger varje dag.

I övrigt är familjelikheten stor. Båda telefonerna har samma vikbara design med platta sidor och en stor yttre skärm som sträcker sig runt de två bakre kamerorna.

Flip 7 kändes redan robust och välbyggd, även om dess välbekanta Galaxy-design kan upplevas som ganska återhållsam jämfört med vissa konkurrerande vikbara telefoner.

Vinnare: Galaxy Z Flip 8

Samsung Galaxy Z Flip 8 vs Samsung Galaxy Z Flip 7: skärm

Samsung har i princip flyttat över båda skärmarna från Flip 7 direkt till Galaxy Z Flip 8. Båda telefonerna har en 6,9-tums AMOLED-skärm med upplösningen 1080 x 2520 pixlar och en adaptiv uppdateringsfrekvens på 1–120 Hz. På utsidan sitter en 4,1-tums FlexWindow-skärm med upplösningen 948 x 1048 pixlar. Den maximala ljusstyrkan ligger fortfarande på 2 600 nits.

På pappret finns det alltså väldigt lite som skiljer dem åt, men det är knappast någon nackdel för den äldre telefonen. I vårt test av Flip 7 gav vi skärmarna full pott med 5/5 i betyg, eftersom den inre skärmen var ljusstark och tydlig även utomhus.

Flip 8 får vissa förbättringar av den yttre skärmen, men de största förändringarna handlar om hur Samsungs mjukvara använder FlexWindow snarare än själva skärmpanelen. Vi går igenom dessa nyheter längre fram.

Båda telefonerna erbjuder två utmärkta skärmar och det finns ingen övertygande anledning att välja den ena framför den andra enbart utifrån skärmhårdvaran.

Vinnare: Oavgjort

Samsung Galaxy Z Flip 8 vs Samsung Galaxy Z Flip 7: kameror

Samsung har lämnat den grundläggande kamerahårdvaran oförändrad. Du kanske börjar ana ett mönster här.

Båda telefonerna kombinerar en huvudkamera på 50 MP med en ultravidvinkelkamera på 12 MP och en selfiekamera på 10 MP. Ingen av modellerna har någon dedikerad telefotokamera för fotografering på längre avstånd.

I våra tester levererade Flip 7 riktigt bra resultat, med mer naturliga färger än vissa äldre Samsung-telefoner och ett utmärkt porträttläge.

Den vikbara designen gör dessutom att du kan använda den yttre skärmen som sökare för att ta skarpare selfies med den bakre huvudkameran på 50 MP, även om avsaknaden av optisk zoom begränsar mångsidigheten.

Galaxy Z Flip 8 lägger istället större fokus på video.

Funktionen Camcorder Grip placerar inspelnings- och zoomkontrollerna inom bekvämt räckhåll när du håller telefonen horisontellt, medan Horizontal Lock i Super Steady håller videon rak även när telefonen rör sig eller roteras.

Under vårt första praktiska test upplevde vi att den sistnämnda funktionen var särskilt effektiv, även om kraftigare stabilisering kan beskära bilden och försämra bildkvaliteten.

Vinnare: Galaxy Z Flip 8

Samsung Galaxy Z Flip 8 vs Samsung Galaxy Z Flip 7: prestanda och mjukvara

Det är här Galaxy Z Flip 8 börjar skapa ett mer märkbart avstånd till sin föregångare.

I Sverige och övriga Europa använder Galaxy Z Flip 8 Samsungs Exynos 2600-chipset, som ersätter Exynos 2500 i Flip 7. På vissa andra marknader, bland annat USA och Australien, används istället Qualcomms Snapdragon 8 Elite Gen 5 for Galaxy. Galaxy Z Flip 7 använder däremot Exynos 2500 på samtliga marknader.

Den äldre telefonen klarar fortfarande vardagliga appar, multitasking med delad skärm och Samsung DeX utan större problem, men prestandan var en av de svagare delarna i vårt test. Flip 8 har betydligt mer kraft att ta av för spel, krävande appar och Samsungs växande utbud av AI-funktioner, även i den europeiska versionen med Exynos 2600.

Mjukvaran är dessutom bättre anpassad till den vikbara designen. Android 17 och One UI 9 lägger till en riktig applåda för FlexWindow och gör det möjligt att arrangera om widgetar direkt från den yttre skärmen.

Båda telefonerna får sju generationer av Android-uppdateringar, men Flip 8 börjar naturligtvis med en senare version och erbjuder en smidigare upplevelse på den yttre skärmen redan från start.

Vinnare: Galaxy Z Flip 8

Samsung Galaxy Z Flip 8 vs Samsung Galaxy Z Flip 7: batteri

Samsung har behållit samma batteri på 4 300 mAh i båda telefonerna, tillsammans med 25 W trådbunden laddning och 15 W trådlös laddning.

Ingen av modellerna kommer i närheten av de vikbara telefoner som laddar snabbast och Flip 8 får ingen extra batterikapacitet som kompenserar för den kraftfullare hårdvaran.

Flip 7 klarade vanligtvis en hel dags användning i vårt test, även om mer intensiv fotografering eller spelande kunde innebära att den behövde laddas igen under kvällen.

Det nyare chipsetet i Flip 8 bör kunna utnyttja batterikapaciteten mer effektivt, men förbättringen lär knappast förändra upplevelsen i grunden. Det handlar fortfarande om telefoner som klarar ungefär en dags användning och har relativt långsam laddning, vilket gör att skillnaderna är små.

Vinnare: Oavgjort

Samsung Galaxy Z Flip 8 vs Samsung Galaxy Z Flip 7: omdöme

Samsung Galaxy Z Flip 8 förfinar ett redan lyckat koncept med en tunnare och lättare konstruktion, ett förbättrat gångjärn, kraftfullare prestanda och en mer användbar yttre skärm. Samtidigt är kamerahårdvaran, batteriet och laddningen i stort sett oförändrade.

Tack vare dessa uppgraderingar är Flip 8 den bättre telefonen för den som köper sin första Flip-modell, särskilt om planen är att behålla den i flera år.

Befintliga Flip 7-ägare har däremot betydligt färre anledningar att uppgradera. Fjolårets modell erbjuder fortfarande nästan samma vikbara upplevelse och det lägre priset gör att förbättringarna i Flip 8 känns dyra snarare än nödvändiga.

Totalvinnare: Samsung Galaxy Z Flip 8

Det här är kanske inte den bästa Android-telefonen som någonsin tillverkats, men om du behöver en viss typ av mobil kan Poco X8 Pro Max mycket väl vara den bästa telefonen du kan köpa.

Den här nya Android-telefonen från Xiaomis mellanklassmärke är den första i Poco-familjen som får det iPhone-inspirerade tillägget ”Pro Max” i namnet. Det är ett lite märkligt beslut eftersom det i skrivande stund inte finns någon vanlig Pro-modell, men i praktiken är det här ändå Pocos toppmodell för 2026.

Medan de flesta telefoner med ”Pro Max” eller ”Ultra” i namnet satsar på flashiga funktioner och höga priser går Poco åt motsatt håll. X8 Pro Max är kanske den ultimata arbetshästen bland smarttelefoner, skapad inte för tjusiga gimmickar som du testar en gång och sedan glömmer bort, utan för att vara en telefon du kan använda varje dag i flera år utan att behöva bekymra dig.

Ett tydligt exempel är batteriet, som är ett av de största du hittar i en smarttelefon. Kapaciteten på hela 8 500 mAh är enorm och gör att Poco-telefonen bokstavligen kan hålla i flera dagar utan att behöva laddas. ”Två dagars batteritid” är ett vanligt påstående från Apple och Samsung, med varierande verklighetsförankring, men med Poco är det faktiskt sant.

Jag kan tänka mig att den som använder sin telefon relativt sparsamt till och med kan få ut tre dagars användning ur X8 Pro Max. När batteriet väl börjar ta slut gör den snabba laddningen dessutom att du är på banan igen på bara några minuter. Jag klarade utan problem en rutin där jag laddade telefonen varannan dag, trots att jag använde Poco intensivt för den här recensionen – och förhoppningsvis använder du inte din telefon riktigt lika mycket som jag gjorde.

Det här är heller ingen telefon som bara har ett enda trick. Laddningshastigheten är minst lika imponerande och når 100 W, vilket innebär att det går att fylla det enorma batteriet på rimlig tid – omkring 45 minuter beroende på vilken laddare du använder. Både processorn och skärmen är dessutom riktigt bra för priset och jag kunde använda telefonen för gaming utan några problem.

Poco X8 Pro Max är dock inte en telefon för alla. Kamerorna fungerar bra för vanlig vardagsfotografering, men är inte skapade för fotoentusiaster och mjukvaran är inte lika finslipad som hos vissa konkurrenter. De två LED-ringarna runt kameraobjektiven låter som ett kul tillskott på pappret, men i praktiken tillför de inte särskilt mycket.

Med tanke på att det här ändå är en relativt prisvärd telefon är det lätt att förlåta några skavanker. X8 Pro Max är en mellanklasstelefon som inte kräver en enorm investering från början och som dessutom lär hålla väldigt länge, vilket innebär att du förhoppningsvis inte behöver fundera på att byta ut den på många år.

Poco X8 Pro Max: pris & tillgänglighet

• Lanserades den 17 mars 2026
• 12 GB + 256 GB: från 5 990 kronor
• Finns även med 512 GB lagring

Poco X8 Pro Max presenterades tillsammans med sitt mindre syskon, Poco X8 Pro, den 17 mars 2026. I skrivande stund finns det ingen vanlig modell utan Pro i serien, men vi får helt enkelt vänta och se om det förändras.

I Sverige kostar Poco X8 Pro Max från 5 990 kronor. Basmodellen har 12 GB RAM och 256 GB lagring, vilket placerar telefonen i en ganska attraktiv prisklass med tanke på specifikationerna och framför allt det enorma batteriet.

Det finns också en version med 12 GB RAM och 512 GB lagring. Om du tänker använda X8 Pro Max som en krävande arbetstelefon eller installera många stora spel kan den extra lagringen vara väl värd att överväga.

Poco X8 Pro Max: specifikationer

Poco X8 Pro Max: design

• Ganska typisk Android-design i svart, blått eller vitt
• Inte särskilt tjock, men något tung
• LED-ringar runt kamerorna

Poco X8 Pro Max är inte så klumpig som man skulle kunna förvänta sig av en telefon som i princip har en powerbank gömd under skalet. Den mäter 162,9 × 77,9 × 8,2 mm, vilket är ganska normalt för en telefon av den här typen, medan vikten på 218 gram är något över genomsnittet.

Vikten beror sannolikt mer på fram- och baksidan i glas samt aluminiumramen än något annat. Telefonen är IP68-klassad och därmed väl skyddad mot damm och vatten. Enligt Xiaomi klarar den nedsänkning i stillastående sötvatten på upp till två meters djup i 30 minuter. I vissa regioner har telefonen dessutom IP69K-klassning, men den svenska modellen har endast IP68.

I slutändan är X8 Pro Max ingen särskilt originell telefon rent designmässigt. Modellen jag testade var den vita, som har ett mycket diskret vertikalt randmönster på baksidan, men utöver det ser den ut ungefär som vilken modern Android-telefon som helst. Jag utgår från att detsamma gäller de andra modellerna, som finns i blått och svart.

Tittar du lite närmare hittar du två LED-ringar, en runt vardera kameraobjektiv. De kan ställas in för att lysa i vissa situationer, exempelvis vid inkommande samtal, som nedräkning när du använder kameraappen eller när musik spelas. Jag tyckte dock att användningsområdena var ganska begränsade och under min testperiod såg jag knappt ringarna aktiveras överhuvudtaget.

Strömknappen och volymknapparna sitter båda på höger sida och var inom räckhåll för min tumme när jag använde telefonen med en hand, även om det kanske inte gäller personer med mindre händer. Kameramodulen sticker dessutom inte ut särskilt mycket, så telefonen kan ligga nästan helt plant på ett bord. Det är långt ifrån en självklarhet på dagens telefoner.

• Design - poäng: 4 / 5

Poco X8 Pro Max: skärm

• 6,83 tum, upplösning på 1 280 × 2 772
• Uppdateringsfrekvens på 120 Hz, maximal ljusstyrka på 3 500 nits
• AMOLED med 68 miljarder färger

Poco X8 Pro Max har en rejäl skärm på 6,83 tum, precis som många andra Android-telefoner i mellanklassen på marknaden just nu.

Även de övriga skärmspecifikationerna ligger i nivå med konkurrenterna. Du får en upplösning på 1 280 × 2 772 pixlar, en uppdateringsfrekvens på 120 Hz, en maximal ljusstyrka på 3 500 nits och stöd för HDR10+.

Tack vare AMOLED-panelen och stöd för upp till 68 miljarder färger har telefonen dessutom lite extra att erbjuda när du tittar på filmer och serier. Tekniken minskar mängden färgbandning som syns på skärmen – så du slipper exempelvis märkliga ränder i soluppgångar – och fungerar fint tillsammans med telefonens stöd för Dolby Atmos.

• Skärm - poäng: 4 / 5

Poco X8 Pro Max: mjukvara

• Android 16 med HyperOS 3
• Massor av bloatware att radera
• Fyra år med OS-uppdateringar

Det ständiga problemet med Xiaomis billigare telefoner är att de alltid levereras med mängder av förinstallerad bloatware. Slumpmässiga spel, appar från tredjeparter och Xiaomis egna appar innebär att appmenyn är fullproppad redan innan du ens har börjat använda telefonen.

Det går att radera apparna, men det är ett ganska tidskrävande jobb. Du behöver i princip rensa dig fram till det grundläggande gränssnittet, som består av Android 16 med Xiaomis HyperOS 3 ovanpå.

Precis som med många andra Android-gränssnitt från kinesiska tillverkare får du ut ungefär så mycket av HyperOS som du själv lägger ned på att anpassa det. Här finns inte samma tydliga systemomfattande teman som i One UI eller vanliga Android. Istället får du själv bygga upp utseendet genom att anpassa bland annat appikoner, typsnitt och bakgrundsbild.

Som någon som inte är särskilt förtjust i konkurrenternas mer påträngande systemteman gillar jag Pocos upplägg, men det passar inte alla. Om du vill ha ett enkelt och enhetligt utseende direkt ur kartongen är det här inte telefonen för dig – såvida du inte är beredd att lägga lite tid på inställningarna.

Poco gör ingen större grej av AI-funktionerna i HyperOS, kanske för att företaget har insett att konsumenterna börjar bli lite trötta på ämnet vid det här laget. Det finns ändå ett antal funktioner gömda i systemet, däribland Circle to Search, taligenkänning och generering av bakgrundsbilder. Både Gemini och Copilot är dessutom förinstallerade.

När det gäller livslängden får Poco X8 Pro Max fyra år med operativsystemuppdateringar och sex år med säkerhetsuppdateringar. Det är inte marknadens längsta uppdateringslöfte, men betydligt bättre än de två eller tre år som vissa tillverkare av Android-telefoner i mellanklassen erbjuder.

• Mjukvara - poäng: 3 / 5

Poco X8 Pro Max: kameror

• Huvudkamera på 50 MP, ultravidvinkel på 8 MP och selfiekamera på 20 MP
• Detaljerade bilder, men begränsad bildbehandling
• Några praktiska videofunktioner

Poco har aldrig satsat särskilt hårt på kameratelefoner och X8 Pro Max förändrar inte den saken. Telefonen har samma typ av dubbelkamera som i princip alla andra Poco-modeller från de senaste åren: en huvudkamera på 50 MP med ƒ/1,5 och en ultravidvinkel på 8 MP med ƒ/2,2. På framsidan sitter en selfiekamera på 20 MP med ƒ/2,2.

Det är en beprövad kombination för billigare telefoner. Kamerorna fungerar utmärkt för att fotografera husdjur, skanna dokument och ta semesterbilder, vilket ändå är ungefär vad de flesta vanliga användare kommer att använda dem till.

Den som tar fotografering på större allvar lär däremot vilja välja en annan telefon med teleobjektiv och mer avancerade, dedikerade kameralägen.

Som du kan se på testbilderna här nedanför är fotona jag tog med Poco helt okej. Telefonen presterar imponerande i svagt ljus och lyckades fånga gott om detaljer i flera olika miljöer. Huvudkamerans bländare på ƒ/1,5 är lite större än vad vi ibland ser i den här prisklassen, vilket sannolikt förklarar varför mina bilder blev så pass ljusa.

Det som framför allt skiljer den här telefonen från en riktig kameratelefon, utöver avsaknaden av ett teleobjektiv, är bildbehandlingen – eller snarare bristen på den. Efterbehandlingen på Poco X8 Pro Max är ganska försiktig. Mjukvaran gör mindre justeringar av ljusstyrka och kontrast, men inte särskilt mycket mer än så. Den förstärker inte färgerna eller färgmättnaden särskilt mycket, vilket gör att vissa av bilderna här nedanför ser lite blekare ut än de annars hade kunnat göra.

Videoinspelning stöds i upp till 4K med 60 bilder per sekund och jag blev positivt överraskad över hur stabilt det inspelade materialet blev. Några andra verktyg, som focus peaking och zebramönster för exponering, gör Poco X8 Pro Max lite mer avancerad för videoinspelning än vad jag brukar förvänta mig av billigare telefoner. Däremot saknas slowmotion, vilket jag hade börjat betrakta som något av en standardfunktion för telefoner i den här prisklassen.

• Kameror - poäng: 3,5 / 5

Poco X8 Pro Max - fotoexempel

Poco X8 Pro Max: prestanda & ljud

• Stabilt Dimensity 9500s-chipset + 12 GB RAM
• Bra gamingprestanda, även om den inte når absoluta toppnivåer
• Stereohögtalare och Bluetooth 5.4

Om du vill ha en kraftfull men prisvärd telefon för gaming är Poco X8 Pro Max ett bra alternativ. Det är en av de mer kraftfulla telefonerna du kan köpa utan att behöva lägga de betydligt större summor som dagens absoluta toppmodeller kostar.

Telefonen använder MediaTek Dimensity 9500s, som MediaTek har utvecklat som en något nedskalad version av sitt flaggskeppschip Dimensity 9500 – som i sin tur brukar betraktas som ett steg under Qualcomms Snapdragon-chip i toppklass. Dimensity 9500s kombineras med 12 GB RAM oavsett vilken lagringsvariant du väljer.

Trots ”s”-tillägget i namnet visade sig Dimensity 9500s prestera imponerande i våra benchmarktester, även om det inte riktigt kunde mäta sig med de allra kraftfullaste chippen i dedikerade gamingtelefoner. Poco X8 Pro Max fick i genomsnitt 8 603 poäng i Geekbench 5:s multi-core-test, medan resultatet i 3DMark Wild Life Extreme låg runt 6 000 poäng. Som jämförelse nådde Samsung Galaxy S26 Ultra, som jag testade tidigare, 7 300 poäng.

Hur stor skillnad gör då 1 300 poäng? Inte särskilt mycket. Poco X8 Pro Max klarade utan problem alla spel jag normalt använder under mina tester, däribland onlineshooters, PC-strategispel som portats till mobilen och diverse indiespel. Telefonen hanterade dessutom generellt de högsta grafikinställningarna jag testade, även om Ultra-inställningar ibland blev lite för krävande. Spelen laddade snabbt och flöt på bra, utan de överhettningsproblem vi ofta stöter på hos telefoner med Snapdragon-chip.

För ljud får du stereohögtalare som är smart placerade så att du inte blockerar dem med händerna när du håller telefonen horisontellt under gaming.

Det finns även stöd för Bluetooth 5.4 för trådlösa hörlurar, men inget 3,5 mm-uttag för trådbundna hörlurar.

• Prestanda - poäng: 4 / 5

Poco X8 Pro Max: batteritid

• Enormt batteri på 8 500 mAh
• 2–3 dagars batteritid beroende på användning
• 100 W laddning

Det tog ett tag att komma hit, men batteritiden är enligt mig den bästa egenskapen hos Poco X8 Pro Max. Xiaomi har verkligen maxat batterikapaciteten: här sitter ett batteri på hela 8 500 mAh, ett av de största jag någonsin har sett i en vanlig konsumenttelefon. I vissa regioner finns tydligen till och med en version med 9 000 mAh, men den modellen säljs inte i Sverige.

Det säger nästan sig självt att ett så här stort batteri räcker otroligt länge på en enda laddning. Jag pratar om två hela dagar med normal användning – och då har du fortfarande lite batteri kvar. Jag tvekar inte på att Poco X8 Pro Max är telefonen med bäst batteritid jag någonsin har recenserat.

Att slippa göra laddningen till en del av den dagliga rutinen är inte heller den enda fördelen med ett så stort batteri. Du kan spela, filma eller spendera mängder av tid framför skärmen utan att behöva börja oroa dig för att batteriet ska ta slut.

Med ett så stort batteri känns snabbladdning nästan överflödigt, men Poco gör erbjudandet ännu bättre med 100 W trådbunden laddning. Du behöver dock köpa en kompatibel laddare separat för att nå den hastigheten, eftersom det följer med en kabel i förpackningen men ingen nätadapter.

