En av de senaste modellerna har nu anlänt till vårt testlabb: Sony Bravia 7 II. Det är Sonys mer prisvärda RGB-TV, placerad under flaggskeppet Sony Bravia 9 II, och prismässigt ligger den nära flera OLED-modeller i mellanklassen.

Därför ville jag ta reda på hur Bravia 7 II står sig mot den femstjärniga LG C6, en av de bästa TV-apparater jag har testat under 2026.

Inför jämförelsen ställde jag båda TV-apparaterna i sina respektive bildlägen direkt ur kartongen. På Bravia 7 II använde jag Professional för SDR- och HDR-material samt Dolby Vision Dark för Dolby Vision-innehåll. På LG C6 använde jag helt enkelt Filmmaker Mode.

Färger

Jag började med The Super Mario Galaxy Movie, där både Bravia 7 II och C6 visade upp en utmärkt färgåtergivning.

I filmens inledande scener såg Lumas-figurerna rikare och djupare ut på C6, medan de återgavs med högre ljusstyrka på Bravia 7 II. Det fungerade särskilt bra i ljusa detaljer, exempelvis när Rosalina använder sin trollstav.

Även om de flesta färger upplevdes som mer kraftfulla på C6 tyckte jag faktiskt att gula och gyllene toner såg mer livfulla ut på Bravia 7 II. Det märktes bland annat i eldens reflexer mot Rosalinas hår och ansikte.

I senare scener visade C6 betydligt fylligare röda toner, något som syntes tydligt på Marios keps och hängselbyxor. Jag upplevde också att C6 generellt återgav färgerna mer korrekt.

Samtidigt fanns det tillfällen då Bravia 7 II imponerade mer. Under den tidiga scenen där Mario och Luigi färdas genom öknen drogs jag till Sonys varmare färgtemperatur. Sanden såg mer naturlig ut på Bravia 7 II, medan den fick en något för röd ton på C6.

Det gick däremot inte att komma ifrån att C6 hanterade färger med större djup, bättre mättnad och tydligare texturer, vilket passade den här typen av animerad film mycket bra.

Jag gick sedan vidare till Speed Racer, som blandar verkliga miljöer med ett kraftigt stiliserat färgspråk.

Båda TV-apparaterna gjorde ett utmärkt jobb med filmens överdrivna, nästan tecknade färgpalett. De 60-talsinspirerade, ofta skrikiga färgerna på kläderna och inredningen i familjen Racers hus stack verkligen ut på båda skärmarna.

Precis som i The Super Mario Galaxy Movie visade C6 djupare och fylligare färger, medan Bravia 7 II levererade högre ljusstyrka.

I scenen där Speed för första gången träffar Trixie som barn såg hennes röda klänning mer intensiv ut på C6, medan gräset omkring dem var mer levande på Bravia 7 II.

Vid vissa tillfällen upplevde jag dock att Bravia 7 II färger blev lite väl bleka, något som förstärktes när TV-apparaterna stod bredvid varandra. Röda toner drog ibland åt orange på Bravia 7 II jämfört med C6 – samma fenomen som jag tidigare såg när jag jämförde Samsung S95/S99H med LG G6.

Färgåtergivning är ett av RGB-TV-apparaternas stora försäljningsargument och även om jag tyckte att Hisense UR8 – företagets billigare RGB mini-LED-modell – hade svårt att matcha Samsung QN80H när jag jämförde dem sida vid sida, står sig Bravia 7 II betydligt bättre mot LG C6 OLED, som dessutom är en bättre TV än QN80H.

Kontrast och mörka rum

The Batman är närmast ett tortyrtest för TV-apparater tack vare filmens extremt mörka bildspråk. Mörka partier kan lätt se felaktiga ut.

OLED-TV-apparater brukar generellt prestera bäst här, även om vissa nyare modeller, som LG G6, ibland har gjort de mörka partierna lite för ljusa. LG C6 har däremot alltid hanterat filmen mycket väl, vilket gjorde den till ett perfekt test mot Bravia 7 II.

I de tidiga scenerna från Batmans grotta visade båda TV-apparaterna stark kontrast och en utmärkt balans mellan ljusa och mörka partier.

C6 upplevdes dock ha högre kontrast tack vare betydligt djupare svärta. OLED-teknikens individuella pixeldimning gjorde att de mörka miljöerna kontrasterade ännu tydligare mot takbelysningen och ljuset från Batmans utrustning.

Samtidigt imponerade Bravia 7 II med en bakgrundsbelysning som kontrollerades bättre än hos nästan alla traditionella mini-LED-TV-apparater jag har testat med samma film.

I tunnelbanescenen bevisade C6 återigen att den har bättre svärta och fångade filmens dystra ton på ett mycket träffsäkert sätt. På Bravia 7 II gick det däremot att urskilja fler detaljer, som Batmans rustning och strukturen i väggen bakom honom, tack vare att TV:n återgav dessa partier med något högre ljusstyrka (mer om det lite senare) jämfört med C6.

C6 visade också ibland tecken på black crush jämfört med Bravia 7 II. När det gäller ren kontrast föredrog jag dock fortfarande C6:s bild, även om Bravia 7 II gjorde ett imponerande jobb.

Vid visning i ett mörkt rum har C6 fördelen av att sakna bakgrundsbelysning, vilket innebär att den slipper den så kallade molneffekten, där bakgrundsbelysningen blir synlig i mörka scener. Även om Bravia 7 II visade enstaka tendenser till detta hade den återigen en utmärkt kontroll över bakgrundsbelysningen jämfört med konkurrenterna.

Jag såg också väldigt lite blooming i de scener jag testade. Det blev egentligen bara tydligt när en ljus meny visades längst ned på skärmen. Till och med betraktningsvinklarna på Bravia 7 II imponerade, med betydligt mindre blooming från sidan än vad man normalt ser hos en traditionell mini-LED-TV.

Jag bestämde mig för att göra ett sista test av svärtan med hjälp av rymdscenerna i Alien: Romulus. Precis som väntat levererade C6 djup, kolsvart svärta som skapade stark kontrast mot stjärnhimlen.

Även här var Bravia 7 II:s svärta mycket bra för en TV med bakgrundsbelysning, även om jag vid vissa tillfällen kunde se en viss gråton i de mörkaste partierna.

Jag lade dock märke till mer blooming på Bravia 7 II i den här filmen, framför allt när ljus vit text visades mot svart bakgrund. Trots det presterade Bravia 7 II bättre med den här filmen än jag hade väntat mig.

Ljusstyrka

Nu är det dags att gå in på ljusstyrkemätningarna, men först behöver jag nämna en viktig detalj. Vid mina tester profilerar jag en Klein K-10A-kolorimeter tillsammans med en Jeti Spectral 15VA-spektroradiometer för att få så hög mätnoggrannhet som möjligt. Av någon anledning lyckades jag dock inte få de två instrumentens Delta-E-resultat att stämma överens fullt ut när jag skulle mäta Bravia 7 II.

Samma utrustning fungerade utan problem med andra TV-apparater när jag kontrollerade den, vilket tyder på att det antingen finns något ovanligt med det 55-tums exemplar av Bravia 7 II som jag testade, eller med hur mätutrustningen samverkar med just den modellen.

Inför mitt fullständiga test kommer vi att få in ett nytt 65-tumsexemplar som jag kommer att mäta igen. Jag väljer ändå att redovisa de mätvärden jag fått hittills som referens, eftersom Delta-E-avvikelsen inte var särskilt stor och resultaten fortfarande är användbara. (Mätningarna för LG C6 har däremot inga sådana problem.)

Ljusstyrkeresultaten för de här två TV-apparaterna är faktiskt ganska överraskande. I Filmmaker Mode uppmätte C6 en maximal HDR-ljusstyrka på 1 427 nits i ett 10-procentigt fönster, medan Bravia 7 II nådde 1 218 nits i motsvarande Professional-läge. Jag blev förvånad över att C6 hade högre maximal ljusstyrka, eftersom jag hade väntat mig att en RGB mini-LED-TV skulle nå betydligt högre toppnivåer än en OLED-TV.

Tittar vi i stället på HDR-ljusstyrkan över hela skärmen (ett 100-procentigt fönster) blir skillnaden desto större. C6 nådde 247 nits i Filmmaker Mode, medan Bravia 7 II uppmätte hela 957 nits i Professional-läget. Det är en enorm skillnad och precis det område där mini-LED-tekniken generellt brukar överträffa OLED. Samtidigt är 957 nits ett mycket högt resultat även för en mini-LED-TV.

När man omsätter detta till verkligt filmtittande märks skillnaden främst i ljusa scener eller scener med stora vita bildytor. I snöscenerna från Spears & Munsils demomaterial, där några hästar rör sig genom kraftigt snöfall, är bilden märkbart ljusare på Bravia 7 II än på C6, vilket ger ett mer naturtroget intryck.

Även en dagsljusscen med en klippvägg ser betydligt ljusare ut på Bravia 7 II än på C6. Eftersom klippväggen upptar en stor del av bilden, och Bravia 7 II uppmäter högre ljusstyrka i större bildytor som 50, 75 och 100 procent, upplevs hela bilden som ljusare på Bravia 7 II.

I scener från Speed Racer gör C6:s högre toppljusstyrka att vita högdagrar ser mer glansiga ut, exempelvis på karossen till Mach 5. Färgerna får också mer tryck i de ljusaste partierna, som det röda M:et på Speeds hjälm. Men eftersom Bravia 7 II har högre ljusstyrka över hela bildytan upplevs den totala bilden ändå som ljusare på Bravia 7 II.

Som ett sista test använde jag en scen i den vitglänsande öknen från Lawrence of Arabia. Det här är faktiskt en film där C6 och Bravia 7 II ligger betydligt närmare varandra när det gäller upplevd ljusstyrka.

När Lawrence sitter på en klippa upplevde jag att sanden bakom honom hade lite mer tryck på C6. Hans metallklocka hade också en aning mer lyster, även om skillnaden var liten.

När sanden sedan fyller en större del av bilden, i scenen där en främling närmar sig Lawrence och hans guide, upplevde jag återigen att C6 såg ljusare ut.

I just det här fallet tror jag att det främst handlar om TV-apparaternas olika färgprofiler. Bravia 7 II:s varmare färgtemperatur, med den brunorange ton man förväntar sig från den här typen av bildläge, smälter samman mer med ökenlandskapet. C6:s rödare ton ger däremot sanden lite mer visuell kraft.

När det gäller tittande i ljusa rum, där reflexer spelar stor roll, är Bravia 7 II den bättre TV:n totalt sett, även om C6 hanterar ljusa filmscener mycket bra, exempelvis dem från Lawrence of Arabia.

För mörkare filmer är Bravia 7 II det bättre valet i ljusa rum, men den drabbas fortfarande av spegelliknande reflexer. (Bravia 7 II har inte samma antireflexbehandling som den dyrare Bravia 9 II.) Samtidigt var reflexerna ändå inte lika påtagliga som de spegelliknande reflexerna på C6:s ännu blankare skärm.

Ett stort steg framåt – men RGB är inte riktigt där än

Varje gång jag tidigare har jämfört traditionella mini-LED-TV-apparater med OLED har OLED oftast gått segrande ur duellen, tack vare djupare svärta, bättre kontrast, en mer förfinad bild och rikare, mer kraftfulla färger. RGB har lyfts fram som OLED-teknikens senaste stora utmanare, och Bravia 7 II ger faktiskt LG C6 OLED en riktigt tuff match.

När de första mindre RGB-TV-apparaterna började dyka upp i år – efter att tekniken först introducerades under 2025 – trodde jag att priserna skulle bli betydligt högre. Just nu är LG C6 det mer prisvärda alternativet, där 55-tumsmodellen kostar 25 990 kronor, medan en 55-tums Sony Bravia 7 II kostar 29 990 kronor (men går dock att få tag på till lägre pris vid reaperioder). (LG:s TV-apparater brukar dessutom få betydligt större prissänkningar än Sonys modeller, så LG kan mycket väl behålla sitt övertag även på sikt.)

Som läget ser ut just nu är det fortfarande LG C6 jag rekommenderar av de här två modellerna. Den levererar den skarpare bild, de fylligare färgerna och den mer dynamiska kontrast som jag letar efter, samtidigt som den kostar mindre.

Samtidigt finns det mycket att uppskatta med Sony Bravia 7 II. Om den här TV:n är en fingervisning om vart RGB-tekniken är på väg i takt med att den mognar, då gör OLED klokt i att se upp.

Samsung S99H placerar sig högst upp i Samsungs TV-sortiment för 2026 och är ett flaggskepp bland OLED-TV-apparater. Den levererar en enastående bild och ett komplett utbud av funktioner för både smart-TV och gaming. För mig är det här utan tvekan en av de bästa TV-apparaterna jag har testat under 2026.

Funktionsmässigt saknas det egentligen ingenting. Den drivs av NQ4 AI Gen 3 Processor, som innehåller en rad AI-funktioner under samlingsnamnet Samsung Vision AI. Här ingår bland annat AI Motion Enhancer Pro, AI 4K Upscaling Pro, Adaptive Sound Pro samt AI-baserade rekommendationer för innehåll.

Bildkvaliteten är kort sagt fantastisk. Samsung S99H levererar den högsta ljusstyrkan jag hittills har uppmätt hos en OLED-TV i premiumklassen, samtidigt som färgerna är levande och naturtrogna, detaljrikedomen hög och kontrasten imponerande djup. TV:ns antireflexbehandling fungerar dessutom mycket effektivt och minimerar störande reflektioner.

Jag märkte att Filmmaker Mode blir något för mörkt i riktigt ljusa miljöer, men lyckligtvis är Movie-läget ett utmärkt alternativ med högre ljusstyrka utan att bildkvaliteten försämras nämnvärt.

Rörelsehanteringen är överlag både mjuk och naturlig, oavsett om jag tittade på film eller sport. Jag kunde se vissa tendenser till black crush i några av de filmer jag testade, där detaljer i mörka partier försvann något, men det räcker inte för att dra ner helhetsintrycket. Bilden tillhör fortfarande det allra bästa jag har sett från en OLED-TV.

Det inbyggda ljudet håller också en hög nivå. Samsung S99H återger ljudet med god precision och en imponerande koppling mellan det som händer på skärmen och det jag hör. Basen har bra tryck, ljudbilden är förhållandevis bred och dialoger återges tydligt. Samtidigt tycker jag att en TV med så här bra bild förtjänar ett fylligare ljud, så jag rekommenderar fortfarande att komplettera med någon av de bästa soundbars eller ett separat högtalarsystem.

Designen är däremot årets stora samtalsämne. Samsung har introducerat den nya FloatLayer Design, där TV:n omges av en bred silverfärgad ram. Personligen upplevde jag att ramen drog onödig uppmärksamhet till sig och blev ett störande inslag.

TV:n är dessutom tydligt framtagen med väggmontering i åtanke. Den extra bredden kan skapa problem i vissa TV-bänkar, och Samsung har dessutom ersatt den eleganta centrala foten från föregångaren med två enklare plastfötter.

En annan förändring är att One Connect Box inte längre medföljer. Anslutningarna sitter återigen direkt på TV:n, även om det går att köpa till Samsung Wireless One Connect Box om du vill få fler HDMI-portar och en renare kabeldragning.

För gaming är Samsung S99H en ren dröm. Den erbjuder fyra HDMI 2.1-portar med stöd för 4K i 165 Hz, VRR, HDR10+ Gaming och ALLM, samtidigt som jag uppmätte en mycket låg input lag på endast 9,5 ms vid 60 Hz. Oavsett vad jag spelade var spelupplevelsen följsam, responsiv och visuellt imponerande. Det här är utan tvekan en av årets allra bästa gaming-TV-apparater.

Precis som övriga Samsungs TV-modeller använder S99H One UI Tizen som smart-TV-plattform. Den innehåller alla stora streamingtjänster, känns snabb i användningen och är lätt att navigera. Jag störde mig visserligen på vissa egenheter, framför allt att Samsung TV Plus startar automatiskt, men i det stora hela fungerar systemet mycket bra. För den som uppskattar AI-funktioner kan Vision AI vara ett trevligt tillskott. Plattformen når fortfarande inte riktigt upp till LG:s webOS, men den är ändå en av de bättre på marknaden.

Den 65 tum stora modellen jag testade kostar 37 990 kronor, vilket placerar den tydligt i premiumsegmentet. Samtidigt tycker jag att prestandan och funktionsutbudet motiverar priset. Konkurrenten LG G6 är för tillfället billigare, men jag räknar med att priset på Samsung S99H kommer att sjunka under de kommande månaderna. För den som vill spara pengar är fjolårets Samsung S95F fortfarande ett mycket prisvärt alternativ så länge den finns kvar i lager.

Samsung S99H: pris & släppdatum

• Släppdatum juni 2026
• 55 tum: 25 990 kronor
• 65 tum: 37 990 kronor
• 77 tum: 47 990 kronor
• 83 tum: 69 990 kronor

Samsung S99H presenterades i juni 2026 och finns redan nu att köpa via Samsungs egen hemsida. Hos svenska återförsäljare, däribland HiFi Klubben, börjar den säljas den 26 juli.

TV:n finns i fyra storlekar: 55 tum för 25 990 kronor, 65 tum för 37 990 kronor, 77 tum för 47 990 kronor och 83 tum för 69 990 kronor. Det placerar S99H tydligt i premiumsegmentet, där den konkurrerar med andra flaggskeppsmodeller från exempelvis LG och Sony.

Samsung S99H: specifikationer

Samsung S99H: benchmarktester

Previous

1 / 4

Next

Brightness measurements

Taken using a colorimeter and test pattern generator. Click the test name for measurements and select the chosen test from the dropdown menu.

HDR Filmmaker ModeHDR Standard ModeSDR Filmmaker ModeSDR Standard Mode

Samsung S99H

HDR Filmmaker Mode (10% window)

2739

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

449

LG G6

HDR Filmmaker Mode (10% window)

3004

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

451

Samsung S95F

HDR Filmmaker Mode (10% window)

2132

HDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

390

01,0002,0003,0004,000

10% window

HDR Filmmaker Mode Data

Product	HDR Filmmaker Mode (10% window) (10% window)	HDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (10% window)
Samsung S99H	2739	449
LG G6	3004	451
Samsung S95F	2132	390

Samsung S99H

HDR Standard Mode (10% window)

2831

HDR Standard Mode (Fullscreen)

463

LG G6

HDR Standard Mode (10% window)

2469

HDR Standard Mode (Fullscreen)

385

Samsung S95F

HDR Standard Mode (10% window)

2135

HDR Standard Mode (Fullscreen)

380

07501,5002,2503,000

10% window

HDR Standard Mode Data

Product	HDR Standard Mode (10% window) (10% window)	HDR Standard Mode (Fullscreen) (10% window)
Samsung S99H	2831	463
LG G6	2469	385
Samsung S95F	2135	380

Samsung S99H

SDR Filmmaker Mode (10% window)

220

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

219

LG G6

SDR Filmmaker Mode (10% window)

559

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

390

Samsung S95F

SDR Filmmaker Mode (10% window)

256

SDR Filmmaker Mode (Fullscreen)

137

0150300450600

10% window

SDR Filmmaker Mode Data

Product	SDR Filmmaker Mode (10% window) (10% window)	SDR Filmmaker Mode (Fullscreen) (10% window)
Samsung S99H	220	219
LG G6	559	390
Samsung S95F	256	137

Samsung S99H

SDR Standard Mode (10% window)

229

SDR Standard Mode (Fullscreen)

229

LG G6

SDR Standard Mode (10% window)

648

SDR Standard Mode (Fullscreen)

559

Samsung S95F

SDR Standard Mode (10% window)

372

SDR Standard Mode (Fullscreen)

199

0200400600800

10% window

SDR Standard Mode Data

Product	SDR Standard Mode (10% window) (10% window)	SDR Standard Mode (Fullscreen) (10% window)
Samsung S99H	229	229
LG G6	648	559
Samsung S95F	372	199

HDR color gamut

Closer to 100% is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

Samsung S99H

UHDA-P3

99.97

BT.2020

89.2

LG G6

UHDA-P3

99.3

BT.2020

83

Samsung S95F

UHDA-P3

100

BT.2020

89.3

0255075100

HDR Filmmaker Mode Data

Product	UHDA-P3 ()	BT.2020 ()
Samsung S99H	99.97	89.2
LG G6	99.3	83
Samsung S95F	100	89.3

Picture accuracy

A lower score is better. Taken using a colorimeter and test pattern generator.

SDR Delta-E

Samsung S99H

1.6

LG G6

1.4

Samsung S95F

2.61

0123

SDR Delta-E Data

Product	Value
Samsung S99H	1.6
LG G6	1.4
Samsung S95F	2.61

Input lag

Lower is better. Taken using a Leo Bodnar 4K HDMI Video Signal Lag Tester.

Samsung S99H

4K 60Hz

9.5

1080p 120Hz

5

LG G6

4K 60Hz

8.9

1080p 120Hz

4.6

Samsung S95F

4K 60Hz

9.5

1080p 120Hz

0

012345678910

ms

HDR Filmmaker Mode Data

Product	4K 60Hz (ms)	1080p 120Hz (ms)
Samsung S99H	9.5	5
LG G6	8.9	4.6
Samsung S95F	9.5	N/A

The Samsung S95F does not have a 1080p 120Hz results as its results were registered before we started taking the 1080p 120Hz measurement

Samsung S99H: funktioner

• NQ4 AI Gen 3-processor
• OLED Glare Free-skärm
• AI-funktioner, inklusive AI Football Pro-läge

Samsung har tidigare använt QD-OLED-paneler i flaggskeppsmodellerna i storlekarna 55–77 tum. Baserat på mina mätningar är jag övertygad om att den 65-tumsmodell jag testade använder en QD-OLED-panel, även om Samsung själva inte bekräftar detta. 83-tumsmodellen använder däremot en W-OLED-panel från LG, eftersom QD-OLED-paneler inte tillverkas i den storleken.

S99H är utrustad med Samsungs matta, antireflexbehandlade skärm OLED Glare Free, som är utvecklad för att minimera spegelliknande reflektioner och dämpa störande ljuskällor i rummet.

TV:n drivs av NQ4 AI Gen 3-processorn, som erbjuder flera AI-baserade bildförbättringar, däribland AI Motion Enhancer Pro, AI 4K Upscaling Pro och Auto HDR Remastering Pro. Nytt för i år är även AI Football Pro, ett läge som automatiskt optimerar både bild och ljud för fotbollssändningar. På ljudsidan finns AI-funktionerna AI Sound och AI Sound Controller Pro.

När det gäller HDR-format har Samsung återigen stöd för HDR10+, HDR10 och HLG, men Dolby Vision saknas fortfarande. På ljudsidan stöds Dolby Atmos, medan DTS fortfarande inte finns med.

Den största designförändringen jämfört med fjolårets Samsung S95F är den nya bredare silverramen, som Samsung kallar FloatLayer Design. Ramen gör TV:n några centimeter större runt om och innebär samtidigt att den externa One Connect Box har tagits bort. Samtliga anslutningar sitter nu direkt på TV:ns baksida.

Samsung erbjuder dock fortfarande sin Wireless One Connect Box som ett tillval. Eftersom den fungerar parallellt med TV:ns inbyggda anslutningar kan du totalt få tillgång till åtta HDMI 2.1-portar – fyra på TV:n och ytterligare fyra via den trådlösa One Connect Box.

Ljudsystemet består av ett 4.2.2-kanaligt högtalarsystem på 70 watt med stöd för Dolby Atmos, vilket är samma specifikation som hos föregångaren S95F. Bland ljudfunktionerna finns Object Tracking Sound+ (OTS+), Adaptive Sound Pro och Active Voice Amplifier Pro.

För gaming är S99H mycket välutrustad. Den har fyra HDMI 2.1-portar med stöd för 4K i upp till 165 Hz, fullständigt stöd för VRR, inklusive AMD FreeSync Premium Pro och Nvidia G-Sync, samt HGiG, HDR10+ Gaming och ALLM (Auto Low Latency Mode). Dessutom finns Game Hub, där molnbaserade speltjänster som Xbox Cloud Gaming och Amazon Luna kan användas.

Precis som tidigare använder Samsung sin egen smart-TV-plattform Tizen. Här finns de tidigare nämnda AI-funktionerna för bild och ljud, men även Generative Wallpaper och Art Mode – samma konstläge som används i Samsungs populära The Frame-TV-apparater.

Tizen erbjuder ett omfattande apputbud med tjänster som Netflix, Prime Video, BBC iPlayer och ITVX. För marksänd och satellitbaserad TV använder Samsung däremot sin egen tjänst Samsung TV Plus, istället för brittiska Freely eller Freeview.

• Funktioner - poäng: 5 / 5

Samsung S99H: bildkvalitet

• Fantastiskt färgåtergivning
• Effektiv matt antireflexskärm
• Imponerande kontrast och djupa svärtor

Samsung S99H levererar mycket imponerande ljusstyrka. I mina mätningar nådde den 2 739 nits i Filmmaker Mode och 2 831 nits i Standard-läget vid HDR-visning. Jag använde även Movie-läget under en stor del av testet, där TV:n uppmätte 2 751 nits. Det är ett tydligt lyft jämfört med föregångaren Samsung S95F, som nådde 2 132 nits respektive 2 135 nits i Filmmaker Mode och Standard.

Även HDR-ljusstyrkan över hela skärmen har förbättrats. Här uppmätte jag 449 nits i Filmmaker Mode, 460 nits i Standard och 450 nits i Movie-läget. Det är en märkbar ökning jämfört med S95F, som nådde 380 nits respektive 390 nits.

S99H använder Samsungs matta OLED Glare Free-panel, och om du ofta tittar på TV i ett ljust rum är det här en av de första modellerna jag skulle rekommendera. Jag föredrar fortfarande LG G6 när det gäller den övergripande bildupplevelsen i ljusa miljöer, men Samsung är fortfarande bäst när det gäller att eliminera reflektioner.

TV:n gör också ett mycket bra jobb med uppskalning av SDR-material. När jag tittade på en blandning av realityprogram och Wimbledon-sändningar via Samsung TV Plus förbättrade S99H både detaljskärpan och färgåtergivningen. HD-material fick ett betydligt skarpare utseende och närmade sig faktiskt äkta 4K-kvalitet.

Jag testade även funktionen Auto HDR Remastering Pro. Den ökade visserligen både ljusstyrkan och detaljskärpan, men enligt min smak blev resultatet alltför artificiellt.

När jag gick över till HDR-material började jag med att utvärdera färgåtergivningen. I Speed Racer, som numera är en återkommande referensfilm i mina 4K Blu-ray-tester, levererade S99H starka och livfulla färger som återgav filmens tecknade estetik på ett mycket övertygande sätt. Närbilder på Speed Racer visade intensiva röda toner i cockpiten och på hans "M"-logotyp, medan senare scener bjöd på klara blå himlar och nästan neonliknande gröna gräsytor.

Vid en direkt jämförelse med LG G6 noterade jag att S99H ibland återgav röda nyanser något blekare och mer åt det orangea hållet. Sett för sig själv ser dock färgerna fortfarande fantastiska ut. I La La Land återgavs Mias gula klänning med både kraft och precision, medan solnedgångarnas rosa och lila färgövergångar såg både naturliga och levande ut.

Att färgerna imponerar är egentligen ingen överraskning. Jag uppmätte en HDR-färgtäckning på 89,2 % av BT.2020 och 99,97 % av DCI-P3, vilket är utmärkta resultat.

När jag testade mörkare filmer blev valet av bildläge desto viktigare. The Batman var exempelvis för mörk i standardinställningen Filmmaker Mode när lamporna var tända i vårt testlabb, medan Movie-läget fungerade betydligt bättre. I ett mörkt rum var däremot Filmmaker Mode det naturliga valet.

Under hela The Batman imponerade S99H med sin starka kontrast, där den höga ljusstyrkan gav intensiva högdagrar samtidigt som svärtan förblev djup och fyllig. Oavsett om Batman stod i en mörk tunnelbanestation eller kameran växlade till svepande vyer över Batgrottan fanns en mycket fin balans mellan ljusa och mörka partier.

Jag märkte dock att Filmmaker Mode ibland drabbades av black crush, vilket gjorde att detaljer i de mörkaste partierna försvann. Batmans rustning i tunnelbanescenen blev exempelvis delvis dold eftersom TV:n prioriterade djupare svärta. Problemet var mindre tydligt i en något ljusare mörk film som Alien: Romulus, där fler detaljer bevarades, men även där förekom vissa tendenser till black crush.

S99H levererar skarpa, nästan tredimensionella detaljer oavsett vilket innehåll jag tittade på. Hudtoner, kläder och föremål ser mycket naturtrogna ut, särskilt i HDR. Faktum är att jag föredrog hur S99H återgav hudtoner framför LG G6 när jag jämförde de två modellerna sida vid sida.

Slutligen till rörelsehanteringen. S99H presterade bra genom hela testperioden, men jag tyckte att den bästa balansen uppnåddes med både Blur Reduction och Judder Reduction inställda på 3. Högre inställningar gjorde att rörelserna såg alltför artificiella och onaturliga ut. När jag återigen använde Speed Racer som referens hanterade S99H de snabba racingscenerna mycket bra när bilarna kastade sig fram och tillbaka över skärmen. Jag noterade visserligen en viss juddereffekt när kameran panorerade över kommentatorerna, men samma fenomen har jag sett på samtliga TV-apparater jag hittills har testat med just den här skivan.

