Google Pixel 11 Pro innebär inga särskilt stora förändringar när det gäller design, hårdvara eller funktioner. Den ser nästan identisk ut med Google Pixel 10 Pro, bortsett från en ny kameramodul helt i glas. Temperatursensorn har ersatts av en LED-lampa som lyser när du pratar med Gemini eller får ett telefonsamtal, men den är ungefär lika användbar som temperatursensorn var från början.

Inuti telefonen sitter den nya Tensor G6-processorn tillsammans med antingen 12 eller 16 GB RAM. Prestandan är inget problem vid vardaglig användning eller spelande, oavsett vad Pixel-kritikerna gärna påstår. Den mindre mängden RAM är reserverad för instegsmodellen med 256 GB lagring, medan modellerna med 512 GB och 1 TB får mer arbetsminne. I Sverige börjar den nya modellen på 14 490 kronor.

Kamerorna är till största delen desamma som i Pixel 10 Pro, men har fått några nya mjukvarufunktioner som överlag är riktigt bra. Med nya Camera Looks kan du anpassa kamerans bildbehandling efter dina egna önskemål och enkelt växla mellan olika inställningar medan du fotograferar. Magic Capture gör det samtidigt otroligt enkelt att fånga speciella ögonblick i både bild och video. Den nya funktionen 120x Pro Zoom är häftig, men bara i vissa begränsade situationer. Vi försöker fortfarande lista ut exakt vilka dessa är.

Batteritiden är tillräckligt bra för att räcka hela dagen och om du har bråttom kan du aktivera den nya funktionen Extreme Charge Mode för att ladda Pixel 11 Pro snabbare än med det vanliga laddningsläget.

På mjukvarusidan är Pixel 11 Pro fullpackad med AI- och Gemini-funktioner. Det nya röstdikteringsverktyget Rambler är riktigt häftigt. Det låter dig prata lika osammanhängande som du kanske gjorde i högstadiet, men tar bort allt onödigt och får det du säger att låta begripligt och välformulerat.

Sammantaget är Pixel 11 Pro en riktigt bra telefon som inte tar Pixel-serien särskilt långt framåt. De flesta nyheterna finns i mjukvaran och skulle mycket väl kunna komma till äldre Pixel-enheter så småningom. Om eller när det sker vet bara Google.

Med det sagt är det en utmärkt telefon som garanterat kommer att göra ägare av äldre Pixel-modeller nöjda. Om du har funderat på att byta till Samsungs eller Apples ekosystem tycker jag att du ska ge Pixel en chans istället. Pixel 11 Pro har mycket att erbjuda.

Google Pixel 11 Pro: pris & tillgänglighet

• Startpris 14 490 kronor för 256 GB lagring och 12 GB RAM

Google presenterade Pixel 11 Pro den 12 augusti tillsammans med uppdateringar av nästan hela Pixel-serien, med undantag för Pixel 10a. Den officiella säljstarten ägde rum den 20 augusti 2026.

Pixel 11 Pro finns i fyra färger: Canyon, Olive, Fog och Obsidian. Google har slopat instegsmodellen med 128 GB lagring och erbjuder istället 256 GB med 12 GB RAM, samt 512 GB och 1 TB med 16 GB RAM. Det innebär att basmodellen faktiskt har mindre arbetsminne än Pixel 10 Pro, som hade 16 GB RAM redan i instegsutförandet.

I Sverige börjar Pixel 11 Pro på 14 490 kronor för 256 GB lagring och 12 GB RAM. Modellen med 512 GB lagring och 16 GB RAM kostar 15 990 kronor, medan toppversionen med 1 TB lagring och 16 GB RAM kostar 18 990 kronor.

Fjolårets Pixel 10 Pro hade ett svenskt lanseringspris från 12 790 kronor för modellen med 128 GB lagring. Det innebär att instegspriset har höjts med 1 700 kronor, även om du nu får dubbelt så mycket lagringsutrymme. Samtidigt får du mindre RAM i den billigaste modellen och behöver betala mer för att komma in i Pro-serien.

Prishöjningar är något vi ser hos allt fler mobiltillverkare. Även om det har blivit en del av verkligheten gör det inte utvecklingen lättare att acceptera.

Med det sagt ligger Pixel 11 Pro prismässigt i samma klass som jämförbara premiumtelefoner, exempelvis Samsung Galaxy S26 Plus och Apple iPhone 17 Pro.

• Värde - poäng: 3/5

Google Pixel 11 Pro: specifikationer

Här är en genomgång av de viktigaste specifikationerna för Google Pixel 11 Pro:

Google Pixel 11 Pro: design

• Liknande design som Pixel 10 Pro
• Kameramodulen är nu helt i glas

Det finns inte särskilt mycket att säga om designförändringarna mellan Pixel 11 Pro och Pixel 10 Pro. Det är svårt att skilja de två telefonerna åt om man inte tittar riktigt noga. Jag är inte helt säker på om det är något negativt – jag gillade faktiskt designen på den större Pixel 10 Pro XL.

Den största skillnaden är kameramodulen, som nu är helt i glas istället för att kombinera glas och metall. Temperatursensorn har ersatts av en aviseringslampa som Google kallar HiLight. Jag går igenom HiLight mer i detalj i avsnittet om mjukvara, men efter knappt en veckas användning skulle jag säga att den är ungefär lika användbar som temperatursensorn. Med andra ord finns det egentligen ingen större poäng med den just nu.

Utöver den uppdaterade kameramodulen hävdar Google att skärmen har fått en ny ytbehandling som gör den dubbelt så reptålig. Det är dock inget jag har testat.

Pixel 11 Pro mäter 152,7 × 71,9 × 8,4 mm och väger 204 gram. Volymknapparna och strömknappen sitter på höger sida, medan USB-C-porten finns på telefonens undersida. Den är IP68-klassad, vilket innebär att den bör klara ett oavsiktligt dopp i poolen utan problem.

Telefonen finns i fyra färger, som jag faktiskt gillar allihop. Google skickade mig Pixel 11 Pro i färgen Olive och Pixel 11 Pro XL i färgen Obsidian. Jag har börjat tröttna ganska rejält på svarta och vita telefoner, så jag gillar verkligen Olive-varianten och tror att jag skulle vara lika nöjd med Fog eller Canyon. Det är trevliga färger.

• Design - poäng: 4 / 5

Google Pixel 11 Pro: skärm

• Direkt solljus är inget problem
• Skarp, tydlig och detaljrik skärm

Pixel 11 Pro har nästan exakt samma skärmspecifikationer som Pixel 10 Pro. Det handlar om en 6,3-tums Super AMOLED-skärm med upplösningen 1 280 × 2 856 pixlar och en uppdateringsfrekvens på 1–120 Hz.

Där Pixel 11 Pro skiljer sig från föregångaren är ljusstyrkan, med en maximal HDR-ljusstyrka på 2 400 nits och upp till 3 600 nits utomhus. Det är en ökning från 2 200 respektive 3 300 nits hos Pixel 10 Pro.

Jag hade inget att klaga på när det gällde skärmen på Pixel 10 Pro XL och detsamma gäller Pixel 11 Pro. Jag kan använda den utomhus i direkt solljus utan problem och den lilla ökningen av ljusstyrkan bidrar till att innehållet alltid är lätt att se.

Det finns egentligen inget banbrytande med den här skärmen, men nivån var redan hög. Färgerna är ljusstarka och livfulla när jag sträcktittar på videor på YouTube, medan text och grafik ser tydliga och skarpa ut när jag scrollar på Reddit. Du kommer knappast att ha några problem med skärmen på Pixel 11 Pro.

• Skärm - poäng: 5 / 5

Google Pixel 11 Pro: mjukvara

• HiLight känns ganska meningslös
• Gemini finns överallt
• Rambler känns som ett stort steg framåt för röstdiktering

Pixel 11 Pro levereras med Android 17 och är fullpackad med Gemini-funktioner, inklusive Proactive Assistance. Enligt Google ska den här funktionen kunna ge rekommendationer och visa relevant information proaktivt i operativsystemet, utan att du uttryckligen behöver be om det.

Om någon exempelvis frågar dig om en kommande flygresa ska funktionen automatiskt kunna hitta och visa din avgångstid utan att du behöver lämna konversationen. Den ska också kunna visa förslag på maträtter från restaurangen du befinner dig på, direkt i widgeten I korthet.

Efter drygt en veckas användning kan jag inte säga om något jag har upplevt på Pixel 11 Pro faktiskt har kommit från Proactive Assistance. Jag har definitivt inte fått några matrekommendationer när jag har varit på restaurang och ingen har frågat mig om någon kommande flygresa. Jag är säker på att jag förr eller senare, kanske, eventuellt, kommer att få en rekommendation och förstå den utlovade magin. Men just nu? Nja.

Detsamma gäller den nya funktionen HiLight. Google har tagit bort temperatursensorn i kameramodulen och ersatt den med en flerfärgad LED-lampa. Indikatorlampan påminner mig om tiden då jag använde BlackBerry och kunde ställa in särskilda färger för viktiga kontakter och olika appar.

Just nu aktiveras HiLight bara i två väldigt specifika situationer: när du använder Google Gemini med röststyrning utan att hålla i telefonen och när en av dina favoritmarkerade kontakter ringer. Dessutom fungerar funktionen bara när telefonen ligger med skärmen nedåt.

Jag har aktiverat Gemini några gånger medan Pixel 11 Pro har legat på skrivbordet, enbart för att få HiLight att lysa. Animationerna och de olika färgerna är roliga att titta på, men jag pratar sällan med Gemini utan att hålla i telefonen. När jag väl gör det brukar jag hålla telefonen i handen, hålla inne sidoknappen och ställa en fråga om något som visas på skärmen (otroligt smidigt). Då kommer lampan inte till användning alls.

Men där HiLight verkligen kommer till korta är att funktionen just nu är begränsad till telefonsamtal. Jag kan inte säga exakt hur ofta min telefon ringer, men jag kan säga att det inte är särskilt ofta.

Samtidigt har en av mina mest använda och uppskattade Pixel-funktioner länge varit möjligheten att lägga telefonen med skärmen nedåt på skrivbordet under möten och automatiskt aktivera Stör ej. Det stänger effektivt ute omvärlden. Så när jag först läste ryktena om HiLight blev jag inte särskilt glad.

”Google förstör min favoritfunktion på Pixel!”, utbrast jag för mig själv på kontoret.

Så en del av mig är faktiskt glad över att LED-lampan är så begränsad. Jag skulle garanterat lockas att aktivera den för fler saker än telefonsamtal och därmed bli betydligt mer distraherad under möten än jag skulle vilja.

Google har inte sagt om företaget planerar att lägga till stöd för fler appar i HiLight, inklusive appar från tredje part, men en utvecklare har redan lyckats få det att fungera. Du behöver vara bekväm med att installera appar utanför Play Butik och återaktivera funktionen varje gång telefonen startas om, men det är möjligt med HiLight Studio.

Om du ofta använder röstdiktering istället för att skriva på skärmtangentbordet kommer du att älska Googles nya verktyg för röstinmatning, Rambler. Själv använder jag sällan röstdiktering, helt enkelt eftersom den historiskt sett har fungerat så dåligt att jag ofta har behövt lägga extra tid på att rätta fel i efterhand.

Rambler känns däremot som ett stort steg i rätt riktning. Du aktiverar funktionen på samma sätt som vanligt och börjar prata. När du är klar får du en snyggt sammanställd text utan konstiga pauser och utfyllnadsord. Om du säger ”eh” ofta eller upprepar ord medan du försöker formulera en tanke rensar Rambler automatiskt bort allt sådant.

När du har gått igenom texten kan du dessutom tala om för Rambler vilka ord som behöver rättas eller be verktyget skriva om hela texten med en annan ton.

Jag vet inte om det kommer att få mig att börja använda röstdiktering oftare, men jag kan definitivt säga att det är en riktigt häftig funktion.

• Mjukvara - poäng: 4 / 5

Google Pixel 11 Pro: kameror

• Huvudkamera på 50 MP
• Ultravidvinkelkamera på 48 MP
• Telefotokamera på 48 MP med 5× optisk zoom
• Magic Capture är ett välkommet tillskott

Pixel 11 Pro har tre bakre kameror: en huvudkamera på 50 MP, en telefotokamera på 48 MP med 5× optisk zoom och en ultravidvinkelkamera på 48 MP.

Google har gjort mindre förändringar av sensorerna och bildprocessorn i Tensor G6, men de mest märkbara kameraförbättringarna i årets Pixel 11 Pro-serie kommer i form av nya funktioner.

Det finns en ny 120× Pro Zoom för fotografering på långa avstånd, en ny funktion som heter Camera Looks där du kan finjustera bilder efter dina egna preferenser och Magic Capture, som gör att du slipper välja mellan att fotografera och filma.

Jag har testat 120× Pro Zoom på en mängd olika motiv, från människor och djur till byggnader, och resultaten varierar kraftigt. Ju mer du zoomar, desto tydligare försämras bildkvaliteten och desto mer AI-bearbetade ser bilderna ut. Jag skulle säga att det mest handlar om avtagande bildkvalitet när du passerar 30× zoom.

När jag tog en bild av min son med 120× zoom från andra sidan fem tennisbanor såg han mer ut som en akvarellmålning än ett vanligt fotografi. Däremot blev en bild av spiran på vårt stadshus med 120× zoom faktiskt inte så hemsk. Inte fantastisk, men inte heller hemsk.

Den nya funktionen Camera Looks är trevlig och påminner om något som iPhone har erbjudit i ett par år. Du kan förinställa dina önskade värden för exempelvis kontrast och ljusstyrka, spara dem som en egen bildstil och sedan fortsätta använda den. Google inkluderar några färdiga bildstilar som du kan börja med. Jag är inte säker på hur många som faktiskt kommer att lägga tid på att finjustera inställningarna och skapa sina egna bildstilar, men möjligheten är både bra och välkommen.

Magic Capture är utan tvekan den mest intressanta nya funktionen i Pixel 11 Pro. Det är ett särskilt fotograferingsläge i Kamera-appen. När du har valt det trycker du på avtryckaren och håller sedan telefonen riktad mot motivet, precis som om du spelade in en video. När du är klar trycker du på avtryckaren igen.

När du sedan öppnar Google Foto hittar du en serie bilder och videoklipp från inspelningen. Det påminner väldigt mycket om Google Clips, den fristående kameran som Google lanserade 2017 och övergav kort därefter.

Jag använde Magic Capture för att ta bilder och filma min systerdotter när hon spelade volleyboll och jag var väldigt skeptisk till en början. Men efter att ha låtit Magic Capture göra sitt jobb, vilket också kräver en del efterbearbetning, blev jag positivt överraskad. Jag fick korta videoklipp där hon faktiskt var mitt uppe i spelet, istället för att bara stå och vänta på bollen. Det fanns också flera lyckade bilder där hon kastade sig efter eller passade en boll. Det var precis sådana ögonblick jag själv hade försökt fånga, ibland med lyckat resultat och ibland inte.

Här är ett exempel på hur Magic Capture används för att fotografera ett tåg i rörelse:

Överlag håller bildkvaliteten från Pixel 11 Pro samma beprövade nivå som vi har kommit att förvänta oss av Google. Med det sagt måste jag erkänna att bilderna från Pixel 11 Pro känns lite platta för min smak. Färgerna är inte riktigt lika ljusstarka och livfulla som jag vanligtvis är van vid, men med några mindre justeringar och en egen bildstil i Camera Looks är jag säker på att jag skulle kunna öka färgmättnaden och få de resultat jag vill ha.

Samtidigt är det egentligen inget fel på standardinställningarna heller.

• Kameror - poäng: 4 / 5

Google Pixel 11 Pro: fotoexempel

Google Pixel 11 Pro: prestanda

• Google Tensor G6-processor
• 12 eller 16 GB RAM
• Lagringsutrymmet börjar på 256 GB

Jag kan lika gärna börja med det som kanske kommer att väcka lite debatt: jag har inga som helst problem med prestandan hos Pixel 11 Pro. Den har hanterat allt jag har utsatt den för utan minsta problem.

Det inkluderar att titta på livesändningar på YouTube samtidigt som jag scrollar på Reddit, gå igenom och sortera mejl, spela Asphalt Legends då och då och fumla mig igenom en match i Fortnite med enbart pekskärmskontroller. Jag är verkligen usel.

Men innan jag går vidare behöver vi gå igenom grunderna. Inuti Pixel 11 Pro sitter Googles Tensor G6-processor, som erbjuder bättre och snabbare bildbehandling samt förbättrade möjligheter att köra Gemini-funktioner direkt på enheten. Hur mycket RAM du får beror på vilken lagringskapacitet du väljer. Köper du basmodellen med 256 GB får du 12 GB RAM. Väljer du någon av modellerna med mer lagringsutrymme får du istället 16 GB.

Google hävdar att företaget har förbättrat minneshanteringen och att Pixel-ägare med 12 GB RAM inte ska uppleva några prestandaproblem.

Jag fick modellen med 512 GB lagring och 16 GB RAM för testet. Därför kan jag bara uttala mig om mina erfarenheter av just den versionen. Jag vet inte om Google verkligen har lyckats optimera Gemini och de övriga AI-funktionerna så att de kan fungera lika bra med mindre arbetsminne.

Hela anledningen till att vi har en global minnesbrist, tillsammans med stigande priser, är att AI är väldigt beroende av stora mängder minne. Att minska mängden RAM i en telefon som marknadsförs med mängder av AI-funktioner känns därför ganska motsägelsefullt.

Men nog om det.

På pappret har Pixel-telefoner aldrig varit de allra snabbaste. Detsamma gäller Pixel 11 Pro jämfört med andra aktuella flaggskepp, som Samsung Galaxy S26.

Samsung-telefonen slår Pixel 11 Pro på samtliga punkter i prestandatesterna Geekbench 6 och 3DMark. Googles telefon presterar visserligen bättre än exempelvis Motorola Razr Plus 2026 i samma tester, men Razr använder en processor som lanserades för tre år sedan. Googles Tensor G6 är däremot helt ny.

Vid vanlig användning levererade Pixel 11 Pro konsekvent och pålitlig prestanda, oavsett vad jag gjorde. Inte en enda gång har jag upplevt att den saknat kraft eller inte levt upp till vad jag förväntar mig av en flaggskeppstelefon under 2026. Resultat från prestandatester kan vara användbara, men de berättar sällan hela historien.

• Prestanda - poäng: 3 / 5

Google Pixel 11 Pro: batteri

• Batteri på 4 850 mAh
• 30 W trådbunden laddning
• 25 W trådlös laddning

Pixel 11 Pro har ett batteri på 4 850 mAh och stöd för laddning på upp till 30 W. Batteriet är bara marginellt mindre än det på 4 870 mAh i Pixel 10 Pro, men Google uppskattar batteritiden till över 30 timmar (jämfört med 24 timmar förra året). Jag skulle säga att det stämmer ganska bra.

Även under dagar då jag streamade alldeles för många YouTube-videor eller spelade Asphalt Legends räckte batteriet hela dagen, men jag behövde ladda telefonen under natten.

För att testa laddningshastigheten hos Pixel 11 Pro laddade jag först ur batteriet helt, anslöt telefonen till en 45 W-laddare, väntade tills den startade och aktiverade sedan Extreme Charging Mode – en ny funktion som gör debut med Pixel 11-serien.

När funktionen är aktiverad och batterinivån ligger under 50 procent begränsas bakgrundsaktiviteter för att öka laddningshastigheten.

Efter 15 minuter hade Pixel 11 Pro nått 25 procent. Efter en timme låg batterinivån på 86 procent och telefonen nådde 100 procent på mindre än 90 minuter.

Resultatet? Extreme Charging Mode gör faktiskt skillnad för laddningshastigheten.

Jag genomförde även ett laddningstest utan funktionen aktiverad. Då nådde Pixel 11 Pro 24 procent efter 15 minuter, 71 procent efter en timme och blev fulladdad efter 1 timme och 45 minuter.

Även om resultaten efter 15 minuter var nästan identiska gick resten av laddningen snabbare med funktionen aktiverad. Det är alltså värt att slå på den om du har bråttom.

Utöver det nya snabbladdningsläget har Pixel 11 Pro nu stöd för trådlös laddning på 25 W och Qi2.2-standarden. Telefonen har dessutom inbyggda magneter (till skillnad från Samsungs telefoner), vilket gör att du kan fästa kompatibla tillbehör som korthållare och mobilhållare direkt på baksidan eller hålla telefonen på plats på magnetiska trådlösa laddningsplattor.

Jag är en flitig användare av allt som har med MagSafe, PixelSnap eller vilket marknadsföringsnamn man nu vill sätta på en ring av magneter på baksidan av en telefon att göra.

• Batteri - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Google Pixel 11 Pro?

Köp den om...

Köp den inte om...

Google Pixel 11 Pro: andra alternativ

Så testade vi Google Pixel 11 Pro

Från den ursprungliga skribenten;

Jag var ute på en biltur för att skjutsa min dotter till universitetet när Pixel 11 Pro levererades hem till mig. Den väntade på mig när jag kom tillbaka och jag satte genast igång med att konfigurera och testa den. Jag har använt den i drygt en vecka, både för arbete och nöje, precis som om den vore min privata telefon.

Det innebär att jag har ägnat mycket tid åt att prata med Gemini, fotografera och filma då och då, skicka meddelanden till vänner och familj samt spela en del spel. Jag har också lagt alldeles för mycket tid på att doomscrolla på sociala medier som jag borde ha övergett för länge sedan.

Jag har till och med en BlueBubbles-server hemma som gör att jag kan fortsätta mina iMessage-konversationer (den meddelandetjänst som hela min familj föredrar) samtidigt som jag testar Android-telefoner.

• Först testad i augusti 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

På pappret låter det inte som någon enorm uppgradering. I praktiken blir det återigen tydligt att Huawei redan hade fått de viktigaste delarna på plats. Vi har använt GT 7 Pro under cykelturer, kajakturer, promenader i stan, träningspass på gymmet och långa vandringsturer i skogen. Det var framför allt under det sistnämnda testet som klockan visade varför GT-serien fortsätter att vara så stark. GPS:en hittade positionen snabbt, rutten registrerades korrekt även i den täta skogen och de uppmätta värdena stämde väl överens med dem från en Garmin-klocka.

Huawei Watch GT 7 Pro: pris och tillgänglighet

• Tillgänglig sedan september 2026
• Pris 4 690 kronor
• Lanseringsrabatt på 700 kronor

Huawei Watch GT 7 Pro har funnits tillgänglig sedan september 2026. I Sverige ligger det rekommenderade priset på 4 690 kronor för modellen med grönt fluorelastomerarmband, men i samband med lanseringen bjöd Huawei på en rabatt på 700 kronor.

Den kommer i storleken 46 mm och det sportiga EasyCross-armbandet i fluorelastomer finns antingen i gult, svart eller grönt. Vi har testat den gula varianten.

GT 7 Pro placerar sig tydligt i premiumsegmentet. Klockan är inte billig, men boetten i titan, baksidan i keramik och safirglaset ger den en finish som känns värdig prislappen. Med det aktuella kampanjpriset på 3 990 kronor blir den dessutom ett mer prisvärt alternativ. Vanliga Watch GT 7 är billigare och finns i flera storlekar, men kompromissar med vissa material och hälsofunktioner.

Den kanske tuffaste konkurrenten till GT 7 Pro är faktiskt GT 6 Pro. Måtten, skärmen, de viktigaste sensorerna och batteritiden vid vanlig användning är i stort sett desamma. Om du skulle välja att uppgradera till den senaste versionen ändå får du framför allt bättre mjukvara, fler funktioner för bland annat skidåkning och cykling, längre batteritid med GPS samt en ny armbandsdesign med GT 7 Pro. Det är användbara förbättringar, men sannolikt inte tillräckligt för att motivera en uppgradering efter bara ett år.

• Pris - poäng: 4/5

Huawei Watch GT 7 Pro: specifikationer

Huawei Watch GT 7 Pro: design & skärm

• Sportigare design än GT 6 Pro
• Boett i titan, safirglas och keramisk baksida
• EasyCross-armbandet är bekvämt och enkelt att fästa
• Ljusstark 1,47-tums AMOLED-skärm

Huawei Watch GT 7 Pro liknar GT 6 Pro på många sätt, men Huawei har i år valt en något sportigare design. GT 6 Pro hade en ganska klassisk design som fungerade lika bra under träning som tillsammans med mer uppklädda kläder. Den gula GT 7 Pro drar till sig lite mer uppmärksamhet, även om resultatet i verkligheten är snyggare och mer diskret än vad produktbilderna kanske antyder.

Det gula armbandet matchas med gula detaljer inne i halvcirkeln längs den nedre delen av klockans boett. De syns tydligt utan att helheten blir skrikig. Titanboetten har till största delen en matt finish och kombinationen med safirglaset och den keramiska baksidan känns både robust och premium. Med en vikt på cirka 55,5 gram utan armband är GT 7 Pro något tyngre än sin föregångare. Det är en ganska rejäl klocka, men trots storleken sitter den bekvämt runt handleden under hela dygnet, både för träningspassen och sömnspårningen.

Om du använt en tidigare modell i GT Pro-serien eller annan större sportklocka kommer du att känna igen dig, men om du går från slankare smartklockor kan det kännas lite ovant i början.

Istället för ett traditionellt armband med två separata öglor skjuter du in änden under resten av armbandet. Lösningen påminner om den som Google och Samsung använder på sina smartklockor och fungerar i praktiken bättre än det traditionella armbandet på GT 6 Pro. Armbandet sitter stadigt, inga delar sticker ut och det går snabbt att justera till rätt passform. Fluorelastomer känns dessutom något mjukare och mer följsamt än klassiskt silikon.

AMOLED-skärmen på 1,47 tum är på pappret i stort sett identisk med den på GT 6 Pro. Upplösningen på 466 × 466 pixlar är tillräckligt hög för att text, kartor och grafer ska visas skarpt. Med en maximal ljusstyrka på 3 000 nits är skärmen dessutom lätt att läsa utomhus. Under promenader under soliga dagar var det aldrig svårt att se rutten eller träningsdatan.