Med den här laddningshastigheten går telefonen från tomt till fullt batteri på strax under 50 minuter. Det kanske inte låter särskilt snabbt, men kom ihåg hur enormt batteriet faktiskt är. Du kan dessutom använda Poco X8 Pro Max som en powerbank för att ladda andra enheter, tack vare 27 W omvänd trådbunden laddning. Det här är helt enkelt en riktig batterikung.

• Batteri - poäng: 5 / 5

Poco X8 Pro Max: värde

Jag har aldrig använt en Poco-telefon som inte erbjudit bra valuta för pengarna på ett eller annat sätt och X8 Pro Max bryter inte den trenden.

Telefonen erbjuder något närmast oslagbart om du behöver en pålitlig mobil som kan användas väldigt länge utan att behöva laddas. Visst, den saknar flashiga funktioner och avancerade kameror, men den försöker istället vara lösningen för personer som helt enkelt vill ha en pålitlig telefon som gör sitt jobb.

Den är dessutom byggd för att hålla bättre än många flaggskepp, vilket innebär att du förhoppningsvis slipper köpa en ny telefon vartannat år.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Poco X8 Pro Max?

Köp den om...

Köp den inte om...

Poco X8 Pro Max: andra alternativ

Så testade vi Poco X8 Pro Max

• Testperiod = 3 veckor
• Testerna omfattade = Vardagsanvändning, inklusive webbsurfning, sociala medier, fotografering, videosamtal, gaming, videostreaming och musikuppspelning
• Verktyg som användes = Geekbench 6, 3DMark, inbyggd Android-statistik

Jag testade Poco X8 Pro Max parallellt med den vanliga versionen av telefonen, som jag också fick hemskickad för test.

En del av testningen genomfördes i testmiljö. Jag använde benchmarkappar som Geekbench och 3DMark, genomförde batteritester och mätte hur lång tid det tog att ladda telefonen. Resten av testningen baserades på praktisk användning: jag använde Poco som en vanlig telefon i vardagen, spelade spel och tog bilder.

Jag har recenserat telefoner för TechRadar i sju år och har under den tiden testat otaliga modeller från en mängd olika tillverkare och prisklasser. Det inkluderar tidigare telefoner från Poco och Xiaomi, samt andra modeller med särskilt fokus på lång batteritid.

Först testad i mars 2026.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Trots att Xiaomi inte avviker särskilt mycket från det etablerade receptet – se den snarlika Xiaomi 15 Ultra från förra året – finns det några betydande förbättringar som gör att just den här generationens Ultra sticker ut.

Telefonens förfinade design, med en ram i aluminiumlegering och en baksida i kompositmaterial, gör den till den tunnaste Ultra-modellen hittills. Den är dessutom märkbart lättare än sin föregångare.

På baksidan sitter en enorm huvudkamera på 50 MP med en 1-tumssensor och LOFIC-teknik för bättre dynamiskt omfång. Den stora telefotosensorn på 200 MP i formatet 1/1,4 tum använder samtidigt ett mekaniskt zoomsystem som ger optisk zoom mellan motsvarande 75 och 100 mm.

På framsidan möts du av en fantastisk 6,9-tums dynamisk LTPO AMOLED-skärm med 12-bitars färgdjup och en uppdateringsfrekvens på 120 Hz, omgiven av tunna skärmkanter. Den erbjuder en suverän tittarupplevelse, inte minst tack vare att Xiaomi har höjt den maximala ljusstyrkan till 3 500 nits. Den ultraljudsbaserade fingeravtrycksläsaren under skärmen är också riktigt bra.

Precis som nästan alla Android-flaggskepp värda namnet under 2026 drivs Xiaomi 17 Ultra av Snapdragon 8 Elite Gen 5, tillsammans med minst 512 GB UFS 4.1-lagring och 16 GB LPDDR5X-RAM. Kombinera detta med företagets senaste IceLoop-kylsystem och den nya Ultra-modellen visar sig vara extremt kapabel när det gäller bibehållen prestanda under längre belastning, särskilt jämfört med föregångaren.

Batteritiden från kisel-kolbatteriet på 6 000 mAh har också förbättrats jämfört med förra årets Ultra, även om telefonen fortfarande ligger efter några viktiga konkurrenter när det gäller batteritid i vardagen. Åtminstone har den trådbundna snabbladdningen på 90 W nu stöd för vanliga PPS-laddare och kan fylla batteriet på mindre än 45 minuter.

Användarupplevelsen med HyperOS 3 på Xiaomi 17 Ultra är överlag ren och funktionsrik, även om det finns en viss inlärningskurva för den som kommer från de flesta andra tillverkares versioner av Android.

Gränssnittet hämtar mycket inspiration från iOS 26, men funktioner som HyperIsland tillför samtidigt genuin nytta. Xiaomi HyperConnect erbjuder dessutom imponerande sammankoppling med enheter som kör iOS, macOS, Windows och andra plattformar. Det förbättrade mjukvarustödet med fem års OS-uppgraderingar och sex års säkerhetsuppdateringar – jämfört med vad 15 Ultra erbjöd vid lanseringen – är också ett välkommet steg framåt.

Xiaomi trycker inte upp AI-funktioner i ansiktet på dig på samma sätt som vissa konkurrerande mobiltillverkare, men de AI-baserade bildredigeringsverktygen i 17 Ultra är tillräckligt kapabla för enklare uppgifter. De gör det dessutom möjligt att använda praktiska bildfunktioner som att AI-generera innehåll utanför en bilds ursprungliga kanter. Xiaomi behöver däremot fortfarande förbättra konsekvensen och tillförlitligheten hos den här typen av funktioner.

Som väntat är den Leica-stödda kameraupplevelsen i 17 Ultra enastående. I vissa situationer närmar sig bilderna kvaliteten från dedikerade spegellösa kameror och den nya LOFIC-tekniken ger bättre dynamiskt omfång och skarpare bilder, även i svagt ljus. Trots att telefonen har förlorat en kamera på baksidan gör den nya mekaniska zoomen det möjligt att fotografera optiskt vid fler brännvidder, medan Leicas förinställningar ger bilderna olika uttrycksfulla tonlägen.

Det finns också flera användbara videoverktyg och möjlighet att filma i upp till 4K med 120 bilder per sekund i Dolby Vision eller LOG. Den här generationen verkar dock betydligt mer fokuserad på att förbättra upplevelsen för stillbildsfotografering än på att marknadsföra Ultra som ett professionellt videoverktyg, vilket Xiaomi försökte göra med förra årets modell.

Med ett startpris på 17 990 kronor matchar eller underskrider Xiaomi 17 Ultra prismässigt flera av de bästa iPhone-modellerna och de bästa Samsung-telefonerna. Trots det är den fortfarande en av marknadens dyraste telefoner.

Det här är utan tvekan en av de bästa kameramobilerna just nu och en utmärkt förfining av Xiaomis etablerade Ultra-koncept. Du behöver bara vara beredd att betala ett premiumpris för att få tillgång till så här imponerande mobilhårdvara.

Xiaomi 17 Ultra: pris & tillgänglighet

• Lanserades globalt den 28 februari 2026
• Svenskt pris från 17 990 kronor
• Finns med 512 GB eller 1 TB lagring

Precis som sin föregångare lanserades Xiaomi 17 Ultra först exklusivt i Kina i slutet av 2025 och började säljas där några dagar senare. Det dröjde till slutet av februari i år innan den globala versionen av telefonen gjorde debut. Som vanligt när det gäller Xiaomi-telefoner omfattar ”global” dock inte USA.

Telefoner med ”Ultra” i namnet brukar innebära ett rejält prispåslag, särskilt när man jämför olika kombinationer av lagring och RAM. Xiaomi 17 Ultra lyckas trots det matcha eller till och med underskrida några av sina viktigaste konkurrenter, som Samsung Galaxy S26 Ultra och iPhone 17 Pro Max, åtminstone med liten marginal.

I Sverige börjar Xiaomi 17 Ultra på 17 990 kronor för modellen med 16 GB RAM och 512 GB lagring, medan versionen med 16 GB RAM och 1 TB lagring kostar 19 990 kronor. Redan basmodellen erbjuder alltså mer RAM och lagring än instegsmodellerna från Samsung och Apple, men det råder knappast någon tvekan om att Xiaomi 17 Ultra fortfarande är en väldigt dyr telefon.

Det finns också en alternativ version i form av Leica Leitzphone powered by Xiaomi, som i grund och botten är en Xiaomi 17 Ultra med ännu större fokus på samarbetet med Leica. Den modellen säljs dock inte officiellt i Sverige.

Det mest utmärkande är en fysisk roterande ring runt kameramodulen, som låter dig styra funktioner som zoom, ISO och slutartid. Telefonen har också en design som skiljer sig från standardmodellen vi testar här, med en svart och silverfärgad finish samt extra grepp längs metallramen. I kameraappen finns dessutom särskilda ”Essential Looks”, inspirerade av de ikoniska Leica M3- och M9-kamerorna, tillsammans med några andra extrafunktioner.

• Värde - poäng: 4 / 5

Xiaomi 17 Ultra: specifikationer

Xiaomi 17 Ultra: design

• Den tunnaste Ultra-modellen i serien hittills
• Väger upp till 219 gram
• Finns i färgerna Svart, Vit och Starlit Green

Förra årets Xiaomi 15 Ultra gick lite mot strömmen med sina rundade former och sitt välvda skärmglas. Xiaomi 17 Ultra följer däremot dagens designtrender betydligt mer, med platta fram- och baksidor och en plattare ram.

Det finns fortfarande en diskret rundning längs kanterna på ramen i aluminiumlegering, vilket gör telefonen tillräckligt bekväm att hålla i trots dess stora format. Den är dock betydligt mer kantig än sin föregångare, vilket inte lär passa allas smak när det gäller vare sig design eller ergonomi.

Den plattare designen medför samtidigt några praktiska fördelar. Framför allt skapar den mer utrymme på insidan, vilket möjliggör ett större batteri och ett förbättrat kylsystem. Detta trots att 17 Ultra är den tunnaste modellen i serien hittills.

Som jag nämnde i min första hands-on med Xiaomi 17 Ultra är 17 Ultra, med en tjocklek på 8,29 mm, omkring 12 procent tunnare än sin föregångare. Den är dessutom ungefär tio gram lättare, vilket gör märkbar skillnad både när telefonen ligger i fickan och när det gäller belastningen på handleden vid längre användning.

Baksidan är tillverkad av glasfiberkomposit, vilket kanske inte låter som det mest självklara materialvalet för en extremt påkostad flaggskeppstelefon. Materialet är dock bättre lämpat för vardagens påfrestningar och bidrar dessutom i hög grad till att hålla nere vikten på 17 Ultra, så jag är helt för valet.

Sensorerna i telefonens enorma, runda kameramodul har återigen fått en mer symmetrisk placering efter förra årets mindre harmoniska kameralayout. De nya runda volymknapparna i metall både ser och känns riktigt bra, medan färgen Starlit Green (på bilden) har en unik charm jämfört med färgutbudet hos många andra aktuella flaggskeppstelefoner.

Xiaomi 17 Ultra finns i fyra färger i Kina, men internationellt får vi nöja oss med tre: Starlit Green, Svart och Vit. Den lila varianten säljs inte internationellt.

Telefonens IP-klassningar varierar också beroende på region. Vid den ursprungliga kinesiska lanseringen angavs IP66-, IP68- och IP69-klassning för skydd mot damm och vatten, men när den internationella versionen lanserades nämnde Xiaomi endast IP68 i sin officiella kommunikation.

Jag misstänker att den globala versionen av 17 Ultra är lika tålig och vattentålig som den kinesiska modellen, även om Xiaomi inte har betalat för att få den lika omfattande testad och certifierad. Det är ändå en märklig regional skillnad som jag inte har sett uppmärksammas på andra håll. Konkurrenter som Honor, Oppo och OnePlus har dessutom satsat på den ännu högre IP69K-klassningen, vilket är värt att ha i åtanke.

Utöver den tåliga ramen i aluminiumlegering skyddas skärmen av Xiaomis eget Shield Glass 3.0, som enligt företaget är 30 procent mer motståndskraftigt mot fallskador än glaset på Xiaomi 15 Ultra. Den plattare skärmen gör det dessutom lite enklare att applicera skärmskydd, även om ett tunt PET-skydd redan sitter monterat från fabrik.

Kamerasystemet på baksidan skyddas återigen av Corning Gorilla Glass 7i. Om jag utgår från hur kameran på min ett år gamla Xiaomi 15 Ultra har klarat sig är det ett tillräckligt tåligt alternativ för vardaglig användning.

Xiaomi 17 Ultra: tillbehör

Xiaomi skickar också med ett genomskinligt skal i förpackningen, vilket uppskattas. Precis som till föregångarna finns det dessutom ett särskilt fotokit att köpa till – eller rättare sagt två: en standardversion och en Pro-version.

Utöver att ge telefonen extra skydd, inklusive IP54-klassning, har Xiaomi 17 Ultra Photography Kit en särskild knapp för videoinspelning och en avtryckare i två steg.

Designen ger telefonen ett mer kameraliknande utseende och ett bättre grepp, med en snygg tvåfärgad finish och konstläder. Tillbehöret finns i svart, vitt eller lila. Bluetooth gör parkoppling och konfiguration enkel, men den proprietära laddningen via pogo-pins och behovet av att ta med en separat kabel gör det lite mindre smidigt än det annars hade kunnat vara.

Precis som med tidigare Ultra-modeller består Xiaomi 17 Ultra Photography Kit Pro av två huvudsakliga delar: ett skal och ett grepp. Den här generationens skal har inbyggda magneter som gör det kompatibelt med tillbehör av MagSafe-typ, som stativ och till och med lampor. Det har också en monteringsring som gör det möjligt att fästa vanliga 67 mm ND-filter och liknande tillbehör.

Greppet ansluts direkt till telefonens USB-port och låses på plats. Det fungerar dessutom som en powerbank tack vare ett inbyggt batteri på 2 000 mAh, som i sin tur laddas via en USB-port på greppet.

Utöver samma avtryckare i två steg och knapp för videoinspelning som på det vanliga fotokitet får du här också ett zoomreglage, ett tumstöd och ett anpassningsbart reglage. Det sistnämnda är nytt för den här generationen och kan programmeras för att exempelvis styra ISO.

Sammantaget verkar Xiaomi ha lagt särskilt stor vikt vid att förfina den här generationens Ultra-telefon, och samma omsorg märks även på tillbehören.

Mer seriösa mobilfotografer kan dock dra av några poäng för att Xiaomi inte inkluderar någon telekonverter, något du får med motsvarande fotokit till Oppo Find X9 Ultra och Vivo X300 Ultra. Det hindrar dock inte den här generationen från att vara en utmärkt förfining av sina föregångare.

• Design - poäng: 5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: skärm

• Enorm 6,9-tums OLED-skärm med 120 Hz och upplösningen 1 200 × 2 608
• Upp till 3 500 nits vid 25 procent APL
• Ultraljudsbaserad fingeravtrycksläsare

Med sina 6,9 tum är det här en av de största skärmarna på en Xiaomi Ultra hittills. Trots att upplösningen har sänkts jämfört med 15 Ultra, från 522 till 416 pixlar per tum, känns det verkligen inte som någon nedgradering i praktiken.

Det beror delvis på en ny subpixelstruktur som Xiaomi kallar HyperRGB, som ger bättre skärpa och hjälper till att kompensera för den lägre upplösningen. Skärmen, som levereras av TCL CSOT, använder också företagets M10-material, som ska ge bättre energieffektivitet. Stödet för 12-bitars färgdjup – som uppnås genom att kombinera en 10-bitarspanel med Frame Rate Control, eller FRC – bidrar dessutom till att göra skärmen mer framtidssäker.

Den maximala ljusstyrkan har också höjts till 3 500 nits, från 3 200 nits, vid 25 procent APL (Average Picture Level), snarare än att siffran endast gäller en enskild punkt på skärmen. Samtidigt bidrar LIPO-teknik (Low-Injection Pressure Over-Molding) – som populariserades av iPhone och som vi tidigare sett på bland annat Xiaomi 15T Pro – till att ge 17 Ultra imponerande tunna skärmkanter.

Kombinera allt detta med den underliggande OLED-tekniken och du får utmärkt kontrast samt en uppslukande, ljusstark och färgstark bildupplevelse.

Eftersom det är en LTPO-panel är uppdateringsfrekvensen på 120 Hz dessutom verkligt dynamisk och kan variera mellan 1 och 120 Hz. Xiaomis finjustering gör att skärmen konsekvent använder högre uppdateringsfrekvenser än andra LTPO-telefoner med 120 Hz som jag har testat på senare tid, både i Xiaomis egna appar och i appar från tredje part.

Xiaomis skärminställningar ger imponerande detaljerad kontroll över färgrymden, samtidigt som du kan växla mellan olika lägen för uppdateringsfrekvens, funktioner för ögonkomfort och mycket annat. Det är egentligen bara Honor som erbjuder ännu fler möjligheter att anpassa skärmen.

Den ultraljudsbaserade fingeravtrycksläsaren är både snabb och pålitlig och har dessutom fördelen att du kan låsa upp telefonen även när skärmen är släckt. Sammantaget har Xiaomi 17 Ultra alltså en av de bästa mobilskärmarna på marknaden.

• Skärm - poäng: 5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: mjukvara

• HyperOS 3 ovanpå Android 16 direkt ur förpackningen
• Xiaomi HyperConnect fungerar med Windows, iOS, macOS och fler plattformar
• Fem års OS-uppgraderingar och sex års säkerhetsuppdateringar

Det är inte bara när det gäller batteritid som Xiaomi har haft utrymme för förbättringar, utan även när det gäller mjukvarustöd.

Xiaomis löften om OS- och säkerhetsuppdateringar har länge släpat efter konkurrenter som Apple, Google och Samsung, vilket framför allt för företagets dyrare telefoner har försämrat deras långsiktiga värde.

Tack och lov kommer Xiaomi 17 Ultra närmare dessa konkurrenter än någonsin när det gäller mjukvarans livslängd, även om Xiaomi fortfarande inte riktigt är på samma nivå. Telefonen får ett extra år med OS-uppgraderingar jämfört med sin lika dyra föregångare, vilket innebär fem års OS-uppgraderingar och sex års säkerhetsuppdateringar.

Precis som vanliga Xiaomi 17 levereras Ultra-modellen med företagets senaste HyperOS 3 ovanpå Android 16. Gränssnittet har sina egenheter som kan ta lite tid att vänja sig vid, särskilt om du är van vid en renare Android-upplevelse som den du hittar på exempelvis de bästa Pixel-telefonerna och de bästa Motorola-telefonerna.

Den som istället byter från iOS kan däremot bli förvånad över hur bekant HyperOS 3 både ser ut och känns. Xiaomi har, precis som Honor och Oppo, uppenbarligen hämtat väldigt mycket inspiration från de senaste versionerna av Apples operativsystem för iPhone.

HyperIsland är ett av de mest framträdande nya tillskotten och ger, precis som Honors Magic Capsule och Oppos Live Alerts, Xiaomi 17 Ultra funktionalitet som påminner om Dynamic Island. Aktiva aktiviteter som musikuppspelning, timers och ljudinspelningar kan visas samtidigt och du kan svepa mellan och interagera med dem utan att behöva öppna respektive app helt. Det är knappast någon originell idé, men likväl en praktisk ny funktion.

Xiaomi har också legat långt fram när det gäller kompatibilitet mellan olika plattformar. HyperConnect möjliggör snabba trådlösa filöverföringar i stil med AirDrop mellan Xiaomi-enheter och enheter med Windows, iOS, iPadOS och macOS, något Xiaomi erbjöd långt innan Samsung eller Google ens började överväga inbyggd kompatibilitet med AirDrop.

Företagets AI-funktioner blir också allt fler. Utöver Google Gemini Live med kameradelning finns Xiaomis egna bildredigeringsverktyg som, även om de inte är bäst i klassen, erbjuder ett brett utbud och fungerar ganska bra för exempelvis uppskalning, utökning av bilder och borttagning av objekt. Detta kommer ovanpå den redan kraftfulla uppsättningen traditionella bildredigeringsverktyg i HyperOS inbyggda Galleri-app.

Xiaomi ligger också bakom flera riktigt bra och prisvärda telefoner, men HyperOS-upplevelsen på dessa tenderar att vara nedlusad med extra bloatware och till och med inbyggd reklam, vilket drar ned en annars funktionsrik användarupplevelse. Tack och lov slipper företagets mer påkostade modeller sådana irritationsmoment.

• Mjukvara - poäng: 4 / 5

Xiaomi 17 Ultra: kameror

• Enastående huvudkamera på 50 MP med 1-tumssensor och LOFIC + telefotokamera på 200 MP med mekanisk zoom
• Leica-förinställningar och stöd för APV-codec
• Videoinspelning i upp till 4K/120 fps med Dolby Vision

Stora sensorer står återigen i centrum för kameraupplevelsen i årets Ultra. Precis som 15 Ultra har Xiaomis senaste telefon en huvudkamera på 50 MP med en 1-tumssensor och motsvarande 23 mm brännvidd, men den här gången har Sonys sensorteknik ersatts av OmniVisions.