Jag testade även AI Football Pro-läget, som visade sig vara förhållandevis effektivt. Kommentatorernas röster blev tydligare och högre, bilden fick mer detaljrikedom och rörelserna upplevdes som mjukare. Om du däremot föredrar att inte använda AI-funktionerna fungerar Standard-läget tillsammans med Blur Reduction 3 och Judder Reduction 3 mycket bra.

• Bildkvalitet - poäng: 5 / 5

Samsung S99H: ljudkvalitet

• 4.2.2-kanaligt ljudsystem med Dolby Atmos
• Mycket hög precision och tydlighet
• Saknar stöd för DTS

S99H är utrustad med ett 4.2.2-kanaligt högtalarsystem på 70 watt med stöd för Dolby Atmos. Däremot saknas fortfarande stöd för DTS. Utöver ljudlägena Standard och Amplify finns flera AI-baserade ljudfunktioner, däribland Adaptive Sound Pro och Active Voice Amplifier, som automatiskt kan anpassa ljudet efter innehållet.

När jag tittade på Speed Racer med ljudläget Amplify aktiverat levererade S99H en imponerande kombination av kraft och bas. Motorernas vrål och mullrande återgavs övertygande, och kollisionerna under tävlingarna hade ordentlig tyngd. Samtidigt förblev dialogen tydlig och lätt att uppfatta, även under filmens mest intensiva racingscener.

TV:ns Object Tracking Sound+ (OTS+) imponerade också med sin precisa ljudplacering. När Speed Racer glider längs ett räcke i filmens inledande lopp följde ljudet rörelsen på ett mycket övertygande sätt, och effekten förblev tydlig trots att många andra ljudeffekter pågick samtidigt.

Jag testade även AI Sound-läget, som gav ljudbilden större bredd och lyfte fram mer subtila ljudeffekter. Personligen upplevde jag dock att ljudet samtidigt blev något mer komprimerat och tappade en del av sin kraft, vilket gjorde att jag föredrog standardinställningen Amplify.

Sammantaget gör S99H:s inbyggda högtalare ett bra jobb, men jag upplevde ändå att ljudbilden i huvudsak stannade inom TV:ns fysiska bredd. Dolby Atmos-effekterna märktes av, men de försvann ibland bland övriga ljud. Med tanke på hur bra bildkvaliteten är skulle jag fortfarande rekommendera att komplettera med åtminstone en soundbar för att få en mer komplett bioupplevelse.

• Ljudkvalitet - poäng: 4 / 5

Samsung S99H: design

• Den breda silverramen lär dela åsikterna
• Stativet har ersatts av två fötter
• One Connect Box medföljer inte längre

Den största samtalspunkten med Samsung S99H i år är utan tvekan designförändringarna jämfört med fjolårets Samsung S95F. Den mest iögonfallande nyheten är FloatLayer Design – en bred silverram som omger TV:n och ger den ett svävande, nästan tredimensionellt utseende. Det här är ett designelement som sannolikt kommer att dela åsikterna, och för vissa kan det även innebära att TV:n kräver mer plats, eftersom ramen gör den både bredare och högre.

Personligen är jag inte särskilt förtjust i lösningen. Jag tycker att silverramen drar till sig onödigt mycket uppmärksamhet, och när TV:n betraktas från sidan ser den extra ramen dessutom lite märklig ut.

Det svarta metallstativet från S95F har ersatts av två grå plastfötter. De är visserligen stabila och enkla att montera, men jag ser det ändå som ett steg tillbaka för en TV i den här prisklassen. Själva skärmramen är däremot fortfarande mycket tunn och elegant, vilket ger TV:n en exklusiv känsla – även om den bredare silverramen bakom den tar bort en del av det intrycket.

Den andra stora förändringen är att One Connect Box har försvunnit. Den externa boxen, som tidigare innehöll TV:ns anslutningar och en del av elektroniken, har ersatts av traditionella anslutningar direkt på TV:ns baksida.

För vissa lär detta vara en välkommen förändring. Samtidigt är S99H kompatibel med Wireless One Connect Box, så den som föredrar en extern anslutningsbox kan fortfarande köpa till en sådan. Dessutom fungerar den parallellt med TV:ns egna anslutningar, vilket innebär att du totalt kan få tillgång till åtta HDMI 2.1-portar. Frågan är om någon ens behöver en AV-receiver då.

Även SolarCell-fjärrkontrollen gör comeback. Den har inte förändrats nämnvärt jämfört med tidigare generationer, men den är fortfarande en lätt och stilren fjärrkontroll som kan laddas både via USB-C och solceller. Jag tycker fortfarande att det är en av de bästa TV-fjärrkontrollerna på marknaden.

• Design - poäng: 4 / 5

Samsung S99H: Smart TV & menyer

• One UI Tizen-plattform
• Vision AI-funktioner
• Home-, Gaming- och Art Hub

S99H använder Samsungs egen smart-TV-plattform One UI Tizen. Den största nyheten i år är Samsung Vision AI Companion, som kan hitta relaterat innehåll baserat på det du tittar på och besvara allmänna frågor med hjälp av AI. TV:n har även stöd för Microsoft Copilot.

Tizen är uppbyggt kring flera olika Hubbar som organiserar appar och innehåll. Home Hub samlar streamingtjänster och personliga innehållsrekommendationer baserade på dina tittarvanor. Gaming Hub innehåller allt som rör spel, inklusive molnbaserade speltjänster som Xbox Cloud Gaming. Daily Hub samlar appar för produktivitet och hälsa, medan Art Hub ger tillgång till Art Store, där du kan ladda ner konstverk att visa på skärmen när TV:n inte används.

En nyhet är även Art Mode, som gör att S99H kan fungera som en digital konsttavla på samma sätt som Samsung The Frame. Det kan också förklara TV:ns nya ramliknande design. För att få tillgång till hela konstbiblioteket i Art Store krävs dock en månadsprenumeration.

Jag tycker att Tizen är ett intuitivt och lättanvänt operativsystem. Precis som på många andra smart-TV-plattformar finns det ett annonsfält högst upp på startskärmen. Det jag däremot störde mig på var att Samsung TV Plus automatiskt började spela upp innehåll så fort jag stannade kvar på hemskärmen en stund, vilket avbröt det jag höll på med. Jag hittade inget sätt att stänga av detta, annat än att helt avinstallera appen.

Det finns också ett generöst utbud av bildinställningar, tillsammans med flera AI-baserade verktyg för att optimera både bild- och ljudkvaliteten.

• Smart TV & menyer - poäng: 4,5 / 5

Samsung S99H: gaming

• Fyra HDMI 2.1-portar
• Stöd för FreeSync och G-Sync
• Endast 9,5 ms input lag

S99H är en utmärkt TV för gaming. De fyra HDMI 2.1-portarna har stöd för 4K i upp till 165 Hz, fullständigt VRR-stöd, inklusive AMD FreeSync Premium Pro och Nvidia G-Sync, samt HDR10+ Gaming och ALLM (Auto Low Latency Mode). Här finns också Gaming Hub, där du hittar spelrelaterat innehåll och molnbaserade speltjänster som Xbox Cloud Gaming och Amazon Luna.

Gamingupplevelsen är både följsam och responsiv, mycket tack vare den låga uppmätta input lag-tiden på endast 9,5 ms. När jag rusade genom ett ökenlandskap i Battlefield V i 4K och 120 Hz, snabbt växlade mellan mål och kastade mig i skydd, märkte jag aldrig av någon störande juddereffekt. S99H hanterade de intensiva striderna utan problem.

Med sina starka färger, höga ljusstyrka och imponerande kontrast ser S99H dessutom fantastisk ut för spel. Under samma ökenuppdrag i Battlefield V återgav TV:n den obarmhärtiga afrikanska solen på ett mycket övertygande sätt. Vapnen och miljöerna var genomgående skarpa och detaljrika, vilket bidrog till en mycket engagerande spelupplevelse.

• Gaming - poäng: 5 / 5

Samsung S99H: värde

• Premiumpris för en OLED-TV
• Konkurrenterna är för närvarande betydligt billigare
• Funktioner och prestanda som motiverar priset

Som en flaggskeppsmodell bland OLED-TV-apparater har Samsung S99H ett högt pris. Den 65-tumsmodell jag testade kostar 37 990 kronor, vilket faktiskt är något lägre än lanseringspriset för fjolårets Samsung S95F. Det är ett välkommet steg i rätt riktning. Samtidigt kostar den främsta konkurrenten, LG G6, mindre och har dessutom redan hunnit sjunka ytterligare i pris sedan lanseringen. Just nu erbjuder därför LG G6 ett bättre värde för pengarna, även om den också lanserades några månader tidigare. Jag är övertygad om att S99H kommer att följa samma prisutveckling med tiden.

Även om S99H är en dyr TV levererar den också den prestanda och de funktioner man kan förvänta sig i den här prisklassen. Det är också värt att känna till att Samsung säljer en något billigare modell, Samsung S95H, som till det yttre påminner mer om fjolårets S95F. Förväxla dock inte den europeiska S95H med modellen som säljs i USA och Australien – där är S95H i praktiken samma TV som den europeiska S99H.

Enligt Samsung är de största skillnaderna mellan den europeiska S95H och S99H att S95H saknar den nya ramen, har en panel med lägre ljusstyrka och använder Wi-Fi 5, medan S99H har Wi-Fi 6. Jag är dock övertygad om att det finns fler skillnader än så, eftersom S95H dessutom använder One Connect Box, vilket S99H inte gör. Jag frågade även Samsung om modellerna använder olika typer av OLED-paneler, men företaget ville inte kommentera det. Oavsett vilket tycker jag att den högre ljusstyrkan och stödet för Wi-Fi 6 motiverar den relativt lilla prisskillnaden, även om den nya ramen sannolikt kommer att dela åsikterna.

Vid tidpunkten för testet gick det fortfarande att köpa en 65-tums Samsung S95F till ett betydligt lägre pris än S99H. Även om S99H utan tvekan är en bättre TV är S95F fortfarande det mest prisvärda köpet så länge den finns kvar i lager. När den modellen väl försvinner från marknaden och S99H sjunker något i pris kommer den däremot att bli en mycket värdig efterträdare.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Samsung S99H?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi Samsung S99H

• Testad i vårt TV-testlabb under varierande ljusförhållanden
• Testad med både SDR- och HDR-material
• Mätningar utförda med Portrait Displays Calman-kalibreringsprogram

Det första steget i testet var att identifiera de bästa bildlägena för olika användningsområden. Jag landade i tre lägen: Filmmaker Mode för filmtittande i mörka rum, Movie för filmvisning i ljusare miljöer och Standard för sport och vanlig TV-tittning under dagtid.

Därefter började jag utvärdera bildkvaliteten med både SDR-material (marksänd TV) och HDR-material (4K Blu-ray och streaming). Jag fokuserade särskilt på färgåtergivning, kontrast, detaljrikedom, uppskalning och rörelsehantering.

Jag testade även ljudkvaliteten med hjälp av referensscener från Speed Racer och flera andra filmer, medan gamingprestandan utvärderades med Battlefield V på Xbox Series X.

När den subjektiva testningen var klar gick jag vidare till de objektiva mätningarna. För dessa använde jag en Klein K-10A-kolorimeter (profilerad med en Jeti Spectraval 1511A-spektoradiometer), en Murideo Six-G 8K Metal testmönstergenerator samt Portrait Displays Calman för att registrera samtliga mätvärden.

Jag började med att mäta ljusstyrkan med hjälp av vita testfönster i storlekar från 1 till 100 procent, både i SDR och HDR. De viktigaste resultaten jag fokuserar på är maximal HDR-ljusstyrka (10 % fönster) och HDR-ljusstyrka över hela skärmen (100 % fönster).

Därefter mätte jag TV:ns färg- och gråskaleprecision i SDR innan jag gick vidare till att mäta HDR-färgrymdstäckningen enligt DCI-P3 och BT.2020. Målet är alltid att en TV ska nå minst 95 % av DCI-P3-färgrymden.

Vi har nyligen lagt till två nya tester i vår testmetodik. Det första är HDR EOTF, som visar hur exakt TV:n återger HDR-ljusstyrka i både ljusa och mörka partier med referensnivåer på 1 000, 4 000 och 10 000 nits. Det andra är Spectral Power Distribution (SPD), som analyserar hur TV:n återger färger över olika våglängder och ger en djupare förståelse för dess färgprecision.

Som avslutning mätte jag TV:ns input lag med en Leo Bodnar 4K HDMI Input Lag Tester. Mätningarna genomfördes i både 4K/60 Hz och 1080p/120 Hz, där resultatet redovisas i millisekunder (ms).

• Först testad i juli 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Tillsammans gjorde de egenskaperna det möjligt att titta på även mörka filmer i mycket ljusa rum – något som de flesta andra OLED-TV-apparater inte klarade av. Inte ens den dåvarande konkurrenten LG G5 kunde mäta sig.

Den behöll tronen ända tills LG G6 dök upp tidigare i år. Visserligen visar G6 fortfarande vissa spegelliknande reflexer när skärmen är avstängd, men de är så kraftigt nedtonade att de i praktiken inte längre stör när du faktiskt tittar på något.

Jag kunde nu se filmer – till och med den extremt mörka The Batman – i Filmmaker Mode mitt på dagen i ett ljust rum, utan att reflexerna tog över, samtidigt som OLED-teknikens djupa svärta bevarades.

När jag jämförde LG G6 med Samsung S95F utsåg jag faktiskt LG G6 till den nya kungen bland OLED-TV för ljusa rum. Några månader senare har dock Samsung S99H (som säljs under namnet S95H i USA – det är samma TV med olika namn) anlänt till vårt testlabb.

Den använder Samsungs senaste generation av den matta antireflexbehandlingen. Frågan är därför om den kan återta titeln som den bästa OLED-TV för ljusa rum.

Jag har redan jämfört S95H/S99H med LG G6 där fokus låg på andra delar av bildkvaliteten, som prestanda i mörka rum och färgåtergivning, och där slutade det i princip oavgjort. Nu är det dags att se hur de står sig mot varandra i riktigt ljusa miljöer.

Reflexhantering

Det första jag ville testa var hur väl de båda TV-apparaterna hanterar reflexer – alltså vilken modell som effektivast lyckas eliminera spegelliknande reflektioner från lampor och andra objekt i rummet.

Jag använde takbelysningen i vårt testlabb och justerade vinkeln tills reflexerna syntes tydligt. Det blev snabbt uppenbart att Samsung S95H/S99H är den starkare modellen på den här punkten.

På Samsungs skärm reducerades ljuset från taklamporna till ett diffust dis, där själva formen på lampan i princip försvann helt. Det är perfekt om du har fönster eller starka lampor i rummet som annars gärna drar till sig blicken. På LG G6 syntes däremot fortfarande både ljuskällan och dess konturer.

Visst är det en tydlig förbättring jämfört med LG G5, vars skärm var betydligt mer speglande, men det råder ingen tvekan om att reflexerna fortfarande är synliga. När båda TV-apparaterna dessutom var avstängda gick det fortfarande att urskilja föremål – bland annat andra TV-apparater i testlabbet – i LG G6 skärm. På Samsung S95H/S99H syntes däremot i princip ingenting förutom det svaga diset från takbelysningen. Om målet enbart är att minimera reflexer är Samsung S95H/S99H den tydliga vinnaren.

Svärta

Att titta på film är däremot en betydligt mer komplicerad historia. Med båda TV-apparaterna inställda på Filmmaker Mode och den extremt mörka The Batman som testfilm gjorde LG G6 ett bättre jobb med att bevara svärtan och leverera en mer slagkraftig kontrast än Samsung S99H.

I en scen där Batman står på en mörk tunnelbaneplattform efter att ha besegrat ett gäng brottslingar blev det direkt tydligt att Samsung S99H Filmmaker Mode upplevdes betydligt mörkare än LG G6.

På grund av den lägre upplevda ljusstyrkan och den matta skärmens något upplyfta svärta blev stora delar av scenen svårare att urskilja. Batman själv försvann delvis in i mörkret och detaljerna på väggarna längst bak på perrongen var inte lika tydliga som på LG G6. LG G6 återgav dessutom skuggdetaljer bättre. Fler detaljer syntes i Batmans dräkt och vecken i brottslingarnas svarta jackor var också lättare att urskilja.

När jag bytte till Alien: Romulus var resultatet i stort sett detsamma. När besättningen närmar sig Nostromo var rymdens svärta betydligt djupare och mer bläcksvart på LG G6. På Samsung S99H låg istället ett lätt gråaktigt dis över bilden, orsakat av den matta skärmen, vilket påverkade svärtan negativt. Det gjorde också att ringarna runt månen inte fick samma visuella genomslag som på LG G6.

Jag tyckte det var märkligt att den upplevda skillnaden i ljusstyrka mellan modellerna var så stor, eftersom mina mätningar inte visade någon särskilt dramatisk skillnad.

Samsung S99H nådde 2 739 nits i maximal HDR-ljusstyrka (10-procentsfönster) i Filmmaker Mode, medan LG G6 uppmättes till 3 004 nits. Visst är en skillnad på omkring 250 nits inte obetydlig, men bilderna fick det att se ut som att avståndet var betydligt större.

När jag istället mätte HDR-ljusstyrkan över hela skärmen var resultaten nästan identiska. I samma HDR-läge nådde Samsung S99H 449 nits, medan LG G6 landade på 451 nits. Den mänskliga synen kan i princip inte uppfatta en så liten skillnad, men trots det upplevdes LG G6 ändå leverera en mer komplett bild.

I ett mörkare rum förändrades dock bilden helt. Där levererade Samsung S99H en rikare och mer övertygande bild. Samma tunnelbanescen från The Batman visade djupare svärta och låg närmare filmens avsiktligt dystra bildspråk. På LG G6 upplevde jag istället att den högre ljusstyrkan arbetade emot TV en aning.

Visserligen visade den fortfarande fina skuggdetaljer, men den extra ljusstyrkan gjorde att de mörkaste partierna tappade lite av sin tyngd och bilden blev helt enkelt inte lika tillfredsställande som på Samsung S99H.

För rättvisans skull ska det sägas att en del av problemen ovan går att åtgärda genom att justera bildinställningarna.

På LG G6 räcker det att sänka kontrasten från 50 till 49 för att dämpa den något överdrivna ljusstyrkan. På Samsung S99H går det istället att växla Tone Mapping från standardläget Static till Active i Filmmaker Mode, vilket ger en ljusare bild – även om jag samtidigt tycker att den blir mindre naturtrogen.

För den här jämförelsen lät jag dock båda TV-apparaterna vara kvar i sina standardinställningar.

Den bästa OLED-TV:n för ljusa rum

Helt ärligt är båda de här TV-apparaterna fantastiska för ljusa rum. De är båda mycket effektiva på att minimera reflexer samtidigt som de levererar utmärkt bildkvalitet trots besvärliga ljusförhållanden. Ljusa rum och reflexer har länge varit OLED-teknikens största svaghet, så det är glädjande att det nu finns två modeller som hanterar detta så bra. Du gör egentligen inget dåligt val oavsett vilken av dem du väljer – båda är utmärkta OLED-TV-apparater.

Har du ett ljust rum fungerar båda modellerna utmärkt. Vilken som passar bäst beror snarare på dina förutsättningar. Om du vet att du ofta kommer att titta på TV mitt på dagen med mycket solljus som strömmar in är Samsung S99H det bättre valet, eftersom den håller reflexerna på ett absolut minimum. Har du däremot bättre möjligheter att kontrollera ljuset i rummet är LG G6 förmodligen det bättre alternativet.

Om jag själv bara fick välja en TV för användning i ett ljust rum skulle jag välja LG G6. Samsung S99H är visserligen otroligt effektiv när det gäller att hantera störande reflexer och är dessutom en förbättring jämfört med den redan utmärkta Samsung S95F, men jag föredrar LG G6 djupare svärta i ljusa miljöer.

Även om LG G6 inte är lika effektiv som Samsung S99H på att eliminera spegelliknande reflexer, vilket innebär att vissa fortfarande syns i mörka filmscener, är den tillräckligt bra för att det ska kännas betydligt trevligare att titta på mörka filmer i ett ljust rum än det gjorde på föregångaren LG G5. Samtidigt behåller den den kontrastrika bildkänsla som man vill ha från en OLED-TV.

När man väljer en OLED-TV för ett ljust rum handlar det alltid om en kompromiss mellan att minimera reflexer och att bevara en så korrekt bild som möjligt. Förra året tyckte jag att Samsung hittade den bästa balansen med sin matta skärm. I år är det däremot LG G6 som tar hem segern tack vare sin bättre svärta i kombination med en kraftigt förbättrad reflexhantering. Med det sagt är Samsung S99H fortfarande en briljant OLED-TV för ljusa rum.

Jag har redan testat och recenserat LG G6, efterföljaren till G5, och den belönades med högsta betyg i mitt test av LG G6. Det är en av de bästa OLED-TV-apparaterna jag har testat i år, inte minst för användning i ljusa rum (mer om det senare).

Nu har även efterföljaren till Samsung S95F anlänt till vårt testlabb. I Sverige säljs modellen som Samsung S99H, medan samma TV heter Samsung S95H i USA. För att göra det hela lite rörigare finns det dessutom en separat europeisk modell som också heter Samsung S95H, men den är inte samma TV som den amerikanska S95H. Hänger ni med? Bra.

Jag ställde därför Samsung S95H/S99H och LG G6 bredvid varandra för att se vilken av årets OLED-flaggskepp som faktiskt presterar bäst.

Färger

Färgåtergivningen hos föregångarna har varit fantastisk, så jag var extra nyfiken på hur årets modeller skulle stå sig mot varandra. Jag började med att titta på Speed Racer på 4K Blu-ray, en film som jag nyligen recenserade för Blu-ray Bounty i juni 2026. Det är dessutom en perfekt referensfilm tack vare sina extrema färger.

Med båda TV-apparaterna inställda på sina respektive HDR-filmlägen – Cinema Home på LG G6 och Movie på Samsung – levererar båda modellerna djärva, kraftfulla och livfulla färger som fångar filmens överdrivet färgstarka och nästan tecknade estetik på ett utmärkt sätt. Färgerna exploderar bokstavligen på skärmen hos båda modellerna.

Vid en närmare jämförelse märkte jag dock att LG G6 återger färger med ett djupare och fylligare uttryck, vilket ger bilden en nästan tredimensionell känsla. Samsung S95H/S99H lutar däremot mer åt en naturlig färgåtergivning. Blått, grönt, lila och gult ser mer verklighetstroget ut på Samsungs modell, medan LG satsar mer på ett spektakulärt och iögonfallande intryck.

Det som överraskade mig mest var däremot hur de båda TV-apparaterna återgav rött.

I flera scener såg jag att Samsung S95H/S99H drog de röda tonerna något åt orange, medan LG G6 visade en klarare, nästan godisröd nyans som kändes mer trogen filmens avsikt. Skillnaden syntes särskilt tydligt i scenen med de röda hyllorna, väggarna och golvet i familjen Racers garage, som visas här ovanför.

I närbilden på Speed Racer under racet, som visas ovan, hade det röda sätet och M-loggan på hjälmen en djupare och kraftigare röd ton på LG G6, medan de såg något blekare ut på Samsung S95H/S99H. När det gäller just röda nyanser föredrog jag G6:s mer mättade färgåtergivning – åtminstone i den här filmen och med dessa bildinställningar.

För den som föredrar mätvärden såg resultaten ut så här: Samsung S95H/S99H uppnådde ett Delta E-värde på 2,2 i SDR, 99,97 % täckning av UHDA-P3 och 89,3 % täckning av BT.2020 i HDR. LG G6 landade på ett Delta E-värde på 2,3 i SDR, 99,3 % UHDA-P3 och 83 % BT.2020 (uppmätt efter den senaste mjukvaruuppdateringen den 3 juli 2026). Sammantaget presterade de alltså mycket likvärdigt i dessa viktiga mätningar.

När det kom till hudtoner drogs jag däremot mer mot Samsung S95H/S99H. LG G6:s Cinema Home-läge ger tydligt extra tyngd åt röda nyanser, vilket också förklarar de djupare röda färgerna hos olika objekt. Vissa kanske upplever att hudtonerna på Samsung ser något blekare ut, men jag tyckte att G6:s tydligt framhävda röda toner – exempelvis i kinder och ansikten under närbilder – blev en aning distraherande.

Jag bytte sedan till La La Land, där båda TV-apparaterna ställdes in på Movie-läge. Här spelade Samsungs mer naturliga färgåtergivning till dess fördel. Under poolfesten på våren såg Mias gula klänning livfull ut på båda TV-apparaterna och hade ett härligt färgdjup, men den gula nyansen upplevdes mer naturtrogen på S95H/S99H. I bakgrunden hade buskarna en djupare grön ton på LG G6, vilket gav dem ett fylligare utseende, men återigen tyckte jag att Samsungs mjukare gröna nyanser passade filmens estetik bättre.

Senare, i en närbild på Mia, framhävde LG G6 återigen de röda tonerna i hennes hud, medan Samsung S95H/S99H återgav hudtonen mer jämnt och med ett mer verklighetstroget resultat.

I scenen "City of Stars", där Sebastian promenerar längs en pir i solnedgången, återgav båda TV-apparaterna himlens färgövergångar från lila till orange och vidare till rosa på ett mycket korrekt sätt. Även här hade LG G6 sitt karakteristiskt fylligare uttryck, medan Samsung S95H/S99H gav de ljusare färgtonerna lite extra lyster.

Kontrast och tittande i mörka rum

Sedan gick jag vidare till mörkare filmer och började med The Batman, som är min referensfilm för mörka scener. Filmen är mycket mörkt mastrad (med en maximal ljusstyrka på omkring 400 nits), vilket gör den till en utmaning även för de bästa TV-apparaterna.

Eftersom båda modellerna har effektiva antireflexbehandlingar (mer om det längre fram) började jag med att titta på filmen i Filmmaker Mode i ett ljust rum. Här gjorde LG G6 ett bättre jobb med att bevara djupa svärtor samtidigt som texturer och kontrast framstod tydligare. Samsung S95H/S99H blev märkbart mörkare. Den matta skärmen eliminerade visserligen spegelliknande reflexer, men filmen blev också svårare att se.

När jag bytte till Movie-läge på båda TV-apparaterna blev jämförelsen betydligt jämnare. I tunnelbanescenen, där Batman står på en mörk perrong, levererade båda modellerna djupa svärtor och bra detaljrikedom i skuggorna. Sammantaget upplevde jag dock att Samsung S95H/S99H gav en något mer enhetlig bild i Movie-läget.

När jag sedan släckte ner rummet och återgick till Filmmaker Mode blev skillnaderna mellan TV-apparaterna betydligt tydligare. Båda levererade fortfarande utmärkt kontrast i scener med starka ljuskällor mot mörka bakgrunder, exempelvis i Batcave och på brottsplatsen hemma hos borgmästare Mitchell. Den här gången var det däremot Samsung S95H/S99H som visade märkbart djupare svärta.

I vissa fall blev svärtan faktiskt lite för djup. TV:n drabbades av viss black crush, vilket innebar att detaljer i de mörkaste partierna försvann. I samma tunnelbanescen som tidigare blev bakgrunden på S95H/S99H till stor del svår att urskilja. På LG G6 fanns dessa detaljer fortfarande kvar, men bilden var samtidigt ljusare och de mörka partierna gav inte samma övertygande intryck. Trots problemet med black crush drogs jag ändå mot Samsungs mer enhetliga bild.

Därefter gick jag över till filmer som är ljusare i sin helhet men fortfarande innehåller många mörka scener, samtidigt som jag åter tände upp rummet.

I Fight Club, fortfarande i Filmmaker Mode, levererade LG G6 den mest imponerande kontrasten och de djupaste svärtorna.

När Marla och berättaren samtalar i en svagt upplyst butik skapade Samsung S95H/S99H:s matta skärm en lätt disig effekt över bilden. Det påverkade vissa mörka nyanser och gjorde texturerna något mjukare. LG G6:s blanka panel gav skarpare texturer, djupare svärta och en mer slagkraftig kontrast. Men när jag återigen bytte båda TV-apparaterna till Movie-läge blev det betydligt svårare att utse en tydlig vinnare.

Jag avslutade med en rymdscen ur Alien: Romulus, fortfarande i Movie-läge. Båda TV-apparaterna återgav djupa svärtor med gott om klara vita stjärnor utspridda över bilden – något som flera billigare TV-apparater jag har testat inte lyckas återge lika rent.

När jag åter växlade till Filmmaker Mode bjöd LG G6 på den mest engagerande bilden tack vare sina djupa, bläcksvarta svärtor. Samtidigt gjorde Samsung S95H/S99H ett bättre jobb med att hantera reflexer i just den här scenen, utan att kompromissa med den kraftfulla kontrasten. Så låt oss titta närmare på just reflexhantering.