På höger sida sitter återigen en vridbar krona och en andra fysisk knapp. Den kombinationen fungerar fortfarande riktigt bra. Kronan används för att bläddra genom menyer, medan den nedre knappen ger snabb åtkomst till ett träningspass eller någon annan valfri funktion. Skärmen reagerar snabbt och gränssnittet flyter på smidigt. Klockan kanske inte behövde någon större designförändring, men de sportigare detaljerna och framför allt det förbättrade armbandet ger ändå GT 7 Pro en egen karaktär.

• Design - poäng: 4,5/5

Huawei Watch GT 7 Pro: funktioner

• Över hundra sportprofiler
• TruSleep 5.0 och en ny poäng för fysisk beredskap
• Utökade funktioner för cykling, löpning, golf och skidåkning
• De välbekanta mjukvarubegränsningarna finns fortfarande kvar

Watch GT 7 Pro kör HarmonyOS och den som har använt en nyare smartklocka från Huawei kommer genast att känna igen sig. Genom att svepa i sidled bläddrar du mellan kort med bland annat puls, aktivitet, sömn, väder och kalender. Ett tryck på kronan öppnar appöversikten. Allt är tydligt organiserat och reagerar snabbt, både vid vanlig vardagsanvändning och när du växlar mellan olika skärmar mitt under ett träningspass.

Huawei har framför allt byggt ut träningsfunktionerna i år. Det finns över hundra träningslägen och välbekanta alternativ som traillöpning, simning, cykling, golf och fridykning finns återigen på plats. Bland nyheterna finns mätning av löpeffekt och mer detaljerad information för cykling, inklusive höjdprofiler, planering av stigningar och varningar inför skarpa kurvor. Det nya Pro Ski-läget registrerar bland annat svängar och G-krafter, och det finns dessutom kartor över fler än 3 000 skidområden. Vi har inte kunnat testa funktionerna för skidåkning ännu, så där kan vi inte ge något omdöme.

För vardagsanvändning är hälsofunktionerna minst lika viktiga. Klockan mäter bland annat puls, syrenivå i blodet, hudtemperatur, stress och hjärtfrekvensvariabilitet. Det finns även EKG, mätning av artärstelhet och varningar för möjliga avvikelser i hjärtrytmen. Den nya poängen för fysisk beredskap kombinerar den senaste tidens aktivitet, sömn och återhämtning för att ge en indikation på hur redo kroppen är för träning. Den här typen av poäng är förstås en tolkning av flera olika mätvärden, men ger samtidigt snabb och användbar kontext till all data som klockan samlar in.

Huawei Hälsa-appen visar all insamlad information i tydliga kort och grafer. Du kan se mycket direkt på klockan, men i appen blir det enklare att upptäcka samband mellan träning, sömn och återhämtning. Mängden träningsstatistik är fortfarande inte i närheten av Garmin Connect, men ribban ligger också exceptionellt högt där. För de flesta användare erbjuder Huawei mer än tillräckligt med information och de viktigaste uppgifterna är enklare att hitta än i många konkurrerande hälsoappar.

Mjukvaran fortsätter samtidigt att vara Huaweis mest välbekanta svaghet. Utbudet i AppGallery är mindre än i Google Play för Wear OS och Apples App Store. För vissa populära tjänster finns alternativa lösningar. Du kan exempelvis använda For Spotify Controller istället för en officiell Spotify-app. Det fungerar, men känns inte lika smidigt som en inbyggd app. Kontaktlösa betalningar kräver också fler steg än med Google Wallet eller Apple Pay. Huawei har under de senaste åren hittat tillräckligt många lösningar för att göra klockan fullt användbar, men det märks fortfarande varför de här lösningarna behövs.

Det är dock inget avgörande problem. Grundfunktionerna fungerar stabilt, notiser kommer fram som de ska, du kan ringa via Bluetooth och lagra musik lokalt på klockan. Den som framför allt vill ha träningsdata, navigering och lång batteritid kommer knappast att sakna särskilt mycket. Om du däremot förväntar dig ett omfattande appekosystem eller en smartklocka som i hög grad kan ersätta telefonen passar en Apple Watch eller Wear OS-klocka bättre.

• Funktioner - poäng: 4/5

Huawei Watch GT 7 Pro: prestanda

• Mycket snabb och exakt GPS
• Tillförlitlig mätning under flera olika sporter
• Stabil GPS-signal
• Höll längre än de 21 dagar batteritid Huawei utlovat

GT 7 Pro reagerar snabbt och smidigt, men det är framför allt när du startar en aktivitet som prestandan märks. Huawei har i flera år hört till de bästa tillverkarna när det gäller aktivitetsmätning och den här generationen förändrar inte det. GPS-signalen hittas blixtsnabbt, mätvärden visas utan fördröjning och kartor och navigering förblir tydliga under hela rutten. Det kan låta självklart, men under långa vandringar i svår terräng märker man snabbt vilka klockor som börjar tappa anslutning eller precision.

Vi har testat klockan under cykelturer, kajakturer, promenader i stan, träningspass på gymmet och en lång vandring i skogen. Rutten i det naturområdet går längs smala stigar, genom djupa dalar, mellan klippväggar och genom grottor, vilket innebär att satellitmottagningen inte alltid har de enklaste förutsättningarna.

Trots det tappade GT 7 Pro inte GPS-signalen en enda gång under vandringen. Kartan förblev korrekt, positionen uppdaterades snabbt och även höjdskillnaderna registrerades på ett övertygande sätt. Klockan noterade en total stigning på 396,6 meter och en total nedstigning på 529,1 meter. Mätvärdena stämde dessutom väl överens med Garmin-klockan som användes som jämförelse. Små skillnader mellan två enheter är oundvikliga, men vi såg aldrig några avvikelser som fick oss att ifrågasätta vare sig rutten eller den totala ansträngningen.

Pulsmätningen var också konsekvent. Precis som med i princip alla wearables är antalet förbrända kalorier det mätvärde vi litar minst på. En klocka kan göra en välgrundad uppskattning utifrån puls, kroppsdata och rörelse, men den kan aldrig veta exakt hur mycket energi just din kropp förbrukar eller hur effektivt du utför en viss aktivitet. Det här är inget specifikt problem för Huawei och värdet är framför allt användbart för att jämföra olika aktiviteter med varandra.

Under hösten ägnar jag dessutom en hel del tid i simbassängen på badhuset. GT 7 Pro kan automatiskt avgöra bassängens längd utifrån dina simlängder och registrerar därefter bland annat distans och tempo. Det fungerade bra så länge jag faktiskt simmade längder. Om du istället simmar runt lite hur som helst i bassängen blir registreringen snabbt mindre tillförlitlig. Det är ganska logiskt, eftersom klockan då inte har något tydligt mönster att använda för att avgöra bassängens längd.

Även sömnmätningen har tagit ett steg framåt. Huawei använder TruSleep 5.0 på GT 7 Pro, som analyserar sömnens struktur och stabilitet. Klockan registrerar djupsömn, lätt sömn och REM-sömn, inklusive hur länge de olika faserna varar och övergångarna mellan dem. Under min testperiod hade jag inga nätter där resultaten kändes orimligt positiva eller negativa. Perioder då jag låg vaken registrerades på ett övertygande sätt och de sammanlagda poängen stämde väl överens med hur utvilad jag kände mig morgonen efter. Även tupplurar loggades korrekt.

Exakt vad TruSleep 5.0 gör annorlunda bakom kulisserna jämfört med föregående version är svårt att avgöra som användare, men resultaten känns mer konsekventa och presenteras på ett tydligt sätt. Kombinationen med fysisk beredskap och återhämtningsmätningar gör dessutom informationen mer användbar. Du får inte bara en samling grafer, utan också en ganska bra uppfattning om hur mycket belastning kroppen klarar av den dagen.

Batteritiden fortsätter att vara en av de främsta anledningarna att välja Huawei. Företaget utlovar upp till 21 dagar vid lätt användning, upp till 12 dagar vid normal användning och omkring sju dagar med always-on-skärmen aktiverad. Exakt hur länge batteriet räcker beror förstås mycket på hur ofta du tränar, hur mycket du använder GPS och vilka skärminställningar du har. Vi lät klockan vara på standby-läge och utan att köra några aktiviteter för att se hur länge batteriet höll, och den klarade sig faktiskt ännu länge än de 21 dagar Huawei utlovad som maximal batteritid. I vårt batteritid höll klockan i 26 dagar, nästan en hel månad! Så oavsett hur du använder klockan, kan du räkna med en riktigt lång batteritid.

På den punkten lämnar GT 7 Pro de flesta klockor från Samsung, Apple och Polar långt bakom sig. Under längre semestrar har jag aldrig behövt ta med någon laddare till en klocka i GT-serien. Jag kan lita på att klockan klarar flera långa turer samtidigt som den fortsätter att mäta min sömn och dagliga aktivitet. Batteritiden med GPS har dessutom ökat från maximalt 40 timmar på GT 6 Pro till 51 timmar på GT 7 Pro. Den skillnaden märks framför allt under flerdagarsvandringar eller långa cykelturer.

Laddningen sker via den välbekanta magnetiska pucken som du placerar hela klockan på. Det fungerar bra och en full laddning tar omkring en och en halv timme, men här hade jag gärna sett en modernare lösning från Huawei. Amazfit Balance 3 använder exempelvis en separat liten laddningsplatta med USB-C-anslutning. Det innebär att du bara behöver ta med den lilla plattan och kan använda vilken USB-C-kabel som helst. Med GT 7 Pro är du fortfarande beroende av en särskild kabel med fast laddningspuck. Det är ingen stor nackdel, särskilt eftersom laddaren sällan behövs, men det är en förbättring jag gärna skulle se i nästa generation.

• Prestanda - poäng: 5/5

Bör du köpa Huawei Watch GT 7 Pro?

Köp den om...

Köp den inte om...

Huawei Watch GT 7 Pro: andra alternativ

Google Pixel Watch 5 är en av de där smartklockorna som är ganska enkel att bedöma efter en veckas användning. Den är snabb, exakt, snygg och bekväm att bära. Den här generationen bjuder på några större nyheter, däribland mer exakt GPS för träningsmätning, Breathing Emergency Detection och Insulin Resistance Trends. Det är välkomna tillskott, men de arbetar till stor del i bakgrunden genom att förbättra befintliga funktioner eller ligger redo att upptäcka en händelse som förhoppningsvis aldrig inträffar.

Gemini har blivit smartare, men det är snarare ett resultat av utvecklingen av hela Googles ekosystem än något som är specifikt för klockan. Pixel Watch 5 ger dig däremot möjlighet att använda Gemini direkt från handleden och så länge du har en internetanslutning fungerar den lite som en ständig följeslagare i stil med Liftarens guide till galaxen. Den är däremot mindre användbar för att styra klockans funktioner i vardagen och jag slutade med att använda den ungefär som andra, enklare röstassistenter. Jag har stött på några problem med Gemini, både som AI-tjänst i sig och som AI-assistent på handleden, vilket jag återkommer till längre fram i recensionen.

Det unika laddningsstället (där klockan står upprätt som en liten bordsklocka) är oförändrat, liksom den rundade droppformade designen, storlekarna och mekanismen för att byta armband.

De största förändringarna i vardagen hittar vi istället bland tränings- och hälsofunktionerna, tack vare omarbetningen av Google Health. Tidigare använde Google Pixel Watch Fitbit-mjukvara, men sedan Fitbit omvandlades till Googles AI-fokuserade Google Health-app har gratisversionen blivit ganska avskalad. Premiumversionen förlitar sig samtidigt i hög grad på en AI-chattbot, återigen baserad på Gemini, för att interagera med dina data, skapa träningspass, logga mat och överlag få ut mer av informationen.

Hur väl det här fungerar för dig beror mycket på hur stort tålamod du har med AI, men versionen av appen utan abonnemang känns tunn på funktioner. Det kanske är acceptabelt om du använder den superbilliga Google Fitbit Air, men den som lägger mycket pengar på en premiumklocka och inte dessutom vill betala för Google Health Premium kan känna sig ganska begränsad när det gäller träningsfunktioner.

Tack vare Wear OS enorma utbud av appar från tredjeparter, Pixel Watch-seriens eleganta och reparerbara design samt flera förbättringar av kvalitet och mätnoggrannhet befäster Google Pixel Watch 5 ändå seriens position som den bästa smartklockan byggd för Android även i år.

Google Pixel Watch 5: specifikationer

Google Pixel Watch 5: pris & tillgänglighet

• Från 4 990 kronor för 41 mm-modellen
• Från 5 490 kronor för 45 mm-modellen
• 4G LTE finns mot en extra kostnad

Google Pixel Watch 5 kostar från 4 990 kronor för modellen på 41 mm och från 5 490 kronor för 45 mm, vilket är modellen jag testade. Prismässigt ligger den ungefär i nivå med Apple Watch Series 12, samtidigt som den är något dyrare än Samsung Galaxy Watch 9. Jag tycker därför att den erbjuder ganska bra valuta för pengarna, såvida du inte främst köper den för tränings- och hälsofunktionerna.

Anledningen är att du behöver ett premiumabonnemang på Google Health för att låsa upp alla funktioner, medan Samsung och Apple inte placerar centrala träningsfunktioner bakom en betalvägg.

Apples egen premiumtjänst, Apple Fitness+, är istället en träningstjänst med träningspass och innehåll i stil med Peloton, snarare än en betalvägg som begränsar åtkomsten till din hälsoinformation. Med det i åtanke har jag dragit av en halv stjärna från klockans betyg för prisvärdhet.

• Värde - poäng: 3,5/5

Google Pixel Watch 5: design

• Droppformad Actua 360-skärm med välvt glas
• Bekväm att bära
• Material 3 Expressive-gränssnitt

Jag har alltid gillat designen på Pixel Watch och Pixel Watch 5 ser ut och känns i princip identisk med Google Pixel Watch 4. Den välvda, droppformade Actua 360-skärmen är lika ljusstark som på Watch 4, med upp till 3 000 nits och lika tunna skärmkanter. Det är en riktigt snygg skärm och varför ändra på något som redan fungerar? Uppdateringsfrekvensen på 60 Hz gör dessutom att allt från att bläddra på kartor och bland meddelanden till andra interaktioner känns silkeslent.

En del av mig hade gärna sett en upphöjd kant runt skärmen för extra skydd, men det hade samtidigt förstört klockans utseende. Som den är nu älskar jag designen – jag tycker faktiskt att den ser bättre ut än Apple Watch med sin rundade fyrkantiga form – och klockan är väl skyddad mot mindre repor tack vare specialutformat 3D Corning Gorilla Glass 5. Klockan är dessutom reparerbar och går att plocka isär hemma för att byta batteri och skärm.

När jag skriver den här recensionen har jag 45 mm-modellen på handleden och den ser inte för stor ut, medan modellen på 41 mm har en nätt, stenliknande form som passar bra på mindre handleder. Den lilla digitala kronan fungerar både som knapp och för att bläddra, och kan till och med användas som snooze-knapp när klockan laddas. På laddningspucken placeras klockan upprätt och skärmen roteras automatiskt så att den ser ut som en liten bordsklocka. Det är en genomtänkt design rakt igenom.

Wear OS 7, med Pixel Watch-versionen av Material 3 Expressive, är riktigt trevligt att använda i vardagen. Notiserna ser snygga ut och detaljen att ikoner och meddelanden ändrar storlek när jag bläddrar fungerar riktigt bra. Min enda invändning mot mjukvarudesignen gäller Googles omdiskuterade Google Health-app, som vissa användare beskriver som ”rörig” även i gratisversionen. Jag är inte heller särskilt förtjust i att behöva interagera med chattbotten. Det är dock snarare ett problem med Googles ekosystem som helhet än något som är specifikt för Pixel Watch 5.

• Design - poäng: 4,5/5

Google Pixel Watch 5: funktioner

• Nya hälsofunktioner som arbetar i bakgrunden
• Stort utbud av appar från tredje part
• Smarta Gemini-funktioner

Flera nya funktioner gör debut på Google Pixel Watch 5 och de flesta drivs av den nya och förbättrade Gemini-integrationen. I praktiken fungerar Gemini här till stor del som en förlängning av verktygen på din Android-telefon, även om möjligheten att höja handleden och börja prata direkt med Gemini är ett trevligt tillskott. Du kan också använda assistenten för att ringa eller skicka meddelanden till kontakter utan att använda händerna, tillsammans med vanliga funktioner som att ställa in timers.

När Gemini har fått tillåtelse att komma åt dina kontaktuppgifter kan den arbeta i bakgrunden mellan telefonen och klockan med funktioner som Proactive Assistance, som kräver att klockan är parkopplad med en Pixel 11. Funktionen använder Gemini för att förutse vad du sannolikt vill göra härnäst baserat på innehållet i dina meddelanden. Ett exempel som Google ger är att en vän ber om kontaktuppgifterna till en barnvakt. Gemini kan då plocka fram barnvaktens telefonnummer och lägga in det i ett meddelandeutkast, redo att skickas med ett tryck på handleden. Det är smart och får klockan att börja kännas mer som den AI-baserade personliga assistent vi länge har blivit lovade.

På hälsosidan får vi nya nödfunktioner. Förra årets Loss of Pulse Detection återkommer tillsammans med Breathing Emergency Detection, som håller utkik efter kraftiga fall i syrenivån i blodet orsakade av exempelvis kvävning, lunginflammation, drogöverdos eller andra akuta tillstånd som begränsar luftvägarna.

Enligt Google aktiverar funktionen först kraftiga haptiska vibrationer och en varning, följt av en nedräkning. Om nedräkningen inte avbryts uppmanar funktionen automatiskt den anslutna telefonen eller en LTE-utrustad klocka att ringa räddningstjänsten. När samtalet kopplas fram spelas ett automatiskt röstmeddelande upp som informerar operatören om att en akut andningssituation har upptäckts.

Meddelandet förklarar även att du inte svarar och delar din exakta position. Om du har konfigurerat nödkontakter skickar funktionen dessutom ett meddelande till dem om att du kan behöva hjälp.

Trender för blodtryck och insulinresistens – två värden som normalt kräver specialutrustning för att mäta – kan nu visas i månadsrapporter som genereras utifrån andra vitalparametrar som klockan registrerar med sina LED-sensorer. Funktionerna är inte lika exakta som en blodtrycksmanschett eller en invasiv glukosmätare, men kan ge en generell indikation på om det kan vara läge att kontakta vården. Du behöver inget betalabonnemang på Google Health för att använda dessa Health Guardian-funktioner.

Allt detta läggs ovanpå Pixel Watch redan imponerande utbud av funktioner, med musikkontroller och lokal musiklagring, GPS-baserad träningsmätning, appar från tredje part, telefonsamtal och meddelanden direkt från handleden samt alla andra kommunikationsfunktioner du kan förvänta dig av en smartklocka i flaggskeppsklass.

• Funktioner - poäng: 5/5

Google Pixel Watch 5: prestanda

• Förbättrad GPS-precision och snabb respons under testningen
• Pulsmätningen stämmer väl överens med andra wearables
• Bekväm att bära i vardagen, men batteritiden är fortfarande en svag punkt

Nytt år, ny Pixel Watch och återigen samma klagomål på batteritiden. Mitt största problem med kraftfulla smartklockor med stort fokus på kommunikation, jämfört med mer strömsnåla modeller som de bästa Garmin-klockorna, är just batteritiden. Pixel Watch 5 har visserligen snabbladdning och kan laddas från tomt till fullt batteri på mindre än en timme med laddningspucken, men det är frustrerande när klockan dör mitt på förmiddagen efter bara ett par dagars användning, särskilt om det händer precis innan du ska till gymmet.

Daglig laddning är i princip ett måste, eller åtminstone varannan dag om du inte har always-on-skärmen aktiverad. Under mina tester förbrukade en vandring på 2,5 timmar dessutom omkring 25 procent av klockans batteri.

Åtminstone håller mätvärdena från Google Pixel Watch 5 hög klass. Pulsmätningen låg i linje med andra wearables och visade bara mycket små avvikelser jämfört med ett Polar H10-pulsband. Vår skribent Michael Sawh tog med Google Pixel Watch 5 längs den ökända Isle of Dogs-sträckan på London Marathon-banan, som är känd för att orsaka problem med GPS-signalen, och konstaterade att den presterade mycket bra jämfört med Apple Watch Ultra 3 och Garmin Fenix 8 Pro. Du kan läsa hela hans jämförelse här.

AI-funktionerna är användbara, men inte riktigt så användbara som Google vill få dig att tro. Att automatiskt plocka fram relevant information från dina kontakter är praktiskt och röstassistenten fungerar bra, men det finns fortfarande för många situationer där Gemini inte klarar sig på egen hand för att kännas som en verkligt självständig AI-assistent. Jag bad Gemini på klockan om en vägbeskrivning till min lokala tågstation, men istället för att direkt visa rutten skickades jag tillbaka till telefonen för att öppna Google Maps och aktivera och bekräfta rutten. Därefter fick jag gå tillbaka till klockan, där jag fortfarande behövde öppna Google Maps för Wear OS manuellt.

Ännu värre är felaktigheterna. Som ett stresstest bad jag Gemini hitta en lokal yogaklass i centrum som började före klockan nio på morgonen. Den föreslog två som började klockan tio – utan att berätta det – samt ett alternativ som var helt påhittat. Gemini hävdade att både klassen och studion låg på en viss gata i min stad, men i verkligheten låg platsen drygt 22 kilometer bort och dessutom angavs fel tid. Google må vara väldigt entusiastiskt över tanken på att alla ska ha en virtuell assistent som hjälper till att optimera vardagen, men just nu lever tekniken inte riktigt upp till hypen.

• Prestanda - poäng: 3,5/5

Google Pixel Watch 5: totalpoäng

Bör du köpa Google Pixel Watch 5?

Köp den om...

Du har en Android-telefon
Google Pixel Watch 5 är den bästa Android-/Wear OS-klockan på marknaden just nu.

Du vill ha exakt GPS
I våra tester stod den sig mycket bra mot konkurrenter från Garmin och Apple.

Du vill kunna reparera klockan
Google Pixel Watch 5 går att plocka isär och både batteriet och skärmen kan bytas ut.

Köp den inte om...

Du vill ha en tålig klocka
Den droppformade designen må vara snygg, men äventyrare kan föredra en upphöjd kant som ger skärmen bättre skydd.

Du vill ha lång batteritid
Google Pixel Watch 5 laddas visserligen snabbt, men missar du en laddning över natten är risken stor att du står med en urladdad klocka någon gång under nästa dag.

Andra alternativ

Så testade vi

Jag bar Pixel Watch 5 i omkring tio dagar och testade den på gymmet, under löprundor och på vandringar. Under en löprunda jämförde jag klockans pulsmätning med ett Polar H10-pulsband, medan vår skribent Michael Sawh testade GPS-precisionen mot klockor från Garmin och Apple. Jag stresstestade även Google Gemini med olika uppgifter och frågor och använde Pixel Watch 5 som min huvudsakliga wearable under hela testperioden.

Först testad i september 2026.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Varje gång en ny smartklocka lanseras lyfts dess förmåga att samla in nya och förbättrade typer av hälsodata fram som ett stort försäljningsargument. Vilket gammalt aktivitetsarmband som helst vet numera mer om vad som händer i din kropp än du själv gör, men utan någon tolkning är alla dessa siffror, värden och mätningar just bara siffror för dig och mig. Ett diagram över min syrenivå i blodet under dagen eller min hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) medan jag sover säger inte särskilt mycket om hur vältränad jag faktiskt är.

Det är därför Samsung Galaxy Watch 9 känns som en frisk fläkt. Den viktigaste uppgraderingen är inte ännu en ny hälsoaspekt att mäta eller ytterligare ett värde att hålla koll på, utan något betydligt enklare. Tillsammans med de senaste förändringarna i Samsung Health använder klockan din data för att faktiskt ge konkreta råd om vad du kan göra.

Det är en klocka som samlar ihop helheten. Alla dina träningspass och all data om kroppen sammanställs i ett Fitness Index, som jämför din hälsa och kondition inom flera olika områden med genomsnittet bland andra Samsung-användare och hjälper dig att utveckla din träning för att förbättra resultaten. Ditt sömnschema, din dagliga rytm och din puls vägs samtidigt samman till din Energy Score, som hjälper dig att förstå om – och när – det är dags att träna.

Allt detta innebär att Samsung Galaxy Watch 9 är betydligt mer användbar än de flesta wearables jag har testat, eftersom den faktiskt ger din data en mening. De smarta funktionerna kan kännas överflödiga för riktigt erfarna träningsentusiaster som redan vet hur de ska tolka och använda sin data, men för den genomsnittliga användaren som bryr sig om sin hälsa utan att ännu ha börjat analysera träningen på detaljnivå kan de vara otroligt användbara.

Perfekt är den däremot inte. Här finns de vanliga egenheterna hos smartklockor: navigeringen och placeringen av information i gränssnittet kan ibland kännas ologisk och klockan drar ganska lätt på sig repor och märken med tiden. Ett större problem är batteritiden. Den räcker ungefär en dags användning på en laddning, eller ännu mindre om du genomför flera träningspass under samma dag, men det här har länge varit en svag punkt hos Samsungs klockor.

Vissa funktioner är dessutom bara tillgängliga om du äger en Samsung Galaxy-telefon. Man kan argumentera för att det handlar om mindre viktiga funktioner, men det är ändå synd att inte alla köpare får tillgång till samma upplevelse.

Trots det känns Samsung Galaxy Watch 9 som en av de mest lättillgängliga smartklockorna du kan köpa, både när det gäller funktioner och prestanda. Den är värd att överväga om du länge har varit nyfiken på en smartklocka men aldrig riktigt känt att de motiverar sin existens. Den här gör faktiskt det.

Samsung Galaxy Watch 9: specifikationer

Samsung Galaxy Watch 9: pris & tillgänglighet

• 40 mm Bluetooth-modellen kostar från 4 490 kronor
• 44 mm Bluetooth-modellen kostar från 4 790 kronor
• Finns även med LTE/eSIM

Samsung Galaxy Watch 9 presenterades under Galaxy Unpacked den 22 juli 2026, tillsammans med Galaxy Watch Ultra 2, Galaxy Z Fold 8 och Galaxy Z Fold 8 Ultra.