Light Fusion 1050L är en av de första mobilsensorerna med stöd för LOFIC-teknik (Lateral Overflow Integration Capacitor), vilket förbättrar det dynamiska omfånget hos 17 Ultra med ytterligare 2,5 steg jämfört med huvudkameran på 15 Ultra. Vanliga Xiaomi 17, som saknar LOFIC, erbjuder ett dynamiskt omfång på 13,5 EV, medan 17 Ultra når imponerande 16,5 EV.

Istället för att enbart förlita sig på att kombinera flera exponeringar för HDR-bearbetning ger LOFIC huvudsensorn i 17 Ultra större marginaler direkt på hårdvarunivå för att förhindra att högdagrar blir utfrätta. Det förbättrar inte bara det dynamiska omfånget, utan minskar också risken för bildartefakter, särskilt vid längre exponeringar och fotografering i svagt ljus.

Hårdvaran för ultravidvinkelkameran verkar vara oförändrad och istället för de två telefotosensorerna på 15 Ultra finns nu bara en enda telefotokamera – men misströsta inte. Xiaomi har nämligen utrustat den enorma nya HPE-telefotosensorn på 200 MP i formatet 1/1,4 tum med mekanisk optisk zoom, mellan motsvarande 75 och 100 mm (3,2x till 4,3x), samt zoom med ”optisk kvalitet” upp till 17,2x, motsvarande 400 mm.

Lägg därtill en hybridkonstruktion med linselement i glas, det första exemplet på ett APO Leica-objektiv i en smartphone och en vidareutveckling av samma utmärkta bildbehandling som hos föregångarna, så förtjänar Xiaomi 17 Ultra utan tvekan sin plats bland de bästa kameramobilerna just nu.

Xiaomi 17 Ultra - fotoexempel

Det dynamiska omfånget är, föga förvånande, den stora höjdpunkten hos bilderna från Xiaomi 17 Ultra, men kameran imponerar faktiskt på en rad andra områden också.

Färgerna är livfulla utan att se överdrivna ut, hudtoner återges väl och det finns knappt några märkbara spår av brus, inte ens i miljöer med svagt ljus. Bokeh-effekten – som förstås förbättras ytterligare av Xiaomis och Leicas bildbehandling – ser dessutom tilltalande och naturlig ut.

Även om det minsta fokusavståndet inte är i närheten av lika kort som på 15 Ultra levererar den nya telefotokameran fortfarande bra vid makrofotografering, medan den högupplösta selfiekameran också ger skarpare bilder.

Mångsidigheten hos systemet med tre kameror går inte heller att förneka, och det gäller även vid videoinspelning. Du kan förvänta dig imponerande mjuka övergångar när du växlar mellan olika brännvidder, respektabel bildstabilisering och möjlighet att filma i upp till 4K med 120 bilder per sekund, med stöd för både Dolby Vision och LOG. Det går dessutom att spela in i 8K med 30 bilder per sekund.

I den inbyggda kameraappen finns också möjlighet att dra nytta av den nya huvudsensorns LOFIC-teknik via ett särskilt fotograferingsläge, tillsammans med praktiska verktyg som focus peaking med falskfärgsvisning och zebramönster för korrekt exponering i Pro Video-läget.

Trots alla dessa funktioner står det ändå klart att 17 Ultra, till skillnad från sin föregångare, framför allt är byggd för att briljera inom stillbildsfotografering.

Det finns en tydlig skillnad i bildbehandlingen mellan stillbilder och video, framför allt när det gäller den förinställda färgåtergivningen. Xiaomis bildbehandling kan dock inte rädda ultravidvinkelkamerans videoprestanda i svagt ljus. Jämfört med material från telefonens övriga kameror blir videon mjuk, brusig och betydligt mörkare, vilket begränsar telefonens mångsidighet för videofilmare.

Xiaomi verkar dessutom ha tonat ned sina ambitioner kring ett professionellt videoarbetsflöde för Ultra-serien. Den officiella Xiaomi Rec. 709 LUT som introducerades med 15 Ultra, tillsammans med tillhörande dokumentation, finns inte längre tillgänglig från officiella källor. Samtidigt verkar flera funktioner vara låsta till Xiaomis inbyggda kameraapp.

Du kan inte växla mellan kamerorna när du spelar in i högre kvalitet än 4K/60 fps. När inspelningen väl har startat är du istället låst till antingen huvudkameran eller telefotokameran. Det finns inte heller något inbyggt alternativ för branschstandardiserade bildfrekvenser som 23,98, 24 eller 25 fps, och det tidigare nämnda LOFIC-videoläget går inte att använda om du samtidigt vill komma åt telefonens Pro Video-kontroller.

Tredjepartsappar kan kringgå Xiaomis ISP och bildbehandling för att ge dig mer direkt kontroll över signalen från telefonens sensorer, samt möjlighet att välja mellan fler bildfrekvenser och codecs – däribland Samsungs nya APV-codec, som är tänkt att konkurrera med Apple ProRes. Nackdelen är att sådana appar inte har stöd för telefonens mekaniska zoom och, för den som använder Leitzphone-versionen, inte heller kan dra nytta av den fysiska kontrollringen.

• Kameror - poäng: 4,5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: prestanda

• Snapdragon 8 Elite Gen 5-chip
• LPDDR5X-RAM och UFS 4.1-lagring
• 3D Dual-Channel IceLoop-kylsystem

Xiaomi 17 Ultra är utrustad med Qualcomms för närvarande bästa mobilchip: Snapdragon 8 Elite Gen 5.

Det är samma systemchip som sitter i bland annat OnePlus 15, Honor Magic 8 Pro och helt nya Oppo Find X9 Ultra, och som väntat är det ett riktigt kraftpaket.

Syntetiska prestandatester placerar det i absoluta toppskiktet och just Xiaomi 17 Ultra lyckades faktiskt överträffa de andra telefonerna med Snapdragon 8 Elite Gen 5 som jag har testat i bland annat Geekbench, om än bara med knapp marginal.

En av de största förbättringarna mellan 15 Ultra och 17 Ultra handlar dock inte om chippet, utan om den nyare telefonens 3D Dual-Channel IceLoop-kylsystem. Trots att årets Ultra är tunnare ger den nya processorn, tillsammans med Xiaomis mer värmeledande ångkammare på 5 500 mm², 17 Ultra märkbart bättre energieffektivitet och värmeavledning.

I praktiken innebär det att du kan spela krävande spel längre utan att prestandan sjunker. I Call of Duty: Mobile sjönk telefonen i princip aldrig under maximala 120 fps med låga grafikinställningar eller 70 fps med maximala inställningar, inte ens under längre spelsessioner. Det innebär också att du kan spela in video längre med det imponerande kamerasystemet, även vid högre upplösningar och bildfrekvenser.

I jämförande tester med stresstestet Wild Life Extreme i 3DMark klarade Xiaomi 17 Ultra upprepade gånger hela den 20 minuter långa testomgången, trots att temperaturen steg med 36 °C under testets gång. Xiaomi 15 Ultra tvingades däremot avbryta varje försök på grund av återkommande överhettning, trots att telefonen vid vissa testomgångar hade kylts aktivt i förväg.

Kombinera den här imponerande prestandan med några av marknadens snabbaste och mest energieffektiva standarder för RAM och lagring, så finns det väldigt lite som Xiaomi 17 Ultra inte klarar av rent prestandamässigt.

• Prestanda - poäng: 5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: batteritid

• 6 800 mAh (Kina) | 6 000 mAh (övriga marknader) Xiaomi Si-C Surge-batteri
• Stöd för 90 W trådbunden, 50 W trådlös och 22,5 W omvänd trådbunden laddning

Precis som Honor brukar Xiaomi utrusta de globala versionerna av sina telefoner med mindre batterier än de kinesiska motsvarigheterna, och Xiaomi 17 Ultra är inget undantag.

Trots det har modellen jag testade ett rejält kisel-kolbatteri på 6 000 mAh. Det är samma kapacitet som batteriet i den kinesiska versionen av Xiaomi 15 Ultra och 11 procent större än batteriet på 5 410 mAh i den internationella version av 15 Ultra som jag testade förra året.

Med det större batteriet, den effektivare skärmen och processorn samt den förbättrade temperaturhanteringen är det knappast förvånande att Xiaomi 17 Ultra överträffar sin föregångare när det gäller batteritid i praktiken. I mina tester fick jag ut åtta timmars skärmtid, vilket är en timme mer än 15 Ultra klarade. Om du är försiktig med användningen går det att pressa ut upp till två dagar på en enda laddning.

Förbättringen är välkommen, men resultatet ligger fortfarande långt efter konkurrenter som OnePlus 15, vars batteri på 7 300 mAh bidrog till mer än dubbelt så lång skärmtid.

Precis som med de senaste Ultra-modellerna har Xiaomi inte sett någon anledning att höja laddningshastigheterna på 90 W med kabel och 50 W trådlöst, och jag håller faktiskt med. Även om den mindre Xiaomi 17 har ännu snabbare trådbunden laddning på 100 W kunde jag ändå ladda Xiaomi 17 Ultra fullt på bara 45 minuter, där telefonen passerade 80 procent efter 30 minuter.

Rent tekniskt behöver du aktivera laddningsläget Top Speed i telefonens inställningar för att få högsta möjliga hastighet, men även med standardinställningen laddas telefonen snabbt.

Xiaomis Surge-batterier omfattas också av företagets egna skydd och garantier, med löftet att batteriet ska behålla 80 procent av sin ursprungliga kapacitet efter 1 600 laddningscykler. Det bör innebära att batteriet håller sig i gott skick under flera års användning.

Beroende på vilken marknad du köper Xiaomi 17 Ultra på följer sannolikt ingen nätadapter med i förpackningen. Du behöver däremot inte längre använda Xiaomis egna laddare för att nå maximal laddningshastighet. Xiaomi har lagt till stöd för 90 W PPS-laddning, tillsammans med 22,5 W omvänd trådbunden laddning, vilket innebär att du kan använda kompatibla laddare och powerbanks från andra tillverkare utan att kompromissa med laddningshastigheten.

• Batteritid - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Xiaomi 17 Ultra?

Köp den om...

Köp den inte om...

Xiaomi 17 Ultra: andra alternativ

Så testade vi Xiaomi 17 Ultra

• Testperiod: Två månader
• Testet omfattade: Vardagsanvändning, webbsurfning, sociala medier, fotografering, videosamtal, gaming, videostreaming och musikuppspelning
• Verktyg som användes: Geekbench 6, Geekbench AI, PCMark, 3DMark och inbyggd Android-statistik

Mitt testexemplar av Xiaomi 17 Ultra anlände strax före den internationella lanseringen i februari 2026 och jag har använt det regelbundet sedan dess.

Telefonen har varit med mig i princip varje dag och jag har därför haft gott om tid att testa användarupplevelsen i HyperOS 3, vanlig vardagsanvändning och multitasking, gaming med titlar som Call of Duty: Mobile och The Division: Resurgence, streaming av HDR-innehåll samt omfattande användning av kamerorna.

Utöver att testa kamerorna i en mängd olika situationer skickade Xiaomi senare även det officiella Photography Kit till mig, så att jag kunde testa hur användbart tillbehöret faktiskt är vid fotografering ute i fält.

Jag hade redan en officiell Xiaomi-laddare på 120 W, som jag använde för att testa telefonens snabbladdning efter att ha aktiverat läget Top Speed i batteriinställningarna. Mina siffror för skärmtid baseras däremot framför allt på verklig vardagsanvändning.

Jag har testat smartphones i 15 år och har erfarenhet av merparten av de senaste flaggskeppstelefonerna, vilket ger mig en bra grund för jämförelser.

• Först testad i april 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Den kinesiska mobiltillverkaren Honor har haft ett riktigt starkt 2026 hittills. Företaget har redan lanserat den utmärkta Honor MagicPad 4, det övertygande flaggskeppet Honor Magic 8 Pro och den imponerande (om än något dyra) Honor 600 Pro. Den senaste vikbara mobilen, Honor Magic V6, fortsätter den trenden och förtjänar utan tvekan en plats bland de bästa vikbara mobilerna just nu.

Den stora höjdpunkten är Magic V6:s marknadsledande hållbarhet. Jag har testat många vikbara mobiler genom åren – från den snäckformade Motorola Razr Plus till bokliknande Oppo Find N5 – men jag har alltid sagt att jag själv aldrig skulle köpa en. Anledningen är enkel: de har ofta känts alldeles för ömtåliga. Jag är ganska klumpig med mina telefoner och använder dem regelbundet (och måste erkänna att jag ibland tappar dem) i duschen eller badkaret. Att lägga stora pengar på en vikbar mobil i premiumklass bara för att riskera att den förvandlas till dyrt elektronikskrot efter lite vatten känns inte särskilt lockande.

Honor Magic V6 är den första vikbara mobilen jag testat som verkligen bryter den trenden.

I dokumentationen som följde med recensionsenheten uppmanade Honor mig faktiskt att inte behandla telefonen med silkesvantar. Tvärtom rekommenderade företaget att jag skulle använda den utan skal, ta med den ut i regnet och använda den precis som en vanlig mobil. Det är exakt vad jag har gjort, och efter flera månaders användning ser den fortfarande ut som ny. Tack vare IP68- och IP69-klassning erbjuder den den högsta nivån av vattenskydd jag kunnat hitta bland vikbara mobiler i dag, fullt jämförbar med vanliga premiumflaggskepp.

Själva gångjärnet känns mjukt och tyst, och efter att ha vikt upp telefonen otaliga gånger varje dag under flera veckor fungerar det fortfarande lika bra som när jag packade upp den. Honor uppger att den vikbara skärmen skyddas av ett lager av slitstarkt UTG-flexibelt glas och har en SGS Imperceptible Crease Certification, och det märks verkligen. Vikvecket är i princip osynligt när man tittar rakt på skärmen och syns egentligen bara om man håller telefonen i väldigt specifika vinklar. Det här är den första vikbara mobilen jag använt där jag faktiskt kan glömma bort att vecket ens finns.

Allt detta kompletteras av en premiumdesign som är imponerande tunn. Ihopfälld är telefonen ungefär lika tjock som en iPhone 17 Pro Max, vilket gör att den känns mycket bekväm i handen. Uppfälld mäter den bara 4,0 mm, samma imponerande tunnhet som vi uppskattade hos föregångaren Honor Magic V5. Just därför är det också lite synd att Honor inte gjort några större designförändringar den här gången.

Designen är i princip identisk och på ett mer praktiskt plan kvarstår ett av de största problemen från V5-modellen. Den blev ofta varm under belastning och det blir även Magic V6. Det märks särskilt när den kraftfulla Qualcomm Snapdragon 8 Elite Gen 5 får arbeta för fullt. Spelar du krävande spel under längre perioder får du därför räkna med viss thermal throttling, där prestandan sänks för att hålla temperaturen under kontroll.

Trots dessa mindre brister är Honor Magic V6 en mycket lyckad vikbar mobil och ännu ett imponerande tillskott till Honors växande produktportfölj. Jag ser verkligen fram emot att se vad företaget hittar på härnäst.

Honor Magic V6: pris & tillgänglighet

• Pris från 24 989 kronor
• Säljs med lanseringserbjudande värt 5 000 kronor

Honor Magic V6 har ett svenskt riktpris på 24 989 kronor, vilket är en rejäl investering, men samtidigt ligger i nivå med konkurrerande modeller som Samsung Galaxy Z Fold 8 Ultra.

Honor får dock ett tydligt övertag när man tar hänsyn till att Magic V6 levereras med 512 GB lagringsutrymme som standard, medan Galaxy Z Fold 8 Ultra börjar på 256 GB. Lägg därtill Honors återkommande kampanjer och generösa köperbjudanden.

Återförsäljare erbjuder i skrivande stund ett lanseringserbjudande värt 5 000 kronor, vilket sänker priset till 19 990 kronor. Det är ett riktigt trevligt erbjudande som gör det svårt att klaga på priset.

• Värde - poäng: 4 / 5

Honor Magic V6: specifikationer

Honor Magic V6: design

• Mycket lik Honor Magic V5
• Mjukare och mer premiumkänsla i gångjärnet
• Den stora kameramodulen finns kvar

Designen på Honor Magic V6 är i princip identisk med föregångaren Magic V5. Uppfälld är den otroligt tunn, endast 4,1 mm, och den robusta aluminiumramen bidrar till en mycket premiumkänsla. Materialet på baksidan varierar beroende på färgval: den röda modellen har veganskt läder, medan den guld-, svarta- och vita versionen använder en slät fiberkomposit.

Oavsett om telefonen är hopfälld eller uppfälld är det här en riktigt snygg mobil som ligger mycket bra i handen. Jag hade med mig den till Los Angeles under två jobbresor medan jag testade den, och flera personer berömde telefonen helt spontant och ville veta mer om den. Det är faktiskt inget jag kan säga har hänt med någon annan mobil jag använt.

Precis som många andra kinesiska flaggskepp har telefonen en stor, åttakantig kameramodul på baksidan. Den lär inte falla alla i smaken, men jag gillar faktiskt utseendet och uppskattar den diskreta strukturen runt kameraringen. Kameramodulen är dessutom något mindre än på Honor Magic 8 Pro, vilket gör att fingrarna mer sällan hamnar mot den och den samlar därför inte heller lika lätt på sig fingeravtryck.

Även om designen i stort sett är oförändrad har Honor gjort tydliga förbättringar av gångjärnet jämfört med Honor Magic V5. Det är både tystare och mjukare att använda, vilket ger telefonen en ännu mer gedigen premiumkänsla. När mobilen är uppfälld känns den inre skärmen helt plan, och vikvecket är i de flesta situationer i princip osynligt. Det blir egentligen bara synligt om man håller telefonen i vissa vinklar eller när skärmen visar ljusa färger som grått eller vitt.

Honor håller det uppfriskande enkelt när det gäller knapparna på Magic V6. På höger sida sitter en volymknapp och en strömknapp, och det är allt. De är väl placerade för användning med en hand och ger ett tydligt, klickigt motstånd. Min enda egentliga invändning gäller fingeravtrycksläsaren som är inbyggd i strömknappen. Den känns ibland lite opålitlig och kräver emellanåt ett par försök innan telefonen låses upp.

• Design - poäng: 4,5 / 5

Honor Magic V6: skärm

• Båda skärmarna är ljusstarka och riktigt imponerande
• Vikvecket är i princip osynligt
• Levereras med förinstallerade skärmskydd

Båda skärmarna i Honor Magic V6 håller en mycket hög nivå. Den yttre 6,52-tums OLED-skärmen har en upplösning på 2 420 x 1 080 pixlar och en toppljusstyrka på 2 000 nits – eller upp till hela 6 000 nits vid HDR-innehåll. Det gör att skärmen förblir lättläst även i mycket starkt solljus. Den är dessutom skyddad av Honors Anti-scratch NanoCrystal Shield, som visade sig stå emot repor riktigt bra och höll skärmen i nyskick under hela testperioden.

Det hjälper förstås också att den yttre skärmen levereras med ett förinstallerat skärmskydd. Jag valde dock att ta bort det ganska tidigt eftersom det snabbt drog åt sig fingeravtryck och märken. (Den inre skärmen levereras också med ett skärmskydd, men det är en integrerad del av skärmen och ska inte tas bort av användaren. Lyckligtvis verkar det också vara betydligt mer slitstarkt än skyddet på utsidan.) Trots att telefonen har ett klassiskt rektangulärt format när den är hopfälld har den yttre skärmen rundade hörn, sannolikt för att ge ett mer enhetligt intryck tillsammans med den inre skärmen.

Den inre skärmen består av en 7,95-tums vikbar OLED-panel med imponerande tunna plastkanter runt om. Den är nästan lika ljusstark som den yttre skärmen, med en toppljusstyrka på 1 300 nits eller upp till 5 000 nits vid HDR. Upplösningen på 2 352 x 2 172 pixlar är hög nog för att skärmen ska upplevas som lika skarp som den yttre i praktiken, vilket gör att det känns helt naturligt att växla mellan dem.

Honor förtjänar också beröm för hur väl de båda skärmarna är kalibrerade. Färgåtergivningen är i princip identisk, vilket gör att de känns som två delar av samma skärm snarare än två separata paneler.

Både den inre och yttre skärmen har dessutom en adaptiv uppdateringsfrekvens på upp till 120 Hz, vilket gör att övergången mellan dem sker utan störande skillnader i bildflyt. Resultatet är en mycket följsam upplevelse när man scrollar i appar och sociala medier.

Och kanske viktigast av allt: du behöver inte oroa dig för att ett fult vikveck ska förstöra upplevelsen. Vecket finns fortfarande där och går att känna om du verkligen letar efter det med fingret, men vid normal användning är det i princip osynligt. Det syns egentligen bara om du håller telefonen i vissa vinklar från sidan eller tittar mycket noggrant på en helt enfärgad skärm.

Jag har vikt upp och ihop telefonen otaliga gånger under testperioden, och vikvecket har inte blivit mer framträdande med tiden. Det är ett mycket gott tecken för telefonens långsiktiga hållbarhet.

• Skärm - poäng: 4 / 5

Honor Magic V6: kameror

• Bra kamerauppsättning
• Når inte riktigt upp till Honor Magic 8 Pro
• Gott om smarta mjukvarufunktioner

Kamerorna i Honor Magic V6 når inte riktigt samma nivå som de i Honor Magic 8 Pro, men jämfört med övriga vikbara mobiler på marknaden är de fortfarande mycket kompetenta. På baksidan sitter en trippelkamera bestående av en 50 MP ultravidvinkelkamera, en 50 MP huvudkamera och en 64 MP telefotokamera.