Ljusstyrka och reflektioner

OLED-TV-apparater blir allt ljusstarkare. För bara några år sedan kämpade de för att nå över 1 000 nits i HDR-toppljusstyrka, men i dag överträffar både flaggskeppsmodeller och många mellanklassmodeller den nivån med god marginal.

Jag uppmätte Samsung S95H/S99H till 2 739 nits i HDR-toppljusstyrka (10 %-fönster) i Filmmaker Mode, samt 449 nits i HDR över hela skärmen (100 %-fönster). I HDR Movie-läge nådde den 2 751 nits i topp och 450 nits över hela skärmen.

Efter att jag testat om LG G6 med den senaste mjukvaruuppdateringen uppmätte jag den till imponerande 3 004 nits i HDR-toppljusstyrka (10 %-fönster) och 451 nits över hela skärmen i HDR Filmmaker Mode. I HDR Cinema Home nådde G6 2 207 nits i topp och 365 nits över hela skärmen.

Hur märks det i praktiken? För att se hur siffrorna översätts till verkligheten använde jag några snöscener från Spears & Munsil UHD Benchmark. Med båda TV-apparaterna inställda på Filmmaker Mode visade de klara vita toner med mycket lyster, men LG G6 hade ett något bättre djup i vissa partier.

Generellt upplevde jag dock att Samsung S95H/S99H gav en ljusare bild när stora delar av skärmen bestod av vitt, exempelvis vid vyer över snötäckt mark eller en ljus himmel.

När jag återgick till Speed Racer såg Speeds vita Mach 5-bil och hans hjälm tydligt ljusare ut på Samsung S95H/S99H, särskilt i Movie-läge. Det är logiskt med tanke på att Samsung har omkring 500 nits högre HDR-toppljusstyrka än G6 i just det bildläget.

Samtidigt hade LG G6 återigen den där extra glimten som gjorde att bilden fångade blicken lite mer. I dagsljusscener visade Samsung S95H/S99H generellt högre ljusstyrka, framför allt i ljusare färger som grönt och gult. Däremot gjorde LG G6:s fylligare färger ibland att bilden upplevdes som ljusare än den faktiskt var.

I ytterligare en scen ur Fight Club, fortfarande i Movie-läge, står berättaren bredvid en omkullvält bil mitt på dagen. Här var den klarblå himlen märkbart ljusare på Samsung S95H/S99H. LG G6 levererade fortfarande en ljusstark bild, men inte med samma genomslagskraft som Samsungs modell.

Jag har redan varit inne på prestandan i ljusa rum och reflexhanteringen, men båda TV-apparaterna imponerar verkligen på den fronten.

Samsung S95H/S99H:s matta antireflexbehandling gör ett utmärkt jobb med att eliminera spegelliknande reflexer och förvandlar dem i stället till ett diffust dis. I riktigt ljusa rum skulle den sannolikt överträffa i stort sett alla andra OLED-TV-apparater.

Samtidigt är LG G6 en betydligt tuffare konkurrent än man kanske kan tro.

När jag tidigare jämförde LG G6 med förra årets Samsung S95F föredrog jag faktiskt G6, eftersom den lyckades bevara djupare svärta samtidigt som den fortfarande hanterade reflexer mycket effektivt.

Samsung S95H/S99H är ljusstarkare än sin föregångare, vilket också gör att den levererar bättre bildkvalitet bredvid G6 och en kraftfullare kontrast. Trots det föredrar jag fortfarande LG G6 i ljusa rum – åtminstone när jag använder Filmmaker Mode.

I Movie-läge blir jämförelsen däremot återigen mycket jämn. Även där ger jag LG G6 ett litet övertag, eftersom jag föredrar hur den bevarar kontrasten framför Samsungs ännu effektivare reflexhantering.

Vilken föredrar jag?

I mina tester visade LG G6 upp fylligare färger, bättre svärta och mer slagkraftiga högdagrar i ljusa miljöer, samtidigt som den fortfarande hanterade reflexer mycket effektivt. Samsung S95H/S99H levererade å andra sidan mer naturliga hudtoner, en bättre balans mellan kontrast och svärta i mörka rum samt en högre upplevd ljusstyrka över större delar av bilden.

Att utse en vinnare mellan de här två TV-apparaterna är långt ifrån enkelt. Båda erbjuder en enastående bildkvalitet med sina egna styrkor och dessutom fantastiska spelupplevelser. Jag kan faktiskt inte minnas när det senast var så här jämnt mellan två OLED-flaggskepp.

Jag är så kluven att jag faktiskt tycker att det är svårt att rekommendera den ena framför den andra. Du gör egentligen inget dåligt val oavsett vilken du köper. I slutändan handlar det snarare om priset och vilka egenskaper du prioriterar. Jag har dessutom bara fokuserat på bildkvaliteten här, men jag vet att många stör sig på den ovanligt breda ramen runt Samsung S95H/S99H, och för vissa kan det vara den avgörande faktorn.

Om du vill ha Dolby Vision HDR, fylligare färger och bättre kontrast med djupare svärta i ett ljust rum skulle jag välja LG G6.

Om du däremot föredrar HDR10+, en mer naturtrogen bild direkt ur kartongen i ett mörkt rum och marknadens kanske bästa reflexhantering är Samsung S95H/S99H det bättre valet.

Sanningen är dock att båda TV-apparaterna klarar i princip allt man kan begära av en modern premium-TV.

Om jag var tvungen att välja en i dag skulle jag ändå landa på LG G6. Den presterar inte bara bättre när det gäller svärta i ljusa rum, utan är dessutom billigare just nu på de flesta marknader, inklusive den svenska. Här kostar en 65-tumsmodell av LG G6 39 990 kronor, medan Samsung S95H/S99H i 55 tum kostar 42 990 kronor.

Hade jag däremot bott i USA, eller om priserna förändras här, skulle jag utan problem kunna ändra mig. Så jämn är den här duellen.

I den här guiden fokuserar vi framför allt på två typer av projektorer: traditionella projektorer (long throw) och ultrakortdistansprojektorer (UST). De passar särskilt bra i hemmabion och används ofta tillsammans med en fast monterad projektorduk. Vi tar även upp infällbara projektorer som enkelt kan döljas när de inte används, samt portabla kortdistansprojektorer.

Här nedanför hittar du endast projektorer som TechRadars testteam själva har granskat. Vi testar varje modell i verkliga användningsscenarier och utvärderar bland annat bildkvalitet i olika ljusförhållanden, maximal ljusstyrka, kontrast och färgåtergivning. På så sätt kan vi avgöra om projektorn faktiskt lever upp till sina specifikationer – och hur den presterar i ett vanligt hem.

Just nu anser vi att Epson LS9000 är den bästa 4K-projektorn du kan köpa tack vare sin höga färgprecision och imponerande detaljrikedom. Söker du ett mer prisvärt alternativ är BenQ GP520 också ett utmärkt val.

Om du är ute efter en specifik typ av projektor, som den bästa 4K-projektorn, den bästa ultrakortdistansprojektorn, den bästa portabla projektorn eller den bästa projektorn för utomhusbruk, hittar du mer detaljerade rekommendationer i våra dedikerade köpguider.

Bästa projektorer just nu

Bästa projektor: bästa för hemmabion

Epson LS9000 tar över efter LS12000 som vårt förstaval för dedikerade hemmabior. Den levererar i stort sett samma prestanda, men till ett lägre pris. Med ett riktpris på 39 990 kronor känns den faktiskt förhållandevis prisvärd i en kategori där motsvarande modeller från Sony och JVC ofta kostar betydligt mer. Trots att den är den mest prisvärda modellen i Epsons Pro Cinema-serie med laserteknik bygger den på samma designfilosofi som gjort LS-serien så uppskattad.

Med en angiven ljusstyrka på 2 200 lumen är LS9000 mer än tillräckligt ljusstark för mörklagda rum. Den erbjuder dessutom gott om installationsmöjligheter som gör det enkelt att finjustera placeringen. Projektorn har stöd för HDR10, HDR10+ och HLG samt använder samma 15-elementslins i glas (VRX) som den dyrare LS12000. Motoriserad linsförskjutning, zoom och fokus gör installationen smidig, medan ett motoriserat linsskydd skyddar optiken när projektorn inte används.

I vårt test konstaterade vi att LS9000 levererar en mycket tilltalande och korrekt bild i mörka rum. Bildläget Natural erbjuder utmärkt färgåtergivning och hög detaljrikedom, medan kontrasten hanterar krävande filmscener på ett imponerande sätt. Eftersom projektorn saknar dynamisk tonmappning krävs viss manuell justering för att få ut det bästa av HDR-material, men slutresultatet är ändå genomgående mycket bra. Tack vare dubbla HDMI 2.1-portar med stöd för 4K i 120 Hz är den dessutom ett mycket bra val för gaming.

Avsaknaden av dynamisk tonmappning gör dock att projektorn inte är helt kompromissfri. I mycket ljusa eller mycket mörka scener kan vissa detaljer gå förlorade, vilket är en av anledningarna till att vi rekommenderar att den används i ett ordentligt mörklagt rum.

Om du bygger en dedikerad hemmabio och vill ha en projektor som levererar skarpa, färgkorrekta och filmiska bilder tillsammans med avancerade funktioner till ett mer rimligt pris, är Epson LS9000 ett utmärkt val.

Läs hela vårt test av Epson LS9000.

• ^ Tillbaka till toppen

Bästa projektor: bästa billiga 4K

BenQ GP520 visar att en bra 4K-projektor inte behöver kosta en förmögenhet. Den har ett ovanligt lågt pris för en 4K-projektor, men levererar ändå hög ljusstyrka och en skarp bild, vilket gör den till ett utmärkt alternativ för den som vill bygga en prisvärd hemmabio.

Det som imponerar mest är ljusstyrkan. Projektorns LED-ljuskälla levererar 2 600 ANSI-lumen, vilket är i nivå med betydligt dyrare modeller. För en projektor i den här prisklassen är det svårt att hitta något ljusstarkare, och det innebär att du kan få en bra bild även om rummet inte är helt mörklagt.

Bildkvaliteten är skarp och HDR10+ hjälper till att lyfta fram detaljer i kompatibelt material. Färgerna är inte de mest livfulla vi har sett och det finns inga särskilda funktioner för gaming, men under rätt förhållanden imponerar GP520 ändå stort. Rörelsehanteringen är dessutom mycket bra för en projektor i den här prisklassen.

BenQ har även utrustat modellen med flera användbara funktioner, däribland Google TV för enkel tillgång till streamingtjänster. De inbyggda högtalarna är inte fantastiska, men de räcker gott om du inte vill ansluta ett externt ljudsystem. Den kompakta designen gör dessutom projektorn enkel att flytta mellan olika rum eller ta med till filmkvällar utanför hemmet.

Sammantaget erbjuder BenQ GP520 en mycket lyckad kombination av skarp 4K-upplösning, hög ljusstyrka och praktiska allt-i-ett-funktioner till ett attraktivt pris. Den är inte perfekt, men bland prisvärda 4K-projektorer är den ett av de mest prisvärda alternativen vi har testat.

Läs hela vårt test av BenQ GP520.

• ^ Tillbaka till toppen

Bästa projektor: bästa ultrakortdistans

Hisense PX3-Pro är en ultrakortdistansprojektor från en tillverkare som gång på gång har flyttat fram gränserna inom UST-segmentet. Hisense har successivt förbättrat både funktioner och prestanda för varje ny generation, och med ett pris på 30 000 kronor är PX3-Pro dessutom förhållandevis prisvärd för en projektor i den här klassen. Den kan projicera en bild på upp till 150 tum och har en angiven ljusstyrka på 3 000 lumen.

En av modellens största styrkor är dess TriChroma DLP-ljuskälla, som levererar ljusstarka bilder med, som vi beskrev det i vårt test, "helt enastående färgåtergivning". Projektorn erbjuder dessutom ett ovanligt omfattande HDR-stöd med Dolby Vision och HDR10+, något som fortfarande är sällsynt bland projektorer. I vårt test gjorde detta att serier som The Rings of Power i HDR10+ och Avengers: Endgame i Dolby Vision såg fantastiska ut.

Även ljudet imponerade. De inbyggda 50 W-högtalarna, utvecklade tillsammans med Harman Kardon, levererar ett kraftfullt ljud som utan problem fyller rummet och matchar den stora bildstorleken.

Hisense har även utrustat PX3-Pro med Google TV, vilket är ett klart lyft jämfört med det enklare Android TV-system som fortfarande används i många projektorer. En stor fördel är att Netflix-appen finns tillgänglig direkt från start. Projektorn har dessutom stöd för både 4K i 120 Hz och 1080p i 240 Hz, vilket gör den till ett mycket attraktivt alternativ även för gaming.

Designen har en tilltalande retrofuturistisk känsla som gör att projektorn sticker ut på ett positivt sätt i vardagsrummet.

Om du vill bygga en hemmabio med en ultrakortdistansprojektor är Hisense PX3-Pro den modell vi rekommenderar allra mest.

Läs hela vårt test av Hisense PX3-Pro.

• ^ Tillbaka till toppen

Bästa projektor: bästa bärbara

Samsung The Freestyle (2nd Gen) är på många sätt den ultimata portabla projektorn. Den är otroligt kompakt, men kan ändå projicera en bild på mellan 30 och 100 tum. Precis som Samsungs TV-apparater använder den operativsystemet Tizen, vilket innebär att du även får tillgång till Samsung Gaming Hub med molnbaserade speltjänster som Xbox Cloud Gaming och Nvidia GeForce Now.

Samsung erbjuder dessutom flera smarta tillbehör till The Freestyle (2nd Gen). Du kan exempelvis komplettera med ett batteri för filmkvällar utomhus eller köpa ett fäste som gör att projektorn kan monteras direkt i ett taklampsuttag. När den inte används som projektor fungerar den dessutom som en trådlös högtalare för musikstreaming.

När vi testade The Freestyle (2nd Gen) konstaterade vi att den inte är lika ljusstark som en traditionell hemmabioprojektor, men det var heller ingen överraskning med tanke på den kompakta storleken och den angivna ljusstyrkan på 230 lumen. Bildkvaliteten är dock inte den främsta anledningen att köpa den här modellen.

Den stora styrkan är i stället hur enkelt den låter dig projicera en stor bild nästan var som helst. Tack vare automatisk keystone-korrigering och autofokus justeras bilden automatiskt så att den blir korrekt rektangulär direkt efter att projektorn placerats.

Med ett pris på 9 990 kronor är The Freestyle (2nd Gen) förhållandevis dyr för en portabel projektor med 1080p-upplösning, även om den ofta går att hitta till ett lägre pris under större reaperioder.

Det som motiverar priset är framför allt den höga flexibiliteten, den enkla installationen och ett av marknadens bästa inbyggda smart-TV-system. Tillsammans gör det Samsung The Freestyle (2nd Gen) till ett mycket enkelt val för den som vill ha en smidig projektor att ta med sig överallt.

Läs hela vårt test av Samsung The Freestyle (2nd Gen).

• ^ Tillbaka till toppen

Bästa projektor: bästa för utomhusbruk

Söker du en projektor som inte bara är portabel utan också byggd för att följa med ut på äventyr? Anker Nebula Mars 3 har ett robust chassi och ett praktiskt bärhandtag, vilket gör att den nästan ser ut som en lykta snarare än en projektor. Den har faktiskt också en inbyggd ficklampa, och det integrerade batteriet räcker i över två timmar vid full effekt – tillräckligt för en hel långfilm innan det är dags att ladda.

Det inbyggda batteriet gör Nebula Mars 3 till ett perfekt val för filmkvällar i trädgården eller på campingplatsen. Projektorns LED-baserade DLP-ljuskälla kan projicera en bild på upp till 200 tum och har en angiven ljusstyrka på 1 000 lumen. För streaming används Android TV, och projektorn har automatisk fokus, keystone-korrigering och bildanpassning – funktioner som fungerade mycket bra under våra tester.

I vårt test beskrev vi bilden som "bra, men inte exceptionell". Upplösningen är begränsad till 1080p, färgerna saknar den extra lyster som modeller med RGB-laser kan erbjuda och mörka scener återges med något begränsad detaljrikedom i svärtan.

Det inbyggda ljudet är kraftfullt med tanke på projektorns storlek, men det levereras endast i mono, vilket begränsar ljudupplevelsen något.

Nebula Mars 3 är kanske inte den bästa portabla projektorn överlag, och med ett pris på 7 990 kronor är den inte heller det billigaste alternativet. Däremot är den, tack vare sitt inbyggda batteri, sin tåliga konstruktion och den praktiska ficklampan, det bästa valet vi har testat för filmvisning utomhus. Det är bara att greppa handtaget och ge sig ut.

Läs hela vårt test av Anker Nebula Mars 3.

• ^ Tillbaka till toppen

Bästa projektor: bästa för gaming

BenQ X3100i är företagets främsta gamingprojektor och med sitt vita chassi och orange detaljer ser den verkligen ut som en modell byggd för spel. Med ett pris på 27 990 krono är den långt ifrån billig, men den kombinerar hög ljusstyrka, snabb respons och stöd för 240 Hz, vilket gör den till ett utmärkt val för dig som vill ha en projektor som är lika bra för gaming som för film.

Projektorn använder BenQ:s 4LED DLP-ljuskälla och levererar 4K-bilder med en angiven ljusstyrka på 3 300 ANSI-lumen samt 100 % täckning av UHDA-P3-färgrymden. Ljusstyrkan är tillräckligt hög för att du inte ska behöva sitta i ett helt nedsläckt rum för att få en bra bild. I vårt test konstaterade vi också att "film och TV-serier ser fantastiska ut med den här projektorn, särskilt på en duk på 100 tum eller större."

Även om filmupplevelsen är mycket bra är det framför allt gaming som X3100i är byggd för. BenQ uppger en input lag på endast 4 ms vid 1080p i 240 Hz, och under våra tester upplevde vi spelandet som extremt följsamt. Att snabbt svepa över slagfältet och växla mellan olika mål gick utan minsta problem. De kraftfulla inbyggda högtalarna bidrar dessutom med ett fylligt ljud som räcker gott i ett normalstort rum.

Till skillnad från många mer portabla projektorer, som förlitar sig på automatiska bildjusteringar som ibland kan påverka upplösningen, är X3100i utrustad med optisk zoom samt vertikal och horisontell linsförskjutning, vilket ger betydligt större flexibilitet vid installationen.

För streaming medföljer en Android TV-dongel, men du kan lika gärna ansluta den streamingenhet du föredrar. Projektorn har dessutom tre HDMI-portar, vilket gör det enkelt att koppla in exempelvis en PS5, Xbox Series X eller andra enheter samtidigt.

Läs hela vårt test av BenQ X3100i.

• ^ Tillbaka till toppen

Bästa projektor: bästa 8K

JVC DLA-NZ800 (tillsammans med sitt större syskon JVC DLA-NZ900) är den enda 8K-projektorn som är särskilt utvecklad för hemmabiomarknaden. Äkta 8K-upplösning är en av dess främsta styrkor, även om den uppnås med hjälp av JVC:s e-shiftX-teknik, som optiskt förskjuter den inbyggda 4K-bildpanelen för att fyrdubbla antalet visade pixlar.

Oavsett hur tekniken fungerar levererar NZ800 en imponerande detaljrikedom i både äkta 8K-material och uppskalad 4K-video. I vårt test beskrev vi projektorn som en "uppenbarelse", samtidigt som vi lyfte fram den mycket imponerande bildbehandlingen av HD-material och innehåll i lägre upplösning. Våra mätningar visade dessutom att projektorn når sin angivna ljusstyrka på 2 700 lumen och täcker 100 % av UHDA-P3-färgrymden, vilket gör den till ett fantastiskt val för både 4K Blu-ray-filmer och högkvalitativ streaming.

HDR är ofta en utmaning för projektorer, eftersom de har svårt att återge de högsta ljusnivåerna. Här kommer JVC:s dynamiska HDR-tonmappning till sin rätt. Genom att analysera metadata och HDR-signalen i realtid optimeras bilden löpande. Funktionerna Deep Black och dynamisk laserkontroll förbättrar dessutom kontrasten genom att fördjupa svärtan samtidigt som ljusa partier blir ännu klarare – utan de störande ljuspumpningar som liknande system ibland kan ge upphov till.

Utöver sina styrkor för film är NZ800 också en mycket kompetent gamingprojektor. Den har stöd för 4K i 120 Hz via sina HDMI 2.1-portar och en input lag på endast 36 ms, vilket är mycket lågt för en projektor. Den har dessutom stöd för 3D, något som blivit allt ovanligare bland traditionella projektorer.

Med ett pris på 199 990 kronor är JVC DLA-NZ800 knappast ett spontanköp. För den som vill ha en av marknadens absolut bästa hemmabioprojektorer är den däremot värd varenda krona.

Läs hela vårt test av JVC DLA-NZ800.

• ^ Tillbaka till toppen

Bästa projektor: bästa för sport

Det finns många anledningar till att Epson QL7000 är vårt förstahandsval för sport, men den viktigaste är den extremt höga ljusstyrkan. Med en ljusstyrka på hela 10 000 lumen levererar den en bild som är tillräckligt ljusstark för att fungera även i dagsljus – något som väldigt få andra projektorer klarar av.

De flesta hemmabioprojektorer ligger på omkring 2 500–3 000 lumen, men QL7000 konkurrerar med några av de bästa TV-apparaterna när det gäller ren ljusstyrka. Den använder en laserbaserad 3LCD-ljuskälla tillsammans med pixelskiftning för att skapa skarpa 4K-bilder, medan Epsons 32-bitars QZX Picture Processor ansvarar för uppskalning och förbättrad bildbehandling. Projektorn har stöd för HDR10 och HLG, men saknar HDR10+, som blivit allt vanligare i nyare modeller.

Även gamers har mycket att uppskatta. QL7000 är utrustad med två HDMI 2.1-portar med stöd för 4K i 120 Hz, ALLM (Auto Low Latency Mode) och en låg input lag på endast 19,6 ms.

Det är dock vid sport som projektorn verkligen briljerar. Den höga ljusstyrkan gör att bilden håller sig imponerande klar även i rum med mycket omgivningsljus, vilket gör att allt från fotbollsmatcher till Formel 1 blir betydligt mer uppslukande på en bild som kan bli upp till 300 tum stor.

Designen är dessutom förhållandevis stilren och kompakt, särskilt med tanke på den höga ljusstyrkan. Många projektorer i den här klassen är stora och industriella till utseendet, men QL7000 känns betydligt mer diskret. Epson erbjuder dessutom flera olika objektiv, inklusive ultrakortdistansobjektiv, vilket gör det möjligt att installera projektorn även där utrymmet är begränsat.

Visst är Epson QL7000 en dyr investering, särskilt eftersom objektivet säljs separat. För sportfantaster som vill ha maximal prestanda även i verkliga ljusförhållanden – och inte bara i ett helt mörklagt rum – är det däremot det bästa alternativet vi har testat. Det här är en specialiserad projektor för ljusa och mångsidiga miljöer, och om det är den typen av installation du planerar är den väl värd investeringen.

Läs hela vårt test av Epson QL7000.

• ^ Tillbaka till toppen

Så väljer du rätt projektor

Vilken projektor som passar bäst beror framför allt på hur och var du tänker använda den. Om du vill bygga en dedikerad hemmabio med en separat projektorduk, ett avancerat Dolby Atmos-högtalarsystem eller kanske en av de bästa Dolby Atmos-soundbarerna, är en 4K-laserprojektor med lång projiceringsdistans (long throw) det bästa valet. Den här typen av projektorer monteras vanligtvis i taket eller på en hylla längst bak i rummet och är utvecklade för att användas i mörka eller helt nedsläckta miljöer.

Projektorer med lång projiceringsdistans har inte alltid den högsta ljusstyrkan – 2 000 till 3 000 lumen är vanligt – men de erbjuder ofta bäst kontrast, det vill säga störst skillnad mellan djupaste svärta och ljusaste vitt. De brukar också ge den mest övertygande HDR-upplevelsen.

Vill du ha en riktigt stor bild utan att montera en projektor i taket är en ultrakortdistansprojektor (UST) ett utmärkt alternativ. De placeras vanligtvis bara några decimeter från väggen eller projektorduken och kan projicera en bild på upp till 150 tum. De bästa UST-projektorerna använder en RGB-laserljuskälla, vilket ger både hög ljusstyrka och ett mycket brett färgomfång. Vissa modeller täcker inte bara hela UHDA-P3-färgrymden, utan även den ännu större BT.2020.

Till skillnad från traditionella projektorer har UST-modeller ofta kraftfulla inbyggda högtalare – ibland med stöd för Dolby Atmos – samt ett komplett smart-TV-system för streaming. Det gör dem till en komplett hemmabiolösning utan behov av särskilt många externa enheter.

Om du vill kunna ställa fram projektorn på soffbordet för en spelkväll eller en tillfällig filmvisning passar en kortdistansprojektor (short throw) bäst. De främsta modellerna erbjuder ljusstyrka i nivå med traditionella projektorer, tillsammans med 4K-upplösning och ett brett färgomfång. Vissa är dessutom särskilt utvecklade för gaming och har funktioner som spelläge med låg input lag, stöd för 4K i 120 Hz och i vissa fall även 1080p i 240 Hz.

Även om i princip alla projektorer går att flytta finns det modeller som är särskilt utvecklade för att vara portabla. De är mindre, ofta utrustade med bärhandtag och enkla att ta med mellan olika platser. De har vanligtvis lägre ljusstyrka än större projektorer och saknar ofta stöd för 4K och HDR. Däremot har de nästan alltid inbyggda streamingfunktioner, högtalare och Bluetooth, så att du enkelt kan ansluta en av de bästa trådlösa högtalarna för bättre ljud.

Planerar du att använda projektorn utomhus är det en god idé att välja en modell med inbyggt batteri eller möjlighet att ansluta ett externt batteripaket. Då kan du snabbt komma igång med en filmkväll i trädgården eller på campingplatsen utan att behöva dra fram en lång förlängningskabel.

• ^ Tillbaka till toppen

Så testar vi de bästa projektorerna

På TechRadar testar vi projektorer i en rad olika ljusförhållanden – från ljusa rum till dämpad belysning och helt mörklagda hemmabiomiljöer. Vi använder också en projektorduk som passar respektive projektortyp: en mattvit duk med låg gain för traditionella projektorer och en ALR-duk (Ambient Light Rejecting) för ultrakortdistansprojektorer (UST).

För att utvärdera bildkvaliteten använder vi både testmönster och referensmaterial från film. Vi granskar bland annat hur väl projektorn återger ljusa och kontrastrika scener, färgmättnad, detaljrikedom, bildbehandling, brusreducering och rörelsehantering. Om projektorn har kraftfulla inbyggda högtalare testar vi även hur väl den återger filmljud och dialog med avseende på både tydlighet och dynamik.

När vi gör mätningar redovisar vi projektorns maximala ljusstyrka med både HDR- och SDR-material, kontrastförhållande samt hur stor del av färgrymden den täcker. Vi mäter också det genomsnittliga Delta E-värdet, som visar hur stor skillnaden är mellan den ideala referensbilden och de färger samt gråskalor som faktiskt visas på duken.

För projektorer med ett inbyggt smart-TV-system bedömer vi även hur lättanvänt gränssnittet är och vilka streamingtjänster som finns tillgängliga. Vi testar dessutom projektorns spelprestanda genom att mäta input lag och utvärdera hur följsamt spel flyter med en PS5 eller Xbox Series X.

• ^ Tillbaka till toppen

Det finns dock fortfarande en hängiven skara samlare av fysiska medier, och på senare tid har höjda priser på streamingtjänster och en allt mer fragmenterad marknad gjort att fler blivit intresserade av att faktiskt äga det de vill titta på. Jag har skrivit om mitt hopp om en återkomst för 4K Blu-ray och fysiska medier i allmänhet sedan 2023. Nu, 2026, är jag faktiskt mer hoppfull än någonsin. Tajmingen kunde inte vara bättre heller, med tanke på att Blu-ray firar 20-årsjubileum den 20 juni 2026.

Jag pratade nyligen med Kath Summersgill, Joint Group Head of Sales på Key Production Group, en tillverkare som främst specialiserar sig på musikproduktion i form av vinyl, kassettband och CD-skivor. Gruppen arbetar dock även med Blu-ray, både video- och ljudformat, samt DVD. Vi diskuterade läget för Blu-ray-produktion och fysiska medier i stort, och hon hade flera uppmuntrande saker att säga.

Lovande siffror

"Vi har sett en ökning av Blu-ray-försäljningen på över 10 000 %, särskilt inom Blu-ray Audio", berättar Kath för mig. "Det gäller utvecklingen under de senaste åtta till tio åren."

För ett format som länge betraktats som på väg ut är det en oerhört uppmuntrande siffra. Kath nämner sedan en rapport från ERA (Entertainment Retailers Association) från december 2025, som redovisar försäljningsintäkter för musik, video och spel.

"Trots att den fysiska videomarknaden som helhet minskade ökade Blu-ray faktiskt med 3 %."

Det kanske inte låter som någon enorm ökning, men det är ett positivt tecken efter flera år av svaga siffror.

Om man tittar närmare på ERA:s rapport för 2025 ökade försäljningen av 4K Blu-ray med 19,5 %, vilket är mycket uppmuntrande. Årets bäst säljande skiva var Wicked, en film som jag regelbundet använder för att testa AV-utrustning och som också är en av höjdpunkterna i vår artikelserie Blu-ray Bounty (mer om det senare).