Klockan finns i flera olika varianter. Du kan välja mellan Bluetooth- eller LTE-anslutning och storlekarna 40 mm och 44 mm, med olika färger på boett och armband samt flera typer av armband. I Sverige börjar 40 mm-modellen med Bluetooth på 4 490 kronor, medan motsvarande 44 mm-modell kostar från 4 790 kronor. LTE/eSIM-versionerna kostar från 4 990 kronor för 40 mm och 5 290 kronor för 44 mm.

Med de priserna befinner sig klockan ungefär i samma prisklass som Apple Watch Series 11, även om Apples storlekar är något större. Galaxy Watch 9 är samtidigt något dyrare än Galaxy Watch 8 var vid lanseringen, vilket är tråkigt men knappast förvånande på dagens teknikmarknad med tanke på problemen i leveranskedjan.

Det är värt att påpeka att många av de nya funktionerna i Galaxy Watch 9 kommer från Samsung Health och att flera andra Samsung-wearables också är kompatibla och därmed får tillgång till många av de nya verktygen. De är inte lika tätt integrerade i själva klockgränssnittet som på Watch 9, men du kan fortfarande få tillgång till de nya funktionerna till ett lägre pris.

Om du inte är särskilt intresserad av den sammanställda hälsodatan finns det förstås billigare wearables för bokstavligen en femtedel av priset som klarar jobbet alldeles utmärkt. Om du bara behöver en grundläggande smartklocka eller aktivitetsmätare går det att hitta alternativ som ger betydligt mer för pengarna.

• Värde - poäng: 4/5

Samsung Galaxy Watch 9: design

• Relativt tunn och lätt – sitter stabilt på handleden
• Skärmen på 3 000 nits fungerar bra utomhus
• Oförändrad design från Watch 8

Utseendemässigt är Samsung Galaxy Watch 9 otroligt lik sin föregångare. Du får samma runda skärm placerad i en rundad, fyrkantig metallram. Likheterna sträcker sig längre än till det visuella – designmässigt är det här i princip samma klocka.

Det är dock inget klagomål. Vi gav Watch 8 fem av fem i betyg för designen. Det är en elegant klocka med två knappar på höger sida som knappt sticker ut från boetten men ändå är enkla att trycka på. Den är tillräckligt liten för att vara bekväm att bära i sängen och tillräckligt lätt för att inte glida runt på handleden när du springer eller tränar.

Klockan har en vattentålighet på 5 ATM, vilket innebär att den klarar ett vattentryck motsvarande 50 meters djup. Den är dessutom MIL-STD-810H-certifierad för att tåla bland annat extrema temperaturer, höga höjder, damm och fall, tillsammans med en rad andra krav enligt militär standard. Den har även klassningen IPX8. Med andra ord är den ganska väl skyddad, men den kommer att bära spår av sina äventyr. Mitt recensionsexemplar fick snabbt några mindre stötmärken och repor, vilket också syns på bilderna.

Likheterna med föregångaren fortsätter med skärmen. Det är en Super AMOLED-panel med en maximal ljusstyrka på 3 000 nits, vilket gör den tillräckligt ljusstark för att fungera bra ute i solljus eller som en improviserad ficklampa om det skulle behövas. Inte en enda gång under testperioden hade jag svårt att se vad som visades på skärmen.

För det mesta svarade skärmen snabbt på mina tryck och svep, men vid några tillfällen registrerade den inte fingret om jag började sveprörelsen utanför själva skärmytan. Eftersom skärmen inte är särskilt stor är det ganska lätt att missa kanten när man gör olika gester. På 40 mm-modellen kan vissa svepgester därför vara lite pilliga, men jag kan inte tänka mig att det är ett lika stort problem på modellen på 44 mm.

Klockan går att köpa med armbanden Sport, Misty eller Fabric i flera olika färger. Mitt testexemplar hade Sport-armbandet, som snabbt gav mig hudirritation. Om du har känslig hud skulle jag därför rekommendera att undvika just det armbandet. Lyckligtvis finns det mängder av andra alternativ att köpa och armbanden är enkla att byta tack vare en smidig frigöringsmekanism på klockans boett.

Klockans användargränssnitt verkar ganska enkelt vid första anblick, men när du väl lär dig hur det fungerar kan du använda klockan betydligt snabbare. Ett svep nedåt öppnar snabbinställningarna, medan ett svep åt höger visar notiser och ett svep uppåt öppnar applistan. Sveper du åt vänster kommer du till Tiles, som i princip är anpassningsbara widgets direkt på klockan. De gör det enkelt att snabbt se olika mätvärden, starta registrering av aktiviteter eller få information från exempelvis väder- och kalenderappar. När jag väl lärde mig att använda dem ordentligt förändrade det hur jag använde klockan.

Gränssnittet är dock inte helt perfekt och det finns några egenheter i navigeringen som kan vara ganska irriterande. Det är exempelvis svårt att snabbt växla mellan appar. Om du registrerar en cykeltur samtidigt som du navigerar med Google Maps och styr musiken i Spotify måste du hela tiden gå tillbaka till huvudmenyn istället för att bara svepa mellan apparna. Det är dock relativt små irritationsmoment.

• Design - poäng: 5/5

Samsung Galaxy Watch 9: funktioner

• Sammanställer all din data till användbara poäng
• Ger råd och återkoppling som för det mesta är användbara
• Kräver en Samsung-telefon för att få tillgång till alla funktioner

Funktionerna i Samsung Galaxy Watch 9 kretsar kring Samsungs omarbetade Samsung Health. Den stora förändringen är följande: istället för att bara registrera och presentera alla dina hälso- och träningsvärden sammanställer klockan och appen din data till ett antal centrala mätvärden och ger dig sedan återkoppling och analyser baserade på dem.

Vissa av dem är riktigt användbara. Fitness Index var ett smidigt sätt att jämföra mina styrkor och svagheter inom flera olika områden, medan Heart Health hjälper till att styra dig mot bättre vanor för hjärt-kärlhälsan. Alla funktioner håller dock inte samma nivå. Daily Cardio Load ska hjälpa dig att avgöra om du tränar tillräckligt, men tar bara hänsyn till registrerade träningspass och inte din faktiska aktivitet. Det innebär exempelvis att 20 000 steg kan räknas som mindre betydelsefullt än en löprunda på 100 meter, vilket gör att återkopplingen inte alltid känns relevant. Energy Score kändes på samma sätt långt ifrån träffsäkert. Jag kunde vakna helt utmattad och ändå få besked från klockan om att min energinivå var ”utmärkt”.

Oavsett hur väl allt fungerar är det ändå positivt att Samsung Health faktiskt gör något med den data som Watch 9 samlar in. Funktioner som sömnpoäng och sömncoachning, tillsammans med tidigare nämnda Fitness Index, kan ge användbara råd för att nå olika mål. Fitness Index kan exempelvis ge rekommendationer för att hjälpa dig nå dina hälsomål och visa hur dina värden förändras över tid.

Återigen är resultaten ibland blandade. Running Coach (som förvisso fortfarande är i betaversion) gav mig en nästan komiskt felaktig bedömning av mina löpvanor och skapade ett träningsprogram för fyra veckor som jag hade kunnat genomföra på två dagar.

Vissa kan tycka att Samsung Galaxy Watch 9 förenklar saker lite väl mycket och om du tillhör den gruppen kan du behöva en enhet som är mer inriktad på avancerade användare.

Jag blev ständigt överraskad av hur mycket Galaxy Watch 9 faktiskt kan mäta. Med hjälp av sensorerna går det att mäta kroppssammansättning, stress och antioxidantnivåer i kroppen. Resultaten kan naturligtvis inte mäta sig med precisionen hos riktiga medicinska tester, men de är användbara som underlag för de sammanställda värdena jag nämnde tidigare. Jag uppskattade också att få en uppskattning av vätskeförlust genom svett under löprundor, vilket gav mig en uppfattning om hur mycket vätska jag behövde fylla på med efteråt.

Under testperioden parkopplade jag Galaxy Watch 9 först med en Samsung-telefon och senare med en telefon från en annan tillverkare. Tyvärr är vissa funktioner reserverade för Galaxy-användare, däribland EKG och blodtrycksmätning. Om du använder en telefon från en annan tillverkare går du alltså miste om en del av tekniken du faktiskt betalar för.

Bluetooth-anslutningen var överlag tillförlitlig. Jag råkade ut för några oväntade avbrott, men för det mesta kunde klockan enkelt återansluta till telefonen. Bara vid ett enda tillfälle behövde jag starta om klockan för att få tillbaka anslutningen.

Utöver träningsfunktionerna har Galaxy Watch 9 gott om praktiska extrafunktioner, som ficklampa, musikkontroller och Play Butik för att hämta fler appar. Jag uppskattade särskilt möjligheten att använda vibrationsalarm, så att klockan kunde väcka mig utan att samtidigt väcka min partner, samt att jag enkelt kunde ställa in alarm direkt från handleden innan jag gick och lade mig.

• Funktioner - poäng: 4/5

Samsung Galaxy Watch 9: prestanda

• För det mesta exakt tränings- och sömnmätning
• Batteriet räcker bara omkring en dag per laddning
• Många aktiviteter att välja mellan, men nyttan varierar

Under en vanlig dag använde jag klockan för att registrera minst ett träningspass, ibland flera, följt av en natts sömnmätning och hantering av notiser. Under särskilt intensiva dagar behövde jag faktiskt fylla på batteriet redan under eftermiddagen.

En batteritid på bara en dag är långt ifrån optimalt, eftersom laddningen tar en ganska stor del av den tid då du annars hade kunnat använda klockan. Genom att träna mer sällan, stänga av funktionen som väcker skärmen när handleden höjs och minska antalet notiser lyckades jag få batteriet att räcka närmare två dagar. Alla kommer dock inte vilja stänga av en massa funktioner på sin dyra smartklocka bara för att få bättre batteritid.

När det gäller träningsmätning kändes Samsung Galaxy Watch 9 överlag väldigt exakt. Positionsdata stämde väl överens med andra aktivitetsmätare jag har använt och med GPS-kartor, medan pulsdata låg på ungefär samma nivå som från en annan träningsklocka jag använde samtidigt.

Sömnmätningen var lite mer tveksam. Klockan var riktigt bra på att skilja faktisk sömn från tiden då jag bara låg vaken i sängen. Därmed undviker den ett vanligt problem hos wearables, där tiden du ligger och läser innan du somnar eller drar dig i sängen efter att du vaknat felaktigt räknas som sömn. Däremot registrerade den inte alltid när jag vaknade under natten och ibland saknades delar av sömndatan när jag vaknade på morgonen. Nåja, jag var mest glad över att kunna bära en aktivitetsmätare som inte var så stor att den störde min sömn.

Klockans sömncoachning är ganska användbar. Efter ett test fick jag veta att jag sover som en pingvin och fick ett antal uppgifter som skulle hjälpa mig att förbättra sömnen. Eftersom många av dem bygger på vad du själv rapporterar fuskade jag lite – ja, Galaxy Watch, självklart mediterade jag innan läggdags – men råd som att kliva upp snabbt efter att alarmet ringt var faktiskt användbara.

Samsung är generellt duktig på att automatiskt känna igen pauser under träningspass. När jag stannade vid trafikljus märkte klockan att jag stod still och registrerade sedan när jag började röra mig igen. Automatisk identifiering av själva träningspassen är däremot lite mindre tillförlitlig. När jag tog med klockan på semester och tillbringade dagarna med att promenera runt i en stad registrerade den ibland promenaderna automatiskt och missade dem helt andra gånger. Det är alltså inget du bör förlita dig på.

Galaxy Watch har omkring tio aktiviteter tillgängliga direkt i träningsmenyn, men du kan enkelt lägga till fler från en färdig lista eller skapa en egen aktivitet om din favorit saknas. Det fanns exempelvis inget alternativ för bouldering, så jag fick skapa ett själv. De egenkomponerade aktiviteterna är ofta ganska grundläggande – för bouldering kunde jag bara välja att registrera träningspassets längd och kaloriförbrukning – men informationen bidrar åtminstone till de övergripande träningsvärdena.

Klar med ett träningspass? Lycka till med att hitta datan efteråt. Såvitt jag kan se går det inte att visa tidigare träningspass direkt på klockan, inte ens via Samsung Health-appen. I Samsung Health kan du se träningspass som genomförts samma dag, men den längre historiken över tidigare träningspass är otroligt väl gömd i appen. Jag hittade den först genom att trycka på en ”Visa poster”-ruta högst upp i appen – inte den andra ”Visa poster”-knappen som tar dig till dina steg. Det är löjligt! Samsung verkar utgå från att du inte vill gå tillbaka och titta på äldre träningsdata, men personligen tycker jag ofta att den är användbar för att kunna jämföra resultat över tid.

• Prestanda - poäng: 4/5

Bör du köpa Samsung Galaxy Watch 9?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så testade vi

Jag använde Samsung Galaxy Watch 9 i tre veckor och hade den på handleden under större delen av testperioden. Under den första veckan använde jag den tillsammans med min Samsung Galaxy Z Fold 8 och under de följande två veckorna med Fairphone 6 Plus.

Under den här perioden sov jag med klockan, bar den medan jag arbetade och tog med den på en veckolång semester. Jag använde den också för att registrera flera olika typer av träning, däribland löpning, promenader, bouldering, cykling och tennis, samtidigt som jag testade samtliga funktioner i Samsung Health.

Jag har recenserat teknikprodukter för TechRadar i åtta år och har under den tiden testat otaliga smartklockor och Samsung Galaxy-enheter. Jag har dessutom genomfört flera maraton och tränar just nu inför ännu ett, vilket gav Galaxy Watch 9 gott om träningspass att sätta tänderna i.

• Först testad i september 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Det här är kanske inte den bästa Android-telefonen som någonsin tillverkats, men om du behöver en viss typ av mobil kan Poco X8 Pro Max mycket väl vara den bästa telefonen du kan köpa.

Den här nya Android-telefonen från Xiaomis mellanklassmärke är den första i Poco-familjen som får det iPhone-inspirerade tillägget ”Pro Max” i namnet. Det är ett lite märkligt beslut eftersom det i skrivande stund inte finns någon vanlig Pro-modell, men i praktiken är det här ändå Pocos toppmodell för 2026.

Medan de flesta telefoner med ”Pro Max” eller ”Ultra” i namnet satsar på flashiga funktioner och höga priser går Poco åt motsatt håll. X8 Pro Max är kanske den ultimata arbetshästen bland smarttelefoner, skapad inte för tjusiga gimmickar som du testar en gång och sedan glömmer bort, utan för att vara en telefon du kan använda varje dag i flera år utan att behöva bekymra dig.

Ett tydligt exempel är batteriet, som är ett av de största du hittar i en smarttelefon. Kapaciteten på hela 8 500 mAh är enorm och gör att Poco-telefonen bokstavligen kan hålla i flera dagar utan att behöva laddas. ”Två dagars batteritid” är ett vanligt påstående från Apple och Samsung, med varierande verklighetsförankring, men med Poco är det faktiskt sant.

Jag kan tänka mig att den som använder sin telefon relativt sparsamt till och med kan få ut tre dagars användning ur X8 Pro Max. När batteriet väl börjar ta slut gör den snabba laddningen dessutom att du är på banan igen på bara några minuter. Jag klarade utan problem en rutin där jag laddade telefonen varannan dag, trots att jag använde Poco intensivt för den här recensionen – och förhoppningsvis använder du inte din telefon riktigt lika mycket som jag gjorde.

Det här är heller ingen telefon som bara har ett enda trick. Laddningshastigheten är minst lika imponerande och når 100 W, vilket innebär att det går att fylla det enorma batteriet på rimlig tid – omkring 45 minuter beroende på vilken laddare du använder. Både processorn och skärmen är dessutom riktigt bra för priset och jag kunde använda telefonen för gaming utan några problem.

Poco X8 Pro Max är dock inte en telefon för alla. Kamerorna fungerar bra för vanlig vardagsfotografering, men är inte skapade för fotoentusiaster och mjukvaran är inte lika finslipad som hos vissa konkurrenter. De två LED-ringarna runt kameraobjektiven låter som ett kul tillskott på pappret, men i praktiken tillför de inte särskilt mycket.

Med tanke på att det här ändå är en relativt prisvärd telefon är det lätt att förlåta några skavanker. X8 Pro Max är en mellanklasstelefon som inte kräver en enorm investering från början och som dessutom lär hålla väldigt länge, vilket innebär att du förhoppningsvis inte behöver fundera på att byta ut den på många år.

Poco X8 Pro Max: pris & tillgänglighet

• Lanserades den 17 mars 2026
• 12 GB + 256 GB: från 5 990 kronor
• Finns även med 512 GB lagring

Poco X8 Pro Max presenterades tillsammans med sitt mindre syskon, Poco X8 Pro, den 17 mars 2026. I skrivande stund finns det ingen vanlig modell utan Pro i serien, men vi får helt enkelt vänta och se om det förändras.

I Sverige kostar Poco X8 Pro Max från 5 990 kronor. Basmodellen har 12 GB RAM och 256 GB lagring, vilket placerar telefonen i en ganska attraktiv prisklass med tanke på specifikationerna och framför allt det enorma batteriet.

Det finns också en version med 12 GB RAM och 512 GB lagring. Om du tänker använda X8 Pro Max som en krävande arbetstelefon eller installera många stora spel kan den extra lagringen vara väl värd att överväga.

Poco X8 Pro Max: specifikationer

Poco X8 Pro Max: design

• Ganska typisk Android-design i svart, blått eller vitt
• Inte särskilt tjock, men något tung
• LED-ringar runt kamerorna

Poco X8 Pro Max är inte så klumpig som man skulle kunna förvänta sig av en telefon som i princip har en powerbank gömd under skalet. Den mäter 162,9 × 77,9 × 8,2 mm, vilket är ganska normalt för en telefon av den här typen, medan vikten på 218 gram är något över genomsnittet.

Vikten beror sannolikt mer på fram- och baksidan i glas samt aluminiumramen än något annat. Telefonen är IP68-klassad och därmed väl skyddad mot damm och vatten. Enligt Xiaomi klarar den nedsänkning i stillastående sötvatten på upp till två meters djup i 30 minuter. I vissa regioner har telefonen dessutom IP69K-klassning, men den svenska modellen har endast IP68.

I slutändan är X8 Pro Max ingen särskilt originell telefon rent designmässigt. Modellen jag testade var den vita, som har ett mycket diskret vertikalt randmönster på baksidan, men utöver det ser den ut ungefär som vilken modern Android-telefon som helst. Jag utgår från att detsamma gäller de andra modellerna, som finns i blått och svart.

Tittar du lite närmare hittar du två LED-ringar, en runt vardera kameraobjektiv. De kan ställas in för att lysa i vissa situationer, exempelvis vid inkommande samtal, som nedräkning när du använder kameraappen eller när musik spelas. Jag tyckte dock att användningsområdena var ganska begränsade och under min testperiod såg jag knappt ringarna aktiveras överhuvudtaget.

Strömknappen och volymknapparna sitter båda på höger sida och var inom räckhåll för min tumme när jag använde telefonen med en hand, även om det kanske inte gäller personer med mindre händer. Kameramodulen sticker dessutom inte ut särskilt mycket, så telefonen kan ligga nästan helt plant på ett bord. Det är långt ifrån en självklarhet på dagens telefoner.

• Design - poäng: 4 / 5

Poco X8 Pro Max: skärm

• 6,83 tum, upplösning på 1 280 × 2 772
• Uppdateringsfrekvens på 120 Hz, maximal ljusstyrka på 3 500 nits
• AMOLED med 68 miljarder färger

Poco X8 Pro Max har en rejäl skärm på 6,83 tum, precis som många andra Android-telefoner i mellanklassen på marknaden just nu.

Även de övriga skärmspecifikationerna ligger i nivå med konkurrenterna. Du får en upplösning på 1 280 × 2 772 pixlar, en uppdateringsfrekvens på 120 Hz, en maximal ljusstyrka på 3 500 nits och stöd för HDR10+.

Tack vare AMOLED-panelen och stöd för upp till 68 miljarder färger har telefonen dessutom lite extra att erbjuda när du tittar på filmer och serier. Tekniken minskar mängden färgbandning som syns på skärmen – så du slipper exempelvis märkliga ränder i soluppgångar – och fungerar fint tillsammans med telefonens stöd för Dolby Atmos.

• Skärm - poäng: 4 / 5

Poco X8 Pro Max: mjukvara

• Android 16 med HyperOS 3
• Massor av bloatware att radera
• Fyra år med OS-uppdateringar

Det ständiga problemet med Xiaomis billigare telefoner är att de alltid levereras med mängder av förinstallerad bloatware. Slumpmässiga spel, appar från tredjeparter och Xiaomis egna appar innebär att appmenyn är fullproppad redan innan du ens har börjat använda telefonen.

Det går att radera apparna, men det är ett ganska tidskrävande jobb. Du behöver i princip rensa dig fram till det grundläggande gränssnittet, som består av Android 16 med Xiaomis HyperOS 3 ovanpå.

Precis som med många andra Android-gränssnitt från kinesiska tillverkare får du ut ungefär så mycket av HyperOS som du själv lägger ned på att anpassa det. Här finns inte samma tydliga systemomfattande teman som i One UI eller vanliga Android. Istället får du själv bygga upp utseendet genom att anpassa bland annat appikoner, typsnitt och bakgrundsbild.

Som någon som inte är särskilt förtjust i konkurrenternas mer påträngande systemteman gillar jag Pocos upplägg, men det passar inte alla. Om du vill ha ett enkelt och enhetligt utseende direkt ur kartongen är det här inte telefonen för dig – såvida du inte är beredd att lägga lite tid på inställningarna.

Poco gör ingen större grej av AI-funktionerna i HyperOS, kanske för att företaget har insett att konsumenterna börjar bli lite trötta på ämnet vid det här laget. Det finns ändå ett antal funktioner gömda i systemet, däribland Circle to Search, taligenkänning och generering av bakgrundsbilder. Både Gemini och Copilot är dessutom förinstallerade.

När det gäller livslängden får Poco X8 Pro Max fyra år med operativsystemuppdateringar och sex år med säkerhetsuppdateringar. Det är inte marknadens längsta uppdateringslöfte, men betydligt bättre än de två eller tre år som vissa tillverkare av Android-telefoner i mellanklassen erbjuder.

• Mjukvara - poäng: 3 / 5

Poco X8 Pro Max: kameror

• Huvudkamera på 50 MP, ultravidvinkel på 8 MP och selfiekamera på 20 MP
• Detaljerade bilder, men begränsad bildbehandling
• Några praktiska videofunktioner

Poco har aldrig satsat särskilt hårt på kameratelefoner och X8 Pro Max förändrar inte den saken. Telefonen har samma typ av dubbelkamera som i princip alla andra Poco-modeller från de senaste åren: en huvudkamera på 50 MP med ƒ/1,5 och en ultravidvinkel på 8 MP med ƒ/2,2. På framsidan sitter en selfiekamera på 20 MP med ƒ/2,2.

Det är en beprövad kombination för billigare telefoner. Kamerorna fungerar utmärkt för att fotografera husdjur, skanna dokument och ta semesterbilder, vilket ändå är ungefär vad de flesta vanliga användare kommer att använda dem till.

Den som tar fotografering på större allvar lär däremot vilja välja en annan telefon med teleobjektiv och mer avancerade, dedikerade kameralägen.

Som du kan se på testbilderna här nedanför är fotona jag tog med Poco helt okej. Telefonen presterar imponerande i svagt ljus och lyckades fånga gott om detaljer i flera olika miljöer. Huvudkamerans bländare på ƒ/1,5 är lite större än vad vi ibland ser i den här prisklassen, vilket sannolikt förklarar varför mina bilder blev så pass ljusa.

Det som framför allt skiljer den här telefonen från en riktig kameratelefon, utöver avsaknaden av ett teleobjektiv, är bildbehandlingen – eller snarare bristen på den. Efterbehandlingen på Poco X8 Pro Max är ganska försiktig. Mjukvaran gör mindre justeringar av ljusstyrka och kontrast, men inte särskilt mycket mer än så. Den förstärker inte färgerna eller färgmättnaden särskilt mycket, vilket gör att vissa av bilderna här nedanför ser lite blekare ut än de annars hade kunnat göra.

Videoinspelning stöds i upp till 4K med 60 bilder per sekund och jag blev positivt överraskad över hur stabilt det inspelade materialet blev. Några andra verktyg, som focus peaking och zebramönster för exponering, gör Poco X8 Pro Max lite mer avancerad för videoinspelning än vad jag brukar förvänta mig av billigare telefoner. Däremot saknas slowmotion, vilket jag hade börjat betrakta som något av en standardfunktion för telefoner i den här prisklassen.

• Kameror - poäng: 3,5 / 5

Poco X8 Pro Max - fotoexempel

Poco X8 Pro Max: prestanda & ljud

• Stabilt Dimensity 9500s-chipset + 12 GB RAM
• Bra gamingprestanda, även om den inte når absoluta toppnivåer
• Stereohögtalare och Bluetooth 5.4

Om du vill ha en kraftfull men prisvärd telefon för gaming är Poco X8 Pro Max ett bra alternativ. Det är en av de mer kraftfulla telefonerna du kan köpa utan att behöva lägga de betydligt större summor som dagens absoluta toppmodeller kostar.

Telefonen använder MediaTek Dimensity 9500s, som MediaTek har utvecklat som en något nedskalad version av sitt flaggskeppschip Dimensity 9500 – som i sin tur brukar betraktas som ett steg under Qualcomms Snapdragon-chip i toppklass. Dimensity 9500s kombineras med 12 GB RAM oavsett vilken lagringsvariant du väljer.

Trots ”s”-tillägget i namnet visade sig Dimensity 9500s prestera imponerande i våra benchmarktester, även om det inte riktigt kunde mäta sig med de allra kraftfullaste chippen i dedikerade gamingtelefoner. Poco X8 Pro Max fick i genomsnitt 8 603 poäng i Geekbench 5:s multi-core-test, medan resultatet i 3DMark Wild Life Extreme låg runt 6 000 poäng. Som jämförelse nådde Samsung Galaxy S26 Ultra, som jag testade tidigare, 7 300 poäng.