Bilderna är ljusa och färgstarka direkt ur kameran, vilket passar utmärkt för att fånga känslan under soliga sommardagar. Detaljåtergivningen är också imponerande, även i motiv med mycket lövverk eller andra komplexa detaljer. Telefotokameran erbjuder 3x optisk zoom, som levererar riktigt bra resultat, tillsammans med en betydligt mer ojämn 100x digital zoom. Kamerasystemet presterar dessutom bra i svagt ljus och i mer utmanande ljusförhållanden, exempelvis på konserter med kraftiga stroboskopeffekter.

Honor har dessutom packat Magic V6 med en rad mjukvarufunktioner. Här finns bland annat AI-drivna färgfilter och olika vattenstämplar för bilder. En särskilt användbar funktion är möjligheten att visa förhandsvisningen av bilden på den yttre skärmen medan du fotograferar, vilket är perfekt när flera personer ska vara med på samma bild.

Både den yttre och den inre skärmen har en 20 MP selfiekamera, och eftersom båda använder samma sensor levererar de likvärdiga resultat. Selfies blir överlag bra, även om bilderna ibland känns något överprocessade. Honor Magic V6 erbjuder även starka videofunktioner och kan spela in video i 4K-upplösning med upp till 60 bilder per sekund.

Hur bra kamerorna än är tycker jag ändå att de inte riktigt når upp till bildkvaliteten från Honor Magic 8 Pro och dess 200 MP huvudkamera.

• Kameror - poäng: 4 / 5

Honor Magic V6: fotoexempel

Honor Magic V6: prestanda

• Flaggskeppschip
• Kan bli varm
• Bra RAM och lagring

Honor Magic V6 drivs av flaggskeppsprocessorn Snapdragon 8 Elite Gen 5, samma krets som sitter i Honor Magic 8 Pro, Samsung Galaxy S26 Ultra, Xiaomi 17 Ultra och flera andra premiumtelefoner. Med ett sådant systemchip är det knappast någon överraskning att Honor Magic V6 levererar mycket hög prestanda i princip oavsett vad du använder den till.

Vid vardaglig användning märker du inga fördröjningar när du navigerar i gränssnittet, surfar i webbläsare som Google Chrome eller Firefox eller använder sociala medier. Telefonen kompletteras dessutom av 16 GB RAM, vilket räcker gott och väl för seriös multitasking. Jag använder ofta mobilen för produktivitetsuppgifter som anteckningar, transkribering och dokumentredigering när jag är ute på jobbresor, och mitt arbetsflöde avbröts aldrig av att appar laddades om när jag växlade mellan dem – inte ens sådana jag inte öppnat på ett bra tag.

Även spelprestandan är utmärkt. Det säger nästan sig självt att enklare spel som Plants vs. Zombies 3 och Warhammer Combat Cards – 40K (två spel som jag måste erkänna att jag lagt pinsamt många timmar på den senaste tiden) flyter på helt utan problem. Även betydligt mer krävande titlar, som mitt förstahandsval Zenless Zone Zero, körs utan problem med de högsta grafikinställningarna.

Honor Magic V6 har däremot ett problem med värmeutvecklingen. Längre spelsessioner får telefonen att bli ganska varm, vilket så småningom leder till att prestandan stryps. Jag märkte också att den hade det riktigt kämpigt under den senaste brittiska värmeböljan. Telefonen blev glödhet i fickan och hade svårt att ens köra Google Maps helt flytande när den användes i direkt solljus. Med tanke på hur tunn telefonen är tycker jag att det är ett ganska rimligt kompromiss, men om du främst är ute efter en mobil för spel finns det bättre alternativ utanför kategorin vikbara telefoner.

Honor Magic V6 säljs bara i en konfiguration med 512 GB lagringsutrymme. Det är lite synd att det inte finns någon version med 1 TB för de mest krävande användarna, men för de allra flesta lär 512 GB räcka mer än väl. Själv hade jag fortfarande nästan 300 GB ledigt efter flera månaders användning.

Telefonens stereohögtalare är helt okej, men de lär knappast imponera på några ljudfantaster. De levererar mer bas än man kanske förväntar sig med tanke på telefonens tunna format och kan dessutom spela ganska högt. Mitt råd är dock att direkt gå in under "Ljudkvalitet och effekter" i inställningarna och stänga av de olika ljudeffekterna som av någon märklig anledning är aktiverade som standard. De får nämligen bara ljudet att låta platt och urvattnat.

• Prestanda - poäng: 4 / 5

Honor Magic V6: mjukvara

• Sömlösa övergångar mellan de två skärmarna
• MagicOS 10 fortsätter att imponera
• Elegant designspråk med tydliga influenser från iOS

Jag är ett stort fan av MagicOS 10, Honors operativsystem som bygger på Android 16. Designen hämtar utan tvekan mycket inspiration från Apple, men som tidigare iPhone-användare tycker jag att gränssnittet både är snyggt och lätt att använda. Det har ett utseende som påminner om Apples "Liquid Glass", med eleganta halvtransparenta menyer och mjukt rundade knappar.

Du får i princip all den visuella elegansen från en iPhone, men kombinerat med de omfattande anpassningsmöjligheter som Android är känt för. Via den inbyggda temaappen kan du välja mellan nya ikonpaket, teman och olika förinställda utseenden. Om du föredrar ett mer traditionellt Android-gränssnitt går det dessutom att stänga av transparenseffekterna i hela systemet.

Det finns också flera smarta AI-funktioner som gör den dagliga användningen smidigare. AI kan exempelvis rekommendera bilder som passar bra som låsskärmsbakgrund och erbjuder intelligenta widgetar som, utifrån sammanhanget, föreslår den app du sannolikt vill öppna härnäst.

Bland övriga AI-funktioner finns möjligheten att generera eller skriva om text samt en förvånansvärt bra översättningsfunktion. Alla AI-inslag är dock inte lika lyckade. AI Settings Agent, som låter dig skriva eller säga kommandon som "Stäng av Bluetooth" för att ändra inställningar, är i praktiken ganska värdelös. Den så kallade AI Memories App är inte mycket mer än ett vanligt skärmdumpsverktyg med etiketten "AI" påklistrad.

Jämfört med andra vikbara mobiler jag har testat är Honor Magic V6 däremot överlägset bäst när det gäller hur mjukvaran hanterar övergången mellan de två skärmarna. Visst händer det någon enstaka gång att en app fryser eller inte anpassar storleken korrekt, men för det allra mesta fungerar allt precis som man hoppas. Jag märkte snabbt hur den större innerskärmen gjorde det betydligt smidigare att skriva mejl i Gmail eller redigera dokument i Google Drive.

• Mjukvara - poäng: 4 / 5

Honor Magic V6: batteri

• 6 660 mAh litium-polymerbatteri
• Bäst batteritid i klassen
• Räcker utan problem mer än en hel dag

Batteritiden hos Honor Magic V6 är helt fantastisk. Det stora litium-polymerbatteriet på 6 660 mAh ger mer än tillräckligt med kraft för en hel dags användning, även om du spelar grafikintensiva spel eller streamar mycket video. Jag använder min mobil konstant under dagen och går regelbundet och lägger mig med omkring 25 procent batteri kvar. Vid lättare användning kan du utan problem få ut flera dagars användning på en enda laddning, särskilt om du aktiverar något av telefonens energisparlägen.

6 660 mAh är den största batterikapaciteten du hittar bland dagens vikbara mobiler, och det märks tydligt i praktiken. Honor Magic V6 håller utan problem längre än både Google Pixel 10 Pro Fold och Samsung Galaxy Z Fold 7 (vi har ännu inte hunnit testa den mot den nya Galaxy Z Fold 8 Ultra), och den överträffar även traditionella flaggskepp som Samsung Galaxy S26 Ultra.

Honor har redan gjort sig känt för telefoner med imponerande batteritid, men att lyckas pressa in ett så stort batteri i en enhet som samtidigt är så tunn och lätt är minst sagt imponerande.

• Batteri - poäng: 5 / 5

Bör du köpa Honor Magic V6?

Köp den om...

Köp den inte om...

Honor Magic V6: andra alternativ

Inte övertygad av Honor Magic V6? Här är två alternativ att överväga – ett vikbart och ett traditionellt flaggskepp.

Så testade vi Honor Magic V6

• Testad under flera månader
• Använd som min primära mobil
• Jämförd med andra flaggskeppstelefoner

Jag testade Honor Magic V6 under flera månaders tid och använde den som min primära mobil i vardagen. Under testperioden använde jag den till allt från att lyssna på musik och scrolla sociala medier under pendlingen till att titta på mina favoritserier på flyget och spela de senaste mobilspelen.

Under hela testperioden jämförde jag dessutom regelbundet dess prestanda med andra flaggskeppstelefoner, både från Honor och från företagets främsta konkurrenter.

Först testad i juli 2026.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Som någon som bytte från Android till iPhone för bara ett år sedan trodde jag faktiskt att Galaxy S26 Ultra skulle locka tillbaka mig, särskilt eftersom min iPhone 16 Pro Max nu är en generation äldre.

Mitt första intryck av Galaxy S26 Ultra var mycket positivt och de tidigare nämnda funktionerna levde upp till hypen enligt mig. Telefonen har dessutom imponerande specifikationer. Men i slutändan lyckades den ändå inte övertyga mig om att byta tillbaka till Android, eftersom några besvikelser gjorde att jag tappade intresset för Galaxy S26 Ultra.

En AI-telefon? Nej tack

Samsung satsade hårt på att marknadsföra Galaxy S26 Ultra som en "AI-telefon" och det finns goda skäl till det. Super Steady-funktionen och den AI-drivna samtalsscreeningen var höjdpunkter för mig, men de flesta av AI-funktionerna kändes mest som nyheter för sakens skull och inte särskilt användbara.

"Now"-funktionerna fick stort utrymme under lanseringen, men ingen av dem visade sig vara särskilt användbar för mig. Widgeten Now Brief skulle sammanfatta hur min dag hade varit, men innehöll egentligen bara vädret, min kalender och rekommenderade YouTube-videor som redan låg i min "Titta senare"-lista.

Now Bar fungerar på ett liknande sätt som Dynamic Island på iPhone, men jag tyckte att den var mindre användbar. Dessutom visas den bara på hemskärmen, medan Dynamic Island alltid finns tillgänglig. Now Nudge kändes samtidigt mest som en glorifierad version av prediktiv text och det hjälper inte heller att funktionen bara fungerar med Samsung Keyboard – jag föredrar Gboard på Android-telefoner.

Galaxy S26 Ultra introducerade också ett AI-baserat bildredigeringsverktyg som heter Photo Assist, där du redigerar bilder med hjälp av textkommandon. Funktionen är användbar i teorin, men slutresultatet avslöjar ganska tydligt att AI:n har gjort det mesta av jobbet. Bildgeneratorn Creative Studio känns också mest som ännu en nyhetsfunktion och den producerar dessutom bilder med lägre kvalitet.

Samsung har även integrerat Perplexity i röstassistenten Bixby, men för mig känns det mest som en kopia av den befintliga integrationen med Google Gemini, som jag redan använder och tycker räcker mer än väl för mina behov.

Den där kameramodulen – och det som saknas

Samsung lyfte också fram hur mycket tunnare och lättare Galaxy S26 Ultra är jämfört med föregångaren, men det har tyvärr resulterat i en betydligt större kameramodul.

Kameramodulen sticker ut så pass mycket att telefonen gungar ordentligt när den ligger på ett plant underlag – knappast den typ av rörelse jag vill se från en telefon i den här prisklassen. Så fort jag såg kameramodulen började jag leta efter ett mobilskal som var tillräckligt tjockt för att få telefonen att ligga lite stadigare. Det innebär samtidigt att jag skulle gömma det tunna chassit som Samsung är så stolt över i ett tjockt skal, vilket känns lite motsägelsefullt.

På tal om mobilskal känns det inte heller riktigt lika bra att behöva använda ett skal med magneter för trådlös laddning jämfört med de inbyggda magneterna i iPhone och Googles Pixel-telefoner. Det hjälper inte heller att Galaxy S26 Ultras stora kameramodul gör att vissa tillbehör inte fäster ordentligt mot skalens magneter.

Galaxy S26 Ultra har dessutom gått tillbaka till aluminium efter att tidigare ha använt titan, där Samsung hänvisar till bättre värmehantering, ergonomi och lägre kostnader. Det är förståeligt, men jag har vant mig så mycket vid titanchassit i min iPhone att Galaxy S26 Ultra nu känns jämförelsevis billigare.

För mig är det fortfarande iOS… åtminstone än så länge

MagSafe är, enligt mig, en riktig game changer – och det handlar inte om snabbare trådlös laddning. Jag älskar hur det har förändrat sättet tillbehör fungerar tillsammans med iPhone. Jag slipper oroa mig för billiga plastfästen och stativ som skaver mot telefonen.

Min sista invändning är visserligen lite orättvis mot Galaxy S26 Ultra, men jag har investerat i andra Apple-produkter som en iPad, en Apple TV 4K och en Mac mini. Deras sömlösa integration med min iPhone var något jag verkligen saknade när jag tillfälligt bytte till Galaxy S26 Ultra. Jag äger dessutom ett par AirPods, några AirTags och till och med en MagSafe-plånbok med stöd för Hitta-nätverket, vilket gör att jag är ännu mer investerad i Apples ekosystem.

Med allt detta sagt kan mina åsikter om Galaxy S26 Ultra fortfarande förändras framöver – kanske levererar Samsung något riktigt banbrytande genom kommande mjukvaruuppdateringar? Samtidigt är iPhone 16 Pro Max också en äldre telefon vid det här laget.

Efter AI-överflödet i Galaxy S26 Ultra är jag faktiskt ganska glad över att Apple Intelligence dröjde så länge, eftersom min iPhone i princip är fri från generativ AI. Jag har inte ens Siri aktiverat och möjligheten att själv välja bort den är ett stort plus för mig. För alla mina AI-behov använder jag istället Gemini, vilket inte blir särskilt ofta – främst när jag gör research inför köp eller letar efter recept.

Även iPhone 16 Pro Max har en tydligt utstickande kameramodul, men dess design gör att telefonen inte gungar lika mycket när den ligger på ett bord. Mobilskalet jag använder bygger dessutom inte särskilt mycket på tjockleken samtidigt som det gör att telefonen ligger betydligt stadigare mot underlaget.

Om du behöver en riktigt stor surfplatta är det svårt att gå fel med Samsung Galaxy Tab S11 Ultra. Den enorma skärmen på 14,6 tum använder ett bildförhållande på 16:10, vilket inte bara ger betydligt mer skärmyta än alternativ som iPads, utan också gör S11 Ultra perfekt för film och serier i bredbildsformat. Den stora skärmen fungerar dessutom väldigt bra för både produktivitet och gaming.

Precis som Samsungs andra Ultra-enheter försöker Tab S11 Ultra erbjuda allt för att rättfärdiga sitt höga pris. Precis som med Galaxy S26 Ultra följer en S Pen med i förpackningen och hela Galaxy AI-paketet drar nytta av den stora skärmen med funktioner som skärmdelning i Gemini Live och ritverktyg som Creative Studio och Sketch to Image. Surfplattan behåller dessutom IP68-klassningen för vatten- och dammtålighet från föregångaren, något som fortfarande är ovanligt bland moderna surfplattor. Samtidigt finns de här funktionerna även i den mindre och billigare 11-tumsmodellen Galaxy Tab S11, så det är knappast huvudskälet till att välja Ultra-modellen.

I övrigt känns det här som ännu en ganska försiktig uppdatering av Tab S10 Ultra, som i sig var lite av en besvikelse. I vår recension av Samsung Galaxy Tab S10 Ultra kritiserades den äldre modellen bland annat för svag batteritid och ett ganska mediokert MediaTek-chip.

Den goda nyheten är att Tab S11 Ultra erbjuder bättre processorprestanda och ungefär 1,5–2 timmar längre batteritid. Den dåliga nyheten är att MediaTek Dimensity 9400+ fortfarande inte kan mäta sig med Snapdragon 8 Elite-chippet i Galaxy S26 Ultra, som är betydligt snabbare. Och det får mig verkligen att ifrågasätta Samsungs beslut att gå från Snapdragon-processorer i Tab S9-serien till MediaTek i både tionde och elfte generationens surfplattor.

Visst erbjuder MediaTek-chippet bättre grafikprestanda och hanterar ray tracing bättre än Snapdragon, vilket stärker surfplattans fokus på gaming. Men jämfört med en ungefär lika dyr iPad Pro med Apple M5-chip – en processor i desktopklass som är kraftfullare än många Windows-laptops – känns Tab S11 Ultra helt enkelt för dyr även för att vara en premiumsurfplatta.

De ganska små uppgraderingarna kommer dessutom tillsammans med ett högre pris jämfört med S10 Ultra och äldre skal och tangentbord från både Tab S10 Ultra och Samsung Galaxy Tab S9 Ultra fungerar inte längre på grund av det tunnare chassit. Det innebär att du även behöver lägga extra pengar på nya tillbehör.

Om du vill ha den största och bästa skärmen för Android-appar, spel och film i bredbild är Galaxy Tab S11 Ultra fortfarande ett riktigt bra val. Men om du vill köra mer professionell mjukvara är en lika dyr iPad Pro fortfarande det bättre köpet.

Galaxy Tab S11 Ultra: pris & tillgänglighet

• Finns tillgänglig sedan september 2025
• Pris från 16 990 kronor för 256 GB lagring
• Finns även med 512 GB och 1 TB lagring
• 5G-modell finns också från 18 990 kronor

• Värde - poäng: 3/5

Galaxy Tab S11 Ultra: specifikationer

Galaxy Tab S11 Ultra: skärm

• Enorm 14,6-tumsskärm gör surfplattan stor och tung
• Samsung fortsätter använda Wacom-teknik för S Pen

Precis som sin föregångare är det svårt att hitta en större och bättre Android-skärm än den enorma OLED-panelen på 14,6 tum i Samsung Galaxy Tab S11 Ultra. Den är dessutom betydligt ljusstarkare än skärmen i föregångaren – från 930 nits upp till 1 600 nits – vilket placerar den på samma nivå som iPad Pro med M5-chip.

Ljusstyrkan är förstås utmärkt inomhus, vilket numera är standard för premiumsurfplattor, men skärmen fungerade också riktigt bra utomhus. Jag tittade på en hel film under en 3,5 timmar lång bussresa vid fönsterplats utan att ens behöva dra för gardinen.

Om du funderar på att använda en surfplatta som ersättare för en laptop erbjuder Tab S11 Ultra faktiskt mer skärmyta än en 14-tums MacBook Pro och den slår dessutom den ungefär lika dyra iPad Pro när det gäller storlek. Däremot har iPad Pro fortfarande en skarpare OLED-panel med en pixeltäthet på 264 ppi jämfört med Samsungs 239 ppi.

Eftersom det här är en Samsung-enhet finns stöd för HDR10+, medan iPad Pro istället satsar på Dolby Vision.

Samsung fortsätter dessutom använda Wacoms elektromagnetiska resonansteknik (EMR) för S Pen, vilket innebär att pennan är passiv och inte behöver något batteri för att skriva eller rita. Nackdelen är däremot att S Pen inte längre har Bluetooth-stöd – precis som pennan som följer med Samsung Galaxy S26 Ultra.

• Skärm - poäng: 5/5

Galaxy Tab S11 Ultra: design

• Vattentålig design
• Tunnare och lättare än Galaxy Tab S10 Ultra

En surfplatta i den här storleken prioriterar främst skärmupplevelsen framför själva designen och därför känns Samsung Galaxy Tab S11 Ultra kanske inte särskilt unik rent visuellt. Jag gillar den rena och stilrena designen, men i grunden är det fortfarande mest en väldigt stor platta – ungefär som de flesta andra Android-surfplattor jag testat.

Precis som Samsung Galaxy Tab S10 Ultra har S11 Ultra fyra högtalare placerade runt kanterna som levererar fullt stereoljud när surfplattan används i liggande läge för film och serier. Under mina tester lät ljudet klart och fylligt och volymen var tillräckligt hög för att fylla ett medelstort rum. Jag kände sällan något behov av att plocka fram hörlurar eller koppla surfplattan till externa högtalare.

Surfplattan har nu bara en frontkamera istället för två som på Tab S10 Ultra, vilket också gjort att skärmflärpen blivit mindre. Kameran sitter fortfarande centrerad längs den långa sidan för att passa videosamtal i liggande läge och ge en naturlig ögonkontakt. Apples iPads har däremot sina kameror längs den korta sidan, vilket är bättre anpassat för stående läge.

Tab S11 Ultra behåller dessutom samma knappplacering som föregångaren, med ström- och volymknappar längs ovansidan i liggande läge – eller höger sida om surfplattan används vertikalt.