Så varför har försäljningen av 4K Blu-ray vänt uppåt? För att hitta svaret behöver vi titta på streamingtjänsterna.

Du kan inte alltid lita på streaming

En av de största frustrationen många har med streamingtjänster är tillgången på filmer. Förr eller senare har de flesta varit med om att en film försvinner från en streamingtjänst, antingen för att den flyttar till en konkurrent (som man oftast inte prenumererar på) eller för att den helt enkelt försvinner.

Jag har till och med sett skräckhistorier om människor som köpt filmer digitalt via streamingplattformar, bara för att se dem försvinna ändå.

En tråd på Reddit i r/AmazonPrime är ett bra exempel. Där berättar användaren u/Electrical_Paper6286 att det har hänt "fyra gånger med två olika filmer". Även om filmerna till slut återkom visar det hur osäkert "ägandet" av filmer på streamingplattformar faktiskt kan vara.

Det här är en av de viktigaste orsakerna till att vissa tappar förtroendet för streamingtjänster och i stället söker sig tillbaka till fysiska medier. Kath jämför situationen med vinylskivor.

"Vi vet att vinyl aldrig kommer att ersätta streaming, men de existerar väldigt lyckligt sida vid sida. Jag tror att Blu-ray fungerar på samma sätt. Formatet erbjuder saker som streaming inte kan erbjuda. Det är något du faktiskt kan äga, hålla i handen, behålla och spela om och om igen."

Kath lyfter också fram ytterligare ett problem med film- och musikstreaming.

"Med fysiska medier är du inte beroende av hastigheten på din internetanslutning eller av att olika bibliotek plötsligt tar bort titlar på grund av licensförändringar."

Det är ytterligare en källa till frustration. Många gånger har jag försökt titta på en film via streaming och på grund av anslutningsproblem har den antingen spelats upp i sämre kvalitet, buffrat konstant eller inte fungerat alls.

Det problemet finns helt enkelt inte med fysiska medier.

En passionerad skara entusiaster

Som jag nämnde tidigare är jag själv en relativt nybliven samlare av 4K Blu-ray. Även om jag ännu inte har hyllmeter efter hyllmeter fyllda med filmer har jag redan ett par samlarutgåvor och fler än några steelbooks i samlingen.

I FilmStories artikel om ERA:s rapport för 2025 nämns att steelbooks och specialutgåvor bidrog till tillväxten för 4K Blu-ray i Storbritannien. En av tio 4K Blu-ray-filmer som släpptes under året erbjöds i någon form av steelbook- eller specialutgåva, och tack vare sina högre priser stod dessa utgåvor för två pund av varje tio pund som spenderades på 4K Blu-ray under 2025.

Jag berättar för Kath att jag är svag för snygga förpackningar, och hon håller med. Hon jämför det med en vinylutgåva som Key Production Group nyligen arbetade med.

"Vi ser att många konsumenter gör så här. Vi producerade nyligen en vinylutgåva med 72 olika varianter, och även om omslaget var identiskt skiljde sig färgen på vinylen mellan versionerna."

(Jag är själv också svag för färgad vinyl, där en rostfärgad utgåva av Jack White/The Dead Weather från Third Man Records Vault-serie är en särskild favorit i min samling.)

Specialutgåvor spelar visserligen en viktig roll, men det är också tack vare oberoende distributörer och tillverkare som fler människor väljer att investera i 4K Blu-ray. De levererar fler högkvalitativa 4K-restaureringar än någonsin tidigare.

Criterion Collection och Arrow Video är två av de mest välkända namnen, men organisationer som Kino Lorber, Shout Factory, Boutique Home Video och BFI spelar också en avgörande roll. Dessa företag fortsätter att ge ut eftertraktade titlar med imponerande restaureringar som gör att människor vill äga filmerna i bästa möjliga kvalitet.

I november 2024 startade jag Blu-ray Bounty, en återkommande månatlig artikelserie där jag testar de senaste 4K Blu-ray-utgåvorna varje månad. Sedan starten har serien vuxit stadigt.

Vi täcker fler skivor än någonsin tidigare, inom ett bredare spektrum av genrer, och jag har en känsla av att den bara kommer att fortsätta växa. Jag har även sammanställt flera listor över fantastiska 4K-utgåvor som passar perfekt för att visa upp hemmabiosystem, exempelvis dessa sex actionfilmer och sex klassiska filmer som visar vad 4K-formatet verkligen klarar av. En stor del av mina referensskivor för AV-tester kommer dessutom från Blu-ray Bounty.

Jag är också aktiv på Reddit-forumet r/4kbluray, som är en av de mest engagerade och passionerade communities jag har stött på. Användarna håller varandra uppdaterade om nya släpp, delar recensioner och intryck av de senaste utgåvorna samt visar stolt upp sina samlingar.

Även om de senaste åren har präglats av många dystra prognoser för Blu-ray och 4K Blu-ray känner jag mig personligen hoppfull inför framtiden. Och vilket bättre sätt finns det att fira Blu-rays 20-årsjubileum än med lite goda nyheter?

HDMI 2.2 är på väg och det kan bli en mycket stor nyhet för gamers. Den nya standarden erbjuder nämligen dubbelt så hög bandbredd som HDMI 2.1 – upp till 96 Gbps.

Det innebär att HDMI 2.2 kan leverera okomprimerad 4K-upplösning i upp till 240 Hz, något som dagens HDMI 2.1 endast klarar med hjälp av Display Stream Compression (DSC). Den kan även hantera okomprimerad 4K i 480 Hz med 4:2:0-kromasubsampling samt okomprimerad RGB-bild i 8K och 60 Hz. Med DSC aktiverat kan standarden till och med leverera 1440p i uppdateringsfrekvenser över 1 000 Hz.

Det finns dock en viktig detalj att känna till. En produkt kan vara certifierad för HDMI 2.2 utan att erbjuda de allra högsta datahastigheterna, vilket innebär att du behöver granska specifikationerna noggrant innan ett köp.

Som FlatpanelsHD rapporterar väntar sig HDMI-organisationen att de första HDMI 2.2-produkterna når marknaden under 2027. Testning och certifiering pågår redan.

Enligt HDMI Licensing Administrators vd och president, Rob Tobias, börjar chiptillverkare leverera testversioner av sina nya FRL2-kretsar redan i år. Det innebär att produkter med stöd för upp till 96 Gbps kan börja dyka upp under nästa år.

Kommer HDMI 2.2 att vara en stor nyhet?

Specifikationerna är utan tvekan imponerande. HDMI 2.2 kommer att finnas i tre nivåer: 64 Gbps, 80 Gbps och 96 Gbps – samtliga snabbare än HDMI 2.1.

För gaming är förbättringarna särskilt intressanta, men samtidigt finns redan DisplayPort 2.1 med upp till 80 Gbps i många av de bästa gamingskärmarna. Därför finns det inget akut behov av att uppgradera för PC-spelare som redan använder moderna DisplayPort-lösningar. Dessutom kräver HDMI licensavgifter, vilket sannolikt gör tekniken dyrare än DisplayPort.

Om du redan investerat i avancerad PC-hårdvara är chansen stor att du använder DisplayPort, särskilt om du kör flera skärmar. HDMI 2.2 innebär dock att fler premiumskärmar kan erbjuda högpresterande alternativ även via HDMI.

I vardagsrummet har HDMI däremot vissa fördelar tack vare funktioner som ARC (Audio Return Channel), CEC (Consumer Electronics Control) och ALLM (Auto Low-Latency Mode). Därför är det möjligt att exempelvis nästa generations PlayStation kan dra nytta av de högre datahastigheterna.

Samtidigt är det värt att komma ihåg att spel sällan ens når 4K och 120 Hz idag, vilket redan stöds av HDMI 2.1. Det är därför långt ifrån säkert att HDMI 2.2 kommer att förändra spelupplevelsen särskilt mycket för konsolspelare.

Vissa spel kan däremot på sikt dra nytta av 4K i 240 Hz, förutsatt att framtida konsoler och de bästa gaming-TV-apparaterna kan leverera den typen av prestanda.

En av de mest intressanta nyheterna i HDMI 2.2 är LIP, eller Latency Indication Protocol. Tekniken är utformad för att förbättra synkroniseringen mellan ljud och bild i hemmabiosystem med exempelvis soundbars eller AV-receivrar. Problem med fördröjt ljud är fortfarande relativt vanliga, även bland de bästa soundbars på marknaden idag, så det här är en funktion som kan få verklig betydelse för många användare.

För de flesta är HDMI 2.2 något att hålla ett öga på snarare än en funktion som måste finnas i nästa TV-köp. Standarden är utvecklad med framtida upplösningar som 10K i åtanke, men majoriteten av dagens filmer, serier och streamingtjänster stannar vid 4K.

Det är därför främst något att fundera över när du köper ny AV-utrustning om några år. Mycket talar dessutom för att bredare stöd i TV-apparater inte kommer förrän efter CES 2028.

Precis som med HDMI 2.1 lär övergången dessutom bli något rörig. Även idag saknar många premium-TV-apparater fyra fullvärdiga HDMI 2.1-portar eftersom vissa bildprocessorer inte stöder det fullt ut.

Samma sak kommer sannolikt att gälla HDMI 2.2, där vissa modeller får mer omfattande stöd än andra trots att de marknadsförs med samma standard.

På PC-sidan väntas stödet i grafikkort inte bli vanligt förrän sent 2027 eller ännu senare. Precis som med HDMI 2.1 lär tekniken först dyka upp i de dyraste modellerna innan den sprider sig till mer prisvärda alternativ.

LG B6 är instegsmodellen bland OLED-TV-apparater i LG:s TV-sortiment för 2026. Även om den erbjuder ett lyft i ljusstyrka jämfört med föregångaren LG B5, som jag utsåg till en av de bästa TV-apparaterna från 2025, levererar LG B6 inte den tydliga och omfattande uppgradering jag hade hoppats på.

LG B6 har en komplett uppsättning funktioner och levererar fortfarande mycket stark prestanda, men så länge LG B5 finns kvar i lager och kostar mindre hålls den nya modellen tillbaka av några brister.

Den största förändringen jämfört med B5 är den högre ljusstyrkan. Ljusa scener får mer genomslag, högdagrarna är oftast mer kraftfulla och färgerna får ett extra lyft med något mer livfull återgivning. Kontrasten är stark och upplevs som ännu bättre tack vare den ökade ljusstyrkan, samtidigt som texturer återges skarpt, precis som man förväntar sig av de bästa OLED-TV-apparaterna.

Samtidigt hade LG B6 en tydligare grön ton än föregångaren när jag jämförde dem sida vid sida. Det innebar att trots förbättringarna levererade B6 inte det tydliga steg framåt från B5 som jag letade efter – den ger med ena handen och tar med den andra. Betraktad på egen hand är B6 fortfarande en riktigt snygg TV. Det fina med mindre färgskiftningar är att ögonen snabbt vänjer sig vid dem, så att man kan fokusera på bilden istället.

Precis som tidigare år är B6:s högtalarsystem på 2.0 kanaler fullt tillräckligt för vardagstittande med tydlig dialog och bra detaljåtergivning i film. Basen är däremot begränsad och ljudbilden känns smal. Om du vill ha en mer biolik upplevelse där ljudet matchar bildkvaliteten rekommenderar jag att du kompletterar med någon av de bästa soundbar-högtalarna.

B6 är utan tvekan en av de bästa gaming-TV-apparaterna från 2026. Den har en komplett uppsättning gamingfunktioner på samtliga fyra HDMI-portar, inklusive 4K 120 Hz, fullt stöd för variabel uppdateringsfrekvens, HGiG, Auto Low Latency Mode, Dolby Vision Gaming och fyra HDMI 2.1-portar. En uppmätt input lag på 8,9 ms ger snabb respons och följsam prestanda, samtidigt som bilden ser fantastisk ut under spel. Om du letar efter en OLED-TV för gaming är detta ett utmärkt val.

Smart-TV-systemet webOS 26 uppfinner inte hjulet på nytt jämfört med webOS 25, men det behövde det heller inte göra. Det nya systemet gör navigeringen enklare med en uppdaterad menystruktur, fler Quick Cards och större möjligheter till anpassning. Bannerannonsen på hemskärmen är irriterande, men det är egentligen den enda verkliga svagheten i webOS 26, som jag fortfarande anser vara en av de bästa smart-TV-plattformarna på marknaden.

Men som jag nämnde tidigare tycker jag att B6 är en mycket bra TV överlag, samtidigt som B5 fortfarande är det bättre köpet så länge den finns kvar att köpa. 65-tumsmodellen av B6 som jag testade kostar 17 990 kronor.

Även om det är ett rimligt pris och ligger nära B5:s lanseringspris förändrar B6 inte tillräckligt mycket för att jag ska rekommendera den framför B5 om du köper den i samband med lanseringen. Om du vill ha en prisvärd OLED-TV i instegsklassen skulle jag hellre spara pengar och välja LG B5.

Om budgeten tillåter skulle jag däremot utan tvekan välja LG C6 (65-tumsmodellen kostar 30 990 kronor). Det är den bästa uppgraderingen i LG:s OLED-sortiment under 2026 och den erbjuder ännu bättre ljusstyrka och bildkvalitet än B6, samtidigt som färgåtergivningen är närmast perfekt.

LG B6: pris & släppdatum

• Släppdatum maj 2026
• 48 tum: 11 990 kronor
• 55 tum: 13 990 kronor
• 65 tum: 17 990 kronor
• 77 tum: 23 990 kronor

LG B6 är instegsmodellen i LG:s OLED-sortiment för 2026 och placerar sig under mellanklassmodellen LG C6 samt flaggskeppsmodellerna LG G6 och LG W6 (även känd som Wallpaper). Den 65-tumsmodell jag testade kostar 17 990 kronor, vilket ligger i linje med lanseringspriset för fjolårets LG B5.

Det är värt att notera att det i vissa regioner finns två versioner av LG B6: B6 och B6E. Jag frågade LG vad skillnaderna mellan modellerna är, och företaget uppgav att B6E saknar följande funktioner: Precision Picture Master Pro, Precision Sound Master Pro samt den marmorinspirerade designen på baksidan. Jag är inte särskilt imponerad av dessa extrafunktioner, och enligt LG använder modellerna i övrigt samma panel samt har stöd för Dolby Vision.

LG B5: specifikationer

LG B6: benchmarktester

LG B6: funktioner

• Alpha 8 AI Gen 3-processor i mellanklassen
• 4K 120 Hz, FreeSync och G-Sync på samtliga fyra HDMI 2.1-portar
• Högre ljusstyrka än LG B5

B6 använder en W-OLED-panel, precis som sin föregångare. Däremot har ljusstyrkan fått ett lyft (mer om det i avsnittet om bildkvalitet längre fram), vilket tyder på att den använder den nya OLED SE-panelen – en billigare och ljusstarkare WOLED-panel som vi tidigare sett i Panasonic Z86C, företagets nya OLED-TV i instegsklassen för 2026.

B6 drivs av Alpha 8 AI Gen 3-processorn, som introducerar ett par nya bild- och ljudfunktioner såsom Precision Picture Master Pro och Precision Sound Pro. Dessa är utformade för att förbättra uppskalning av bild respektive ljud. Det är värt att notera att B6E, en billigare version av B6 som finns i vissa regioner, däribland Storbritannien, inte har stöd för dessa funktioner.

B6 har stöd för Dolby Vision HDR och Dolby Atmos för förbättrat ljud, men saknar stöd för HDR10+ och DTS, precis som 2025 års modeller. LG uppger också att företaget för närvarande inte har några planer på att stödja Dolby Vision 2. B6 har dessutom stöd för Chromecast och AirPlay 2.

När det gäller ljud använder B6 ett inbyggt högtalarsystem på 2.0 kanaler med en effekt på 20 W, samma lösning som användes i fjolårets B5. I år har LG, precis som med LG G6 och C6, minskat antalet ljudlägen till fyra stycken, däribland AI Sound Pro och Clear Voice för förbättrad dialogåtergivning.

B6 använder webOS 26, som introducerar flera förfinade AI-funktioner. Bland annat finns AI Concierge som nu använder AI-assistenter som Gemini för vardagliga uppgifter som reseplanering. Menystrukturen har också organiserats om för att ge snabbare åtkomst till viktiga inställningar som energisparfunktioner och nätverksinställningar.

För gaming behåller B6 samma funktioner som B5: 4K 120 Hz, fullt stöd för variabel uppdateringsfrekvens inklusive både FreeSync och G-Sync, Auto Low Latency Mode samt Dolby Vision Gaming. Samtliga funktioner finns tillgängliga på TV:ns fyra HDMI 2.1-portar. Game Optimizer återvänder dessutom med ytterligare spelinställningar, däribland alternativet Prevent Input Delay.

• Funktioner - poäng: 5 / 5

LG B6: bildkvalitet

• Ljusstarkare än sin föregångare
• Skarpa detaljer och stark kontrast
• Grön ton synlig i vissa scener

Om vi börjar med mätningarna är den största skillnaden mellan B6 och fjolårets B5 ökningen i maximal HDR-ljusstyrka. B6 uppmätte 835 nits i Filmmaker Mode, 895 nits i Cinema-läget och 740 nits i Standard-läget. Det är ett tydligt lyft jämfört med B5:s 668 nits i Cinema-läget och 637 nits i Standard-läget.

När det gäller HDR-ljusstyrka över hela skärmen är förbättringen däremot inte lika stor. B6 uppmätte 154 nits i Cinema Home, jämfört med 131 nits för B5 i samma läge. Faktum är att ljusstyrkan till och med sjönk i Standard-läget, där B6 uppmätte 150 nits jämfört med B5:s 172 nits.

I mina tester med verkligt innehåll växlade jag mellan Filmmaker Mode och Cinema Home beroende på vad jag tittade på. Båda bildlägena såg bra ut, men Filmmaker Mode passade bättre för mörkare scener med hög kontrast, medan Cinema Home fungerade utmärkt för färgrikt innehåll och animationer.

B6 gjorde ett bra jobb med SDR-material. När jag tittade på en HD-stream av Fight Club på Disney Plus skalade den upp texturer på ett effektivt sätt för att ge dem ett skarpare utseende och tillförde samtidigt extra ljusstyrka som skapade en starkare upplevd kontrast än hos vissa billigare TV-apparater jag använt för samma test.

Med innehåll i lägre upplösning, såsom Youtube-videor, gjorde B6 ett helt okej jobb med att skala upp detaljer och förstärka färger för att förbättra bilden, men den nådde naturligtvis inte upp till äkta 4K-kvalitet. Det finns en funktion som heter Precision HDR Master Pro i vanliga B6-modellen (men inte i B6E) som skärper texturer när den aktiveras, men jag tyckte att resultatet blev för artificiellt.

När jag tittade på en ökenscen från Lawrence of Arabia såg den vita sanden faktiskt ljusare ut på B6 än på B5 när jag jämförde dem sida vid sida, vilket bekräftade att ljusstyrkeökningen är verklig.

I Dark City såg högdagrarna från taklamporna och de gula väggarna i restaurangen också ljusare ut på B6.

Samtidigt var scenen från Dark City den första som fick mig att upptäcka ett potentiellt problem med B6: en grön ton i bilden. De gula väggarna hade en lätt grön nyans på både B6 och B5, men den var betydligt mer framträdande på den nya modellen.

B6 visade upp stark kontrast med djupa svärtor i scener med hög kontrast. Den hade också en högre upplevd kontrast än B5 tack vare den ökade ljusstyrkan. I The Batman, när Batman undersöker brottsplatsen i borgmästare Mitchells hus, var balansen mellan ljuset från vägglamporna och de mörka träpanelerna mycket imponerande.

Tyvärr illustrerade The Batman även problemet med den gröna tonen jämfört med B5. I tunnelbanescenen såg väggarna bakom Batman tydligt grönare ut på B6, medan de såg mer neutralt grå ut på B5. Det är möjligt att jag hade otur med mitt testexemplar, men det är ändå värt att nämna eftersom grön ton har varit en återkommande kritik mot vissa av LG:s OLED-TV-apparater tidigare.

B6 levererar djärva och fylliga färger som drar nytta av den högre ljusstyrkan. En Dolby Vision-stream av Elemental på Disney Plus visade verkligen upp detta, där de blå tonerna hos Wade och hans familj samt Embers orange och röda färger verkligen lyste på skärmen. När Ember reparerar en vas glittrade de lila och orange nyanserna i den nya vasen med imponerande högdagrar.

I "Wizard and I"-scenen från Wicked framträdde de rosa blommorna ovanför Elphaba tydligt på skärmen, samtidigt som de behöll ett imponerande färgdjup.

B6 uppmätte en HDR-färgtäckning på 97,4 % av DCI-P3-färgrymden och 72,5 % av BT.2020. Det är fortfarande bra resultat – vi brukar se 95 % som gränsen för godkänd DCI-P3-prestanda och är generellt nöjda med resultat över den nivån – men siffrorna var oväntat lägre än hos B5. B5 uppmätte 99,5 % respektive 74,85 % i DCI-P3 och BT.2020.

Betraktad för sig själv har B6 faktiskt mycket bra färger och kontrast, men det känns lite synd när jag vet hur bra B5 såg ut i vissa scener. Med den högre ljusstyrkan hade jag hoppats på ett större lyft i bildkvalitet.

Utöver detta levererade B6 utmärkta texturer och hittade en fin balans mellan skärpa och naturlighet. Under hela testperioden såg hudtoner realistiska ut samtidigt som finare detaljer, såsom hårstrån, återgavs med hög precision.

Precis som G6 och C6 tjänar B6 på att använda TruMotion-funktionen. För film räckte läget Cinematic Movement mer än väl och reducerade hackighet i exempelvis panoreringar över kyrkogården i No Time To Die. För sport fungerade däremot Natural-läget bättre tack vare effektivare rörelseutjämning och reducering av judder.

B6:s skärm är dock känslig för spegelliknande reflektioner, särskilt i mörkare scener. Även vissa ljusare och mer färgstarka scener hade problem med reflexer från takbelysningen i vårt testlabb när Filmmaker Mode användes. Det hade varit trevligt att se effektivare antireflexbehandling på B6, särskilt eftersom jag vet från mitt test av LG G6 att LG har tekniken för att lösa det problemet.

• Bildkvalitet - poäng: 4,5 / 5

LG B6: ljudkvalitet

• 2.0-kanaligt högtalarsystem på 20 W
• Helt okej ljud, men TV:n tjänar definitivt på en soundbar
• Färre ljudlägen än i fjol

B6 är utrustad med ett högtalarsystem på 2.0 kanaler med en uteffekt på 20 W och har stöd för Dolby Atmos (men inte DTS). LG har dessutom minskat antalet ljudlägen jämfört med tidigare år och gått från åtta till fyra alternativ.

De fyra ljudlägena är Standard, AI Sound Pro, Clear Voice Pro och Sound Wizard. Eftersom mitt vanliga Cinema-läge hade tagits bort valde jag istället mitt reservalternativ: AI Sound Pro.

När jag tittade på Batmobile-jakten i The Batman visade B6 upp korrekt ljudplacering och följde på ett övertygande sätt rörelserna från den slingrande trafiken och kulsalvorna från Pingvinens vapen.

Samma sak gällde när jag spelade Battlefield V, där TV:ns högtalare gjorde ett bra jobb med att lyfta fram subtila ljudeffekter som knastrande löv under fötterna i en av spelets skogsbanor.

Dialogen var också tydlig under hela testperioden, och det mesta av talet hördes utan problem över resten av ljudbilden.

På grund av det begränsade högtalarsystemet på 2.0 kanaler matchar ljudet dock inte bildens kvalitet. Basen känns återhållen och även om det finns viss tyngd när Batmobilens motor startar i The Batman känns ljudet stundtals tunt.

Ljudbilden känns också tunn och lyckas aldrig riktigt sträcka sig utanför TV-skärmens fysiska gränser. Atmos-effekter, såsom regnet i The Batman, känns också begränsade. Jag skulle därför rekommendera en soundbar om du vill att ljudupplevelsen ska matcha den höga kvaliteten på bilden.

• Ljudkvalitet - poäng: 3,5 / 5

LG B5: design

• Överlag premium känsla i konstruktionen
• Plastfötter istället för metall i år

Den 65-tumsmodell av B6 som jag testade har en överlag premium känsla i både konstruktion och design. Den har en tunn ram och en nästintill kantlös skärm som låter bilden stå i centrum. Även om det är en mindre detalj bidrar den marmorinspirerade finishen på baksidan till att ge TV:n ett mer exklusivt intryck. Det är dock återigen värt att påpeka att denna detalj endast finns på den vanliga B6-modellen och inte på den billigare B6E.

En sak som gjorde mig besviken var att testexemplaret av B6 var utrustat med plastfötter, jämfört med metallfötterna på B5. Plastfötterna var visserligen mer än tillräckligt stabila, men de drar ändå ned den övergripande premiumkänslan något.

LG:s fjärrkontroll känns mindre premium än alternativen från exempelvis Sony, Philips och Hisense, som erbjuder tyngre fjärrkontroller med mer påkostade material. LG:s lösning hade definitivt kunnat kännas lite mer exklusiv.

• Design - poäng: 4 / 5

LG B6: Smart TV & menyer

• Använder LG:s smart-TV-plattform webOS 26
• Strömlinjeformade menyer och fler Quick Cards för enklare navigering
• Annonserna är irriterande, men i nivå med andra plattformar

B6 använder LG:s egen smart-TV-plattform webOS 26. Medan webOS 25 fokuserade på att introducera AI-funktioner – såsom AI Concierge för innehållsrekommendationer och information samt AI Search för mer avancerade innehållssökningar – handlar webOS 26 främst om att förfina menysystemet för enklare navigering samtidigt som några nya funktioner läggs till.

Quick Cards, där relevanta appar organiseras efter kategorier som Sport, Gaming och Kontor, är tillbaka och har dessutom utökats med nya kategorier, däribland Utbildning.

Quick Menu, som gör det möjligt att snabbt justera bild- och ljudinställningar utan att behöva gräva sig ned i menyerna, fortsätter att vara en av webOS största styrkor.

webOS 26 är dessutom mycket lätt att navigera. Menystrukturen har organiserats om inför årets version för att göra inställningar som energisparfunktioner och nätverksinställningar lättare att hitta, och dessa mindre förändringar gör användarupplevelsen ännu smidigare.

Tyvärr finns fortfarande ett stort annonsfält högst upp på startsidan, vilket trycker ned apparna en bit på skärmen. Det här är dock vanligt förekommande bland moderna smart-TV-plattformar och är egentligen min enda större invändning mot webOS 26. I övrigt är det fortfarande ett av de bästa operativsystemen på marknaden.

• Smart TV & menyer - poäng: 5 / 5

LG B6: gaming

• 4K 120 Hz och fullt stöd för variabel uppdateringsfrekvens
• 8,9 ms input lag vid 60 Hz, 4,9 ms vid 120 Hz
• Utmärkta funktioner och stark prestanda

B6 levereras med ett komplett paket av gamingfunktioner, inklusive 4K 120 Hz, variabel uppdateringsfrekvens med stöd för både AMD FreeSync och Nvidia G-Sync, HGiG HDR, Auto Low Latency Mode samt Dolby Vision Gaming. Samtliga funktioner stöds via TV:ns fyra HDMI 2.1-portar.

B6 uppmätte en input lag på 8,9 ms vid 4K 60 Hz (i Boost-läget), vilket är ett utmärkt resultat och placerar den bland de bästa gaming-TV-apparaterna på marknaden. Vid 1080p och 120 Hz uppmättes input lag till 4,9 ms.

Gamingprestandan på B6 är utmärkt. När jag spelade ett uppdrag i Battlefield V hanterade TV:n de kaotiska eldstriderna med många snabba rörelser och precisa sikten utan problem, och responsen kändes mycket följsam. När jag flög över öknen i ett flygplan upplevdes de plötsliga kursändringarna som smidiga och intuitiva.

Battlefield V såg dessutom fantastiskt ut på B6. Ökenuppdraget bjöd på imponerande ljusstyrka, där solen vid horisonten verkligen visade upp TV:ns starka HDR-högdagrar. Texturerna var skarpa och detaljerade, med fin återgivning av både vapen och miljöer.

• Gaming - poäng: 5 / 5

LG B6: värde

• Fantastiska funktioner och bra prestanda
• Inte det tydliga generationslyft jag hoppades på
• B5 är det bättre köpet så länge den finns kvar, medan C6 är det bättre valet när priserna ligger nära varandra

B6 är en intressant TV när det gäller prisvärde. Den 65-tumsmodell jag testade kostar 17 990 kronor, medan LG C6 på 65 tum, kostar runt 30 000 kronor. Det innebär att B6 har ett tydligt prissprång ned till C6.

Det finns därför goda skäl att välja B6 framför C6 om man vill hålla nere budgeten. Samtidigt erbjuder den billigare B6E-modellen ännu bättre värde där den finns tillgänglig, eftersom den i stort sett använder samma panel och erbjuder samma bildkvalitet som standardmodellen.