Hur stor skillnad gör då 1 300 poäng? Inte särskilt mycket. Poco X8 Pro Max klarade utan problem alla spel jag normalt använder under mina tester, däribland onlineshooters, PC-strategispel som portats till mobilen och diverse indiespel. Telefonen hanterade dessutom generellt de högsta grafikinställningarna jag testade, även om Ultra-inställningar ibland blev lite för krävande. Spelen laddade snabbt och flöt på bra, utan de överhettningsproblem vi ofta stöter på hos telefoner med Snapdragon-chip.

För ljud får du stereohögtalare som är smart placerade så att du inte blockerar dem med händerna när du håller telefonen horisontellt under gaming.

Det finns även stöd för Bluetooth 5.4 för trådlösa hörlurar, men inget 3,5 mm-uttag för trådbundna hörlurar.

• Prestanda - poäng: 4 / 5

Poco X8 Pro Max: batteritid

• Enormt batteri på 8 500 mAh
• 2–3 dagars batteritid beroende på användning
• 100 W laddning

Det tog ett tag att komma hit, men batteritiden är enligt mig den bästa egenskapen hos Poco X8 Pro Max. Xiaomi har verkligen maxat batterikapaciteten: här sitter ett batteri på hela 8 500 mAh, ett av de största jag någonsin har sett i en vanlig konsumenttelefon. I vissa regioner finns tydligen till och med en version med 9 000 mAh, men den modellen säljs inte i Sverige.

Det säger nästan sig självt att ett så här stort batteri räcker otroligt länge på en enda laddning. Jag pratar om två hela dagar med normal användning – och då har du fortfarande lite batteri kvar. Jag tvekar inte på att Poco X8 Pro Max är telefonen med bäst batteritid jag någonsin har recenserat.

Att slippa göra laddningen till en del av den dagliga rutinen är inte heller den enda fördelen med ett så stort batteri. Du kan spela, filma eller spendera mängder av tid framför skärmen utan att behöva börja oroa dig för att batteriet ska ta slut.

Med ett så stort batteri känns snabbladdning nästan överflödigt, men Poco gör erbjudandet ännu bättre med 100 W trådbunden laddning. Du behöver dock köpa en kompatibel laddare separat för att nå den hastigheten, eftersom det följer med en kabel i förpackningen men ingen nätadapter.

Med den här laddningshastigheten går telefonen från tomt till fullt batteri på strax under 50 minuter. Det kanske inte låter särskilt snabbt, men kom ihåg hur enormt batteriet faktiskt är. Du kan dessutom använda Poco X8 Pro Max som en powerbank för att ladda andra enheter, tack vare 27 W omvänd trådbunden laddning. Det här är helt enkelt en riktig batterikung.

• Batteri - poäng: 5 / 5

Poco X8 Pro Max: värde

Jag har aldrig använt en Poco-telefon som inte erbjudit bra valuta för pengarna på ett eller annat sätt och X8 Pro Max bryter inte den trenden.

Telefonen erbjuder något närmast oslagbart om du behöver en pålitlig mobil som kan användas väldigt länge utan att behöva laddas. Visst, den saknar flashiga funktioner och avancerade kameror, men den försöker istället vara lösningen för personer som helt enkelt vill ha en pålitlig telefon som gör sitt jobb.

Den är dessutom byggd för att hålla bättre än många flaggskepp, vilket innebär att du förhoppningsvis slipper köpa en ny telefon vartannat år.

• Värde - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Poco X8 Pro Max?

Köp den om...

Köp den inte om...

Poco X8 Pro Max: andra alternativ

Så testade vi Poco X8 Pro Max

• Testperiod = 3 veckor
• Testerna omfattade = Vardagsanvändning, inklusive webbsurfning, sociala medier, fotografering, videosamtal, gaming, videostreaming och musikuppspelning
• Verktyg som användes = Geekbench 6, 3DMark, inbyggd Android-statistik

Jag testade Poco X8 Pro Max parallellt med den vanliga versionen av telefonen, som jag också fick hemskickad för test.

En del av testningen genomfördes i testmiljö. Jag använde benchmarkappar som Geekbench och 3DMark, genomförde batteritester och mätte hur lång tid det tog att ladda telefonen. Resten av testningen baserades på praktisk användning: jag använde Poco som en vanlig telefon i vardagen, spelade spel och tog bilder.

Jag har recenserat telefoner för TechRadar i sju år och har under den tiden testat otaliga modeller från en mängd olika tillverkare och prisklasser. Det inkluderar tidigare telefoner från Poco och Xiaomi, samt andra modeller med särskilt fokus på lång batteritid.

Först testad i mars 2026.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Trots att Xiaomi inte avviker särskilt mycket från det etablerade receptet – se den snarlika Xiaomi 15 Ultra från förra året – finns det några betydande förbättringar som gör att just den här generationens Ultra sticker ut.

Telefonens förfinade design, med en ram i aluminiumlegering och en baksida i kompositmaterial, gör den till den tunnaste Ultra-modellen hittills. Den är dessutom märkbart lättare än sin föregångare.

På baksidan sitter en enorm huvudkamera på 50 MP med en 1-tumssensor och LOFIC-teknik för bättre dynamiskt omfång. Den stora telefotosensorn på 200 MP i formatet 1/1,4 tum använder samtidigt ett mekaniskt zoomsystem som ger optisk zoom mellan motsvarande 75 och 100 mm.

På framsidan möts du av en fantastisk 6,9-tums dynamisk LTPO AMOLED-skärm med 12-bitars färgdjup och en uppdateringsfrekvens på 120 Hz, omgiven av tunna skärmkanter. Den erbjuder en suverän tittarupplevelse, inte minst tack vare att Xiaomi har höjt den maximala ljusstyrkan till 3 500 nits. Den ultraljudsbaserade fingeravtrycksläsaren under skärmen är också riktigt bra.

Precis som nästan alla Android-flaggskepp värda namnet under 2026 drivs Xiaomi 17 Ultra av Snapdragon 8 Elite Gen 5, tillsammans med minst 512 GB UFS 4.1-lagring och 16 GB LPDDR5X-RAM. Kombinera detta med företagets senaste IceLoop-kylsystem och den nya Ultra-modellen visar sig vara extremt kapabel när det gäller bibehållen prestanda under längre belastning, särskilt jämfört med föregångaren.

Batteritiden från kisel-kolbatteriet på 6 000 mAh har också förbättrats jämfört med förra årets Ultra, även om telefonen fortfarande ligger efter några viktiga konkurrenter när det gäller batteritid i vardagen. Åtminstone har den trådbundna snabbladdningen på 90 W nu stöd för vanliga PPS-laddare och kan fylla batteriet på mindre än 45 minuter.

Användarupplevelsen med HyperOS 3 på Xiaomi 17 Ultra är överlag ren och funktionsrik, även om det finns en viss inlärningskurva för den som kommer från de flesta andra tillverkares versioner av Android.

Gränssnittet hämtar mycket inspiration från iOS 26, men funktioner som HyperIsland tillför samtidigt genuin nytta. Xiaomi HyperConnect erbjuder dessutom imponerande sammankoppling med enheter som kör iOS, macOS, Windows och andra plattformar. Det förbättrade mjukvarustödet med fem års OS-uppgraderingar och sex års säkerhetsuppdateringar – jämfört med vad 15 Ultra erbjöd vid lanseringen – är också ett välkommet steg framåt.

Xiaomi trycker inte upp AI-funktioner i ansiktet på dig på samma sätt som vissa konkurrerande mobiltillverkare, men de AI-baserade bildredigeringsverktygen i 17 Ultra är tillräckligt kapabla för enklare uppgifter. De gör det dessutom möjligt att använda praktiska bildfunktioner som att AI-generera innehåll utanför en bilds ursprungliga kanter. Xiaomi behöver däremot fortfarande förbättra konsekvensen och tillförlitligheten hos den här typen av funktioner.

Som väntat är den Leica-stödda kameraupplevelsen i 17 Ultra enastående. I vissa situationer närmar sig bilderna kvaliteten från dedikerade spegellösa kameror och den nya LOFIC-tekniken ger bättre dynamiskt omfång och skarpare bilder, även i svagt ljus. Trots att telefonen har förlorat en kamera på baksidan gör den nya mekaniska zoomen det möjligt att fotografera optiskt vid fler brännvidder, medan Leicas förinställningar ger bilderna olika uttrycksfulla tonlägen.

Det finns också flera användbara videoverktyg och möjlighet att filma i upp till 4K med 120 bilder per sekund i Dolby Vision eller LOG. Den här generationen verkar dock betydligt mer fokuserad på att förbättra upplevelsen för stillbildsfotografering än på att marknadsföra Ultra som ett professionellt videoverktyg, vilket Xiaomi försökte göra med förra årets modell.

Med ett startpris på 17 990 kronor matchar eller underskrider Xiaomi 17 Ultra prismässigt flera av de bästa iPhone-modellerna och de bästa Samsung-telefonerna. Trots det är den fortfarande en av marknadens dyraste telefoner.

Det här är utan tvekan en av de bästa kameramobilerna just nu och en utmärkt förfining av Xiaomis etablerade Ultra-koncept. Du behöver bara vara beredd att betala ett premiumpris för att få tillgång till så här imponerande mobilhårdvara.

Xiaomi 17 Ultra: pris & tillgänglighet

• Lanserades globalt den 28 februari 2026
• Svenskt pris från 17 990 kronor
• Finns med 512 GB eller 1 TB lagring

Precis som sin föregångare lanserades Xiaomi 17 Ultra först exklusivt i Kina i slutet av 2025 och började säljas där några dagar senare. Det dröjde till slutet av februari i år innan den globala versionen av telefonen gjorde debut. Som vanligt när det gäller Xiaomi-telefoner omfattar ”global” dock inte USA.

Telefoner med ”Ultra” i namnet brukar innebära ett rejält prispåslag, särskilt när man jämför olika kombinationer av lagring och RAM. Xiaomi 17 Ultra lyckas trots det matcha eller till och med underskrida några av sina viktigaste konkurrenter, som Samsung Galaxy S26 Ultra och iPhone 17 Pro Max, åtminstone med liten marginal.

I Sverige börjar Xiaomi 17 Ultra på 17 990 kronor för modellen med 16 GB RAM och 512 GB lagring, medan versionen med 16 GB RAM och 1 TB lagring kostar 19 990 kronor. Redan basmodellen erbjuder alltså mer RAM och lagring än instegsmodellerna från Samsung och Apple, men det råder knappast någon tvekan om att Xiaomi 17 Ultra fortfarande är en väldigt dyr telefon.

Det finns också en alternativ version i form av Leica Leitzphone powered by Xiaomi, som i grund och botten är en Xiaomi 17 Ultra med ännu större fokus på samarbetet med Leica. Den modellen säljs dock inte officiellt i Sverige.

Det mest utmärkande är en fysisk roterande ring runt kameramodulen, som låter dig styra funktioner som zoom, ISO och slutartid. Telefonen har också en design som skiljer sig från standardmodellen vi testar här, med en svart och silverfärgad finish samt extra grepp längs metallramen. I kameraappen finns dessutom särskilda ”Essential Looks”, inspirerade av de ikoniska Leica M3- och M9-kamerorna, tillsammans med några andra extrafunktioner.

• Värde - poäng: 4 / 5

Xiaomi 17 Ultra: specifikationer

Xiaomi 17 Ultra: design

• Den tunnaste Ultra-modellen i serien hittills
• Väger upp till 219 gram
• Finns i färgerna Svart, Vit och Starlit Green

Förra årets Xiaomi 15 Ultra gick lite mot strömmen med sina rundade former och sitt välvda skärmglas. Xiaomi 17 Ultra följer däremot dagens designtrender betydligt mer, med platta fram- och baksidor och en plattare ram.

Det finns fortfarande en diskret rundning längs kanterna på ramen i aluminiumlegering, vilket gör telefonen tillräckligt bekväm att hålla i trots dess stora format. Den är dock betydligt mer kantig än sin föregångare, vilket inte lär passa allas smak när det gäller vare sig design eller ergonomi.

Den plattare designen medför samtidigt några praktiska fördelar. Framför allt skapar den mer utrymme på insidan, vilket möjliggör ett större batteri och ett förbättrat kylsystem. Detta trots att 17 Ultra är den tunnaste modellen i serien hittills.

Som jag nämnde i min första hands-on med Xiaomi 17 Ultra är 17 Ultra, med en tjocklek på 8,29 mm, omkring 12 procent tunnare än sin föregångare. Den är dessutom ungefär tio gram lättare, vilket gör märkbar skillnad både när telefonen ligger i fickan och när det gäller belastningen på handleden vid längre användning.

Baksidan är tillverkad av glasfiberkomposit, vilket kanske inte låter som det mest självklara materialvalet för en extremt påkostad flaggskeppstelefon. Materialet är dock bättre lämpat för vardagens påfrestningar och bidrar dessutom i hög grad till att hålla nere vikten på 17 Ultra, så jag är helt för valet.

Sensorerna i telefonens enorma, runda kameramodul har återigen fått en mer symmetrisk placering efter förra årets mindre harmoniska kameralayout. De nya runda volymknapparna i metall både ser och känns riktigt bra, medan färgen Starlit Green (på bilden) har en unik charm jämfört med färgutbudet hos många andra aktuella flaggskeppstelefoner.

Xiaomi 17 Ultra finns i fyra färger i Kina, men internationellt får vi nöja oss med tre: Starlit Green, Svart och Vit. Den lila varianten säljs inte internationellt.

Telefonens IP-klassningar varierar också beroende på region. Vid den ursprungliga kinesiska lanseringen angavs IP66-, IP68- och IP69-klassning för skydd mot damm och vatten, men när den internationella versionen lanserades nämnde Xiaomi endast IP68 i sin officiella kommunikation.

Jag misstänker att den globala versionen av 17 Ultra är lika tålig och vattentålig som den kinesiska modellen, även om Xiaomi inte har betalat för att få den lika omfattande testad och certifierad. Det är ändå en märklig regional skillnad som jag inte har sett uppmärksammas på andra håll. Konkurrenter som Honor, Oppo och OnePlus har dessutom satsat på den ännu högre IP69K-klassningen, vilket är värt att ha i åtanke.

Utöver den tåliga ramen i aluminiumlegering skyddas skärmen av Xiaomis eget Shield Glass 3.0, som enligt företaget är 30 procent mer motståndskraftigt mot fallskador än glaset på Xiaomi 15 Ultra. Den plattare skärmen gör det dessutom lite enklare att applicera skärmskydd, även om ett tunt PET-skydd redan sitter monterat från fabrik.

Kamerasystemet på baksidan skyddas återigen av Corning Gorilla Glass 7i. Om jag utgår från hur kameran på min ett år gamla Xiaomi 15 Ultra har klarat sig är det ett tillräckligt tåligt alternativ för vardaglig användning.

Xiaomi 17 Ultra: tillbehör

Xiaomi skickar också med ett genomskinligt skal i förpackningen, vilket uppskattas. Precis som till föregångarna finns det dessutom ett särskilt fotokit att köpa till – eller rättare sagt två: en standardversion och en Pro-version.

Utöver att ge telefonen extra skydd, inklusive IP54-klassning, har Xiaomi 17 Ultra Photography Kit en särskild knapp för videoinspelning och en avtryckare i två steg.

Designen ger telefonen ett mer kameraliknande utseende och ett bättre grepp, med en snygg tvåfärgad finish och konstläder. Tillbehöret finns i svart, vitt eller lila. Bluetooth gör parkoppling och konfiguration enkel, men den proprietära laddningen via pogo-pins och behovet av att ta med en separat kabel gör det lite mindre smidigt än det annars hade kunnat vara.

Precis som med tidigare Ultra-modeller består Xiaomi 17 Ultra Photography Kit Pro av två huvudsakliga delar: ett skal och ett grepp. Den här generationens skal har inbyggda magneter som gör det kompatibelt med tillbehör av MagSafe-typ, som stativ och till och med lampor. Det har också en monteringsring som gör det möjligt att fästa vanliga 67 mm ND-filter och liknande tillbehör.

Greppet ansluts direkt till telefonens USB-port och låses på plats. Det fungerar dessutom som en powerbank tack vare ett inbyggt batteri på 2 000 mAh, som i sin tur laddas via en USB-port på greppet.

Utöver samma avtryckare i två steg och knapp för videoinspelning som på det vanliga fotokitet får du här också ett zoomreglage, ett tumstöd och ett anpassningsbart reglage. Det sistnämnda är nytt för den här generationen och kan programmeras för att exempelvis styra ISO.

Sammantaget verkar Xiaomi ha lagt särskilt stor vikt vid att förfina den här generationens Ultra-telefon, och samma omsorg märks även på tillbehören.

Mer seriösa mobilfotografer kan dock dra av några poäng för att Xiaomi inte inkluderar någon telekonverter, något du får med motsvarande fotokit till Oppo Find X9 Ultra och Vivo X300 Ultra. Det hindrar dock inte den här generationen från att vara en utmärkt förfining av sina föregångare.

• Design - poäng: 5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: skärm

• Enorm 6,9-tums OLED-skärm med 120 Hz och upplösningen 1 200 × 2 608
• Upp till 3 500 nits vid 25 procent APL
• Ultraljudsbaserad fingeravtrycksläsare

Med sina 6,9 tum är det här en av de största skärmarna på en Xiaomi Ultra hittills. Trots att upplösningen har sänkts jämfört med 15 Ultra, från 522 till 416 pixlar per tum, känns det verkligen inte som någon nedgradering i praktiken.

Det beror delvis på en ny subpixelstruktur som Xiaomi kallar HyperRGB, som ger bättre skärpa och hjälper till att kompensera för den lägre upplösningen. Skärmen, som levereras av TCL CSOT, använder också företagets M10-material, som ska ge bättre energieffektivitet. Stödet för 12-bitars färgdjup – som uppnås genom att kombinera en 10-bitarspanel med Frame Rate Control, eller FRC – bidrar dessutom till att göra skärmen mer framtidssäker.

Den maximala ljusstyrkan har också höjts till 3 500 nits, från 3 200 nits, vid 25 procent APL (Average Picture Level), snarare än att siffran endast gäller en enskild punkt på skärmen. Samtidigt bidrar LIPO-teknik (Low-Injection Pressure Over-Molding) – som populariserades av iPhone och som vi tidigare sett på bland annat Xiaomi 15T Pro – till att ge 17 Ultra imponerande tunna skärmkanter.

Kombinera allt detta med den underliggande OLED-tekniken och du får utmärkt kontrast samt en uppslukande, ljusstark och färgstark bildupplevelse.

Eftersom det är en LTPO-panel är uppdateringsfrekvensen på 120 Hz dessutom verkligt dynamisk och kan variera mellan 1 och 120 Hz. Xiaomis finjustering gör att skärmen konsekvent använder högre uppdateringsfrekvenser än andra LTPO-telefoner med 120 Hz som jag har testat på senare tid, både i Xiaomis egna appar och i appar från tredje part.

Xiaomis skärminställningar ger imponerande detaljerad kontroll över färgrymden, samtidigt som du kan växla mellan olika lägen för uppdateringsfrekvens, funktioner för ögonkomfort och mycket annat. Det är egentligen bara Honor som erbjuder ännu fler möjligheter att anpassa skärmen.

Den ultraljudsbaserade fingeravtrycksläsaren är både snabb och pålitlig och har dessutom fördelen att du kan låsa upp telefonen även när skärmen är släckt. Sammantaget har Xiaomi 17 Ultra alltså en av de bästa mobilskärmarna på marknaden.

• Skärm - poäng: 5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: mjukvara

• HyperOS 3 ovanpå Android 16 direkt ur förpackningen
• Xiaomi HyperConnect fungerar med Windows, iOS, macOS och fler plattformar
• Fem års OS-uppgraderingar och sex års säkerhetsuppdateringar

Det är inte bara när det gäller batteritid som Xiaomi har haft utrymme för förbättringar, utan även när det gäller mjukvarustöd.

Xiaomis löften om OS- och säkerhetsuppdateringar har länge släpat efter konkurrenter som Apple, Google och Samsung, vilket framför allt för företagets dyrare telefoner har försämrat deras långsiktiga värde.

Tack och lov kommer Xiaomi 17 Ultra närmare dessa konkurrenter än någonsin när det gäller mjukvarans livslängd, även om Xiaomi fortfarande inte riktigt är på samma nivå. Telefonen får ett extra år med OS-uppgraderingar jämfört med sin lika dyra föregångare, vilket innebär fem års OS-uppgraderingar och sex års säkerhetsuppdateringar.

Precis som vanliga Xiaomi 17 levereras Ultra-modellen med företagets senaste HyperOS 3 ovanpå Android 16. Gränssnittet har sina egenheter som kan ta lite tid att vänja sig vid, särskilt om du är van vid en renare Android-upplevelse som den du hittar på exempelvis de bästa Pixel-telefonerna och de bästa Motorola-telefonerna.

Den som istället byter från iOS kan däremot bli förvånad över hur bekant HyperOS 3 både ser ut och känns. Xiaomi har, precis som Honor och Oppo, uppenbarligen hämtat väldigt mycket inspiration från de senaste versionerna av Apples operativsystem för iPhone.

HyperIsland är ett av de mest framträdande nya tillskotten och ger, precis som Honors Magic Capsule och Oppos Live Alerts, Xiaomi 17 Ultra funktionalitet som påminner om Dynamic Island. Aktiva aktiviteter som musikuppspelning, timers och ljudinspelningar kan visas samtidigt och du kan svepa mellan och interagera med dem utan att behöva öppna respektive app helt. Det är knappast någon originell idé, men likväl en praktisk ny funktion.

Xiaomi har också legat långt fram när det gäller kompatibilitet mellan olika plattformar. HyperConnect möjliggör snabba trådlösa filöverföringar i stil med AirDrop mellan Xiaomi-enheter och enheter med Windows, iOS, iPadOS och macOS, något Xiaomi erbjöd långt innan Samsung eller Google ens började överväga inbyggd kompatibilitet med AirDrop.

Företagets AI-funktioner blir också allt fler. Utöver Google Gemini Live med kameradelning finns Xiaomis egna bildredigeringsverktyg som, även om de inte är bäst i klassen, erbjuder ett brett utbud och fungerar ganska bra för exempelvis uppskalning, utökning av bilder och borttagning av objekt. Detta kommer ovanpå den redan kraftfulla uppsättningen traditionella bildredigeringsverktyg i HyperOS inbyggda Galleri-app.

Xiaomi ligger också bakom flera riktigt bra och prisvärda telefoner, men HyperOS-upplevelsen på dessa tenderar att vara nedlusad med extra bloatware och till och med inbyggd reklam, vilket drar ned en annars funktionsrik användarupplevelse. Tack och lov slipper företagets mer påkostade modeller sådana irritationsmoment.

• Mjukvara - poäng: 4 / 5

Xiaomi 17 Ultra: kameror

• Enastående huvudkamera på 50 MP med 1-tumssensor och LOFIC + telefotokamera på 200 MP med mekanisk zoom
• Leica-förinställningar och stöd för APV-codec
• Videoinspelning i upp till 4K/120 fps med Dolby Vision

Stora sensorer står återigen i centrum för kameraupplevelsen i årets Ultra. Precis som 15 Ultra har Xiaomis senaste telefon en huvudkamera på 50 MP med en 1-tumssensor och motsvarande 23 mm brännvidd, men den här gången har Sonys sensorteknik ersatts av OmniVisions.

Light Fusion 1050L är en av de första mobilsensorerna med stöd för LOFIC-teknik (Lateral Overflow Integration Capacitor), vilket förbättrar det dynamiska omfånget hos 17 Ultra med ytterligare 2,5 steg jämfört med huvudkameran på 15 Ultra. Vanliga Xiaomi 17, som saknar LOFIC, erbjuder ett dynamiskt omfång på 13,5 EV, medan 17 Ultra når imponerande 16,5 EV.

Istället för att enbart förlita sig på att kombinera flera exponeringar för HDR-bearbetning ger LOFIC huvudsensorn i 17 Ultra större marginaler direkt på hårdvarunivå för att förhindra att högdagrar blir utfrätta. Det förbättrar inte bara det dynamiska omfånget, utan minskar också risken för bildartefakter, särskilt vid längre exponeringar och fotografering i svagt ljus.

Hårdvaran för ultravidvinkelkameran verkar vara oförändrad och istället för de två telefotosensorerna på 15 Ultra finns nu bara en enda telefotokamera – men misströsta inte. Xiaomi har nämligen utrustat den enorma nya HPE-telefotosensorn på 200 MP i formatet 1/1,4 tum med mekanisk optisk zoom, mellan motsvarande 75 och 100 mm (3,2x till 4,3x), samt zoom med ”optisk kvalitet” upp till 17,2x, motsvarande 400 mm.

Lägg därtill en hybridkonstruktion med linselement i glas, det första exemplet på ett APO Leica-objektiv i en smartphone och en vidareutveckling av samma utmärkta bildbehandling som hos föregångarna, så förtjänar Xiaomi 17 Ultra utan tvekan sin plats bland de bästa kameramobilerna just nu.

Xiaomi 17 Ultra - fotoexempel

Det dynamiska omfånget är, föga förvånande, den stora höjdpunkten hos bilderna från Xiaomi 17 Ultra, men kameran imponerar faktiskt på en rad andra områden också.

Färgerna är livfulla utan att se överdrivna ut, hudtoner återges väl och det finns knappt några märkbara spår av brus, inte ens i miljöer med svagt ljus. Bokeh-effekten – som förstås förbättras ytterligare av Xiaomis och Leicas bildbehandling – ser dessutom tilltalande och naturlig ut.

Även om det minsta fokusavståndet inte är i närheten av lika kort som på 15 Ultra levererar den nya telefotokameran fortfarande bra vid makrofotografering, medan den högupplösta selfiekameran också ger skarpare bilder.