S Pen fästs nu magnetiskt längs kanterna istället för på en dedikerad remsa på baksidan som på S10 Ultra, ungefär på samma sätt som Apple Pencil fästs på iPads. Jag skulle dock rekommendera att köpa Samsungs bakstycke eller fodral om du vill förvara pennan säkrare, eftersom det har en nedsänkt skåra för S Pen. Jag upplevde nämligen att magnetfästet inte var tillräckligt starkt och pennan lossnade flera gånger när surfplattan låg i väskan under resor.

Som tidigare nämnt går Galaxy Tab S11 Ultra absolut att använda som ersättare för en laptop tack vare den stora skärmen och Samsung säljer dessutom tangentbordsfodral separat för den som vill gå hela vägen. Under mina tester använde jag dock istället ett trådlöst tangentbord – Logitech MX Keys Mini – tillsammans med ett laptopställ och det fungerade faktiskt bra. Samtidigt blev det knappast en tillräckligt portabel lösning för att enkelt ta med till ett café eller liknande.

• Design -skärm: 4/5

Galaxy Tab S11 Ultra: mjukvara

• Marknadens bästa surfplatteprogramvara för multitasking
• Har nu fler gamingfokuserade funktioner

Samsungs One UI-mjukvara ovanpå Android 16 är fullpackad med funktioner som verkligen kommer till sin rätt på en stor surfplatta jämfört med en mindre telefonskärm. Jag upplevde multitasking som otroligt smidigt, med stöd för upp till tre appar i delad skärm samtidigt – en stor och två mindre – medan ytterligare fem flytande fönster kan läggas ovanpå dessa. Det innebär totalt åtta aktiva appar samtidigt. Att organisera och placera fönster är dessutom så enkelt som att dra dem dit man vill ha dem.

Precis som på andra Galaxy Tab-modeller går det att öppna appar och konversationer via flytande popup-bubblor och med S Pen går det snabbt att öppna anteckningar direkt på skärmen när man bara behöver skriva något snabbt. Jag använde surfplattan för research och anteckningar i Samsung Notes och hela arbetsflödet kändes väldigt enkelt och bekvämt.

För att testa multitasking ordentligt deltog jag i ett videosamtal på ena halvan av skärmen samtidigt som jag spelade ett spel på den andra och dessutom hade ett YouTube-klipp flytande ovanpå allt. Tab S11 Ultra hanterade allt utan problem, utan krascher eller märkbara tapp i bildfrekvens.

Även om Samsungs mjukvara är riktigt bra hade jag samtidigt svårt att komma på särskilt många Android-appar som faktiskt utnyttjar den enorma skärmen fullt ut. Jag laddade ner rit- och målarappen Krita och där fungerade den stora skärmen väldigt bra, med gott om plats för menyer och arbetsyta – nästan som desktopversionen av programmet. Jag testade även videoredigeringsappen LumaFusion och den längre tidslinjen såg riktigt bra ut på den stora skärmen. Samtidigt känns det kanske inte som det starkaste argumentet för att köpa en så dyr surfplatta, eftersom många nog hade klarat sig fint med en mindre modell även för sådana appar.

Det märks också tydligt att Samsung byggt surfplattan med DeX i åtanke. DeX kan användas direkt på surfplattan för att efterlikna en laptopmiljö eller tillsammans med en extern skärm. Gränssnittet känns som en blandning av Windows och macOS, med både en permanent aktivitetsfält och en flytande docka för appar. Min favoritfunktion var möjligheten att snäppa fönster till halva skärmen eller till hörn för att automatiskt skapa kvadranter.

DeX kör surfplattans appar i egna fönster, vilket ibland leder till konstiga proportioner och utdragna gränssnitt i appar som inte är fullt optimerade. Ett sätt jag kom runt detta var att hoppa över apparna helt och istället öppna deras webbversioner via Samsung Internet istället för Chrome, vilket ofta laddade desktopversionerna av sidorna. Det extra steget gör dock att Tab S11 Ultra tappar lite poäng som riktig laptopersättare och i vissa fall är det helt enkelt bättre att köpa en faktisk laptop istället.

One UI 8.5 introducerar dessutom ett riktigt dubbelskärmsläge i DeX när en extern skärm kopplas in, där muspekaren kan röra sig mellan båda skärmarna och fönster enkelt dras mellan dem. Vissa appar anpassar sig också automatiskt beroende på vilken skärm de visas på – desktopläge på den externa skärmen och touchoptimerat läge på surfplattan.

Som någon som inte längre klarar sig med bara en skärm för produktivitet gjorde det här läget faktiskt Tab S11 Ultra till en riktigt användbar arbetsmaskin under testperioden.

När Samsung säger att surfplattan riktar sig till gamingentusiaster menar företaget verkligen allvar. One UI 8.5 introducerar flera nya gamingfunktioner i Tab S11 Ultra, inklusive individuella CPU- och GPU-inställningar per spel, inbyggd kontrollmappning och ett särskilt högprestandaläge. Det finns också stöd för MediaTek HyperEngine, där ray tracing och variable rate shading kan justeras, samt AI-funktioner som kan hoppa över spelintros och automatiskt stänga av reklam i free-to-play-spel.

Galaxy AI-funktionerna drar också nytta av den stora skärmen, exempelvis Sketch to Image som omvandlar skisser till AI-genererade bilder, Note Assist som renskriver handstil och Math Solver som ger mer utrymme för avancerade ekvationer och grafer.

Precis som de flesta av Samsungs telefoner och surfplattor får Galaxy Tab S11 Ultra dessutom sju års support, inklusive sju generationer Android- och One UI-uppdateringar, säkerhetsuppdateringar, hårdvarusupport och stöd för självreparation. Eftersom surfplattor ofta används betydligt längre än telefoner känns den långsiktiga supporten extra välkommen här.

Galaxy Tab S11 Ultra: prestanda

• Helt okej för Android, men inte i närheten av iPad Pro
• Jag önskar verkligen att den hade haft Snapdragon 8 Elite istället

Det största problemet med Samsung Galaxy Tab S11 Ultra är att den hamnar i ett väldigt svårt läge jämfört med iPad Pro och dess Apple M5-chip i desktopklass – en processor som faktiskt är kraftfullare än många Windows-laptops. Visst är MediaTek Dimensity 9400+ ett kompetent mobilchip och en tydlig uppgradering jämfört med Dimensity 9300+ i Tab S10 Ultra – Samsung själva pratar om en CPU-förbättring på 15–20 % – men Tab S11 Ultra kommer fortfarande inte ens nära M5-prestandan.

MediaTek Dimensity 9400+ är tydligt byggt med gaming i fokus och marknadsförs mot spelare. Även om det vinner vissa grafiktester halkar det efter ordentligt när det gäller ren processorprestanda jämfört med Qualcomms senaste Snapdragon-chip som används i Samsungs egna telefoner. Och med tanke på surfplattans höga pris har jag svårt att motivera den som en ren gamingprodukt. Jag förstår faktiskt inte varför Samsung inte bara använde Snapdragon 8 Elite från Samsung Galaxy S25 Ultra istället.

I Geekbench presterar fjolårets S25 Ultra faktiskt bättre än Tab S11 Ultra i tre av fyra tester. Telefonen vinner i single-core (2 847 mot 2 633), multi-core (9 408 mot 8 633) och även Vulkan-testet som fokuserar på GPU-prestanda (23 871 mot 22 023). Det enda test där Tab S11 Ultra tar ledningen är OpenCL, också ett grafiktest, där surfplattan får 20 468 poäng jämfört med S25 Ultras 17 871.

Gaming fungerar samtidigt bäst tillsammans med en extern handkontroll, så det är positivt att Samsung förbättrat stödet för tredjepartskontroller i S11 Ultra. Nackdelen är förstås att man då behöver bära med sig ytterligare ett tillbehör om man vill spela på resande fot.

Eftersom en surfplatta kan hantera värme betydligt bättre än en telefon kan jag bara föreställa mig hur mycket bättre Snapdragon 8 Elite hade kunnat prestera här utan samma typ av värmestrypning som uppstår i ett kompakt telefonchassi. Samsung hade till och med kunnat överväga Snapdragon X-processorerna i Samsung Galaxy Book-serien om företaget verkligen ville konkurrera med iPad Pro på allvar. Istället känns Tab S11 Ultra fortfarande som en mellanklassurfplatta med enorm skärm – precis som Tab S10 Ultra gjorde.

Och även om man helt bortser från iPad Pro är det svårt att motivera Tab S11 Ultra framför en lika dyr laptop med betydligt bättre specifikationer, exempelvis Lenovo Legion Slim 5 med AMD Ryzen 7-processor och Nvidia RTX 5060-grafikkort. Den kostar ungefär lika mycket och inkluderar dessutom tangentbord från start, medan Tab S11 Ultra kräver Samsungs Pro Keyboard för ytterligare 349,99 dollar / 329 pund / 599 australiska dollar för att ens börja konkurrera som en seriös laptopersättare.

• Prestanda - poäng: 3/5

Galaxy Tab S11 Ultra: batteri

• Bättre batteritid än Tab S10 Ultra trots tunnare chassi

Batteritiden i Samsung Galaxy Tab S11 Ultra har förbättrats något jämfört med föregångaren, tack vare ett batteri som vuxit med ytterligare 400 mAh och det mer energieffektiva MediaTek Dimensity 9400+-chippet.

Jag testade batteriet genom att streama en video i 1080p med skärmen på maximal ljusstyrka och det tog 11 timmar innan batteriet tog slut. Som jämförelse klarade Samsung Galaxy Tab S10 Ultra ungefär 9 timmar i ett liknande test som genomfördes av våra Future Labs förra året.

Snabbladdningen på 45 W fyllde dessutom batteriet imponerande snabbt. Under mina tester nådde Tab S11 Ultra 20 % på 15 minuter, 35 % efter 30 minuter och full laddning på ungefär 1 timme och 45 minuter.

Tab S10 Ultra använder samma laddning på 45 W, medan iPad Pro med M5-chip officiellt är klassad för 40 W. Apple säger däremot att surfplattan kan stödja upp till 60 W snabbladdning med kraftigare nätadaptrar, exempelvis samma typ som används till en MacBook.

• Batteri - poäng: 4/5

Bör du köpa Samsung Galaxy Tab S11 Ultra?

Köp den om...

Köp den inte om...

Så testade vi Samsung Galaxy Tab S11 Ultra

Från den ursprungliga skribenten;

Jag använde Samsung Galaxy Tab S11 Ultra i två veckor både som arbetssurfplatta och som min huvudenhet för film, serier och gaming utanför arbetstid. Jag tog även med den på semester för att titta på film och spela under resor och väntetider.

Jag loggade in med mina arbetskonton och installerade appar som Slack och Google Meet. För att testa gamingfunktionerna laddade jag dessutom ner SimCity BuildIt, Age of Empires Mobile och Asphalt Legends, samt streamade spel via Steam Link. Jag parade dessutom ihop surfplattan med en 8BitDo controller via Bluetooth för att få en mer komplett spelupplevelse under testperioden.

För att testa hållbarheten sänkte jag ner surfplattan i köksvasken fylld med vatten och sköljde den flera gånger.

Jag fick däremot inte Samsungs tangentbordsfodral med styrplatta som testenhet, så istället använde jag mitt Logitech MX Keys Mini-tangentbord tillsammans med en Logitech MX Anywhere för att testa surfplattan som ersättare för en laptop. Tab S11 Ultra kopplades även till min portabla ZSUS portable USB-C monitor.

Jag genomförde dessutom egna prestandatester och benchmarks av Galaxy Tab S11 Ultra med hjälp av program som Geekbench samt batteritester för videouppspelning.

• Först testad i maj 2026
• Även testad av Amanda Westberg
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Poco X8 Pro Max är kanske inte den bästa Android-telefonen som någonsin har tillverkats, men om du söker just den här typen av telefon kan den mycket väl vara det bästa köpet du kan göra.

Den här nya Android-telefonen från Xiaomis mellanklassmärke Poco är den första i serien som får det iPhone-inspirerade tillägget "Pro Max". Det är ett lite märkligt namnval, eftersom det i skrivande stund inte finns någon vanlig Pro-modell. Oavsett namn är det dock Pocos mest avancerade telefon för 2026.

Medan de flesta telefoner med namn som "Pro Max" eller "Ultra" satsar på exklusiva funktioner och höga prislappar går Poco åt motsatt håll. X8 Pro Max är snarare den ultimata slitvargen – en telefon som inte bygger på häftiga funktioner du testar en gång och sedan glömmer bort, utan på att vara en pålitlig följeslagare som fungerar lika bra varje dag under många år.

Det tydligaste exemplet är batteriet. Telefonen är utrustad med ett enormt batteri på 8 500 mAh, ett av de största du hittar i en modern telefon. Resultatet är en batteritid som räcker i flera dagar innan det är dags att ladda.

Apple och Samsung pratar ofta om två dagars batteritid, men i praktiken är det sällan verklighet. Med Poco X8 Pro Max är det däremot precis vad du får.

Jag tror faktiskt att den som använder sin telefon ganska sparsamt kan få ut upp till tre dagars användning på en laddning. Och när batteriet väl börjar ta slut går det snabbt att fylla på igen tack vare den höga laddningshastigheten.

Under testperioden laddade jag telefonen ungefär varannan dag, men då använde jag den betydligt mer intensivt än de flesta gör eftersom jag testade den. Förhoppningsvis kommer du inte att använda din telefon lika hårt som jag gjorde.

Det här är dessutom ingen telefon som bara har ett starkt kort. Snabbladdningen på 100 W är minst lika imponerande och fyller det enorma batteriet på omkring 45 minuter, beroende på vilken laddare du använder. Även processorn och skärmen håller en hög nivå sett till priset och jag kunde spela spel utan några som helst problem.

Poco X8 Pro Max passar däremot inte alla. Kamerorna fungerar bra för vardagsfotografering, men den är inte byggd för fotografer. Mjukvaran känns inte heller lika välpolerad som hos vissa konkurrenter. De två LED-ringarna runt kamerorna låter dessutom som en spännande idé på pappret, men i praktiken tillför de ganska lite.

Samtidigt är det lätt att ha överseende med de här bristerna när man tar priset i beaktande. Poco X8 Pro Max är en prisvärd telefon i mellanklassen som inte kostar en förmögenhet, samtidigt som den är byggd för att hålla länge. Tack vare den enastående batteritiden och den stabila helheten är det en telefon du sannolikt kan använda i många år innan du ens behöver fundera på att byta ut den.

Poco X8 Pro Max: pris & tillgänglighet

• Pris (256 GB): 5 990 kronor
• Pris (512 GB): 6 490 kronor
• Lanserad: 17 mars 2026

Poco X8 Pro Max presenterades den 17 mars 2026 tillsammans med sin mindre syskonmodell, Poco X8 Pro. I skrivande stund finns det fortfarande ingen vanlig Poco X8-modell i serien, men det återstår att se om Xiaomi väljer att lansera en sådan längre fram.

I Sverige kostar modellen med 12 GB RAM och 256 GB lagring 5 990 kronor. För 500 kronor extra kan du välja versionen med 512 GB lagring, som kostar 6 490 kronor.

Om du tänker använda telefonen som en arbetstelefon eller helt enkelt lagrar mycket appar, spel, bilder och videor är prisskillnaden för den större lagringskapaciteten förhållandevis liten, vilket gör uppgraderingen till ett attraktivt val.

Poco X8 Pro Max: specifikationer

Poco X8 Pro Max: design

• Klassisk Android-design i svart, blått eller vitt
• Inte särskilt tjock, men väger en del
• LED-ringar runt kamerorna

Poco X8 Pro Max känns faktiskt inte så klumpig som man skulle kunna tro med tanke på att den rymmer ett batteri som närmast kan jämföras med en powerbank. Den mäter 162,9 x 77,9 x 8,2 mm, vilket är ganska normalt för en telefon i den här storleksklassen, och väger 218 gram – något mer än genomsnittet, men inte anmärkningsvärt mycket.

En stor del av vikten kommer sannolikt från glaset på både fram- och baksidan samt aluminiumramen. Telefonen är dessutom IP68-certifierad, vilket innebär ett bra skydd mot damm och vatten. På vissa marknader säljs den även med IP69K-certifiering.

I slutändan är X8 Pro Max ingen telefon som sticker ut särskilt mycket rent designmässigt. Modellen jag testade, den vita versionen, har ett diskret vertikalt randmönster på baksidan som knappt syns. I övrigt ser den ut som en ganska typisk Android-telefon. Jag misstänker att samma sak gäller de blå och svarta färgalternativen.

Tittar du lite närmare upptäcker du däremot två LED-ringar – en runt varje kameramodul. De kan ställas in för att lysa vid exempelvis inkommande samtal, fungera som nedräkningstimer i kameraappen eller pulsera i takt med musik. I praktiken upplevde jag dock att de hade ganska begränsad användning och under testperioden var det sällan jag ens lade märke till dem.

Strömknappen och volymknapparna sitter på höger sida och var lätta att nå med tummen när jag använde telefonen med en hand. Har du mindre händer kan det däremot vara lite svårare. Kameramodulen sticker inte heller ut särskilt mycket, vilket gör att telefonen ligger nästan plant när du lägger den på ett bord – något som faktiskt inte är självklart längre.

• Design - poäng: 4 / 5

Poco X8 Pro Max: skärm

• 6,83-tumsskärm med upplösningen 1 280 x 2 772 pixlar
• 120 Hz uppdateringsfrekvens och upp till 3 500 cd/m² ljusstyrka
• AMOLED-panel med stöd för 68 miljarder färger

Poco X8 Pro Max har en 6,83 tum stor AMOLED-skärm som tillhör de större du hittar bland dagens Android-telefoner.

Övriga specifikationer ligger också helt i nivå med konkurrenterna. Du får en upplösning på 1 280 x 2 772 pixlar, en uppdateringsfrekvens på 120 Hz, en maximal ljusstyrka på 3 500 cd/m² och stöd för HDR10+.

AMOLED-panelen och stödet för upp till 68 miljarder färger gör dessutom telefonen särskilt trevlig för film och TV-serier. Den höga färgdjupet minskar risken för så kallad color banding, där mjuka färgövergångar i exempelvis himlar eller soluppgångar kan se randiga ut. Tillsammans med stödet för Dolby Atmos bidrar det till en riktigt bra medieupplevelse.

• Skärm - poäng: 4 / 5

Poco X8 Pro Max: mjukvara

• Android 16 med HyperOS 3
• Mycket förinstallerad bloatware
• Fyra års Android-uppdateringar

Den största nackdelen med mjukvaran är mängden förinstallerade appar. Visst går de att avinstallera, men det tar tid och kräver en hel del arbete innan du får ett renodlat system.

När allt onödigt väl är borta möts du av Android 16 med HyperOS 3 ovanpå.

Precis som många andra kinesiska Android-gränssnitt handlar HyperOS mycket om anpassning. Till skillnad från exempelvis One UI eller Googles Android finns det inga tydliga systemövergripande teman. I stället får du själv bygga upp telefonens utseende genom att ändra appikoner, typsnitt, bakgrundsbilder och en rad andra detaljer.

Personligen föredrar jag det här upplägget framför de mer påträngande teman som vissa konkurrenter använder, men det passar inte alla. Vill du att telefonen ska ha ett färdigt och enhetligt utseende direkt från start finns det bättre alternativ – om du inte är beredd att lägga lite tid på inställningarna.

Poco gör heller ingen stor affär av AI-funktionerna i HyperOS, vilket kanske är klokt med tanke på att många användare börjar tröttna på AI-marknadsföring. Funktionerna finns dock där. Du får bland annat Circle to Search, taligenkänning och AI-generering av bakgrundsbilder. Dessutom är både Gemini och Copilot förinstallerade.

När det gäller mjukvarusupport utlovar Poco fyra års Android-uppdateringar och sex års säkerhetsuppdateringar för X8 Pro Max. Det är inte marknadens längsta supportperiod, men betydligt bättre än de två eller tre år som fortfarande erbjuds av vissa tillverkare av Android-telefoner i mellanklassen.

• Mjukvara - poäng: 3 / 5

Poco X8 Pro Max: kameror

• Huvudkamera på 50 MP, ultravidvinkel på 8 MP och selfiekamera på 20 MP
• Detaljrika bilder, men ganska återhållsam bildbehandling
• Flera användbara videofunktioner

Poco X8 Pro Max följer samma kameraupplägg som många andra telefoner i mellanklassen de senaste åren. Här finns en huvudkamera på 50 MP med f/1,5-bländare, en ultravidvinkelkamera på 8 MP med f/2,2 samt en selfiekamera på 20 MP med f/2,2.

Det är en beprövad kombination för den här prisklassen. Kamerorna fungerar utmärkt för att fotografera husdjur, skanna dokument och ta semesterbilder – alltså precis den typen av användning som de flesta har.

Den som är mer intresserad av fotografering lär däremot vilja titta på en telefon med telekamera eller mer avancerade kamerafunktioner.

Som du kan se i exempelbilderna levererar Poco X8 Pro Max fullt godkända bilder. Telefonen presterar bra även i svagt ljus och fångar mycket detaljer i olika miljöer. Den relativt stora bländaren på f/1,5 hos huvudkameran släpper in mer ljus än många konkurrenter i samma prisklass, vilket sannolikt är anledningen till att mina bilder blev både ljusa och tydliga.