Med det sagt är B6 inte det generationslyft jag hoppades på jämfört med B5, till skillnad från C6 som är en riktigt stark uppgradering jämfört med sin föregångare C5. B6 erbjuder högre ljusstyrka och fortfarande utmärkt bildkvalitet, men den dras med vissa inkonsekvenser i bilden – framför allt den gröna ton som jag noterade i vissa scener. Man får alltså förbättringar på ett område samtidigt som man tar ett steg tillbaka på ett annat.

Därför skulle jag fortfarande rekommendera B5 framför B6 så länge den finns kvar i lager. B5 säljs nu till kraftigt reducerade priser och erbjuder ett mycket starkt värde för pengarna. Samtidigt verkar lagersaldona minska på flera marknader och när B5 väl försvinner är B6 en värdig efterträdare, särskilt när priset börjar sjunka.

I slutändan är C6 det självklara valet om du vill ha den bästa uppgraderingen i LG:s OLED-sortiment för 2026. Men om den ligger utanför din budget är B6 fortfarande en mycket bra TV som gör mycket rätt.

• Värde - poäng: 3.5 / 5

Bör du köpa LG B6 OLED TV?

Köp den om...

Köp den inte om...

LG B6: andra alternativ

Så testade vi LG B6 OLED TV

• Testad under olika ljusförhållanden under ett par veckors tid
• Testad med både HDR- och SDR-källor
• Mätningar utförda med Portrait Displays Calman-programvara för färgkalibrering

Det första steget i min testprocess var att göra en del vanlig användning för att avgöra vilka bildlägen som fungerade bäst på LG B6. Jag kom fram till att både Filmmaker Mode och Cinema Home fungerade bra för film, beroende på vilken typ av film det handlade om, medan Standard-läget var bäst lämpat för sport.

När detta var klart gick jag vidare till mer kritisk bildutvärdering med hjälp av referensscener som jag regelbundet använder i mina tester. Dessa inkluderade både HDR-källor (4K Blu-ray och streaming) och SDR-källor (DVD, Youtube och vanlig TV-sändning). Jag använde även Prime Video och HBO Max för att testa sportvisning på B6.

Jag använde dessa scener för att analysera B6:s bildkvalitet med fokus på färgåtergivning, precision, kontrast, detaljrikedom, rörelsehantering, uppskalning och mycket mer. Jag använde även andra scener för att utvärdera TV:ns inbyggda högtalare.

För 4K Blu-ray-material använde jag en Panasonic DP-UB820 4K Blu-ray-spelare och för gaming använde jag en Xbox Series X.

Därefter gick jag vidare till de objektiva mätningarna och använde specialiserad utrustning för att samla in data om B6:s prestanda. Utrustningen bestod av en Klein K-10A-kolorimeter, en Murideo Six G 8K Metal testmönstergenerator samt Portrait Displays Calman-programvara för att registrera resultaten.

Ljusstyrkemätningarna genomfördes med både HDR- och SDR-testmönster i vitt med fönsterstorlekar från 1–100 %, där fokus låg på 10 %- och 100 %-fönster för att mäta maximal respektive fullskärmsljusstyrka.

Jag testade även B6:s gråskale- och färgprecision genom att mäta genomsnittliga Delta-E-värden (felmarginalen mellan testmönstret och det som visas på skärmen), där ett resultat under 3 betraktas som mycket bra.

Dessutom mätte jag B6:s täckning av färgrymderna UHDA-P3 och BT.2020. Slutligen använde jag en Leo Bodnar 4K HDMI Input Lag Tester för att mäta TV:ns input lag i millisekunder.

Jag registrerade även B6:s HDR EOTF-resultat med målvärden på 1 000, 4 000 och 10 000 nits. För att analysera TV:ns spektrala effektfördelning använde jag dessutom en Jeti Spectral 15a.

Du kan läsa en mer detaljerad genomgång av hur vi testar TV-apparater på TechRadar.

• Först testad i maj 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Som tur är finns vi här för att hjälpa till. Vårt team av testare har granskat många av marknadens bästa TV-apparater, med särskilt fokus på sporttittande, eftersom direktsänd sport ställer höga krav på hanteringen av snabba rörelser. I den här guiden går jag igenom de viktigaste egenskaperna att leta efter när du köper en TV för sport och varför de spelar så stor roll.

Det är också värt att tänka på att allt inte framgår av specifikationsbladet eller kartongen. Här nedanför lyfter jag fram de viktigaste sakerna att hålla utkik efter, men mycket av informationen hittar du oftare i recensioner och produktbeskrivningar online än på själva förpackningen.

Bra uppskalning och rörelsehantering

Tekniskt sett handlar det om två olika funktioner, men uppskalning och rörelsehantering arbetar tillsammans för att ge en skarp och tydlig sportupplevelse. Om bara den ena fungerar bra kommer resultatet ändå att bli en besvikelse.

Uppskalning är processen där en 4K-TV tar videomaterial med lägre upplösning och omvandlar det för att fylla ut TV:ns alla pixlar. De flesta kommer inte att kunna se VM i äkta 4K-upplösning, vilket gör uppskalning extra viktig. Det finns många olika metoder för detta och många moderna TV-apparater marknadsför AI-baserad uppskalning.

Rörelsehantering fungerar på ett liknande sätt, men fokuserar istället på objekt som rör sig på skärmen. TV:n bearbetar bilden för att förbättra återgivningen av rörelser eftersom digital video ofta har svårt att hantera mycket snabba objekt, som en fotboll i hög fart. Det kan leda till att detaljer försvinner, vilket gör att bollen ser suddig ut eller lämnar spöklika spår efter sig.

Rörelsehantering är utformad för att följa snabba objekt som bollen och spelarna, och därefter bearbeta dem för att minska oskärpa och andra rörelseproblem så att spelet blir tydligare och lättare att följa. Vissa TV-apparater kan till och med skapa extra bildrutor för att ge intrycket av högre bildfrekvens och mjukare rörelser.

Nackdelen med dåligt implementerad rörelsehantering – något som förekommer på vissa billigare modeller – är att resultatet kan se konstgjort ut. Bollen kan få en märklig gloria runt sig, spelarna kan få onaturligt skarpa konturer och hela bilden kan upplevas artificiell istället för naturligt detaljerad.

Det är därför uppskalning och rörelsehantering måste fungera tillsammans för att ge bästa möjliga resultat. En TV kan exempelvis skapa mycket detaljrikedom genom uppskalning, men om rörelsehanteringen är dålig kan dessa detaljer ändå bli suddiga under snabba sekvenser. Omvänt kan rörelsehanteringen vara utmärkt, men om uppskalningen skapar konstiga konturer kring bollen förstörs helhetsintrycket ändå.

LG:s OLED-TV-apparater, som LG C5 och LG G6, är mycket bra på både uppskalning och rörelsehantering. Detsamma gäller Samsungs mer avancerade modeller, inklusive Samsung QN90F och Samsung S95F. Sonys TV-apparater har länge haft ett starkt rykte inom området, men på senare tid har vi upplevt att LG och Samsung ligger steget före.

TCL- och Hisense-TV-apparater hanterar också dessa områden väl, särskilt i mellansegmentet.

God skärmuniformitet

Du kanske har hört talas om detta under namnet "dirty screen effect". Skärmuniformitet handlar i grunden om en TV:s förmåga att visa en jämnt upplyst bild över hela skärmen, utan områden som ser mörkare ut än resten. Problemet drabbar främst LCD-baserade TV-apparater, inklusive LED-, QLED-, mini-LED- och RGB-modeller.

LCD-TV-apparater fungerar genom att lysdioder i bakgrundsbelysningen lyser genom ett lager av pixlar, och utformningen av denna bakgrundsbelysning spelar en stor roll för skärmuniformiteten. Om lysdioderna är ojämnt placerade eller lyser med olika intensitet kan vissa delar av bilden upplevas som mörkare eller ljusare än andra. Detta märks särskilt i scener med stora ytor av samma färg, som exempelvis gräset på en fotbollsplan.

Om din TV har dålig skärmuniformitet kommer du att se mörkare partier röra sig över planen när kameran följer bollen. Vissa användare misstar det för smuts på skärmen, vilket är anledningen till det informella namnet.

Ju större TV:n är, desto större är risken för dirty screen effect, helt enkelt eftersom en större yta måste belysas jämnt. Därför kan det ibland vara en nackdel att välja en mycket stor budgetmodell, eftersom dessa sällan har den mer avancerade bakgrundsbelysning som krävs för att upprätthålla god skärmuniformitet.

Det går inte att veta exakt hur en viss TV kommer att prestera innan man testar den, men ett sätt att få en fingervisning är att titta på antalet lokala dimningszoner i specifikationerna. Generellt innebär fler dimningszoner bättre kontroll över bakgrundsbelysningen, vilket ofta går hand i hand med fler lysdioder i panelen och bättre skärmuniformitet. Det kan också vara värt att läsa recensioner där skärmuniformitet diskuteras.

Jag har främst pratat om LED-TV-apparater här – men hur är det med OLED? I teorin har OLED-TV-apparater perfekt skärmuniformitet eftersom varje pixel fungerar som en egen lysdiod. OLED kan visserligen också drabbas av ojämnheter i bilden, men då handlar det oftare om ett faktiskt fel på panelen än om att det är en billig modell.

En skärm som hanterar reflektioner effektivt

Att titta på sport innebär ofta att man tittar dagtid, vilket också innebär mycket omgivande ljus. Även kvällstid kan ett rum vara väl upplyst. De blanka skärmar som de flesta TV-apparater använder fungerar ofta som speglar, vilket gör det svårare att se vad som händer på skärmen.

Spegelliknande reflektioner är särskilt störande eftersom de inte bara tar fokus från matchen, utan också får ögonen att försöka fokusera på reflektionen istället för själva bilden. Eftersom reflektionen verkar befinna sig på ett annat avstånd än TV-bilden kan ögonen behöva växla fokus mellan de två, vilket kan leda till ögontrötthet.

TV-tillverkare använder flera olika metoder för att minska reflektioner, och nästan alla moderna TV-apparater har någon form av polarisationsfilter som hjälper till att kontrollera hur ljuset passerar genom panelen. På billigare modeller är dessa lösningar dock ofta ganska enkla och gör därför mindre skillnad i ljusa miljöer.

På mer prisvärda TV-apparater är därför hög ljusstyrka ofta det mest effektiva sättet att motverka reflektioner. Mini-LED-TV-apparater är särskilt starka på detta område eftersom de använder ett mycket stort antal små lysdioder, vilket gör att de kan uppnå betydligt högre ljusstyrka över hela skärmen än vad OLED-TV-apparater klarar av.

Vissa TV-apparater har dessutom särskilda antireflexbehandlingar. Samsungs mer avancerade mini-LED- och OLED-modeller använder exempelvis den så kallade Glare Free-beläggningen, som i praktiken är ett matt lager som sprider ljuset istället för att reflektera det. Reflektioner blir då mer som ett svagt dis än tydliga spegelbilder, vilket gör dem enklare för TV:ns egen ljusstyrka att övervinna och mindre störande för tittaren. Hisense har också lagt till en mildare matt beläggning på flera av sina premium- och mellansegmentmodeller med mini-LED. LG G6 OLED-TV har i sin tur ett mycket effektivt lager som kraftigt reducerar ljusstyrkan hos spegelliknande reflektioner.

Kort sagt: om du kommer att använda TV:n i ett ljust rum gäller att ju högre ljusstyrka TV:n har, desto bättre. En premium-TV med extra antireflexbehandling ger dessutom ytterligare fördelar.

Ljud som sträcker sig bortom skärmen

När du tittar på VM vill du känna dig omsluten av stämningen från arenan och ljudet spelar en enorm roll i det. Om publikljudet känns som att det kommer direkt från TV:n är det svårt att glömma att du bara tittar på en skärm. Men när ljudet upplevs komma från ett större område än själva TV:n blir det mycket lättare att känna sig som en del av matchen.

På samma sätt ger ljud med djupare bas och tydligare diskant en mer uppslukande upplevelse, eftersom trummor, klappande händer, röster och publikens vrål låter fylligare och mer realistiska.

Återigen går det inte att avgöra exakt hur bra en TV låter enbart genom att läsa specifikationerna, men det finns vissa ledtrådar.

Budget-TV-apparater har ofta mycket enkla högtalarsystem, vanligtvis bestående av två små nedåtriktade högtalare. Deras förmåga att skapa ett omslutande ljud är därför begränsad. Om en TV endast har ett högtalarsystem på 2.0 kan man ofta räkna med att ljudet blir ganska tunt.

TV-apparater med framåtriktade eller sidomonterade högtalare har betydligt bättre förutsättningar att leverera ett större ljudlandskap. Det är också värt att leta efter modeller som har någon form av bassystem, antingen en inbyggd subwoofer eller passiva basradiatorer, eftersom de ger ett fylligare och kraftfullare ljud.

Den goda nyheten är att TV-apparater i mellansegmentet och uppåt blir allt bättre på att leverera välbalanserat ljud direkt ur kartongen. Modeller som TCL QM7K och Hisense U7 presterar bra här, men kliver du upp till TCL QM8K, Hisense U8 eller framför allt Samsung QN90F får du en betydligt större och mer omslutande ljudupplevelse.

Ett annat sätt att säkerställa riktigt bra ljud är förstås att komplettera med en soundbar eller ett högtalarsystem. Vid den här tiden på året dyker det ofta upp TV-erbjudanden där en soundbar ingår eller säljs till ett kraftigt rabatterat pris, så håll utkik efter sådana paket. Det är fullt möjligt att en TV i mellansegmentet tillsammans med en prisvärd soundbar ger den bästa kombinationen av stor bild och stort ljud.

Stor skärm och rätt pris

Många som köper en TV inför VM lockas naturligt nog av så stor skärm som möjligt. Det finns dessutom många riktigt stora modeller som kostar förvånansvärt lite mer än en 65-tumsmodell, vilket gör frestelsen ännu större.

Men större är inte alltid bättre, på grund av alla de faktorer jag redan har nämnt.

Problem som bristfällig rörelsehantering, svag detaljåtergivning, ojämn skärmuniformitet, störande reflektioner och begränsat ljud blir alla mer synliga på en större skärm, där bristerna inte har någonstans att gömma sig.

Om du har en budget på motsvarande cirka 10 000 kronor kan du välja mellan en enklare 85-tumsmodell, en bra 75-tumsmodell eller en mer högkvalitativ 65-tums-TV. Hur du balanserar storlek, kvalitet och budget är i slutändan ett personligt val, men det är viktigt att komma ihåg att om budgeten inte ökar i takt med skärmstorleken kommer du vanligtvis att byta bort prestanda mot fler tum.

Om du funderar på vilken skärmstorlek som passar bäst för just ditt rum finns det olika kalkylatorer online som kan hjälpa dig att räkna ut ett lämpligt tittavstånd och rekommenderad storlek.

Sony verkar ha råkat avslöja en ny prisvärd OLED-TV i Bravia-serien, Bravia 6 (modellnamn A60), som ser ut att komma i storlekar från 48 till 83 tum. Modellen upptäcktes först av en användare på AVS Forum (via FlatpanelsHD) efter att den dykt upp i Sonys databaser i flera länder, även om de flesta av listningarna sedan dess har tagits bort.

Det ursprungliga inlägget på AVS Forum innehåller skärmbilder som visar Bravia 6 (A60) som en kompatibel modell för Sonys väggfästen, samt modellnumren och storlekarna: 48, 55, 65, 77 och 83 tum.

Efter att Sony lanserade sin flaggskeppsmodell Bravia 9 II med True RGB-teknik har det förekommit spekulationer om att företaget kanske håller på att lämna OLED bakom sig. Den uppenbara existensen av Bravia 6 tyder dock på motsatsen.

Även om Bravia 6 väntas bli en budgetmodell kan den bli mycket lockande för både gamers och hemmabioentusiaster. Den kommer nämligen i både större och mindre storlekar än de dyrare OLED-modellerna Sony Bravia 8 och Sony Bravia 8 II. Bravia 8 finns i storlekar mellan 55 och 77 tum, medan Bravia 8 II endast erbjuds i 55- och 65-tumsversioner.

Dessutom verkar den få fyra HDMI 2.1-portar istället för de två som finns på Sonys dyrare TV-apparater, något som beror på begränsningar i processorn på premium-modellerna.

Sony Bravia 6 A60: det här vet vi hittills

Bravia 6 ser ut att bli den mest prisvärda OLED-TV:n i Sonys nuvarande sortiment och placeras strax under Bravia 8.

Enligt de läckta uppgifterna använder Bravia 6 samma MediaTek Pentonic P800-chipset som Sony Bravia 3 II. Det är logiskt eftersom även den modellen erbjuder fyra HDMI 2.1-portar. Fokus verkar ligga på "prisvärdhet och funktioner jämförbara med LG OLED C6", enligt personen bakom läckan.

Vi har ännu inga uppgifter om pris eller lanseringsdatum, och Sony har fortfarande inte officiellt bekräftat att modellen existerar. Att den däremot dök upp på Sonys egna hemsidor snarare än hos tredjepartskällor tyder på att TV:n är verklig och sannolikt lanseras inom en snar framtid.

Om Bravia 6 lanseras under 2026 blir den den tredje OLED-modellen i Bravia-serien, vid sidan av Bravia 8 och Bravia 8 II.

Sortimentet innehåller dessutom tre LED-TV-modeller, inklusive en mini-LED-modell, samt två flaggskeppsmodeller med True RGB-teknik: Bravia 7 II och Bravia 9 II. Alla modeller säljs dock inte på alla marknader. Vi har tidigare gått igenom hela Sonys TV-sortiment för 2026 – naturligtvis utan Bravia 6, eftersom den ännu inte var känd då.

Sony visade först upp RGB-tekniken redan i mars 2025, sedan igen i september och ännu en gång för några månader sedan. Det känns faktiskt lite som en lättnad att äntligen få se tekniken i en riktig produkt som människor faktiskt kommer att kunna köpa.

Bravia 9 II är toppmodellen och kommer att säljas i flera större storlekar, medan Bravia 7 II sticker ut genom att bli den första RGB-TV:n som släpps i 50-tumsformat. Det gör den till en väldigt intressant konkurrent till mindre alternativ bland de bästa OLED-TV-apparaterna, eftersom 55 tum tidigare varit den minsta storleken vi sett för RGB-TV.

De blir dock inte billiga. Vi har för närvarande inga svenska priser för modellerna, men det står redan klart att det handlar om premiumprodukter. Här nedanför har du en översikt på priserna i pund och dollar:

RGB-TV-apparater använder LCD-paneler med bakbelysning, precis som andra mini-LED-TV-apparater, men här kan bakbelysningen ändra färg för att bättre matcha det som pixlarna framför faktiskt ska visa. Varje mini-LED innehåller individuella röda, gröna och blå subpixlar för att skapa olika färgnyanser.

Det gör att panelerna kan visa ett bredare färgomfång och samtidigt använda mindre färgfiltrering, vilket innebär färre lager i panelen och bättre effektivitet.

Sony har dessutom kombinerat tekniken med företagets X-Wide Angle Pro-teknik för bredare betraktningsvinklar samt ett nytt antireflexsystem. Sony ville dock inte avslöja några detaljer om den nya antireflexytan, men baserat på det jag såg i demonstrationsrummet verkar det som att någon form av matt yta används, med tanke på hur ljuset reflekterades över skärmen.

Bravia 9 II har dessutom ett kraftfullare bakbelysningssystem än Bravia 7 II, även om jag aldrig fick se modellerna jämföras direkt sida vid sida i riktiga filmscener. Sony brukar dessutom vara ganska försiktiga med att gå in alltför djupt på tekniska detaljer.

Det jag däremot fick se var Bravia 9 II jämföras med Sony Bravia 8 II med QD-OLED-panel, den vanliga Sony Bravia 9 med traditionell mini-LED-teknik och Sonys professionella referensmonitor som används för färggradering av filmer – även om jag tyvärr inte fick fotografera eller dela bilder från jämförelsen.

Ända sedan Bravia 9 först presenterades, kort efter att Sony lanserade sin nuvarande referensmonitor med 4 000 nits ljusstyrka, har företaget drivit idén om att deras TV-apparater ska kunna återge HDR exakt så som det ser ut på studiomonitorerna.

Sony tror att fler filmer framöver kommer att mastras för 4 000 nits nu när det finns en monitor som klarar det – tidigare har 1 000 nits varit standardnivån för nästan allt HDR-material. För att kunna återge hela tonomfånget korrekt menar Sony därför att TV-apparater också måste kunna nå upp till 4 000 nits i maximal ljusstyrka.

Det har inte varit möjligt med någon tidigare Sony-TV och det märks tydligt när tonmappning stängs av. Jämfört med studiomonitorerna försvinner mycket detaljrikedom i ljusa partier. Men i Sonys demonstration tappade Bravia 9 II betydligt mindre detaljinformation än de andra modellerna i direkta jämförelser mellan de fyra skärmarna.

Den lyckades fortfarande inte matcha referensmonitorn helt perfekt, men den var utan tvekan den TV som kom närmast när det gäller att återge HDR-toner exakt som referensbilden. När det gäller färger var skillnaderna mindre tydliga. Där gjorde Bravia 8 II med sin QD-OLED-panel också väldigt bra ifrån sig och i vissa scener såg faktiskt den vanliga Bravia 9 mer korrekt ut.

Sony ville inte avslöja exakt vilken ljusstyrka TV-apparaterna väntas nå upp till, men lyckligtvis har vi fått tillgång till ett förproduktions-exemplar som vi kunnat mäta själva.

Bravia 9 II klarar 3 990 nits i Professional Mode – alltså det mest färgkorrekta läget och det som ligger närmast det Filmmaker Mode vi vanligtvis föredrar att testa i – vid ett HDR-fönster på 10 procent. Ja, den verkar alltså faktiskt kunna leverera det där utlovade HDR-paradiset på 4 000 nits.

Ännu mer imponerande är faktiskt TV:ns ljusstyrka i helskärmsläge i samma bildläge, där jag uppmätte hela 827 nits. Det är ungefär dubbelt så hög ljusstyrka över hela skärmen jämfört med den ungefär lika dyra LG G6 med OLED-panel.

Som jämförelse uppmätte vi Sony Bravia 8 II till 1 439 nits i ett HDR-fönster på 10 procent och 183 nits i helskärmsläge. Den vanliga Sony Bravia 9 landade på 1 871 nits i 10-procentsfönstret och 495 nits över hela skärmen.

Vi har även hunnit mäta ljusstyrkan hos Sony Bravia 7 II, som levererade 2 078 nits i Professional Mode vid ett HDR-fönster på 10 procent. Det betyder att Bravia 9 II sannolikt kommer att erbjuda tydligt starkare HDR-prestanda totalt sett – även om Bravia 7 II faktiskt lyckades nå över 900 nits i helskärmsläge i våra tester och därmed faktiskt slår sitt större syskon på just den punkten.

Det är viktigt att komma ihåg att alla dessa mätningar gjordes på förproduktions-exemplar, så vi kommer naturligtvis att dubbelkolla att de slutliga modellerna presterar på samma nivå. Men siffrorna är utan tvekan väldigt imponerande.

Den stora frågan är istället om kontrast och mörka toner håller samma höga nivå. Det såg väldigt lovande ut i Sonys korta demonstrationer, men företaget lär knappast ha visat något material som riskerade att avslöja eventuella problem med färgblödning från RGB-bakbelysningen. Det är därför något jag verkligen ser fram emot att undersöka närmare.

Andra saker som är värda att nämna kring Bravia 9 II är att TV:n använder Sonys Acoustic Multi-Audio+-teknik, vilket innebär kraftfulla inbyggda högtalare som nu även inkluderar uppåtriktade högtalare för bättre höjd i Dolby Atmos- och DTS:X-ljudspår.

På minussidan finns dock fortfarande bara två HDMI 2.1-portar av totalt fyra HDMI-portar. Sony är i princip ensam om att fortfarande lansera premium-TV-apparater med bara två HDMI 2.1-portar och det känns frustrerande begränsande om man dessutom planerar att ansluta en soundbar.

Jag vill också lyfta fram den nya stativdesignen, som faktiskt är ganska rolig. Själva stativpanelen är gjord av ett material som böjer ljus på ett sätt som gör att färgtonerna bakom syns igenom, utan att specifika detaljer blir synliga.

Jag är väldigt imponerad av mina första intryck av både Bravia 9 II och Bravia 7 II. Det känns som två extremt premiuminriktade TV-apparater, men framför allt ser Bravia 9 II ut att kunna utmana Samsung rejält om titeln som den bästa TV:n för ljusa rum, tack vare sin enorma ljusstyrka och avancerade antireflexteknik – samtidigt som Sony fortsätter fokusera stenhårt på bildprecision.

Och jag är verkligen sugen på att testa den lilla 50-tumsversionen av Bravia 7 II ordentligt, eftersom den kan bli en riktigt intressant premiumkonkurrent till LG C6 i den storleksklassen. Håll utkik efter våra fullständiga tester senare.

Det innebär förstås att efterföljaren LG B6 har stora förväntningar att leva upp till.

Inför lanseringen av B6 har modellen dessutom varit omgiven av en hel del mystik. Vi fick mängder av information om LG G6 och LG C6, som båda fick fem stjärnor i mina respektive recensioner och som ser ut att bli två av 2026 års bästa OLED-TV-apparater – men om LG B6 hörde vi nästan ingenting alls.

Vi spekulerade i att modellen kanske skulle använda den nya OLED SE-panelen, en billigare men ljusstarkare OLED-panel från LG Display som enligt företaget skulle kunna nå upp till 1 000 nits.

Vi såg OLED SE-panelen i praktiken i Panasonics nya OLED-TV Z86C och ljusstyrkan fanns definitivt där.

Nu har B6 faktiskt anlänt till vårt testlabb och jag var tvungen att ställa den bredvid föregångaren för att se hur de stod sig mot varandra… och det visade sig bli mycket märkligare och mer komplicerat än jag någonsin hade väntat mig.

Ett lyft i ljusstyrka… typ

LG:s B-serie har levererat ungefär samma ljusstyrkenivåer i flera år, trots att modellerna högre upp i sortimentet – C-serien och G-serien – nått allt högre nivåer.

Det verkar dock ha förändrats för B6, åtminstone på ett område. B6 uppmätte en maximal HDR-ljusstyrka på 895 nits i Cinema Home och 835 nits i Filmmaker Mode. Det är ett rejält kliv upp från B5:s toppvärde på 668 nits i HDR (uppmätt i Cinema-läget).

Det syntes även skillnader i helskärmsljusstyrka, både i SDR och HDR. B6 var ungefär 20 nits ljusare i Cinema Home jämfört med B5 i både SDR och HDR – det är ingen enorm skillnad, men varje förbättring är välkommen.

Hur märktes det i praktiken? I vissa scener var ljusa partier tydligt starkare på B6. När John pratar med hotellreceptionisten i Dark City visade skrivbordslampan tydligt upp B6:s starkare högdagrar, eftersom den såg mer kraftfull ut och skapade bättre upplevd kontrast.

B5 levererade fortfarande stark kontrast med möjligen djupare svärta, men B6 hade ett övertag i ljusstyrka som gav en mer slagkraftig total kontrast.

Jag bytte sedan över till ökenscenerna från Lawrence of Arabia. När Lawrence och hans guide hämtar vatten från en brunn såg den vita sanden runt dem mer kraftfull ut på B6. Även om sanden fortfarande hade bra ljusstyrka på B5 visades B6:s högre toppnivåer tydligt upp.

Men ju längre scenen fortsatte, desto mer märkte jag att den vita sanden i vissa bilder fick en grön ton på B6. I andra bilder kunde den gröna tonen istället dyka upp på B5, men överlag var problemet tydligare på B6.

Grön ton är ibland ett problem med WOLED-paneler och något som diskuterats flitigt online – särskilt kring LG:s OLED-TV-apparater. Jag skrev om det när jag jämförde LG C6 och LG C5 och där blev jag glad över att se att C6 faktiskt hade eliminerat problemet, vilket fick C5 att se betydligt grönare ut i jämförelse. Jag bestämde mig därför för att undersöka om fenomenet var lika tydligt i annat innehåll.

Grön ton

Jag bytte sedan helt typ av scen och valde istället The Batman för att se om den gröna tonen var tydlig även i mörkare scener: oj då, det var den verkligen.

I tunnelbaneslagsmålet, när Batman står över sina besegrade fiender, var den gröna tonen väldigt tydlig på B6. Ljuset som reflekterades från vänster sida av skärmen (från tunnelbaneutgången) fick en grön ton, medan det på B5 låg mycket närmare de korrekta färgtoner jag förväntade mig.

Samma sak gällde i senare scener, där den gröna tonen märktes mot de bruna tegelväggarna i en flygscen över Gotham och när Batman går genom en svagt upplyst korridor.

Jag bestämde mig för att testa några scener med mycket ren vit färg, närmare bestämt snöscener från Spears & Munsil UHD Benchmark Blu-ray, visade i HDR10 och mastrade till 1 000 nits.

Jag blev förvånad över att se att B5:s vita toner såg mer levande och slagkraftiga ut genomgående och levererade högre upplevd ljusstyrka än den nyare B6, trots vad mätningarna ovan visade. Även om jag inte kan bekräfta fysiken bakom det misstänker jag att den gröna tonen på B6 påverkade hur mycket de vita tonerna verkligen “poppade”.