Mångsidigheten hos systemet med tre kameror går inte heller att förneka, och det gäller även vid videoinspelning. Du kan förvänta dig imponerande mjuka övergångar när du växlar mellan olika brännvidder, respektabel bildstabilisering och möjlighet att filma i upp till 4K med 120 bilder per sekund, med stöd för både Dolby Vision och LOG. Det går dessutom att spela in i 8K med 30 bilder per sekund.

I den inbyggda kameraappen finns också möjlighet att dra nytta av den nya huvudsensorns LOFIC-teknik via ett särskilt fotograferingsläge, tillsammans med praktiska verktyg som focus peaking med falskfärgsvisning och zebramönster för korrekt exponering i Pro Video-läget.

Trots alla dessa funktioner står det ändå klart att 17 Ultra, till skillnad från sin föregångare, framför allt är byggd för att briljera inom stillbildsfotografering.

Det finns en tydlig skillnad i bildbehandlingen mellan stillbilder och video, framför allt när det gäller den förinställda färgåtergivningen. Xiaomis bildbehandling kan dock inte rädda ultravidvinkelkamerans videoprestanda i svagt ljus. Jämfört med material från telefonens övriga kameror blir videon mjuk, brusig och betydligt mörkare, vilket begränsar telefonens mångsidighet för videofilmare.

Xiaomi verkar dessutom ha tonat ned sina ambitioner kring ett professionellt videoarbetsflöde för Ultra-serien. Den officiella Xiaomi Rec. 709 LUT som introducerades med 15 Ultra, tillsammans med tillhörande dokumentation, finns inte längre tillgänglig från officiella källor. Samtidigt verkar flera funktioner vara låsta till Xiaomis inbyggda kameraapp.

Du kan inte växla mellan kamerorna när du spelar in i högre kvalitet än 4K/60 fps. När inspelningen väl har startat är du istället låst till antingen huvudkameran eller telefotokameran. Det finns inte heller något inbyggt alternativ för branschstandardiserade bildfrekvenser som 23,98, 24 eller 25 fps, och det tidigare nämnda LOFIC-videoläget går inte att använda om du samtidigt vill komma åt telefonens Pro Video-kontroller.

Tredjepartsappar kan kringgå Xiaomis ISP och bildbehandling för att ge dig mer direkt kontroll över signalen från telefonens sensorer, samt möjlighet att välja mellan fler bildfrekvenser och codecs – däribland Samsungs nya APV-codec, som är tänkt att konkurrera med Apple ProRes. Nackdelen är att sådana appar inte har stöd för telefonens mekaniska zoom och, för den som använder Leitzphone-versionen, inte heller kan dra nytta av den fysiska kontrollringen.

• Kameror - poäng: 4,5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: prestanda

• Snapdragon 8 Elite Gen 5-chip
• LPDDR5X-RAM och UFS 4.1-lagring
• 3D Dual-Channel IceLoop-kylsystem

Xiaomi 17 Ultra är utrustad med Qualcomms för närvarande bästa mobilchip: Snapdragon 8 Elite Gen 5.

Det är samma systemchip som sitter i bland annat OnePlus 15, Honor Magic 8 Pro och helt nya Oppo Find X9 Ultra, och som väntat är det ett riktigt kraftpaket.

Syntetiska prestandatester placerar det i absoluta toppskiktet och just Xiaomi 17 Ultra lyckades faktiskt överträffa de andra telefonerna med Snapdragon 8 Elite Gen 5 som jag har testat i bland annat Geekbench, om än bara med knapp marginal.

En av de största förbättringarna mellan 15 Ultra och 17 Ultra handlar dock inte om chippet, utan om den nyare telefonens 3D Dual-Channel IceLoop-kylsystem. Trots att årets Ultra är tunnare ger den nya processorn, tillsammans med Xiaomis mer värmeledande ångkammare på 5 500 mm², 17 Ultra märkbart bättre energieffektivitet och värmeavledning.

I praktiken innebär det att du kan spela krävande spel längre utan att prestandan sjunker. I Call of Duty: Mobile sjönk telefonen i princip aldrig under maximala 120 fps med låga grafikinställningar eller 70 fps med maximala inställningar, inte ens under längre spelsessioner. Det innebär också att du kan spela in video längre med det imponerande kamerasystemet, även vid högre upplösningar och bildfrekvenser.

I jämförande tester med stresstestet Wild Life Extreme i 3DMark klarade Xiaomi 17 Ultra upprepade gånger hela den 20 minuter långa testomgången, trots att temperaturen steg med 36 °C under testets gång. Xiaomi 15 Ultra tvingades däremot avbryta varje försök på grund av återkommande överhettning, trots att telefonen vid vissa testomgångar hade kylts aktivt i förväg.

Kombinera den här imponerande prestandan med några av marknadens snabbaste och mest energieffektiva standarder för RAM och lagring, så finns det väldigt lite som Xiaomi 17 Ultra inte klarar av rent prestandamässigt.

• Prestanda - poäng: 5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: batteritid

• 6 800 mAh (Kina) | 6 000 mAh (övriga marknader) Xiaomi Si-C Surge-batteri
• Stöd för 90 W trådbunden, 50 W trådlös och 22,5 W omvänd trådbunden laddning

Precis som Honor brukar Xiaomi utrusta de globala versionerna av sina telefoner med mindre batterier än de kinesiska motsvarigheterna, och Xiaomi 17 Ultra är inget undantag.

Trots det har modellen jag testade ett rejält kisel-kolbatteri på 6 000 mAh. Det är samma kapacitet som batteriet i den kinesiska versionen av Xiaomi 15 Ultra och 11 procent större än batteriet på 5 410 mAh i den internationella version av 15 Ultra som jag testade förra året.

Med det större batteriet, den effektivare skärmen och processorn samt den förbättrade temperaturhanteringen är det knappast förvånande att Xiaomi 17 Ultra överträffar sin föregångare när det gäller batteritid i praktiken. I mina tester fick jag ut åtta timmars skärmtid, vilket är en timme mer än 15 Ultra klarade. Om du är försiktig med användningen går det att pressa ut upp till två dagar på en enda laddning.

Förbättringen är välkommen, men resultatet ligger fortfarande långt efter konkurrenter som OnePlus 15, vars batteri på 7 300 mAh bidrog till mer än dubbelt så lång skärmtid.

Precis som med de senaste Ultra-modellerna har Xiaomi inte sett någon anledning att höja laddningshastigheterna på 90 W med kabel och 50 W trådlöst, och jag håller faktiskt med. Även om den mindre Xiaomi 17 har ännu snabbare trådbunden laddning på 100 W kunde jag ändå ladda Xiaomi 17 Ultra fullt på bara 45 minuter, där telefonen passerade 80 procent efter 30 minuter.

Rent tekniskt behöver du aktivera laddningsläget Top Speed i telefonens inställningar för att få högsta möjliga hastighet, men även med standardinställningen laddas telefonen snabbt.

Xiaomis Surge-batterier omfattas också av företagets egna skydd och garantier, med löftet att batteriet ska behålla 80 procent av sin ursprungliga kapacitet efter 1 600 laddningscykler. Det bör innebära att batteriet håller sig i gott skick under flera års användning.

Beroende på vilken marknad du köper Xiaomi 17 Ultra på följer sannolikt ingen nätadapter med i förpackningen. Du behöver däremot inte längre använda Xiaomis egna laddare för att nå maximal laddningshastighet. Xiaomi har lagt till stöd för 90 W PPS-laddning, tillsammans med 22,5 W omvänd trådbunden laddning, vilket innebär att du kan använda kompatibla laddare och powerbanks från andra tillverkare utan att kompromissa med laddningshastigheten.

• Batteritid - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Xiaomi 17 Ultra?

Köp den om...

Köp den inte om...

Xiaomi 17 Ultra: andra alternativ

Så testade vi Xiaomi 17 Ultra

• Testperiod: Två månader
• Testet omfattade: Vardagsanvändning, webbsurfning, sociala medier, fotografering, videosamtal, gaming, videostreaming och musikuppspelning
• Verktyg som användes: Geekbench 6, Geekbench AI, PCMark, 3DMark och inbyggd Android-statistik

Mitt testexemplar av Xiaomi 17 Ultra anlände strax före den internationella lanseringen i februari 2026 och jag har använt det regelbundet sedan dess.

Telefonen har varit med mig i princip varje dag och jag har därför haft gott om tid att testa användarupplevelsen i HyperOS 3, vanlig vardagsanvändning och multitasking, gaming med titlar som Call of Duty: Mobile och The Division: Resurgence, streaming av HDR-innehåll samt omfattande användning av kamerorna.

Utöver att testa kamerorna i en mängd olika situationer skickade Xiaomi senare även det officiella Photography Kit till mig, så att jag kunde testa hur användbart tillbehöret faktiskt är vid fotografering ute i fält.

Jag hade redan en officiell Xiaomi-laddare på 120 W, som jag använde för att testa telefonens snabbladdning efter att ha aktiverat läget Top Speed i batteriinställningarna. Mina siffror för skärmtid baseras däremot framför allt på verklig vardagsanvändning.

Jag har testat smartphones i 15 år och har erfarenhet av merparten av de senaste flaggskeppstelefonerna, vilket ger mig en bra grund för jämförelser.

• Först testad i april 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Om iPhone 17 Pro och 17 Pro Max innebar en nystart för Apples flaggskepp är iPhone 18 Pro och 18 Pro Max nästa steg i utvecklingen, där Apple för stafettpinnen vidare utan att göra särskilt många misstag.

Jag har tillbringat den senaste veckan med en iPhone 18 Pro Max i färgen Glacier och en iPhone 18 Pro i Burgundy. Båda färgerna är riktigt snygga tillskott till Apples färgutbud. Företaget har till största delen hållit fast vid förra årets framgångsrika koncept, samtidigt som några viktiga delar av upplevelsen har uppdaterats för att ta telefonerna ett steg längre.

Kamerasystemet har fortfarande tre kameror på 48 MP – huvudkameran, ultravidvinkelkameran och telefotokameran – men de nya Pro-kontrollerna i Kamera-appen ger fotograferingen nytt liv och låter dig vara betydligt mer kreativ när du vill.

Du kan också dra nytta av den nya variabla bländaren på huvudkameran Fusion på 48 MP. Den låter dig fotografera med ƒ/1,48, ƒ/1,8, ƒ/2,8 eller ƒ/4,0 och skapa unika bilder, bland annat med stjärnformade ljuseffekter från ljuskällor. Du kan förstås också låta Kamera-appen sköta inställningarna automatiskt. I de flesta fall får du då en välbalanserad bild som du fortfarande kan redigera i efterhand.

Efter att ha tagit hundratals bilder och spelat in dussintals videoklipp är jag imponerad av detaljrikedomen som iPhone 18 Pro och 18 Pro Max kan leverera. Vissa bilder håller ungefär samma nivå som bilderna från förra generationens Pro-modeller, men de nya telefonerna kan också ta ännu snyggare bilder och spela in bättre videor, särskilt när du själv tar kontroll över inställningarna.

Under skalet sitter Apples första iPhone-chip som tillverkas med 2-nanometersteknik, A20 Pro. Det är inte överlägset föregångaren A19 Pro eller ens chippet före det, men processorn, grafikdelen och Neural Engine gör ett utmärkt jobb med att hantera både vanliga uppgifter i iOS och mer avancerade AI-funktioner. Det gäller bland annat att driva Siri AI på de marknader där funktionen finns tillgänglig och att hantera Apple Intelligence-funktioner i Bilder, som Clean Up och Reframing. Chippet ser också till att appar från andra utvecklare fungerar smidigt och jag skulle bli väldigt förvånad om du märker av några tydliga prestandaproblem någonstans.

iPhone 18 Pro och 18 Pro Max kan utan problem mäta sig med någon av dagens bästa mobiler och jag misstänker att de kommer att fortsätta göra det i flera år framöver. Du kan återigen välja mellan en färgstark, livfull och skarp Super Retina XDR-skärm på antingen 6,3 eller 6,9 tum. Det är den största skillnaden mellan de två Pro-modellerna, eftersom Apple erbjuder samma funktioner i båda telefonerna.

En annan betydande förbättring är batteritiden. Enligt Apple håller iPhone 18 Pro längre än förra årets iPhone 17 Pro Max, medan iPhone 18 Pro Max sätter ett nytt batterirekord för iPhone. Lägg till den förbättrade värmehanteringen, en mindre Dynamic Island och introduktionen av Siri AI, så finns det gott om förbättringar även utanför kamerorna och processorn.

Det är också precis så iPhone 18 Pro och 18 Pro Max känns för mig: som en förfining av en redan utmärkt Pro-modell snarare än en helt ny produkt. Om iPhone 17 Pro-generationen handlade om att Apple förändrade grundkonceptet handlar iPhone 18 Pro om att ta det konceptet och förbättra det på alla fronter, utan att förstöra det som redan fungerade bra.

Skillnaderna är inte enorma på alla områden och om du redan har en iPhone 17 Pro eller 17 Pro Max behöver du förmodligen inte uppgradera. A20 Pro känns i stort sett lika snabbt som A19 Pro vid daglig användning, skärmarna är välbekanta och den övergripande designen är i princip oförändrad. Jag skulle ändå tro att vissa ägare av iPhone 17 Pro och 17 Pro Max kommer att vilja ta steget, framför allt tack vare kameraförbättringarna. Kombinationen av den variabla bländaren och en Kamera-app som äntligen går att anpassa ordentligt med Pro-kontroller ger användaren en kontroll över fotograferingen som jag har velat se Apple bygga in i iPhone i flera år.

Om du däremot fortfarande använder en iPhone 15 Pro, 15 Pro Max eller en ännu äldre modell innebär iPhone 18 Pro och 18 Pro Max ett betydligt större generationskliv. Du får större och bättre skärmar, avsevärt förbättrade kameror, längre batteritid, ett snabbare och mer framtidssäkert chip, bättre värmehantering och en modern, tålig design som Apple nu har haft ett helt år på sig att förfina.

Det är också det som gör iPhone 18 Pro och 18 Pro Max så intressanta. Ingen av de enskilda uppgraderingarna behöver förändra hur du använder din iPhone i grunden. Tillsammans skapar de däremot ett riktigt kraftfullt flaggskepp som känns redo att hänga med under många år framöver.

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: pris & tillgänglighet

• iPhone 18 Pro kostar från 16 495 kronor med 256 GB lagring
• Båda Pro-modellerna finns med 256 GB, 512 GB, 1 TB och 2 TB lagring
• Båda modellerna började säljas den 18 september 2026

Apple presenterade officiellt iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max under sitt ”Surprise and Shine”-evenemang den 9 september 2026. Förhandsbokningarna öppnade i samband med presentationen och telefonerna började säljas den 18 september.

iPhone 18 Pro har ett svenskt startpris på 16 495 kronor för modellen med 256 GB lagring. Båda telefonerna finns även med 512 GB, 1 TB och 2 TB lagring, där det sistnämnda alternativet nu erbjuds för båda Pro-modellerna. Du kan välja mellan färgerna Burgundy, Glacier, Silver och Black.

Båda telefonerna finns tillgängliga sedan den 18 september 2026.

• Värde - poäng: 4 / 5

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: design

• iPhone 18 Pro behåller aluminiumkonstruktionen och den upphöjda kameradelen från iPhone 17 Pro
• De nya färgerna Burgundy och Glacier ger Pro-serien lite välkommen personlighet
• En ny ångkammare och Nanotwin-koppar bidrar till att hålla temperaturen nere vid hög belastning

Med iPhone 17 Pro och iPhone 17 Pro Max valde Apple att göra om designen på sina Pro-modeller ordentligt. Den tidigare kameraupphöjningen på vänster sida ersattes av en upphöjd kameradel som sträcker sig över hela telefonens baksida. Apple återgick dessutom till aluminium och lade stort fokus på hållbarhet.

Med tanke på det var sannolikheten för ännu en omfattande designförändring i nästa generation ganska liten. iPhone 18 Pro och 18 Pro Max håller därför fast vid en design som inte bara fick höga betyg i våra recensioner, utan också uppskattades av en bredare publik. Själv har jag växlat mellan iPhone 17 Pro Max i färgen Cosmic Orange och iPhone Air under det senaste året.

iPhone 18 Pro och 18 Pro Max behåller aluminiumkonstruktionen och den upphöjda kameradelen från förra årets modeller. Det kan verka som ett försiktigt val, särskilt med tanke på att den vikbara iPhone Duo lanseras vid sidan av de här traditionella telefonerna i oktober. Samtidigt visar det att Apple väljer att vidareutveckla en design som redan fungerar, ungefär på samma sätt som företaget gjorde i övergången från iPhone 16 till iPhone 17.

För att få iPhone 18 Pro och 18 Pro Max att sticka ut från mängden – och göra det tydligt att du har en av Apples senaste telefoner snarare än en iPhone 17 Pro eller 17 Pro Max – har företaget introducerat två helt nya färger. Jag kan faktiskt inte bestämma mig för vilken som är min favorit och som tur är har jag fått testa båda.

Burgundy är en mörkt vinröd nyans som ger ett elegant och exklusivt intryck, medan Glacier, som Apple redan antydde i inbjudan till lanseringsevenemanget, är en blandning av blått och silver som känns riktigt fräsch. Det är de två färger som sticker ut mest. Båda är betydligt mer nedtonade än Cosmic Orange, men samtidigt lite mer livfulla än förra årets Dark Navy. De kompletteras av silver och den första Pro-modellen i en riktigt svart färg. Det visar att Apple lyssnar på användarna och jag välkomnar verkligen fler färgalternativ i Pro-serien.

Måtten är oförändrade jämfört med föregångarna. iPhone 18 Pro mäter 150 × 71,9 × 8,75 mm, medan iPhone 18 Pro Max mäter 163,4 × 78 × 8,75 mm. Det innebär att båda telefonerna har exakt samma yttermått som förra årets modeller.

Knapparna sitter också på samma ställen, så om du har använt en iPhone 17 Pro eller 17 Pro Max under det senaste året finns det inget nytt att vänja sig vid. Strömknappen och Camera Control sitter på höger sida, medan Action-knappen och volymknapparna sitter på vänster sida. Båda telefonerna är dock något tyngre än sina föregångare. iPhone 18 Pro väger 211 gram, jämfört med tidigare 206 gram, medan iPhone 18 Pro Max har ökat från 233 till 249 gram.

Trots den lilla viktökningen känns både Pro-modellen på 6,3 tum och Pro Max på 6,9 tum bekväma att hålla i och har en ganska bra viktfördelning. För mig är Pro Max fortfarande en telefon som kräver två händer, särskilt när jag skriver meddelanden, medan Pro förblir det mindre och mer lättanvända alternativet.

Ceramic Shield 2 finns också kvar. Att döma av skyddsbeläggningen på min iPhone Air och 17 Pro Max har tekniken gjort underverk för att förhindra små nötningar och repor på framsidan. Den gör också att jag inte längre behöver få panik varje gång jag tappar telefonen, eftersom skärmarna fortfarande är helt fria från märken efter ett års användning. Under de dagar jag har testat iPhone 18 Pro och 18 Pro Max har jag inte sett några repor på framsidan eller något slitage på baksidan, som består av både aluminium och glas.

iPhone 17 Pro Max var känd för att bli varm, eller åtminstone märkbart varmare att hålla i, under mer krävande aktiviteter som spelande eller längre foto- och videoinspelningar. Apple har försökt åtgärda det problemet med ny kylteknik under skalet.

Telefonerna har fått en ny konstruktion för värmehantering med en ångkammare vars placering har justerats och vars yta är tre gånger större för att kunna leda bort värme mer effektivt. Apple har kombinerat detta med Nanotwin-koppar, ett material som enligt företaget är först i branschen och som har integrerats i skärmens underliggande konstruktion för att hjälpa till att hålla skärmytan sval.

För det mesta har den nya lösningen lyckats hålla iPhone 18 Pro och 18 Pro Max svala under mina tester. Telefonerna kan fortfarande bli varma, men inte alls lika varma som iPhone 17 Pro eller 17 Pro Max. När värmen väl blir märkbar är den dessutom mer jämnt fördelad.

Jag märkte framför allt att temperaturen steg under längre fotograferings- och inspelningspass, särskilt när jag växlade mellan foto och video. Även då var värmen mer jämnt fördelad och bättre reglerad, samtidigt som telefonerna svalnade snabbare.

Det är en ganska subtil förändring, men en som faktiskt spelar roll när du använder telefonen intensivt. Det sammanfattar egentligen hela designfilosofin bakom iPhone 18 Pro och 18 Pro Max. Apple har inte försökt uppfinna hjulet på nytt i år, utan har istället tagit designen som introducerades med iPhone 17 Pro och förfinat de delar som verkligen spelar roll: hållbarheten, värmehanteringen, ytbehandlingen och hur telefonen känns vid längre användning.

• Design - poäng: 5 / 5

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: skärm

• Två storlekar, men samma funktioner och upplevelse
• Ny antireflexbehandling kompletterar en maximal ljusstyrka på 3 000 nits och 120 Hz ProMotion
• Mindre Dynamic Island med plats för tre Liveaktiviteter

Den viktigaste frågan när du ska välja mellan iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max handlar om storleken, eftersom båda modellerna erbjuder samma funktioner, vilket är väldigt positivt. iPhone 18 Pro har en skärm på 6,3 tum, medan iPhone 18 Pro Max har en skärm på 6,9 tum. Båda är färgstarka, livfulla och en fröjd att både titta på och använda, oavsett om du pratar med vänner eller familj via FaceTime, skriver meddelanden, läser mejl, surfar på nätet, bläddrar bland dina bilder, tittar på videor eller bara navigerar i iOS.

En stor del av detta beror på att båda telefonerna har Super Retina XDR-skärmar med OLED-teknik och Always-On-funktion. Det innebär att skärmen kan sänka ljusstyrkan och fortsätta visa klockan, widgetar och till och med aviseringar när telefonen är låst. Precis som iPhone 17 Pro och 17 Pro Max har de nya modellerna en otroligt följsam uppdateringsfrekvens på 120 Hz med ProMotion och en maximal ljusstyrka på 3 000 nits. Det är osannolikt att skärmen alltid arbetar med så hög ljusstyrka, men jag kan konstatera att jag inte hade några som helst problem med att se innehållet på skärmen under en solig och varm dag.

Skärmen har också fått en ny antireflexbehandling. Det handlar inte om en fullständig nanostrukturerad beläggning av samma typ som finns på vissa av Apples andra skärmar och den vikbara iPhone Duo, men det är en märkbar förbättring när det gäller att minska reflektioner och fingeravtryck. Den är särskilt användbar utomhus, där färre reflektioner innebär att du inte behöver kämpa lika mycket för att se vad som faktiskt visas på skärmen. Jämfört med äldre iPhone-modeller, som iPhone 16 och tidigare generationer, känns det här som en betydligt större skärmuppgradering.

Det finns dock en förändring som verkligen fångade min uppmärksamhet och det är också den viktigaste nyheten när det gäller skärmen: Apple har gjort Dynamic Island mindre på både iPhone 18 Pro och 18 Pro Max. Den är nu ungefär lika stor som en lite större gelkapsel och tar betydligt mindre uppmärksamhet i anspråk längst upp på skärmen, om man nu ens tyckte att den var störande tidigare.

Utöver den mindre storleken är den andra stora nyheten att Dynamic Island nu har stöd för tre Liveaktiviteter istället för två. Det kan exempelvis handla om vägbeskrivningar, musikuppspelning och en timer. Om du är ute och flyger skulle det istället kunna vara flygbolagets app som visar ditt platsnummer, Flighty som räknar ner tiden till ankomst och musik som spelas upp via Apple Music eller Spotify.

Jag säger inte att du behöver rusa iväg och uppgradera enbart för den här förändringen om du redan har en iPhone 17 Pro eller 17 Pro Max, även om kamerorna eller batteritiden kanske kan vara tillräckliga skäl. Men om du gillar att använda Dynamic Island är det definitivt en riktigt praktisk förbättring som gör vardagen lite smidigare.

• Skärm - poäng: 5 / 5

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: kameror

• Pro-kontrollerna är äntligen här och låter dig justera bländare, slutartid, vitbalans och mycket mer
• Huvudkameran Fusion på 48 MP har en justerbar bländare från ƒ/1,48 till ƒ/4,0
• Bättre detaljrikedom, imponerande prestanda i svagt ljus och utmärkt zoom på 4x och 8x

Nu blir det riktigt intressant. iPhone 18 Pro och 18 Pro Max har fortfarande en huvudkamera, ultravidvinkelkamera och telefotokamera på 48 MP vardera, precis som iPhone 17 Pro och 17 Pro Max. Men det har skett flera förändringar och på ett område är skillnaden särskilt stor.

Till att börja med har Apple äntligen lyssnat på alla som har efterfrågat fler inställningsmöjligheter i Kamera-appen. Nu finns det Pro-kontroller som låter dig justera bländare, slutartid och vitbalans för huvudkameran, tillsammans med en rad andra verktyg. Bland annat har Fotografiska stilar förbättrats med mer detaljerade inställningsmöjligheter och det går nu även att visa ett histogram.

Du kan dessutom anpassa vilka av kontrollerna som ska visas längst upp på skärmen, ungefär på samma sätt som när du utformar din perfekta hemskärm eller anpassar Kontrollcenter. Ändringar av slutartid och bländare kan sparas mellan fotograferingstillfällena om du har aktiverat alternativet för att bevara kamerainställningar. Däremot går det inte att skapa egna förinställningar med en specifik bländare eller slutartid. Det skulle vara en trevlig uppgradering, Apple.

Fotografiska stilar har också blivit mer flexibla. Du kan fortfarande välja mellan de vanliga förinställningarna, men Apple ger dig nu mer detaljerad kontroll över bland annat texturer, med särskilda justeringsmöjligheter för hud. Med rätt inställningar kan du få porträtt med mjukare hud och mer lyster, även om det ibland sker på bekostnad av vissa detaljer, särskilt i bildens mörkare områden.

Det är här jag tycker att Apples tillvägagångssätt fungerar riktigt bra. Den automatiska bildbehandlingen försöker i regel hitta en balans mellan detaljrikedom, exponering, färger och hudtoner, så att du inte behöver tänka på något av detta. Men om du vill vara mer kreativ finns verktygen där. Du kan dessutom fortfarande göra justeringar i efterhand, istället för att behöva få alla inställningar perfekta innan du trycker på avtryckaren.