Det som främst skiljer den här telefonen från en riktig kameratelefon – utöver avsaknaden av en telekamera – är bildbehandlingen. Poco använder en ganska försiktig efterbehandling. Programvaran justerar ljusstyrka och kontrast en aning, men gör inte särskilt mycket mer. Den försöker inte förstärka färger eller ge bilderna extra lyster, vilket gör att vissa fotografier kan upplevas som lite plattare än de hade kunnat vara.

När det gäller video kan telefonen spela in i upp till 4K med 60 bilder per sekund. Jag blev positivt överraskad över hur stabil videon blev. Dessutom finns mer avancerade verktyg som focus peaking och zebramönster för exponering, vilket gör Poco X8 Pro Max mer lämpad för videofilmning än vad jag normalt förväntar mig i den här prisklassen.

Däremot saknas ett slow motion-läge, vilket känns lite märkligt eftersom det numera nästan är standard bland telefoner i den här prisklassen.

• Kameror - poäng: 3,5 / 5

Poco X8 Pro Max - fotoexempel

Poco X8 Pro Max: prestanda & ljud

• MediaTek Dimensity 9500s och 12 GB RAM
• Bra spelprestanda, även om den inte når flaggskeppsnivå
• Stereohögtalare och Bluetooth 5.4

Om du letar efter en prisvärd telefon för gaming är Poco X8 Pro Max ett mycket bra alternativ. Den erbjuder hög prestanda utan att du behöver betala de höga priser som toppmodellerna kräver.

Telefonen drivs av MediaTek Dimensity 9500s, en något nedskalad version av företagets flaggskeppsprocessor Dimensity 9500. Oavsett vilken lagringsversion du väljer får du dessutom 12 GB RAM.

Trots "s"-tillägget imponerade Dimensity 9500s i mina prestandatester, även om den inte riktigt når upp till de allra kraftfullaste kretsarna i renodlade gamingtelefoner. Telefonen fick i genomsnitt 8 603 poäng i Geekbench 5 flerkärniga test, medan den landade runt 6 000 poäng i 3DMark Wild Life Extreme. Som jämförelse fick Samsung Galaxy S26 Ultra, som jag testade tidigare, omkring 7 300 poäng i samma 3DMark-test.

Siffror är dock bara en del av historien. I praktiken hade Poco X8 Pro Max inga problem att köra de spel jag brukar använda vid tester, däribland onlineskjutare, PC-portningar av strategispel och olika indietitlar. Den klarade dessutom de flesta höga grafikinställningar utan problem, även om de allra högsta Ultra-lägena ibland blev lite väl krävande.

Spelen startade snabbt, flöt på utan problem och telefonen blev aldrig obehagligt varm – något jag faktiskt upplevt hos flera Snapdragon-baserade konkurrenter.

För ljudet står ett par stereohögtalare som är smart placerade så att de inte täcks när du håller telefonen horisontellt under spel.

Telefonen har även stöd för Bluetooth 5.4 om du vill använda trådlösa hörlurar, men någon 3,5 mm hörlurskontakt finns inte.

• Prestanda - poäng: 4 / 5

Poco X8 Pro Max: batteri

• Enormt batteri på 8 500 mAh
• Upp till två–tre dagars batteritid
• 100 W snabbladdning

Det tog ett tag innan jag kom hit i recensionen, men batteriet är utan tvekan det bästa med Poco X8 Pro Max. Xiaomi har utrustat telefonen med ett batteri på hela 8 500 mAh, ett av de största jag någonsin har sett i en konsumenttelefon. På vissa marknader säljs till och med en version med 9 000 mAh.

Ett så här stort batteri räcker helt enkelt väldigt länge. Jag fick utan problem ut två hela dagars normal användning och hade fortfarande batteri kvar. Jag tvekar inte att kalla Poco X8 Pro Max för telefonen med bäst batteritid jag någonsin har testat.

Den långa batteritiden innebär dessutom mer än att du slipper ladda telefonen varje kväll. Du kan spela, filma eller använda skärmen betydligt mer utan att behöva oroa dig för att batteriet ska ta slut.

Trots det enorma batteriet har Poco även utrustat telefonen med 100 W snabbladdning. Däremot behöver du köpa en kompatibel laddare separat, eftersom förpackningen endast innehåller en USB-kabel och ingen strömadapter.

Med rätt laddare går det att ladda telefonen från tomt till fullt på knappt 50 minuter. Det kanske inte låter extremt snabbt, men med tanke på batteriets storlek är det ett imponerande resultat.

Telefonen kan dessutom fungera som en powerbank tack vare 27 W omvänd trådbunden laddning, så att du kan ladda andra enheter direkt från den. Kort sagt är Poco X8 Pro Max en riktig mästare när det gäller batteri.

• Batteri - poäng: 5 / 5

Poco X8 Pro Max: värde

Jag har ännu inte testat någon Poco-telefon som inte erbjudit mycket för pengarna, och den sviten fortsätter med X8 Pro Max.

Om du framför allt vill ha en pålitlig telefon som klarar flera dagars användning utan laddning finns det få konkurrenter som kan mäta sig med den här modellen. Visst saknar den de mest spektakulära funktionerna och de mest avancerade kamerorna, men det är heller inte poängen. Poco har i stället fokuserat på att skapa en telefon för användare som vill ha något som bara fungerar – dag efter dag.

Dessutom känns den byggd för att hålla länge, både tack vare den generösa mjukvarusupporten och det enorma batteriet. Det gör att du sannolikt inte kommer att behöva fundera på att byta telefon på många år.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Poco X8 Pro Max?

Köp den om...

Köp den inte om...

Poco X8 Pro Max: andra alternativ

Så testade vi Poco X8 Pro Max

• Testperiod: 3 veckor
• Testmoment: Vardagsanvändning, inklusive webbsurfning, sociala medier, fotografering, videosamtal, gaming, videostreaming och musikuppspelning
• Verktyg: Geekbench 6, 3DMark och Androids inbyggda statistikverktyg

Jag använde Poco X8 Pro Max i ungefär tre veckor innan jag skrev den här recensionen. Samtidigt testade jag även den vanliga Poco X8 Pro, som jag också fick tillgång till.

En del av testningen genomfördes i labbmiljö. Jag körde prestandatester med appar som Geekbench 6 och 3DMark, utförde batteritester och mätte hur lång tid det tog att ladda telefonen.

Resten av testperioden handlade om hur telefonen fungerade i vardagen. Jag använde Poco X8 Pro Max som min vanliga telefon för webbsurfning, sociala medier, fotografering, videosamtal, gaming, videostreaming och musiklyssning.

Jag har testat telefoner för TechRadar i sju år och har under den tiden recenserat otaliga modeller från en mängd olika tillverkare och prisklasser. Det inkluderar tidigare telefoner från både Poco och Xiaomi, liksom flera andra modeller med extra stort fokus på batteritid.

Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Först testad i mars 2026.

Under de två veckor som gått sedan telefonerna dök upp hemma hos mig har jag tagit hundratals bilder med dem – närmare bestämt 349 med Fold 8 och 307 med Ultra. De har följt med mig på flera semestrar, använts för produktfotografering till recensioner jag publicerat och till och med fått följa med under en dag då jag letade efter inspelningsplatser för en film, då båda användes väldigt flitigt.

Man skulle kunna tro att Samsung Galaxy Z Fold 8 Ultra automatiskt skulle bli den vikbara telefon jag helst fotograferar med. Som jag kommer att förklara lite längre fram är det helt enkelt en bättre kameratelefon som kan ta bättre bilder tack vare sin mer avancerade kamerauppsättning.

Men så har det inte blivit. När jag snabbt behöver ta en bild märker jag att jag sträcker mig efter den ficka där den ”vanliga” Galaxy Z Fold 8 ligger. Anledningen har dessutom väldigt lite med dess kamerafunktioner att göra.

Storleken spelar större roll än sensorerna

Fördelen med de bästa kameratelefonerna jämfört med en DSLR- eller spegellös kamera är bekvämligheten. Du behöver inte hänga dem runt halsen eller släpa runt dem i en kameraväska. De får plats i fickan och, ännu viktigare, går snabbt att plocka upp ur fickan när tillfället dyker upp.

Galaxy Z Fold 8 Ultra är en lång och smal telefon. Ihopfälld mäter den 158,4 mm på höjden och bara 72,8 mm på bredden. Den är dessutom 8,9 mm tjock och väger 215 gram, om vi ska få med alla mått. När jag stoppar den i byxfickan sjunker den ända ner till botten, samtidigt som en ganska stor del fortfarande sticker upp ovanför fickkanten.

Att få upp den igen kan däremot vara ganska bökigt på grund av dess form. Jag måste vinkla och justera telefonen för att få ut den och känner mig lite som Ross, Rachel och Chandler när de försöker ”pivot!”-manövrera soffan i Vänner.

Galaxy Z Fold 8 är däremot hur enkel som helst att plocka upp ur fickan tack vare sin betydligt kortare och mer kompakta form när den är hopfälld. Den mäter 123,9 x 81,9 x 9,7 mm och väger 201 gram. Faktum är att den är enklare att få upp ur fickan än en genomsnittlig vanlig smartphone.

Det låter kanske som ett ganska ytligt skäl till att föredra den ena telefonen framför den andra. Men föreställ dig att du ska göra samma sak 50, 60 eller 70 gånger under en enda dag när man är på semester eller letar inspelningsplatser. Då börjar Z Fold 8 Ultra kännas mer besvärlig än den är värd.

Faktum är att de flesta bilder jag tagit med Z Fold 8 Ultra kommer från specifika fotograferingar eller sessioner där jag visste att jag skulle använda telefonen mycket och därför aldrig stoppade ner den i fickan överhuvudtaget.

Den ena är helt klart en bättre kameratelefon

Även om Samsung Galaxy Z Fold 8 är telefonen jag föredrar att fotografera med råder det ingen tvekan om vilken av dem som faktiskt tar bäst bilder.

Båda telefonerna har en ultravidvinkelkamera på 50 MP med bländare f/1,9 samt två selfiekameror på 10 MP med f/2,2. Men därefter är Ultra-modellen, precis som man kan förvänta sig, bättre.

Till att börja med har den en betydligt kraftfullare huvudkamera på 200 MP med bländare f/1,7, jämfört med Z Fold 8:s 50 MP och f/1,8. Som fotografer vet handlar det dock inte bara om megapixlar och för mig var det framför allt zoomkameran som gjorde Ultra-modellen bättre.

Galaxy Z Fold 8 Ultra har en telefotokamera på 10 MP med 3x optisk zoom. På pappret är det samma kamera som sitter i Samsung Galaxy S26 Ultra.

Zoomkameran gör Z Fold 8 Ultra mycket, mycket mer mångsidig för fotografering. Jag skulle faktiskt uppskatta att åtminstone hälften av alla bilder jag tagit med telefonen använder just den kameran. Objektivet på 67 mm ger ett betydligt snyggare och mjukare skärpedjup än huvudkameran, även om kameraappen envisas med att växla mellan optisk och digital zoom när jag använder den.

När du zoomar med Galaxy Z Fold 8 får du däremot bara digital zoom. Blombilderna här ovanför visar skillnaden jämfört med optisk zoom. Resultatet är helt okej, men för den som bryr sig mycket om mobilfotografering kan det inte riktigt konkurrera.

Som du också kan se på bilderna ovan ger Z Fold 8 Ultra lite mer bokeh i bilden som tagits med 1x zoom, sannolikt tack vare den extra information som fångas in av alla dessa ytterligare pixlar. För det mesta tycker jag däremot att telefonerna är ganska jämna när det gäller vanliga bilder tagna med huvudkameran.

Vill du se fler kameraexempel från Z Fold 8 Ultra? Alla bilder på Z Fold 8 i den här artikeln har faktiskt tagits med Ultra-modellen och dess 3x-kamera – vilket också är anledningen till att du inte ser Ultra-modellen på bilderna.

Fotograferingen är bara en del av processen

Trots den sämre kameraprestandan fortsätter jag att använda Galaxy Z Fold 8 som min huvudsakliga telefon för fotografering. Att den är smidig att plocka upp ur fickan är bara en av anledningarna. En annan är vad som händer efter att jag har tagit bilden.

Den inre huvudskärmen på Z Fold 8 har ett bildförhållande på 4:3. Som jämförelse har Z Fold 8 Ultra ett bildförhållande på 0,9:1, vilket är tillräckligt nära kvadratiskt för att jag ska känna mig bekväm med att kalla det så under resten av artikeln.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag varken fotograferar eller använder kvadratiska bilder. Jag gissar att du är likadan, med tanke på att Instagram i princip på egen hand tog död på formatet för flera år sedan. För mig är det istället 16:9 som gäller. Det är inte bara det obligatoriska bildförhållandet för alla hemsidor jag skriver för, utan också ett bredbildsformat som passar bra för referensbilder till film, vidsträckta panoramabilder och dramatiska actionbilder. Men poängen jag är på väg att göra blir faktiskt ännu tydligare om du fotograferar i kameraappens förvalda 4:3-format.

En bredare skärm är mycket bättre för bildredigering. Om du tittar på en bred bild på Z Fold 8 Ultras kvadratiska skärm får du stora svarta fält – eller tomma ytor – ovanför och under bilden. De finns fortfarande på Z Fold 8, men är betydligt mindre och lämnar precis lagom mycket utrymme för redigeringsverktygen.

När jag håller en uppfälld Z Fold 8 tycker jag dessutom att händerna hamnar i perfekt position för att enkelt kunna redigera bilden. Eftersom skärmkanterna är högre på Ultra-modellen måste jag flytta runt händerna betydligt mer.

Att döma av vad både recensenter och användare som varit tidigt ute med att köpa telefonerna säger, verkar de olika bildförhållandena vara en riktig vattendelare. Vissa föredrar den äldre formen hos Z Fold 8 Ultra, medan andra gillar det mer ”passliknande” formatet hos Z Fold 8. För uppgifter som bildredigering föredrar jag den sistnämnda överlägset.

Bra, bättre, bäst

Den som läser den här artikeln efter att först ha sneglat på specifikationerna för Samsungs nya vikbara telefoner kanske tycker att det är lite märkligt att jag föredrar den sämre modellen. Men de som faktiskt har hunnit använda Z Fold 8 kanske förstår hur jag tänker.

Om du är ute efter en riktigt bra kameratelefon måste jag dock nämna en sak. Ingen av dessa telefoner, inte ens Z Fold 8 Ultra med sina tre bakre kameror, är egentligen en renodlad kameratelefon. De fungerar bra för fotografering, men de kan inte mäta sig med de allra bästa telefonerna på marknaden.

Samsung Galaxy S26 Ultra är ett betydligt bättre val för den som framför allt vill ha en bra kameratelefon och inte behöver en modell som går att vika.

Du behöver inte heller hålla dig till Samsung. Jag tycker att många Galaxy-telefoner har en batteritid som ligger under genomsnittet. På Z Fold 8 är den faktiskt ganska dålig, åtminstone jämfört med en vanlig telefon som inte är vikbar, vilket gjorde att några av mina fotosessioner fick avslutas tidigare än planerat.

Men om din högsta prioritet är en vikbar telefon och kamerorna kommer i andra hand ska du inte stirra dig blind på specifikationslistan. Formfaktorn är minst lika viktig.

I vår snabbrörliga teknikvärld, där AI numera genomsyrar det mesta, väcker Google Pixel 11 Pro Fold en intressant fråga: räcker det med enklare finjusteringar? Vid första anblick är Pixel 11 Pro Fold trots allt nästan omöjlig att skilja från Pixel 10 Pro Fold, åtminstone tills du tittar lite närmare.

Den nya mobilen med vikbar skärm har ett renare och elegantare utseende än sin föregångare. Kurvorna är mer välformade, de svarta skärmkanterna är tunnare och kameramodulen har gjorts mindre och fått en ny design. Ytterskärmen på 6,5 tum är större, trots att själva chassit behåller ungefär samma storlek.

Även gångjärnet har bantats ner och ligger mer i linje med resten av mobilen, som dessutom är betydligt lättare än förra generationens modell. Gångjärnsmekanismen har gjorts om för att ge en mjukare rörelse och huvudskärmen är plattare, med ett mindre framträdande veck.

Förbättringarna fortsätter på insidan, där vi hittar den kraftfullare Google Tensor G6-processorn som tillverkas med en ny 2 nm-process. På baksidan finns dessutom det lite ovanliga HiLight LED-systemet. När mobilen ligger med skärmen nedåt kan det exempelvis signalera inkommande samtal eller ge visuell återkoppling när du använder Gemini handsfree.

Ingen av de här förändringarna innebär dock något revolutionerande steg framåt för Pixel 11 Pro Fold. De senaste Gemini-förbättringarna ger mobilen flera spännande och kraftfulla AI-funktioner, men om du redan har förra generationens Pixel 10 Pro Fold kan det ändå vara svårt att motivera en uppgradering.

Steget blir betydligt större om du kommer från den ursprungliga Pixel Fold, vars format påminner mer om nya Samsung Galaxy Z Fold 8, eller till och med från Pixel 9 Pro Fold från 2024.

Pixel 11 Pro Fold befinner sig fortfarande i skuggan av både den spännande nya Galaxy Z Fold 8 och den större och kraftfullare Galaxy Z Fold 8 Ultra, som jag också nyligen recenserade. Pixel 11 Pro Fold kan inte matcha Ultra-modellens processorprestanda eller kameror och är inte heller lika tunn och lätt som någon av Samsungs två nya Fold-modeller. Därför lyckas den inte riktigt bli det där alternativet som får alla att vända på huvudet.

Jag gillar fortfarande Pixel 11 Pro Fold för dess stora och ljusstarka skärm, generellt starka prestanda (trots lägre benchmarkresultat än Samsungs nya vikbara mobiler) och överlag fina kamerabilder, även om kamerorna inte riktigt kan mäta sig med dem på Z Fold 8 Ultra.

Jämfört med den lika dyra Galaxy Z Fold 8 är Pixel-modellen däremot den tydliga kameravinnaren, inte minst tack vare en användbar telefotokamera med 5x optisk zoom.

Den slår dessutom nästan alla andra vikbara mobiler när det gäller dammtålighet. Pixel 11 Pro Fold har en IP68-klassning för skydd mot vatten och damm, medan Samsungs vikbara modeller endast når IP48. Pixel Fold är dessutom en av få Android-mobiler med stöd för MagSafe-liknande laddning via PixelSnap, där en inbyggd magnetisk ring gör mobilen kompatibel med i princip alla trådlösa MagSafe-laddare samt Googles egna PixelStand-tillbehör.

Sammantaget har Google förfinat Pixel Fold till en snygg och övertygande vikbar mobil med stark prestanda. Jag hoppas däremot fortfarande på ett betydligt större kliv framåt när det gäller både design och kameror nästa år.

Google Pixel 11 Pro Fold: pris & tillgänglighet

• Vikbar flaggskeppsmobil till ett något mer rimligt pris
• Dyrare än fjolårets modell, vilket sannolikt beror på RAM-brist och stigande komponentpriser
• Finns bara i två färger

Google presenterade Pixel 11 Pro Fold tillsammans med Pixel 11, Pixel 11 Pro och Pixel 11 Pro XL den 12 augusti. Mobilen kostar från 23 990 kronor, vilket är tusenlappen dyrare än fjolårets modell. Med tanke på de stigande RAM-priserna är prishöjningen knappast förvånande och den lär förmodligen inte avskräcka särskilt många potentiella köpare.

Priset placerar den för övrigt i samma klass som den mindre och ganska intressanta Samsung Galaxy Z Fold 8, som har samma startpris.

Google Pixel 11 Pro Fold finns att köpa nu och erbjuds i två färger: Obsidian (svart) och Olive. Vårt testexemplar kom i Olive, som jag tycker ser mer ut som salviagrönt och det är en riktigt snygg färg.

• Värde - poäng: 4,5 / 5

Google Pixel 11 Pro Fold: specifikationer

Här är en sammanfattning av Google Pixel 11 Pro Folds viktigaste specifikationer:

Google Pixel 11 Pro Fold: design

• Renare design med ett mer kompakt gångjärn
• Något tunnare än Pixel 10 Pro Fold
• Betydligt lättare
• Mindre kameramodul

För vissa kan designen på Google Pixel 11 Pro Fold kräva lite tillvänjning. Den asymmetriska formen, med en platt kant och skarpa hörn på ena sidan och rundade former på den andra, har inte fallit alla i smaken. Designen har hängt med i några generationer nu, men det är egentligen först när du fäller upp mobilen som den känns helt logisk. Då omges den stora 8-tumsskärmen av fyra mjukt rundade hörn.

På ena kanten sitter en knapp för ström, viloläge och Gemini, som även fungerar som en effektiv fingeravtrycksläsare. Du kan, precis som jag gjorde, även registrera ditt ansikte för biometrisk upplåsning och lägga till en PIN-kod. Under den sitter volymknapparna. SIM-kortplatsen har flyttats från mobilens ovansida till undersidan och det finns även stöd för eSIM. På motsatta kanter sitter stereohögtalarna, som kan spela tillräckligt högt för att fylla ett rum med klart ljud, men som föga förvånande inte bjuder på särskilt mycket bas.