Färger

Det var dags att testa några färgstarka scener. I vissa klipp från Spears & Munsil-materialet, som en orange fjäril, visade B6 upp rikare och djupare färger jämfört med B5. En annan scen med en klippvägg och en soluppgång visade att B6 hade en mer exakt färgprofil tillsammans med den där extra ljusstyrkan.

När jag satte på Wizard and I-scenen från Wicked levererade båda TV-apparaterna starka och livfulla färger som såg korrekta ut. De rosa blommorna ovanför Elphabas huvud popade fint på båda skärmarna, medan den gröna tonen i Elphabas hud också såg korrekt ut på båda TV-apparaterna.

De gula stenarna i väggarna och pelarna såg ljusare ut på B6 och fick en mörkare ton på B5. När jag tittade närmare låg B5 faktiskt på gränsen till att få den där gröna tonen, men den var inte lika tydlig.

Det här gällde även andra scener genom Wicked, där både B6 och B5 gjorde ett fantastiskt jobb med Glindas rosa rum och klänningar, samtidigt som de återgav den djupa smaragdgröna och guldfärgade tonen på tåget när det anländer till Emerald City på ett trovärdigt sätt. Ibland visade B5 spår av en grön ton, andra gånger gjorde B6 det.

En ytterligare detalj jag upptäckte var att B6:s uppmätta HDR-färgomfång i både BT.2020- och DCI-P3-färgrymder faktiskt hade minskat jämfört med B5. Den uppmätte 72,5 % av BT.2020 och 97,4 % av DCI-P3, medan B5 uppmätte 74,85 % respektive 99,5 %.

Även om B6:s DCI-P3-resultat fortfarande ligger över gränsen på 95 % som vi verkligen vill se, var det ändå märkligt att siffrorna hade sjunkit och det kan möjligen hänga ihop med att färgerna ibland upplevdes inkonsekventa.

Kolla in de fullständiga mätningarna för B6, B5 och C6 nedan. En snabb notering: jag använde Movie-läget för B5:s HDR-ljusstyrka när jag testade den i fjol, men jag använder Filmmaker Mode för både B6 och C6.

En ny uppskattning

Överlag tycker jag att den här jämförelsen är frustrerande, men samtidigt upplysande. Sedda var för sig är det här två väldigt bra TV-apparater, men det är svårt att ignorera problemen jag upptäckt efter att ha sett dem sida vid sida.

Den gröna tonen på B6-exemplaret jag har testat var oroande och även om det är möjligt att jag bara hade otur och fick en panel som var extra känslig för problemet skulle det i så fall väcka frågor kring panelernas kvalitetskontroll och jämnhet, vilket vore ett problem i sig. Jag kontaktade LG om det jag såg, men företaget ville inte kommentera saken utan att en representant först fått se skärmarna i verkligheten.

Det är fortfarande inte bekräftat om B6 använder den nya OLED SE-panelen, men ökningen i ljusstyrka får mig att tro att det är sannolikt. Kanske handlar det om barnsjukdomar hos en ny panel, men jag kan inte säga det säkert.

Om jag var tvungen att rekommendera en av de här TV-apparaterna skulle jag välja B5. Den var inte bara den mest konsekventa av de två totalt sett, utan är också betydligt billigare.

Men framför allt är min största slutsats en nyfunnen uppskattning för hur bra LG C6 faktiskt är. Den har inte bara en ny processor som verkar ha löst problemet med grön ton, utan är också betydligt ljusstarkare med bättre detaljnivå och kontrast, vilket gör att den förtjänar varenda en av sina fem stjärnor. Även om den är dyrare, tycker jag att den är värd investeringen tack vare förbättringarna.

Eftersom lagersaldot för fjolårets LG OLED-modeller verkar minska snabbt hos flera återförsäljare misstänker jag att C6 kommer bli LG:s stora OLED-modell under 2026 och just nu känner jag att jag kommer rekommendera OLED-köpare att lägga de extra pengarna på att uppgradera till den.

Denon har presenterat två nya AV-receivrar, inklusive en uppdatering av en av marknadens mest prisvärda modeller sett till prestanda per krona och baserat på våra första intryck från en demonstrationssession verkar det vara en riktigt stark uppgradering.

De nya modellerna heter Denon AVR-X2900H och AVR-X3900H och de är lika varandra på många sätt, även om X3900H utlovar mer “skalbarhet” och “flexibilitet” än sitt mindre syskon.

De ersätter X2800H respektive X3800H och Denon säger att modellerna har uppdaterats internt för att förbättra ljudet. Bland annat delar de ett nytt 32-bitars DAC-system som enligt företaget ska leverera “förbättrad ljudbild, tydligare detaljer i diskanten och mer självsäker energi i basen över samtliga kanaler”.

Båda receivrarna har stöd för Dolby Atmos och DTS:X samt stöd för både Dirac Live och Audyssey för ljudkalibrering. De erbjuder sex HDMI-ingångar och flera HDMI-utgångar med stöd för 4K 120 Hz passthrough med Dolby Vision HDR samt 8K-video i 60 Hz. Nytt för i år är stöd för 1440p och AMD FreeSync passthrough, vilket är goda nyheter för PC-spelare.

De har också Denons trådlösa HEOS-plattform för musikstreaming med stöd för stora streamingtjänster och högupplöst ljud, samt Bluetooth-anslutning.

Skillnaderna mellan modellerna handlar främst om hur avancerat allt är implementerat. X2900H erbjuder 7.2-kanalsljud med upp till 95 W per kanal (vid 8 ohm), medan X3900H erbjuder 9.4-kanalsljud med upp till 105 W per kanal (vid 8 ohm).

Den dyrare X3900H-modellen inkluderar även stöd för Auro 3D och IMAX Enhanced utöver de två standardformaten och erbjuder fler Dirac-verktyg som valbara tillägg. X2900H har två HDMI-utgångar, varav en med eARC, medan X3900H erbjuder tre HDMI-utgångar, även där med en eARC-port.

De extra kanalerna i X3900H kräver förstås betydligt fler högtalaranslutningar på baksidan, men modellen inkluderar också fler RCA-ingångar, inklusive MM-phono-ingång och fler pre-out-utgångar.

Båda modellerna lanseras idag, den 14 maj. Denon AVR-X2900H kostar 1 349 dollar (cirka 16 800 kronor), medan Denon AVR-X3900H kostar 1 849 dollar (cirka 24 300 kronor).

Nu vet vi alltså vad de klarar av på pappret, men hur låter de egentligen? Som tur var fick vi möjlighet att lyssna på dem innan lanseringen.

Hur presterar Denon X2900H och X3900H i praktiken?

Denons lyssningsrum på företagets kontor i Kawasaki – som används av deras nuvarande Sound Master, Shinichi Yamauchi, för att finjustera och utvärdera prestandan i företagets produkter – stod som scen för en alldeles för kort demonstration av de nya AVR-modellerna.

De var kopplade till rummets uppsättning av Bowers & Wilkins 801-högtalare, vilka förmodligen är lite mer extrema (med ett pris på cirka 55 000 dollar per par) än vad de flesta faktiskt kommer att använda tillsammans med dessa förstärkare. Men det gjorde åtminstone att vi kunde vara säkra på att högtalarna inte satte några begränsningar för vad vi hörde.

Först fick vi en demonstration där den befintliga X2800H jämfördes med nya X2900H som ersätter den. Scenen som användes kom från Dune och utspelade sig i en ornithopter (ett ord vi numera kan stava rätt till direkt tack vare hur ofta scener med dem används i hemmabiodemos).

Detta var en Dolby Atmos-demo i 5.2.2-kanaler som maxade X2900H:s kapacitet med fem surroundkanaler, två höjdkanaler och två subwoofers.

Det tydliga temat här var att små förändringar tillsammans skapar en märkbar förbättring. Dialogen hade lite bättre tydlighet och stack ut något mer från ornithopterns dunkande vingar samtidigt som den fortfarande lät naturlig.

Den rumsliga effekten från surroundkanalerna kändes också lite starkare och gav ett intryck av större dynamiskt omfång och mer expansiv ljudbild som omslöt oss bättre.

Även bastransienterna och kraften i lågregistret kändes lite starkare. Det finns ett extra lager av livlighet och kontroll i basattackerna som gör att de känns mer taktila.

När flera små förbättringar staplas på varandra skapas dock en helhet som känns större, fylligare och mer komplett. Uppgraderingen från X2800H till X2900H är kanske inte revolutionerande, men den känns ändå betydande.

Efter det fick vi en jämförelse mellan den mer avancerade X3900H och X2900H. Demonstrationen bestod av Hans Zimmer & Friends: Diamond in the Desert, en konsertfilm med filmmusik.

X2900H spelade genom samma högtalaruppsättning som tidigare, men när vi bytte till X3900H lade man till ytterligare ett par surroundkanaler, vilket tog systemet till 7.2.2-kanaler i Dolby Atmos.

Intressant nog kunde vi dock inte höra lika stor skillnad mellan dessa två receivrar som mellan X2800H och X2900H, trots att två extra högtalare användes i detta fall.

Det kan delvis bero på att arrangemanget i låten helt enkelt inte drog särskilt stor nytta av de extra kanalerna, men överlag upplevde vi ingen enorm skillnad i instrumentens uttryck eller tydlighet.

Det är förstås fullt möjligt att längre tester med fler filmscener kommer att avslöja fler nyanser, så vi får avvakta med ett slutgiltigt omdöme om X3900H. Men även om prestandan i slutändan visar sig vara ganska lik X2900H erbjuder modellen fortfarande fler kanaler och högre effekt för högtalare som verkligen kan dra nytta av det, vilket kan göra uppgraderingen värd det ändå.

LG C6 har stora skor att fylla, eftersom LG C5 var en av de bästa TV-apparaterna jag testade under 2025. Därför är jag glad att kunna rapportera att LG C6 inte bara gör allt som C5 klarade av, utan att dess Alpha 11 AI Gen 3-bildprocessor (samma som sitter i flaggskeppsmodellen LG G6) dessutom levererar ett tydligt lyft i ljusstyrka och en mer förfinad bildkvalitet överlag, vilket gör C6 till en stark uppgradering jämfört med föregångaren.

65-tumsmodellen av LG C6 som jag testade kostar 2 699 dollar, vilket är samma lanseringspris som C5 hade i USA och Australien. Priset ligger lite billigare i Storbritannien trots uppgraderingarna.

Notering: De svenska officiella priserna för LG C6 är inte ute ännu, men då kan vi alltså räkna med ungefär samma lanseringspriser som för föregångaren. I recensionen kommer vi att behålla priserna i dollar, eftersom vi redan vet dem med säkerhet och ger åtminstone ett hum på vad priserna kommer att ligga på här.

Det är värt att notera att de större modellerna på 77 och 83 tum nu går under beteckningen LG C6H och använder den uppgraderade Primary RGB Tandem 2.0 OLED-panelen som även finns i flaggskeppsmodellerna LG G6 och LG W6. Som resultat kommer de sannolikt att prestera något annorlunda jämfört med modellen jag testade och därför inkluderar vi dem inte i den här recensionen – vi planerar att recensera C6H separat.

Bildkvaliteten i C6 är fantastisk. Färgerna är slagkraftiga, livfulla och naturliga på samma gång och såg mer korrekta ut än bilden i fjolårets C5 när jag jämförde dem sida vid sida. Kontrasten är superb med djupa svärtor, kraftfulla högdagrar och välkontrollerade detaljer i mörka partier.

Texturer är skarpa, rörelser återges mjukt och naturligt och den skalar upp HDR-källor som inte är i 4K på ett imponerande sätt. Den lider av reflektioner i ljusa rum och jag noterade viss banding i grå områden, men det räcker inte för att dra ned helhetsintrycket, som ligger på samma nivå som de bästa OLED-TV-apparaterna.

Det inbyggda ljudet är stabilt överlag. Läget AI Sound Pro levererar förfinad bas, bra precision och tydliga dialoger. Dolby Atmos-effekterna är dock inte lika tydliga som jag hade önskat och ljudbilden kan ibland kännas tunn, så även om ljudet är bra skulle jag fortfarande koppla in en av de bästa soundbar-högtalarna till LG C6 för en mer biolik upplevelse.

C6 är en fenomenal gaming-TV. Den erbjuder en komplett lista med gamingfunktioner, inklusive 4K 165 Hz i C-serien för första gången och dess sylvassa prestanda kommer göra gamers väldigt nöjda. Kombinera detta med den fantastiska bildkvaliteten och C6 sätter ribban som en av marknadens bästa gaming-skärmar.

LG:s webOS fortsätter att vara en av de bästa smart-TV-plattformarna på marknaden och även om det inte finns några enorma nyheter i år förutom fler generativa AI-funktioner, har inställningsmenyerna strömlinjeformats för enklare navigering och tack vare den nya processorn flyter systemet bättre än någonsin.

Reklam högst upp på hemskärmen och i skärmsläckaren är fortfarande ett problem, men det är inget ovanligt jämfört med andra smart-TV-apparater. I slutändan är webOS 26 fortfarande riktigt bra.

C6 är ett tydligt steg upp jämfört med LG C5 och erbjuder mycket för pengarna. Samtidigt är C5 betydligt billigare och finns fortfarande tillgänglig i början av 2026, så om du inte vill vänta på att priserna för C6 ska sjunka är C5 ett mycket billigare alternativ just nu. När priserna på C6 sjunker senare under året kommer den dock bli det mer prisvärda alternativet.

LG C6: pris & släppdatum

• Släppdatum i maj 2026
• 42 tum: 1 399 dollar
• 48 tum: 1 599 dollar
• 55 tum: 1 999 dollar
• 65 tum: 2 699 dollar

LG C6 finns tillgänglig i storlekar från 42 till 65 tum, medan modellerna på 77 och 83 tum nu listas som en ny modellserie under namnet LG C6H, som använder den uppgraderade Primary RGB Tandem 2.0 OLED-panelen, samma som i LG G6. Jag har inte inkluderat priserna för C6H här, eftersom vi planerar att recensera den senare.

65-tumsmodellen av C6 som jag testade lanseras för 2 699 dollar, vilket är i nivå med vad C5 kostade vid lanseringen på flera marknader under 2025.

LG C6: specifikationer

LG C6: benchmarktester

LG C6: funktioner

• Alpha 11 AI Gen 3-processorn håller flaggskeppsklass med bättre färghantering
• Gamingfunktionerna är så bra som det går att få just nu
• Dolby Vision och Atmos stöds, men inte HDR10+, DTS eller Dolby Vision 2

LG C6 är OLED-modellen i mellansegmentet i LG:s TV-sortiment för 2026 och placerar sig över instegsmodellen LG B6, men under flaggskeppsmodellen LG G6 samt den återupplivade ultratunna LG Wallpaper TV, känd som W6.

Som nämnt finns det två versioner av LG C6 i år: vanliga C6 och C6H. Den förstnämnda finns i storlekar från 42 till 65 tum och använder vad LG Display officiellt kallar en "Tandem WOLED"-panel, medan C6H endast finns i storlekarna 77 och 83 tum och använder den "Primary RGB Tandem 2.0"-OLED-panel som även sitter i flaggskeppsmodellen LG G6.

C6 är däremot utrustad med en ny processor i samtliga storlekar: Alpha 11 AI Gen 3, samma processor som används i de mer premiuminriktade OLED-modellerna G6 och W6. Den stöder en uppgraderad Brightness Booster, mer förfinad uppskalning och bildförbättringar som 13-bitars bildbehandling (12-bitars färg plus en extra ljusstyrkebit). Den stöder även uppmixning till 11.1.2-kanalsljud via AI Sound Pro-läget.

Dolby Vision och Dolby Atmos stöds, men återigen finns inget stöd för HDR10+ eller DTS och LG har inga planer på att lägga till stöd för Dolby Vision 2 på den här TV:n framöver.

När det gäller ljud kommer C6 med LG:s vanliga 2.2-kanaliga högtalarsystem. Bland ljudprofilerna har LG dragit ned antalet alternativ från åtta till fyra och satsar istället på AI-baserade ljudlägen framför traditionella profiler som Cinema eller Sports.

C6 är fullt utrustad för gaming med fyra HDMI 2.1-portar som stöder 4K 165 Hz (ett steg upp från 4K 144 Hz i C5), fullt stöd för variabel uppdateringsfrekvens inklusive AMD FreeSync och Nvidia G-Sync, HGiG HDR, Dolby Vision Gaming och Auto Low Latency Mode.

Den kommer även med LG:s Game Optimizer-panel, där gaminginställningar snabbt kan öppnas och justeras för optimal prestanda.

C6 använder webOS 26 som smart-TV-plattform, den senaste versionen av LG:s egen mjukvara för smart-TV-apparater. Det finns kanske inte lika många stora nyheter den här gången, men AI-funktioner som AI Search och AI Concierge har förfinats, menyerna har strömlinjeformats genom att vissa bild- och ljudlägen tagits bort och nya kategorier för Quick Cards har lagts till.

C6 stöder dessutom alla stora streamingappar inklusive Netflix, Disney+, Apple TV och Prime Video.

• Funktioner - poäng: 5 / 5

LG C6: bildkvalitet

• Mer korrekta färger och förfinad kontrast
• Utmärkta detaljer och högre ljusstyrka
• Reflekterande skärm kan vara ett problem i ljusa miljöer

Om vi börjar med ljusstyrkemätningarna nådde C6 en maximal HDR-ljusstyrka på 1 438 nits (uppmätt i ett 10%-fönster med vitt mönster) i Filmmaker Mode. Det är ett tydligt lyft jämfört med fjolårets C5, som nådde 1 180 nits i samma test. Standard-läget får ett mindre lyft och når 1 291 nits maximal HDR-ljusstyrka i ett 10%-fönster, jämfört med C5:s 1 191 nits.

HDR-ljusstyrka i helskärm har också fått ett ordentligt lyft, där C6 når 245 nits i Filmmaker Mode, upp 25% jämfört med C5 som registrerade 195 nits i samma test. I Standard-läget uppmättes C6 till 232 nits jämfört med C5:s 200 nits, så även där är förbättringen mindre men fortfarande tydligt positiv.

I praktiken ger detta inte bara mer ljusstyrka till SDR-källor, utan skapar även starkare kontrast mellan mörka och ljusa toner i scener med hög kontrast. Framförallt vita toner, som snölandskap eller vita moln, samt scener med mycket hög ljusstyrka där solen står i fokus, får ett rejält lyft som gör bilden mer slagkraftig jämfört med fjolårets C5.

C6 gör också ett riktigt bra jobb med källor i lägre upplösning och SDR-material. En HD-stream av Fight Club på Disney+ drog nytta av uppskalade texturer och förfinad kontrast, där framförallt mörkare scener såg riktigt bra ut.

En DVD-version av The Amazing Spider-Man ser kanske inte ut som att den fått en full 4K-behandling, men texturer städas upp väldigt snyggt och extra ljusstyrka gör helhetsintrycket betydligt mer tilltalande.

Jag testade även Precision Master HDR Pro, en inställning som är tänkt att skala upp SDR-material till HDR-liknande kvalitet. Även om den tillförde mer ljusstyrka och skärpte upp texturer, tyckte jag att den blev för aggressiv, eftersom den skapade hårda konturer runt människor och objekt i The Amazing Spider-Man. Därför föredrog jag att lämna den avstängd.

Färgåtergivningen i LG C6 är fantastisk, särskilt med Dolby Vision-material. I Elemental på Disney+ är de orange, rosa och lila tonerna i vasen som Ember lagar livfulla och slagkraftiga, där C6:s extra ljusstyrka ger bilden ännu mer glöd.

I Wicked, när Elphaba står under trädet i scenen Wizard & I, sticker de rosa blommorna verkligen ut på skärmen, men ser samtidigt mer naturliga ut jämfört med samma scen på fjolårets C5. Det gröna i Elphabas hud ser också naturligt ut (så naturligt grönt nu kan se ut) där färgerna upplevs mindre övermättade än på C5 och faktiskt bättre tack vare det.

Det är inte konstigt att färgerna verkligen poppar i C6, eftersom den uppmätte 99,7% och 75,8% täckning av färgrymderna DCI-P3 respektive BT.2020. Det är utmärkta resultat för en WOLED-skärm och C6 matchar i princip flaggskeppsmodeller bland OLED-TV-apparater när det gäller DCI-P3, vilket är den viktigaste färgrymden för HDR-visning.

Den registrerade också ett färgprecisionresultat på Delta-E 1,2, vilket är fantastiskt för standardinställningar direkt ur kartong och innebär att det i princip är omöjligt att skilja färgerna från “perfekta” färger. Samtliga dessa mätningar genomfördes i Filmmaker Mode.

Kontrasten är utmärkt i C6. När jag tittade på The Batman, i scenen där Batman går nedför en korridor, separeras de mörka tonerna i de träpanelklädda väggarna tydligt från de ljusa tonerna från lamporna, där båda får behålla sina egna nyanser och skapar stark kontrast.

Samma sak gäller i Dark City – när John pratar med receptionisten är svärtan fyllig och kontrasterar snyggt mot den starka och klara skrivbordslampan.

C6 visar också upp imponerande detaljrikedom i mörka partier. Genom hela The Batman förblir objekt i mörka bakgrunder synliga, som bakväggen på tunnelbaneplattformen eller porträtten i Mitchells kontor. Jämfört med C5 ser skuggiga områden mer korrekta ut och ligger närmare hur ögat faktiskt uppfattar dem.

När jag tittade på mörka scener i ett helt mörkt rum märkte jag dock att svärtan ibland var något upplyft. Men genom att justera några inställningar förbättrades de mörka partierna till en nivå där jag blev nöjd, utan att någon djupare kalibrering behövdes om man vill göra samma sak själv.

Jag sänkte inställningen “Near Black Detail” till -1 (standard är 0), sänkte “Adjust Contrast” från 100 till 95 och slutligen “Black Level” från standardvärdet 50 till 49. Det gjorde knappt bilden mörkare alls, men förbättrade svärtan och kontrasten överlag.

När jag tittade på en mörkt upplyst scen från The Green Knight noterade jag viss vertikal banding i ett grått område av bilden. Det var första och enda gången jag såg det under testperioden. Jag testade liknande svåra scener i andra filmer så det påverkar inte mitt slutbetyg, men det är ändå värt att nämna eftersom vertikal banding tidigare varit en kritikpunkt mot LG:s OLED-TV-apparater.

Jag jämförde LG C6 direkt med LG C5 och C6 visar upp en mer korrekt färgtemperatur, något som märks tydligast när man tittar på svartvita filmer. I Sunset Boulevard levererar C6 djupa svärtor, ljusa vita toner och en rad korrekta gråskalor.

När jag spelade upp samma scener på C5 syntes en grön ton som påverkade bildens precision och det problemet finns inte på C6. Den gröna tonen på C5 märks inte i färgstarka scener – TV:n fick trots allt mycket bra resultat i färgprecisionstester, men den tydliga svartvita bilden gör problemet betydligt mer synligt.

C6 levererade också förfinade detaljer genom allt innehåll jag testade, med skarpa texturer som nästan såg tredimensionella ut men samtidigt naturliga och realistiska. En närbild på Batman visar varje liten skäggstubb och ansiktsdetalj med imponerande precision.

C6 har dessutom utmärkt rörelsehantering. Jag tyckte att Standard-läget med rörelseinställningen Natural var perfekt för sport (jag testade både fotboll och baseball), medan jag använde Cinematic Movement för filmer, vilket har varit mitt favoritläge på LG-TV-apparater de senaste åren.

Utan någon bildbehandling aktiverad kan vissa långsamma filmscener få lite judder, men Cinematic Motion gjorde ett riktigt bra jobb med panoreringen över kyrkogården i No Time To Die, där rörelserna såg naturliga ut samtidigt som judder reducerades kraftigt.

Allt är dock inte perfekt för C6. Jag upplevde att reflektionshanteringen bara var genomsnittlig och noterade tydliga spegelliknande reflektioner när jag tittade på mörka scener i starkt upplysta rum.

Även om det var väntat blev jag imponerad av den antireflexbehandling som den mer premiuminriktade LG G6 använder när jag testade den, så jag vet att LG:s blanka OLED-paneler kan hantera reflektioner betydligt bättre när de får rätt teknik; därför känns det synd att C6 inte fick samma behandling.

• Bildkvalitet - poäng: 4,5 / 5

LG C6: ljudkvalitet

• 2.2-kanaligt högtalarsystem
• Bra ljudkvalitet överlag
• Vissa ljudlägen har tagits bort

C6 kommer med ett inbyggt 2.2-kanaligt högtalarsystem som stöder Dolby Atmos, men precis som i fjol saknas stöd för DTS. LG har dessutom tagit bort några av de traditionella ljudlägena, som Cinema och Sports, till förmån för AI-baserade ljudlägen som återvändande AI Sound Pro och nya Precision Sound Master Pro.

När jag använde AI Sound Pro-läget i min vanliga Dolby Atmos-testscen (Batmobile-jakten från The Batman) levererade C6 riktigt bra precision och detaljrikedom, med en stark koppling mellan det som hände på skärmen och ljudet. Placeringen av ljuden var väldigt bra, där skrikande däck och tutande bilar utanför bild lät övertygande och realistiskt.

AI Sound Pro-profilen fokuserar mer på mellanregistret i år, vilket jag personligen föredrar. Förändringarna gjorde också att basen kändes fylligare än på LG C5 och även om den inte riktigt når upp till nivåerna från TV-apparater från Sony eller Panasonic, fanns det ändå ordentligt tryck i vissa scener.

När jag testade Precision Sound Master Pro-läget upplevde jag att ljudbilden blev bredare och att den totala volymen ökade, men för min smak blev ljudet lite väl ljust.

Jag använde alltid Cinema-läget under mina tester av tidigare modeller, så jag är besviken över att det inte längre finns kvar, men AI Sound Pro fungerar ändå som ett bra alternativ.

Trots att C6 levererar bra ljud skulle jag fortfarande koppla in en soundbar om man vill att ljudkvaliteten ska matcha bildkvaliteten, eftersom Dolby Atmos-effekter ibland kan försvinna och ljudbilden stundtals känns ganska smal.

• Ljudkvalitet - poäng: 4 / 5

LG C6: design

• Premiumdesign med nästan ramlös skärm ser riktigt bra ut
• Metallstativ och metallram känns högkvalitativa

Designen i C6 är i stort sett densamma som i fjolårets C5. Den känns premium men samtidigt lättare än den betydligt tyngre G6. Den silverfärgade metallramen och foten ger TV:n en exklusiv känsla. Skärmen har en nästan helt ramlös design utan någon tydlig kant, vilket gör att bilden får maximalt utrymme.

Baksidan har en marmorerad design som ger ett trevligt visuellt inslag och portarna är lättillgängliga på sidopanelen baktill, där samtliga fyra HDMI-portar sitter fullt synliga.

• Design - poäng: 4 / 5

LG C6: Smart TV & menyer

• AI-funktionerna blir smartare
• Strömlinjeformade inställningsmenyer är ett välkommet tillskott
• Snabbare navigering är också en förbättring

LG C6 använder webOS 26 som smart-TV-plattform och det är återigen en av de bästa plattformarna på marknaden. Quick Cards är ett användbart verktyg där relevanta appar kan organiseras efter kategori, som Music och Game och nya alternativ har tillkommit, exempelvis Office och Learning.

Quick Menu fortsätter dessutom att vara ett av de mest användbara verktygen för att snabbt justera vanliga inställningar som bildläge utan krångel – ett knapptryck räcker för att menyn ska dyka upp vid sidan av skärmen, med direkt åtkomst till de vanligaste inställningarna utan att det man tittar på avbryts helt.

LG har också strömlinjeformat vissa inställningsmenyer genom att flytta alternativ som Network och Energy Saving högre upp i respektive kategori för enklare åtkomst. Kombinera det med den nya snabbare Alpha 11-processorn och navigeringen känns överlag enklare, med bättre översikt och riktigt snabb respons.

AI-funktioner som AI Concierge har förfinats med bättre rekommendationer och nya funktioner som Generative AI kan användas för att planera aktiviteter eller skapa bilder.

webOS 26 har dock fortfarande stora bannerannonser högst upp på skärmen som tar upp lite mer än en tredjedel av startsidan och jag noterade också att sponsrade annonser snabbt dök upp när C6 gick över till skärmsläckarläge.

Trots det är detta de enda negativa saker jag egentligen har att säga om vad som fortsatt är en riktigt bra smart-TV-plattform och reklam blir dessutom allt vanligare på samtliga plattformar.

• Smart TV & menyer - poäng: 5 / 5

LG C6: gaming

• 4K 165Hz och fullt VRR-stöd på samtliga fyra HDMI-portar
• Input lag på 9,2 ms vid 60Hz / 4,2 ms vid 120Hz är lika bra som vanligt
• Fantastisk prestanda och bildkvalitet i spellägen

C6 fortsätter LG C-seriens tradition av spelprestanda och funktioner i toppklass. Den har stöd för 4K i 165Hz, variabel uppdateringsfrekvens (HDMI-specifikation, FreeSync och G-Sync), auto low latency mode och Dolby Vision Gaming via samtliga fyra HDMI 2.1-portar.