Här är en överblick över kameraspecifikationerna innan vi går vidare till den stora förändringen som gäller huvudkamerans objektiv:

• Huvudkamera Fusion på 48 MP med variabel bländare på ƒ/1,48, ƒ/1,8, ƒ/2,8 eller ƒ/4,0
• Ultravidvinkelkamera Fusion på 48 MP med bländare ƒ/2,2
• Telefotokamera Fusion på 48 MP med bländare ƒ/2,8

Med de här kamerorna kan du fortfarande fotografera med 0,5x, 1x med brännvidderna 24, 28 eller 35 mm, samt 2x zoom genom en digital beskärning som ger resultat av optisk kvalitet. Du får också 4x optisk zoom och 8x zoom med optisk kvalitet genom beskärning av sensorn. Vill du komma ännu närmare motivet kan du använda upp till 40x digital zoom.

Den stora nyheten är dock att huvudkameran, som din iPhone använder som standard, för första gången någonsin har fått en variabel bländare. Om du tittar riktigt noga, eller riktar en annan kamera mot objektivet, kan du faktiskt se hur bländaren justeras och blir större eller mindre för att släppa in mer eller mindre ljus. Det innebär också att den fasta bländaren på ƒ/1,78 från iPhone 17 Pro och 17 Pro Max har ersatts av fyra alternativ: ƒ/1,48, ƒ/1,8, ƒ/2,8 och ƒ/4,0.

Du kan förstås välja att helt ignorera den nya funktionen, precis som möjligheten att justera vitbalans och slutartid, och istället låta din iPhone och dess bildbehandling automatiskt välja de inställningar som den bedömer ger bäst resultat. Under mina tester hittills har det fungerat riktigt bra. Bildkvaliteten ligger åtminstone i nivå med iPhone 17 Pro och 17 Pro Max, men i de flesta fall överträffar de nya modellerna sina föregångare med bättre detaljrikedom, mer naturlig bakgrundsoskärpa, bättre fokusering och utmärkt återgivning av högdagrar.

Även bildbehandlingen har uppdaterats. Kamerorna fungerar fortfarande på det sätt jag har vant mig vid från en iPhone, men bilderna är genomgående mer detaljerade och skarpare. Ibland är färgerna också lite mer intensiva tack vare förändringarna i bildbehandlingen. Framför allt har jag märkt att bilder tagna med 4x och 8x zoom bevarar fler detaljer än hos föregångarna. Det är ingen dramatisk förändring av den typiska bildkaraktären hos iPhone, men det är en tydlig förbättring av hur telefonen hanterar detaljer och ger liv åt olika motiv.

Zoomen på 4x och 8x fortsätter att överraska mig med hur mycket detaljer den kan fånga. Den förstnämnda är helt optisk, medan den senare kombinerar optisk zoom med en beskärning av sensorn. Oavsett om jag fotograferar detaljer i Disney Worlds parker eller zoomar in på något långt bort förblir resultaten imponerande detaljrika, utan att bilderna ser ut som hårt bearbetade digitala beskärningar.

Den variabla bländaren gör huvudkameran mer flexibel, särskilt när du vill kontrollera hur mycket ljus som släpps in eller hur tydligt motivet ska separeras från bakgrunden. Den större maximala bländaröppningen gör också den redan utmärkta huvudkameran ännu mer mångsidig i svagt ljus. Eftersom det dessutom är den kamera som din iPhone använder som standard är det sannolikt den du kommer att fotografera mest med.

Världens mest magiska plats förtjänar väl världens bästa mobilkamera? Därför har jag genomfört större delen av mina kameratester med iPhone 18 Pro och 18 Pro Max i Disney Worlds parker i Orlando. Jag har dessutom tagit mängder av bilder i New Jersey, Kalifornien och till och med uppe i luften genom flygplansfönster. Det innebär att jag har testat kamerorna under nästan alla tänkbara förhållanden, från Floridas stekande sol till nattöppna attraktioner, inomhusmiljöer, rörliga motiv och allt däremellan.

Jag har också satt kamerornas prestanda i svagt ljus på prov runt Disney World, bland annat genom att ta mängder av bilder efter solnedgången. Även i autoläget kunde iPhone 18 Pro leverera detaljrika och välbelysta bilder på kortare tid än tidigare. Nattläget behövde ofta bara mellan en och tre sekunder för att ta en bild, jämfört med fem till åtta sekunder hos tidigare generationer.

Det innebär att du inte behöver vänta lika länge på att kameran ska slutföra exponeringen och, ännu viktigare, att risken minskar för att ett motiv som rör sig ska förvandlas till en suddig röra. Det går även att använda längre exponeringstider om din iPhone känner av att den står på ett stativ.

När jag ville ha mer kontroll kunde jag däremot själv justera slutartiden och bländaren vid fotografering med 1x eller 2x zoom. På så sätt kunde jag bestämma hur jag ville fånga motivet istället för att överlåta allt åt telefonen. Om du är beredd att lägga lite tid på att utforska kontrollerna kan du verkligen anpassa hur din iPhone fotograferar olika scener och bli betydligt mer kreativ med dina bilder.

Jag fotograferade exempelvis byggnaden Magic of Disney Animation på kvällen med bländaren inställd på ƒ/1,48 och slutartiden på 1/30 sekund. Jag valde medvetet en större bländaröppning och en långsammare slutartid för att släppa in mer ljus. Resultatet blev en detaljrik bild med fylliga färger och en dramatisk nattkänsla, vilket du kan se här ovanför. Det är fortfarande en iPhone, så du kan absolut låta allt stå på Auto och ändå få en fantastisk bild. Men när du vill ta mer kontroll finns verktygen där för att hjälpa dig att fånga precis den bild du har föreställt dig.

Samma Pro-kontroller finns även för videoinspelning, vilket ger dig större kontroll över hur du filmar rörliga motiv. Det finns dessutom en ny funktion för automatisk motivföljning som jag har haft särskilt stor nytta av när jag har filmat motiv som rör sig snabbt.

Jag testade funktionen på berg- och dalbanan Slinky Dog Dash i Disney World och filmade tåget när det körde nedför en sluttande del av banan. Min iPhone gjorde ett utmärkt jobb med att hålla tågets främre del i fokus, samtidigt som passagerarna blev suddiga på grund av hastigheten. Även belysningen längs spåret förblev imponerande tydlig när tåget susade förbi. Videoklippet blev otroligt lyckat och visar verkligen vad en iPhone kan åstadkomma när den filmar ett motiv som rör sig snabbt.

Den främre kameran på 18 MP är i princip oförändrad jämfört med förra året, men det behöver inte vara något negativt. Center Stage-kameran använder fortfarande den smarta kvadratiska sensorn som gör att du kan växla mellan stående och liggande bildformat utan att fysiskt behöva vrida på telefonen. Ännu bättre är att kameran automatiskt anpassar bildutsnittet för att få plats med fler personer.

Kamerorna är utan tvekan den mest spännande delen av iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max. Precis som under tidigare år är de också en av de främsta anledningarna till att välja en Pro-modell. Du får tre riktigt kapabla kameror och möjlighet att både fånga bredare motiv och komma närmare det du vill fotografera.

I år ger Apple dig dessutom större kontroll och har lagt till en riktigt trevlig uppgradering av huvudkameran. I slutändan är valet ditt: du kan fortsätta använda autoläget och ändå ta fantastiska bilder, eller sätta din personliga prägel på fotograferingen genom att justera inställningarna och arbeta mer medvetet med varje bild.

Visst har appar från andra utvecklare erbjudit många av de här kontrollerna tidigare, men enligt mig gör det stor skillnad att de nu är inbyggda direkt i Apples egen Kamera-app. Du behöver inte ladda ner någon annan app eller lära dig ett nytt gränssnitt för att dra nytta av dem. Alla verktyg finns där så fort du öppnar kameran.

• Kameror - poäng: 5 / 5

Fotoexempel

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: mjukvara, Siri AI och Apple Intelligence

• Siri AI finns nu som betaversion och kan arbeta mellan appar med hjälp av din personliga information
• Funktionen kan använda det som visas på skärmen för att förstå sammanhanget och besvara frågor
• Det är ett stort steg framåt, men Siri AI gör fortfarande misstag och har vissa brister

iPhone 17 Pro och iPhone 17 Pro Max levererades med iOS 26, så det är knappast någon överraskning att iOS 27 är förinstallerat på iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max. Systemet fungerar riktigt bra på de nya telefonerna och A20 Pro-chippet under skalet ser till att allt flyter på utan problem. Vi återkommer till processorn lite längre fram.

En stor del av förbättringarna i iOS 27 finns under skalet och handlar om att göra systemet snabbare, vilket är särskilt välkommet för äldre telefoner. Dessutom finns fler möjligheter att anpassa Liquid Glass-gränssnittet, bland annat genom att justera hur framträdande glaseffekten ska vara.

Den stora nyheten är dock att iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max levereras med den nya AI-drivna versionen av Siri, som finns tillgänglig som betaversion i utvalda regioner. Samtidigt introduceras flera nya Apple Intelligence-funktioner.

Till att börja med är Siri AI betydligt snabbare och visar dessutom vad den gör under tiden, vilket gör upplevelsen mer transparent. Jag har exempelvis bett om information om min senaste flygresa och kunnat se hur Siri AI öppnar rätt app, oavsett om det handlar om Kalender, Flighty, United Airlines eller till och med Mail, för att hämta den information jag söker. Jag har också använt funktionen för att bekräfta min avgångstid och fråga hur lång tid det kan ta att ta sig till flygplatsen. Det fungerar faktiskt riktigt bra och känns både naturligt och enkelt att lära sig.

Det betyder däremot inte att allt är perfekt. När Siri AI hämtar information från olika appar kan det ibland uppstå fel. Ibland hämtar den fel uppgifter eller gör en felaktig tolkning av vad jag egentligen frågar efter. Men med tanke på hur försenad den här uppgraderingen har varit och hur begränsad den tidigare versionen av Siri har känts, upplever jag ändå att Apple äntligen har börjat infria löftet om en mer kapabel assistent. Samtidigt fortsätter företaget att prioritera integriteten när Siri arbetar med din personliga information och det som finns på din enhet.

Du kan till och med be Siri AI att titta på det som visas på skärmen, vilket gör funktionen ännu mer användbar. Istället för att behöva förklara allt du tittar på kan du låta Siri förstå sammanhanget utifrån det som redan finns framför dig och sedan fortsätta därifrån. Det är en sådan funktion som kanske låter ganska obetydlig på papperet, men som snabbt känns som den självklara utvecklingen av Siri när du väl börjar använda den.

Apple Intelligence erbjuder också en rad andra förbättringar, bland annat nya sätt att arbeta med bilder, uppdateringar av Bilder och andra appar samt fler möjligheter att dra nytta av AI direkt på enheten. För mig är Siri AI ändå utan tvekan den största nyheten. Efter flera år då Siri har känts som en assistent som halkat allt längre efter konkurrenterna känns det äntligen som att jag faktiskt pratar med en AI-assistent på min iPhone, snarare än att bara ge kommandon till ett röststyrt gränssnitt.

Även om funktionen fortfarande är i betastadiet och det uppenbart finns en del problem kvar att lösa är det en viktig skillnad. Apple pratar inte längre bara om vad Siri kommer att kunna göra i framtiden. På iPhone 18 Pro och 18 Pro Max kan jag faktiskt använda de nya funktionerna redan nu, åtminstone på de marknader där de har lanserats. Siri är snabbare, mer konversationsinriktad, förstår fler sammanhang och kan arbeta med de appar och den information som redan finns på min telefon.

För mig innebär det att iOS 27 inte känns som ännu en årlig mjukvaruuppdatering med en massa uppseendeväckande nyheter, utan snarare som grunden för den riktning Apple vill ta iPhone i framöver. A20 Pro ger systemet den processorkraft som behövs för att allt ska fungera smidigt, medan Siri AI äntligen börjar leva upp till löftena kring Apple Intelligence. Eftersom funktionen är inbyggd direkt i iPhone och utformad för att arbeta med informationen som redan finns på enheten känns den dessutom som en betydligt mer naturlig förlängning av hur jag redan använder min telefon, snarare än ännu en AI-chattbot som jag måste komma ihåg att öppna.

• Mjukvara - poäng: 5 / 5

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: prestanda

• A20 Pro är ett otroligt snabbt chip
• De största förbättringarna jämfört med A19 Pro märks vid särskilda typer av uppgifter och ger mer prestanda att växa i
• Förbättrad värmehantering hjälper till att hålla telefonerna svalare vid hög belastning

Det är kanske ingen större överraskning, men A20 Pro-chippet i iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max är, precis som Apple hävdar, det snabbaste chip som företaget någonsin har använt i en iPhone. Faktum är att det på flera sätt påminner mer om ett systemchip i Apples M-serie, som företaget skulle kunna använda i en Mac, än om tidigare chip i A-serien.

Med A20 Pro har systemchippet placerats bredvid DRAM-minnet istället för att minnet ligger ovanpå chippet, som i tidigare generationer. Det tillverkas dessutom med 2-nanometersteknik, precis som M6.

A20 Pro i iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max består av en sexkärnig processor med två prestandakärnor och fyra effektivitetskärnor, en grafikprocessor med sju kärnor och en dubbel Neural Engine med 16 kärnor vardera.

Vad innebär då allt detta i praktiken? Ungefär vad du kan förvänta dig av en ny iPhone i Pro-serien: allt går snabbt. Appar öppnas utan fördröjning, det går smidigt att växla mellan dem, spel flyter på utan problem och inte ens mer krävande uppgifter verkar innebära någon större utmaning för A20 Pro.

Ta videoexport som exempel. Jag har exporterat videor i 4K med grafik, text och övergångar i både Edits och CapCut, och iPhone 18 Pro och 18 Pro Max hanterar uppgifterna snabbt. Det är vid den här typen av arbete som kombinationen av det nya chippet och all processorkraft verkligen märks, särskilt när du arbetar med mer avancerad videoredigering.

Spel är ett annat område där A20 Pro får visa vad det går för. Real Flight Simulator flyter på utan problem och spelmiljöerna renderas snabbt medan jag flyger omkring. Detsamma gäller Wuthering Waves och Genshin Impact, som båda verkar belasta telefonerna ganska hårt, men som de ändå hanterar utan några märkbara problem.

Multitasking har inte heller varit något bekymmer. Jag har haft mängder av appar öppna, hoppat in i FaceTime mitt under ett spel och växlat mellan flera meddelandekonversationer utan att iPhone 18 Pro eller 18 Pro Max har tappat tempot. Det är kanske inte den mest spännande delen av prestandan, men det är också här du märker kraften hos A20 Pro i vardagen. Du behöver helt enkelt inte fundera särskilt mycket på vad som körs i bakgrunden.

Funktionen Clean Up i Bilder är exempelvis lite snabbare än på iPhone 17 Pro, vilket innebär att det går fortare att ta bort oönskade föremål eller personer från en bild. Skillnaden är inte enorm, men om du använder den här typen av verktyg ofta blir de små tidsbesparingarna märkbara i längden.

iPhone 18 Pro och 18 Pro Max hanterar dessutom värme bättre, vilket innebär att du kan belasta telefonerna under längre perioder utan att de blir lika obehagligt varma som jag upplevde att iPhone 17 Pro-generationen kunde bli. Värmen har förstås inte försvunnit helt, men den fördelas jämnare istället för att koncentreras till en enda punkt på baksidan. Telefonerna svalnar också snabbare.

Det är dock viktigt att sätta prestandaförbättringarna i perspektiv. A20 Pro är inte dramatiskt snabbare än A19 Pro i iPhone 17 Pro eller chippet i iPhone Air. Även jämfört med exempelvis iPhone 16 Pro kommer du sannolikt bara att märka större förbättringar i vissa situationer. Men det är egentligen inte heller poängen.

A20 Pro ger iPhone mer prestanda att växa i inför framtiden, särskilt i takt med att vi använder allt fler AI-drivna funktioner på våra telefoner och i allt större utsträckning även på andra Apple-enheter. Efter att ha tillbringat så mycket tid med chippet känner jag mig helt övertygad om att iPhone 18 Pro och 18 Pro Max kommer att kunna leverera riktigt bra prestanda i flera år framöver.

Om du däremot uppgraderar från en iPhone 15 eller en ännu äldre modell är det här jag tror att du verkligen kommer att märka skillnaden. Du får inte bara ett snabbare chip, utan också en telefon med betydligt större prestandareserver för krävande spel, videoredigering, Apple Intelligence och de funktioner som Apple kan komma att introducera under de närmaste åren.

Både iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max kommer dessutom att använda Apples egenutvecklade C2-modem globalt.

• Prestanda - poäng: 5 / 5

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: batteri

• Jag fick i genomsnitt omkring 30 timmars batteritid, där Pro Max höll ut ännu längre
• 50 % laddning på bara 15 minuter gör att du snabbt kan komma igång igen med trådbunden laddning

Utöver den variabla bländaren på huvudkameran och det snabbare A20 Pro-chippet utlovar Apple stora förbättringar av batteritiden i sina senaste Pro-modeller. Faktum är att företaget hävdar att iPhone 18 Pro håller längre än iPhone 17 Pro Max, medan iPhone 18 Pro Max har den längsta batteritiden någonsin i en iPhone.

Mer specifikt handlar det om upp till 36 timmars videouppspelning på iPhone 18 Pro och upp till 45 timmar på iPhone 18 Pro Max. Siffrorna bygger på Apples egna tester av videouppspelning och den faktiska batteritiden varierar beroende på hur du använder telefonen. Det är också värt att komma ihåg att nya telefoner behöver lite tid för att slutföra indexeringen och komma igång ordentligt.

Jag kommer förmodligen att behöva återkomma till det här avsnittet under de kommande veckorna, när indexeringen är klar och jag inte längre tar hundratals bilder och spelar in mängder av videoklipp varje dag. Det är trots allt en intensiv testperiod. Hittills har jag dock fått ut omkring 30 timmars användning i genomsnitt med både iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max innan de har behövt laddas, där Max-modellen håller ut lite längre.

Även under en särskilt intensiv dag i Floridas hetta, då jag tog hundratals bilder och spelade in nästan en timmes video, höll iPhone 18 Pro Max imponerande länge innan jag behövde återvända till hotellet för att ladda den. Batteriet kan förstås laddas ur snabbt vid riktigt intensiv användning, särskilt om du fotograferar och filmar mycket, men hittills har båda telefonerna imponerat under mina tester.

I Future Labs batteritest höll iPhone 18 Pro i 16 timmar och 17 minuter, medan iPhone 18 Pro Max klarade 18 timmar och 27 minuter. Det är betydligt kortare än Apples egna siffror för videouppspelning, men vid min dagliga användning har batteritiden legat något närmare företagets uppgifter.

Under min sista testdag tog jag iPhone 18 Pro Max från laddaren klockan 06.00 och strax före klockan 11.00 hade batterinivån sjunkit till 80 %. Efter flitig användning av olika appar och en del fotografering och filmande låg batteriet på omkring 40 % vid 18-tiden, efter en period med mer intensiv användning. I genomsnitt fick jag dock ut ungefär 30 timmars användning.

Apple har också förbättrat den snabba trådbundna laddningen, så att du nu kan ladda batteriet till 50 % på bara 15 minuter. Jag lyckades uppnå det med båda telefonerna, både med Apples egen Dynamic-laddare på 40 W och med den mindre Anker Nano Cube på 45 W. Det innebär att du inte behöver vara bunden till ett eluttag särskilt länge innan du kan fortsätta använda telefonen, även om du skulle råka tömma batteriet helt.

• Batteri - poäng: 5 / 5

Bör du köpa Apple iPhone 18 Pro eller 18 Pro Max?

Köp om...

Köp inte om...

Apple iPhone 18 Pro och 18 Pro Max: andra alternativ

Så testade jag Apple iPhone 18 Pro och 18 Pro Max

Jag har bevakat iPhone sedan iPhone 8-generationen och iPhone 3GS var min allra första egna iPhone. Inför den här recensionen har jag tillbringat en vecka med iPhone 18 Pro i färgen Burgundy och iPhone 18 Pro Max i färgen Glacier.

Jag har använt båda som mina primära telefoner och testat allt från samtal och streaming till spel, arbetsappar, fotografering och videoinspelning. Jag har också genomfört prestandatester, testat multitasking och krävande arbetsuppgifter samt följt batteriförbrukningen under olika användningsförhållanden, tillsammans med ett standardiserat batteritest.

För att testa kamerorna har jag tagit hundratals bilder och spelat in mängder av videoklipp runt om i Disney World, bland annat i Magic Kingdom, EPCOT, Hollywood Studios och på resortanläggningarna. Jag har dessutom fotograferat i New Jersey, Kalifornien och genom flygplansfönster. Jag har testat samtliga bakre kameror, flera olika brännvidder, den variabla bländaren, Pro-kontrollerna, nattläget, porträttläget och videoinspelningen, samt den främre Center Stage-kameran på 18 MP.

Jag har också jämfört iPhone 18 Pro och 18 Pro Max med föregående generations Pro-modeller, iPhone 17, iPhone Air och andra smartphones, däribland Pixel 11 och Pixel 11 Pro.

• Först testad i september 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

KitchenAid KF3 Fully Automatic Espresso Machine är mellanmodellen i företagets serie med tre kompakta bön-till-kopp-maskiner som lanserades under 2026. Den placerar sig mellan KitchenAid KF2 och KitchenAid KF4. Tack vare sitt smala format passar den särskilt bra i mindre kök, men den fungerar utan problem även i större hushåll tack vare fyra anpassningsbara användarprofiler och över 15 olika kaffedrycker.

Maskinen använder KitchenAids IntelliGrind-system, som även finns i de större modellerna KF6 och KF8. Systemet analyserar automatiskt kaffebönorna och väljer den malningsgrad som passar bäst. Under testperioden upplevde jag att det konsekvent resulterade i välbalanserad och smakrik espresso.

KF3 automatiska mjölksystem använder en slang som placeras i en valfri mjölkbehållare. KF4 bygger på samma lösning, men levereras med en medföljande behållare. Med systemet kan jag enkelt tillaga bland annat latte och cappuccino. Trots att KitchenAid inte uttryckligen anger stöd för växtbaserade alternativ lyckades maskinen skapa ett riktigt bra mjölkskum även med baristahavredryck.

KitchenAid har även utrustat KF3 med ett par recept för iskaffe. Precis som hos KF4 och andra maskiner jag testat, exempelvis Philips LatteGo 4400 Series, ska du först lägga isbitar i glaset innan bryggningen startar. KitchenAid uppger att maskinen brygger espresson vid lägre temperatur för dessa drycker.

När jag själv mätte temperaturen med en livsmedelsgodkänd termometer visade dock både en vanlig espresso på inställningen Medium och en espresso för iskaffe ungefär 40 °C. Det innebär att kaffet fortfarande är tillräckligt varmt för att smälta isen, vilket resulterar i en ljummen och något utspädd dryck.

Den andra mindre invändningen jag har gäller vattenförbrukningen. Maskinen genomför en sköljcykel både när den startas och stängs av, vilket gör att vattentanken töms snabbare än jag hade önskat. Jag förstår varför den rengör systemet när den stängs av och varför mjölkslangen sköljs ur av hygieniska skäl, men sköljningen vid uppstart känns mindre nödvändig.

Som tur är rymmer den bakmonterade vattentanken 1,8 liter, vilket är generöst. Men om ni är flera personer i hushållet eller dricker mycket kaffe kommer du ändå att behöva fylla på vatten ganska ofta.

Sammantaget tycker jag ändå att KitchenAid KF3 är en riktigt imponerande helautomatisk espressomaskin i mellanklassen. Den är välbyggd, brygger utsökta kaffedrycker och är dessutom enkel att underhålla. Faktum är att jag tycker att den gör tillräckligt mycket rätt för att kunna mäta sig med några av de bästa kaffemaskinerna på marknaden.

KitchenAid KF3: specifikationer

KitchenAid KF3: pris & tillgänglighet

• Lanserades i början av sommaren 2026
• Pris 9 500 kronor

KitchenAid KF3 Fully Automatic Espresso Machine lanserades i början av sommaren. I Sverige har den ett pris på 9 500 kronor, vilket gör den till en av företagets mer prisvärda helautomatiska espressomaskiner. Samtidigt placerar den sig tydligt i mellanklassen sett till funktioner och prestanda.

Den enda helautomatiska modellen som är billigare i KitchenAids sortiment är KF2. Vill du komma ner ytterligare i pris finns även företagets halvautomatiska espressomaskin, men den kräver förstås betydligt mer manuellt arbete.

Toppmodellen i den här serien, KitchenAid KF4, erbjuder i stort sett samma grundfunktioner som KF3, men kompletterar med ett större urval av kafferecept, en större pekskärm och en medföljande mjölkkaraff.

I den här prisklassen är även Philips LatteGo 4400 Series ett intressant alternativ. Den erbjuder en liknande specifikationsnivå och kan därför vara värd att överväga om du jämför flera helautomatiska espressomaskiner.

• Värde - poäng: 4 / 5

KitchenAid KF3: design

• Kompakt format som passar perfekt i mindre kök
• Enkelt mjölksystem som är lätt att använda och rengöra
• Inga löstagbara delar tål maskindisk

Vid första anblicken ser KitchenAid KF3 väldigt lik ut företagets övriga modeller, från KF4 hela vägen upp till KF8 (det finns för närvarande ingen KF5). Den är mindre än KF6, KF7 och KF8, men har samma mått som KF2 och KF4: 361 × 196 × 470 mm (H × B × D). Det kompakta formatet gör att den enkelt får plats på köksbänken.

Den är dessutom lätt att flytta. På undersidan baktill sitter två små hjul, så jag behövde bara lyfta maskinen framtill för att enkelt rulla den framåt eller bakåt.

Designmässigt följer den samma formspråk som sina syskon. Den har en kantig form med mjukt rundade hörn och finns i färgerna Porcelain White och Matte Black. För att hålla nere priset har KitchenAid ersatt den metallkonstruktion som används på de större modellerna med plast, men jag tycker fortfarande att maskinen både ser ut och känns som en premiumprodukt.