När jag håller den hopfällda mobilen i ena handen försvinner dock mycket av känslan av att designen skulle vara märklig, framför allt eftersom framsidan har en fullstor skärm på 6,5 tum. Den är bredare än ytterskärmen på den ungefär lika stora Samsung Galaxy Z Fold 8 Ultra. Jag återkommer till skärmarna senare, men redan här är det värt att nämna att ytterskärmen ser betydligt elegantare ut nu när Google har minskat de svarta skärmkanterna runt den.

Ihopfälld mäter Pixel 11 Pro Fold 155,2 x 76 x 10,1 mm och är därmed i princip lika stor som Pixel 10 Pro Fold, men skenet bedrar. Den är marginellt tunnare och, ännu viktigare, Google har på något sätt lyckats kapa hela 19 gram. Vikten ligger nu på 239 gram, vilket gör mobilen betydligt bekvämare att hålla i.

Trots det är den fortfarande inte lika lätt som Galaxy Z Fold 8 Ultra på 215 gram eller Galaxy Z Fold 8 på 201 gram. Om låg vikt är viktigt för dig kan det därför vara värt att titta närmare på Samsungs modeller.

Mobilen är tillverkad av en kombination av tåligt aluminium och stål av flygindustrikvalitet. På framsidan sitter keramiskt glas, medan baksidan består av ett kompositmaterial med en riktigt behaglig satinfinish. Jag gillar verkligen att baksidan på Pixel 11 Pro Fold har en något strävare yta än förra modellen – den känns väldigt bra i handen.

Det renare helhetsintrycket förstärks ytterligare av det omdesignade gångjärnet. När mobilen är hopfälld ligger gångjärnets baksida nästan helt i linje med resten av mobilens bakre kanter. Google har dessutom gjort om själva mekanismen. Mobilen är lättare att fälla upp, samtidigt som rörelsen på något sätt känns stabilare och mer kontrollerad.

Det nya gångjärnet gör också att mobilen blir nästan helt platt när den är utfälld och har bidragit till att göra vecket i skärmen mindre synligt. Det går dock fortfarande att se och ja, du känner det fortfarande när du drar fingret över området.

En något oroväckande sak jag lade märke till var att ett klickande ljud kom från den vikbara skärmen när jag hade fällt upp mobilen och sedan böjde skärmen ytterst lite bakåt, alltså genom att försiktigt trycka på båda sidor för att öppna den en aning mer. Det var inget fel på själva skärmen och även om jag inte kunde se vad som orsakade ljudet kunde jag återskapa det. Lyckligtvis försvann ljudet så småningom, så kanske handlade det bara om att mobilen behövde "sätta sig".

På den positiva sidan är det här den enda vikbara mobilen jag känner till som med sin IP68-klassning klarar både vatten och damm. Skulle jag ta med Pixel 11 Pro Fold till stranden? Kanske. Jag skulle åtminstone känna mig betydligt tryggare med den än med någon av modellerna i Galaxy Z Fold 8-serien, som endast har IP48-klassning.

Mitt testexemplar klarade för övrigt ett dopp i den ikoniska fontänen i Bryant Park på Manhattan utan några som helst problem.

• Design - poäng: 4 / 5

Google Pixel 11 Pro Fold: skärmar

• Större ytterskärm
• Båda skärmarna når en ljusstyrka på 3 600 nits
• Galaxy Z Fold 8 Ultra har något högre upplösning på båda skärmarna

Precis som med så mycket annat hos Google Pixel 11 Pro Fold skiljer sig de två skärmarna inte radikalt från dem på fjolårets modell, men det finns tillräckligt många mindre förbättringar för att de fortfarande ska kännas både konkurrenskraftiga och tilltalande.

Den kanske mest märkbara förändringen är den något större OLED-ytterskärmen, som tack vare betydligt tunnare svarta skärmkanter nu mäter 6,5 tum istället för 6,4 tum. Den vikbara OLED-huvudskärmen är fortfarande åtta tum.

Upplösningen på de två skärmarna är i princip oförändrad, även om den större ytterskärmen faktiskt har tappat några pixlar och fått något lägre pixeltäthet. På Pixel 10 Pro Fold hade skärmen en upplösning på 2364 x 1080 och en pixeltäthet på 408 ppi. Pixel 11 Pro Fold har istället 2342 x 1080 och 399 ppi. Tro mig, du kommer inte att märka någon skillnad.

Den vikbara huvudskärmen på åtta tum har en upplösning på 2076 x 2152, vilket är samma som på förra modellen. Ingen av skärmarna når riktigt upp till upplösningarna hos skärmarna på Samsung Galaxy Z Fold 8 Ultra.

Båda skärmarna har däremot fått ett trevligt lyft i ljusstyrka och kan nu nå maximalt 3 600 nits. I direkt solljus i det till synes alltid soliga Bryant Park gjorde både ytter- och huvudskärmen ett utmärkt jobb med att övervinna solljuset. Jag kunde utan problem navigera genom menyer och använda mobilen både hopfälld och utfälld.

Båda skärmarna använder adaptiv uppdateringsfrekvens på mellan 1 och 120 Hz som standard. Med den aktiverad känns scrollningen silkeslen. Det fungerar även bra utan det adaptiva läget, vilket jag antar innebär 60 Hz, och då får du dessutom fördelen av något bättre batteritid.

Att konsumera i princip vilken typ av innehåll som helst på någon av skärmarna är en fröjd, men för att verkligen luta sig tillbaka och njuta är det svårt att slå den utfällda 8-tumsskärmen. Jag använde den för att spela, surfa på webben och streama Netflix utomhus via en stark 5G-anslutning från T-Mobile.

Skärmen är också tillräckligt stor för multitasking. Jag kunde enkelt dela skärmen i två delar och exempelvis ha en hemsida på ena sidan och bilder på den andra.

Det finns dessutom en bubbelfunktion som i praktiken gör det möjligt att ha en tredje app igång, förutsatt att appen stöder funktionen. Bubblan kan dras till ena eller andra sidan av skärmen och appen fortsätter att köras i bakgrunden tills du aktivt stänger den. För att göra det kan du helt enkelt dra bubblan till papperskorgen.

• Skärmar - poäng: 4,5 / 5

Google Pixel 11 Pro Fold: kameror

• Tre bra kameror
• 5x optisk zoom är ett mycket välkommet tillskott
• Google riskerar att halka efter på kamerafronten
• Massor av fotoverktyg
• Magic Capture visar potential

Ingen typ av mobil har fler kameror än vikbara modeller. Utöver de vanligtvis upp till tre kamerorna på baksidan och en selfiekamera får du nämligen ytterligare en selfiekamera på huvudskärmen. Totalt har Pixel 11 Pro Fold fem kameror, men tyvärr är de flesta i princip oförändrade jämfört med förra modellen. Det här får du:

• 48 MP huvudkamera
• 10,5 MP ultravidvinkel
• 10,8 MP telefoto (5x optisk zoom)
• 10 MP selfiekamera (huvudskärm)
• 10 MP selfiekamera (ytterskärm)

Det är inget fel på de här kamerorna och tack vare en större sensor i huvudkameran jämfört med Pixel 10 Pro Fold har Google utlovat bättre prestanda i svagt ljus.

När jag jämför med vad exempelvis Galaxy Z Fold 8 Ultra erbjuder (en huvudkamera på 200 MP och en ultravidvinkel på 50 MP) känns Googles uppsättning ändå lite blek. Pixel slår åtminstone Samsung när det gäller zoom, med 5x optisk zoom från en sensor på 10,8 MP, medan Z Fold 8 Ultra stannar vid 3x optisk zoom med sin 10 MP-sensor. Pixels båda selfiekameror på 10 MP är bra, om än inte särskilt anmärkningsvärda.

Om vi bara bedömer Pixel 11 Pro Fold för sig själv tar den utmärkta bilder – sådana du gärna visar upp för vänner och familj eller delar på sociala medier. Jag gjorde dock även några snabba jämförelser med min iPhone 17 Pro Max och Samsung Galaxy Z Fold 8 Ultra.

Det fanns en tid då Google ansågs erbjuda marknadens bästa mobilkameror. Pixel-serien vann till och med MKBHD:s blinda kameratest för mobiler mellan 2022 och 2024. Själv har jag tidigare varit lite mer återhållsam med berömmet av Pixel-kamerorna, även om jag generellt skulle säga att de har legat ungefär i nivå med Apple och vanligtvis presterat bättre än Samsung.

Under de senaste åren har dock Apple, och framför allt Samsung, blivit betydligt bättre på bildbehandling. I år märker jag att Pixel 11 Pro Fold visserligen tar utmärkta bilder, men att de inte nödvändigtvis är bättre än motsvarande bilder från iPhone 17 Pro Max och Samsung Galaxy Z Fold 8 Ultra – och ibland faktiskt är sämre.

Vissa bilder från Pixel 11 Pro Fold blir gryniga eller en aning platta, framför allt de som tas med ultravidvinkelkameran. Jag tror att det till stor del beror på den relativt låga upplösningen. iPhone 17 Pro Max har exempelvis en ultravidvinkelkamera på 48 MP att arbeta med, även om den som standard fotograferar i 24 MP. Det ger helt enkelt mer bildinformation att arbeta med.

För det mesta fick jag klara bilder med kraftfulla färger, men ett foto jag tog av en knallrosa hjälm på en tryckt bilbanematta gjorde mig besviken. De orange linjerna på banan verkar ha påverkat hjälmens färg och gett den en svag orange ton över hela ytan – en effekt som kanske inte syns på din skärm. Jag såg inte samma problem i motsvarande bilder från Z Fold 8 Ultra eller iPhone 17 Pro Max.

Jag tog också en mängd bilder i porträttläge och även om jag gillade resultaten märkte jag att Pixel ibland kunde vara lite väl aggressiv med friläggningen av motivet. I ett fall kapade bokeh-effekten bort en hårtofs från personen jag fotograferade. iPhone verkar använda en mer subtil metod här.

Det finns också mängder av AI-assisterade fotofunktioner, däribland Camera Coach, som gav mig tips om hur jag kunde ta en bättre bild av fontänen genom att ändra bildutsnittet för att få bort en distraherande person. Det finns även Magic Eraser, som jag kan använda med hjälp av rösten. Jag bad den ta bort en man i blå tröja från en av mina bilder och resultatet blev så bra att det inte ens gick att se att personen någonsin hade varit där.

Jag testade även en av de senaste funktionerna: Magic Capture. Det är en intressant hybridfunktion som i princip använder video för att hjälpa dig fånga – eller åtminstone inte missa – det perfekta ögonblicket.

När jag promenerade genom Bryant Park fick jag syn på några personer som spelade boccia. Jag ställde mig mitt emot dem och valde Gemini-ikonen bredvid kameraikonen för att aktivera Magic Capture. Då öppnas ett gränssnitt som i praktiken fungerar som videoinspelning. Du riktar kameran mot motivet, trycker på inspelningsknappen och avslutar inspelningen när du tror att du har fångat ögonblicket du är ute efter.

Pixel 11 Pro Fold analyserar sedan videon med hjälp av AI och identifierar de bästa bildrutorna. I mitt fall filmade jag medan männen kastade sina bocciaklot. AI:n gav mig några förslag på de bästa bilderna att spara och till min glädje lyckades den konsekvent fånga kloten mitt i luften, vilket gav betydligt mer dramatiska bilder. Funktionen sparar dock även en lågupplöst video av hela sekvensen. Jag är inte säker på att jag behöver eller ens vill ha den.

Makrobilder och bilder i svagt ljus ser överlag bra ut, även om de sistnämnda inte nödvändigtvis är bättre än vad jag får från andra flaggskeppsmobiler. Även video i upp till 4K ser bra ut.

Överlag tycker jag att det här är ett bra kamerasystem som borde räcka gott och väl för de flesta som fotograferar till vardags. Samtidigt tror jag att vissa kommer att önska sig fler megapixlar.

• Kameror - poäng: 3,5 / 5

Google Pixel 11 Pro Fold: mjukvara

• Android 17
• Enkel åtkomst till Gemini
• Inga dubbla appar

Googles Pixel-telefoner är kanske mina favoritmobiler med Android, eftersom de kommer så nära ett renodlat Android-gränssnitt som det går. Det finns inga dubbla appar för exempelvis bildgalleri eller webbläsare, och det finns bara en app för RCS-meddelanden. Det är en enkelhet som jag alltid har uppskattat.

Precis som andra Pixel-telefoner får 11 Pro Fold också den senaste Gemini-tekniken, med en mängd AI-funktioner som du kanske eller kanske inte kommer att använda.

Det finns liveöversättning för video, platsbaserade förslag, proaktiva åtgärder och automatiseringar i chattar. Vissa av de här verktygen fungerar bättre ju längre du har använt telefonen, eller om du till exempel låter Gemini ansluta till dina andra Google-appar, så att den kan lära sig mer om dig och bli just mer proaktiv.

Vissa funktioner, som Rambler och ASL-to-Text (för amerikanskt teckenspråk), är riktigt imponerande. Rambler är det perfekta tal-till-text-verktyget för oss som tenderar att prata lite osammanhängande, och även om jag inte själv har använt ASL-to-Text såg jag en inspirerande demonstration under Pixel-lanseringen. Telefonens och AI:ns förmåga att inte bara se och tolka tecknen, utan även ansiktsuttryck för att förstå den känslomässiga innebörden, är nästan svindlande imponerande. Jag kommer hela tiden tillbaka till tanken att det är precis sådant här teknik, och framför allt AI, verkligen borde användas till.

Gemini fortsätter att vara ett utmärkt verktyg för att snabbt få information och hjälp och kan, förutsatt att du ger den tillgång, se vad som finns på skärmen eller till och med i dina filer om du aktiverar funktioner som Connected Apps och skärmdelning i Gemini Live.

Jag gillar särskilt möjligheten att använda Gemini helt utan händerna genom att säga ”Hey Google”, varpå Gemini svarar.

HiLight-modulen (den vita LED-lampan på kameramodulen som vanligtvis används som blixt) fungerar som en liten visuell indikator på att Gemini används. Den fungerar bara när telefonen ligger med skärmen nedåt. Till en början hade jag svårt att få den att fungera, men efter att Google gjort några uppdateringar i bakgrunden lyser LED-lampan nu i blått och vitt när jag säger ”Hey Google”. Den animeras medan jag ställer frågor, medan Gemini tänker och sedan när jag får ett svar (rösten och svaren spelas upp genom telefonens högtalare).

HiLight har även ett annat syfte: att visa när någon jag känner ringer. För att aktivera detta gick jag in i Kontakter och tilldelade min fru en av fem HiLight-färger. När hon nu ringer och min Pixel 11 Pro Fold ligger med skärmen nedåt på bordet pulserar HiLight med ett tydligt grönt ljus.

HiLight är ett kul och lekfullt tillskott som kan bli ännu mer användbart när Google lägger till aviseringar från exempelvis Meddelanden för dina prioriterade kontakter samt aviseringar från andra tredjepartsappar. Just nu är det dock mest en kul detalj och knappast en anledning i sig att köpa eller uppgradera till den här telefonen.

• Mjukvara - poäng: 4,5 / 5

Google Pixel 11 Pro Fold: prestanda

• Nya Google Tensor G6
• 16 GB RAM
• 256 GB lagring som standard är en välbehövlig uppgradering

Google har aldrig tillverkat de snabbaste ARM-chippen, men de är kraftfulla och väl rustade för dagens AI-fokuserade verklighet, och nya Tensor G6 är inget undantag. Det levererade starka resultat i GeekBench 7, även om det inte riktigt nådde upp till resultaten jag får från Apples A19 Pro och Qualcomm Snapdragon 8 Elite Gen 5 for Galaxy. Skillnaderna är dock inte enorma och jag skulle hävda att du aldrig kommer att märka dem vid vanlig daglig användning. De flesta moderna flaggskepp har numera mer processorkraft än de faktiskt behöver.

Det är också positivt att systemkretsen backas upp av 16 GB RAM, vilket är gott om minne för att hantera lokala AI-funktioner, samt 256 GB lagring som standard (med alternativ på upp till 1 TB). Det ger gott om utrymme för alla dina bilder, videor, filer och, ja, AI-skapelser.

Tensor G6 är för övrigt ett av de första chippen tillverkade med en 2nm-process som används i en flaggskeppsenhet. Det skulle kunna innebära bättre prestanda och framför allt högre energieffektivitet, vilket i sin tur kan ge bättre batteritid.

• Prestanda - poäng: 4,5 / 5

Google Pixel 11 Pro Fold: batteri

• Batteri på 4 806 mAh
• Ja, batteriet har blivit mindre
• Google utlovar fortfarande batteritid för en hel dag

Ja, batterikapaciteten har minskat från omkring 5 000 mAh till 4 806 mAh, men trots det kan du fortfarande räkna med en hel dags batteritid – även om vad som räknas som en ”hel dag” förstås varierar från användare till användare. Vid sporadisk användning fick jag ut mer än 24 timmars batteritid. I vårt betydligt tuffare batteritest i labbet, med skärmens mjuka uppdateringsfrekvens aktiverad, klarade telefonen omkring 12 timmar.

Jag misstänker dock att den överlag ganska bra batteritiden, trots det mindre batteriet, delvis beror på Tensor G6-processorn och dess 2nm-process. Som jag nämnde tidigare är 2nm-processen mer energieffektiv och kan hjälpa systemkretsen att dra mindre ström.

Exakt hur länge batteriet räcker kommer dock förstås att variera beroende på hur du använder telefonen.

Den andra stora fördelen med batteri- och laddningssystemet i Pixel 11 Pro Fold är stödet för Pixel Snap. Se det som Androids motsvarighet till Apples MagSafe-laddning. Precis som i alla moderna iPhone-modeller finns det en dold magnetring inbyggd i Pixel 11 Pro Fold, vilket gör att telefonen kan fästa magnetiskt på ett Qi-baserat Pixel Snap-laddningsställ – och ja, den fungerar utmärkt även med MagSafe-laddare. Varför Samsung ännu inte har lagt till den här funktionen i alla sina telefoner är för mig en gåta.

• Batteri - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Google Pixel 11 Pro Fold?

Köp den inte om...

Köp den inte om...

Google Pixel 11 Pro Fold: andra alternativ

Så testade vi Google Pixel 11 Pro Fold

Från den ursprungliga skribenten;

Pixel 11 Pro Fold anlände sent och dessutom till fel hus, vilket innebar att jag fick lite mindre tid med den än jag hade önskat. Men mellan min första provstund med telefonen och dagarna jag ägnat åt att testa den har jag ändå fått en tydlig bild av styrkorna (och de mindre svagheterna) hos Googles enda vikbara telefon.

Jag har använt den för arbete, underhållning och kommunikation. Jag har tillbringat tid med Gemini och tagit mängder av bilder, med särskilt fokus på hur kamerasystemet står sig mot några av de bästa mobilkamerorna på marknaden.

Jag har testat vikbara telefoner i flera år nu och imponeras fortfarande av hur varje ny generation förbättras från år till år. Även om jag uppskattar det arbete Google har lagt ner på att förbättra sin vikbara telefon kan jag inte låta bli att fundera på vad som väntar härnäst. Google, precis som resten av marknaden, lär snart ställas inför tuff konkurrens från Apple. Därför har jag hela tiden det som väntar runt hörnet i åtanke när jag testar – och att bara vara ganska bra kanske snart inte är tillräckligt.

Jag sätter allt detta i perspektiv utifrån flera decenniers erfarenhet av att testa telefoner och 40 år som journalist. Det innebär att jag vet hur långt vi har kommit och hur stora tekniska kliv som ibland kan ske på väldigt kort tid. Marknaden för vikbara telefoner har på många sätt bara börjat utvecklas.

Först testad i augusti 2026.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Vi har faktiskt sett den här formfaktorn tidigare – Huawei Pura X Max debuterade exempelvis i Kina tidigare i år – men Galaxy Z Fold 8 är första gången en vikbar telefon i passformat har blivit tillgänglig på västerländska marknader.

Så är den lika revolutionerande som Samsung vill få oss att tro? Jag har använt Galaxy Z Fold 8 i exakt en månad nu och kan med säkerhet säga att ja, det är en otroligt mångsidig telefon för att konsumera innehåll – även om det finns några egenheter att känna till om du funderar på att lägga 23 990 kronor på en.

I den här artikeln går jag igenom vad jag älskar, vad jag inte gillar och vad jag generellt tycker om Samsungs senaste tillskott. Du kan också läsa vår fullständiga recension av Samsung Galaxy Z Fold 8 för en djupare titt på specifika funktioner, eller titta på videon här nedanför där jag går igenom allt jag kommer att ta upp.

För alla videoälskare

Vi börjar med mina tankar om designen hos Z Fold 8, som överger de produktivitetsinriktade proportionerna hos tidigare bokformade vikbara telefoner. I stället får den ett kortare och bredare, nästan passliknande format när den är hopfälld och en mer praktisk rektangulär form när den fälls ut.

Samsung säger att de här förändringarna av telefonens mått är ett svar på förändrade konsumentvanor (läs: vi är alla beroende av att scrolla 2026), och det är lätt att förstå varför Z Fold 8 är bättre för sociala medier, video och artikelläsning än den större Galaxy Z Fold 8 Ultra.