När jag aktiverade Boost-läget i Game Optimizer-menyn uppmätte jag en input lag på 9,2 ms (4K 60Hz) och 4,6 ms (1080p 120Hz), vilket är ett fenomenalt resultat som lär göra gamers väldigt nöjda.

När jag spelade Battlefield V kändes prestandan inte bara otroligt mjuk när jag siktade på fiender medan jag sprang, det såg dessutom fantastiskt ut. Ökenbanan jag spelade var ljus och färgstark och miljöerna var otroligt detaljerade, med avancerade texturer i både klippor och byggnader.

Det finns egentligen inte så mycket mer att säga: C6 är ett riktigt kraftpaket för gaming.

• Gaming - poäng: 5 / 5

LG C6: värde

• Lägre lanseringspriser än LG C5 i Storbritannien, samma pris i USA
• Fantastisk bild och funktioner för priset
• Men C5 är betydligt billigare under 2026 och kan ge bättre värde för pengarna

LG C6 erbjuder riktigt bra värde sett till prestandan och funktionerna man får. Den bygger vidare på allt som gjorde C5 till en av fjolårets bästa TV-apparater, men erbjuder högre ljusstyrka, mer förfinad kontrast och färgåtergivning samt en uppgraderad processor för snabbare prestanda.

65-tumsmodellen som jag testade kostar 2 699 dollar, vilket innebär att den lanseras till ungefär samma prisnivå som C5 gjorde. Det är imponerande med tanke på alla uppgraderingar.

Om du funderar på att köpa en TV just nu (alltså i maj 2026) är dock C5 fortfarande det bästa köpet. Samma 65-tumsmodell ligger nu runt 19 990 kronor hos flera svenska återförsäljare, vilket gör den till ett betydligt mer prisvärt alternativ.

Om du är ute efter en 65-tummare vill jag också starkt rekommendera Philips OLED910, som kostar cirka 29 990 kronor och erbjuder ljusstyrka och färger på flaggskeppsnivå, plus ett riktigt imponerande inbyggt ljudsystem från Bowers & Wilkins. I mindre storlekar mellan 42 och 55 tum tycker jag däremot fortfarande att C5 är det bästa valet.

C6 är fortfarande en premium-TV sett till TV-marknaden som helhet, men lanseringspriserna lär sjunka ganska snabbt. Om du vill köpa direkt är C5 fortfarande det mest prisvärda alternativet totalt sett, men i takt med att priserna på C6 sjunker kommer den att bli ett ännu bättre köp.

Bland nya TV-apparater från 2026 räknar jag inte med att många kommer kunna matcha kombinationen av funktioner och bildkvalitet för priset.

• Värde - poäng: 4,5 / 5

Bör du köpa LG C6 OLED TV?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi LG C6 OLED TV

• Testad under två veckor med både HDR- och SDR-källor
• Testad i varierande ljusförhållanden
• Mätningar utförda med Portrait Displays Calman-programvara för färgkalibrering

Mina första steg i testandet av LG C6 handlade om att hitta de mest korrekta bildlägena genom vanlig tittning. Jag landade främst i Filmmaker Mode för film, men använde även Cinema Home och slutligen Standard för sport och vanlig TV.

Därefter gick jag vidare till mer kritisk testning med både HDR-källor (4K Blu-ray och 4K-streaming) och SDR-källor (DVD, Blu-ray och vanlig TV) för att testa C6:s bildkvalitet. Jag använde dessa källor för att analysera uppskalning av SDR-material, färgåtergivning, ljusstyrka, kontrast, texturer, detaljrikedom och rörelsehantering.

Jag använde en Panasonic DP-UB820 4K Blu-ray-spelare för att spela upp skivor, inklusive 4K Blu-ray. Jag använde också en Xbox Series X för att testa TV:ns gamingfunktioner och spelprestanda.

Utöver subjektiv testning genomförde jag även mätningar på C6 med hjälp av en Klein K-10A-kolorimeter (profilerad med en Jeti Spectral 15VA-spektoradiometer) samt en Murideo Six G 8K Metal-testmönstergenerator och använde Portrait Displays Calman-programvara för att registrera mätningarna.

För att mäta C6:s ljusstyrka använde jag både HDR- och SDR-testmönster med vita fönster i storlekar från 1–100 %, där jag tog mätningar i både Filmmaker Mode och Standard-läget.

Jag testade också C6:s gråskale- och färgprecision genom att ta fram ett genomsnittligt Delta-E-värde (felmarginalen mellan testmönstrets originalkälla och det som visas på skärmen) där jag letade efter resultat under 3. Allt under detta anses omöjligt att skilja från perfekt för det mänskliga ögat.

Jag mätte även täckningen av färgrymderna UHDA-P3 och BT.2020, där jag hoppades på ett resultat över 95 % för den förstnämnda.

Jag testade också C6:s HDR EOTF vid 1 000, 4 000 och 10 000 nits. Det här testet visar hur exakt C6 återger både ljusa och mörka nivåer. Jag mätte dessutom TV:ns Spectral Power Distribution, som demonstrerar färgprestandan, med hjälp av Jeti-spektoradiometern.

Slutligen använde jag en Leo Bodnar 4K HDMI Input Lag Tester för att mäta C6:s input lag i millisekunder.

Läs hela vår djupgående genomgång av hur vi testar TV-apparater på TechRadar.

• Först testad i maj 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Jag förväntar mig att C6 kommer ligga högt upp på många människors listor över de bästa OLED-TV-apparaterna att köpa under Black Friday, då vi lär få se många bra erbjudanden. Men lanseringsperioden är alltid en intressant tid på året.

Det beror på att fjolårets modeller ofta går att hitta till betydligt lägre priser, så trots att C6 är en enorm uppgradering jämfört med sin föregångare LG C5 (och en tydlig förbättring jämfört med en av fjolårets bästa TV-apparater), kan det vara lockande att istället välja fjolårets motsvarande modell.

Vi befinner oss dock i en ganska intressant situation där LG G5, fjolårets flaggskeppsmodell från LG, nu säljs för ungefär samma pris som LG C6. Instinktivt känns det som ett självklart val att köpa G5. Men eftersom jag hade båda modellerna tillgängliga för test bestämde jag mig för att köra dem sida vid sida med referensscener för att se vilken som faktiskt ger mest värde för pengarna. Alla tester genomfördes i Filmmaker Mode med standardinställningar.

Ljusstyrka

LG G5 använder en Primary RGB Tandem OLED-panel, medan 65-tumsversionen av C6 som jag använde för testet bygger på en vanlig WOLED-panel. Det ger G5 en tydlig fördel när det gäller uppmätt ljusstyrka jämfört med C6.

Vi mätte G5:s maximala HDR-ljusstyrka till 2 268 nits i Filmmaker Mode, jämfört med 1 438 nits för C6 i samma bildläge. När det gäller HDR-ljusstyrka över hela skärmen nådde G5 331 nits, medan C6 landade på 245 nits.

Det här är stora skillnader till G5:s fördel, men hur märks det i verklig användning?

När jag tittade på ökenscenerna i Lawrence of Arabia syntes G5:s högre ljusstyrka tydligt genom ljusare vit sand med mer tryck jämfört med C6. Det vita i soldaternas och prins Faisals kläder fick också mer intensitet på G5.

C6 levererar fortfarande väldigt bra ljusstyrka genom hela filmen, men G5 har ett tydligt övertag.

När jag tittade på snöscener från Spears & Munsils demomaterial såg jag samma sak igen: ljusstyrkan på G5 upplevdes mer slagkraftig, med vittoner som såg mer levande ut i scener med många ljusa partier.

Färger

Båda TV-apparaterna levererade också fantastiska färger, med gott om både intensitet och realism. I Lawrence of Arabia såg de starka röda tonerna i soldaternas skärp och flaggor mer dynamiska ut på G5, tack vare högre färgljusstyrka. Samma färger såg fortfarande kraftfulla ut på C6 med bra ljusstyrka, men G5 hade det där lilla extra.

Samma sak gällde den blå himlen i de tidiga ökenscenerna: G5 hade lite mer tryck, men C6 gjorde också ett utmärkt jobb.

En färg som hade tydligare påverkan på G5 var de sandbruna tonerna i ökendynorna och klipporna. De bruna nyanserna verkade verkligen hoppa ut ur skärmen jämfört med C6, även om man samtidigt skulle kunna argumentera för att C6 presenterade dem på ett mer naturligt sätt.

Jag bytte sedan till Wicked, som är känd för sina starka färger. Återigen gjorde båda TV-apparaterna ett fantastiskt jobb med att återge färgerna genom hela filmen, med gott om lyster och energi. Men återigen hade G5 övertaget: de rosa blommorna i trädet som Elphaba står under såg mer levande ut jämfört med C6. Det glittrande gröna och guldfärgade tåget till Emerald City såg också mer slagkraftigt ut på G5, hjälpt av dess högre ljusstyrka.

Det fanns dock vissa scener där C6 faktiskt såg bättre ut, särskilt när det kom till naturliga färger. Det gröna i Elphabas hud, som är mer nedtonat än Emerald City, såg mer realistiskt ut på C6. De sandstensfärgade väggarna i Shiz såg också mer autentiska ut på C6, medan de fick en mer gyllene ton på G5.

Kontrast

Direkt från start visade båda TV-apparaterna fantastisk kontrast. När Batman rör sig runt brottsplatsen i borgmästare Mitchells hem demonstrerade båda modellerna en utmärkt balans mellan de ljusa tonerna från lampor, ficklampor och kamerablixtar och de mörka tonerna i Batmans dräkt, polisuniformerna och det mörka träet i rummet.

När jag tittade närmare hade G5 fördelen när det gällde högdagrarna från de tidigare nämnda ficklamporna, vilket skapade starkare upplevd kontrast. Men när jag tittade i nedsläckt rum märkte jag att jag drogs mer till C6. Högdagrarna var inte lika intensiva, men kontrasten kändes mer autentisk och naturlig, vilket passade filmens ton bättre.

I nästan kolsvarta scener, som tunnelbaneslagsmålet, visade båda TV-apparaterna mycket bra detaljrikedom i skuggorna, särskilt i panelerna på väggarna i bakgrunden. Även om detaljerna var tydligare på G5 visade den också något upplyfta mörka toner, där svärtan drog lite åt grått. Även här upplevde jag att C6 såg mer naturlig ut.

Jag testade sedan en ljusare men fortfarande högkontrastfilm, Alien: Romulus, och blev förvånad över hur lika de två TV-apparaterna såg ut i Dolby Vision. G5 hade något högre ljusstyrka i stjärnorna mot rymdens svärta och i de olika färgade lamporna i de mörka korridorerna, men kontrasten på C6 såg minst lika bra ut.

När jag växlade över till HDR fick G5 återigen ett övertag i ljusstyrka, men ännu en gång var det C6:s naturliga kontrast som stack ut för mig.

Priset är avgörande

Så vilken TV ska man då välja? Min personliga favorit är G5 tack vare dess starkare färger och högre ljusstyrka överlag, särskilt i scenerna från Lawrence of Arabia. Men jag märkte samtidigt att jag gång på gång drogs tillbaka till C6 när det gällde mörkare och mer högkontrastfyllda scener i filmer som The Batman, eftersom den såg mer autentisk ut.

I övrigt finns det egentligen väldigt lite, om ens något, som skiljer de två TV-apparaterna åt. Båda erbjuder ett komplett paket av gamingfunktioner, inklusive 4K i 165 Hz; båda använder LG:s webOS-plattform för smart-TV-funktioner; och båda levererar överlag bra ljud, även om de hade mått bra av en soundbar.

C6 har dessutom Alpha 11 Gen 3-processorn, alltså efterföljaren till Gen 2-processorn i G5.

I slutändan handlar det egentligen om priset – och i skrivande stund, alltså strax före lanseringen av C6, ligger de två TV-apparaterna på samma prisnivå.

65-tumsversionen av G5 kostar omkring 19 990 kronor, medan 65-tumsmodellen av C6 kostar 19 999 kronor (enligt Proshops produktsida). Det innebär alltså att man kan köpa en OLED-TV i flaggskeppsklass för samma peng som en modell i mellanklassen.

När vi närmar oss Black Friday senare i år kan C6 däremot få stora rabatter och då kan den istället bli det bättre köpet, så det kan vara värt att vänta om du inte vill göra ett köp just precis nu.

På ytan är G5 den mer imponerande TV-apparaten och den är verkligen fantastisk. Men C6 är också fantastisk. Man är ärligt talat bortskämd med valmöjligheter mellan de här två modellerna och i slutändan handlar det mest om aktuella priser och personlig smak.

Fjolårets LG C5 OLED TV var en av de bästa TV-apparater jag testade och även om den inte bjöd på enorma förändringar jämfört med LG C4 OLED TV (bortsett från en viss ljusstyrkeökning och en uppdaterad processor med fler AI-funktioner) var det fortfarande en riktigt bra TV som byggde vidare på det som redan fungerade.

Efterföljaren, LG C6 OLED TV, har nu landat i vårt testlabb och jag har satt den ordentligt på prov – bland annat genom att jämföra den sida vid sida med C5. Baserat på mina tester är det en stabil uppgradering, med fler förbättringar än vad C5 erbjöd jämfört med C4.

Det är värt att notera att modellen jag testar, 65-tumsvarianten, använder samma typ av WOLED EX-panel som C-serien gjort under en längre tid, medan 77- och 83-tumsmodellerna nu använder den nya Primary Tandem RGB 2.0 OLED-panelen som även finns i LG G6 OLED TV. Dessa modeller går därför under ett nytt namn: LG C6H OLED TV.

C6 har imponerat på mig under testperioden. Här är tre saker jag verkligen gillar med den och en där den fortfarande har förbättringspotential.

Ett tydligt lyft i ljusstyrka

Jag mätte LG C5 OLED TV förra året till 1 180 nits i maximal HDR-ljusstyrka (mätt i ett 10 %-fönster i Filmmaker Mode) och jag var nöjd med den måttliga ökningen jämfört med LG C4 OLED TV (som landade på 1 065 nits i samma test). Det gav högdagrar och ljusa partier på skärmen lite extra tryck.

I år tar LG C6 OLED TV det ett steg längre, med uppmätta 1 438 nits i maximal HDR-ljusstyrka (10 %-fönster) i Filmmaker Mode. Det gör stor skillnad i scener med hög kontrast. I filmer som The Batman och Dark City märks det tydligt, där exempelvis lampor i mörka korridorer får mer tryck, vilket i sin tur ger en starkare upplevd kontrast.

C6 har också fått ett lyft i helskärmsljusstyrka. Jag mätte den till 245 nits i HDR över hela skärmen i Filmmaker Mode, vilket är en ökning med 50 nits jämfört med C5:s 195 nits. 50 nits låter kanske inte så mycket, men för en WOLED-TV i helskärmsläge är det ett tydligt steg framåt, runt 25 % förbättring.

Det hjälper ljusa scener med jämn ljusfördelning (som sport) och i teorin borde det också göra TV:n bättre i ljusare rum när det gäller att hantera reflektioner (spoiler: jag kommer tillbaka till det längre ner).

Hejdå, gröna toner

De senaste åren har vissa av LG:s OLED-TV-apparater haft en svag grön ton. Den är inte alltid tydlig, men blir mer märkbar när man jämför med andra OLED-modeller.

Trots detta brukar LG:s OLED-TV-apparater prestera bra i våra mätningar av färgprecision, ofta med ett Delta-E-värde under 1,5. Som referens räknas allt under 3 som mycket bra, eftersom det då i princip är omöjligt för ögat att skilja från perfekt.

När man tittar på LG:s OLED-modeller var för sig ser de fortfarande riktigt bra ut och de får konsekvent höga betyg i bildkvalitet. Men när jag ställde C6 bredvid LG C5 OLED TV blev det tydligt att den nya modellen är mer korrekt.

Skillnaden syntes tydligast i svartvita filmer. När jag tittade på Sunset Boulevard såg gråskalan mer korrekt ut på C6, medan den gröna tonen blev tydligare på C5. Det gjorde att C6:s vita och grå nyanser fick en svalare, mer blåvit ton som passade filmen bättre.

I annat innehåll, som färgfilm eller animation, var skillnaden mindre tydlig, men den gröna tonen fanns fortfarande där på C5 och jag märkte att jag drogs mer till bilden på C6.

Snabbare processor, fler funktioner och lägre pris

Även om 65-tumsmodellen av LG C6 OLED TV som jag testat inte får den nya Primary Tandem RGB 2.0-panelen som finns i 77- och 83-tumsmodellerna (LG C6H OLED TV), har den fått en viktig hårdvaruuppgradering: den nya Alpha 11 AI Gen 3-processorn, samma som sitter i flaggskeppet LG G6 OLED TV.

Det innebär inte bara snabbare respons och smidigare navigering i menyerna, utan också tillgång till alla bildförbättringar från Alpha 11, som 13-bitars färgbehandling (12-bitars + 1 bit ljusstyrka) och Brightness Booster, vilket sannolikt förklarar den tydliga ljusstyrkeökningen jag nämnde tidigare.

C6 behåller dessutom alla spelrelaterade funktioner som gjorde LG C5 OLED TV till en av de bästa gaming-TV-apparaterna på marknaden, men PC-spelare får nu ännu bättre stöd. C6 klarar upp till 4K i 165 Hz, jämfört med C5:s 4K i 144 Hz.

Den andra riktigt goda nyheten är att vi får dessa uppgraderingar till ett lägre lanseringspris (åtminstone i Storbritannien). Jag rapporterade nyligen om priserna, och C6 lanseras billigare än C5 i alla storlekar. 65-tumsmodellen jag testade kostar 2 499 pund, jämfört med C5-modellens 2 699 pund. På andra marknader ligger priset på samma nivå som C5, trots att vi i dagens läge ofta förväntar oss prisökningar.

En notering för den svenska marknaden: priserna för LG C6-serien har ännu inte tillkännagivits, men baserat på priserna i Storbritannien kan vi hålla tummarna för lite lägre lanseringspriser, eller åtminstone priser som ligger på liknande nivå som fjolårets C5-serie.

Utrymme för förbättring: reflektioner

Reflektioner och prestanda i ljusa rum har länge varit en svag punkt för blanka OLED-paneler. Det var därför Samsung S95F introducerade sin Glare Free-skärm 2024 och förbättrade den ytterligare 2025 och nu tar Samsung S90H samma teknik till mellanklassen, där den konkurrerar direkt med C6.

Jag har visserligen blivit lite bortskämd i år efter att ha sett vad LG G6 OLED TV klarar i ljusa rum jämfört med S95F. Samsung är fortfarande bäst på att eliminera reflektioner helt, men LG:s nya antireflexbehandling i G6 gör stor skillnad, så pass att det hade varit mitt förstaval för OLED i ljusa miljöer.

Det gör det desto mer frustrerande att C6 fortfarande lider av samma reflektioner som sin föregångare. Inte ens den ökade ljusstyrkan räcker, då spegelliknande reflexer fortfarande är tydliga, särskilt i mörka filmscener.

Det är en av få invändningar jag har mot C6, men när vi ser vad G6 klarar och att konkurrenter som S90H nu får antireflex i mellanklassen, väcks frågan varför LG inte gjort mer för att förbättra detta även här.

LG C6: det ser lovande ut

Bortsett från reflektionerna och några mindre detaljer jag skulle vilja förbättra ser C6 ut att vara en riktigt stark TV baserat på mina tester hittills. De tre punkterna ovan är bara de mest tydliga förbättringarna, men den levererar generellt bättre bildkvalitet, spelprestanda och funktioner, precis det vi förväntar oss av LG:s C-serie.

Jag skulle fortfarande säga att LG C5 OLED TV är det bästa köpet just nu, eftersom priset har sjunkit efter ett år på marknaden. Men C6 är en värdig uppföljare och skulle vara mitt val om du kan vänta. Min fullständiga recension kommer snart, men just nu ser det väldigt lovande ut för C6.

När jag testade C5 förra året gav jag den full pott med fem stjärnor i mitt test av LG C5, tack vare dess livfulla men ändå exakta bild och dess förstklassiga spelprestanda. Uppföljaren LG C6 har alltså stora skor att fylla.

På pappret är C6 väldigt lik C5… åtminstone i storlekarna 42 till 65 tum. I de större modellerna på 77 och 83 tum blir C6 istället C6H och använder en Primary Tandem RGB 2.0 OLED-panel, samma som i flaggskeppet LG G6 OLED TV, istället för WOLED EX-panelen som används i de mindre storlekarna och som liknar panelerna från tidigare generationer.

Alla modeller av C6 får dock en ny processor: Alpha 11 AI Gen 3, samma som i LG G6. Det innebär att den bör få ett tydligt lyft i ljusstyrka och förbättrad färgåtergivning, precis som G6.

65-tumsmodellen av C6 dök nyligen upp i våra testlabb och jag bestämde mig för att ställa den mot vår referensmodell av C5 för att se vilka förändringar (och förhoppningsvis förbättringar) som faktiskt har gjorts i C6.

Hur mycket har ljusstyrkan förbättrats i LG C6 OLED TV?

Jag var inte säker på om jag skulle få se någon större ljusstyrkeökning i C6 jämfört med C6H, men jag blev positivt överraskad. Så fort jag startade några snöscener från Spears & Munsil-demomaterialet som jag alltid använder som referens blev det tydligt att C6 är ljusstarkare. Vitt fick ett mycket mer kraftfullt och livfullt uttryck som verkligen fick snön att poppa på skärmen. Viktigt är att den aldrig överdriver ljusstyrkan, utan håller den väl kontrollerad i de ljusaste partierna.

Även andra scener där solen ligger vid horisonten eller på himlen visar fördelarna med den ökade topp­ljusstyrkan. I filmer som Top Gun: Maverick och Wicked såg dessa ljusa partier mer slagkraftiga och tydligt ljusare ut, även jämfört med den redan starka LG C5 OLED TV.

Men här blir det intressant: jag mätte C6:s topp­ljusstyrka i HDR (10 % fönster) till 1 438 nits och helskärms-HDR till 245 nits, båda i Filmmaker-läget. Det är ett rejält lyft från C5:s 1 180 nits i topp och 195 nits i helskärm i samma läge. Det stämmer också väl med det jag såg i praktiken – en tydlig ökning i ljusstyrka.

Samtidigt mätte C6 faktiskt lägre ljusstyrka i 25 %, 50 % och 75 % fönster. Den nådde 694 nits vid 25 % (C5: 775 nits), 389 nits vid 50 % (C5: 443 nits) och 287 nits vid 75 % (C5: 317 nits).

Trots detta upplevdes alla scener som ljusare i verklig användning, även sådana som borde hamna i dessa kategorier. Jag har kontaktat LG för att diskutera resultaten, eftersom det kan handla om hur mätningarna görs.

Ett område där C6 däremot inte förbättrats särskilt mycket är hanteringen av reflektioner. C5 hade problem med detta och C6 är tyvärr likadan. Trots högre ljusstyrka kan mörka scener fortfarande vara svåra att se i ljusa rum, eftersom den inte fått samma antireflexbehandling som LG G6 OLED TV, något jag märkte tydligt när jag jämförde den med Samsung S95F.

Har färgerna förbättrats i LG C6 OLED TV?

För att jämföra färgåtergivningen i C6 och LG C5 OLED TV gick jag tillbaka till en gammal favorit för referenstester: Wicked. Med båda TV-apparaterna inställda på Dolby Vision Filmmaker Mode blev det tydligt att C6 faktiskt erbjuder en uppgradering. Färgåtergivningen kändes mer exakt – C5 hade en svag grön ton i jämförelse, medan C6 såg ut precis som jag förväntar mig.

I scenen "Wizard & I" levererade båda TV-apparaterna starka och livfulla färger, men C6 visade tydligt bättre precision. Färgmättnaden är något nedtonad jämfört med C5, vilket jag även märkte när jag jämförde LG G6 OLED TV och G5 sida vid sida. Det här verkar vara ett medvetet val, och jag tycker att det gynnar C6.

Samtidigt saknar C6 inte tryck i färgerna. De rosa blommorna i trädet ser livfulla ut, och det gröna i Elphabas hud samt de blå detaljerna på väggarna och studenternas uniformer balanserar snyggt mellan naturligt och kraftfullt.

Den ökade ljusstyrkan i C6 hjälper också i andra scener. När tåget rullar in i Emerald City poppar de intensiva gröna tonerna verkligen på skärmen och de gyllene detaljerna i tågets mekanik glänser mer än på C5.

Hudtoner upplevdes dessutom mer exakta på C6 och såg mer naturtrogna ut överlag. C5 gör det inte dåligt, men C6:s mer autentiska återgivning ger den ett tydligt övertag här.

En sak jag kommer att gräva djupare i innan jag färdigställer min fullständiga recension av LG C6 är hur den hanterar color banding. LG G6 OLED TV är betydligt bättre på detta i HDR10 enligt min erfarenhet, mycket tack vare processorn, så jag hoppas på liknande resultat här. Håll utkik efter den fullständiga recensionen.

Har kontrasten förbättrats i LG C6 OLED TV jämfört med LG C5 OLED TV?

För att göra en första jämförelse av kontrasten mellan C6 och C5 använde jag min favorit för referenstester: The Batman. Filmen innehåller många högkontrastscener som är perfekta för att visa vad en OLED-TV klarar av.

C5 gjorde ett fantastiskt jobb med The Batman när jag testade den första gången, och den ser fortfarande väldigt bra ut här, vilket man kan förvänta sig av en av de bästa OLED-TV-apparaterna. Men C6 ser återigen bättre ut.

Båda TV-apparaterna levererar stark kontrast med en bra balans mellan ljusa och mörka toner, men C6:s högre topp­ljusstyrka ger en tydligare upplevd kontrast. När Batman går genom en korridor på brottsplatsen i borgmästare Mitchells hus lyser vägglamporna starkare och mer intensivt på C6.

Det är dock i detaljerna som C6 verkligen drar ifrån. Svärtan är något djupare och detaljer i skuggor framträder bättre. När Batman och Catwoman möts för första gången i det mörka kontoret syns porträtten på väggarna tydligare på C6. Samma sak gäller inledningsscenen i tunnelbanan, där mer av Batmans rustning och omgivningen på perrongen framträder på C6.

Viktigt är att C6 inte höjer svartnivåerna för att uppnå detta. Tvärtom kunde C5 ibland visa tendenser till krossad svärta i vissa scener, vilket ledde till att detaljer försvann, exempelvis i Batmans rustning.

Ett annat sätt jag testade kontrasten på var att se hur TV-apparaterna hanterar svartvita filmer. Jag valde Sunset Boulevard. Som man kan förvänta sig av två OLED-TV-apparater var skärmens uniformitet utmärkt och båda levererade djup svärta, kraftfulla vita toner och ett brett spektrum av gråskalor som gav en mer komplett bild.

Oavsett om det var dagscenerna när Joe går mot grindarna till Paramount Pictures-studion eller i Normas mörka vardagsrum där hon är klädd i svart, gjorde båda TV-apparaterna ett bra jobb med filmens kontrast.

Men återigen, när jag hade LG C6 OLED TV och LG C5 OLED TV sida vid sida blev C6:s mer exakta färgtemperatur tydlig. C5 hade återigen en svag grön ton över bilden, medan C6 hade den svalare, mer blåaktiga ton jag förväntar mig, vilket gjorde att den såg mer korrekt ut vid visning av svartvita filmer.

Isolerat sett är C5 fortfarande mycket bra för svartvita filmer. Man märker egentligen inte den gröna tonen utan något att jämföra med, men C6 visar tydligt hur stor förbättringen faktiskt är.

C5-modellens hemliga vapen

Efter att ha testat LG C6 OLED TV och LG C5 OLED TV sida vid sida skulle jag säga att C6 är en fin uppgradering. Färgerna ser mer naturliga ut, kontrasten är något bättre och mer balanserad, ljusstyrkan har fått ett lyft och färgtemperaturen är mer exakt över hela bilden. C5 är fortfarande en fantastisk TV som förtjänade sina fem stjärnor, men justeringarna i C6 gör att helheten känns mer komplett.

Men om jag skulle köpa en TV just nu, i början av 2026, är C5 det självklara valet. För en 65-tumsmodell av C5 får man i snitt betala runt 16 000 kronor, medan motsvarande C6 ligger på omkring 30 000 kronor. Det är en enorm skillnad.

Priset på C6 kommer sannolikt inte ligga så högt särskilt länge. C-serien brukar vara först ut att få rabatter i LG sortiment, men i dagsläget är C5 ett betydligt mer prisvärt alternativ.

Om du inte har bråttom att köpa visar C6 bättre bildkvalitet i det här testet, så det är modellen jag själv hade valt när priserna börjar sjunka. Men C5 är fortfarande en riktigt bra TV som inte kommer göra dig besviken, så om du planerar att köpa en modell i C-serien inom kort är C5 det bättre valet just nu.

Notera: Denna recension är skriven av vår brittiska TV-expert James Davidson. Det svenska släppdatumet och priserna för LG G6 är inte officiella i skrivande stund, men den väntas släppas någon gång under våren eller sommaren 2026, till ungefär samma priser som LG C5 låg vid sin lansering. Vi uppdaterar recensionen med informationen så snart vi har den. Fullständig recension följer nedan.