Det tydligaste kännetecknet för att det här är just KF3 är den 2,4 tum stora färgskärmen. KF2 saknar skärm helt, medan KF4 har en större pekskärm. Upplösningen är inte lika hög som hos exempelvis Philips Café Aromis, men skärmen är tydlig, ljusstark och färgerna gör det enkelt att hitta rätt kaffedryck.

På var sida om skärmen sitter totalt tio pekknappar. Fyra ger snabb åtkomst till användarprofiler, dryckesmenyn, sköljprogram och maskinens inställningar. Två används för att starta eller avbryta bryggningen, medan de fyra sista används för att navigera i menyerna, gå tillbaka och bekräfta val.

Bönbehållaren på ovansidan rymmer 250 gram kaffebönor och har, precis som de övriga kompakta modellerna i serien, ett avtagbart ogenomskinligt lock med silikonpackning. Det innebär att jag inte kan se hur mycket bönor som finns kvar, även om maskinen tydligt meddelar när de har tagit slut. Fördelen är att bönorna skyddas från ljus och luft, vilket hjälper dem att hålla sig färska längre.

Att locket är avtagbart istället för gångjärnsförsett är också praktiskt om maskinen står under ett väggskåp. Jag kunde enkelt fylla på bönor utan att behöva flytta maskinen. Det finns dessutom ett separat fack för färdigmalet kaffe, och en doseringsskopa följer med i förpackningen.

Den 1,8 liter stora vattentanken skjuts in från baksidan och har ett integrerat handtag som gör den enkel att ta ut. Personligen föredrar jag dock den sidomonterade lösningen hos Philips LatteGo 4400 Series, eftersom den är ännu smidigare att fylla på. Samtidigt har KitchenAids tank ett gångjärnsförsett lock, vilket gjorde att jag oftast kunde låta den sitta kvar och bara hälla i vatten direkt från en kanna.

KitchenAid skickar med ett vattenfilter som enligt företaget räcker i ungefär två månader. Installationen var lite pillig första gången, men den medföljande kaffeskopan fungerar även som ett monteringsverktyg som fästs på filtret, vilket gör det betydligt enklare att skruva fast.

Droppbrickan är djup och sträcker sig nästan över hela maskinens djup. Den har dessutom en stor hällpip baktill som gör den enkel att tömma. Kaffesumpen samlas i en löstagbar behållare i mitten av maskinen, och när den behöver tömmas visas en tydlig påminnelse på skärmen.

Mjölksystemet använder en silikonslang som ansluts till dispensern på maskinens framsida. Ena änden klickas fast i maskinen medan den andra placeras i ett glas eller en flaska med mjölk. KitchenAid säljer även en förslutningsbar mjölkbehållare med dubbelslang som tillbehör, medan den ingår som standard med KF4.

KF3 har ett noggrant sköljprogram för mjölkslangen som håller systemet rent mellan användningarna. Däremot är det värt att känna till att inga av de löstagbara delarna kan diskas i diskmaskin.

Slutligen kan höjden på kaffeutloppet justeras för att passa allt från små espressokoppar till stora muggar och tumblers. Jag tyckte att det krävdes lite väl mycket kraft för att flytta det, men det är en ganska liten invändning i det stora hela.

• Design - poäng: 4,5 / 5

KitchenAid KF3: prestanda

• Brygger genomgående välbalanserad espresso
• Bra mjölkskum, men inte riktigt i klass med en ångstav
• "Iskaffe"-läget brygger fortfarande för varmt
• Fyra anpassningsbara användarprofiler

Det bästa med KitchenAid KF3 Fully Automatic Espresso Machine är att jag alltid kan lita på att den brygger en riktigt bra espresso. IntelliGrind-systemet analyserar automatiskt vilka kaffebönor jag använder och väljer rätt malningsgrad för att ge en välbalanserad espresso med fin crema. Under testperioden använde jag både mellanrostade och mörkrostade bönor, och jag blev mycket nöjd med resultatet i båda fallen.

Att jag slipper fundera över malningsgraden gör KF3 till ett utmärkt val för den som är ny inom espresso. Om du ändå vill finjustera resultatet finns en spak dold bakom sidoluckan, där bryggenheten sitter, som gör det möjligt att välja en finare eller grövre malning. Själv lät jag den stå kvar i standardläget under hela testperioden.

Däremot finns det gott om andra inställningar att experimentera med. Jag kan justera både styrkan och fylligheten på espresson. Styrkan väljs på en skala från ett till tre och avgör hur mycket kaffe som mals till varje bryggning – från 7 gram på den lägsta nivån upp till 14 gram på den högsta.

Jag kan också välja mellan låg, medel eller hög fyllighet, vilket påverkar hur snabbt vattnet passerar genom kaffet under extraktionen. En espresso med hög fyllighet bryggs långsammare, så att vattnet hinner extrahera mer smak ur kaffet.

Dessutom går det att justera både mängden kaffe i varje dryck och bryggtemperaturen.

KitchenAids automatiska mjölkskumningssystem, Auto Milk, fungerar bra, även om jag fortfarande tycker att en traditionell ångstav ger ett bättre resultat. Jag blev däremot positivt överraskad över hur väl systemet fungerade med växtbaserade alternativ, trots att det inte finns något särskilt program för dem. Maskiner som KitchenAid KF8 har särskilda inställningar för växtbaserad mjölk och anpassar temperaturen därefter, men KF3 lyckades ändå leverera ett imponerande resultat.

När jag gjorde en café latte med baristahavredryck fick jag ett fint, silkeslent skum och en behaglig serveringstemperatur. Resultatet var minst lika bra när jag använde standardmjölk med hög fetthalt.

KF3 har också särskilda program för kalla kaffedrycker. Tanken är att espresson ska bryggas vid en lägre temperatur, men du behöver fortfarande fylla glaset med is innan bryggningen börjar. Tyvärr fungerade det inte riktigt som utlovat under mina tester.

Jag mätte temperaturen på både en vanlig espresso och en espresso bryggd med iskaffeprogrammet med hjälp av en termometer. Den vanliga espresson höll omkring 50 °C vid bryggtemperaturen Medium, medan iskaffeespresson låg på ungefär 45 °C. Jag upprepade testet två gånger och fick samma resultat båda gångerna.

Det innebar att espresson fortfarande var tillräckligt varm för att snabbt smälta isbitarna, vilket gav en ljummen och utspädd dryck. Om du ofta dricker iskaffe tycker jag därför att modeller som De'Longhi Dedica Duo eller Jura J10, som faktiskt brygger kall extraherad espresso, är betydligt bättre alternativ.

Precis som KitchenAids övriga espressomaskiner är KF3 QuietMark-certifierad, vilket innebär att den ska vara ovanligt tyst i drift. Det stämmer väl överens med mina egna mätningar. Med hjälp av appen decibelX på min iPhone uppmätte jag ungefär 70 dB under malning och 60 dB under själva bryggningen när jag stod intill maskinen i en tyst miljö. Det är i nivå med KF4, även om den större KF8 fortfarande är ännu tystare – i våra tester låg den på omkring 44 dB genom hela bryggprocessen.

Jag uppskattar också hur enkel KF3 är att hålla ren. Maskinen kör automatiskt ett sköljprogram både när den startas och stängs av – även om det innebär att vattentanken töms snabbare än jag hade önskat. Den säger dessutom till när det är dags att tömma sumpbehållaren och droppbrickan, och efter varje mjölkbaserad dryck uppmanas jag att rengöra mjölksystemet.

Det går visserligen att hoppa över rengöringen direkt efter bryggningen, men när jag sedan stänger av maskinen – eller när den stänger av sig själv efter en stund – vägrar den göra det innan mjölkslangen har sköljts igenom.

I inställningsmenyn finns också mer omfattande rengöringsprogram för bryggenheten. Ett par rengöringstabletter följer med i förpackningen, men avkalkningsmedel och rengöringsmedel för mjölksystemet behöver köpas separat.

En funktion som jag verkligen uppskattar är möjligheten att tömma hela vattensystemet inför längre perioder utan användning. Min kollega Cat Ellis har tidigare sagt att hon önskar att alla helautomatiska espressomaskiner hade den funktionen, och efter att ha använt den håller jag med. Den gör det enkelt att förvara maskinen torr och hygienisk när den inte ska användas under en längre tid.

• Prestanda - poäng: 4 / 5

Bör du köpa KitchenAid KF3?

Köp den om...

Köp den inte om...

KitchenAid KF3: andra alternativ

Om du fortfarande är osäker på om KitchenAid KF3 är rätt espressomaskin för dig finns det några andra modeller som också är värda att titta närmare på.

Så testade vi KitchenAid KF3

Jag använde KitchenAid KF3 under två veckor. Eftersom jag redan hade testat KitchenAid KF4 visste jag ungefär vad jag kunde förvänta mig av den något enklare modellen.

Under testperioden bryggde jag ett stort antal kaffedrycker, både med och utan mjölk, och använde två olika typer av kaffebönor för att utvärdera hur väl IntelliGrind-systemet anpassade malningsgraden.

Jag testade det automatiska mjölkskumningssystemet med både baristahavredryck och standardmjölk med hög fetthalt, och följde även maskinens rekommenderade rengöringsprogram under hela testperioden.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Först publicerad i juli 2026.

Två år efter att föregångaren gjorde entré har JBL Bar 1300MK2 nu landat, med målet att leverera massor av kraft, imponerande Dolby Atmos och omslutande surroundljud. Med ett pris på 18 000 kronor hade jag väldigt höga förväntningar på JBL:s nya flaggskeppsmodell. Som tur är levererade den mer än väl.

Den här modellen sticker ut från mängden tack vare sina löstagbara, batteridrivna bakhögtalare, som även kan fästas på huvudenheten eller användas som fristående Bluetooth-högtalare. De har en batteritid på 10 timmar vardera och kan dessutom laddas medan de används, vilket gör dem praktiska för nästan alla typer av användare.

Men även när det gäller grunderna kan den här modellen mäta sig med de allra bästa soundbars du kan köpa. Dolby Atmos-prestandan är genomgående utmärkt, med ett otroligt expansivt och nästan tredimensionellt ljud. Modellen har även stöd för DTS:X, streaming via Wi-Fi och Bluetooth samt Auracast-anslutning.

En viktig skillnad jämfört med föregångaren är det enorma klivet i uteffekt. Det här 11.1.4-systemet har en maximal uteffekt på nästan 2 500 W fördelat över 29 högtalarelement, vilket är nästan löjligt mycket. Kommer de flesta användare att behöva så mycket kraft? Nej, men den finns där om du verkligen vill dra upp volymen!

Utöver Atmos får du dessutom kristallklar dialog, dundrande bas och exakt diskant, vilket ger en fantastisk lyssningsupplevelse oavsett om du tittar på film eller lyssnar på musik.

Kombinera det med en otroligt enkel installation och ett brett utbud av funktioner – varav de flesta är tillgängliga via JBL One-appen – och resultatet är ett nästintill perfekt paket från JBL.

Men ordet ”nästintill” är viktigt här. Det finns stöd för 4K-genomströmning, men bara i 60 Hz. Det är synd för gamers som vill kunna njuta av nyare spel i 4K och 120 fps. Även om jag gillar de löstagbara högtalarna är själva systemet inte heller det snyggaste på marknaden. Designen är ganska standardmässig för att komma från ett märke som vanligtvis gillar att använda unika och färgstarka detaljer i sina produkter.

Trots det råder det ingen tvekan om att JBL Bar 1300MK2 överlag är ett utmärkt soundbarsystem. Det är dyrt, men priset står sig ändå ganska bra mot konkurrenterna. Det låter helt fantastiskt och den mångsidiga konstruktionen hjälper det att sticka ut på en mycket konkurrensutsatt marknad. Därför har jag inga problem med att rekommendera det.

JBL Bar 1300MK2: pris & släppdatum

• Lanserades i september 2025
• Pris 18 000 kronor

JBL Bar 1300MK2 lanserades i september 2025. Det är värt att notera att konsumenter i USA istället får JBL Bar 1300XMK2, som har en något större subwoofer. I Sverige kostar soundbaren cirka 18 000 kronor. Det är ungefär i linje med lanseringspriset för den ursprungliga JBL Bar 1300X.

JBL Bar 1300MK2: specifikationer

JBL Bar 1300MK2: funktioner

• Stöd för Dolby Atmos och DTS:X
• 11.1.4-konfiguration med löstagbara bakhögtalare
• 4K-genomströmning, men inte i 120 Hz

JBL Bar 1300MK2 är utrustad med i princip allt du kan önska dig från en av de bästa Dolby Atmos-soundbars du kan köpa. Självklart finns stöd för omslutande ljudformat som Dolby Atmos och DTS:X, med uppåtriktade högtalare som ger ljudbilden en extra känsla av höjd.

Utöver det använder det här 11.1.4-kanalssystemet MultiBeam 3.0-teknik. Den använder beamforming och digital signalbehandling för att enligt JBL skapa en ”bred, bioliknande ljudbild” – och jag är benägen att hålla med. JBL:s nya flaggskepp levererar en fantastiskt expansiv ljudupplevelse, men jag återkommer mer till det i prestandadelen.

En annan viktig funktion är AI Sound, som även har dykt upp i vissa Bluetooth-högtalare som JBL Xtreme 4. Funktionen gör det möjligt för den stora subwoofern med dubbla högtalarelement – som kan nå ända ner till 33 Hz – att leverera förbättrad dynamik.

I JBL One-appen finns dessutom ett antal inställningar att experimentera med och appen är både lättanvänd och tydligt upplagd. En funktion jag direkt kommer att tänka på är rumskalibreringen. Den optimerar ljudet efter rummet på ett imponerande sätt och spelar sedan upp en ljuddemo så att du verkligen kan uppleva det tredimensionella ljudet från Bar 1300MK2.

Utöver det finns en AI-baserad funktion för förbättrad dialog, ett alternativ för uppspelning av omgivningsljud samt olika ljudlägen som Movie, Music och Standard. Det finns till och med ett nytt Night-läge, som enbart använder de två löstagbara trådlösa högtalarna för att leverera ett mer dämpat ljud med mjukare bas.

På tal om de trådlösa högtalarna kan du även använda dem som fristående Bluetooth-högtalare och koppla ihop dem med andra JBL-modeller med stöd för Auracast. De levererar förstås inte samma prestanda som de bästa Bluetooth-högtalarna på marknaden, men möjligheten är verkligen ett trevligt tillskott.

De trådlösa bakhögtalarna har en batteritid på 10 timmar, vilket gott och väl räcker för en hel dag med filmtittande eller gaming. När du tar en paus kan du helt enkelt sätta tillbaka de löstagbara högtalarna på huvudenheten för att ladda dem. De kan dessutom laddas via USB-C medan de används, så JBL har verkligen tänkt på det mesta här.

Något annat jag uppskattade med Bar 1300MK2 var det gedigna utbudet av anslutningar. Här finns HDMI eARC, optisk digital ingång, Bluetooth 5.3 (medan bakhögtalarna använder version 5.4), Wi-Fi, USB (endast för uppspelning på den amerikanska modellen), Ethernet och hela tre HDMI-ingångar.

Men det finns en hake. Trots att du får tre HDMI-ingångar har ingen av dem stöd för 4K-genomströmning i 120 Hz eller Auto Low Latency Mode (ALLM). Det är lite av en besvikelse för gamers som vill spela i prestandaläge. Visst får du fortfarande 4K-genomströmning med JBL:s nya soundbar, men tyvärr bara i 60 Hz.

Med tanke på att många 4K-TV-apparater är begränsade till endast två HDMI 2.1-portar – där den ena vanligtvis är eARC-porten som används för soundbaren – tycker jag att det här är en ganska betydande brist för gamers. Särskilt när konkurrenter som Samsung HW-Q990F erbjuder 4K-genomströmning i 120 Hz.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

JBL Bar 1300MK2: prestanda

• Otrolig kraft från 29 högtalarelement
• Bas som skakar hela rummet, tydlig dialog och uttrycksfull diskant
• Mycket imponerande Dolby Atmos och surroundljud

Föga förvånande är JBL Bar 1300MK2 en fenomenal soundbar när det kommer till ljudprestanda. Den utnyttjar kraften från hela 29 – ja, 29 – högtalarelement fördelade över huvudenheten, de löstagbara surroundhögtalarna och subwoofern. Tillsammans levererar de en maximal uteffekt på nästan 2 500 W. Det är mer än dubbelt så mycket som hos föregångaren. Är det överdrivet? Kanske, men jag tar hellre för mycket kraft än för lite.

Den råa kraften gjorde också ett enormt intryck när jag testade 1300MK2 och visade sig vara perfekt för storslagna filmsoundtrack och omslutande Dolby Atmos-upplevelser. När jag tittade på The Boy and the Heron finns det en scen där grodor och fiskar vrålar ”JOIN US” åt huvudpersonen, samtidigt som scenen ska präglas av en mäktig, mullrande bas. 1300MK2 återgav detta med imponerande kraft. Den kontrollerade, djupa och dynamiska basen fyllde hela rummet och fångade min fulla uppmärksamhet.

Trots all denna kraft lyckas soundbarsystemet behålla en fin balans. Basen dränkte aldrig dialogen, som förblev tydlig hela tiden. När hägern knäckte ett träsvärd på mitten återgavs det högfrekventa ljudet med ett härligt naturligt knak. Visslandet från en pil lät också uttrycksfullt och klart och överlag blev jag riktigt imponerad av soundbarens diskantåtergivning.

Låt oss fokusera lite på Dolby Atmos, som återigen är utmärkt. I The Mask följdes huvudkaraktärens frenetiska och tecknade rörelser med imponerande precision, röster lät som om de sträckte sig långt utanför själva högtalarnas fysiska gränser och den övergripande känslan av rymd var förstklassig.

I Top Gun: Maverick såg jag till att testa scenen där ett stridsflygplan flyger upp och över Ed Harris huvud – en given referensscen när man testar soundbars. Höjdkänslan var riktigt bra och definitivt mer övertygande än hos många konkurrenter i premiumklassen. Jag blev visserligen inte fullständigt överväldigad av känslan av att planet faktiskt flög ovanför mig, men här används trots allt uppåtriktade högtalarelement istället för fysiska takhögtalare, som kan skapa en nästan påtaglig känsla av höjd.

Alla andra delar av ljudupplevelsen var precis så bra som jag hade hoppats. Dialogen hade enastående tydlighet, oavsett om PureVoice var aktiverat eller inte. Plötsliga ljud i spända filmscener slog till med rejäl kraft och visade hur bra soundbaren hanterar dynamik. Samspelet mellan systemets olika delar var också utmärkt – bakhögtalarna hade precis rätt nivå av subtilitet, medan subwoofern aldrig överskuggade det rena och precisa ljudet från huvudenheten.

Något vi uppskattade hos den ursprungliga JBL Bar 1300 var hur bra den fungerade för musik och jag är glad att kunna rapportera att MK2 levererar även här. Dolby Atmos-musik som Hans Zimmers Dream of Arrakis låter rymlig och uppslukande, där atmosfäriska elektroniska inslag och bakgrundssång sträcker sig långt utanför soundbarens fysiska gränser. Den hjärtslagsliknande djupbasen var dessutom mörk och sträckte sig riktigt långt ner i frekvensregistret, vilket resulterade i en närmast hypnotisk lyssningsupplevelse.

Även stereomusik låter mycket bra på Bar 1300MK2. Med Jamiroquais Space Cowboy fick de svävande syntharna gott om utrymme att andas, den mjuka percussionen hade en väl avvägd tyngd och basen levererade återigen med rejäl pondus. Sången lät enligt mig en aning tillbakadragen, men det var inget som inte gick att lösa med lite justering av EQ:n.

Sammantaget är JBL Bar 1300MK2 ett föredömligt system när det gäller ljudprestanda och den enorma råstyrkan är verkligen något utöver det vanliga.

• Prestanda - poäng: 5/5

JBL Bar 1300MK2: design

• Smidiga löstagbara surroundhögtalare
• Gedigen byggkvalitet
• Designen är inte särskilt spektakulär, men subwoofern är stilren

Den mest intressanta aspekten av designen hos JBL Bar 1300MK2 är utan tvekan de löstagbara surroundhögtalarna, som är batteridrivna och kan fylla flera olika funktioner. De kan användas som en del av huvudenheten, fungera som bakre kanaler eller helt enkelt spela musik som fristående Bluetooth-högtalare.

Den mångsidigheten är fantastisk och hjälper verkligen modellen att sticka ut från mängden. JBL skickar dessutom med ändstycken som kan skjutas på huvudenheten när surroundhögtalarna har tagits loss, så att den fortfarande ser stilren och komplett ut.

Som väntat håller Bar 1300MK2 hög byggkvalitet. Det är en robust och välbyggd modell och här finns en praktisk LED-skärm som bland annat visar volym och vald ingång samt indikerar när Dolby Atmos-innehåll spelas upp.

När det gäller utseendet skulle jag säga att soundbaren ligger ungefär i nivå med de flesta konkurrenterna. Det är en bred modell som passar bäst tillsammans med en TV på 65 tum eller större och den kommer i en enkel svart färg. Personligen föredrar jag designen hos Marshall Heston 120 och KEF XIO – modeller som har ansträngt sig lite extra för att sticka ut från mängden med genomarbetade detaljer och flera färgalternativ.

Om du däremot föredrar en mer diskret design kommer Bar 1300MK2 att passa alldeles utmärkt.

JBL beskriver den medföljande subwoofern som ”kompakt” och till och med ”liten” på sin hemsida, men jag tycker att det är att ta i lite. Visst är det en extremt kraftfull enhet som på egen hand levererar hela 1 200 W, och med tanke på det kan man absolut argumentera för att storleken är rimlig. Men liten är den inte. Med det sagt är det en snygg subwoofer, med mjukt rundade former som gör den betydligt mer tilltalande än vissa av de kantigare modellerna på marknaden.

Något jag verkligen uppskattade var att JBL skickar med både L- och U-formade väggfästen samt skruvar. Det innebär att den som vill väggmontera soundbaren och bakhögtalarna får med det som behövs för att göra det. Vissa konkurrenter tar ganska bra betalt för den möjligheten, så där förtjänar JBL beröm!

• Design - poäng: 4,5/5

JBL Bar 1300MK2: installation & användning

• Enkel plug-and-play-installation
• Responsiv fysisk och digital fjärrkontroll
• Lättanvänd tillhörande app med användarvänliga funktioner

Att installera JBL Bar 1300MK2 är precis så enkelt som man kan förvänta sig. Det är bara att ansluta huvudenheten och subwoofern till ström, koppla soundbaren till TV:n via HDMI eller en optisk digitalkabel och sedan är du igång. Det krävs inte heller någon komplicerad parkoppling efter det, eftersom allt redan är synkroniserat.

Det följer med en fjärrkontroll som du kan använda för att justera kanalnivåer, bas, volym och liknande. Alternativt kan du använda den digitala fjärrkontrollen i JBL One-appen för att styra soundbaren. Båda alternativen fungerar snabbt och responsivt och jag upplevde aldrig några irriterande fördröjningar när jag gav olika kommandon.

Den användarvänliga appen guidar dig dessutom genom nätverksanslutning och kalibrering och innehåller en digital manual som du kan ta hjälp av vid behov.

Mer generellt har den här modellen ett stort antal integrerade musiktjänster för streaming via Wi-Fi, en inbyggd mikrofon för röstassistentfunktioner samt välfungerande fysiska kontroller på både huvudenheten och surroundhögtalarna. Kombinera det med en lättläst LED-skärm och surroundhögtalare som är enkla att ta loss, så får du en förstklassig upplevelse när det gäller både installation och användarvänlighet.

• Installation & användning - poäng: 5/5

JBL Bar 1300MK2: värde

• Listpriset ligger utan tvekan i premiumklassen
• Men du får fortfarande mycket för pengarna
• Konkurrenskraftigt prissatt jämfört med rivalerna

Det går inte att komma ifrån att JBL Bar 1300MK2 är ett dyrt system, med ett svenskt pris på omkring 18 000 kronor. För att vara rättvis ligger det dock ungefär i linje med vad den ursprungliga Bar 1300 kostade vid lanseringen för mer än två år sedan.

När man dessutom tar hänsyn till den enorma kraften och den höga prestandan som Bar 1300MK2 erbjuder står den sig ganska bra mot konkurrerande soundbarsystem. Samsung HW-Q990F ligger exempelvis i en liknande premiumklass och även om den erbjuder 4K-genomströmning i 120 Hz saknar den JBL-modellens batteridrivna, löstagbara högtalare och har dessutom färre högtalarelement.

Jag har också börjat se 1300MK2 dyka upp på rea på vissa marknader, så det är rimligt att förvänta sig att modellen kommer att säljas till rabatterade priser då och då under de kommande månaderna och åren.

Kombinerar man allt detta med soundbarens fantastiska prestanda och mångsidiga design får man faktiskt väldigt mycket för pengarna, trots det höga priset på omkring 18 000 kronor.

• Värde - poäng: 4,5/5

Bör du köpa JBL Bar 1300MK2?

Köp den om…

Köp den inte om…

JBL Bar 1300MK2: andra alternativ

Så testade vi JBL Bar 1300MK2

• Testad under en veckas tid
• Testad i vårt TV-testrum på Future Labs
• Spelade upp 4K UHD Blu-ray-filmer och streamade musik via Wi-Fi

Från den ursprungliga skribenten;

När jag testade JBL Bar 1300MK2 hade jag den ansluten till en LG C5 OLED-TV via HDMI eARC. Jag såg till att testa de löstagbara högtalarna både när de satt fast på soundbaren och, vilket var vanligast, separat som bakre kanaler. Jag testade dem även som fristående Bluetooth-högtalare.

Under testperioden tittade och lyssnade jag på en mängd olika typer av innehåll. Det inkluderade ett antal filmer både via Netflix Premium och på 4K UHD Blu-ray med en Panasonic DP-UB820. Jag anslöt även min telefon till Bar 1300MK2 och lyssnade på musik via Tidal Connect, både i Dolby Atmos och stereo.