Till att börja med är den 5,5 tum stora yttre skärmen med bildförhållandet 10:16 perfekt för att använda fullstora appar med en hand. Du behöver inte sträcka tummen för att nå toppen av skärmen och det är dessutom mycket enklare att skriva på den här bredare skärmen än på de högre och smalare bokformade vikbara telefonerna.

Telefonens bredd kan göra det lite svårt att skriva med en hand för den som har mindre händer, men det är faktiskt riktigt nostalgiskt att skriva med båda händerna (vilket de flesta av oss ändå gör för det mesta), eftersom det känns lite som att använda en gammal BlackBerry – fast utan det fysiska tangentbordet. Kommer ni ihåg dem?

Vänd Z Fold 8 på sidan och den yttre skärmen blir en 16:10-yta som är perfekt dimensionerad för YouTube-videor, Netflix-filmer och annat videoinnehåll. Innehållets bildförhållande förblir detsamma som på andra telefoner, men i den här orienteringen slipper Z Fold 8 de besvärliga svarta sidofälten och ger en mer uppslukande tittarupplevelse.

Jag märkte visserligen att handen ibland täckte den nedåtriktade högtalaren när jag höll telefonen på det här sättet, men att vika upp Z Fold 8 halvvägs och låta den stå på egen hand har faktiskt blivit ett av mina favoritsätt att titta på video på en telefon.

Med det sagt köper man förstås inte en vikbar telefon för att bara använda en skärm. När Z Fold 8 öppnas får du en fantastisk 7,6-tumsskärm i 4:3-format som – du gissade rätt – också är utmärkt för video.

På den yttre skärmen beskärs det mesta videoinnehållet som standard till 16:9, men du får fortfarande mindre svarta fält och mindre oanvänd skärmyta än på exempelvis Z Fold 8 Ultra. Z Fold 8 kommer däremot verkligen till sin rätt med innehåll som ursprungligen är i 4:3-format, som äldre anime-serier.

Jag menar, titta bara på den här bilden av Neon Genesis Evangelion på Netflix och försök säga att det finns ett bättre sätt att titta på TV på en telefon:

Detsamma gäller läsning. Att använda Z Fold 8 utfälld i porträttläge är perfekt för att scrolla på hemsidor och läsa e-böcker och serier, eftersom 3:4-formatet inte ligger särskilt långt från proportionerna hos traditionella fysiska böcker.

Det gör också Z Fold 8 till en bra storlek för arbetsappar som Google Docs. Z Fold 8 Ultra är definitivt mer inriktad på produktivitet, men jag upptäckte att den här mindre modellens mer innehållsfokuserade format faktiskt fungerar helt okej även för professionella uppgifter.

En sak jag däremot har märkt är att appar för sociala medier inte är särskilt väl optimerade för den utfällda skärmen. 3:4 fungerar hyfsat för Instagram, men så fort du växlar till liggande läge ser appens layout inte särskilt bra ut. Därför har jag för det mesta scrollat genom sociala medier på den yttre skärmen, vilket känns betydligt mer naturligt.

Ett sista ord om designen: vecket i skärmen är definitivt mindre synligt än på Galaxy Z Fold 7. Samsung har lagt till ett Flex Titanium-lager i båda Z Fold 8-modellerna i år, vilket också gör att gångjärnet känns stabilare och att telefonen kan öppnas helt platt. Även om telefoner som Pixel 11 Pro Fold och Honor Magic V6 erbjuder bättre dammtålighet har jag aldrig oroat mig för hållbarheten hos min Z Fold 8.

Kraft i fickformat

När det gäller prestanda är Z Fold 8 lika rolig att använda som den är att titta på. Den har ett Snapdragon 8 Elite Gen 5-chip i toppklass och 12 GB RAM, vilket innebär att spel som Asphalt Legends flyter på utan problem med de högsta grafikinställningarna.

Samsung har också uppdaterat sin Multi-Window-funktion så att du kan använda upp till tre appar sida vid sida, antingen vertikalt eller horisontellt, utöver den äldre metoden för delad skärm. Jag kan inte påstå att jag någonsin har behövt använda tre appar samtidigt, men att ha två appar öppna sida vid sida är definitivt användbart när jag behöver jämföra information medan jag arbetar. Och om du verkligen vill gå loss kan du scrolla genom Reels OCH TikTok samtidigt.

Now Nudge har också uppdaterats och kan nu öppna föreslagna appar i delad skärm, vilket är ett trevligt sätt att uppmuntra dig att faktiskt utnyttja potentialen hos den vikbara telefon du precis lagt så mycket pengar på.

Kompromisser med kamerorna

Okej, nog om allt det bra, nu är det dags att prata om vad du offrar genom att välja den här typen av vikbar telefon framför andra alternativ.

Den största kompromissen hittar vi bland kamerorna. Z Fold 8:s huvudkamera och ultravidvinkelkamera är visserligen fullt dugliga, men här finns överhuvudtaget ingen telefotokamera, vilket är... ganska galet med tanke på hur mycket telefonen kostar.

Huvudkameran på 50 MP erbjuder 2x sensorzoom för lite extra räckvidd när det behövs, men bildkvaliteten börjar försämras när du zoomar digitalt upp till 10x. Som tur är är både huvudkameran och ultravidvinkelkameran riktigt bra och levererar livfulla färger och gott om detaljer, men du får skarpare bilder med den mer kamerafokuserade Z Fold 8 Ultra.

Här är en jämförelse bild för bild av de två telefonernas kamerakapacitet, fotograferad av TechRadars skribent Tom Bedford:

Med det sagt blir selfies riktigt bra och porträttläget är fortfarande en av Samsungs styrkor. Smarta videofunktioner som Super Steady Video med Horizontal Lock och My FanCam bidrar dessutom till att Z Fold 8 känns både rolig och fräsch. Den förstnämnda stabiliserar skakiga videor på bekostnad av viss upplösning, medan den sistnämnda låter dig skapa en rörelsespårad video av ett specifikt motiv från valfri video.

My FanCam är faktiskt ganska effektiv, men som vi förklarade i vår recension av telefonen behöver motivet vara väl upplyst och tillräckligt stort i bilden för att Samsungs algoritm ska kunna identifiera det. Det finns inget alternativ för manuell spårning, så du är helt beroende av att funktionen själv bedömer ditt material som kompatibelt.

Batteritiden är ytterligare en aspekt av Galaxy Z Fold 8 som är bra, men inte fantastisk. Ja, det är den första Samsung-telefonen med ett kisel-kolbatteri och ja, batteritiden är bättre än hos Z Fold 7, men du får inte samma uthållighet som hos Honor eller Oppo.

Samsung uppger att Z Fold 8 klarar 26 timmars videouppspelning på en laddning och det stämmer, men bara om du håller dig till den yttre skärmen. I verkligheten innebär en dag med telefonen att du växlar mellan skärmarna, tittar på YouTube med telefonen utfälld och kanske spelar lite. I praktiken hamnar batteritiden därför närmare någonstans mellan en och en och en halv dag.

Men det är fortfarande... ganska bra! Jag laddar ändå telefonen varje natt, så jag har aldrig stått där med en helt urladdad Z Fold 8. Däremot tycker jag inte att införandet av kisel-koltekniken här är den revolution som vissa, inklusive jag själv, kanske hade hoppats på.

Som jämförelse använder Honor Magic V6 ett större batteri på 6 600 mAh som räcker långt över två dagar och det är en nivå som inte ens Galaxy Z Fold 8 Ultra kan matcha.

När det gäller laddning får du 45 W trådbunden laddning, vilket tar batteriet till 50% på omkring 25 minuter och ger en full laddning på ungefär en timme. Återigen är det helt okej siffror, men knappast exceptionella.

Du får också trådlös laddning på 20 W, men precis som med alla andra Samsung-telefoner behöver du köpa ett magnetiskt skal för att kunna dra nytta av den, eftersom Z Fold 8 saknar inbyggda magneter.

Omdöme efter en månad

Överlag har jag verkligen uppskattat min tid med Galaxy Z Fold 8 hittills och blivit positivt överraskad av hur väl den nya formfaktorn fungerar för det mesta jag gör med mobilen till vardags.

Videor ser riktigt bra ut på båda skärmarna, jag älskar att skriva på den yttre skärmen och läsa på den inre, och Z Fold 8 är dessutom tillräckligt kraftfull för att fungera som en riktigt trevlig liten spelenhet.

Du får bättre kameror och batteritid genom att välja en vanlig flaggskeppstelefon eller den dyrare Z Fold 8 Ultra, men ingen av de enheterna känns lika rolig eller speciell som Z Fold 8.

Om jag ska vara ärlig känner jag ungefär likadant inför den här telefonen som inför iPhone Air. Till en början känns den märklig och lite fånig – och du betalar mycket pengar för färre flaggskeppsfunktioner – men Z Fold 8 är helt enkelt väldigt rolig att använda till vardags och den väcker till liv en del av den entusiasm som vikbara telefoner har saknat på sistone.

Om ryktena stämmer och Apple faktiskt lanserar en iPhone Ultra i liknande storlek senare i år, har den här nya formfaktorn en verklig chans att slå igenom. Men som läget ser ut just nu är Z Fold 8 den vikbara telefonen att köpa om du, precis som jag, framför allt använder mobilen för att konsumera innehåll.

Varje år består Samsungs S-serie av tre modeller. Först har vi instegsmodellen – i det här fallet Galaxy S26 – följd av mellanmodellen och toppmodellen, som 2026 är Galaxy S26 Plus respektive Galaxy S26 Ultra. Även om Ultra-modellen brukar stjäla de flesta rubrikerna är Galaxy S26 knappast någon lättviktare. Det är en riktigt bra och välbalanserad telefon för den som vill ha något kompakt eller inte vill lägga ännu mer pengar på någon av marknadens allra bästa Android-telefoner.

S26 har fått en något uppdaterad design jämfört med Galaxy S25, med en ny pillerformad kameramodul på baksidan, en skärm på 6,3 tum och flera färgalternativ. Under skalet sitter ett Snapdragon 8 Elite Gen 5-chipset tillsammans med 12 GB RAM, medan lagringen numera börjar på 256 GB – adjö, 128 GB. I Sverige finns telefonen med 256 eller 512 GB lagring, för 11 990 respektive 13 990 kronor. Tillsammans med Android 16 och Samsungs funktionsspäckade One UI 8.5 ger hårdvaran en smidig mobilupplevelse.

När det gäller batteritid gav Galaxy S26:s batteri på 4 300 mAh regelbundet mer än en hel dags användning under mina tester, och ofta hade jag tillräckligt mycket batteri kvar för att klara mig en bit in på nästa dag. De tre kamerorna på baksidan gör också sitt jobb bra, precis som selfiekameran.

En nackdel är priset. Med ett startpris på 11 990 kronor befinner sig Galaxy S26 i en prisklass där konkurrensen är stenhård, vilket gör det svårare att bortse från telefonens kompromisser. Lyckligtvis brukar Samsungs Galaxy S-modeller regelbundet dyka upp i olika kampanjer och erbjudanden.

Ytterligare ett minus är den begränsade laddningshastigheten på 25 W samt avsaknaden av inbyggda magneter för fullständigt stöd för Qi2-laddare och tillbehör utan att använda ett kompatibelt skal.

Sammantaget är Galaxy S26 alltså ett riktigt bra köp om du hittar den till rabatterat pris och vill stanna kvar i Samsungs ekosystem. Till fullpris är det däremot svårare att rekommendera den helt, eftersom konkurrensen är hård – även från telefoner som kostar betydligt mindre.

Samsung Galaxy S26: pris & tillgänglighet

• Från 11 990 kronor för 256 GB + 12 GB RAM

Samsung presenterade Galaxy S26-serien, inklusive grundmodellen S26, S26 Plus och S26 Ultra, den 25 februari 2026. Förbeställningarna öppnade samma dag och leveranserna drog igång den 11 mars.

I Sverige kan du köpa Galaxy S26 direkt från Samsung med ett startpris på 11 990 kronor för modellen med 256 GB lagring och 12 GB RAM. Vill du istället ha 512 GB lagring och 12 GB RAM ligger priset på 13 990 kronor. Samsung brukar dock regelbundet erbjuda rabatter och kampanjer på sina Galaxy-telefoner, så det kan löna sig att hålla utkik efter erbjudanden.

Oavsett vilken modell du väljer får du dubbelt så mycket lagring som tidigare instegsmodeller i Galaxy S-serien, då grundalternativet nu börjar på 256 GB istället för 128 GB.

Köper du telefonen direkt från Samsung får du dessutom tillgång till två exklusiva färgalternativ: Silver Shadow och Pink Gold. Hos andra svenska återförsäljare finns Galaxy S26 i färgerna Cobalt, Sky Blue, White och Black.

• Värde - poäng: 3 / 5

Samsung Galaxy S26: specifikationer

Här är nyckelspecifikationerna för Samsung Galaxy S26:

Samsung Galaxy S26: design

• Samma grundläggande design som S25
• Ny kameramodul på baksidan

Vid första anblick är det lätt att missta S26 för förra årets S25. Designskillnaderna är små. Den största visuella förändringen är de tre kamerorna på telefonens baksida. Istället för att varje objektiv sticker ut individuellt från telefonens baksida sitter de nu samlade i en enda pillerformad kameramodul. I övrigt är skärmen bara marginellt större, med 6,3 tum jämfört med S25:s 6,2 tum. Den ökningen innebär också att själva telefonen har blivit något större. S26 mäter 149,6 x 71,7 x 7,2 mm och väger 167 gram.

Som tidigare nämnt finns totalt sex färgalternativ: Cobalt, Sky Blue, White, Black, Silver Shadow och Pink Gold, där de två sistnämnda är exklusiva för Samsung.

Mina huvudsakliga telefoner till vardags är en iPhone 15 Pro Max och en Pixel 10 Pro XL, som båda är betydligt större än S26. Trots det uppskattade jag verkligen det mindre formatet hos S26, och under testperioden kändes den mindre skärmen aldrig för liten.

Jag har ofta funderat på om jag borde sluta använda den största telefonen som varje tillverkare erbjuder, och efter ett par veckor med S26 har den funderingen blivit starkare än någonsin.

Det enda jag hade svårt att vänja mig vid när det gäller Galaxy S26:s design var placeringen av strömknappen och volymknapparna på höger sida. När jag exempelvis scrollade genom Reels på Instagram kom jag på mig själv med att instinktivt sträcka mig efter volym ned-knappen, bara för att istället trycka på strömknappen och låsa telefonen. Mitt muskelminne lyckades helt enkelt inte vänja sig vid S26:s placering, som är raka motsatsen till Pixel 10 Pro XL, där volymknapparna sitter under strömknappen på samma sida av telefonen.

På undersidan hittar du en plats för nano-SIM-kort (jag trodde att vi var klara med fysiska SIM-kort?!) och en USB-C-port. Telefonens vänstra sida och ovankant är helt fria från knappar och portar.

• Design - poäng: 4 / 5

Samsung Galaxy S26: skärm

• Enkel att använda i direkt solljus
• Mjuk och följsam uppdateringsfrekvens

Galaxy S26 har en 6,3-tums Dynamic AMOLED 2X-skärm med en upplösning på 2 340 x 1 080 pixlar och en adaptiv uppdateringsfrekvens på 120 Hz. Alla de här tekniska specifikationerna kan sammanfattas på ett enkelt sätt: skärmen ser fantastisk ut.

Allt från vanliga textmeddelanden till högupplösta YouTube-klipp ser otroligt skarpt ut. Gaming är lika imponerande – skärmen levererar mjuk och hackfri grafik i snabba spel som Asphalt Legends, som kan dra full nytta av S26:s uppdateringsfrekvens på 120 Hz.

AMOLED-panelen glänser verkligen – bokstavligt talat – när du tar med telefonen utomhus, tack vare en angiven maximal ljusstyrka på 2 600 nits. Till och med i direkt middagssol hade jag inga som helst problem med att läsa på skärmen eller navigera mellan appar.

Det finns egentligen inte mycket mer att säga om Galaxy S26:s skärm, annat än att den ser riktigt bra ut. Inga problem. 10/10. Full pott.

• Skärm - poäng: 5 / 5

Samsung Galaxy S26: mjukvara

• 7 års mjukvaruuppdateringar
• Multitasking-funktionerna är trevliga tillskott

Galaxy S26 kör Android 16 med Samsungs One UI 8.5 ovanpå, som tillför egna anpassningar och funktioner till användarupplevelsen. Om du någon gång har använt en Samsung-telefon eller surfplatta kommer du att känna dig som hemma i gränssnittet på S26.

One UI brukade kännas som att det duplicerade stora delar av den vanliga Android-upplevelsen, särskilt när det gällde apparna som var förinstallerade på telefonen. Samsung Messages och Google Messages fanns exempelvis båda tillgängliga. Samsung har dock nyligen pensionerat Messages till förmån för Googles alternativ.

Samsung har däremot inte helt gett upp sina egna appar. Samsung Internet och Galleri finns fortfarande kvar, exempelvis. Det kan fortfarande kännas lite rörigt och förvirrande, men upplevelsen blir åtminstone bättre.

Bortsett från standardapparna består One UI till stor del av gränssnittsjusteringar och anpassningsmöjligheter som du exempelvis inte hittar på en Pixel-telefon. De nya gesterna för att visa aviseringar eller snabbinställningarna i One UI 8.5 tog till exempel lite tid för mig att vänja mig vid.

Om du sveper nedåt från de vänstra tre fjärdedelarna av skärmen öppnas aviseringspanelen, medan ett svep nedåt från den övre högra fjärdedelen öppnar snabbinställningarna.

Jag har använt en Galaxy Z Fold 7 med One UI 8.5 i några månader och vande mig vid det nya sättet att navigera utan större problem. Av någon anledning fortsätter jag däremot att göra fel på Galaxy S26-modellens mindre skärm.

Men nog om det.

Galaxy AI är en stor del av Samsungs AI-satsning. Du kan bland annat använda Galaxy AI för att låta AI hantera inkommande samtal, få hjälp med att skriva och redigera text och bilder, sammanfatta och prioritera aviseringar samt få personliga hälsoinsikter baserade på dina data från Samsung Health.

Funktionslistan ser ungefär ut som den typiska AI-uppsättningen hos vilken telefon som helst 2026. Det är inte nödvändigtvis något negativt.

Jag använde redigeringsverktyget Object Eraser i Galleri-appen för att ta bort objekt från bilder vid några tillfällen, och varje gång fungerade det riktigt bra. Jag är inte särskilt förtjust i att omvandla foton till popkonst eller retroanime, men under mina korta tester av funktionen fungerade även detta för det mesta bra.

Med det sagt kan det bli både överväldigande och förvirrande när varenda mobiltillverkare och stort teknikföretag erbjuder sin egen version av i princip samma AI-funktioner. Förhoppningsvis lugnar den här floden av AI-funktioner för AI-funktionernas egen skull ner sig när den värsta AI-hypen har lagt sig.

Utöver Galaxy AI är en av mina favoritfunktioner i S26:s mjukvara möjligheten att trycka på en avisering och dra den nedåt för att omedelbart öppna den aktuella appen i ett litet fönster. Det är otroligt praktiskt när du snabbt vill svara på ett meddelande eller fortsätta en konversation utan att behöva byta app.

Första gången jag aktiverade funktionen gjorde jag det av misstag, men när jag väl hade förstått hur den fungerade började jag regelbundet dra ned popup-aviseringar, göra det jag behövde och sedan stänga appfönstret – allt utan att lämna appen jag redan befann mig i. Alla telefoner borde erbjuda liknande multitasking-funktioner.

• Mjukvara - poäng: 4 / 5

Samsung Galaxy S26: kameror

• Huvudkamera på 50 MP
• Ultravidvinkel på 12 MP
• Telekamera på 10 MP

Kameramodulen på S26 må vara ny, men själva kamerahårdvaran är oförändrad jämfört med S25. Du får fortfarande en huvudkamera på 50 MP, en ultravidvinkel på 12 MP och en telekamera på 10 MP med 3x optisk zoom.

Jag hade riktigt kul när jag fotograferade med S26. Samsungs telefoner har historiskt sett tagit bilder som är något övermättade och ibland överexponerade, men som i slutändan ändå ser riktigt bra ut – och S26 är inget undantag.

Telefonen presterade utmärkt i ljusa miljöer, exempelvis när jag tog bilder av nya Rivian R2 efter en provkörning. Den gjorde också ett bra jobb med att bevara detaljer och färger sent på eftermiddagen när solen började gå ner under mina kvällspromenader.

Telekameran fungerar bra upp till gränsen för den optiska zoomen på 3x, men den digitala zoomen därefter ger mer varierande resultat, särskilt när du närmar dig maxgränsen på 30x. Jag hade hoppats kunna läsa en ”tillträde förbjudet”-skylt längre ner på gatan med 30x zoom, och även om delar av texten går att urskilja är den svår att läsa.

Telefonens främre selfiekamera på 12 MP sitter i ett centrerat kamerahål längst upp på skärmen. Den tar bra selfies, även om den får mig att se gammal ut. Eller så börjar jag helt enkelt bli gammal. Det är förmodligen det sistnämnda...

• Kameror - poäng: 4 / 5

Samsung Galaxy S26: fotoexempel

Samsung Galaxy S26: prestanda