LG G6 OLED-TV är efterföljaren till den utmärkta LG G5 elite OLED och det är en värdig uppföljare. Den använder en ny generation Primary RGB Tandem 2.0 OLED-panel tillsammans med den nya processorn Alpha 11 AI Gen 3 för att leverera bättre bildkvalitet och prestanda. Den är fullpackad med funktioner och klarar allt man kastar på den och G6 sätter standarden för OLED under 2026 på flera sätt.

Bildkvaliteten på G6 är utmärkt. Den levererar kraftfulla, livfulla färger som upplevs mer naturliga och exakta än hos föregångaren, samtidigt som den ger kraftfull kontrast med djupa svärtor och välkontrollerad ljusstyrka.

Den verkliga nyheten är hur den hanterar reflektioner, där den gör ett fantastiskt jobb med att begränsa spegelliknande reflexer samtidigt som den behåller bättre svärta än Samsung S95F, som vi tidigare utsåg till den bästa OLED-TV:n för ljusa rum … fram tills nu.

Detaljrikedomen är enastående, med skarpa texturer, medan rörelsehanteringen är mjuk och naturlig. G6 är helt enkelt en imponerande TV att titta på.

Det inbyggda ljudet i G6 har genomgått några större förändringar, bland annat genom att antalet ljudlägen har minskats för högtalarsystemet på 4.2 kanaler. Jag föredrog att använda läget AI Sound Pro, som har fått en justerad ljudprofil jämfört med G5:s version av samma läge.

Det låter mer direkt, mer kraftfullt och mer exakt nu. Men även om ljudet i G6 är bra skulle jag ändå komplettera med en av de bästa soundbar-högtalarna för en komplett bioupplevelse.

LG:s OLED-TV-apparater brukar alltid vara bland de bästa TV-apparaterna för gaming och G6 är inget undantag. Med fyra HDMI 2.1-portar som stöder ett komplett paket funktioner – 4K 165Hz, FreeSync och G-Sync med variabel uppdateringsfrekvens, HGiG HDR och Dolby Vision gaming, samt en ny extremt låg uppmätt input lag på 8,9 ms är G6 en fantastisk TV för spel.

LG:s webOS är fortfarande en av de bättre smart-TV-plattformarna som finns och webOS 26, den senaste versionen, är ännu en stark uppdatering. Det finns ett stort utbud av bildinställningar, navigeringen och layouten är intuitiv och det finns faktiskt användbara AI-verktyg för innehållsrekommendationer och förbättrad användarupplevelse. Den är inte perfekt, eftersom startskärmen innehåller ganska stora reklamyta, men det finns annars väldigt lite att klaga på.

Med ett pris på 3 399 dollar 65-tumsmodellen jag testade är G6 en TV i premiumklassen. Lanseringspriset i USA ligger i linje med G5:s lanseringspris i fjol och är till och med något lägre i Storbritannien och jag räknar inte med att priserna ligger kvar särskilt länge, eftersom TV-apparater nästan alltid börjar sjunka i pris kort efter lansering. Den erbjuder bra värde med tanke på prestandan man får för priset, men den ligger fortfarande i toppen av TV-marknaden.

Om din prioritet är de djupa, filmiska svärtor som OLED är känt för, men samtidigt vill kunna titta i så många ljusförhållanden som möjligt, är LG G6 ett toppval.

LG G6: pris & släppdatum

• Lanseringsdatum: mars 2026 (USA/Australien) / maj 2026 (Storbritannien)
• 48-tum pris: Ingen info
• 55-tum pris: 2 500 dollar
• 65-tum pris: 3 400 dollar
• 77-tum pris: 4 500 dollar
• 83-tum pris: 6 500 dollar
• 97-tum pris: 25 000 dollar

LG G6 är en av LG:s flaggskeppsmodeller bland OLED-TV för 2026, tillsammans med “Wallpaper”-modellen LG W6. Den ligger över mellanklassmodellen LG C6 (och nya LG C6H, som är versionen av C6 i större storlekar) samt instegsmodellen LG B6. Den finns brett tillgänglig i storlekarna 55, 65, 77 och 83 tum.

Det finns även en mindre modell på 48 tum i Storbritannien och en större modell på 97 tum i USA och Australien (men man bör räkna med att dessa paneler kan prestera annorlunda – särskilt 97-tumsmodellen som använder en betydligt äldre OLED-panel i stället för Primary RGB Tandem 2.0-panelen som används i övriga storlekar).

Priserna har legat i nivå med föregångaren G5 i USA och Australien, men i en något oväntad utveckling är lanseringspriserna i Storbritannien lägre än G5:s var för tre viktiga storlekar: 55, 65 och 77 tum, där alla tre ligger 200–500 pund lägre än sina föregångare.

LG G6: specifikationer

LG G6: benchmarktester

LG G6: funktioner

• Primary RGB Tandem 2.0 OLED-panel och Alpha 11 Gen 3 AI Processor
• 4K 165 Hz för PC-gaming med fullt VRR-stöd
• Nya LG webOS lägger till fler AI-funktioner och justerar vissa inställningar

LG G6 är utrustad med Primary RGB Tandem 2.0 OLED-panelen, den andra generationen av den omdesignade OLED-panel som först introducerades i föregångaren LG G5. Den levererar högre ljusstyrka och LG har dessutom förbättrat hanteringen av reflektioner.

G6 har också den nya Alpha 11 Gen 3 AI Processor, som innehåller Brightness Booster Ultimate, ett stort antal AI-funktioner inklusive AI Search och AI Chatbot samt snabbare processhastigheter.

Nya funktioner inkluderar också 12-bitars färgbehandling och 13-bitars utmatning (den sista biten används för att öka ljusstyrkan), Dual AI Super Resolution, Dynamic Tone Mapping Ultra samt förbättrade AI Sound-funktioner inklusive Object Enhancement.

G6 stöder Dolby Vision HDR, men som vanligt inte HDR10+. Den stöder även Dolby Atmos-ljud, men saknar fortfarande stöd för DTS. Den stöder också Chromecast och Apple AirPlay 2. LG uppger att det för närvarande inte finns några planer på stöd för Dolby Vision 2.

Gaming stöds väl på G6, med stöd för 4K 165 Hz, fulla VRR-alternativ inklusive AMD FreeSync och Nvidia G-Sync, HGiG HDR, Auto Low Latency Mode och Dolby Vision Gaming över fyra HDMI 2.1-portar. Game Optimizer-läget finns också här, med gott om inställningar för att anpassa spelupplevelsen.

När det gäller ljud är den största förändringen att antalet ljudlägen har minskats (från åtta till fyra) med större fokus på AI-baserade ljudlägen. TV:n har samma högtalarsystem på 4.2 kanaler som fjolårets G5 och stöder återigen AI Sound Wizard som först introducerades i Alpha 11 Gen 2-processorn från förra året.

Precis som tidigare saknas stöd för DTS-avkodning i TV:n, så det är bäst om din källenhet eller soundbar kan hantera detta.

När det gäller den senaste versionen av LG:s egen smart-TV-plattform, webOS 26, har AI-funktionerna från förra året justerats, bland annat med en mer förfinad AI Concierge som kan använda generativ AI, samt en ny layout för viktiga inställningar i menyerna som prioriterar användaren mer.

Quick Menu kan också anpassas för att lägga till mer personliga funktioner som Game Optimizer. Quick Cards återvänder också och fler har lagts till, till exempel Home Office och Music.

• Funktioner - poäng: 5 / 5

LG G6: bildkvalitet

• Rik och framför allt naturlig färgåtergivning
• Utmärkt kontrast och skuggdetaljer, även med OLED-mått mätt
• Överraskande effektiv hantering av reflektioner som är ett stort steg framåt

Om vi börjar med några ljusstyrkemätningar nådde LG G6 en HDR-toppljusstyrka på 2 471 nits i Filmmaker Mode och 2 454 nits i Standard-läget. Medan siffran i Filmmaker Mode är ungefär 200 nits högre än G5, är Standard-lägets resultat en enorm ökning på 604 nits (G5 mätte 1 850 nits), vilket är betydligt mer än den ökning på 20 % som LG hade lovat.

HDR-ljusstyrkan i helskärm har fått den mest betydelsefulla förbättringen, där G6 uppmätte 455 nits i Filmmaker Mode jämfört med G5:s 331 nits. I Standard-läget uppmättes 373 nits, återigen ett tydligt kliv upp från G5:s 297 nits i samma läge, vilket innebär att bilden generellt bör upplevas som betydligt ljusare.

Färgåtergivningen är dock utan tvekan G6:s största styrka. Även om färgerna inte upplevs lika “ljusa” på G6 jämfört med föregångaren LG G5, berättade LG för mig att detta är “by design” och jag tycker att justeringen har fungerat mycket bra: färgerna är helt enkelt fantastiska på G6 samtidigt som de ser helt naturliga ut.

När jag tittade på marknadsscenen i The Sound of Music, där orange, gula toner och frukt syns tydligt i bilden, såg alla dessa färger rika och nyanserade ut samtidigt som de hade gott om tryck och fortfarande upplevdes naturtrogna. Andra scener med gröna kullar och blå himmel, som “Do Re Mi”-scenen, visar också G6:s utmärkta färgprecision.

När jag bytte till den animerade filmen The Wild Robot levererade G6 återigen fantastiska färger. I en scen där Roz omges av flerfärgade fjärilar syns en utmärkt balans mellan neutrala och mer intensiva färger, samtidigt som den rikedom man vill ha i en animerad film fortfarande finns där.

När jag mätte G6:s HDR-färgomfång täckte den 99,3 % av DCI-P3-färgrymden och 82,7 % av BT.2020-färgrymden. Det är båda mycket imponerande resultat och förklarar varför G6:s färgåtergivning sticker ut – den kan visa nästan allt som HDR-video har att erbjuda. Den registrerade också en delta-E på 1,4 för SDR-färgnoggrannhet i Filmmaker Mode, ännu ett fantastiskt resultat som innebär att färgerna i princip är omöjliga att skilja från “perfekta” för det mänskliga ögat direkt ur kartong.

Kontrasten är också en av G6:s stora styrkor. När jag tittade på olika högkontrastscener i The Batman, till exempel utredningen i borgmästare Mitchells hus och tunnelbanescenen, levererade G6 kraftfull kontrast där djupa mörka toner i de mörka träomgivningarna balanseras mot starka ljuspunkter från olika ljuskällor.

Detta märks även i Alien: Romulus, där rymdscener visar “perfekta” svärtor kombinerade med subtila ljuspunkter från stjärnor och solar. Jämfört med G5 är dessa scener inte bara bättre balanserade utan också mer kontrollerade, med minimal clipping i ljusa partier.

Skuggdetaljerna är också utmärkta på G6. I The Batmans många mörka scener kunde jag tydligt se detaljer som Batmans rustning, panelerna på en pelare på tunnelbaneplattformen och till och med porträtten på väggarna i Mitchells hus, utan att behöva höja ljusstyrkan.

Ett område där G6 verkligen imponerade var hanteringen av reflektioner. När jag spelade upp mörka filmer som The Batman, Nosferatu och Alien: Romulus med takbelysningen i vårt testlabb tänd blev jag förvånad över hur mycket av bilden som fortfarande var synlig och hur få spegelliknande reflektioner som syntes. Inte ens det verkliga “tortyrtestet” The Batman såg grumligt ut på G6.

Det som också imponerar är hur väl den behåller svärtan. När jag testade G6 bredvid Samsung S95F, med dess antireflexbehandlade matta skärm, märkte jag att även om S95F nästan helt eliminerar spegelliknande reflektioner kan dess svärta ibland se grå ut i vissa ljusförhållanden. G6 lyckas istället balansera både reflektioner och korrekt svärta.

G6:s rörelsehantering är fantastisk. När jag testade olika sporter, inklusive basket, tennis och fotboll, var bilden jämn och responsiv hela tiden utan tecken på rörelseartefakter som ghosting. Inställningarna Cinematic Movement eller Natural motion i TruMotion-menyn fungerade båda bra under mina tester, även om jag märkte att vissa milda judder-effekter uppstod när dessa inställningar var avstängda.

Rörelsehanteringen för film var också mycket bra. Jag tyckte personligen att inställningen Cinematic Movement fungerade bäst, då den återgav en panorering över en stenig sluttning i No Time To Die med endast minimal judder, vilket är att förvänta. Under den efterföljande jaktscenen såg snabba kamerarörelser mjuka och stabila ut.

En DVD av The Amazing Spider-Man visar också hur imponerande G6:s uppskalning är. Bilden på 65-tumsversionen var ljus, ren och hade skarpa texturer jämfört med vissa billigare TV-apparater jag sett. Jag visste redan hur bra LG:s OLED-TV är på uppskalning efter G5:s prestation i detta område i fjolårets fyrvägsjämförelse av OLED-TV jag gjorde, men G6 tar det ett steg längre och tillför ännu mer detaljrikedom.

• Bildkvalitet - poäng: 5 / 5

LG G6: ljudkvalitet

• 4.2-kanaligt högtalarsystem med fyra ljudlägen
• Bra precision, god detaljrikedom och stabil kraft
• Ljudbilden är inte lika bred som från en soundbar

När jag testade G5 förra året märkte jag att jag ofta drogs till AI Sound Pro-läget samt Cinema-inställningen. När den senare nu har tagits bort på G6 i år landade jag istället i AI Sound Pro som min favorit efter att ha testat G6:s inbyggda högtalarsystem på 4.2 kanaler. AI Sound Pro uppmixar ljudet till en 11.1.2-kanalskonfiguration med hjälp av Alpha 11 Gen 3 Processor. Dolby Atmos stöds, men det finns inget stöd för DTS i någon form.

LG har justerat ljudprofilen för AI Sound Pro på G6, vilket resulterar i ett mer direkt och mer basrikt ljud jämfört med fjolårets G5. Ljudprofilen fokuserar också mer på mellanregister, något jag tyckte var mer tilltalande än den ljusare ljudbilden på G5.

När jag använde Batmobile-scenen från The Batman levererade G6:s högtalare kraftfull bas och återgav mullret från Batmobilens motor vid start mycket övertygande. Kopplingen mellan ljud och bild är exakt, där däck som sladdar och signalhorn från förbipasserande bilar låter autentiska. Detta märks även i The Mask. När The Mask själv snurrar runt som en tornado gör G6 ett bra jobb med ljudets riktning.

Även om G6 levererar en respektabel ljudbild, där ljudet ibland sträcker sig utanför skärmen, känns den ändå ganska begränsad. Högtalarna har inte samma kraft som en soundbar eller TV-apparater med större högtalarsystem, som Sony Bravia 8 II eller Panasonic Z95B. G6 fungerar bra för vanligt film- och TV-tittande, men ljudet matchar inte riktigt bildens imponerande kvalitet.

• Ljudkvalitet - poäng: 4 / 5

LG G6: design

• Väggfäste och bordsstativ för vissa storlekar
• Premiumkänsla och stabil konstruktion på hela TV:n
• Fjärrkontrollen känns fortfarande billig i jämförelse

LG G6 behåller mycket av designen från G5. Den har fortfarande en metallram som ser exklusiv ut och känns stabil, tillsammans med ett tungt grått metallstativ som kan placeras i två höjder för att ge plats åt en soundbar. Det finns också ett kabelhanteringssystem på baksidan av TV:n.

G6 levereras dessutom med ett slim-fit väggfäste i kartongen i vissa storlekar (beroende på region) för den som vill väggmontera sin TV. Själva skärmen har en design med mycket tunna ramar, vilket innebär att bilden i princip fyller hela framsidan, något som inte riktigt gäller för Samsungs nya OLED-flaggskepp från 2026.

LG:s Magic Remote återvänder även här. Den amerikanska fjärrkontrollen har en något smalare design med mer strömlinjeformad knapplayout, men i Storbritannien och övriga Europa används fortfarande den äldre Magic Remote-modellen med scrollhjul.

Den känns fortfarande lätt och ganska billig, inte riktigt vad man vill ha till en TV i den här prisklassen. LG skulle kunna ta några lärdomar från märken som Philips och Hisense, vars fjärrkontroller känns betydligt mer premium.

• Design - poäng: 4,5 / 5

LG G6: smart TV & menyer

• Använder LG:s smart-TV-plattform webOS 26
• Utökade Quick Cards och anpassningsbar Quick Menu är användbara
• Fler och förbättrade AI-funktioner är faktiskt välkomna

G6 använder webOS 26 som smart-TV-plattform, vilket är den senaste versionen av LG:s egen smart-TV. Några av de funktioner som återvänder är Quick Menu, ett praktiskt verktyg för att enkelt ändra bild- och ljudförinställningar, samt Quick Cards-funktionen där appar kan organiseras i relevanta kategorikort på hemskärmen. För 2026 har dessa kort utökats med ännu fler alternativ.

Systemet har också ett mycket bra utbud av tillgänglighetsfunktioner, som även de har fått ett eget Quick Card.

AI Concierge, som tidigare hjälpte till att hitta personligt anpassade innehållsförslag baserat på sökningar och tittarhistorik, kan nu använda generativ AI för andra uppgifter, till exempel att planera resor.

Andra AI-verktyg som introducerades förra året återvänder också, till exempel Voice ID (som kan aktivera en persons profil med dess personliga inställningar bara genom att känna igen rösten), AI Search (för AI-assisterad innehållssökning) och AI Chatbot (för felsökning). Här finns också en AI Art-funktion där konstverk kan genereras, även om du har ett begränsat antal krediter.

När det gäller menyer är webOS 26 lätt att navigera, tydligt upplagt och erbjuder tillräckligt många alternativ för att anpassa bild- och ljudinställningar utan att kännas överväldigande. En nackdel är att hemskärmen i webOS 26 har över en tredjedel av den övre ytan upptagen av bannerannonser, vilket kan vara lite störande, men det är långt ifrån unikt. Plattformen är fortfarande en av de bästa smart-TV-lösningarna på marknaden.

• Smart TV & menyer - poäng: 5 / 5

LG G6: gaming

• 4K 165 Hz, AMD FreeSync och Nvidia G-Sync stöds alla
• Extremt låg input lag på 8,9 ms uppmätt med en Leo Bodnar 4K-mätare
• Fyra HDMI 2.1-portar med fullt stöd för alla spelfunktioner

I linje med LG:s tidigare OLED-modeller är G6 en fenomenal TV för gaming. Den har fyra HDMI 2.1-portar som stöder alla funktioner gamers letar efter: 4K 165 Hz, VRR med stöd för både AMD FreeSync och Nvidia G-Sync, HGiG, Dolby Vision Gaming och Auto Low Latency Mode.

Den har också Game Optimizer-menyn där inställningar kan justeras, inklusive ett alternativ för “Input delay”. När jag aktiverade Boost-läget (för lägre input lag) uppmätte G6 en input lag på 8,9 ms, vilket slår de 9,2 ms som jag såg på tidigare modeller.

När jag spelade Battlefield V var spelprestandan på G6 knivskarp och responsiv. Oavsett om jag körde en intensiv stridssekvens med en stridsvagn i ett sönderbombat Berlin eller sprang från fiender i Frankrike kändes rörelserna mjuka och siktet snabbt och exakt. Jag upplevde aldrig något lagg eller fördröjning ens under de mest kaotiska ögonblicken.

Gaming ser också fantastiskt ut på G6, där den rika kontrasten, starka färgerna och skarpa detaljrikedomen jag såg i filmer även kommer till sin rätt i spel. Återigen har G6 satt ribban för en gaming-TV under 2026.

• Gaming - poäng: 5 / 5

LG G6: värde

• Totalt sett bra värde jämfört med andra OLED-flaggskepp
• Liknande lanseringspris som föregångaren i USA, och billigare i Storbritannien
• Fortfarande en tydlig premium-TV

LG G6 är en OLED-TV i premiumklassen, där 65-tumsmodellen jag testade kostade 3 399 dollar vid lansering. Den levererar den premiumupplevelse OLED-fans vill ha, med utmärkt bildkvalitet och fantastisk gamingprestanda, men det är utan tvekan en TV i toppsegmentet.

Även om den är en förbättring jämfört med G5 när det gäller bildkvalitet är G5 i skrivande stund ett bättre köp rent prismässigt, eftersom den närmar sig slutet av sitt första år på marknaden. Du kan få tag på en 65-tums G5 för cirka 2 199 dollar, så om du verkligen vill ha en TV i G-serien just nu är G5 det bästa alternativet när det gäller prisvärde. Om du kan vänta är dock G6 den bättre TV:n att satsa på när priserna börjar sjunka.

Med det sagt är G6 en fantastisk TV som verkligen visar vad ett OLED-flaggskepp kan åstadkomma. Om du har budgeten är G6 absolut värd investeringen.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa LG G6 OLED TV?

Köp den om...

Köp den inte om...

LG G6: andra alternativ

Så testade vi LG G6 OLED TV

• Jag testade LG G6 under tre veckor, där jag tittade på streaming, 4K Blu-ray, vanlig Blu-ray och DVD.
• Testerna genomfördes i olika ljusförhållanden i våra TV-testlabb.
• Mätningar gjordes med hjälp av Portrait Displays Calman-programvara för färgkalibrering.

Från den ursprungliga skribenten;

Jag började med att testa de olika bildlägena och landade till slut i Filmmaker Mode för SDR-, HDR- och Dolby Vision-källor.

Därefter genomförde jag verklighetsbaserade tittartester med både SDR-material (DVD och TV-sändningar) och HDR-material (4K Blu-ray och 4K-streaming), där jag analyserade G6:s bildkvalitet. Jag fokuserade på färger, kontrast, skuggdetaljer, rörelsehantering och uppskalning (för material med lägre upplösning som DVD).

Jag testade också G6:s inbyggda ljud genom att använda referensscener för att utvärdera ljudprestandan, bland annat från The Batman och The Mask, utöver annat vardagstittande.

När dessa subjektiva tester var klara genomförde jag även mer objektiva tester genom att ta mätningar med specialiserad utrustning. Jag använde kolorimetern Klein K-10A (efter att ha profilerat mätaren med spektrofotometern Jeti 15VA), testmönstergeneratorn Murideo Six G 8K Metal och registrerade resultaten med Portrait Displays Calman-programvaran för färgkalibrering.

Jag mätte G6:s ljusstyrka i både Filmmaker Mode (dess mest exakta läge) och Standard-läget, i både SDR och HDR. Jag använde vita testmönster i fönsterstorlekar från 1–100 %, med fokus på 10 % (maximal ljusstyrka) och 100 % (ljusstyrka i helskärm).

Jag mätte också dess HDR-färgomfång med både BT.2020- och UHDA-P3-färgrymderna, där målet var ett resultat över 95 %. Jag mätte även SDR-färgnoggrannhet och gråskalenoggrannhet genom att ta genomsnittet av Delta-E-resultaten (felmarginalen mellan testmönstrets signal och det som visas på skärmen), där jag siktade på resultat under 3, eftersom allt under detta i praktiken är omöjligt att skilja från perfekt för det mänskliga ögat.

Jag mätte sedan G6:s EOTF vid ljusstyrkor på 1 000, 4 000 och 10 000 nits, vilket visar hur exakt G6 återger både mörka och ljusa delar av bilden.

Jag mätte också G6:s Spectral Power Distribution med hjälp av Jeti-spektrofotometern, vilket visar TV:ns färgprestanda.

Slutligen mätte jag G6:s input lag med en Leo Bodnar 4K HDMI Input Lag Tester, där resultatet anges i millisekunder (ms).

• Först testad i april 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

WOLED, den mer traditionella eller “standard” OLED-panelen, har historiskt varit mindre ljusstark än QD-OLED, som också varit känd för mer livfulla färger och högre HDR-färgomfång (baserat på våra tidigare tester) tack vare användningen av kvantprickar.

QD-OLED introducerades först av Samsung 2022 i flaggskeppsmodellen Samsung S95B OLED och slog igenom på allvar när mellanklassmodellen Samsung S90C OLED lanserades 2023. Då berömde vi företaget för att göra sin QD-OLED-teknik mer prisvärd. Den låg till och med högst upp på vår lista över bästa TV-apparater under en period och vann vårt pris TV of the Year 2023.

De två följande modellerna, S90D från 2024 och fjolårets S90F, drabbades dock av ett slags “panel-lotteri”. Det innebar att användare i vissa storlekar och regioner inte visste om de skulle få en QD-OLED- eller WOLED-panel och Samsung brukade dessutom avböja att bekräfta något när de fick frågor om saken. Det innebar också att det kunde finnas en tydlig prestandaskillnad mellan olika paneler.

(Det här var ett större problem med S90D, men QD-OLED var fortfarande begränsat i S90F och var egentligen bara garanterat globalt i storleken 65 tum.)

I år verkar Samsung ha valt att helt ta bort förvirringen genom att använda WOLED-paneler i alla storlekar, vilket rapporterats av flera källor inklusive DisplaySpecifications. Tyvärr har beslutet inte tagits emot särskilt väl av vissa fans. I ett inlägg i r/OLEDgaming skriver användaren u/TheGabrielSevero: “Är Samsung S90H WOLED? Om det stämmer är det ett HARD pass.”

Vissa användare är inte heller nöjda med att OLED Glare Free (en matt skärm) nu introduceras i S90H-serien. Den funktionen dök först upp 2024 i flaggskeppsmodellen Samsung S95D och började sedan dyka upp i fler mini-LED- och QLED-modeller under fjolåret.

Vi har alltid varit imponerade av den matta skärmen eftersom den hanterar reflektioner mycket bra och gör det enklare att titta i ljusa rum, men vissa användare kritiserar den för att svärtan kan dra åt grått, vilket är en kompromiss för att minska reflektioner. Vi testade nyligen Samsung S95F bredvid LG G6, och LG lyckades balansera både svärta och reflektioner med ett mer tilltalande resultat, men Samsung S95F är fortfarande ett utmärkt val för ljusa rum, vilket är anledningen till att den finns med på vår lista över bästa OLED-TV.

S90H får alltså kritik av två stora skäl och även om vi inte kan göra mycket åt att vissa ogillar den matta skärmen har vi åtminstone lite goda nyheter för dem som oroar sig över WOLED-panelerna – eller åtminstone en förklaring till varför Samsung kan ha gjort bytet.

LG C6:s ljusstyrka: ett nytt hopp?

När vi mätte 65-tumsmodellen Samsung S90F (som använde en QD-OLED-panel i fjol) uppmätte dess maximala HDR-ljusstyrka (10 % fönstermönster) 1 400 nits, medan maximal HDR-ljusstyrka i helskärm nådde 270 nits. Det var betydligt högre resultat än rivalen LG C5 (som använder en WOLED-panel), som vi mätte till 1 180 nits i topp och 195 nits i helskärm.

Båda var femstjärniga TV-apparater totalt sett, men att kunna få en QD-OLED-TV för samma pris som en WOLED-TV gav bättre värde på flera sätt eftersom man fick en mer avancerad och betydligt ljusstarkare panel.

Men när vi nyligen mätte ljusstyrkan hos LG C6 fick vi några lovande resultat. C6 nådde 1 355 nits i maximal HDR-ljusstyrka och 237 nits i helskärms-HDR. Det är en tydlig förbättring jämfört med C5 och betydligt närmare S90F:s resultat, särskilt när det gäller topp-ljusstyrka.

Anledningen till att resultaten från C6 är relevanta är att den använder LG Displays WOLED-panel i mellanklassen – samma panel som nästan säkert används i S90H – vilket innebär att Samsung-modellen bör nå mycket liknande värden.

När det gäller ren ljusstyrka är det alltså lätt att se varför Samsung kan ha valt att göra bytet: det tar bort förvirringen kring S90H-serien samtidigt som den når mycket liknande ljusstyrka som S90F-modellerna med QD-OLED.

Dubbelvinsten är att WOLED-paneler enligt uppgifter är betydligt billigare att producera än QD-OLED (en rapport säger att QD-OLED fortfarande kan vara upp till 65 % dyrare att tillverka). Om du kan få den nivån av prestanda samtidigt som kostnaden är lägre, skulle du då inte välja det alternativet?

Det finns dock ett område där S90H sannolikt kommer att tappa lite prestanda: HDR-färgomfång i BT.2020. C6 nådde 75,4 % täckning i våra senaste labbtester, medan S90F nådde hela 90,1 %. Det är här QD-OLED verkligen briljerar. Lyckligtvis nådde båda TV-apparaterna nästan 100 % i det mer vanligt använda färgrymden DCI-P3 – den som faktiskt används i HDR-video.

Det är också värt att notera att mätningarna av C6 gjordes innan en nyligen släppt firmwareuppdatering. Vi förväntar oss inte några enorma förändringar i de områden som mätts ovan (maximal och helskärmsljusstyrka samt HDR-färgomfång), men vi kommer att göra ett fullständigt omtest innan vår fullständiga recension av LG C6 publiceras.

Vi har ännu inte mätt S90H, men när vi gör det blir det intressant att se hur nära den ligger C6 och vilka skillnader som finns i verklig användning. Även om det är bra att panelerna blir konsekventa i hela serien återstår frågan om det innebär en kompromiss i Samsungs ofta mer kraftfulla färgåtergivning. Och hur kommer den matta skärmen att påverka bilden? Vi ser fram emot att få in S90H i testlabbet för att ta reda på det.