Jag använde också samtliga lyssningslägen flitigt: Movie, Music, Standard och Night. Självklart såg jag även till att testa de olika inställningarna i JBL One-appen, inklusive funktionerna för röstförstärkning, omgivningsljud och kalibrering.

Mer generellt har jag testat dussintals soundbars här på TechRadar, från riktigt billiga alternativ som Hisense HS214 till premiummodeller som Marshall Heston 120. Min omfattande erfarenhet av konkurrenterna till Bar 1300MK2 innebär att jag vet precis vad som krävs för att en soundbar ska sticka ut på en marknad som i slutändan är väldigt konkurrensutsatt.

• Först testad i december 2025
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Jag har länge pekat ut flaggskeppsmodellen Shokz OpenDots One som de bästa öppna hörlurarna i clip-on-kategorin, så jag ska erkänna att jag följde lanseringen av företagets mer budgetvänliga modell med viss oro.

Alltför ofta sitter billigare hörlurar från ett varumärke sämre, skär bort för många funktioner, misslyckas med ljudkvaliteten eller lanseras till ett pris som helt enkelt inte känns rimligt. Därför är jag glad att kunna säga att Shokz OpenDots Air lyckas undvika alla de fallgroparna.

Faktum är att jag tror att de här hörlurarna är ett betydligt mer logiskt köp än syskonmodellen Shokz OpenDots 2 för de flesta användare – trots att modellen jag testar här på pappret faktiskt är den enklare av de två.

Precis som OpenDots 2 använder Air dubbla 11,8 mm-element. I praktiken kommer du bara att märka någon större skillnad i ljudkvalitet om du verkligen vill ha Dolby Atmos eller några av Shokz mer unika funktioner – något jag misstänker att de flesta faktiskt klarar sig utan.

OpenDots Air har dessutom en väldigt liknande design, vilket innebär att de sitter lika säkert under långa löprundor eller träningspass på gymmet. Då och då upplevde jag att de nöp lite i örat, vilket jag tror beror på några mindre designförändringar, men det var aldrig något som fick mig att sluta använda dem.

Det finns mer att uppskatta. Batteritiden är riktigt bra, laddningsetuiet är litet och smidigt och anslutningen var stabil under hela testperioden. Däremot har vissa mindre lyckade egenskaper också följt med från tidigare modeller. Precis som andra OpenDots-hörlurar är pekkontrollerna frustrerande opålitliga. Dessutom har marknaden för öppna hörlurar blivit betydligt mer konkurrensutsatt sedan Shokz lanserade några av de bäst ljudande modellerna förra året, vilket gör att Air (och OpenDots 2) möter betydligt tuffare konkurrens.

Det som verkligen skiljer OpenDots Air från OpenDots 2 – och gör dem till det bättre köpet – är priset. De är ungefär 25 procent billigare. För de allra flesta skulle jag därför säga att det är klokast att spara pengarna och välja OpenDots Air ... såvida du inte lockas mer av någon av de andra riktigt bra clip-on-hörlurarna på marknaden, som ofta kostar mindre än Shokz modeller.

Shokz-premien finns trots allt fortfarande kvar – även på företagets mer prisvärda hörlurar.

Shokz OpenDots Air: pris & släppdatum

• Lanserades den 4 juni 2026
• Pris 1 990 kronor

Shokz OpenDots Air lanserades den 4 juni 2026 tillsammans med OpenDots 2, ungefär tio månader efter att den ursprungliga OpenDots One släpptes.

I Sverige har Shokz OpenDots Air ett rekommenderat pris på 1 990 kronor. Det gör dem betydligt billigare än OpenDots 2, som lanserades med ett pris på 2 690 kronor. Den ursprungliga OpenDots One kostade också 2 690 kronor vid lanseringen, men går numera ofta att hitta betydligt billigare hos återförsäljare.

Det finns också flaggskeppsmodellen Shokz OpenFit Pro – ett par mer traditionellt utformade öppna hörlurar – som erbjuder brusreducering och lanserades i januari 2026. De har ett rekommenderat pris på 2 790 kronor.

Jag kommer fortsätta beskriva OpenDots Air som ett prisvärt alternativ bland clip-on-hörlurar, men det gäller framför allt i jämförelse med OpenDots 2 och Shokz övriga modeller. Shokz är fortfarande ett av de ledande varumärkena i den här kategorin, och det märks också på prislappen. Det finns gott om riktigt bra alternativ från andra tillverkare som kostar ännu mindre – några av dem lyfter vi fram längre ner i recensionen.

Shokz OpenDots Air: specifikationer

Shokz OpenDots Air: funktioner

• Upp till 9 timmars batteritid (36 timmar med laddningsetuiet)
• EQ med fyra förinställningar och anpassningsbar 5-bands-EQ
• Appen har ett ganska begränsat funktionsutbud

Shokz uppger att OpenDots Air erbjuder upp till nio timmars batteritid på en laddning, och utifrån mina tester har jag ingen anledning att ifrågasätta det. Det är en timme mindre än OpenDots One och OpenDots 2, men skillnaden är i praktiken försumbar och batteritiden är fortfarande riktigt bra.

Med laddningsetuiet ökar den totala batteritiden till upp till 36 timmar, inklusive flera fulla laddningar av hörlurarna. Det är i linje med vad man kan förvänta sig i den här prisklassen.

Precis som hos de flesta öppna hörlurar finns det ingen aktiv brusreducering här. Det är lite synd, eftersom Shokz är ett av få företag som erbjuder en form av brusreducering för öppna hörlurar – OpenFit Pro har exempelvis en funktion som företaget kallar "Noise Reduction", även om vi i våra tester konstaterade att den fungerar ungefär som traditionell ANC. Jag tycker dessutom att den typen av funktion är extra användbar just på öppna hörlurar.

Även om OpenDots Air inte är särskilt funktionsrika ger Shokz-appen dig åtminstone möjlighet att anpassa de funktioner som finns.

Den främsta anledningen att ladda ner appen är enligt mig equalizern. Här finns fyra förinställda ljudprofiler – Standard, Vocal Enhancement, Bass Enhancement och Audio Leakage Reduction – samt en enkel anpassningsbar 5-bands-EQ där du kan finjustera ljudet efter egen smak.

I appen kan du också aktivera multipoint-anslutning, ändra vad pekkontrollerna gör, slå på eller av mikrofonens brusreducering under samtal samt aktivera eller stänga av automatisk avkänning när hörlurarna tas av eller sätts på.

Jag måste dock säga att funktionsutbudet känns ganska tunt. Förutom under själva testperioden öppnade jag faktiskt appen bara en enda gång – och då enbart för att kontrollera att jag inte av misstag hade stängt av pekkontrollerna. Det hade jag inte, men mer om det senare.

• Funktioner - poäng: 3,5/5

Shokz OpenDots Air: design

• Smidigt och kompakt laddningsetui
• Snygg marmorerad blå färg
• Utformade för att klämmas fast – inte föras in i hörselgången

De kallas inte clip-on-hörlurar utan anledning. OpenDots Air har en C-formad design där själva högtalaren sitter på ena sidan och en oval motvikt på den andra. Högtalardelen vilar i ytterörat medan motvikten placeras bakom örat och håller hörlurarna säkert på plats runt den nedre delen av ytterörat.

Varje hörlur väger 6,3 gram och är tillverkad av en kombination av silikon och plast. Jag använde dem på gymmet, under cykelturer, löprundor och i vardagen, och jag upplevde aldrig några problem med passformen. Det är en av de stora fördelarna med den här typen av design – jag har ännu inte testat ett par clip-on-hörlurar som känts ostadiga.

Däremot märkte jag att OpenDots Air kunde nypa lite i örat vid längre användning. Efter en löprunda på över en timme blev jag faktiskt förvånad över hur skönt det var att ta av dem.

På tal om nackdelar har hörlurarna pekkontroller, men jag hade stora problem att få dem att reagera. Jag var tvungen att träffa en väldigt liten yta för att registrera en tryckning, och efter ett tag gav jag helt enkelt upp. För den här typen av hörlurar är det ännu ingen avgörande brist, men det är ändå något jag inte kan bortse från.

OpenDots Air finns i svart och lila, och laddningsetuiet matchar färgen på hörlurarna. De har en IP55-klassning, vilket innebär att de står emot damm och vattenstrålar, men de är inte avsedda för simning eller annan användning under vatten.

Laddningsetuiet är dessutom ett av de lättaste jag har använt. Det väger bara 37,3 gram utan hörlurarna, och tillsammans landar den totala vikten på under 50 gram. Etuiet är också riktigt litet, något jag uppskattade mycket. Det gled enkelt ner i fickan och märktes knappt när jag bar det med mig.

Den minimalistiska designen fortsätter även när det gäller anslutningar och knappar. Här finns en USB-C-port, men ingen trådlös laddning, vilket OpenDots 2 erbjuder. Dessutom saknas en fysisk Bluetooth-knapp för manuell parkoppling. Jag kan faktiskt inte minnas senast jag testade ett par hörlurar vars etui saknade den funktionen, men Shokz verkar helt enkelt ha bedömt att den inte behövs.

• Design - poäng: 4,5/5

Shokz OpenDots Air: ljudkvalitet

• Dubbla 11,8 mm-element
• Välbalanserad bas och tydlig diskant
• Saknar några av premiummodellernas funktioner

Shokz verkar ha hittat ett ljudrecept de trivs med och håller fast vid det. Precis som OpenDots One och OpenDots 2 använder OpenDots Air dubbla specialutvecklade 11,8 mm-element. Företaget är däremot ganska förtegna om exakt vad de två elementen ansvarar för, men jag misstänker att åtminstone ett av dem är optimerat för basen, med tanke på hur ofta tekniken "Bassphere" lyfts fram i marknadsföringen.

Vad är då Bassphere? Ja, det verkar framför allt vara ett marknadsföringsnamn. Shokz är ganska sparsamma med detaljerna, och trots att jag gjorde mitt journalistiska bästa för att försöka ta reda på exakt vad tekniken innebär lyckades jag inte hitta någon tydlig förklaring. Det verkar helt enkelt vara företagets benämning på dess system med dubbla element.

OpenDots Air saknar däremot några funktioner som finns hos de dyrare syskonmodellerna. Här finns exempelvis ingen Dolby Atmos-optimering, och de saknar även flera av Shokz egna tekniker, däribland MirrorPitch, som ska rikta ljudet mer effektivt mot örat, och Bassphere 2.0, en vidareutveckling av Bassphere som är tänkt att minska den distorsion som kan uppstå i ett system med dubbla element.

Men hur låter då Shokz OpenDots Air i praktiken? Jag tycker faktiskt att de låter riktigt bra för att vara öppna hörlurar. De når inte riktigt upp till samma nivå som de dyrare OpenDots-modellerna eller några av de starkaste konkurrenterna, men jag trivdes verkligen med att lyssna på musik med dem.

För mina öron är det tydligt att ett av elementen fokuserar på de lägre frekvenserna, vilket ger basen en tydlig och väldefinierad närvaro som ofta saknas hos öppna hörlurar. Låtar som Beach Cowboy av Brian Kelley och Superpowers av Kasabian återges med en ren och kontrollerad bas som ligger fint under de högre frekvenserna utan att ta över ljudbilden.

Samtidigt märks det att hörlurarna saknar stöd för mer avancerade ljudkodekar som LDAC eller andra högupplösta ljudformat. För den som prioriterar absolut högsta ljudkvalitet finns det bättre alternativ, och jag kan inte säga att de matchar traditionella in-ear-hörlurar i samma prisklass – inte ens de modeller som också riktar sig till träningsentusiaster. Men för den som tränar och samtidigt vill kunna höra trafiken och omgivningen räcker de mer än väl.

Som med i princip alla öppna hörlurar tappar basen dessutom lite kraft när man befinner sig utomhus. Låga frekvenser har helt enkelt svårare att tränga igenom omgivningsljudet än diskanten. Det är helt normalt för den här typen av hörlurar, men ändå värt att ha i åtanke om du inte har använt öppna hörlurar tidigare.

• Ljudkvalitet - poäng: 4/5

Shokz OpenDots Air: värde

• Shokz mest prisvärda clip-on-hörlurar
  Andra märken erbjuder liknande alternativ till lägre pris

Om jag bara jämför OpenDots Air med OpenDots 2 tycker jag att de är mycket prisvärda. Du får i stort sett samma hörlurar, men till ett betydligt lägre pris. För de allra flesta skulle jag utan tvekan rekommendera OpenDots Air framför OpenDots 2.

När jag däremot ser till marknaden i stort blir min rekommendation lite mer nyanserad. Jag har testat många clip-on-hörlurar runt eller under den här prisklassen som presterar ungefär lika bra som OpenDots Air. Om du inte känner dig låst till att köpa just Shokz finns det flera bra alternativ som ger dig liknande prestanda för ännu mindre pengar – några av dem går jag igenom längre ner i recensionen.

• Värde - poäng: 4/5

Bör du köpa Shokz OpenDots Air?

Köp dem om…

Köp dem inte om…

Shokz OpenDots Air: andra alternativ

Marknaden för öppna hörlurar är väldigt konkurrensutsatt. Här är några andra modeller som jag har testat och gärna rekommenderar.

Så testade vi Shokz OpenDots Air

• Testade under en månad
• Användes tillsammans med en Android-telefon för Spotify, videostreaming och spel
• Testades under en rad olika aktiviteter

Jag använde Shokz OpenDots Air i ungefär en månad innan jag skrev den här recensionen, vilket gav mig gott om tid att testa dem ordentligt i många olika situationer.

Under testperioden använde jag dem på otaliga löprundor, flera cykelturer, många träningspass på gymmet, mängder av promenader i mitt närområde, resor med olika typer av kollektivtrafik, under en flytt och även under en semesterresa till en surfstad.

Under hela testperioden var hörlurarna parkopplade med min Android-telefon. Jag använde dem främst för att lyssna på Spotify, men också för telefonsamtal, YouTube-videor och mobilspel.

Jag har testat teknik för TechRadar sedan början av 2019. Under den tiden har jag recenserat ett stort antal hörlurar, däribland många modeller med öppen design och Shokz OpenDots One.

• Först testade i juli 2026.

• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Det enklaste sättet att beskriva gamingheadsetet SteelSeries Arctis Nova Pro Omni är att det känns som en 2026-version av den utmärkta föregångaren Arctis Nova Pro Wireless – ett av mina absoluta favoritheadset för gaming genom tiderna.

Omni är ett fantastiskt trådlöst gamingheadset och erbjuder en hel hög förbättringar och uppgraderingar jämfört med sin äldre släkting. På egen hand lär det dessutom kunna bocka av nästan alla önskemål de flesta gamers kan tänkas ha. Varje funktion som har justerats eller förbättrats kanske inte innebär någon enorm förändring i sig, men de läggs snabbt på hög och när allt räknas samman blir helheten definitivt större än summan av delarna.

Designen och konstruktionen kommer att kännas väldigt bekant för alla som har använt någon modell ur Nova-serien. Här används samma designspråk och estetik, samtidigt som den robusta byggkvaliteten finns kvar och inger gott om förtroende. GameHub-dongeln har dessutom samma form som den hos SteelSeries Arctis Nova Elite och Nova Pro Wireless, men anslutningsmöjligheterna har uppgraderats rejält. Du kan ansluta och mixa upp till fyra olika ljudkällor samtidigt med Omni, vilket är smått galet men samtidigt ger en fantastisk flexibilitet.

Ljudkvaliteten, mikrofonen och den övergripande prestandan hos Omni är spektakulär och det finns egentligen väldigt lite att klaga på. Jag tror att jag föredrar basåtergivningen hos min Audeze Maxwell 2 en aning framför Omni, men nu är jag verkligen petig, eftersom den övergripande ljudupplevelsen är fantastisk oavsett vilken plattform du ansluter till. Möjligheten att ändra EQ-inställningar direkt via Arctis Companion-appen är dessutom ett rejält lyft jämfört med Nova Pro Wireless och en utmärkt funktion hos moderna Nova-headset.

Det råder ingen tvekan om att det här är ett utmärkt headset, men prissättningen och det faktum att Nova Pro Wireless kommer att finnas kvar gör Omnis position i sortimentet lite oklar för mig. Det presterar fantastiskt och erbjuder i princip hela uppsättningen funktioner man kan önska sig från ett gamingheadset, men jag är helt enkelt inte övertygad om att det ger särskilt mycket för pengarna just nu.

Sett helt för sig självt är detta däremot ett fantastiskt trådlöst gamingheadset för flera plattformar och förmodligen modellen att välja om du framför allt vill ha maximal flexibilitet och mångsidighet.

SteelSeries Arctis Nova Pro Omni: pris & tillgänglighet

• Rekommenderat pris: 4 499 kronor
• Ligger prismässigt nära Nova Pro Wireless, som oundvikligen kommer att vara billigare
• Betydligt billigare än Nova Elite, men konkurrerar direkt med headset som Audeze Maxwell 2

Sett för sig självt ligger Arctis Nova Pro Omni ganska bra till prismässigt med sitt svenska pris på 4 499 kronor. Dess position jämte resten av Nova-sortimentet får mig däremot att höja lite på ögonbrynen.

En stor anledning till det är att headsetet som Omni känns byggt för att ersätta fortfarande finns kvar: Nova Pro Wireless. Eftersom det sistnämnda numera går att hitta för betydligt mindre än Omnis rekommenderade pris tycker jag – som ett fan av båda modellerna – att Omni blir ett mindre prisvärt alternativ.

Om du inte verkligen, verkligen vill kunna ansluta fyra enheter (i stället för två) och absolut vill ha det senaste och bästa SteelSeries har att erbjuda utan att kliva upp till betydligt mer premiumbetonade Nova Elite, tycker jag fortfarande att Nova Pro Wireless kommer att ge dig mer för pengarna. Det gäller särskilt om du bara spelar på en plattform.

Omni möter dessutom stenhård konkurrens utanför den egna familjen i den här prisklassen. Mitt absoluta favoritheadset just nu, och mitt främsta val någonsin sett till ren ljudkvalitet, Audeze Maxwell 2, befinner sig i ungefär samma prisklass och skulle vara min rekommendation till den som prioriterar just ljudkvalitet.

Sedan finns även modeller som Turtle Beach Stealth Pro 2 och Sony Inzone H9 2, tillsammans med exempelvis Fractal Scape och Razer BlackShark V3 Pro, som kostar något mindre. Samtliga erbjuder fantastiska trådlösa gamingupplevelser och mängder av funktioner.

Med allt detta sagt gör Omni ändå mycket på egen hand för att motivera sitt pris på 4 499 kronor. Det är ett avancerat, fantastiskt flexibelt och högpresterande trådlöst headset. Det kommer definitivt att vara det bästa trådlösa alternativet i den här delen av Nova-sortimentet när (eller om) Nova Pro Wireless slutar tillverkas. Fram till dess är Omni däremot inte ett självklart val för mig.

SteelSeries Arctis Nova Pro Omni: specifikationer

SteelSeries Arctis Nova Pro Omni: design & funktioner

• Klassledande uppsättning funktioner och anslutningsmöjligheter
• Pålitlig och fantastisk byggkvalitet och batterilösning
• Tydligt besläktat med övriga headset i SteelSeries Nova-serie

Direkt ur förpackningen skulle du kunna misstas för att tro att Omni egentligen är ett Nova Pro Wireless i förklädnad, eftersom alla välbekanta delar finns på plats. Det är ingen kritik, eftersom Omni helt enkelt är ännu ett SteelSeries-headset som följer Arctis Nova-seriens välbekanta formspråk.

Designen känns igen av alla som har sett eller hållit i ett Nova-headset, men det finns samtidigt en påtaglig robusthet och stabilitet som inger förtroende – jag har redan tappat mitt exemplar några gånger, men det går inte att se på det. Öronkuddarna är dessutom otroligt bekväma och jag har kunnat bära headsetet under hela arbetsdagar utan att egentligen tänka på att jag har det på mig.

GameHub är i princip densamma som hos andra Nova-headset som använder den, men OLED-skärmen erbjuder några fler alternativ och den nya strukturen på navigeringsratten är ett välkommet tillskott.

Den här typen av små designförändringar dyker upp på flera ställen hos Nova Pro Omni. Multifunktionsratten för volym på vänster öronkåpa har fått en ny struktur, öronkuddarna är tjockare och mer vadderade jämfört med Nova Pro Wireless, mikrofonen är ny och förbättrad och så vidare.

Lägg därtill intuitiva kontroller, integration med Arctis Companion-appen, utökade anslutningsmöjligheter med bland annat Bluetooth 5.3, längre batteritid, snabbare snabbladdning och mycket mer. Alla förbättringar som Omni har fått jämfört med Nova Pro Wireless är värdefulla var för sig, men framför allt bildar de tillsammans ett fantastiskt väldesignat och funktionsspäckat trådlöst gamingheadset som erbjuder allt även den som har tre konsoler och en PC kan tänkas behöva.

SteelSeries Arctis Nova Pro Omni: prestanda

• Fantastisk ljudkvalitet från SteelSeries direkt ur förpackningen
• Varje uppgradering känns värd att ha
• Ljudkvaliteten och den övergripande prestandan ligger fortfarande nära föregångaren

När det gäller prestandan är ljudet den enklaste delen att bedöma: det är fantastiskt. Det här är trots allt ett headset ur SteelSeries Arctis Nova-serie och det bjuder på samma utmärkta ljudkvalitet direkt ur förpackningen som serien har blivit känd för. Det gör mig inte besviken på något sätt.

Dessutom är ljudet nu Hi-Res-certifierat och på PC får du 96 kHz/24-bitars ljud, vilket ger en otroligt uppslukande upplevelse i spel som Cyberpunk 2077. Till och med de atmosfäriska bakgrundsljuden i Frostpunk 2 återges med imponerande detaljrikedom och tydlighet. Även på PS5 Pro – där Sonys konsol inte kan dra nytta av 96 kHz-ljud – är gamingljudet från Omni, föga förvånande, en riktig fröjd.

Sjömansvisor, explosiva sjöstrider och svärdsfäktning i Assassin’s Creed Black Flag Resynced låter fantastiskt levande och fylligt. Ljudet i 007 First Light blir ännu mer filmiskt och bombastiskt, medan till och med äldre onlinespel som min personliga favorit Tom Clancy’s The Division 2 får ett rejält lyft. Fiendernas ljud återges med hög precision, samtidigt som action och musik blandas på ett utmärkt sätt.

Möjligheten att byta mellan olika EQ-förinställningar för enskilda spel och personliga preferenser via Arctis Companion-appen är fortfarande en lysande funktion och gör Omni ännu mer mångsidigt.

Dessutom var det väldigt praktiskt – åtminstone med min specifika setup – att kunna använda headsetet trådlöst med flera olika enheter samtidigt som det var anslutet via Bluetooth till min telefon. Om du har flera enheter och letar efter ett enda headset som smidigt kan användas med alla, även om det inte sker samtidigt, är det här en riktigt användbar funktion. För den som bara spelar på en enda enhet är det däremot lite överdrivet.

Utanför gaming låter både musik och annan underhållning suveränt med Omni. Headsetet fungerar dessutom strålande för jobbsamtal och multiplayer-sessioner tack vare den nya rundupptagande ClearCast Pro-mikrofonen, som är en uppgradering jämfört med Nova Pro Wireless. Jag upplevde den övergripande mikrofonkvaliteten som utmärkt, även om den rundupptagande konstruktionen innebar att lite mer bakgrundsljud ibland letade sig fram till mina vänner. Trots det är mikrofonen ett tydligt steg upp från den hos Nova Pro Wireless.

Själva användarupplevelsen är också ett märkbart lyft jämfört med Nova Pro Wireless och gör att Omni kommer närmare Nova Elite. Ratten på vänster öronkåpa är otroligt tillfredsställande att använda, GameHub erbjuder fler alternativ samtidigt som den är intuitiv och lättnavigerad och de nya öronkuddarna är tjockare och bekvämare än hos Pro Wireless – om än bara marginellt.

Dessutom har den aktiva brusreduceringen förbättrats och fungerade bra under mina tester. Bluetooth har uppgraderats till Bluetooth 5.3, batteritiden har blivit längre, snabbladdningen snabbare och därtill finns ytterligare ett antal mindre förbättringar.

Var och en av förbättringarna jämfört med Nova Pro Wireless kanske inte känns enorm på egen hand, men tillsammans bildar de en betydligt större och mer märkbar uppgradering.

Bör du köpa SteelSeries Arctis Nova Pro Omni?

Köp det om..

Köp det inte om...

Andra alternativ...

Om SteelSeries Arctis Nova Pro Omni känns lite överdrivet på vissa områden finns det två riktigt bra alternativ att överväga.

Så testade vi SteelSeries Arctis Nova Pro Omni

• Använt som mitt huvudsakliga headset i några månader
• Testat på PC, PS5 och mobil
• Använt med en mängd olika spel samt för dagliga jobbsamtal och mycket annat

Från den ursprungliga skribenten;

SteelSeries Arctis Nova Pro Omni har varit mitt enda headset för gaming på PS5 och PC, samt för jobb och samtal, under nästan tre månader.

Jag har bland annat använt det för att spela en hel del 007 First Light, en komplett genomspelning för mitt test och därefter ytterligare en genomspelning för att ta Platinum-trofén i Assassin’s Creed Black Flag Resynced, samt mängder av Tom Clancy’s The Division 2 på PS5. På PC har jag dessutom spelat Cyberpunk 2077, Frostpunk 2 och Crusader Kings 3 på en Acer Predator Orion 5000-gamingdator (tillhandahållen av Acer), tillsammans med en produktivitetsskärm och gamingskärmen Acer Predator X32QFS (även den tillhandahållen av Acer).

Under en stor del av spelsessionerna hade jag Omni anslutet till både min PC och PS5 samtidigt i samma setup för att dra nytta av möjligheten att ansluta flera enheter. Jag kunde dessutom använda headsetet för alla mina jobbsamtal och för att lyssna på musik.

Under testperioden kunde jag även jämföra Omni direkt med flera andra gamingheadset som jag hade till hands, däribland SteelSeries Arctis Nova Pro Wireless och Nova Elite, samt Audeze Maxwell 2 och Maxwell 2 ANC.

• Först testade mellan maj-augusti 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar